Med anledning av motioner om mervärdeskatten
SkU 1975/76:4
Skatteutskottets betänkande 1975/76:4
med anledning av motioner om mervärdeskatten
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1975:11 av herr Börjesson i Falköping (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att 6 tj lagen om mervärdeskatt (1968:430) skall ha följande lydelse:
6§
Redovisningsskyldighet föreligger icke för kalenderår under vilket den skattepliktiga omsättningen ej överstigit 15 000 kronor eller, i fråga om kalenderår under vilket skattepliktig verksamhet påbörjats eller upphört, ett häremot svarande belopp för den tid verksamheten bedrivits. För verksamhet som upphört under samma kalenderår som den påbörjats eller nästföljande kalenderår föreligger icke redovisningsskyldighet om den skattepliktiga omsättningen ej överstiger 15 000 kronor under den tid verksamheten bedrivits.
1975:1050 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning av innebörd att denna med förtur behandlar frågan om slopande av mervärdeskatt på maten och om skärpning av beskattningen av kapitalet samt att förslag härom snarast förelägges riksdagen;
1975:1059 av herr Komstedt (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring av 6 § lagen om mervärdeskatt (1968:430) att lägsta redovisningsbelopp för mervärdeskatt fastställs till 15 000 kr.;
1975:1075 av herr Nordgren m fl. (m, fp) vari hemställs att riksdagen beslutar avskaffa mervärdeskatten vid försäljning av begagnade båtar från och med den 1 juni 1975;
1975:1087 av fru Troedsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändringar i mervärdebeskattningen, i syfte att eliminera de olikheter beträffande skattskyldigheten som råder mellan auktionsförrättare och den som yrkesmässigt ägnar sig åt handel med konst och antikviteter.
1 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 4
SkU 1975/76:4
2 Frågornas tidigare behandling
Avveckling av mervärdeskatten på livsmedel (motionen 1975:1050)
Skatteutskottet har upprepade gånger och senast under riksmötet 1975 (se bilaga till FiU:s betänkande 1975:25) avstyrkt motioner om avveckling av mervärdeskatten på livsmedel. Mot en sådan åtgärd har utskottet främst åberopat statsfinansiella skäl samt administrativa och kontrolltekniska svårigheter.
Med anledning av att motionärerna i ovan angivna motion till stöd för sitt yrkande åberopar de fall av differentiering av och befrielse från mervärdeskatt eller motsvarande skatt på livsmedel som förekommer inom OECD-länderna kan här förtjäna att framhållas att av en nyligen inom finansdepartementet upprättad rapport framgår att skatteexperterna inom EG, där mervärdeskatten är den enda godtagna formen för generell, indirekt beskattning, anser en enhetlig skattesats vara den ideala lösningen. Harmoniseringssträvandena inom EG går enligt rapporten f. n. ut på att begränsa de nuvarande differentieringarna.
Beloppsgränsen för redovisningsskyldighet (motionerna 1975:11 och 1059)
Enligt 6 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt föreligger inte redovisningsskyldighet för kalenderår under vilket den skattepliktiga omsättningen ej överstigit 10 000 kr. Då en motion om höjning av denna beloppsgräns till 15 000 kr. behandlades av 1974 års riksdag anförde skatteutskottet (SkU 1974:62) följande:
Enligt utskottets mening kan man vid bedömning av denna fråga inte se enbart på gränsen för omsättningen, utan man bör också ta hänsyn till det skattebelopp, från vilket den skattskyldige härigenom åtnjuter befrielse. Vid mervärdeskattens införande var skattesatsen 10, vilket svarar mot ett redovisningsfritt belopp på 1 000 kr. Med nuvarande skattesats på 15 är motsvarande belopp 1 500 kr. Utskottet är medvetet om att man i det långa loppet och särskilt om inflationstakten skulle visa ökande tendenser inte kan bibehålla redovisningsgränsen oförändrad enbart med hänvisning till en höjd beskattning, men utskottet är inte berett att nu tillstyrka den omedelbara lagstiftning som motionären begär.
Beskattningen av begagnade varor (motionerna 1975:1075 och 1087)
1 sitt tidigare nämnda betänkande SkU 1974:62 rörande mervärdeskattefrågor har skatteutskottet också tagit ställning till vissa frågor rörande mervärdeskatten på begagnade varor och utskottet anförde därvid bl. a. följande synpunkter:
Från mervärdeskattens införande har beskattningen av begagnade varor och i synnerhet varor som brukar betecknas som konsumtionskapitalvaror varit förenad med särskilda svårigheter. Den ekonomiskt mest betydelsefulla frågan har gällt de begagnade personbilarna, där olika lösningar prövats. Mervärdeskatteutredningen föreslog tidigare att bilhandeln skulle få avdragsrätt för det pris den betalade för en begagnad bil, oaktat att säljaren i flertalet fall inte är skattskyldig. Härigenom skulle man kunna hindra att skatten
SkU 1975/76:4
på de nya bilarna reduceras genom en övervärdering av de skattefria inbytesbilarna. På grund av vissa invändningar från bilbranschen avvisade departementschefen förslaget, men 1973 års skatteutskott uttalade en förhoppning om att utredningen under sitt fortsatta arbete skulle finna mer invändningsfria lösningar på problemet. I detta sammanhang avvisade utskottet också ett motionsyrkande om att andra begagnade kapitalvaror skulle få i princip samma behandling som de begagnade bilarna. Ungefär samma yrkande återkommer nu i motionen 1974:76.
