Med anledning av motion om skattefrihet för viss del av vårdbidrag för handikappat barn
SkU 1975/76:9
Skatteutskottets betänkande 1975/76:9
med anledning av motion om skattefrihet för viss del av vårdbidrag för handikappat barn
Motionen
I motionen 1975:1042 av herr Carlshamre (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att sådana anvisningar utfärdas att vårdkostnader blir avdragsgilla från vårdbidrag för handikappat barn enligt vad som anförts i motionen.
Frågans tidigare behandling m. m.
År 1973 genomfördes en omläggning av vårdbidraget för svårt handikappat barn. Bidraget uppgick då till 60 96 av basbeloppet. Det tillkom barnet och var inte skattepliktigt. Ändringarna 1973 (prop. 1973:47, 49, SfU 19, SkU 30) innebar att bidraget fr. o. m. den 1 januari 1974 utgår till föräldrarna som ett skattepliktigt bidrag med samma belopp som hel förtidspension inkl. pensionstillskott, dvs. vid reformens genomförande med 105 96 av basbeloppet.
År 1974 förbättrades vårdbidraget ytterligare (prop 1974:129, SfU 32). Det utgör f. n. 116 % av basbeloppet och ökas fr. o. m. den 1 juli 1976 till 145 96 av basbeloppet för att sedan successivt uppräknas så att det den 1 juli 1981 kommer att uppgå till högst 185 96 av basbeloppet. Även förutsättningarna för att erhålla vårdbidrag förbättrades. Liksom tidigare fordras att barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp för avsevärd tid är i behov av särskild tillsyn och vård, men kravet att behovet skall ha avsevärd omfattning för att bidrag skall kunna utgå har slopats. Vid bedömningen av rätt till vårdbidrag skall bl. a. beaktas sådana merutgifter som uppkommer på grund av barnets sjukdom eller handikapp. En annan nyhet är att vårdbidraget kan differentieras så att det utgår med helt eller halvt belopp allt efter tillsyns- och vårdbehovets storlek. Bidraget motsvarar hel eller halv förtidspension till ensamstående jämte pensionstillskott.
1 samband med de ändringar av skatteförfattningarna, som föranleddes av 1973 års reform, konstaterade skatteutskottet (SkU 1973:30) att bidraget, som i fortsättningen skulle utgå till vårdnadshavaren som ett skattepliktigt bidrag, var att betrakta som ersättning för att denne måste avstå från annan förvärvsinkomst för att ta vård om barnet. Utskottet påpekade att kostnader för vård och underhåll av hemmavarande barn inte var avdragsgilla vid taxeringen, varför vårdnadshavaren enligt gällande bestämmelser inte skulle bli berättigad till annat avdrag än schablonavdraget på 100 kr. i inkomstkällan
1 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 9
SkU 1975/76:9
tjänst. Utskottet erinrade i detta sammanhang om att vissa speciella kostnader på grund av barns handikapp ersätts av det allmänna.
I början av år 1974 berördes avdragsfrågan av socialförsäkringsutskottet, som i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1975:5 anförde följande:
Vårdbidraget är avsett som ett grundläggande försörj ningsstöd och som en kompensation för att en av föräldrarna i regel måste avstå från förvärvsinkomst för att vårda det handikappade barnet. I likhet med vad som gäller i fråga om annan ersättning för utebliven inkomst har bidraget gjorts skattepliktigt. En följd härav är att föräldern vid beskattningen är berättigad till förvärvsavdrag. Den uppräkning av vårdbidragets belopp som ägde rum 1973 var avsedd som en förstärkning av föräldrastödet. Med hänsyn till avdragsmöjligheterna vid beskattningen och till att inkomsten numera är pensionsgrundande kan enligt utskottets mening förutsättas att bidraget i sin nya utformning för flertalet vårdnadshavare innebär en förbättring i förhållande till tidigare utgående vårdbidrag. Samtidigt vill utskottet inte bestrida att nuvarande skatte- och bidragsregler kan medföra att vårdbidraget i vissa fall inte i skälig omfattning ger kompensation för de särskilda kostnader som barnets omvårdnad medför. Särskilt torde detta gälla i fråga om ensamstående vårdnadshavare som för sin försörjning är beroende av förvärvsarbete.
