Med anledning av motion om stöd till enskild verksamhet på vårdoch utbildningsområdena, m. m.
SoU 1975/76:13
Socialutskottets betänkande 1975/76:13
med anledning av motion om stöd till enskild verksamhet på vårdoch utbildningsområdena, m. m.
Motionen
I motionen 1975:1283 av herr Ringaby m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär
1. att en parlamentarisk utredning förutsättningslöst får kartlägga och redovisa de olika verksamheter som ideella organisationer och andra privata, frivilliga sammanslutningar eller enskilda bedriver inom undervisningens, vårdens, den sociala servicens och fritidens områden,
2. att utredningen utarbetar förslag som syftar till att öka och effektivisera samhällets stöd till ovan nämnda frivilliga krafter så att jämställdhet uppnås mellan privata och offentliga aktiviteter samt lägger fram förslag om hur samhällets insyn och kontroll skall ordnas.
Motionärerna framhåller inledningsvis bl. a. att statsmakten måste underlätta valfriheten på de flesta av samhällets områden i syfte att vitalisera konkurrensen och därmed stimulera nyskapande och prismedvetenhet. Motionärerna anför vidare bl. a. att på senare år har emellertid tendensen till ökat monopoltänkande från samhällets sida förstärkts och därmed har också valfriheten på många områden försvagats till men för alla i samhället. Det påpekas att samhällets negativa inställning mot privata initiativ på främst skol- och vårdområdena varit olycklig och är direkt hämmande på utvecklingen. En stor del av dessa sektorers många problem torde kunna härröras från det faktum att konkurrensen på områdena varit nästan obefintlig, anförs det vidare.
Motionärerna anför i motionen bl. a. följande.
Inte minst ideella organisationer av skilda slag uträttar ett synnerligen värdefullt arbete på en rad områden i samhället. Omfattningen av dessa organisationers och även andra privatpersoners arbete, som vi i detta sammanhang vill begränsa till verksamheten inom landet, är emellertid oss veterligt aldrig kartlagd eller utredd och därför inte känd till sin struktur eller storlek. Det skulle vara av intresse att få denna säkerligen mycket omfattande och väl skötta privatverksamhet i samhället på det humanitära och kulturella området liksom även fritidsverksamheten utredd och belyst ur olika synvinklar.
Vi är övertygade om att dessa frivilliga och privata krafter med ett ökat stöd från samhällets sida skulle bli ett kraftfält och ett incitament till nyskapande av oanad styrka, där kreativa människor bättre än nu kunde få pröva nya idéer på t. ex. skolans område och vårdsektorn, inte minst åldringsvården, som i det allmännas regi fått för mycket av kollektiv massvård över sig. Självfallet måste samhället då också ha insyn och kontroll över verksamheten.
1 Riksdagen 1975/76. 12 sami. Nr 13
SoU1975/76:13
2 Att låsa utvecklingen på särskilt skolans och vårdens område efter enbart samhällets intentioner och därmed ”sålla bort” alla nya och friska initiativ som alltid finns slumrande hos ett folk, är inte bara ett ekonomiskt slöseri utan också en oriktig begränsning av människans skaparkraft. Det sagda gäller i forsta hand den öppna vården, åldringsvården, hälsoservice av olika slag, tandvården, barndaghem, förskolor och den lägre undervisningen.
Enskilda förskolor
Vid tillkomsten av lagen (1973:1205) om förskoleverksamhet, vilken trädde i kraft den 1 juli i år, fördes en ingående diskussion om möjligheterna och förutsättningarna för annan än kommun - exempelvis kyrkosamfund och ideella organisationer - att driva förskolor som skulle utgöra alternativ till de kommunala förskolorna. Utskottet hänvisar i detta hänseende till prop. 1973:136, SoU 1973:30 (främst s. 15-17, 41 och 42) samt till kammardebatten den 29 november 1973. Riksdagen behandlade även frågan om alternativa förskolor vid 1974 års riksdag (SoU 1974:40) och kommer att inom kort i ett särskilt betänkande behandla motionsyrkanden som väckts i samma fråga vid 1975 års riksmöte.
