Betänkande 1975/76:SkU56
SkU 1975/76:56
Skatteutskottets betänkande 1975/76: 56
med anledning av motioner om slopande av expeditionsavgiften i vissa fall
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1975/76:990 av herrar Jönsson i Malmö (s) och Johnsson i Blentarp (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att avgifterna för bevis om förvärv av svenskt medborgarskap slopas;
1975/76:1008 av fru Nilsson i Kristianstad (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att expeditionsavgiften för handikappades parkeringsdispenser avskaffas.
Gällande bestämmelser
Förvänt av svenskt medborgarskap
Utlänning kan förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan hos länsstyrelse eller efter ansökan hos invandrarverket. Om medborgarskap beviljas är sökanden skyldig att lösa bevis härom med 60 kr. i anmälningsärenden och med 115 kr. i ansökningsärenden.
Anmälan hos länsstyrelsen får göras av utlänning som oavbrutet vistats här från det han fyllt 16 år och dessutom minst fem år dessförinnan. Anmälan skall ske skriftligen efter det han fyllt 21 men innan han fyllt 23 år. Den som är statslös eller styrker att han förlorar sitt utländska medborgarskap om han får svenskt medborgarskap kan göra sådan anmälan redan då han fyllt 18 år, under motsvarande förutsättningar beträffande vistelsetidens längd. Även den, som vid födseln blivit svensk och oavbrutet haft sitt hemvist här till 18 års ålder men som sedan förlorat sitt svenska medborgarskap, kan återvinna detta genom anmälan till länsstyrelsen sedan han åter haft hemvist här i två år. Han måste emellertid kunna styrka att dubbelt medborgarskap inte uppkommer. Förvärv av svenskt medborgarskap enligt dessa bestämmelser medför i regel att även sökandens ogifta barn under 18 år, som har hemvist här, blir svenskar.
För medborgare i Danmark, Norge och Finland gäller särskilda regler.
Dessa innebär bl. a. att medborgare i något av dessa länder, som fyllt 18 år och som haft hemvist här sedan sju år i allmänhet kan förvärva medborgarskap här genom anmälan till länsstyrelse.
Om svenskt medborgarskap inte kan erhållas genom anmälan till länsstyrelsen kan ansökan om naturalisation i stället göras till invandrar -
1 Riksdagen 1975 / 76. 6 sami. Nr 56
SkU 1975/76: 56
verket. För att ansökan skall kunna beviljas krävs i regel att sökanden fyllt 18 år, att han sedan sju år har hemvist här i riket och har fort en hederlig vandel samt att han har möjlighet att försörja sig och sin familj. I regel brukar också kunskap i svenska språket fordras. Om särskilda skäl föreligger kan naturalisation beviljas även om dessa villkor ej är uppfyllda. Naturalisationen omfattar i regel även sökandens ogifta barn under 18 år. Ansökan ges in till polismyndigheten i den ort där sökanden är kyrkobokförd, och polismyndigheten gör den utredning om sökandens personliga förhållanden, försörjningsförmåga m. m. som behövs för ärendets prövning. Sedan utredningen slutförts överlämnas handlingarna till invandrarverket för vidare behandling.
Frågan om slopande av expeditionsavgiften i medborgarskapsärenden har prövats av riksdagen vid upprepade tillfällen. År 1971, då avgiften var 300 kr. i ansökningsärenden och 100 kr. i anmälningsärenden, anförde utskottet (SkU 1971:27) bl. a. följande:
Som bevillningsutskottet anförde förra året kan ifrågavarande avgifter många gånger vara betungande, särskilt för en familj med vuxna barn och då sökandens hemland tar ut avgifter för att befria vederbörande från hans medborgarskap där. Detta kan som motionärerna anfört givetvis bidra till att många invandrare, trots att de fyller de krav som ställts, avstår från att söka svenskt medborgarskap, något som i och för sig måste anses otillfredsställande.