Att utskottet här berört frågan om de begagnade bilarna beror givetvis på att alla varor som säljs i begagnat skick i princip skapar samma problem som bilarna. Det kan som motionären framhåller gälla TV-apparater och barnvagnar men självfallet också husvagnar och mycket annat. Uppenbarligen är det inte tillfredsställande att de nuvarande reglerna medför att en stor del av försäljningen av begagnade varor till allmänheten sker vid sidan om redovisningen och bokföringen. Med hänsyn till att EG-länderna genomgående tillämpar det system med avdragsrätt för inbytesvärdet som mervärdeskatteutredningen föreslog i fråga om personbilarna, synes det utskottet önskvärt att utredningen närmare studerar hur tillämpningen av sådana regler utfallit i praktiken och om så finnes lämpligt återkommer med förslag i frågan.
Beträffande frågan om mervärdeskatten på konst och antikviteter (motion 1975:1087), som i princip inrymmer samma skatteproblem som de begagnade konsumtionskapitalvarorna, kan här erinras om att skatteutskottet (SkU 1973:62) anslöt sig till departementschefens avvisande hållning till mervärdeskatteutredningens förslag att göra auktionsföretagen skattskyldiga med hänsyn till att en sådan åtgärd skulle leda till beskattning av försäljning av personligt lösöre.
Utskottet
Den sedan flera år inom mervärdeskatteutredningen pågående översynen av mervärdeskatten har utan tvivel bidragit till att lösa åtskilliga av de tekniska problem inom mervärdeskatten som tidigare påtalats i olika motioner till riksdagen. Det kan därför anses vara ett resultat av utredningens arbete att de vid 1975 års riksmöte väckta motionerna rörande ändrade regler för mervärdeskatten är förhållandevis få och endast avser ett par frågeställningar.
A weckling av mervärdeskallen på livsmedel
Helt utanför utredningens uppdrag ligger det i motionen 1975:1050 framförda kravet på tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning av innebörd att utredningen med förtur skall behandla frågan om slopande av mervärdeskatten på livsmedel och om ekonomisk kompensation härför genom skärpt beskattning av kapital.
SkU 1975/76:4
4 Beträffande frågan om avveckling av mervärdeskatten på livsmedel, som riksdagen behandlat vid ett flertal tillfällen, nöjer utskottet sig med att hänvisa till sitt tidigare ställningstagande, som redovisas i den inledningsvis lämnade redogörelsen. Vad gäller yrkandet om tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning vill utskottet endast framhålla alt utredningen skall behandla de fördelningspolitiska effekterna av skattesystemet och att den enligt vad utskottet erfarit redan inlett prövningen av frågan om en differentiering av mervärdeskatten till förmån för livsmedel. Några direktiv om förtursbehandling av detta spörsmål finner utskottet inte påkallade. Utskottet avstyrker till följd härav bifall till motionen 1975:1050.
Beskattningen av begagnade varor
I motionen 1975:1075 begärs skattefrihet för begagnade båtar, medan motionärerna i motionen 1975:1087 begär förslag till ändringar i mervärdeskatten för att eliminera olikheter i fråga om skattskyldighet mellan auktionsföretagen och den yrkesmässiga handeln med konst och antikviteter.
På grund av att mervärdeskattens regler om skattskyldighet endast gäller om säljaren bedriver yrkesmässig verksamhet uppstår särskilda problem för de företag som i sin rörelse köper in eller tar i inbyte begagnade varor från allmänheten. Eftersom säljaren i sådana fall endast undantagsvis är skattskyldig får köparen normalt ingen avdragsrätt men är ändå skyldig att betala full skatt vid sin försäljning av varan. Problemet gäller i första hand de s. k. konsumtionskapitalvarorna, som bilar, husvagnar, båtar, cyklar, barnvagnar, hushållsmaskiner, tv- och radioapparater m. m. men även konst och antikviteter och böcker. Det mest ekonomiskt betydelsefulla område inom vilket detta problem uppstått gäller de begagnade bilarna, där man löst frågan så att dessa bilar undantagits från beskattning samtidigt som det härigenom uppkommande skattebortfallet kompenserats genom höjd bilaccis. Det bör emellertid framhållas att denna lösning inte är invändningsfri utan att den lett till vissa former av undandragande av mervärdeskatt på de nya bilarna. Med anledning härav föreslog mervärdeskatteutredningen att man skulle övergå till ett system där bilhandeln skulle lä avdragsrätt för inbytesvärdet, oaktat säljaren inte varit skattskyldig. Detta förslag underkändes emellertid, främst på grund av invändningar från bilbranschen, som fruktade att ett sådant system skulle gynna den irreguljära bilhandeln på de seriösa företagens bekostnad. Skatteutskottet var dock positivt till tanken att man på denna väg skulle kunna finna en generell lösning på frågan om beskattningen av de begagnade varorna och hänvisade till att EG-länderna tillämpar systemet med fiktiv avdragsrätt för begagnade varor. Utskottet ansåg därför att utredningen borde närmare studera erfarenheterna från EG och återkomma i denna fråga. Bakgrunden till utskottets ställningstagande var bl. a. att den nuvarande befrielsen för begagnade bilar bygger på den förutsättningen att det utgår särskild accis på de nya bilarna.
