Med anledning av propositionen 1975:109 med förslag om rätt till tilläggspension och sjömanspension för entreprenöranställda på svenska handelsfartygm. m. jämtemotion
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1975/76:5
med anledning av propositionen 1975:109 med förslag om rätt till tilläggspension och sjömanspension för entreprenöranställda på svenska handelsfartygm. m. jämtemotion.
Propositionen
I propositionen 1975:109 har regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till
1. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
4. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.,
5. lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering,
6. lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift.
I propositionen föreslås att ombordanställda på svenskt handelsfartyg i tjänst hos entreprenör, t. ex. i restaurations-, tvätteri- eller försäljningsrörelse, skall få rätt till tilläggspension (ATP) och sjömanspension på samma sätt som redaranställda. Vidare föreslås att anställda hos entreprenör skall erlägga skatt enligt sjömansskattelagens bestämmelser. De nya bestämmelserna skall enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1976.
De i propositionen intagna författningsförslagen är följande.
1 Riksdagen 1975/76. II sami. Nr 5
SfU 1975/76:5
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1958:295) om sjömansskatt1 dels att 1 § 1 morn., 2 § och anvisningarna till 1 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 19 a och 36 a §§, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
1 m o m.2 Sjömansskatt enligt denna lag skall erläggas av envar, som är anställd i redarens tjänst, för inkomst ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100 registerton, vilket huvudsakligast nyttjas i sådan närfart eller fjärrfart, som i 2 § sägs.
Den som är anställd uteslutande för fartygs iständsättande eller uppläggning eller för tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn anses enligt denna förordning icke vara anställd ombord på fartyget.
Lagen är icke tillämplig vid anställning ombord på svenskt handelsfartyg i fart inom landet huvudsakligen i hamnar eller på floder, kanaler eller insjöar eller inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund (inre fart) utom i fall som avses i 7 § 2 mom. andra stycket.
I denna lag förstås med sjöman: envar, som enligt 1 § är skyldig erlägga sjömansskatt,
1 Lagen omtryckt 1970:933.
2 Senaste lydelse 1974:777.
3 Senaste lydelse 1970:410.
Föreslagen lydelse
1 mom. Sjömansskatt enligt denna lag skall erläggas av sjöman för inkomst ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100 registerton, vilket huvudsakligast nyttjas i sådan närfart eller fjärrfart, som i 2 § sägs.
Sjömansskatt skall icke erläggas av sjöman ombord på svenskt handelsfartyg i fart inom landet huvudsakligen i hamnar eller på floder, kanaler eller insjöar eller inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund (inre fart) utom i fall som avses i 7 § 2 mom. andra stycket.
sjöman: arbetstagare som enligt sjömanslagen (1973:282) anses som sjöman,
SfU 1975/76:5
3 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
handelsfartyg: fartyg som nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande eller till annat ändamål, som äger gemenskap med han delssjöfarten,
närfart: linjefart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna samt linjefart mellan svensk och utländsk hamn, dock ej linjefart bortom linjen Hanstholm -Lindesnäs eller bortom Cuxhaven,
fjärrfart: annan fart än inre fart och närfart,
inkomst ombord: lön eller annan gottgörelse, som sjöman uppbär på grund av sin anställning ombord och som skulle hava utgjort intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen,
beskattningsbar inkomst: kontant inkomst ombord, i förekommande fall minskad med belopp, som fastställts genom beslut om jämkning och, i den mån det medgivits av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, med belopp som enligt avtal mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer utgör krigsrisktillägg eller motsvarande ersättning,
beskattningsår: det kalenderår, under vilket sjömansskatt erlägges.
19 a §
Vad i denna lag sägs om redare äger motsvarande tillämpning beträffande av denne anlitad annan arbetsgivare för sjöman.
Saknar annan arbetsgivare för sjöman än redare fast driftställe i riket annorstädes än på fartyg, svarar redaren för att arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt denna lag som om förpliktelserna ålegat redaren själv. Har redare till följd härav erlagt skattebelopp, äger han söka beloppet åter av sjömannens arbetsgivare.
