Med anledning av motion om vidgad rätt till sjukpenning för hörselskadade
SfU 1975/76:7
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1975/76:7
med anledning av motion om vidgad rätt till sjukpenning för hörselskadade Motionen I
motionen 1975:756 av fru Johansson i Hovmantorp m. fl. (s) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära sådan översyn av bestämmelserna i lagen om allmän försäkring (AFL) som syftar till rätt till sjukpenning för vuxna hörselskadade på rehabiliteringskurser.
Motionärerna framhåller att rehabiliteringskurser för vuxna hörselskadade bedrivs bl. a. på Granbacka i Höör med deltagare från olika landsting. För deltagande i dessa kurser har tidigare tillämpats sjukskrivning. I vissa fall har sjukskrivning inte medgivits och ärenden har därför överklagats hos försäkringskassan. Ärenden har prövats i riksförsäkringsverket och försäkringsdomstolen har meddelat dom, av vilken framgår att sjukskrivning inte kan ske i dessa fall. Enligt motionärernas mening innebär domstolens ställningstagande för dem det berör att de av ekonomiska skäl kan bli arbetsoförmögna tidigare än nödvändigt.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet. Förbundet har i sin tur inhämtat yttranden från försäkringskassorna i Uppsala, Jönköpings, Kristianstads, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Jämtlands och Norrbottens län samt från Malmö allmänna försäkringskassa.
Gällande bestämmelser m. m.
För rätt till sjukpenning krävs enligt huvudregeln i 3 kap. 7 S AFL att sjukdom förorsakat nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften. Som sjukdom anses också sådant tillstånd av nedsatt arbetsförmåga som förorsakats av sjukdom för vilken sjukpenning utgetts och som alltjämt kvarstår sedan sjukdomen upphört. Enligt 3 kap. 8 § andra stycket AFL skall, om den försäkrade är föremål för åtgärd av beskaffenhet som anges i 4 kap. 2 § samma lag, arbetsförmågan anses nedsatt i den mån den försäkrade p. g. a. åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete. Som sådan åtgärd anges i sistnämnda författningsrum ”åtgärd som är ägnad att förkorta sjukdomstiden eller att eljest helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga”.
Försäkringsdomstolen har i mål rörande rätt till sjukpenning under tid då försäkrad genomgått viss rehabiliteringskurs för hörselskadade uttalat
1 Riksdagen 1975/76. 11 sami. Nr 7
SfU 1975/76:7
att som förutsättning för att i 4 kap. 2 § AFL avsedd åtgärd skall anses föreligga måste krävas att - oavsett om sjukpenning utgått före åtgärdens vidtagande - sjukdomen redan medfört eller, om åtgärden inte vidtas, kan antas komma att medföra nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga med minst hälften.
Frågans tidigare behandling
Utredningskrav rörande bättre ekonomiska förhållanden för personer som undergår rehabilitering behandlades av riksdagen 1969 och 1970.
Andra lagutskottet som före frågans behandling vid 1970 års riksdag hade haft ett omfattande remissförfarande framhöll i sitt utlåtande 2LU 1970:57 att systemet med förmåner från två olika håll för dem som undergår arbetsmässig rehabilitering visat sig medföra svårigheter vid tillämpningen. Utskottet instämde i den av remissinstanserna framförda uppfattningen att ersättningsreglerna vid rehabilitering var svåröverskådliga och i behov av en översyn. I utlåtandet erinrades om att en översyn i viss omfattning redan pågick genom en av chefen för socialdepartementet tillkallad sakkunnig med uppdrag att utreda frågan om sjukpenning vid arbetsvärd. Utskottet ansåg emellertid en samordnad översyn påkallad och förordade därför att en sådan skulle komma till stånd. Utskottet underströk särskilt vikten av att den enskilde hade ett kontinuerligt försäkringsskydd under pågående rehabiliteringsbehandling. Därför borde enligt utskottets mening rehabiliteringsbehovet och inte i första hand sjukdom vara avgörande för rätten till förmåner. En översyn var - menade utskottet - omfattande och därför tidskrävande, och det var angeläget att det utredningsarbete som redan påbörjats beträffande frågan om sjukpenning vid arbetsvärd inte blev fördröjt genom en samordning av utredningsarbetet på rehabiliteringsområdet i ett större sammanhang. Utskottet utgick därför ifrån att denna fråga skulle behandlas med förtur. Riksdagen gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört. Riksdagsskrivelsen överlämnades till socialpolitiska bidragsutredningen.
