Med anledning av motion om vidgade tullpreferenser för u-Iänder

SkU 1975/76:66

Skatteutskottets betänkande 1975/76: 66

med anledning av motion om vidgade tullpreferenser för u-Iänder

Motion

I motionen 1975/76:2056 av herr Ahlmark m. fl. (fp) hemställs med hänvisning till motiveringen i motionen 1975/76:2055 att riksdagen begär förslag från regeringen om ytterligare vidgning av det tullfria varuområdet inom ramen för det svenska systemet med tullpreferenser för u-länderna.

I den sist angivna motionen anförs bl. a. följande.

Med bistånd stöder vi en breddning av produktionen i u-länderna. Via importkontoret för u-landsprodukter hjälper vi u-länderna att sälja på den svenska marknaden. När biståndet nått sitt mål och u-länderna börjar bli framgångsrika på vår marknad, sätter regeringen i allt högre grad stopp. Detta är tvärtemot u-ländemas krav och FN:s resolutioner i anslutning till den nya ekonomiska världsordningen. Indien är ett konkret exempel på motsättningen mellan regeringens biståndspolitik och dess handelspolitik. 1970 fick Indien svenskt stöd för att vid S:t Eriksmässan presentera skjortor och blusar för export. När det ett par år senare visade sig att dessa skjortor och blusar var konkurrenskraftiga, tvingade den svenska regeringen på Indien ett avtal om exportbegränsning.

Det svenska tullpreferenssystemet för u-landsvaror omfattar inte viktiga varor där u-länderna kan bli särskilt konkurrenskraftiga och som är speciellt lämpliga för produktion i u-länder med gott om arbetskraft. Det innebär att Sverige i dag har en genomsnittstull för import av teko-varor från u-länder på ca 15 %. Den effektiva tullen, dvs. tullen på själva bearbetningen, blir betydligt högre. Vi motverkar således direkt den ökade förädling av u-ländernas råvaror som vi i FN varit med och uttalat oss för.

Detta blir särskilt allvarligt med tanke på att vi samtidigt avvecklar tullarna på bl. a. textilvaror från en mängd andra industriländer. Redan inom ett drygt år gäller tullfrihet för teko-produkter från hela EFTA och EG. Detta innebär att u-länderna kommer att diskrimineras på den svenska marknaden i förhållande till europeiska industriländer. Industrins utredningsinstitut konstaterade i en studie 1973 att följden kan bli att dessa industriländer erövrar marknadsandelar från u-länderna på den svenska marknaden.

Det är ett minimikrav att vår handelspolitik gentemot u-ländema utformas så, att de inte hamnar i ett sämre konkurrensläge än en mängd industriländer.

Vi föreslår att man ytterligare vidgar det tullfria varuområdet i vårt tullpreferenssystem och att riksdagen klart uttalar att regeringen bör iaktta en mer restriktiv praxis än hittills när det gäller att införa kvantitativa begränsningar gentemot import från u-länder. Också utformningen av gräns 1

Riksdagen 1975/76. 6sami. Nr66

SkU 1975/76:66

skyddet för jordbruksvaror bör prövas med hänsyn till u-ländernas intressen.

Det system med licensgivning som införts för teko-varor, och som syftar till kvantitativa begränsningar senare, bör avskaffas. Sverige bör inte med handelsåtgärder motverka en industriell uppbyggnad i u-länderna som vi med biståndsåtgärder främjar. Om vi avskaffar licensgivningen avskaffar vi också en byråkrati som kostar ca 4 milj. kr.

Gällande bestämmelser m. m.