36 a §
Föreligga särskilda skäl får sjömansskattenämnden för visst fall besluta att sjömansskatt icke skall erläggas för inkomst på grund av anställning hos annan arbetsgivare för sjöman än redare.
SfU 1975/76:5
4 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Innan beslut som avses i första stycket fattas skall yttrande inhämtas från berörda svenska redare- och sjöpersonalorganisationer.
Mot nämndens beslut i fråga som avses i första stycket får talan icke förås.
Anvisningar till 1 §
Bestämmelserna i denna lag avse sjöman som är anställd i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg. Av 19 a § följer att lagen även är tillämplig på sjöman som är anställd av annan arbetsgivare som redaren antagit som entreprenör. Med anställning pä svenskt handelsfartyg likställes anställning pä utländskt handelsfartyg som svensk redare förhyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbetsgivare. Ut hyres svenskt handelsfartyg till utländsk redare i huvudsak obemannat, äga bestämmelserna tillämpning om anställningen sker hos fartygets ägare eller någon av denne anlitad arbetsgivare.
Har sjöman avmönstrat från tjänst ombord på visst fartyg för att tillträda tjänst ombord pä annat fartyg tillhörigt samme redare, skall ersättning som utgår under väntetiden anses som utbetalad i tjänsten ombord på det förra fartyget.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre lydelse av I § 1 morn., 2 § och anvisningarna till I § gäller alltjämt i fraga om inkomst ombord som sjöman har uppburit eller borde ha uppburit före ikraftträdandet.
Med svenskt handelsfartyg likställes utländskt handelsfartyg, som av svensk redare förhyres på så kallad bäre boat basis.
SfU 1975/76:5
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1 dels
att 1 kap. 3 §, 1 I kap. 2 §, 19 kap. 4 och 4 a §§ samt 20 kap. 1 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 19 kap. 6 §.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §
Försäkrade enligt denna lag äro svenska medborgare, så ock de som utan att vara svenska medborgare äro bosatta i riket.
Utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg är försäkrad för tilläggspension även om han ej är bosatt i riket.
Den som ej är svensk medborgare men är anställd i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg är försäkrad för tilläggspension, även om han ej är bosatt i riket.
Detta gäller dock icke den som är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller uppläggning eller för tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn. Med svenskt handelsfartyg likställes i denna lag utländskt handelsfartyg, som svensk redare förhyr obemannat.
Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt 11 kap.
6 § tillgodoräknats pensionspoäng försäkrad, även om han ej längre uppfyller förutsättningarna enligt första eller andra stycket.
1 1 kap.
2 §2
Med inkomst av anställning avses den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänföres dock icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön, som under ett år ej uppgått till femhundra kronor. Såsom inkomst av anställning anses även
a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1 954:243) om yrkesskade 1
Lagen omtryckt 1973:908.
2 Senaste lydelse enligt förslag i prop. 1975:97.
1* Riksdagen 1975/76. 11 samt. Nr 5
SfU 1975/76:5
6 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
försäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
b) föräldrapenning,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning i form av dagpenning och stimulansbidrag,
g) timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1 973:349) samt
h) delpension enligt lagen (1 975 :000) om del pensionsförsäkring.
Ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket sägs
för arbete som försäkrad utfört för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall, om ersättningen under ett år uppgått till minst femhundra kronor, anses såsom inkomst av anställning, såvida den försäkrade och den som utgivit ersättningen varit ense därom; och skall i dylikt fall den förre anses såsom arbetstagare och den senare såsom arbetsgivare.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn icke tagas till lön eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, i annat fall än då den försäkrade sysselsatts vid skötseln av här i riket belägen fastighet eller i rörelse som bedrives från här beläget fast driftställe. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare, såframt svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 1 9 kap. 1 §.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn icke tagas till lön eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, i annat fall än då den försäkrade sysselsatts vid skötseln av här i riket belägen fastighet eller i rörelse som bedrives från här beläget fast driftställe eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare, såframt svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tillläggspension enligt 19 kap. 1 §.
SfU 1975/76:5
7 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från arbetsgivare, vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och icke är svensk medborgare. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare eller den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, såframt utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 1 §.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare.
