Med anledning av motioner om slopande av skatt på annonser och reklam
SkU 1975/76: 38
Skatteutskottets betänkande 1975/76: 38
med anledning av motioner om slopande av skatt på annonser och reklam Motionerna I
detta betänkande behandlas motionerna
1975/76:258 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Hovhammar (m) vari hemställs att riksdagen beslutar upphäva skatten på annonser och reklam;
1975/76:1009 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. (c,m,fp) vari hemställs att riksdagen beslutar upphäva skatten på reklamtrycksaker.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt förordningen (1972:266) om skatt på annonser och reklam utgår skatt (reklamskatt) för annons som är avsedd att offentliggöras inom landet och för reklam, som är avsedd att spridas inom landet i annan form än annons. Med reklam förstås meddelande som har till syfte att åstadkomma eller främja avsättning i kommersiell verksamhet av vara, fastighet, nyttighet, rättighet eller tjänst.
Beskattningen av annonser bygger på den tidigare annonsskatten. Denna omfattade annonser som mot vederlag infördes i dagstidningar och i andra periodiska publikationer än sådana som undantagits från skatteplikt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Annonsskatt utgick oavsett annonsens innehåll eller syfte. Det sistnämnda gäller också i fråga om reklamskatten på annonser. På andra punkter skiljer sig dock denna från den tidigare annonsskatten. Reklamskatt utgår sålunda även på annonser i sådana publikationer som är undantagna från mervärdeskatt. I fråga om annonser som avser reklam utgår skatt även om inget vederlag erläggs. Undantag från beskattning gäller för annons i periodisk publikation som väsentligen framstår som organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, miljövårdande, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda handikappade eller arbetshindrade medlemmar liksom för publikation som ges ut på främmande språk för spridning utomlands och för annons som avser endast den publikation i vilken annonsen införs eller kommande nummer av publikationen eller, i fråga om bok, annan utgivning av samma förläggare. Vidare gäller undantag för annons i reklamtrycksak, när annonsen avser utgivarens egen verksamhet.
Utöver annonser omfattar reklamskatten med vissa undantag sådan re -
1 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 38
SkU 1975/76: 38
kläm som återges i s. k. ljustidning eller i anslutning till trafikmedel, butikslokal, sportanläggning, teater eller liknande lokal, på fastighet eller allmän plats eller på motsvarande sätt (utomhusreklam).
Till det skattepliktiga reklamområdet hör vidare med vissa inskränkningar reklam som återges genom visning av film eller återgivning av ljud.
Slutligen föreligger skatteplikt för reklamtrycksak.
Därvid gäller att som trycksak inte anses vara som förses med tryck, om den utgörs av penna, glas, klädesplagg eller annat som har ett självständigt bruksvärde eller om den är avsedd att användas som affärshandling, kontorsmaterial, etikett, emballage eller liknande.
Som reklamtrycksak anses inte heller trycksak som avser viss vara och skall åtfölja denna vid försäljning eller motsvarande, såsom garantisedel, bruksanvisning eller instruktionsbok. Motsvarande gäller för trycksak som enbart utgör affärsteknisk information om priser, produkter, sortiment eller motsvarande, information till återförsäljare eller representanter eller intern information till anställda, medlemmar eller delägare och för trycksak som huvudsakligen är att anse som kalender, jubileumsskrift eller liknande. Undantagen är också trycksak som har huvudsakligen historiskt, tekniskt, ekonomiskt eller annat vetenskapligt innehåll.
Trycksak anses inte som reklamtrycksak enbart av den anledningen att den innehåller annonser med reklam för annan än utgivaren.
Skatten utgör för annons i allmän nyhetstidning 6 "o av beskattningsvärdet och i övrigt 10 (,<» av detta värde. Beträffande postorderkataloger finns vissa nedsättningsmöjligheter.