Enskilda skolor för grundskole-, gymnasie- och yrkesutbildning
Vissa bestämmelser
Rätten att låta skolpliktiga barn gå i enskild skola samt rätten att starta respektive driva sådan skola är angiven i skollagen (1962:319). Enligt 33 § skollagen får skolplikt fullgöras i annan offentlig skola än grundskolan eller i enskild statsunderstödd skola enligt bestämmelser, som utfärdas av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar. Genom särskilt beslut den 29 juni 1964 har Kungl. Maj:t angett vilka enskilda skolor som avses med nämnda paragraf, nämligen skolor till vilka utgår statsunderstöd ur de under åttonde huvudtiteln uppförda anslagen till bidrag till driften av grundskolor m. m., till bidrag till vissa privatskolor och till bidrag till vissa internatskolor m. m. eller, om dessa anslag ändras, motsvarande anslag. I 34 § skollagen stadgas att skolplikt får fullgöras i annan enskild skola än i 33 § avses, om skolan godkänts för ändamålet. Godkännande skall meddelas om skolans undervisning till art, omfattning och allmän inriktning väsentligen motsvarar grundskolans och skolan förestås av person, vilken äger erforderlig skicklighet för undervisningen och är väl lämpad att förestå skola. Skola enligt 34 § skollagen skall godkännas av skolstyrelsen i kommunen. Vad gäller rätten att starta, driva och utnyttja enskild skola på det frivilliga gymnasiala stadiet anfördes i prop. 1964:171 att dessa frågor i princip är lösta genom förarbetena till 1962 års riksdagsbeslut angående reformering av det obligatoriska skolväsendet. Skolstyrelses godkännande av skolan erfordras ej. Enligt 51 § skollagen äger dock den centrala statsmyndighet, till vars arbetsområde skolan närmast hör, inspektera skolan om särskild anledning därtill förekommer.
SoU 1975/76:13
3 Statsunderstödda enskilda skolor
Från fem anslag under åttonde huvudtiteln utgår statsbidrag till ett antal enskilda skolor, nämligen dels från anslaget till bidrag till driften av grundskolor m. m. till tre skolor vid vilka meddelas utbildning på grundskolestadiet, dels från anslaget till bidrag till driften av riksinternatskolor till tre skolor vid vilka finns gymnasielinjer och vid en av skolorna därjämte utbildning på grundskolestadiet, dels från anslaget till bidrag till Bergsskolan i Filipstad till skolan med samma namn vid vilken ges utbildning om sex terminer till ingenjör på två olika linjer, dels från anslaget till bidrag till driften av vissa privatskolor till sju skolor av vilka två meddelar endast gymnasial utbildning och de övriga meddelar utbildning såväl på grundskolestadiet som på gymnasiestadiet, dels ock från anslaget till bidrag till driften av enskild yrkesutbildning till ett trettiotal utbildningsinstitut samt till företagsskolor, vid vilka institut och skolor bedrivs utbildning huvudsakligen för industrioch hantverksyrken, vårdyrken och andra jämförbara yrken.
Bidragsbestämmelserna har meddelats i kungörelseform (se SFS 1964:137, 1970:333 och 1971:342) eller i särskilda ämbetsskrivelser.
Tillsyn
Skolöverstyrelsen har enligt sin instruktion (1965:737) inseende över undervisningen av skolpliktiga barn, skolor på vilka skollagen äger tillämpning samt skolor och utbildning i övrigt för barn, ungdom och vuxna som anordnas av staten eller med statsbidrag av bl. a. enskild. Enskild skola, som inte åtnjuter statsbidrag, står inte under statlig tillsyn utom i de fall regeringen särskilt beslutar därom. Förutsättning för att ej statsunderstödd skola skall ställas under statlig tillsyn är bl. a. att skolans läroplaner skall vara godkända av skolöverstyrelsen.