Preferenssystemets införande och omfattning

Enligt 4 § tullförordningen (1973:979) kan regeringen förordna om avvikelser från denna förordning och från tulltaxan (1971:920) för bl. a. varor från utvecklingsländerna. Bestämmelserna härom infördes av 1971 års riksdag och gäller fr. o. m. 1972. Preferenssystemet innebär för däri ingående varor inom jordbruks- och livsmedelsområdet (kap. 1-24 i tulltaxan) att i huvudsak sådana varor är tullfria som inte ingår i det jordbruksreglerade varuområdet eller som inte innehåller jordbruksreglerade varor. För varor utanför jordbruks- och livsmedelsområdet (kap. 25-99 i tulltaxan) gäller tullfrihet för det övervägande antalet av tulltaxans ca 900 varupositioner. Undantagna från tullfrihet är endast vissa bomullsgarner, vävnader, trikåvaror och konfektionsvaror samt skor och beklädnadsartiklar av läder. Undantagen avser 20 varupositioner i tulltaxan.

I sitt betänkande över propositionen 1971:93 med förslag om införande av dessa tullpreferenser anförde skatteutskottet (SkU 1971:41) bl. a. följande:

Det svenska erbjudandet avsåg ursprungligen ett system utan några undantag men med en skyddsklausul som gav möjlighet att tillgripa importrestriktioner. Erbjudandet gavs med den reservationen att om de större givarländerna begränsade sina erbjudanden skulle motsvarande begränsningar kunna göras för vår del. I fråga om riskerna för marknadsstörningar begärde de nordiska länderna, som i huvudsak agerat gemensamt i tullpreferensfrågan, bl. a. att man skulle få företa selektiva åtgärder mot det land eller de länder vars export gav upphov till störningar. Den senare utvecklingen visade att flertalet givarländer yrkade på undantag från preferensbehandlingen, vilket för svensk del fick till följd att de varor inom textil-, sko- och lädervaruområdena som redan har en besvärande konkurrenssituation undantogs från preferenserbjudandet. Beträffande möjligheterna att inskrida mot marknadsstörningar erinrar departementschefen om att Sverige förbehållit sig rätten att i sådana situationer återinföra tull eller tillgripa importrestriktioner. Han anser det också möjligt att för svensk del tillämpa tullkontingenter för vissa varor om det skulle visa sig lämpligt.

Med anledning av en motion om att undanta vissa gummivaror från preferenssystemet framhöll utskottet dessa synpunkter:

Utskottet vill inte förorda en urholkning av det till sin omfattning ganska begränsade svenska erbjudandet genom ytterligare undantag utan förordar i stället att frågan följs med största uppmärksamhet av berörda myndigheter

SkU 1975/76:66

och att vid behov erforderliga motåtgärder sätts in skyndsamt. Självfallet bör i detta sammanhang de multinationella företagens åtgärder studeras med särskild vaksamhet. Dessutom förutsätter utskottet att en effektiv marknadsövervakning i dessa frågor kommer att utövas av de berörda delarna av näringslivet. Det är särskilt angeläget att motåtgärder kommer till stånd innan skadeverkningar uppstått för den svenska industrin.

Utvecklingen av preferenssystemet

Av de länder och områden som erbjudits tullpreferenser i Sverige hade fram t. o. m. den 31 december 1974 sammanlagt 62 ansökt om och beviljats förmånsbehandling. Den totala importen till Sverige från dessa 62 länder och områden uppgick år 1974 till nära 5,4 miljarder kronor, varav 9 96 eller ca 508 miljoner kronor omfattades av det svenska preferenssystemet. En import om ca 4,9 miljarder kronor föll således utanför systemet. Den utgjordes dels av redan tullfria varor om ca 3,6 miljarder, dels av de tullbelagda varuslag som undantagits från preferensbehandling, främst kaffe (615 miljoner kronor) samt vissa läder-, textilvaror och skor (627 miljoner kronor).

En jämförelse med utfallet under 1973 visar att den andel av Sveriges totala import från dessa länder som utgörs av preferensberättigade varor ej förändrats (9 96). Importen till Sverige 1974 av preferensberättigade varor från de mottagarländer som fram t. o. m. 31/12 1974 ännu ej ansökt om förmånsbehandling uppgick till 4,7 mkr. Detta belopp motsvarade endast 0,9 96 av importen av preferensberättigade varor från samtliga länder som erbjudits preferenser.

