Med anledning av motioner om avveckling av den allmänna arbetsgivaravgiften, m. m.

SkU 1975/76:7

Skatteutskottets betänkande 1975/76:7

med anledning av motioner om avveckling av den allmänna arbetsgivaravgiften, m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1975:13 av herr Fridolfsson (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag, under innevarande år, om borttagande av den allmänna arbetsgivaravgiften för kristna och andra humanitära organisationer;

1975:131 av herr Helén m. fl. (fp) - punkten A 2 - vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning i syfte bl. a. att på lämpligt sätt kompensera ideella organisationer och fria samfund för den extra ekonomiska belastning som orsakats dem genom skyldigheten att erlägga allmän arbetsgivaravgift (löneskatt);

1975:231 av herr Helén m. fl. (fp)-punkten 1 - vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om en skattereform för mindre och medelstora företag omfattande bl. a. successiv avveckling av den allmänna arbetsgivaravgiften; 1975:316

av herr Karlehagen m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopande av den allmänna arbetsgivaravgiften för de fria trossamfunden och organisationer för humanitär verksamhet;

1975:709 av herr Svanström (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att undanta de ideella föreningarna från skyldigheten att erlägga arbetsgivaravgift för sin personal.;

1975:1047 (jfr 1316) av fru Fraenkel m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att inkomster från av enskild driven konstnärlig eller litterär verksamhet undantas från allmän arbetsgivaravgift;

1975:1053 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag rörande befrielse för kommuner och landsting från skyldighet att erlägga arbetsgivaravgift;

1975:1055 av herr Hovhammar m. fl. (m, fp) vari hemställs att riksdagen beslutar om en avveckling av den allmänna arbetsgivaravgiften fr. o. m. den 1 januari 1976;

1975:1076 (jfr 1657) av herr Nordgren m. fl. (m) - punkten 1 - vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av arbetsgivaravgiftens konsekvenser;

1 Riksdagen 1975/ 76. 6 sami. Nr 7

SkU 1975/76:7

1975:1077 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c) - punkten 4 - vari hemställs att riksdagen lämnar regeringen i uppdrag att utreda och lägga fram förslag för de mindre och medelstora företagens utveckling varvid bl. a. bör beaktas verkningarna av de olika avgifter och skatter som lagts på de mindre företagen och utredning av möjligheterna att minska denna typ av beskattning och att den tas ut efter bärkraft;

1975:1079 av herrar Oskarson (m) och Nordgren (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag som möjliggör en successiv dämpning av procentuella avgifter, baserade på företagens utbetalda lönesumma.

Punkten A 1 i motionen 1975:131 har behandlats i bet. SkU 1975:11 och punkten A 3 behandlas i bet. SkU 1975/76:8. Punkterna 2 och 3 i motionen 1975:231 har behandlats i bet. SkU 1975:16, punkten 4 i bet. SkU 1975:15 och punkten 5 i bet. SkU 1975:25. Motionen 1975:1076 har behandlats såvitt avser punkten 2 i bet. SkU 1975:25, punkterna 3 och 4 i bet. SkU 1975:15 och punkten 5 i bet. SkU 1975:16. Punkten 1 i motionen 1975:1077 har behandlats i bet. SkU 1975:15 och punkterna 2 och 3 i bet. SkU 1975/76:1.

Sammanställning beträffande socialförsäkringsavgifter, allmän arbetsgivaravgift m. m.

De avgifter som här avses tas ut hos arbetsgivare på de kontantlöner och naturaförmåner i form av kost och bostad, som utgår till anställda. Några av avgifterna tas också ut i form av egenavgifter från företagare.

Avgifterna och de procentsatser som tillämpas vid uttag under år 1975 framgår av följande uppställningar. I den mån annan uttagsprocent beslutats för år 1976 eller 1977 har denna särskilt angivits.