Uttalanden m. m. om statsbidrag till enskilda skolor
Frågan huruvida och i vilken omfattning statligt bidrag bör utgå till enskild undervisningsverksamhet behandlades ingående i prop. 1962:54 (s. 365 ff). Departementschefen uttalade att statsbidrag bör kunna ifrågakomma efter prövning i varje enskilt fall från riksdagens sida beträffande sådana externatskolor, vilka syftar till att förverkliga eller utpröva mer omfattande eller genomgripande kursplanemässiga, metodiska eller andra pedagogiska idéer och tankar eller där man genom en speciell uppläggning av skolans hela arbete vill för praktiskt skolbruk omsätta utvecklingsfrämjande uppfostringseller omvårdnadsidéer. Beträffande statsbidrag till privata gymnasier förutsattes i prop. 1964:171 (s. 587) att då gällande regler i allt väsentligt skulle tillämpas även i fortsättningen.
Kungl. Maj:t uppdrog år 1970 åt skolöverstyrelsen att komma in med förslag rörande det praktiska genomförandet i fråga om avvecklingen av
SoU 1975/76:13
statsbidraget till vissa enskilda yrkesskolor. Förslaget överlämnades år 1971. Samma år uppdrog Kungl. Maj:t åt överstyrelsen att inkomma med en plan rörande fortsatt avveckling av statsbidraget till viss enskild yrkesutbildning. Enligt direktiven skulle statsbidrag endast utgå i sådana fall där motsvarande utbildning ej kunde erbjudas inom gymnasieskolan eller inom statlig och kommunal vuxenutbildning samt i sådana fall där synnerliga skäl för fortsatt statsbidragsgivning förelåg. Som riktpunkt för arbetet skulle gälla att statsbidrag vid fall av avveckling skulle upphöra att utgå senast med utgången av juni 1973. Skolöverstyrelsen inkom juni 1972 med en plan rörande den fortsatta avvecklingen av statsbidraget till enskilda yrkesskolor.
Enligt beslut av 1973 års riksdag (prop. 1973:1 bil. 10, UbU 1973:5, rskr 1973:72) skall statsbidrag till skola, som erhåller statsbidrag enligt kungörelsen om statsbidrag till vissa privatskolor - med undantag av Fjellstedtska skolan i Uppsala och Lundsbergs skola i Storfors - successivt avvecklas om kommun, där sådan skola är belägen, beslutar avveckla motsvarande kommunala bidrag. Om särskilda skäl föreligger kan regeringen medge fortsatt statsbidrag även om det kommunala bidraget dras in.
Om kommunalt bidrag till enskilda skolor
Beträffande kommunalt bidrag till enskild undervisningsverksamhet finns ingen i författning föreskriven skyldighet för kommun att tillhandahålla skolpliktiga elever, som går i annan skola än grundskolan, undervisningsmateriel. Kommun har emellertid enligt utslag av regeringsrätten år 1970 rätt att, om den vill, tillhandahålla även dessa elever undervisningsmateriel eller lämna bidrag till kostnaderna (Regeringsrättens årsbok 1970 ref. 64). I fråga om undervisningsmateriel till elever vid enskild skola för gymnasial undervisning samt i fråga om skolmåltider, skolskjutsar eller annat för elever i enskild skola för grundskoleundervisning eller gymnasial undervisning torde gälla att kommun inte är skyldig att tillhandahålla ifrågavarande förmåner men har rätt att tillhandahålla dem eller lämna bidrag till kostnaderna om den vill.
Utredningsuppdrag
Vid 1974 års riksdag begärdes i en motion åtgärder som skulle trygga enskilda skolors fortsatta existens och utvecklingsmöjligheter. Det påpekades i motionen att dessa skolor utgjorde ett värdefullt komplement till skolor med primär- eller sekundärkommun som huvudman.
På förslag av utbildningsutskottet i betänkandet UbU 1974:25 uttalade riksdagen att utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna borde få i uppdrag att se över formerna för statsbidrag till - förutom enskild s. k. inbyggd utbildning - även övrig då statsunderstödd enskild utbildning.
SoU 1975/76:13
5 Den med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1972 tillkallade utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK) har i uppgift att utreda ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i fråga om grundskolan och gymnasieskolan. Enligt sina direktiv skall SSK bl. a. pröva statsbidragssystemet inom skolväsendet. Med hänvisning till vad utbildningsutskottet anfort i betänkandet UbU 1974:25 har Kungl. Majit genom beslut i maj 1974 uppdragit åt SSK att se över formerna för givande av statsbidrag till statsunderstödd enskild utbildning.