19 kap.
■4 §3
Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 § eller sjukförsäkringsavgift enligt
2 § skall utgå med åtta procent av det belopp, varå avgiften skall beräknas. För försäkrad som på grund av undantagande enligt 1 1 kap. 7 § ej omfattas av sjukpenningförsäkringen eller för vilken försäkringen enligt
3 kap. 1 1 § gäller med karenstid, beräknas dock avgift enligt 2 § efter den lägre procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer med hänsyn till den inverkan undantagandet eller karenstiden bedömes få på försäkringens utgifter. Influtna avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna till täckande av deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som åvila kassorna, samt för förvaltning, till den del utgifterna icke täckas av statsbidrag enligt 7 §. Influtna avgifter skola även täcka de kostnader som under året uppkommit för centrala studiestödsnämnden i anledning av att återbetalningspliktiga studiemedel, som belöpa på studerandes sjukperiod, enligt studiestödslagen (1973:349) icke skola återbetalas, till den del kostnaderna icke skola täckas med statliga medel enligt 7 § andra stycket. För reglering av över- och underskott skall finnas en fond, benämnd a 11- niänna sjukförsäkringsfonden. Regeringen fastställer grunderna för överförandet av medel till och från fonden.
1 fråga om sådan arbetstagare I fråga om sjöman som avses i
hos redare som avses i 1 § första 1 § 1 mom. första stycket lagen
stycket lagen (1958:295) om sjö- (1958:295) om sjömansskatt be mansskatt
beräknas avgiften till räknas avgiften till sjukförsäk sjukförsäkringen
enligt procent- ringen enligt procentsats som rege sats
som regeringen fastställer. ringen eller, efter regeringens be Procentsatsen
skall för visst år ut- myndigande, myndighet faststäl -
•* Senaste lydelse enligt förslag i prop. 1975:92.
SfU 1975/76:5
8 Nuvarande lydelse göra bestämd andel av den i första stycket angivna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast föregått det år då procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en bruttodräktighet understigande trehundra registerton. Procentsatsen beräknas med två decimaler.
4 a
Avgift till folkpensioneringen enligt 1 eller 3 § skall utgå med sex och tvä tiondels procent av det belopp, på vilket avgiften skall beräknas. I fråga om sådan arbetstagare hos redare sorn avses i 1 § första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt beräknas dock avgiften efter den lägre procentsats som regeringen fastställer med motsvarande tillämpning av 4 § andra stycket. Avgifterna tillföras staten.
Föreslagen lydelse ler. Procentsatsen skall för visst år utgöra bestämd andel av den i första stycket angivna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast föregått det år då procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en bruttodräktighet understigande trehundra registerton. Procentsatsen beräknas med två decimaler.
§4
Avgift till folkpensioneringen enligt 1 eller 3 § skall utgå med sex och två tiondels procent av det belopp, på vilket avgiften skall beräknas. 1 fråga om sjöman som avses i 1 § / mom. första stycket lagen (1 958:295) om sjömansskatt beräknas dock avgiften efter den lägre procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer med motsvarande tillämpning av 4 § andra stycket. Avgifterna tillföras staten.
Saknar annan arbetsgivare för sjöman än redare fast driftställe i riket annorstädes än på fartyg, svarar redaren för att arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt denna lag som om förpliktelserna ålegat redaren själv. Har redare till följd härav erlagt avgiftsbelopp, äger han söka beloppet uter av sjömannens arbetsgivare.
4 Senaste lydelse enligt förslag i prop. 1975:92.
5 f örutvarande 6 § upphävd genom 1974:775.
SfU 1975/76:5
9 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 kap.
1 §
1 denna lag avses, där ej annat framgår, med år kalenderår och med månad kalendermånad.
Med sjöman avses, där ej annat framgår, arbetstagare som enligt sjömanslagen (1973:282) anses som sjöman.
Med anställning på svenskt handelsfartyg likställes anställning på utländskt handelsfartyg som svensk redare förhyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbetsgivare. Uthyres svenskt handelsfartyg till utländsk redare i huvudsak obemannat, äga bestämmelserna i denna lag tilllämpning om anställningen sker hos fartygets ägare eller någon av denne anlitad arbetsgivare.