Utredningsarbetet beträffande frågan om sjukpenning vid arbetsvärd m. m. finns redovisat i betänkandet S 1971:6. Även denna frågas vidare utredning överlämnades till socialpolitiska bidragsutredningen.
Pågående utredningsarbete
Sedan socialpolitiska bidragsutredningen i en i juni 1975 publicerad rapport (Ds S 1975:4) gjort en kartläggning av vissa socialpolitiska bidrag och redovisat frågor som bör prövas i ett fortsatt utredningsarbete med inriktning på en samordning av olika bidragssystem, tillkallade chefen för socialdepartementet en särskild utredning med uppdrag att, på grundval av denna rapport, undersöka vilka förbättringar i samordningshänseende som, inom
SfU 1975/76:7
ramen för befintliga bidragsnormer och de för dessa fastlagda principerna i fråga om bidragens inriktning och omfattning, kan genomföras. En av huvuduppgifterna för utredningen är att systematiskt gå igenom lagen om allmän försäkring med beaktande av samordningsfrågorna både inom denna lag och i förhållande till andra bidragsförfattningar.
Sedan riksdagen under våren 1975 beslutat om riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen och det ekonomiska stöd som skall utgå under sådan utbildning (prop. 1975:45, InU 1975:14, rskr 178) samt om studiestöd för vuxna (prop. 1975:23, SfU 1975:14, rskr 176) har regeringen uppdragit åt riksförsäkringsverket att utreda frågan om utformningen av stödet vid sjukdom för den som deltar i arbetsmarknadsutbildning eller bedriver vuxenstudier. I direktiven för detta utredningsuppdrag framhålls bl. a.
Sjukförsäkringen medverkar på grundval av bestämmelserna i 3 kap. 8 § andra stycket och 4 kap. 2 § lagen om allmän försäkring ekonomiskt - vid sidan av det stöd som enligt andra bestämmelser kan utgå - genom att utge sjukpenning till den som deltar i yrkesutbildning som ett led i rehabilitering efter sjukdomsfall. Mot bakgrunden av den betydande förstärkning av utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning som den nu beslutade reformen innebär, bör denna medverkan tas upp till förnyat övervägande i samband med förevarande utredning.
Remissyttrandena
Riksförsäkringsverket har i sitt remissyttrande, dagtecknat den 6 maj 1975, med hänvisning till att försäkringsdomstolen skulle komma att inom kort avgöra mål angående rätten till sjukpenning vid rehabilitering för hörselskadade, anfört att domstolens beslut bör avvaktas (Anm.: försäkringsdomstolen har numera i två domar meddelade den 21 maj 1975 uttalat att en tillämpning av 4 kap. 2 § AFL förutsätter att arbetsförmågan varit eller, om åtgärden inte vidtas, kan antas komma att medföra nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga med minst hälften).
Såväl försäkringskasseförbundet som de försäkringskassor från vilka förbundet inhämtat yttranden har avstyrkt bifall till motionen. Både förbundet och flera av kassorna understryker dock angelägenheten av att den i motionen aktualiserade frågan blir föremål för prövning men framhållit att detta bör ske i ett större sammanhang.
Utskottet
Sjukförsäkringen är avsedd att ge den enskilde ekonomisk trygghet då arbetsinkomsten bortfaller till följd av sjukdom. För rätt till sjukpenning krävs enligt huvudregeln (3 kap. 7 § AFL) att sjukdomen förorsakat nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften. Med sjukdom jämställs därvid sådant tillstånd av nedsatt arbetsförmåga som förorsakats av sjukdom för vilken sjukpenning utgetts och som alltjämt kvarstår sedan sjukdomen
SfU 1975/76:7
upphört. Enligt särskild föreskrift (3 kap. 8 § AFL) skall för det fall den försäkrade är föremål för åtgärd enligt 4 kap. 2 § AFL arbetsförmågan anses vara nedsatt i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete. Enligt sistnämnda lagrum skall det vara fråga om åtgärd som är ägnad att förkorta sjukdomstiden eller eljest helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan.