Utskottet vill med anledning av utredningsyrkandena i motionen 1974:207 och 1974:691 upplysa om att riksförsäkringsverket inom kort kommer att publicera ett betänkande med förslag till betydande förbättringar av vårdbidraget. Enligt vad utskottet erfarit kommer förslaget att beröra bl. a. frågan om möjligheten för vårdnadshavaren att från vårdbidraget tillgodoräkna sig avdrag vid beskattningen för merkostnader till följd av vården. På grund härav, och då den i motionerna 1974:207 och 1974:691 aktualiserade skattefrågan har anknytning också till de förslag som kan väntas från skatteutredningen och pensionsålderskommittén, är utskottet inte berett att biträda ifrågavarande utredningsyrkanden i motionerna. Utskottet vill erinra om att det ankommer på den nyligen tillsatta utredningen angående föräldraförsäkringen att göra en första sammanställning och bedömning av de nya reglerna om föräldraförsäkring. Enligt utskottets mening kan det förutsättas att utredningen härvid också kommer att pröva erfarenheterna av vårdbidraget.
1 riksförsäkringsverkets betänkande om förbättrade vårdbidrag och invaliditetssersättningar från folkpensioneringen (stencil S 1974:1), som lades till grund för de år 1974 beslutade förbättringarna av vårdbidraget, konstaterade verket att vårdbidraget främst var att se som en viss kompensation för det inkomstbortfall som barnets omvårdnad medförde och att bedömningen av rätten till vårdbidrag skedde främst med ledning av den faktiska arbetsinsats som vårdaren fick göra (s. 8:7). Eftersom behovet av ekonomiskt stöd till föräldrar med handikappat barn inte endast grundar sig på barnets behov av vård, hjälp och tillsyn utan också på de ökade kostnader som betingas av handikappet, föreslog verket att man vid bedömningen av rätten till vårdbidrag också skulle kunna ta hänsyn till om barnets sjukdom eller handikapp medförde andra merkostnader än sådana som är att hänföra till tillsyns- och vårdbehovet, vilket bl. a. aktualiserade
SkU 1975/76:9
frågan om gradering av bidraget (s. 8:11). - Beträffande frågan om avdrag vid beskattningen för kostnader för barnet anförde verket bl. a., att bidraget främst skulle ses som viss ersättning för föräldrars inkomstbortfall och därför beskattas som förvärvsinkomst och läggas till grund för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Även om verket föreslagit en tydligare markering av att merkostnader som uppkommer till följd av barnets handikapp också skall inverka på bedömningen av vårdbidragsärendena borde - bl. a. med hänsyn till att vårdbidraget låg långt under en normal arbetsinkomst - vårdbidraget fortfarande i sin helhet kunna läggas till grund för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Att sedan en del av dessa medel använts till att betala olika merkostnader för barnet - vilka annars skulle ha betalats med förvärvsinkomsten - borde enligt verkets mening i vanlig ordning kunna medföra avdrag vid beskattningen för sådana kostnader (s. 8:15).
Under hösten 1974 ändrades bidragsreglerna i enlighet med riksförsäkringsverkets förslag, men avdragsfrågan togs inte upp i detta sammanhang (prop. 1974:129, SfU 32). Samtidigt som dessa ändringar av bidragsreglerna genomfördes behandlade emellertid skatteutskottet en motion om särskilda avdrag för föräldrar som uppbär vårdbidrag. Utskottet (SkU 1974:54) anförde följande:
I likhet med vad som gäller i fråga om ersättning för utebliven inkomst utgör vårdbidraget skattepliktig inkomst av tjänst (prop. 1973:49, SkU 30). En följd härav är att vårdnadshavaren vid beskattningen är berättigad till förvärvsavdrag. Det bör vidare framhållas att extra avdrag för nedsatt skatteförmåga kan medges i ömmande fall. Med hänsyn till avdragsmöjligheterna vid beskattningen och till att inkomsten numera är pensionsgrundande kan förutsättas att bidraget för flertalet vårdnadshavare innebär en väsentlig förbättring i förhållande till tidigare utgående skattefria vårdbidrag.
Med anledning av vad som anförts i motionen 1974:1883 vill utskottet erinra om att kostnader för vård och underhåll av hemmavarande barn inte är avdragsgilla vid taxeringen. Utskottet är för sin del inte berett förorda särskilda avdragsregler för kostnader för handikappade barn. Enligt utskottets uppfattning bör frågan i stället lösas genom en lämplig utformning av bidragsreglerna.
I enlighet med utskottets förslag avslog riksdagen motionen. Utskottet
I motionen 1975:1042 återkommer motionären med ett yrkande av innebörd att föräldrar som uppbär vårdbidrag för handikappat barn skall kunna få avdrag vid beskattningen för de särskilda merkostnader som är förenade med barnets handikapp. Uppfattningen att avdrag för kostnader av detta slag bör medges från det skattepliktiga vårdbidraget delas av Hörselfrämjandets riksförbund, som i en till utskottet ingiven skrivelse till stöd härför anfört att vårdbidraget inte är att betrakta endast såsom ersättning för utebliven inkomst utan också såsom ersättning för ifrågavarande kostnader.
