Med anledning av motioner om vissa ändringar i folkbokföringsförordningen m. m.
SkU 1975/76: 54
Skatteutskottets betänkande 1975/76: 54
med anledning av motioner om vissa ändringar i folkbokföringsförordningen m. m.
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1975/76:460 av herr Turesson (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att sådana åtgärder vidtas som erfordras för att varje myndig medborgare i vårt land skall få rätt att utan kostnad vid folkbokföringen få sitt namns stavning ändrad på det sätt han önskar;
1975/76:1032 av herr Svensson i Eskilstuna m. fl. (s) vari hemställs ”att riksdagen hos regeringen begär en ändring av folkbokföringskungörelsen i enlighet med vad som sagts i motionen”.
Mantalsskrivning av långtidssjuka
Bestämmelserna om kyrkobokföring och mantalsskrivning återfinns i folkbokföringsförordningen (1967:198) - FBF. Huvudregeln är att en person skall kyrkobokföras i den församling och på den fastighet, där han är bosatt (11 §), och mantalsskrivas på den fastighet och i den församling, där han rätteligen bort vara kyrkobokförd, den 1 november året före mantalsskrivningen (39 §).
Från huvudregeln finns vissa undantagsbestämmelser. Den som vistas på ålderdomshem i annan församling än den, där han rätteligen bort vara kyrkobokförd, när han flyttade till ålderdomshemmet, får kyrkobokföras i sistnämnda församling på den fastighet, där han förut varit bokförd, eller under rubriken ”på församlingen skrivna” eller, om särskilda skäl föreligger, på annan fastighet. Intagen på ålderdomshem, som är kyrkobokförd i den församling där hemmet ligger, får kyrkobokföras på annan fastighet i församlingen om särskilda skäl föreligger (23 •().
I fråga om kyrkobokföring av den som vistas på ålderdomshem uttalas i riksskatteverkets (RSV) anvisningar för folkbokföringen följande:
Enligt 23 5 FBF har den som beretts plats i ålderdomshem (nedan kallad pensionären) valfrihet i fråga om sin kyrkobokföring mellan den församling där ålderdomshemmet ligger (nedan kallad ålderdomshemsförsamlingen) och den församling där pensionären var kyrkobokförd när han kom i åtnjutande av tillsyn i sådant hem (nedan kallad hemortsförsamlingen). Även beträffande kyrkobokföringsfastighet föreligger viss valfrihet.
Den kyrkobokföring som sker i samband med pensionärs inflyttning på ålderdomshem är inte bindande för framtiden. Pensionären kan även senare
1 Riksdagen 1975/76 . 6 sami. Nr 54
SkU 1975/76:54
utöva sin valrätt och efter hans framställning kan ändring i kyrkobokföringen ske.
Pensionär, som flyttar från ett ålderdomshem utanför hemortsförsamlingen till ett annat ålderdomshem, kan inte skrivas i den tidigare ålderdomshemsförsamlingen. Har sålunda pensionär blivit kyrkobokförd på ålderdomshem eller annan fastighet i ålderdomshemsförsamlingen och senare bereds plats på ålderdomshem i annan församling, kan han ej vara kvarskriven i den förutvararande ålderdomshemsförsamlingen. Han har däremot valfrihet beträffande kyrkobokföringsort och -fastighet på samma sätt som när han första gången intogs på ålderdomshemmet.
Intagning på sjukvårdsinrättning ändrar inte den intagnes kyrkobokföring. Förhållanden, som inträffar efter intagningen, beaktas vid kyrkobokföringen som om han inte varit intagen på sjukvårdsinrättningen (24 ij).
Den som inte är bosatt på någon fastighet i den församling där han skall kyrkobokföras bokförs under rubrik ”på församlingen skrivna” (27 ij) och den, som den 1 november året före mantalsskrivningen skall vara kyrkobokförd under rubrik ”på församlingen skrivna”, mantalsskrivas under samma rubrik (39 S).
Enligt RSV:s anvisningar för folkbokföringen kan överföring till rubriken ”på församlingen skrivna” ske fortlöpande under året, när pastorsämbetet finner att en kyrkobokförd person inte är bosatt på någon fastighet men likväl skall vara kvarskriven. För person, som vistas på ålderdomshem, anges ålderdomshemmets adress och för person, som vistas på sjukhus för långtidsvård, sjukhusets adress.