Arbetsgivaravgifter

Procentsats

1977 Socialförsäkringsavgift till

ATP

10,75

11,00

11,75

folkpensioneringen

4,20

6,20

delpensioneringen

0,125

0,25

sjukförsäkringen

7,00

8.0 Arbetsgivaravgift till

arbetslöshetsförsäkringen m. m.

0,40

Avgift för yrkesskadeförsäkringen

0,25

Arbetarskyddsavgift

0,10

0,13

Lönegarantiavgift

0,02

Vuxenutbildningsavgift

0,15

Arbetsmarknadsutbildningsavgift

0,40

Allmän arbetsgivaravgift

4,00

Härtill kommer byggnadsforskningsavgiften, som fr. o. m. år 1975 tas ut efter 0,6 % av arbetsgivare inom byggnadsindustrin. Vidare gäller särskilda

SkU 1975/76:7

regler för uttag av avgifter hos redare. Dessa regler förbigås här. Det kan också erinras om att arbetsgivarnas kostnader för den lagstadgade semestern uppgår till 8-9 96 av lönesumman.

Egenavgifter Procentsats

1975 1976 1977

ATP-avgift 10,75 11,00 11,75

Socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen 4,20 6,20

Sjukförsäkringsavgift 7,00 8,00

Allmän arbetsgivaravgift 4,00

I fråga om avgiftsunderlaget föreligger vissa skillnader mellan de olika avgifterna, vilket medför att det sammanlagda procentuella avgiftsuttaget inte kan beräknas genom en enkel summering av de angivna procentsatserna.

Den allmänna arbetsgivaravgiften utgår enligt lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift. Vid bestämmande av underlaget för den allmänna arbetsgivaravgiften som tas ut på löneutbetalningar bortses från arbetstagare vars lön under året understigit 500 kr. och från arbetstagare som inte är obligatoriskt yrkesskadeförsäkrad. Vidare medräknas inte ersättning vid s. k. likställighetsavtal. Något beloppstak finns inte. Avgift beräknas alltså till skillnad mot vad som gäller i fråga om socialförsäkringsavgifterna även på den del av lönerna som överstiger 7,5 gånger basbeloppet. Beträffande andra socialförsäkringsavgifter än till ATP slopas detta tak fr. o. m. 1976.

Underlag för den egenavgift som tas ut av företagare utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, dvs. inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet. Till grund för beräkning av underlaget för egenavgift ligger den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt. Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet inte uppgått till 500 kr. medräknas den inte. Sjukpenning är undantagen från egenavgift. Vidare gäller numera att allmän arbetsgivaravgift för företagare tas ut endast på den del av inkomsten som överstiger 10 000 kr., fr. o. m. 1976 18 000 kr.

Frågornas tidigare behandling m. m.

Den allmänna arbetsgivaravgiften infördes vid 1968 års riksdag för att kompensera staten för det skattebortfall som övergången från allmän varuskatt till mervärdeskatt skulle medföra i fråga om näringslivets investeringar. Skattesatsen utgjorde fr. o. m. den 1 januari 1969 1 96. I syfte att stabilisera samhällsekonomin beslöts vid 1970 års höstriksdag att avgiften skulle höjas till 2 96 fr. o. m. den 1 januari 1971. I prop. 1972:95 föreslogs en höjning av mervärdeskatten och vissa punktskatter för att finansiera en sänkning av den statliga inkomstskatten och en höjning av barnbidragen. Riksdagen beslöt emellertid på skatteutskottets hemställan (SkU 1972:32)

1* Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 7

SkU 1975/76:7

att i stället höja den allmänna arbetsgivaravgiften till 4 % fr. o. m. 1973.

I samband med de skattelättnader för inkomsttagare i låg- och mellaninkomstlägena, som genomförts fr. o. m. 1975 (prop. 1974:132, SkU 54), infördes också en lättnad för egenföretagare i fråga om egenavgiften, så att allmän arbetsgivaravgift inte tas ut på de första 10 000 kronorna av avgiftsunderlaget. Den vid 1975 års riksdag genomförda skatteomläggningen för 1976 (prop. 1975:92, SkU 25) innebar bl. a. en höjning av detta bottenavdrag till 18 000 kr.