Redovisning för annan reklamskatt än sådan som utgår vid införsel av reklamtryck sker för bestämda redovisningsperioder. Skyldighet att redovisa skatt föreligger inte i fråga om periodisk publikation, om det sammanlagda beskattningsvärdet av publikationens annonser ej överstiger 60 000 kr. för helt kalenderår. I annat fall skall skatt redovisas om reklamens beskattningsvärde överstiger 20 000 kr. för helt år.
Redovisningsskyldigheten är utformad i överensstämmelse med vad som gäller för mervärdeskatten. Vissa för reklamskatten speciella bestämmelser förekommer dock.
Sålunda äger skattskyldig, som har att redovisa skatt för annonser i reklamtrycksak, rätt att i sin skatteredovisning göra avdrag för viss del av reklamskatt som utgått på reklamtrycksaken. Avdraget får dock ej överstiga beloppet av skatten på annonserna. Vidare gäller, att till den som redovisat skatt för annonser i självständig periodisk publikation av dagspress- eller tidskriftskaraktär återbetalar beskattningsmyndigheten, riksskatteverket (RSV), så stor del av erlagd skatt för ett kalenderår som svarar mot ett sammanlagt beskattningsvärde för annonser om högst 3 milj. kr. (s. k. grundavdrag). Återbetalningen sker halvårsvis i efterskott. Om det totala beskattningsvärdet för här avsedda publikationer med säkerhet inte överstiger 3 milj. kr. för helt kalenderår kan RSV befria från skattskyldighet.
SkU 1975/76: 38
3 Vid införsel av skattepliktig reklamtrycksak utgår skatt med 10 “<> av beskattningsvärdet, som är varans tullvärde. Reklamskatt vid införsel fastställs och uppbärs i samma ordning som gäller för tull.
Den som bedriver eller ämnar bedriva verksamhet som medför skattskyldighet till reklamskatt kan hos RSV erhålla förhandsbesked huruvida annons eller reklam är skattepliktig eller i fråga som avser sökandens skattskyldighet eller rätt till återbetalning av reklamskatt. Den som avser att beställa trycksak av skattskyldig till reklamskatt kan meddelas förhandsbesked huruvida trycksaken är skattepliktig. Till RSV har knutits en särskild nämnd som skall höras i ärende som avser förhandsbesked.
Lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning äger tilllämpning på reklamskatten som även faller inom tillämpningsområdet för skattebrottslagen (1971:69).
Under år 1975 inflöt reklamskatt med sammanlagt 132,3 milj. kr. Genom 1974 beslutade ändringar av beskattningsreglerna för reklamtrycksaker eftersträvades förenklingar för att underlätta bedömningen av om dessa varor skulle anses vara skattepliktiga eller ej. Resultatet kan avläsas i antalet förhandsbeskedsärenden som 1973 var 231 och som 1974 sjönk till 112 för att 1975 uppgå till endast 84.
Frågans tidigare behandling
Då skatteutskottet vid 1974 års riksdag behandlade i prop. 1974:84 föreslagna ändringar av reklamskatten samt motioner rörande denna skatt anförde utskottet (SkU 1974:34) med anledning av då framförda avvecklingsyrkanden bl. a. följande:
Reklamskatten har kommit att framstå som mer kontroversiell än övrig indirekt beskattning. Utskottet har emellertid inte anledning anta att det skulle stå någon bredare opinion bakom de krav på fullständig avveckling av reklamskatten som åtskilliga företrädare för näringslivet rest och som även framförs i motionen 1974:187. Motionärerna åberopar flertalet av de invändningar som framfördes vid skattens införande samt vissa negativa remissyttranden med anledning av riksskatteverkets - RSV:s - förslag till ändringar av reklamskatten, som ligger till grund för propositionen. De menar vidare att reklamskatten kan rubba näringslivets förtroende för vårt skattesystem samt hänvisar till vad den grafiska branschen anfört rörande beskattningens verkan på sysselsättningen inom branschen.
Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning att det inte finns några bärande skäl för att avskaffa reklamskatten på grund av tekniska tillämpningssvårigheter i vissa delar och avstyrker således de föreliggande yrkandena om avveckling helt eller delvis av reklamskatten.
