Med anledning av motion om omhändertagande och förverkande av berusningsmedel m. m. i vissa fall
SoU 1975/76:12
Socialutskottets betänkande 1975/76:12
med anledning av motion om omhändertagande och förverkande av berusningsmedel m. m. i vissa fall
Motionen
I motionen 1975:1264 av fru Kristensson (m) hemställs att riksdagen anhåller att regeringen lägger fram förslag om att alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel samt föremål, som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning, skall kunna omhändertas och förklaras förverkade, om de påträffas hos patient som intagits på sjukhus enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller, i fall som anges i motionen, intagits på specialsjukhus enligt lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.
Gällande ordning
Om någon, som begått brottslig gärning, kan beredas vård med stöd av lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller vård i specialsjukhus med stöd av 35 5 lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, kan domstol enligt 31 kap. 3 § brottsbalken förordna att han skall överlämnas till sluten psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda. Även utan domstols förordnande kan en person oberoende av eget samtycke tas in för sådan vård. Närmare regler härom finns i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall och lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.
Enligt 13 S lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall får den som är intagen på sjukhus med stöd av lagen underkastas det tvång som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården eller för att skydda honom själv eller omgivningen. Med stöd av denna bestämmelse kan överläkaren omhänderta föremål som ankommer till eller anträffas hos en patient och som överläkaren av vårdskäl anser nödvändigt att skilja från patienten under dennes vistelse på sjukhuset. Närmare bestämmelser hur man skall förfara med föremål som omhändertagits saknas i lagen. Föremålen kan således komma att återlämnas när den intagne lämnar sjukhuset.
1 Riksdagen 1975/76. 12 sami. Nr 12
SoU 1975/76:12
2 Regler om omhändertagande av berusningsmedel m. m. hos den som är intagen för vård har meddelats också i andra författningar. 1 63 § lagen (1954:579) om nykterhetsvård stadgas att alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel, som påträffas hos eller ankommer till den som är intagen på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, för omhändertas av föreståndaren för anstalten. Föreståndaren får även omhänderta alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som utan att känd ägare därtill finns påträffas inom anstalten. Vad som sagts om omhändertagande av berusningsmedel får tillämpas även i fråga om injektionsspruta eller kanyl som kan användas för insprutning i människokroppen. Med egendom som omhändertagits enligt lagrummet skall förfaras på sätt föreskrivs i 3 § lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. Belopp, som erhållits vid försäljning av omhändertagen egendom, tillfaller kronan. Mot föreskrifterna i 63 5 nykterhetsvårdslagen svarande bestämmelser finns i 88 a § lagen (1960:97) om samhällets vård om barn och ungdom (barnavårdslagen) beträffande den som är intagen i barnhem eller åtnjuter vård inom ungdomsvårdsskola eller vid utskrivningsavdelning som tillhör sådan skola samt i 63 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.
I 3 § lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. föreskrivs att egendom som förklaras förverkad enligt lagen skall i den mån så ej förut skett bevisligen förstöras eller försäljas efter vad i 2 5 är stadgat om beslagtagen egendom. I 2 5 sägs bl. a. att beslagtagen egendom får bevisligen förstöras om dess värde är ringa eller egendomens förstörande eljest måste anses försvarligt. I annat fall får egendomen försäljas, rusdrycker till det i rusdrycksförsäljningsförordningen omnämnda partihandelsbolaget, öl till tillverkare av sådan vara och annan egendom på sätt som med hänsyn till egendomens beskaffenhet finnes lämpligt. Belopp, som erhållits vid försäljning av beslagtagen egendom, tillfaller kronan.
Lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda saknar motsvarighet till de ovan redovisade reglerna angående omhändertagande av berusningsmedel m. m.
I fråga om föremål som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning gäller enligt 36 kap. 3 S brottsbalken att föremålen kan förklaras förverkade av domstol. Vidare gäller enligt 27 kap. 14 a 5 rättegångsbalken, vilket lagrum trätt i kraft den 1 juli 1975, att föremål som skäligen kan antas vara förverkat enligt 36 kap. 3 K brottsbalken får tas i beslag. Beslut om beslag kan fattas av polisman eller åklagare eller också av domstol på talan av åklagare eller förundersökningsledare.
Även lagen (1938:121) om hittegods kan bli tillämplig på föremål som upphittas inom vårdanstalter. Lagen föreskriver att den som hittat något skall anmäla fyndet hos polismyndighet utan oskäligt dröjsmål. Om ägaren till det upphittade är känd kan upphittaren i stället underrätta honom om fyndet. Om det är påkallat får polismyndighet omhänderta godset.
SoU1975/76:12
3 Utredningar m. m.
Frågan om behovet av närmare föreskrifter beträffande omhändertagande av berusningsmedel m. m. hos personer som intagits på sjukhus med stöd av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda har uppmärksammats av justitieombudsmannen Bertil Wennergren i en år 1974 till regeringen gjord framställning (se JO:s ämbetsberättelse år 1975 s. 257 ff). I framställningen anför JO att det vid jämförelse med den noga reglerade ordning för omhändertagande av alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel samt injektionssprutor och kanyler som tillskapats för nykterhetsvården, barnavården och kriminalvården framstår som en betänklig brist att frågan är så ofullständigt reglerad för den slutna psykiatriska vårdens och omsorgsvårdens del. Bristen kan enligt JO inte undgå att vålla rättsosäkerhet för patienterna och villrådighet för överläkarna. Enligt JO:s mening bör därför bristen snarast möjligt botas lagstiftningsvägen.