Bestämmelserna i 1 kap. 3 § andra stycket äga icke tillämpning i fall dä lagen (1958:295) om sjömansskatt enligt beslut jämlikt 36 a § nämnda lag icke skall tilllämpas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser äger alltjämt tillämpning beträffande avgift som belöper pä tid före ikraftträdandet.
Beträffande avgifter till försäkringen för tilläggspension skall vad i övergångsbestämmelserna till lagen (1973:481) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring förordnas om redares avgifter för åren
1976 1980 tillämpas även på annan arbetsgivare för sjöman än redare. Procentsats som avses i nämnda övergångsbestämmelse fastställes av regeringen eller av myndighet som regeringen bemyndigar därtill.
SfU 1975/76:5
3 Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)
Härigenom föreskrives att I §, 2 § 4 mom. och 27 § lagen (1953:272)1 skall ha nedan angivna lydelse.
mom. uppbörds -
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
r
Med skatt förstås i denna lag, där icke annat angives, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, landstingsmedel, skogsvårdsavgifter, sådana socialförsäkringsavgifter till folkpensioneringen och tilläggspensionsavgifter som avses i 19 kap. 3 § lagen om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter enligt 19 kap. 2 § sistnämnda lag, sådana arbetsgivaravgifter enligt förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m., avgifter enligt lagen om allmän arbetsgivaravgift och redareavgifter enligt lagen om redareavgift för sjöfolks pensionering vilka icke uppbäras av riksförsäkringsverket, avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxeringslagen, ävensom
Med skatt förstås i denna lag, där icke annat angives, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, landstingsmedel, skogsvårdsavgifter, sådana socialförsäkringsavgifter till folkpensioneringen och tilläggspensionsavgifter som avses i 19 kap. 3 § lagen om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter enligt 19 kap. 2 § sistnämnda lag, sådana arbetsgivaravgifter enligt lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m., avgifter enligt lagen om allmän arbetsgivaravgift och enligt lagen om avgift för sjöfolks pensionering vilka icke uppbäras av riksförsäkringsverket, avgift som avses i 116 a eller 1 16 c § taxeringslagen, ävensom annuitet å avdikningslån.
annuitet å avdikningslån.
Regeringen må, om särskilda omständigheter därtill föranleda, föreskriva att i samband med uppbörden av skatt må uppbäras jämväl annan avgift än sådan som i första stycket sägs. Har dylik föreskrift meddelats skall, där icke annat angivits, vad i denna lag stadgas angående skatt äga motsvarande tillämpning beträffande avgift som med föreskriften avses.
1 Lagen omtryckt 1972:75.
2 Senaste lydelse 1973:1 119.
SfU 1975/76:5
11 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
4 ni o m.3 Skattereduktion åtnjutes
av ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år, och av gift skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, med 1 800 kronor,
av gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 4 500 kronor, med 40 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 4 500 kronor och den taxerade inkomsten.
Ha gifta skattskyldiga var för sig till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, som understiger 4 500 kronor, åtnjutes skattereduktion endast av den som har den högsta taxerade inkomsten. Äro de taxerade inkomsterna lika stora, tillkommer skattereduktion den äldre av de skattskyldiga.
Skattereduktion enligt första stycket åtnjutes endast av skattskyldig, som varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. För gift skattskyldig gäller dessutom följande. För att skattereduktion skall få åtnjutas, skall maken ha varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. Avser makens bosättning här i riket större delen av beskattningsåret, sker skattereduktionen enligt första stycket. Avser makens bosättning här i riket endast en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den skattskyldige skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomst enligt lagen om statlig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 2 250 kronor, med 40 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 2 250 kronor och den taxerade inkomsten.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i första, andra och tredje styckena skall som taxerad inkomst anses även under beskattningsåret uppburen beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Skattereduktion som tillkommer skattskyldig enligt nämnda bestämmelser skall minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken den skattskyldige uppburit inkomst som förut nämnts.