Detta ställningstagande utesluter inte att utskottet är berett att förorda ändringar av beskattningsområdet, som kan motiveras från tekniska synpunkter och där ändringarna inte nämnvärt påverkar den omfattning som skatten förutsätts ha för att inte särskilt gynna eller missgynna vissa re -
SkU 1975/76: 38
klamformer. Självfallet måste uppmärksammas att det finns en rimlig relation mellan å ena sidan de skattskyldigas och beskattningsmyndigheternas arbetsinsatser och å andra sidan det ekonomiska resultatet härav för statsverkets del. Beskattningen för givetvis inte bli något självändamål och utskottet ser de i propostionen framlagda förslagen främst som en strävan att undvika sådana verkningar. Utskottet förutsätter att beskattningsmyndigheterna även i fortsättningen uppmärksamt följer utvecklingen och lägger fram de förslag till ändringar som kan anses motiverade.
Beträffande beskattningen av reklamtrycksaker underströk utskottet de särskilda komplikationer som var förenade med detta område och anförde bl. a. följande:
Huvudsyftet med RSV:s framställning har varit att skapa enklare och mera lättillämpade regler i fråga om reklamtrycksakerna. Det skall enligt utskottets mening inte förnekas att trycksaksområdet erbjuder ytterligt komplicerade problem från beskattningssynpunkt, framför allt beroende på att det ansetts nödvändigt att undanta sådana delar av trycksakerna som väsentligen inte anses ha avsättningsfrämjande uppgifter. Utskottet är därför inte främmande för tanken att det kan bli nödvändigt att mera radikalt konstruera om denna del av reklamskatten, om de nu framlagda förslagen inte skulle leda till de eftersträvade förbättringarna.
När motsvarande avvecklingsyrkanden behandlades våren 1975 framhöll utskottet (SkU 1975:12) i huvudsak liknande synpunkter.
Vad motionärerna i övrigt åberopar till stöd för sitt avvecklingsyrkande vill utskottet här bemöta på ett par punkter. Sålunda framhålls att reklamen genom olika åtgärder blivit klart bättre än tidigare och väl fyller sin funktion i relationerna mellan köpare och säljare och att denna funktion därför inte bör beskattas. Utskottet har tidigare vänt sig mot reklamutredningens tanke att utnyttja reklamskatten som ett styrmedel för att åstadkomma bättre reklam, och utskottet vill även opponera mot att en punktbeskattning av ett område skall ses som ett uttryck för statsmakternas ogillande. När motionärerna framhåller att annonsskatten försvagar tidningarnas ekonomi bör det enligt utskottets uppfattning samtidigt understrykas att denna beskattning bl. a. tillkom för att finansiera presstödet, som torde vara förutsättningen för åtskilliga tidningars fortsatta existens.
Ett mera begränsat avvecklingsyrkande framförs i motionen 686. Motionärerna vill med hänsyn till tillämpningssvårigheter för tryckerierna och sysselsättningsproblem inom den grafiska branschen slopa reklamskatten på trycksaker men behålla beskattningen i övrigt. På i stort sett samma grunder har Sveriges grafiska arbetsgivar- och industriorganisationer i skrivelse till utskottet ställt krav på total reklamskatteavveckling. Svenska tidningsutgivareföreningen har däremot i skrivelse till utskottet gjort gällande att direktreklamen genom trycksaker och annonsblad intar en skattemässigt gynnad position i förhållande till pressen genom att distributionskostnaderna för direktreklam inte belastas med reklamskatt medan motsvarande kostnad för pressen beskattas genom att den ingår i annonspriset. Utskottet får i denna fråga erinra om att beslutet att utvidga den tidigare annonsskatten till en allmän reklamskatt främst motiverades med att man genom denna åtgärd ville undvika en snedvridning av reklammarknaden till pressens nack -
SkU 1975/76: 38
del. Utskottet anser det angeläget att förskjutningarna mellan olika reklammedia ägnas uppmärksamhet och vill inte utesluta möjligheten av en ytterligare differentiering av reklamskatten med hänsyn till faktiska skillnader i fråga om belastningen.