Motsvarande yrkanden som i förevarande motioner har riksdagen tidigare behandlat vid upprepade tillfällen och i allmänhet avslagit på förslag av bevillningsutskottet, skatteutskottet eller finansutskottet. På senare tid har riksdagen emellertid bifallit olika krav avseende en differentiering av avgiften.

Sedan riksdagen i enlighet med reservationer till skatteutskottets betänkanden SkU 1974:49 och 54 begärt utredningar om dels en differentiering av beskattningen i regionalpolitisk syfte, dels en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften även efter andra grunder än regionala, har företagsskatteberedningen den 6 mars 1975 fått tilläggsdirektiv att utreda dessa frågor. Riksdagen har därefter på hemställan av finansutskottet (FiU 1975:25) begärt förslag från regeringen om sänkning av den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet från 4 till 2 procent fr. o. m. den 1 januari 1976. Med hänsyn till riksdagens beslut beträffande regional differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften behandlas kvarstående motionsyrkanden i dessa frågor icke i detta betänkande.

Beträffande yrkanden om en successiv avveckling av den allmänna arbetsgivaravgiften och generella utredningskrav på detta område vidhöll skatteutskottet senast 1974 (SkU 1974:17) att det inte var realistiskt att begära en avveckling utan att samtidigt tala om hur man vill kompensera inkomstbortfallet. Utskottet betonade samtidigt att denna ståndpunkt inte fick tolkas som att arbetsgivaravgiften till varje pris borde bevaras i sin nuvarande utformning. Utskottet hänvisade till diskussionerna om en radikal omläggning av skattesystemet i dess helhet och anförde att om dessa planer skulle resultera i konkreta förslag var utskottet självfallet berett att ompröva alla komponenterna i skattesystemet, däribland arbetsgivaravgiften. Såvitt utskottet kunde bedöma krävde en reform av antytt slag åtskilligt utredningsoch planeringsarbete innan den kunde förverkligas, och utskottet ansåg det därför sannolikt att arbetsgivaravgiften måste bestå under inte oväsentlig tid framöver av statsfinansiella skäl.

Gemensamt för de långtgående utredningskrav i fråga om arbetsgivaravgiftens verkningar på sysselsättning och löner beträffande avgiftens framtida utformning, som framförts i de då aktuella motionerna, var - anförde skatteutskottet vidare - att samtliga motioner förordade långtgående skattelättnader, administrativt svårhanterliga undantag och nedsättningar samt

SkU 1975/76:7

andra åtgärder, som ledde till klara konkurrensrubbningar. Utskottet ifrågasatte om just den fyraprocentiga arbetsgivaravgiften kunde vara av avgörande betydelse för sysselsättningen och företagsamheten i landet, när man nyligen avslutat en lönerörelse, som kostat företagen betydligt mer än avgiften, och när man samtidigt måste vara medveten om att de sammanlagda avgifter som beräknades på lönerna uppgick till 22 % härav. Utskottet hade tidigare understrukit att en av de väsentliga fördelarna med arbetsgivaravgiften var att den var enkel och lättadministrerad. Företagsskatteberedningen hade i uppdrag att studera avgiftens roll för företagen, och i avvaktan på resultatet av beredningens arbete var utskottet inte berett att tillstyrka ytterligare utredningar om arbetsgivaravgiftens generella verkningar.

Utskottets betänkande godtogs av riksdagen.

Påföljande höst biföll emellertid riksdagen som redan nämnts reservationer vid skatteutskottets betänkanden SkU 1974:49 och 54 med krav på utredning av en regionalpolitisk differentiering av beskattningen och en differentiering av arbetsgivaravgiften även efter andra grunder än regionala.