Möjligheten till förmånsbehandling utnyttjades under 1974 till 75 96. Av den preferensberättigade importen om 508 mkr från de 62 förmånsbehandlade länderna blev 380 mkr preferensbehandlad, dvs. föremål för tullfrihet. Motsvarande andel år 1973 var 73 96. Denna procentsats utgör ett genomsnitt för hela det preferensberättigade varuområdet och får därför betecknas som relativt hög, särskilt i jämförelse med den ”utnyttjandegrad” som uppnåtts i andra givarländers preferenssystem.

Av den preferensbehandlade importen svarade 9 länder för 86 96, nämligen Jugoslavien, Israel, Indien, Filippinerna, Hongkong, Sydkorea, Singapore, Brasilien samt Argentina. Dominerande bland dessa var Hongkong, som ensamt svarade för 24 96 av den totala preferensbehandlade importen (1973: 26 96). Brasiliens andel har fortsatt att öka under 1974 (16 96 mot 14 96 1973), medan Jugoslaviens andel något minskat (från 17 tiil 15 96). Bland övriga nämnda länder svarade Israel, Sydkorea och Argentina för vartdera 7 96 av all preferensbehandlad import.

En närmare analys av importen från dessa länder visar att praktiskt taget all den import om 93 mkr som preferensbehandlades från Hongkong bestod av industrivaror. De värdemässigt sett största varorna i denna import utgjordes av plastvaror(7,3 mkr), reseeffekter(10 mkr), trikåvantar(ll,5 mkr), huvudbonader(5,8 mkr)och leksaker(20,7 mkr). De varor(textil-, lädervaror.

SkU 1975/76:66

skor) som undantagits från preferensbehandling svarade dock för 65 % av Sveriges totalimport från Hongkong.

70 % av den preferensbehandlade importen på 60 mkr från Brasilien utgjordes av varor inom tulltaxans kapitel 1-24 och då framfor allt av osockrad citrusjuice (42,4 mkr). Bland andra varor som preferensbehandlades kan nämnas läder (7,5 mkr), sågat virke (2,4 mkr) och rotationspumpar (2,8 mkr).

I likhet med Hongkong bestod praktiskt taget all preferensbehandlad import från Jugoslavien av industrivaror. Av de varor som svarade för den värdemässigt största importen kan nämnas däck (2,2 mkr), läder (5 mkr), mattor (2 mkr), halvfabrikat av koppar och aluminium (11,2 mkr), campingvagnar (11,4 mkr) samt möbler (6,9 mkr).

Bland de värdemässigt största posterna i den preferensbehandlade importen från Israel kan framför allt nämnas osockrad citrusjuice (13,3 mkr) och i övrigt basplaster (1,6 mkr) och yllevävnader (1 mkr).

Den preferensbehandlade importen om 25 mkr från Sydkorea bestod bl. a. av reseeffekter (4,8 mkr), flätningsmaterial (2,2 mkr), akrylgarn (4,9 mkr) och bordsbestick (1,6 mkr). Tilläggas kan att 3/4 av Sveriges totala import från Sydkorea utgjordes av tullbelagda varor vilka undantagits från det svenska preferenssystemet.

Utskottet

Det i motionen 1975/76:2056 framförda kravet på en väsentlig vidgning av tullpreferenssystemet för u-landsvaror motiveras i motionen 1975/76:2055 med bl. a. en kritik av systemets omfattning och tillämpning. När systemet infördes 1971 rådde allmän enighet i riksdagen om att det jordbruksreglerade varuområdet samt tekovaror och skor borde undantas från tullfriheten. Farhågor uttalades däremot vid riksdagsbehandlingen i fråga om vissa gummiprodukter, för vilka undantag begärdes men inte medgavs.

