Med anledning av propositionen 1975/76:156 om höjning av visst avdrag vid arvs- och gåvobeskattning av förmånstagarförvärv, m. m. jämte motion
Skatteutskottets betänkande
SkU 1975/76: 55
1975/76:55
med anledning av propositionen 1975/76:156 om höjning av visst avdrag vid arvs- och gåvobeskattning av förmånstagarförvärv, m. m. jämte motion
Propositionen
I propositionen 1975/76: 156 har regeringen (finansdepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt.
I propositionen föreslås att det vid arvs- och gåvobeskattningen skattefria beloppet för förmånstagarförvärv enligt vissa liv-, olycksfalls- och sjukförsäkringar höjs från 51 000 kr. till 59 000 kr. Därjämte föreslås i klarläggande syfte en smärre justering av 12 § andra stycket lagen om arvsskatt och gåvoskatt.
Författningsförslaget Förslag till
Lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom föreskrives att 12 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 §2
Har någon i enlighet med lagen (1927:77) om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare och erhåller han vid försäkringstagarens död förfoganderätten över försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning på grund av försäkringen, skall vad förmånstagaren sålunda bekommer vid beräknande av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts skall gälla jämväl förvärv, som på grund av stadgandet i 104 § andra stycket nämnda lag tillfaller dödsbodelägare, vilken är berättigad till laglott, med iakttagande dock av vad beträffande fördelning av sådant förvärv kan vara bestämt i skifteshandling, vilken jämlikt 16 § lägges till grund för lotternas beräknande. Har försäkringstagarens make insatts såsom förmånstagare, föreligger icke skattskyldighet för den del av förvärvet, som motsvarar det belopp, varmed, därest förvärvet ingått i försäkringstagarens kvarlåtenskap, makens jämlikt 15 § skattefria andel i boet skolat ökas.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 857.
* Senaste lydelse 1975:1354.
1 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 55
SkU 1975/76: 55
Nuvarande lydelse
Vidare skall
a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring, tagits å försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt, som på grund av försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt 116 § första stycket lagen om försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någonderas gäld, eller
b) där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom,
vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare såsom skattefritt avräknas ett belopp av 51 000 kronor. Har på grund av förordnande av samma person förmånstagaren tidigare erhållit sådant förvärv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende likställt med gåva, må likväl å värdet av vad som inom loppet av tio år tillfallit förmånstagaren ej avräknas mer än sammanlagt 51 000 kronor.
Föreslagen lydelse
Vidare skall
a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring men ej livränteförsäkring, tagits å försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt, som på grund av försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt 116 § första stycket lagen om försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någonderas gäld, eller
b) där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom,
vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare såsom skattefritt avräknas ett belopp av 59 000 kronor. Har på grund av förordnande av samma person förmånstagaren tidigare erhållit sådant förvärv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende likställt med gåva, må likväl å värdet av vad som inom loppet av tio år tillfallit förmånstagaren ej avräknas mer än sammanlagt 59 000 kronor.
Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt på en gång tillfaller någon såsom förmånstagare skall denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och på villkor att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna i anstalten skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren skolat äga rum.
Skattskyldighet enligt första stycket äger ej rum för rätt till pension som utgår på grund av pensionsförsäkring, därest denna tagits i samband med tjänst eller ock premiebetalningen påbörjats eller genom engångsbetalning fullgjorts mer än tio år före dödsfallet. Skattskyldighet äger ej heller rum för rätt till annan pension på grund av pensionsförsäkring eller för rätt till livränta, som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring, i den mån vad som på grund av förordnande av samma person tillfallit den berättigade icke överstiger en årsränta av 10 000 kronor vid pensionsförsäkring och 2 500 kronor vid annan livränteförsäkring.
Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäkring samt med att försäkring tagits i samband med tjänst stadgas i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928: 370).
Vad i första och andra styckena här ovan sägs skall, även om förmånstagareförordnande i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke föreligger, äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på grund av statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal
SkU 1975/76: 55
eller enskild arbetsgivare avtalad grupplivförsäkring eller på grund av sådan förmån från kommun, som avses i punkt 1 adertonde stycket av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.
Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och äger tillämpning i fall där skattskyldighet inträtt efter utgången av år 1975.
Motionen
Med anledning av propositionen har väckts motionen 1975/76: 2257 av herr Henmark (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar
1. att i ändringsförslaget i propositionen orden ”59 000 kronor” utbytes mot ”sex basbelopp” på båda de ställen där det förekommer,
2. att efter 12 § stycket b) tillkommer
Det för ett visst år tillämpliga basbeloppet skall vara det som enligt lagen om allmän försäkring (1962: 381) gällde för november månad föregående år.
Utskottet
Det vid arvs- och gåvobeskattningen skattefria beloppet för förmånstagarförvärv enligt vissa liv-, olycksfalls- och sjukförsäkringar har alltsedan avtal om tjänstegrupplivförsäkring träffades mellan arbetsmarknadens parter fastställts med utgångspunkt i det högsta försäkringsbelopp som kan falla ut enligt sådan försäkring. Till följd av överenskommelser om höjningar av ifrågavarande maximibelopp har det skattefria beloppet i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGL), det s. k. förmånstagaravdraget, i motsvarande mån ändrats, vilket skett förhållandevis ofta under senare år.
Enligt ett mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen träffat avtal för år 1976 och t. v. skall det högsta försäkringsbeloppet utgöra sex basbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Det för visst år tillämpliga basbeloppet skall vara det som gällde för november månad föregående år. För 1976 blir beloppet sålunda 6x9 700 = 58 200 kr., och med hänsyn härtill förordar föredragande departementschefen att förmånstagaravdraget höjs från 51 000 till 59 000 kr. Vidare föreslås ett förtydligande i 12 § andra stycket AGL.
I sin framställning om den aktuella höjningen har Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag föreslagit att bestämmelserna i AGL om förmånstagaravdraget också knyts an till de överenskomna reglerna om basbelopp, och i anslutning härtill yrkas i motionen 1975/76: 2257 lagstiftning härom. Motionären motiverar sitt yrkande med att avtalet in -
SkU 1975/76: 55
nebär att AGL måste ändras varje år om man inte för in basbeloppsregeln i lagen och att hans förslag således innebär att onödigt arbete undviks.
Utskottet vill inte bestrida att det finns skäl att överväga ett lagfästande av basbeloppsregeln med hänsyn till att principen varit att låta förmånstagaravdraget bestämmas av de mellan arbetsmarknadens parter träffade överenskommelserna. Avdragets höjd får främst ses som en av sociala skäl tillkommen skatteförmån, och en anknytning till basbelopp kan därför knappast betraktas som någon form av indexreglering av beskattningen. Till stöd för att bibehålla ett årligt fastställande av avdragets höjd kan i huvudsak endast anföras att det kan vara av visst värde att de ifrågavarande bestämmelserna i AGL blir föremål för en fortlöpande prövning. Det kan därvid samtidigt framhållas att det merarbete som de årliga ändringarna medför inte är särskilt betungande.
Med hänsyn till angivna omständigheter och till att motionärens lagstiftningsyrkande i förhållande till förslaget i propositionen innebär en viss begränsning av förmånsregler, som är avsedda att gälla från detta års början, är utskottet inte berett att tillstyrka bifall till motionen. Utskottet förutsätter emellertid att regeringen ägnar frågan förnyad uppmärksamhet i samband med att förmånstagaravdraget för 1977 skall fastställas.
Mot förslaget i övrigt har utskottet inte någon erinran.
Utskottet hemställer
att riksdagen med avslag på motionen 1975/76: 2257 och med bifall till propositionen 1975/76: 156 antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Stockholm den 6 april 1976
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Kristenson (s), Johansson i Jönköping (s), Josefson (c), Carlstein (s), Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Hallenius (c), fru Troedsson (m), herrar Boström (s) och Hörberg (fp).
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM I97S 74004*-