När frågan om undantag från arbetsgivaravgift för inkomst av konstnärlig eller litterär verksamhet behandlats av utskottet tidigare år har utskottet med olika exempel sökt belysa att det är ett rättvisekrav att avgiften utgår inte endast på de anställdas löner utan också på självständiga företagares ininkomster. Vid 1974 års riksdag anförde skatteutskottet (SkU 1974:17) bl. a. följande:

Frågan kan kanske enklast klargöras genom ett exempel. En person medarbetar regelbundet i en veckotidning. Är han anställd av tidningen utgår arbetsgivaravgift på lönen. En berättigad fråga är då om inte samma avgift bör utgå på de inkomster han åtnjuter, när han som självständig skribent säljer artiklar till tidningen. Följden av att i ett sådant fall slopa egenavgiften men bibehålla arbetsgivarens avgift kan uppenbarligen bli att såväl arbetsgivaren som arbetstagaren finnér det förmånligt att gå ifrån anställningsförhållandet. Det kan knappast vara ett samhällsintresse att genom beskattningen styra utvecklingen i denna riktning. Utskottet vidhåller alltså med bestämdhet, att om man tar ut en avgift på alla direkta löner måste man också ta ut samma avgift på andra mot löner svarande inkomster, oavsett om inkomsterna kommer från kulturarbete, jordbruk eller rörelse. Varje undantag från denna regel måste te sig som en orättvisa för de övriga.

Utan att gå närmare in på en behovsprövning i fråga om de olika kategorier som då föreslogs undantagna från egenavgiften avstyrkte utskottet framställda yrkanden om undantag från avgiften bl. a. för kulturarbetare.

I fråga om arbetsgivaravgiftens verkningar för religiösa och humanitära organisationer liksom för övriga ideella organisationer uttalade utskottet i betänkandet SkU 1974:17 förståelse för motionärernas ståndpunkt men motsatte sig samtidigt framställda förslag om avgiftsbefrielse. I stället förordade utskottet att eventuell kompensation borde ske genom direkta bidrag genom

SkU 1975/76:7

generella anslag till de berörda organisationerna. I det sammanhanget kunde utskottet hänvisa till att betydande anslagshöjningar redan föreslagits eller beslutats. Utskottet ansåg sig kunna konstatera att de ekonomiska kraven för de ideella organisationernas verksamhet indirekt beaktats vid medelstilldelningen till den ideella verksamheten och avstyrkte således föreliggande motioner i denna fråga.

Yrkanden om undantag för kommuner och landsting från allmän arbetsgivaravgift har vid upprepade tillfällen avstyrkts av riksdagen, senast våren 1975 på förslag av finansutskottet (FiU 1975:25). Som skäl härför har bl. a. åberopats, att den uppgörelse som träffades under våren 1972 om i huvudsak oförändrade kommunalskatter under de närmaste åren innefattade kompensation för kommunerna för den merkostnad som arbetsgivaravgiftens höjning innebar i förhållande till det ursprungliga förslaget om höjd mervärdeskatt. Skatteutskottet har vid sin behandling av frågan tidigare år inte kunnat dela uppfattningen att det är i princip felaktigt att staten tar ut skatt av kommunerna, utan ansett att det var av vikt att kommunerna arbetade under samma lönemässiga förutsättningar som samhället i övrigt. Förutom konkurrenssnedvridande effekter har åberopats att ett undantag skulle medföra ett kraftigt bortfall av inkomster för statsverket, samt att frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun f. n. utreds av den kommunalekonomiska utredningen vars arbete inte borde föregripas (SkU 1973:24, SkU 1974:1 y och FiU 1974:1).