SSK håller för närvarande på med bl. a. en kartläggning av det statliga stödet till enskilda skolor. Utredningens överväganden i frågan om statligt stöd till enskilda skolor avses bli redovisade i utredningens slutbetänkande, vilket beräknas komma att avges tidigast under 1977.
Statsunderstödd vuxenutbildning och fritidsverksamhet i enskild regi
Vuxenutbildning
Statsunderstödd vuxenutbildning i enskild regi bedrivs av studieförbund, folkhögskolor, fackliga organisationer samt företag och enskilda yrkesskolor. Statsbidrag utgår huvudsakligen från nedannämnda anslag under åttonde huvudtiteln.
Från anslaget till bidrag till studiecirkelverksamhet och anslaget till bidrag till studieförbund utgår bidrag till f. n. ett 10-tal av staten godkända studieförbund enligt bestämmelser i kungörelsen (1963:463) angående statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet.
Från anslaget till bidrag till driften av folkhögskolor utgår statsbidrag till bl. a. ett 60-tal folkhögskolor, som drivs av stödföreningar och folkrörelser, enligt bestämmelser i kungörelsen (1966:758) om statsbidrag till driftkostnader för folkhögskolor.
Bidrag till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet utgår från ett anslag med samma namn enligt bestämmelser i kungörelsen (1970:272) om statsbidrag till löntagarorganisationers centrala kursverksamhet.
Bidrag till företagsskolor och enskilda yrkesskolor utgår från det i ett föregående avsnitt nämnda anslaget till bidrag till driften av enskild yrkesutbildning.
Med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1972 har tillkallats folkhögskoleutredningen (U 1972:08) för att utreda folkhögskolans framtida uppgifter.
I propositionen 1975:9 om reformering av högskoleutbildning m. m. berördes i samband med frågor om högskolestudiernas inriktning och organisation m. m. även frågor om samverkan mellan studieförbunden och universiteten. Departementschefen uttalade som sin mening (s. 447) att denna samverkan borde grundas på en klarare ansvarsfördelning mellan högskoleorganisationen och studieförbunden än den som f. n. rådde och meddelade
SoU 1975/76:13
att han ämnade föreslå regeringen att tillkalla en utredning angående kompetensfördelningen mellan det offentliga utbildningsväsendet och studieförbunden.
Fritidsverksamhet
Bland statsunderstödd fritidsverksamhet i enskild regi må nämnas följande, till vilken bidrag utgår från anslag under åttonde huvudtiteln.
Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet m. m. och bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet utgår från anslag med samma namn. Bestämmelser om statsbidrag finns i kungörelsen (1971:388) om statsbidrag till ungdomsorganisationer.
Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m. m. utgår från ett anslag med samma namn enligt bestämmelser i kungörelsen (1974:454) om statsbidrag till kulturprogram inom föreningslivet.
Bidrag till de handikappades kulturella verksamhet utgår från ett anslag med samma namn.
I detta sammanhang får även framhållas aktiviteter som bedrivs av studieförbunden med statsbidrag.
Statsstöd till idrotten ges från anslag uppförda under nionde huvudtiteln.
Enskild social verksamhet och vårdverksamhet
Vissa bestämmelser Socialvård m. m.
I lagen (1956:2) om socialhjälp är i 7 § föreskrivet att socialnämnd bör samarbeta med myndigheter, institutioner, föreningar och andra vilkas verksamhet berör nämndens. 1 9 § barnavårdslagen (1960:97) har meddelats motsvarande bestämmelser beträffande barnavårdsnämnden och barnavården. I lagen (1954:579) om nykterhetsvård är i 65 § bl. a. föreskrivet att inbördes samarbete bör äga rum mellan myndigheter, som handlägger ärenden enligt lagen (bl. a. kommunala nykterhetsnämnder)samt socialnämnder, barnavårdsnämnder och andra myndigheter ävensom vårdanstalter och organisationer, vilka utövar social hjälpverksamhet. Om i kommun inrättats social centralnämnd och i förekommande fall sociala distriktsnämnder som avses i lagen (1970:296) om social centralnämnd m. m. gäller vad ovan sagts om socialnämnd (samt barnavårdsnämnd och nykterhetsnämnd), social centralnämnd och sociala distriktsnämnder. I prop. 1960:10, vari förslag till barnavårdslagen framlades för riksdagen, uttalade föredragande statsrådet (s. 211-212) att den närmare vägledningen för samarbetet med myndigheter, institutioner, föreningar etc., som kunde visa sig erforderlig, torde böra lämnas främst genom råd och anvisningar från tillsynsorganens sida.