Skattereduktion sker icke i frå- Skattereduktion sker icke i fråga om statlig förmögenhetsskatt, ga om statlig förmögenhetsskatt,
socialförsäkringsavgift till folkpen- socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 § la- sioneringen enligt 19 kap. 3 § lagen (1 962:381) om allmän försäk- gen (1 962:381) om allmän försäkring. tilläggspensionsavgift, sjuk- ring, tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift, arbetsgivarav- försäkringsavgift, arbetsgivaravgift,
gift, allmän arbetsgivaravgift, reda- alimän arbetsgivaravgift, avgift för
reavgift och förseningsavgift enligt sjöfolks pensionering och förse -
3 Senaste lydelse 1974:771
SfU 1975/76:5
12 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
116 c § taxeringslagen samt annui- ningsavgift enligt 11 6 c § taxe tet
å avdikningslån. ringslagen samt annuitet å avdik ningslån.
Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av preliminär A-skatt. Öretal sorn uppkommer vid beräkning av skattereduktion bortfaller.
27 §
1 morn.4 Uträkning av de särskilda skatteposter som ingå i slutlig skatt samt debitering av sådan skatt sker med ledning av uppgifter i taxeringslängd eller annat beslut om taxeringen. 1 övrigt iakttages:
att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten;
att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre som för inkomståret gäller i beskattningsorten;
ali kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas i en gemensam post, därvid skattebeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;
att skogsvårdsavgift uträknas med tillämpning av det promilletal, som enligt vad därom särskilt är stadgat bestämts för det år då den slutliga skatten debiteras;
att tilläggspensionsavgift uträknas med tillämpning av den för inkomståret fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget, därvid öretal bortfaller;
att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel debiteras med belopp som uträknats av lokal skattemyndighet i det fögderi där beskattningsorten är belägen;
att i 1 § omförmäld sjukförsäk- att i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift debiteras enligt 19 kap. ringsavgift debiteras enligt 19 kap.
lagen om allmän försäkring och lagen om allmän försäkring pä
med beaktande av avgiftsbelopp grundval av uppgifter om försäk som
uträknats av allmän försäk- ringsförhållanden som lämnas av
ringskassa; allmän försäkringskassa;
att socialförsäkringsavgift til! folkpensioneringen såvitt gäller person med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning debiteras med tillämpning av bestämmelserna i 1 1 kap. 4 § samt 19 kap. 3 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring;
att i 1 § omförmäld arbetsgivar- att i 1 § omförmälda arbetsgi avgift
och redareavgift debiteras i varavgifter debiteras i en gemen -
4 Senaste lydelse 1974:771.
SfU 1975/76:5
13 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
en gemensam post; samt sam post; samt
att i 1 § omförmäld annuitet eller, därest skattskyldig har att erlägga flera annuiteter, summan av dessa påföres i helt antal kronor, därvid öretal bortfaller.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser äger alltjämt tillämpning i fråga om avgift som har påförts eller bort påföras före ikraftträdandet.
SflJ 1975/76:5
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
Härigenom föreskrives att 2 och 6 § § lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
I denna lag förstås med
arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens avgifter enligt 1 § första stycket;
avgiftsunderlag: belopp varå avgift, som avses i 1 § första stycket, skall beräknas för arbetsgivaren;
u t g i f t s å r: det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas; slutlig
avgift: arbetsgivaravgift som påföres vid den årliga avgiftsdebiteringen för nästföregående utgiftsår;
preliminär avgift: belopp som enligt debitering skall erläggas eller eljest erlägges i avräkning på slutlig avgift;
kvarstående avgift: avgiftsbelopp som återstår att erlägga sedan preliminär avgift avräknats från slutlig avgift;
tillkommande avgift: arbetsgivaravgift som skall erläggas enligt beslut om debitering fattat sedan den ärliga avgiftsdebiteringen avslutats.
Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension, för lönegarantiavgift samt för arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall med lön enligt denna lag förstås jämväl sådan ersättning, sorn enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten eller 11 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring anses såsom inkomst av anställning.