SkU 1975/76:4
5 Motsvarande förutsättningar är alltså inte för handen när det gäller sådana begagnade varor som husvagnar, båtar, hushållsmaskiner, konst och antikviteter. Vad gäller auktionsföretagens försäljning av sistnämnda varor kan här också nämnas att mervärdeskatteutredningen även har föreslagit att dessa företag skulle bli skattskyldiga för att man därigenom skulle eliminera deras konkurrensförmåner i förhållande till konst- och antikvitetshandeln. Detta förslag avvisades med hänvisning till att de kommunala auktionsföretagens försäljning till 90 % avsåg personligt lösöre, som inte borde beskattas.
Utskottet anser i likhet med motionärerna i de här behandlade motionerna att det är angeläget att finna en lösning på mervärdeskatteproblemen i fråga om handeln med begagnade varor. Enligt vad utskottet erfarit kommer mervärdeskatteutredningen också att ta upp denna fråga till förnyad behandling och med hänsyn härtill finner utskottet inte anledning tillstyrka bifall till motionerna 1975:1075 och 1975:1087.
Gränsen för redovisningsskyldighet
En annan fråga som också gäller skattskyldigheten tas upp i motionerna 1975:11 och 1975:1059. Om den till mervärdeskatt skattepliktiga omsättningen inte överstiger 10 000 kr. per år föreligger inte redovisningsskyldighet. Denna gräns, som varit oförändrad sedan mervärdeskatten infördes, vill motionärerna med hänvisning till penningvärdeförändringen höja till 15 000 kr.
Utskottet har vid tidigare behandling av samma fråga erinrat om att skattesatsen höjts sedan mervärdeskatten infördes och att det belopp för vilket skattefrihet åtnjutes därigenom ökat från 1 000 till 1 500 kr. per år. Enligt utskottets mening kan även andra skäl åberopas mot en höjning av denna gräns, som i varje fall inte bör ske utan en mera ingående prövning av frågan. Eftersom mervärdeskatteutredningen kan väntas granska också detta spörsmål i samband med prövningen av skattepliktsreglerna avstyrker utskottet bifall till motionerna 1975:11 och 1975:1059.
Utskottet hemställer
1. beträffande avveckling av mervärdeskatten på livsmedel att riksdagen avslår motionen 1975:1050;
2. beträffande beskattningen av begagnade varor att riksdagen avslår
a. motionen 1975:1075,
b. motionen 1975:1087;
SkU 1975/76:4
3. beträffande gränsen för redovisningsskyldighet att riksdagen avslår
a. motionen 1975:11,
b. motionen 1975:1059.
Stockholm den 7 oktober 1975
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Nä/varande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred* (c), Josefson (c), Wikner(s). Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö (c), Lundgren (s), Träff (m), Boström (s), Hörberg (fp). Marcusson (s), fru Troedsson (m) och herr Johansson i Malmö* (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Särskilt yttrande
av fru Troedsson (m):
Försäljning av konst och antikviteter är momsbelagd om den sker genom antikhandeln men inte om den sker på offentlig auktion. Detta har på ett påtagligt sätt missgynnat den traditionella konst- och antikhandeln. Den bristande likformigheten accentueras genom det förhållandet att den antikhandlare som förvärvar ett föremål genom inrop på auktion går miste om sin rätt till avdrag för ingående skatt även i det fall att säljaren också yrkesmässigt handlar med konst och antikviteter. Antikhandeln belastas på detta sätt genomgående med hela momsen.
Den för konst- och antikhandeln mest besvärande följden av den olikformiga behandlingen av de olika försäljningsmetoderna är att den som vill sälja värdefullt inre lösöre tror sig kunna påräkna ett avsevärt bättre resultat om han lämnar in föremålen till auktion. Förhållandena har förvärrats i samband med att auktionsmonopolen helt upphävts vid årsskiftet 1972/73. Den starkt försämrade konkurrenssituationen för konst- och antikhandeln medför också att allmänhetens möjligheter till urval och jämförelser med sakkunnigt bistånd minskar.
Utskottet har i sitt betänkande uttalat angelägenheten av att finna en lösning på mervärdeskatteproblemen i fråga om handeln med begagnade varor. Enligt vad utskottet erfarit kommer mervärdeskatteutredningen också att ta upp denna fråga till förnyad behandling. Jag vill med detta särskilda yttrande understryka angelägenheten av en snabb lösning på dessa problem.