Utskottet anser således, att expeditionsavgifterna för medborgarskapsbevis - med hänsyn inte minst till den praxis som i övrigt tillämpas i fråga om avgiftsnivån - bör kunna nedsättas. Utskottet förutsätter emellertid att Kungl. Maj:t vid sin prövning av Nordiska rådets tidigare nämnda rekommendation beaktar de här framförda synpunkterna. I enlighet härmed avstyrker utskottet ifrågavarande motionsyrkanden, i den mån motionerna inte kan anses tillgodosedda genom vad utskottet ovan anfört.
Enligt de principer, som ligger till grund för 1964 års reform av stämpelskatter och expeditionsavgifter, skall den som genom myndighets beslut erhållit begärt tillstånd, godkännande e. d. också bidra till kostnaden för ärendets handläggning. Från denna huvudregel har undantag gjorts bl. a. för mindre frekventa expeditioner och fall då en avgift skulle sakna ekonomisk betydelse för statsverket. Sådana skäl kan emellertid inte åberopas för att slopa avgiften för medborgarskapsbevis. Antalet beviljade medborgarskap uppgick nämligen under budgetåret 1969/70 till närmare 12 000, och statsverkets intäkter av expeditionsavgifterna i medborgarskapsärenden inbringade samma budgetår drygt 2,1 milj. kr. Utskottet vill också framhålla, att medborgarskapsärendena skulle erhålla en förmånligare behandling än övriga ärendegrupper, om avgiftsplikten slopades i dessa fall men inte i andra. Denna fråga har emellertid - som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen - aktualiserats genom en framställning från Nordiska rådet, och den kommer därför att prövas av Kungl. Maj:t.
Senare samma år beslöt regeringen att fr. o. m. den 1 januari 1972 sänka avgifterna till nuvarande belopp.
SkU 1975/76: 56
3 År 1974 rekommenderade lagutskottet (LU 1974:16) för sin del att expeditionsavgiften i ärenden om naturalisation av adoptivbarn av olika skäl slopades men ansåg att något initiativ i frågan från riksdagens sida inte var påkallat. 1 enlighet med lagutskottets förslag avslog riksdagen den motion som väckts i frågan.
I betänkandet Invandrarna och minoriteterna (SOU 1974:69 s. 355) anförde invandrarutredningen att det från principiell synpunkt kunde ifrågasättas om det var rimligt med en särskild avgift för bevis om svenskt medborgarskap. Utredningen åberopade att man i övriga nordiska länder inte tog ut någon avgift eller endast en mycket låg avgift och föreslog att expeditionsavgiften för svenskt medborgarskap helt avskaffades. I sammanhanget kan nämnas att motsvarande avgift år 1975 var 46,50 mark i Finland och i Norge 100 norska kr. eller för makar gemensamt 120 kr. För utländsk kvinna, gift med norsk man, var avgiften 20 kr. Beträffande barn, fött i Norge, och adoptivbarn utgick ingen avgift. Förvärv genom anmälan var fritt. I Danmark och Island utgick icke någon avgift.
När skatteutskottet åter prövade frågan 1975 (SkU 1975:6) saknades enligt utskottets uppfattning skäl att föregripa det kommande ställningstagandet till utredningens förslag, varför utskottet avstyrkte den då aktuella motionen.
I ett svar den 19 februari 1976 på en interpellation om slopande av avgift för naturalisationsbevis för adoption anförde finansministern att det f. n. pågår en översyn i finansdepartementet av expeditionskungörelsens avgiftslista i syfte att anpassa avgifterna till nu gällande kostnadsläge och att han i det sammanhanget kommer att ta upp bl. a. frågan om avgift för bevis om förvärv om svenskt medborgarskap över huvud taget skall utgå.