I direktiven för hemvistsakkunniga (Fi 1970:71). som har till uppgift att göra en översyn av bestämmelserna om folkbokföring m. m., uttalar departementschefen bl. a., att huvudregeln att folkbokföringen skall grundas på bosättningen bör bibehållas men att de undantag som gäller från huvudregeln bör omprövas.
De sakkunniga beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1976.
Ändring av stavning av namn vid folkbokföringen
Namnlagen (1963:521) innehåller bestämmelser om släktnamn och förnamn. Den, vars släktnamn inte är tillräckligt särskiljande eller eljest mindre tjänligt, kan efter ansökan hos patent- och registreringsverket erhålla annat släktnamn (8 §). Som nytt släktnamn godkänns endast namn, som till bildning eller uttal och stavning överensstämmer med inhemskt språkbruk. Om sökanden har utländskt släktnamn, får dock namn som innebär en anpassning av namnet till svenskt språkbruk godkännas (9 5).
Stavningsändring har jämställts med namnbyte och är således underkastad prövning av namnmyndigheten. I prop. 1963:37 med förslag till namnlag m. m. anförde departementschefen härom följande:
SkU 1975/76:54
3 I anslutning till förevarande bestämmelse om ändring av utländskt namns stavning har några remissorgan tagit upp frågan om stavningsändringar i allmänhet. Det har därvid bl. a. yrkats, att stavningsändring skall jämställas med namnbyte och vara underkastad prövning av namnmyndigheten.
Att så skall vara fallet beträffande nya släktnamn, som tillkommit efter godkännande av namnmyndigheten, håller jag för självklart. Även andra särskiljande namn torde i och med namnlagens ikraftträdande få anses vara fixerade vid den stavning kyrkoböckerna uppvisar. När det gäller icke särskiljande släktnamn bör man kunna inta en friare hållning. Namnhavaren bör i sådant namn kunna vidtaga sådana smärre stavningsändringar som ej medför att namnet blir särskiljande. Vill han ha dylik ändring införd i offentliga handlingar, torde han emellertid även i dessa fall få inhämta namnmyndighetens tillstånd.
Enligt namnförordningen (1963:528) skall sökande vid ingivande av ansökan i namnärende till patent- och registreringsverket erlägga ansökningsavgift med 200 kr. Om ansökan innehåller mer än tre namnförslag skall för varje namnförslag utöver de tre första erläggas en tilläggsavgift om 20 kr. (SFS 1975:1334).
Namnlagen är f. n. föremål för översyn inom namnlagsutredningen (Ju 1972:06).
1 14 § folkbokföringskungörelsen( 1967:495) stadgas att rättelse i kyrkobok eller annat register med undantag av församlingsregistret beslutas av pastorsämbetet. Är felaktigheten föranledd av anteckning i ministerialbok (födelse- och dopbok, konfirmationsbok, äktenskapsbok samt död- och begravningsbok), som förs av annat pastorsämbete, beslutar pastorsämbetena i samråd. Person, som berörs av rättelse, skall lämnas tillfälle att yttra sig, om det inte är obehövligt.
I fråga om ändring av släktnamns stavning anförs i RSV:s anvisningar för folkbokföringen följande:
Numera regleras de namnrättsliga frågorna i namnlagen och förfarandet vid anteckning i kyrkobok genom folkbokföringsförfattningar. Gränsdragningsprobiem uppkommer i fråga om namns stavning. Släktnamn förvärvas med viss stavning. Annan stavning får ej införas i kyrkobok utan tillstånd av namnmyndigheten. Kompetensfördelning mellan pastorsämbete och namnmyndigheten kan i korthet anges på följande sätt. Ändring i den namnrättsligt gällande stavningen beslutas av namnmyndigheten och rättelse av felstavning i kyrkobok beslutas av pastorsämbetet.
Utskottet
1 detta betänkande behandlar utskottet dels en motion om mantalsskrivning av långtidssjuka, dels en motion om ändring av stavning av namn vid folkbokföringen.
SkU 1975/76:54
4 Mantalsskrivning av långtidssjuka
Enligt gällande bestämmelser i folkbokföringsförordningen (1967:198) skall en person kyrkobokföras i den församling och på den fastighet, där han är bosatt, och mantalsskrivas där han rätteligen bort vara kyrkobokförd den 1 november året före mantalsskrivningen. Den som är intagen på ålderdomshem har rätt att välja mellan att bli kyrkobokförd i den församling, där ålderdomshemmet är beläget, eller i den församling, där pensionären var kyrkobokförd när han togs in på hemmet. Den som tas in på sjukvårdsinrättning skall fortfarande vara kyrkobokförd i hemortsförsamlingen. En person, som inte är bosatt på någon fastighet i den församling där han skall vara kyrkobokförd, kyrkobokförs och mantalsskrivs under rubriken ”på församlingen skrivna”.