Statens socialvårdskonsulenter skall enligt instruktionen (1965:789) för statens socialvårdskonsulenter på begäran tillhandagå förening eller enskild.
SoU 1975/76:13
som utövar frivillig hjälp- eller barna vårds verksam het, med upplysningar och råd.
Vidare skall konsulent söka befordra samarbete mellan den offentliga socialhjälpen och barnavården samt enskilda hjälpföretag och mellan sådana företag inbördes samt verka för att den enskilda hjälpverksamheten ordnas så att socialhjälpens och barnavårdens syften främjas.
I socialstyrelsens Råd och anvisningar nr 37 av juni 1974 om intresseaktiviteter inom nykterhetsvården har socialstyrelsen gett rekommendationer i syfte att vårdanstalter, inackorderingshem och nykterhetsnämnder/sociala centralnämnder skall ge klienterna inom nykterhetsvården ökade möjligheter att utnyttja behandlingstiden för intresseskapande aktiviteter. Rekommendationerna ger exempel på vitt skilda aktiviteter samt innehåller namn och adress till en del organisationer, vilkas medverkan kan sökas vid uppläggningen av verksamheten.
Sj u k v å rd
Enligt 3 § sjukvårdslagen (1962:242) åligger det landstingskommun och kommun som inte tillhör landstingskommun att för dem, vilka är bosatta inom landstingskommunes respektive kommunens område (sjukvårdsområde), ombesörja såväl öppen som sluten vård för sjukdom, skada, kroppsfel och barnsbörd, i den mån inte annan drar försorg härom.
Ovannämnda bestämmelser anknyter till sin konstruktion till motsvarande bestämmelser i tidigare lagstiftning på området. I anslutning till framläggandet av.förslag till 1959 års sjukhuslag i prop. 1959:19 anförde föredragande departementschefen bl. a. följande (s. 64):
På vissa vårdområden föreligger f. n. brister, beroende på att vi saknat tillräckliga resurser. Stora ansträngningar görs emellertid för att vi så snabbt som möjligt skall kunna tillgodose de betydande behov, som i dag gör sig gällande. Utbyggnadstakten bestäms av helt andra faktorer än lagstiftningens utformning. Man synes därför i likhet med kommittén kunna hävda, att det icke är erforderligt eller ens önskvärt att landstingens vårdskyldighet i detalj angives i lagen. Av lagen bör endast framgå att det är landstingen som bär ansvaret för anstaltsvården »i den mån icke annan drager försorg om sådan vård». Sistnämnda formulering - som användes redan i den gällande lagen - möjliggör sålunda en smidig anpassning till den fortgående utvecklingen på sjukvårdens område. Mot formuleringen kan visserligen invändas att den också möjliggör ett övervältrande på landstingen av praktiskt taget all anstaltsvård. Då det emellertid i huvudsak är staten som jämte landstingen är huvudman för sjukvården, är det uppenbart att landstingen icke kommer att påläggas ansvaret för nya grenar av anstaltsvården annat än efter föregående utredningar och särskilda beslut av statsmakterna. Den anstaltsvård som annan än staten eller landstingen drager försorg om utgör i och för sig ytterst värdefulla tillgångar för sjukhusvården, men det synes mig å andra sidan klart, att i den mån dessa anstalter minskar eller upphör måste det ankomma på landstingen att tillhandahålla erforderliga vårdplatser. Här sker alltså ett samspel, varvid det ytterst blir landstingen
SoU 1975/76:13
som för bära ansvaret. I enlighet med vad jag sålunda anfört vill jag förorda, att landstingen i lagen ålägges att ombesörja anstaltsvård »i den mån icke annan drager försorg om sådan vård».