Vad i 19 kap. 6 § lagen om allman försäkring föreskrives om avgift som där avses äger motsvarande tillämpning pä annan avgift som uppbäras enligt förevarande lag.
1 Lagen omtryckt 1974:938.
SfU 1975/76:5
15 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Arbctsgivaruppgift skall av annan arbetsgivare än som i andra stycket sägs avlämnas till den lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde han skall taxeras till statlig inkomstskatt eller, om han icke skall taxeras till sådan skatt, han bedrivit sin huvudsakliga verksamhet.
Redare, som har att redovisa sjömansskatt, skall avlämna arbetsgivaruppgift Lill sjömansskattekontoret.
Arbetsgivaruppgift skall vara avlämnad före utgången av januari månad eller, i fråga om redare som avses i nästföregående stycke, före utgången av februari månad året näst efter utgiftsåret.
Arbetsgivare, som har att redovisa sjömansskatt, skall avlämna arbetsgivaruppgift till sjömansskattekontoret.
Arbetsgivaruppgift skall vara avlämnad före utgången av januari månad eller, i fråga om arbetsgivare som avses i nästföregående stycke, före utgången av februari månad året näst efter utgiftsåret.
På ansökan av arbetsgivare, som visar att i följd av särskilda omständigheter hinder möter att avlämna arbetsgivaruppgift inom föreskriven tid, må myndighet, till vilken arbetsgivaruppgiften skall avlämnas, utsätta annan tid, inom vilken uppgiften skall vara avlämnad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser äger alltjämt tillämpning i fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.
SfU 1975/76:5
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering Härigenom
föreskrives att lagens rubrik och 13 §§ lagen (1961:300)
om redareavgift för sjöfolks pension
Nuvarande lydelse
Lag om redareavgift för sjöfolks pensionering
Redare skall i den omfattning nedan sägs erlägga avgift (redareavgift) för beredande av pension enligt grunder, sorn bestämmas av regeringen och riksdagen, åt sjömän, vilka såsom manskap varit för utrikes fart påmönstrade svenskt handelsfartyg.
Redareavgift utgår för varje år å vad redaren sammanlagt under året utgivit i lön till sådana arbetstagare, som avses i 1 § första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt.
Avgiften beräknas för varje redare å lön i penningar och naturaförmåner i form av kost eller bostad. Vid beräkningen skall bortses från arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor, och arbetstagare som icke är obligatoriskt försäkrad enligt
ering skall ha nedan angivna lydelse.
Föreslagen lydelse
Lag om avgift för sjöfolks pensionering § Arbetsgivare
skall i den omfattning nedan sägs erlägga avgift för beredande av pension enligt grunder, sorn bestämmas av regeringen och riksdagen, åt sjömän, vilka såsom manskap varit för utrikes fart påmönstrade svenskt handelsfartyg.
§2
Avgift utgår för varje år ä vad arbetsgivaren sammanlagt under året utgivit i lön till sjöman, som avses i 1 § 1 morn. första stycket lagen (1 958:295) om sjömansskatt.
Avgiften beräknas för varje arbetsgivare å lön i penningar och naturaförmåner i form av kost eller bostad. Vid beräkningen skall bortses frän sjöman, vars lön under året understigit femhundra kronor, och sjöman som icke är obligatoriskt försäkrad enligt la -
1 Lagen omtryckt 1968:612.
2 Senaste lydelse enligt förslag i prop. 1975:92.
SfU 1975/76:5
17 Nuvarande lydelse lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.
Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.
Regeringen fastställer procentsats för redareavgiften med hänsyn till det avgiftsbehov som föranledes av de enligt 1 § bestämda eller eljest gällande grunderna för sjöfolks pensionering. Fastställd procentsats får tillämpas tidigast för året näst efter det år varunder den fastställts.
Föreslagen lydelse gen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.
Avgift erlägges icke för sjömans lön vid sjukdom eller ledighet för värd av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, sorn arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.
Regeringen fastställer procentsats för avgiften med hänsyn till det avgiftsbehov som föranledesav de enligt 1 § bestämda eller eljest gällande grunderna för sjöfolks pensionering. Fastställd procentsats får tillämpas tidigast för året näst efter det år varunder den fastställts.