1 ärendet behandlade JO också frågan om omhändertagande av andra föremål än berusningsmedel, injektionssprutor o. d. Han framhöll därvid att med föremål som saknar känd ägare torde böra förfaras på så sätt som är föreskrivet i hittegodslagen samt att inbrottsverktyg o. d. kan förklaras förverkade enligt brottsbalken. I fråga om nämnda typer av omhändertagna föremål syntes det därför enligt JO vara tillräckligt sörjt i lagstiftningen.
JO:s framställning är f. n. föremål för regeringens överväganden.
Inom socialstyrelsen pågår sedan år 1973 en allmän översyn av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Resultatet av översynen beräknas föreligga under år 1976.
Utskottet
I flera författningar på vårdområdet har meddelats bestämmelser som reglerar möjligheterna för anstaltsledningen att ingripa då berusningsmedel m. m. påträffas på en anstalt. Enligt lagen om nykterhetsvård får sålunda alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som påträffas hos eller ankommer till den som är intagen för vård på allmän alkoholistanstalt omhändertas. Detsamma gäller de berusningsmedel som påträffas inom anstalten utan att känd ägare finns. Reglerna gäller även i fråga om injektionssprutor och kanyler. I lagen ges också anstaltsföreståndaren befogenhet att förstöra eller sälja omhändertagen egendom i enlighet med föreskrifterna i lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. Motsvarande bestämmelser finns dels i barnavårdslagen beträffande den som är intagen på barnhem eller åtnjuter vård inom ungdomsvårdsskola eller vid utskrivningsavdelning som tillhör sådan skola, dels i lagen om kriminalvård i anstalt.
SoU 1975/76:12
4 I motionen 1975:1264 av fru Kristensson (m) framhålls att de sålunda redovisade bestämmelserna saknar motsvarighet i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall och lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen). Den som är intagen på sjukhus med stöd av den förstnämnda lagen får dock underkastas det tvång som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården eller för att skydda honom själv eller omgivningen. Med stöd av denna bestämmelse kan föremål som påträffas eller ankommer till en patient omhändertas, framhåller motionären, om det av vårdskäl är nödvändigt att skilja patienten från föremålet. Motionären pekar vidare på att bland dem som överlämnas av domstol till vård i omsorgsvårdens specialsjukhus eller eljest tas in på sådant sjukhus oberoende av samtycke det finns åtskilliga som har alkohol- och narkotikaproblem. Yrkandet i motionen i denna del går ut på att förslag till bestämmelser skall föreläggas riksdagen om att alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel skall kunna omhändertas och förklaras förverkade om de påträffas hos patient som intagits på sjukhus enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller, i fall som ovan angetts, intagits på specialsjukhus med stöd av omsorgslagen.
Som motionären påpekar har det ovan redovisade spörsmålet tagits upp i en av JO år 1974 till regeringen gjord framställning. Enligt JO framstår det vid en jämförelse med den noga reglerade ordning för omhändertagande av alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel, injektionssprutor och kanyler som tillskapats för nykterhetsvården, barnavården och kriminalvården som en betänklig brist att frågan är så ofullständigt reglerad för den slutna psykiatriska vårdens och omsorgsvårdens del. JO anser att bristen snarast möjligt bör botas lagstiftningsvägen. JO:s framställning är föremål för regeringens prövning. Utskottet har inhämtat att frågan kan komma att få sin lösning redan i samband med arbete som pågår inom regeringskansliet på en ny lagstiftning om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att det inte är erforderligt med något riksdagens initiativ med anledning av motionen i här aktuell del.
Motionären tar också upp frågan om regler för omhändertagande och förverkande av stiletter, inbrottsverktyg och andra föremål som innehas av patienter som tas in på sjukhus med stöd av lagen om sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller på specialsjukhus i sådana fall som ovan angetts.
Enligt 36 kap. 3 § brottsbalken kan föremål som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning förklaras förverkade av domstol. Genom en lagändring som antagits av riksdagen efter det att motionen väckts är det numera möjligt att ta i beslag föremål, som kan antas vara förverkade enligt nämnda stadgande i brottsbalken. Motionärens önskemål i denna del får därför anses
SoU 1975/76:12
tillgodosett. Någon åtgärd från riksdagens sida är således inte heller i detta avseende påkallad.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975:1264.
Stockholm den 4 november 1975
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c)*, Carlshamre (m), Dahlberg (s), Larsson i Öskevik (c), fru Skantz (s), herrar Romanus (fp), Johnsson i Blentarp (s), Nordberg (s), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s), fru Wigenfeldt (c), fru Lagergren (s), herrar Karlehagen (c)* och Hagberg i Borlänge (vpk)*.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
. t :
GOTAB 75 10063 S Slockholm 1975