Departementschefens uttalande föranledde inte någon erinran vid utskottsbehandlingen (2LU 1959:7).
Socialstyrelsen har enligt sin instruktion (1967:606) bl. a. tillsyn över den öppna och den slutna sjukvården.
Tandvård
I motionen berörs även frågan om de privatpraktiserande tandläkarnas ställning. Med anledning härav finns skäl anföra följande.
Den allmänna tandvårdsförsäkringen infördes den 1 januari 1974 efter beslut av 1973 års riksdag men trädde delvis i kraft redan den 1 oktober 1973 (prop. 1973:45, SfU 1973:20). Såvitt avser de privatpraktiserande tandläkarnas ställning inom försäkringen hänvisar utskottet till den diskussion som fördes i samband med statsmakternas beslut om försäkringen.
I den nyligen avlämnade propositionen 1975/76:44 lämnas en redogörelse för erfarenheterna hittills av den allmänna tandvårdsförsäkringen. Förslag läggs fram om anslutnings- och etableringsregler inom tandvårdsförsäkringen fr. o. m. den 1 januari 1976. Propositionen har hänvisats till socialförsäkringsutskottet.
Statsbidrag
Statsbidrag till enskild social verksamhet och vårdverksamhet utgår i huvudsak från följande anslag uppförda under femte huvudtiteln.
Från anslaget till bidrag till anordnande av erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. och anslaget till bidrag till driftkostnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. utgår anordningsbidrag resp. driftbidrag till bl. a. enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare.
Från anslaget till bidrag till Länkrörelsen m. m. utgår bidrag till bl. a. sammanslutningar för förutvarande alkoholmissbrukare (Sällskapet Länkarna m. fl.) och till organisationer för stöd och hjälp åt läkemedelsmissbrukare m. m.
Från anslaget till bidrag till handikapporganisationer utgår bidrag till handikapporganisationernas allmänna verksamhet.
Kartläggning av enskild social verksamhet och vårdverksamhet m. m.
För att bl. a. diskutera åtgärder i fråga om bättre kontaktmöjligheter mellan enskilda organisationer och myndigheter samt mellan enskilda organisationer inbördes inbjöd Svenska Röda korset ett antal enskilda organisationer till en överläggning i september 1971. Överläggningen resulterade i att en
SoU 1975/76:13
arbetsgrupp bildades med uppgift att kartlägga frivilligorganisationernas sociala arbete, problematik och planer samt bedöma de behov och önskemål, som kunde föreligga beträffande bättre kontakt mellan frivilligrörelser verksamma på det sociala fältet och samhällets organ samt mellan frivilligorganisationerna inbördes. Arbetsgruppen kom att bestå av en representant för envar av Handikappförbundens centralkommitté, Missionsförbundet, Svenska kyrkans diakoninämnd, Svenska nykterhetsvårdsförbundet samt Svenska Röda korset med en representant för envar av De handikappades riksförbund och Riksförbundet för enskild sjuk- och åldringsvård som adjungerade medlemmar.
För att få underlag för sitt arbete tillställde arbetsgruppen i februari 1972 sammanlagt 92 organisationer, som arbetade på riksplanet, frågeformulär rörande deras insatser inom det sociala området m. m. Av de tillfrågade organisationerna besvarade 63 helt eller delvis frågeformulären. Resultatet av enkäten presenterades i en rapport av augusti 1973, vilken diskuterades vid en sammankomst i september samma år med representanter för ett 60-tal organisationer. Vid denna sammankomst beslöts att ovannämnda arbetsgrupp skulle bestå samt ha till uppgift att bl. a. undersöka hur en mer fullständig registrering av de enskilda organisationernas aktiviteter på det sociala området skulle kunna ske mot bakgrund av att enkäten omfattat enbart organisationer som arbetade på riksplanet. Den fortsatta kartläggningen av de enskilda organisationernas verksamhet är beroende av om erforderliga personella och ekonomiska resurser kan erhållas.