En för systemet grundläggande tanke, som också godtogs av riksdagen, var att tullfri u-landsimport som ledde till marknadsstörningar skulle mötas med lämpliga motåtgärder. När motionärerna nu kritiserar regeringen för att den tillgripit sådana åtgärder mot vissa indiska textilvaror bortser de från att regeringen på denna punkt handlat i överensstämmelse med riksdagens beslut. Underlåtenhet att i detta fall skydda den svenska tekoindustrin hade enligt utskottets mening med fog kunnat klandras av riksdagen.

Motionärernas allmänna synpunkter på en vidgad tullfrihet för u-länderna kan utskottet i princip godta, men utskottet anser inte att det finns skäl att förorda att Sverige i sådant sammanhang går väsentligt längre än övriga industriländer. Den svenska teko- och skomarknaden är alltför obetydlig internationellt sett för att kunna klara de påfrestningar som en vidgad tullfri import skulle medföra. De stödåtgärder, som i annat sammanhang föreslås

SkU 1975/76:66

för tekoindustrin, skall ses mot bakgrund av att den tullbelagda lågprisimporten från u-länder utgör en besvärande konkurrensfaktor, som självfallet skulle få än mera negativa konsekvenser om tullarna avvecklas. Vid avvägningen av stödet till u-länderna är det uppenbarligen av vikt att åtgärder inte vidtas som försätter det svenska näringslivet i situationer som det kostar samhället betydligt mer att avhjälpa än vad åtgärden är värd för u-länderna.

Utskottet är alltså berett att stödja de rimliga tullättnader för u-länderna, varom överenskommelser kan träffas, men därvid måste enligt utskottets mening åtgärderna vara avvägda så att det uppstår en skälig fördelning av bördorna mellan industriländerna. Eftersom utskottet anser att tullpolitiken mot u-länderna i huvudsak motsvarat dessa krav saknas anledning att nu begära ytterligare lättnader. Vidgad tullfrihet bör genomföras sedan enighet därom uppnåtts vid de internationella förhandlingarna om sådana frågor och inte som isolerade svenska aktioner. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1975/76:2056.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76:2056.

Stockholm den 20 maj 1976

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Kristenson (s), Johansson i Jönköping (s), Josefson (c), Carlstein (s), Mundebo (fp), Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö (c), fru Normark (s), herr Hallenius (c) och fru Troedsson (m).

Reservation

av herr Mundebo (fp), som anser

dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

1 motionen 1975/76:2056 hemställs med hänvisning till motiveringen i motionen 1975/76:2055 att riksdagen begär förslag från regeringen om ytterligare vidgning av det tullfria området inom ramen för det svenska systemet med tullpreferenser för u-länderna.

U-länderna har senast inför UNCTAD IV med kraft understrukit vikten av att de ges vidgat tillträde till industriländernas marknader. Utredningar av bl. a. Världsbanken visar, att en breddning av de fattigaste ländernas produktion med ökad export av färdigvaror till främst industriländerna är nödvändig om dessa länder skall kunna räkna med någon som helst förbättring i sina ekonomier.

SkU 1975/76:66

6 Det svenska tullpreferenssystemet för u-landsvaror omfattar inte viktiga varor där u-länderna kan bli särskilt konkurrenskraftiga och som är speciellt lämpliga för produktion i länder med gott om arbetskraft. Detta blir särskilt allvarligt då vi samtidigt avvecklar tullarna på bl. a. textilvaror från en mängd industriländer.

Utskottet delar därför uppfattningen i motion 1975/76:2056 att Sverige bör ytterligare vidga det tullfria varuområdet i tullpreferenssystemet, liksom att regeringen bör iaktta en mer restriktiv praxis än hittills när det gäller att införa kvantitativa begränsningar gentemot import från u-länder. Självfallet måste en sådan mer liberal importpolitik i förhållande till u-länderna förenas med andra åtgärder för att underlätta omställningar och ge trygghet åt anställda i Sverige. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionen 1975/76:2056.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2056 begär förslag från regeringen om ytterligare vidgning av det tullfria området inom ramen för det svenska systemet med tullpreferenser för u-länderna.

GOTAB 51992 Stockholm 1976