Parkeringsdispens
Fråga om dispens från reglerna om stannande och parkering av fordon i 69 S vägtrafikkungörelsen (1972:603) eller i lokala trafikföreskrifter skall enligt 159 5 i kungörelsen prövas av trafiknämnden eller, om trafiken berör mer än en trafiknämnds verksamhetsområde inom ett län, av länsstyrelsen. Berör frågan mer än ett län prövas den av vägverket. För närvarande torde det finnas ca 6 000 parkeringsdispenser, som huvudsakligen avser handikappade personer. Därav har ca 4 000 handlagts av vägverket.
Enligt avgiftslistan till expeditionskungörelsen (1974:618) utgår expeditionsavgift för parkeringsdispens liksom för övriga dispenser enligt vägtrafikkungörelsen med 25 kr.
Utskottet
I motionen 1975/76:990 yrkas att expeditionsavgiften för bevis om förvärv av svenskt medborgarskap slopas. Motsvarande yrkande framställs i motionen 1975/76:1008 beträffande expeditionsavgiften för handikappades par -
SkU 1975/76:56
keringstillstånd.
Svenskt medborgarskap kan i vissa fall beviljas efter anmälan hos länsstyrelsen. Frågan prövas annars efter ansökan hos invandrarverket. I anmälningsärenden är expeditionsavgiften 60 kr. och i ansökningsärenden 115 kr.
Parkeringsdispens lämnas huvudsakligen åt handikappade personer för en tid av tre år. Frågan prövas i flertalet fall av vägverket men kan också avgöras av länsstyrelsen eller den lokala trafiknämnden. Expeditionsavgiften är i dessa ärenden 25 kr.
Även om de ifrågavarande avgifterna är låga, kan de i enskilda fall medföra viss irritation. Det är därför i och för sig naturligt att ifrågasätta om det från statsfinansiell synpunkt kan anses motiverat att behålla expeditionsavgifterna för de nu ifrågavarande ärendena. Med anledning därav vill utskottet påpeka att expeditionsavgifterna genomgående är mycket låga. Avgift utgår i ett stort antal ärenden av de mest skilda slag, och motsvarande frågeställning uppkommer givetvis på alla områden där avgift utgår. Totalt inbringar emellertid expeditionsavgifterna drygt 100 milj. kr. om året, och denna summa torde komma att stiga väsentligt som ett resultat av den översyn av avgifterna som pågår inom finansdepartementet.
Enligt de principer som gäller för bedömningen av frågan om avgift skall utgå eller ej skall man mot varandra väga serviceprincipen, enligt vilken allmänheten har ett berättigat intresse av att erhålla expeditioner avgiftsfritt, och grundsatsen att den som utnyttjar en myndighets tjänster också skall bidra till kostnaderna så att dessa inte i sin helhet överlastas på skattebetalarna. Vid tidigare års behandling av frågan om expeditionsavgiften i medborgarskapsärenden har utskottet framhållit att dessa ärenden skulle få en mer förmånlig behandling än andra ärendegrupper om avgiften slopades i dessa fall men behölls i övrigt, och motsvarande gäller också avgiften beträffande parkeringstillstånd för handikappade. Det är emellertid i första hand regeringen som skall pröva om de särskilda skäl, som kan åberopas till stöd för en avgiftsbefrielse i dessa ärenden, är tillräckligt starka för att motivera en sådan åtgärd, och utskottet är därför inte berett att nu ta ställning till denna fråga. Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen kommer också frågan om expeditionsavgiften i medborgarskapsärenden att prövas särskilt i samband med den pågående översynen av expeditionsavgiften, och utskottet utgår från att även de skäl som nu åberopats för avgiftsbefrielse för handikappades parkeringsdispenser kommer att övervägas i det sammanhanget. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna 1975/76:990 och 1008.
SkU 1975/76:56
5 Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1975/76:990,
2. motionen 1975/76:1008.
Stockholm den 6 april 1976
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Nän<arande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Kristenson (s), Johansson i Jönköping (s), Josefson (c). Carlstein (s). Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Hallenius (c), fru Troedsson (m), herrar Boström (s) och Hörberg (fp).
_