För att rehabiliteringskurs för hörselskadad skall anses hänförlig till sådan åtgärd som avses i 4 kap. 2 § AFL har i praxis krävts att hörselskadan redan medfört eller - om åtgärden inte vidtagits - kunnat antas komma att medföra nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga med minst hälften, och detta krav har ansetts böra gälla oavsett om sjukpenning utgått innan åtgärden vidtagits.
Motionärerna menar att sjukskrivning inte kan ske för tid då den försäkrade genomgår rehabiliteringskurs för hörselskadade och framhåller att detta förhållande enligt deras uppfattning kan medföra att en hörselskadad av ekonomiska skäl kan bli arbetsoförmögen tidigare än nödvändigt. De begär därför en översyn av bestämmelserna i AFL i syfte att möjliggöra rätt till sjukpenning för vuxna hörselskadade som genomgår rehabiliteringskurser.
Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen utgör det förhållandet att en försäkrad genomgår en rehabiliteringskurs för hörselskadade inte i och för sig något hinder för rätt att uppbära sjukpenning. Om den försäkrades arbetsförmåga vid kursens början är eller senare kan väntas bli nedsatt med minst hälften och om kursen är ägnad att förkorta sjukdomstiden eller att eljest helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan kan - som nämnts - sjukpenning utgå. 1 lagtexten talas endast om nedsättning av arbetsförmågan. Att bestämmelsen i praxis givits den tillämpningen att arbetsförmågan skall vara - eller kunna antas komma att bli - nedsatt med minst hälften sammanhänger med den i 3 kap. 7 § AFL angivna grundregeln som för rätt till sjukpenning förutsätter en sådan nedsättning av arbetsförmågan.
Som framgår av den lämnade redovisningen har försäkringsskyddet begränsats till sjukdomssituationer som föranleder ett mera betydande inkomstbortfall. För en sådan begränsning talar inte minst svårigheterna att göra bedömningar av mindre nedsättningar av arbetsförmågan. Utskottet vill emellertid inte bestrida att bestämmelserna om sjukpenning vid rehabilitering i deras nuvarande utformning kan leda till resultat som för de försäkrade stundom måste te sig svårförståeliga. Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning innebär i regel en bedömning av i vilken utsträckning den försäkrade kan utföra förvärvsarbete, och det måste enligt utskottets mening ofta vara mycket svårt för att inte säga omöjligt att avgöra om en viss sjukdom, till följd av att en rehabiliteringsåtgärd inte vidtagits, föranlett att den försäkrades möjligheter att utföra förvärvsarbete blivit - eller i en framtid kan väntas bli - nedsatta i den omfattning som krävs
SfU 1975/76:7
för att sjukpenning skall kunna utgå. Detta i sin tur torde ha medfört att möjligheterna att utge sjukpenning vid rehabilitering i samband med sjukdom i praktiken blivit begränsade i en omfattning som med hänsyn till rehabiliteringens syfte att återställa arbetsförmåga måste anses mindre tillfredsställande.
Utskottet anser det således - i likhet med flera av de försäkringskassor som yttrat sig i ärendet - önskvärt att deltagare i rehabiliteringskurser av den art som avses i motionen får någon form av kompensation för inkomstbortfall i samband med kursen. Frågan om en sådan kompensation bör emellertid inte begränsas till enbart de hörselskadade. Även andra grupper försäkrade kan ha ett berättigat behov av ett motsvarande stöd.
Riksförsäkringsverket har den 26 juni i år erhållit regeringens uppdrag att utreda frågan om utformningen av stödet vid sjukdom för den som deltar i arbetsmarknadsutbildning eller bedriver vuxenstudier liksom andra frågor rörande samordningen mellan sjukförsäkringen och sådant stöd. 1 utredningsuppdraget ingår att till förnyat övervägande ta upp frågan om sjukpenning till den som deltar i yrkesutbildning som ett led i rehabilitering efter sjukdomsfall. Enligt utskottets mening bör den i motionen aktualiserade frågan och därmed sammanhängande spörsmål prövas inom ramen för nämnda utredning. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
Utskottet hemställer
att riksdagen med anledning av motionen 1975:756 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 15 oktober 1975
På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON
Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Augustsson (s). Ringaby (m). Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s), herrar Hyltander (fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström (s), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm (vpk). Andersson i Edsbro (c) och Nisser* (m).
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
' ! V
.
i'
'
'
.
.