Utskottet
Alltsedan annonsskatten infördes 1971 under starkt motstånd från pressen och ett par av de politiska partierna har varje år förekommit yrkanden om avveckling av denna beskattning, och sedan annonsskatten byggdes ut till en mera allmän reklamskatt har avvecklingsyrkandet i motsvarande mån utsträckts till hela skatten. Vid utbyggnaden till reklamskatt 1972 tillkom också ett yrkande om att bibehålla annonsskatten men avveckla reklamskatten i övrigt, ett yrkande som senare kommit att i huvudsak avse slopande av skatten på reklamtrycksaker.
I de två motioner som i år avgivits beträffande reklamskatten återkommer det totala avvecklingsyrkandet i motionen 1975/76:258 och yrkandet om avveckling av skatten på reklamtrycksaker i motionen 1975/76:1009. De argument som åberopas i motionerna överensstämmer i stora drag med de synpunkter som tidigare framförts i frågan. Sålunda understryks gränsdragningsproblemen när det gäller att fastställa vad som är skattepliktig och skattefri reklam, och därvid åberopas särskilt svårigheterna för tryckerierna. I båda motionerna framhålls att de måttliga inkomsterna av reklamskatten inte motiverar det merarbete och de svårigheter för enskilda och myndigheter som beskattningsförfarandet medför. Som ett nytt skäl för avskaffande av reklamskatten anförs i motionen 1975/76:258 bestämmelserna i den nya marknadsföringslag som riksdagen antog under hösten 1975 och som gäller fr. o. m. den 1 juli 1976. Motionärerna menar att eftersom den nya lagen ger marknadsdomstolen möjlighet att ålägga företagarna informationsplikt i reklamen är det i viss mån stötande att skattebelägga samma reklam.
Utskottet vill först konstatera att alla de tolkningssvårigheter och övriga besvär för enskilda och myndigheter som motionärerna åberopar hänför sig till ett område inom reklamskatten, nämligen reklamtrycksakerna. Som utskottet framhållit tidigare finns det flera omständigheter som medverkar till att komplicera denna del av beskattningen. En av de främsta orsakerna är att tryckerierna blir skattskyldiga för produkter, vilkas innehåll bestämts av andra, beställarna. Även fastställandet av beskattningsvärdet blir invecklat på grund av att tryckerierna inte ensamma svarar för hela produkten utan att hänsyn också skall tas till kreativt arbete, klichéframställning och bokbinderiarbete m. m. De förenklingar som utskottet förordade vid 1975 års riksmöte har lett till klara förbättringar, som bl. a. kan avläsas i det sjunkande antalet förhandsbeskedsärenden i skattepliktsfrågor. Utskottet kan så till vida ge motionärerna rätt som den nuvarande beskattnings -
SkU 1975/76:38
formen för reklamtrycksaker sannolikt är det område av den indirekta beskattningen som fått den minst tillfredsställande lösningen. Därav följer dock inte att man på denna grund måste avveckla hela reklamskatten eller beskattningen av reklamtrycksaker. Eftersom beskattningen av reklamtrycksakerna, som bara svarar för ungefär en fjärdedel av de sammanlagda reklamskatteinkomsterna, tillkom för att skapa konkurrensneutralitet på reklammarknaden och då övriga delar av denna beskattning fungerar utan några mera påtagliga problem, bör ansträngningarna i stället inriktas på att finna nya lösningar för reklamtrycksaksområdet. I samband med den 1975 behandlade omläggningen sade utskottet sig inte vara främmande för tanken att det kan bli nödvändigt att mera radikalt konstruera om denna del av reklamskatten, om de då framlagda förslagen inte skulle leda till de eftersträvade förbättringarna. Enligt vad utskottet erfarit pågår också vissa sonderingar i sådant syfte, och utskottet är för sin del berett att förutsättningslöst pröva varje förslag i denna fråga.