Samarbetsgruppen anordnade i september 1974 en konferens för diskussion om socialutredningens betänkande (SOU 1974:39), Socialvården - mål och medel, mot bakgrund av de frivilliga och enskilda organisationernas verksamheter. I konferensen deltog - förutom representanter för ett 50-tal enskilda organisationer - representanter för socialutredningen och ett 10-tal myndigheter.
Kontakten med socialutredningen har lett till att förenämnda arbetsgrupp fått uppgift att såsom en referensgrupp tillsammans med socialutredningen diskutera olika förslag som framkommer under socialutredningens fortsatta arbete. I arbetsgruppen har representanten för Missionsförbundet ersatts av en representant för Sveriges frikyrkoråd. Vidare har representanterna för De handikappades riksförbund och för Riksförbundet för enskild sjuk- och åldringsvård upphört att vara adjungerade medlemmar. En representant för Svenska diakonanstalten har inträtt som medlem i arbetsgruppen.
Socialutskottet har i betänkandet SoU 1974:28, vilket avgavs i anledning av motion om åtgärder mot nyetablering av enskilda vårdhem, lämnat en närmare redogörelse för bestämmelser om enskilda vårdinrättningar m. m. - bl. a. institutioner för psykiskt utvecklingsstörda - till vilken utskottet hänvisar.
SoU 1975/76:13
10 Tidigare riksdagsbehandling
I en motion till 1972 års riksdag begärdes att socialutredningen skulle utreda frågorna om samarbete mellan offentlig socialvård och enskilda organisationer i syfte att det intresse att stödja och hjälpa behövande människor som fanns skulle komma att tillvaratas på ett effektivare sätt. I en annan motion till samma års riksdag begärdes att kontakten och samarbetet mellan samhällets organ samt kristna och andra ideella organisationer, som bedrev social verksamhet särskilt bland alkoholister och narkotikaskadade, skulle underlättas.
På förslag av socialutskottet i betänkandet SoU 1972:23 hemställde riksdagen att motionerna skulle överlämnas till socialutredningen. Utskottet anförde bl. a. följande.
Socialutskottet har i annat sammanhang - nämligen vid behandlingen av frågor om bidrag till Länkrörelsen m. m. för budgetåren 1971/1972 och 1972/1973 - uttalat sig positivt för samarbete mellan samhällets organ och olika ideella organisationer när det gäller rehabilitering av alkohol- och narkotikamissbrukare. Tidigare i år har utskottet sålunda bl. a. förordat att Kungl. Majit skall lägga fram förslag om anslag avseende bidrag till organisationer som bedriver sådan rehabiliteringsverksamhet. Utskottet vill understryka att, även då det gäller social verksamhet som eljest bedrivs av religiösa och andra ideella organisationer, det är av värde att ett samarbete äger rum med de samhällsorgan som har uppgifter på området. Det torde dock vara motiverat att, i stället för att genom centrala direktiv noggrant reglera verksamheten, i hög grad överlåta den närmare utformningen av samarbetet till de olika organisationerna och samhällsorganen. Härigenom kan man ta hänsyn till de skiftande förhållanden som råder på olika orter i fråga om organisationernas karaktär, resurser och verksamhetsinriktning.
I det omfattande utredningsarbete som pågår på socialvårdsområdet inbegrips även samarbetsfrågor av det slag som nu aktualiserats. Socialutredningen har den centrala uppgiften att göra en översyn av de sociala vårdlagarna. Utredningen har angivit att den kommer att ta upp till behandling kommunikationen mellan socialvården och dess gränsområden. Mot denna bakgrund kan det vara motiverat att motionerna överlämnas till socialutredningen för kännedom.
I den motion, i anledning av vilken utskottet avgav förenämnda betänkande SoU 1974:28, begärdes åtgärder i syfte att hindra fortsatt nyetablering av enskilda vårdhem. På förslag av utskottet avslog riksdagen motionen. Utskottet anförde bl. a. följande.