Utskottet

Fr. o. m. 1973 utgår den allmänna arbetsgivaravgiften med 4 96 av utgivna löner inkl. naturaförmåner. Egenföretagare med inkomst av rörelse eller av honom brukad jordbruksfastighet erlägger s. k. egenavgift med 4 % av denna inkomst, till den del inkomsten överstiger 10 000 kr. Bottenavdraget 10 000 kr. höjs fr. o. m. den 1 januari 1976 till 18 000 kr. Till rörelse hänförs bl. a. yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet. Riksdagen har vidare - på hemställan av finansutskottet - begärt förslag från regeringen om sänkning av avgiften inom det inre stödområdet till 2 % fr. o. m. den 1 januari 1976.

Den allmänna arbetsgivaravgiften beräknas för budgetåret 1975/76 uppgå till i det närmaste 6 miljarder kr.

De yrkanden om en avveckling eller begränsning av den allmänna arbetsgivaravgiften och om en översyn av avgiftens konsekvenser, som framställs imotionerna 1975:231 punkten 1,1975:1055,1975:1076 punkten 1,1975:1077 punkten 4 och 1975:1079 grundar sig på uppfattningen att avgiften medför snedvridande effekter för näringslivet och avsevärda olägenheter framför allt för mindre och medelstora företag. Motionärerna i den sistnämnda motionen begär en successiv minskning inte endast av den allmänna arbets -

SkU 1975/76:7

givaravgiften utan också av socialförsäkringsavgifter och andra avgifter som beräknas på den utbetalda lönesumman.

Vid sin behandling av motsvarande yrkanden tidigare år har utskottet förklarat sig berett att ompröva alla komponenter i det nuvarande skattesystemet, däribland arbetsgivaravgiften, men framhållit att en radikal omläggning av skattesystemet kräver åtskilligt utrednings- och planeringsarbete innan den kan förverkligas. Utskottet har också konstaterat, att företagsskatteberedningen har i uppdrag att studera avgiftens roll för företagen, och avstyrkt då föreliggande utredningskrav med hänvisning till beredningens pågående arbete med dessa frågor.

Det bör framhållas att företagsskatteberedningen i enlighet med sina direktiv redan genomför undersökningar av verkningarna av arbetsgivaravgiften och andra produktionsfaktörskatter och att avvägningen mellan en beskattning av detta slag och annan beskattning av företagen utgör en huvuduppgift för beredningen. Därtill kommer att beredningen under våren 1975 fått tilläggsdirektiv att utreda frågan om en differentiering av beskattningen i regionalpolitisk! syfte och om en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften även efter andra grunder än regionala. Eftersom beredningen enligt vad utskottet inhämtat arbetar med målsättningen att slutföra utredningsuppdraget under år 1976, måste utredningskraven i motionerna anses redan tillgodosedda.

Med hänvisning härtill och till att utskottet inte är berett att föregripa resultatet av beredningens överväganden, avstyrker utskottet nämnda motioner i vad de behandlas i detta betänkande.

Yrkanden om avgiftsbefrielse för kristna och andra humanitära eller ideella organisationer har behandlats vid flera tillfällen och tas åter upp i motionerna 1975:13 och 1975:709, medan motionärerna i motionerna 1975:131 och 1975:316 begär utredning i syfte att på lämpligt sätt kompensera ideella organisationer och fria trossamfund för avgiften.

Vid sin behandling av dessa frågor tidigare år har utskottet vid upprepade tillfällen uttalat förståelse för syftet med motionerna men förordat att de ideella organisationernas problem i stället skall beaktas genom direkta bidrag. Utskottet har också kunnat konstatera - senast i sitt betänkande SkU 1975:11 - att bidragen till trossamfund och till annan ideell verksamhet successivt höjts under senare år. Det bör emellertid framhållas, att frågan om befrielse för ideella organisationer från skyldighet att erlägga allmän arbetsgivaravgift givetvis också är beroende av avgiftens framtida utformning. Av den tidigare redogörelsen framgår att företagsskatteberedningen utreder frågan om en differentiering av avgiften bl. a. i förhållande till den avgiftsskyldiges bärkraft. Utskottet finner således att beredningens ställningstaganden bör avvaktas även i denna fråga. Om resultatet av denna utredning inte innebär en lösning för de ideella organisationerna, är utskottet givetvis berett att förutsättningslöst ta upp problemet till förnyad prövning.