Utskottet anser inte att de nu åter framförda invändningarna mot beskattningen av reklamtrycksakerna utgör något skäl för avveckling av skatten helt eller delvis. Inte heller kan utskottet finna att den nya marknadsföringslagens bestämmelser skulle kunna anses motivera en sådan åtgärd. Vad motionärerna här åberopar gäller i stort sett endast att om en företagare vid sin marknadsföring lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i reklamen marknadsdomstolen kan ålägga honom att vid den fortsatta marknadsföringen lämna rätta uppgifter. Att dessa bestämmelser skulle utgöra skäl för att slopa reklamskatten förefaller utskottet inte övertygande. Denna form av korrigering anser utskottet vara en väsentligt bättre åtgärd än reklamskatteutredningens förslag att genom skattepremiering styra reklammarknaden mot en från konsumentsynpunkt riktigare och värdefullare reklam.
Utskottet finner med hänvisning till det anförda inte att motionärerna anfört några nya omständigheter av betydelse för en avveckling av skatten på reklamtrycksaker eller av skatten i dess helhet, varför utskottet avstyrker bifall till motionerna.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1975/76:258,
2. motionen 1975/76:1009.
Stockholm den 23 mars 1976
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
SkU 1975/76:38
7 Nän<arande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Kristenson (s), Johansson i Jönköping (s), Josefson (c), Carlstein (s), Wikner (s), Sundkvist (c), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö (c), fru Normark (s), herr Lundgren (s), fru Troedsson (m) och herr Hörberg (fp).
Reservation
av herr Hörberg (fp) som anser
dets att utskottets motivering bort ha följande lydelse:
Den hårda kritik, som 1972 under remissbehandlingen riktades mot reklamutredningens förslag om införande av reklamskatt, har visat sig vara berättigad efter de erfarenheter, som den praktiska tillämpningen givit. Regeringen har under den korta tid, som lagen verkat, varit tvungen föreslå ändringar i förordningen. Trots detta kvarstår fortfarande flera tolkningsfrågor oklara.
Motiveringen för att bygga ut den 1971 beslutade annonsskatten till en allmän reklamskatt var främst, att om man inte vidtog en sådan åtgärd var det risk för att tidningsannonsering skulle diskrimineras genom annonsskatten, eftersom reklamköparna eljest på grund av skattebelastningen kunde antas gå över till andra reklamformer, främst då till trycksaker. Detta resonemang, som fortfarande äger giltighet, leder till att - eftersom man inte lyckats skapa en rimlig och fungerande beskattningsform för reklamtrycksakerna - det bara återstår att avveckla såväl annons- som reklamskatten. En sådan avveckling motiveras även av att skatteintäkten är relativt ringa, av att uppbördskostnaderna i förhållande till skatteintäkterna är orimligt stora och av att denna skatteform från arbetssynpunkt är mycket betungande för såväl företag som myndigheter.
dels att utskottet bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:258 och med anledning av motionen 1975/76:1009 beslutar upphäva skatten på annonser och reklam fr. o. m. den 1 juli 1976.
Särskilt yttrande
av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m):
Vi har fortfarande den principiella uppfattningen att det är fel att beskatta reklamen. Under föregående år lyckades vi få en ändring till stånd vad beträffar trycksakerna så till vida att skatt numera inte utgår på bl. a. prislistor. Vi finnér det angeläget pröva i vilken mån detta beslut i avsevärd omfattning har kunnat förminska det merarbete som beskattningen medför förde företag som är berörda.
SkU 1975/76:38 8
1 annat sammanhang har vi begärt att såväl presstödet som reklamskatten bör bli föremål för utredning, varför vi nu avstår från att reservera oss för bifall till reklamskattens omedelbara borttagande.
GOTAB 51542 Slockholm 1976