Som framgår av den tidigare redogörelsen beaktas föräldrarnas kostnader
SkU 1975/76:9
för ett handikappat barn vid bedömningen av deras rätt till vårdbidrag för barnet, men bidraget är i första hand avsett som ett grundläggande försörjningsstöd och som en kompensation för att föräldrarna i regel avstår från förvärvsinkomst för att vårda det handikappade barnet. 1 likhet med sjukpenning och annan ersättning för förlorad arbetsinkomst utgör vårdbidraget - som tidigare varit skattefritt - fr. o. m. den 1 januari 1974 skattepliktig och pensionsgrundande inkomst för föräldrarna. Samtidigt som bidraget gjordes skattepliktigt uppräknades det från 60 till 105 % av basbeloppet, och därefter har bidraget höjts ytterligare och förutsättningarna för att erhålla bidrag utökats. Helt vårdbidrag uppgår f. n. till 116 % av basbeloppet, och det uppräkas successivt så att det fr. o. m. den 1 juli 1981 kommer att utgå med 185 % av basbeloppet.
Utskottet har vid sin behandling tidigare år av frågan om avdrag från vårdbidrag för kostnader för barnets handikapp anfört att vårdnadshavarén är berättigad till förvärvsavdrag och att avdrag för nedsatt skatteförmåga kan medges i ömmande fall. Med hänsyn till dessa avdragsmöjligheter och till att inkomsten blivit pensionsgrundande har utskottet förutsatt att det utbyggda bidraget innebär väsentliga förbättringar för flertalet jämfört med tidigare. Utskottet är emellertid medvetet om att förhållandena växlar avsevärt från fall till fall och instämmer i motionärens syfte att i möjligaste mån förbättra och underlätta situationen för de handikappade barnen och vårdnadshavarna. Enligt utskottets uppfattning bör emellertid sådana förbättringar åstadkommas genom en fortsatt utbyggnad av det direkta stödet till de handikappade och deras familjer. Det kan förutsättas att familjestödsutredningen kommer att pröva erfarenheterna av vårdbidraget. Enligt utskottets uppfattning kan åtgärder på det sociala området på ett bättre och enklare sätt tillgodose det hjälpbehov som föreligger än en svårbedömbar avdragsrätt vid beskattningen. Utskottet är med hänvisning härtill och till rådande principer vid beskattningen inte berett att förorda särskilda avdragsregler för kostnader för handikappade barn och avstyrker således motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975:1042.
Stockholm den 7 oktober 1975
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred* (c). Josefson (c). Wikner (s). Sundkvist (c). Stadling (s). Westberg i Hofors (s). Olsson i Järvsö (c). Lundgren (s). Träff (m). Boström (s). Hörberg (fp). Marcusson (s) och fru Troedsson (m).
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
5 Särskilt yttrande
av herr Träff (m) och fru Troedsson (m):
I motionen 1975:1042 hemställs att riksdagen hos regeringen begär att sådana anvisningar utfärdas att vårdkostnader blir avdragsgilla från vårdbidrag för handikappat barn. Motionären anser att för dessa fall ett extra förvärvsavdrag bör medges vid taxeringen, så att avdrag tillåts med den faktiska, styrkta kostnaden inom ramen för den inkomst som utgörs av vårdbidraget.
En del taxeringsnämnder synes medge avdrag för havda vårdkostnader såsom avdrag för intäkternas förvärvande, detta enär vårdbidraget beskattas såsom inkomst av tjänst. Andra taxeringsnämnder avslår motsvarande framställningar. I åter andra fall kan avdrag medges såsom avdrag för nedsatt skatteförmåga. Skatteförmågan skall då enligt 50 § 2 mom. tredje stycket kommunalskattelagen vara ”väsentligen nedsatt”. Det kan inte anses tillfredsställande att likartade avdragsyrkanden bedöms så olika i olika delar av landet. Enligt vår uppfattning bör - eftersom vårdbidraget numera beskattas - utgifter som har direkt samband med detta vara avdragsgilla.
Vi menar att problemet bäst skulle lösas genom en kombination av förvärvsavdrag för styrkta nödvändiga vårdkostnader-ett förslag som framförts senast i en m-reservation till skatteutskottets betänkande SkU 1975:25 - och vidgade möjligheter till extra avdrag för nedsatt skatteförmåga genom att ordet ”väsentligen” i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen utgår. Det senare yrkandet har senast framförts i en m-reservation till skatteutskottets betänkande SkU 1975:8.
GOTAB 75 10013 Stockholm 1975