SkU 1975/76:7

8 Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1975:13, 1975:131 punkten A 2, 1975:316 och 1975:709.

Som framgår av den tidigare redogörelsen har yrkanden om undantag för kommuner och landsting från den allmänna arbetsgivaravgiften avslagits av riksdagen vid upprepade tillfällen bl. a. med hänvisning till att frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun f. n. utreds av kommunalekonomiska utredningen. Med hänvisning till de skäl som legat till grund för riksdagens tidigare beslut avstyrker utskottet det yrkande i detta hänseende som framställs i motionen 1975:1053.

I motionen 1975:1047 yrkas att inkomst från konstnärlig eller litterär verksamhet undantas från allmän arbetsgivaravgift.

Till stöd för yrkanden om skattelättnader för ifrågavarande kategorier, som utskottet haft att behandla i skilda sammanhang, har åberopats att konstnärer och andra kulturarbetare i allmänhet har mycket låg inkomst och att deras verksamhet är av sådan unik och individuell karaktär att den inte kan jämföras med vanligt yrkesarbete. Med anledning härav vill utskottet framhålla att syftet med motionen i den mån detta är att befria konstnärer och andra med låg inkomst från egenavgift åtminstone delvis är tillgodosett, eftersom endast den del av inkomsten som överstiger 18 000 kr. fr. o. m. 1976 inräknas i underlaget för avgiften. Med hänvisning härtill och då utskottet nu lika litet som tidigare anser att speciella avgiftslättnader är motiverade för kulturarbetarna, avstyrker utskottet motionen 1975:1047.

Utskottet hemställer

1. beträffande avveckling, begränsning eller översyn av arbetsgivaravgiften att

riksdagen avslår

a. motionen 1975:231 punkten 1,

b. motionen 1975:1055,

c. motionen 1975:1076 punkten 1,

d. motionen 1975:1077 punkten 4,

e. motionen 1975:1079;

SkU 1975/76:7

2. beträffande ideella organisationer att riksdagen avslår

a. motionen 1975:13,

b. motionen 1975:131 punkten A 2,

c. motionen 1975:316,

d. motionen 1975:709;

3. beträffande kommuner och landsting

att riksdagen avslår motionen 1975:1053;

4. beträffande konstnärer m. fl.

att riksdagen avslår motionen 1975:1047.

Stockholm den 7 oktober 1975

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred* (c), Josefson (c), Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö (c), Lundgren (s). Träff (m), Boström (s). Hörberg (fp), Marcusson (s) och fru Troedsson (m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilt yttrande

av herrar Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Sundkvist (c). Olsson i Järvsö (c), Träff (m), Hörberg (fp) och fru Troedsson (m):

I motionerna 1975:13, 1975:131, 1975:316 och 1975:709 understryks, att den allmänna arbetsgivaravgiften innebär speciella påfrestningar för de ideella organisationerna och de fria samfunden.

Sedan föregående års riksdagsbeslut i denna fråga har företagsskatteberedningen fått i uppdrag att utreda möjligheterna till en differentiering av arbetsgivaravgiften efter den skattskyldiges bärkraft. Utan tvekan måste härvid de ideella organisationernas och samfundens speciella ställning beaktas.

Vi finner det tillfredsställande, att utskottet i detta betänkande uttalat sig för en förnyad prövning av problemet, om företagsskatteberedningens arbete inte leder till något resultat. Förutsättningar har därmed skapats för att kravet på att berörda organisationer och samfund kompenseras på lämpligt sätt för den ekonomiska belastning, som den allmänna arbetsgivaravgiften medför, blir prövat.

GOTAB 75 10011 S Stockholm 1975