I fråga om debitering och uppbörd av redareavgift enligt denna lag äger förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. motsvarande tillämpning. Vid fördelning enligt 51 § första eller andra stycket förordningen skall redareavgiften jämställas med de avgifter sorn avses i 1 § förordningen.
1 fråga om debitering och uppbörd av avgift enligt denna lag gäller i tillämpliga delar lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser äger alltjämt tillämpning beträffande avgift som belöper pä tid före ikraftträdandet.
Senaste lydelse 1971:93.
SfU 1975/76:5
6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift
Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §»
Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande fyra procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som regeringen fastställer med motsvarande tillämpning av 19 kap. 4 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande fyra procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under äret som lön till arbetstagare i pengar eiler naturaförmåner i form av kost eller bostad. 1 fråga om sjöman som avses i 1 § i mom. första stycket lagen (1958: 295) om sjömansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer med motsvarande tillämpning av 19 kap. 4§ andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare vars lön under året understigit femhundra kronor, eller arbetstagare, som ej är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, eller till fall, sorn avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1 962:381) om allmän försäkring.
Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för värd av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen örn allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej far ske vid inkomsttaxeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser äger alltjämt tillämpning beträffande avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1974:794.
SfU 1975/76:5
19 Yttrande från skatteutskottet
Socialförsäkringsutskottet har inhämtat yttrande från skatteutskottet i vad avser propositionens förslag om antagande av lagförslagen under 1, 3 och 6. Skatteutskottets yttrande är fogat som bilaga till detta betänkande.
Motionen
Utskottet behandlar i detta sammanhang den vid riksdagens början väckta motionen 1975:1192 av herrar Bergqvist (s) och Rosqvist (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppdrag att föreslå förbättringar av gällande bestämmelser om sjömanspension.
Motionärerna kritiserar sjömanspensionen i dess nuvarande utformning. De framhåller att pensionen vid uttag fr. o. m. 55 års ålder ger en otillräcklig försörjning, att vissa äldre pensionstagare har en mycket låg pension och att den omständigheten att sjömanspensionen helt försvinner då pensionstagaren uppnår folkpensionsålder kan innebära problem framför allt för vissa utländska sjömän som varit i svensk redares tjänst. De vänder sig också mot att sjömanspensionen, trots sin speciella karaktär, inte är pensionsgrundande för ATP och mot att en sjöman inte har rätt att för erhållande av sjömanspension tillgodoräkna sig tid då han arbetat på utländskt fartyg som av svensk redare förhyrts obemannat, trots att sjömannen under samma tid betalat svensk sjömansskatt. Motionärerna pekar också på att en utländsk sjöman, som på grund av dubbelbeskattningsavtal inte betalar svensk sjömansskatt, saknar rätt till sjömanspension och att övergångsbestämmelserna till nu gällande regler om sjömanspension fått en olycklig utformning när det gäller kvalifikationstid som är intjänad dels i manskaps-, dels i befälsställning.
Utskottet
Sjömän som är anställda i redares tjänst ombord på svenska handelsfartyg har numera, efter en lagändring som trätt i kraft den 1 januari 1974, rätt till tilläggspension oavsett nationalitet och bosättningsort. Ombordanställda i tjänst hos entreprenör, t. ex. i restaurations-, tvätteri- eller försäljningsrörelse, kan dock förvärva rätt till ATP endast under förutsättning att de är svenska medborgare eller bosatta i Sverige. De entreprenöranställda omfattas inte av sjömansskattelagens bestämmelser och kan till följd därav inte heller kvalificera sig för sjömanspension.
Förslaget i propositionen innebär att de bestämmelser som reglerar de redaranställda sjömännens rätt till ATP och sjömanspension blir tillämpliga
SfU 1975/76:5
även på den personal som är anställd hos entreprenör. Också bestämmelserna om sjömansskatt utsträcks att gälla de entreprenöranställda.
Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot de i propositionen redovisade förslagen och skälen därför. Inte heller skatteutskottet, som berens tillfälle yttra sig över propositionen i vad den innehåller förslag till ändringar i lagen om sjömansskatt, uppbördslagen och lagen om allmän arbetsgivaravgift, har förklarat sig ha något att invända mot dessa förslag. Socialförsäkringsutskottet tillstyrker därför propositionen.
Utskottet har till behandling i detta sammanhang tagit upp den vid riksmötet 1975 väckta motionen 1192 av herrar Bergqvist och Rosqvist (båda s), vilka begär en utredning med uppdrag att föreslå förbättringar av gällande bestämmelser om sjömanspension. Motionärerna framhåller att den pension som utgår vid uttag fr. o. m. 55 års ålder f. n. ger en otillräcklig försörjning, att vissa äldre pensionstagare har en mycket låg pension och att det förhållandet, att sjömanspensionen upphör vid ålderpensionsinträdet, kan innebära problem framför allt för vissa utländska sjömän som varit i svensk redares tjänst. De anser också att sjömanspensionen på grund av sin speciella karaktär bör vara pensionsgrundande och att övergångsbestämmelserna till nu gällande regler om sjömanspension fått en olycklig utformning när det gäller kvalifikationstid. De riktar slutligen kritik mot de skillnader som f. n. finns mellan å ena sidan AFL och lagen om sjömansskatt och å andra sidan sjömanspensionskungörelsen och som innebär, att en sjöman för erhållande av sjömanspension inte kan tillgodoräkna sig tid då han arbetat på utländskt fartyg som en svensk redare förhyrt obemannat eller tid då han på grund av dubbelbeskattningsavtal varit befriad från svensk sjömansskatt.
De skillnader i fråga om rätt att tillgodoräkna sig kvalifikationstid som hittills funnits mellan ATP och sjömanspension kommer, om propositionen antas, att undanröjas. Svenska sjöfolksförbundet har i skrivelse till kommunikationsdepartementet i oktober 1974 begärt att sjömanspensioneringen skall bli föremål för utredning. Förbundet har därvid åberopat i huvudsak samma skäl som motionärerna i motionen 1192. Enligt vad utskottet inhämtat är direktiven för en genomgripande översyn av sjömanspensioneringen numera färdigställda, och en utredning kan väntas bli tillsatt inom kort. Yrkandet i motionen får härmed anses tillgodosett, och något riksdagens åtgärd med anledning av motionen är därför inte påkallad.
Utskottet hemställer att riksdagen
A. med bifall till propositionen 1975:109 antar de i propositionen
framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
SfU 1975/76:5
4. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m.,
5. lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering,
6. lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift,
B. avslår motionen 1975:1192.
Stockholm den 15 oktober 1975
På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON
Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Augustsson (s), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s), herrar Hyltander (fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström (s), Fridolfsson (m), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm (vpk) och Andersson i Edsbro (c).
SfU1975/76:5
22 Bilaga
Skatteutskottets yttrande yttrande över propositionen 1975:109 med förslag om rätt till tilläggspension och sjömanspension för entreprenöranställda på svenska handelsfartyg, m. m.
Till socialförsäkringsutskottet
Sedan socialförsäkringsutskottet begärt yttrande från skatteutskottet över prop. 1975:109 med förslag om rätt till tilläggspension och sjömanspension för entreprenöranställda på svenska handelsfartyg, m. m. i vad avser de i propositionen under 1, 3 och 6 angivna lagförslagen, får skatteutskottet anföra följande.
Propositionen innebär att ombordanställda i tjänst hos entreprenör skall få rätt till ATP och sjömanspension samt omfattas av sjömansbeskattningen på samma sätt som redaranställda. De nu ifrågavarande lagförslagen innehåller härav föranledda ändringar i skattelagstiftningen.
Propositionen är att se som ett led i strävandena att öka likställigheten mellan de ombordanställda, oavsett nationalitet och arbetsgivare. Utskottet instämmer i syftet med propositionen och har icke något att erinra mot de föreslagna ändringarna i lagen (1958:295) om sjömansskatt, uppbördslagen (1953:272) och lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift.
Stockholm den 7 oktober 1975
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
GOTAB 75 9880 S Stockholm 1975