1 motionen 1975/76:1032 yrkar motionärerna sådan ändring av folkbokföringsförordningen att långtidssjuka som har vårdhemmet som permanent vistelseort och saknar annan bostad skall kyrkobokföras på vårdhemmet. Som motivering för yrkandet anförs att många anser det förnedrande att bli mantalsskrivna under rubriken ”på församlingen skrivna”.
Med anledning av vad som anförts i motionen vill utskottet framhålla att kyrkobokföring och mantalsskrivning under rubriken ”på församlingen skrivna” endast bör ske, när anknytning helt saknas till någon fastighet på vilken vårdtagaren kunnat vara bokförd, när han intogs för vård. Den, som är intagen på ålderdomshem och saknar egen bostad i hemortsförsamlingen, kan - om skäl därtill föreligger - bokföras på annan fastighet i hemortsförsamlingen, exempelvis om han har anknytning till fastigheten på grund av att han äger den, tidvis vistas hos barn som bor på fastigheten eller förvarar inventarier där. Med hänsyn till att en för långtidsvård omhändertagen person av känslomässiga skäl ofta önskar ha kvar sambandet med sin egentliga hemort, bör enligt utskottets uppfattning en långtidssjuk, som inte längre har kvar sin bostad i hemortsförsamlingen, på samma sätt som en person som vistas på ålderdomshem, ha valrätt mellan att bli bokförd i hemortsförsamlingen och vårdhemsförsamlingen. Den fråga som aktualiserats i motionen har emellertid enligt vad utskottet erfarit uppmärksammats av hemvistsakkunniga, som har i uppdrag att göra en översyn av bestämmelserna om folkbokföring m. m. och som enligt uppgift kommer att slutföra sitt arbete under första halvåret 1976. Med hänsyn härtill finner utskottet inte skäl tillstyrka skrivelseyrkandet i motionen 1975/76:1032.
Ändring av stavning av namn vid folkbok/öringen
Enligt bestämmelser i namnlagen (1963:521) kan den som önskar erhålla nytt släktnamn ansöka härom hos patent- och registreringsverket, som är central namnmyndighet. Stavningsändring har jämställts med namnbyte. Om någon vill ha stavningsändring införd i offentliga handlingar, måste
SkU 1975/76:54
han därför inhämta namnmyndighetens tillstånd. Vid ingivande av ansökan i namnärende är sökande skyldig att erlägga en ansökningsavgift, som fr. o. m. den 1 mars 1976 utgör 200 kr.
I motionen 1975/76:460 begärs sådana författningsändringar att varje myndig medborgare får rätt att utan kostnad få sitt namns stavning i folkbokföringen ändrad på det sätt han önskar.
Av det ovan anförda framgår att ändring i den namnrättsligt gällande stavningen beslutas av den centrala namnmyndigheten. Detta har ansetts motiverat med hänsyn till såväl det allmännas intresse av att en person skall kunna identifieras som den enskildes berättigade krav på att erhålla skydd för sitt släktnamn. Rättelse av felstavning i kyrkbok kan däremot göras av pastorsämbetet utan beslut av namnmyndigheten. Sådan rättelse görs utan kostnad för sökanden.
Med anledning av vad i motionen anförts om kostnaderna för ändring av namns stavning vill utskottet framhålla, att man frångått principen om kostnadstäckning när det gäller namnärenden för att inte av ekonomiska skäl avhålla den, som inte har ett tillräckligt särskiljande namn, att byta släktnamn.
Då motionären enligt utskottets mening inte anfört tillräckliga skäl för att frångå den nuvarande ordningen för ändring av namns stavning, avstyrker utskottet bifall till yrkandet i motionen 1975/76:460.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1975/76:460,
2. motionen 1975/76:1032.
Stockholm den 6 april 1976
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Kristenson (s), Johansson i Jönköping (s), Josefson (c), Carlstein (s), Wikner (s). Sundkvist (c). Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Hallenius (c), fru Troedsson (m), herrar Boström (s) och Hörberg (fp).
—