Utskottet vill framhålla att det långsiktiga målet bör vara att samhället helt kan tillgodose det i motionen omnämnda vårdbehovet. Som redovisningen av remissyttrandena visar kan man räkna med att utbyggnaden kommer att fortsätta och att vården därför så småningom helt kommer att kunna lämnas på institutioner som drivs av samhället. Med hänsyn till att det kan ta förhållandevis lång tid innan samhällets vårdresurser är helt utbyggda, vill utskottet understryka betydelsen av att det fortlöpande sker en effektiv tillsyn av de enskilda vårdhemmen.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att något initiativ från riksdagen nu ej är aktuellt.
SoU 1975/76:13
11 Socialutredningen
Den med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1967 tillsatta socialutredningen (S 1969:29) har i uppdrag att göra en allmän översyn av nykterhetsvårdslagen, socialhjälpslagen och barnavårdslagen.
Socialutredningen överlämnade i fjol till statsrådet och chefen för socialdepartementet principbetänkandet (SOU 1974:39) Socialvården - mål och medel. I betänkandet har redovisats resultatet av en analys som syftar till att klarlägga dels förutsättningarna för samhällets socialvård i olika hänseenden, dels socialvårdens roll inom det socialpolitiska området. Betänkandet utmynnar i slutsatser och principiella riktlinjer som avses ligga till grund för ett kommande lagstiftningsarbete.
Efter remissbehandling av principbetänkandet har regeringen genom beslut i februari i år gett socialutredningen vissa direktiv för arbetet med utformningen av ny lagstiftning på socialvårdsområdet. Det har bl. a. förutsatts att utredningens förslag till ny lagstiftning skall förligga i sådan tid att den nya lagstiftningen kan träda i kraft år 1977.
1 betänkandet anför socialutredningen i ett huvudavsnitt om arbetsfördelning och samverkan följande om socialvårdens samverkan med frivilliga insatser (s. 437 och 438).
Omfattningen av frivilliga insatser från enskilda personers och organisationers sida är betydande. Socialutredningen har under utredningsarbetet haft kontakt med en arbetsgrupp som tillsatts av de enskilda och frivilliga organisationerna för att utreda behovet av ökad information dels mellan organisationerna, dels mellan myndigheter och enskilda organisationer verksamma inom det sociala området. Arbetsgruppen har i oktober 1973 överlämnat en sammanställning som upptar 63 organisationer med verksamhet - huvudsakligen på central nivå - för målgrupper som är aktuella också för socialvården. De målgrupper som direkt angivits är: alkohol- och narkotikaskadade, barn och ungdom, epileptiker, hörselskadade, invandrare, kriminalvårdade, konvalescenter, pensionärer, psykiskt sjuka, psykiskt utvecklingsstörda, rörelsehindrade, somatiskt sjuka och handikappade, synskadade. Många organisationer engagerar sig för flera målgrupper. För varje målgrupp erbjuder också flera organisationer sin verksamhet.
Samhällets insatser på detta område kan sammanfattningsvis anges vara att stimulera och ta till vara enskildas frivilliga engagemang, att finna ändamålsenliga samarbetsformer och att klarlägga samhällets ansvar för vårdverksamhet som bedrivs i enskilda organisationers regi.
En grundval för insatserna inom socialvården är solidariteten. Den skapar förutsättningar för stöd när den enskildes resurser sviktar och för samfällda insatser när enskilda inte räcker till. Den bör också kunna ta sig uttryck i en mer direkt medmänsklighet. Denna inriktning framtonar tydligt i det frivilliga arbetet. Det är därför viktigt att stimulera till och lägga till rätta förutsättningarna för frivilliga insatser i socialt arbete. Dessa kan tillgodose behov som eljest skulle kräva samhälleliga åtaganden. Vidare kan insatserna vara pionjärbetonade eller avse behov som är så tillfälliga eller speciella att de är svåra att passa in i samhällets verksamhet.
Bland andra värdefulla resultat av de frivilliga organisationernas verksamhet ingår att många av de medhjälpare socialvården behöver i över -
SoU 1975/76:13
vaknings- och kontaktärenden fås från dessa organisationer.
Det är önskvärt att i varje kommun finna former för samverkan mellan sociala centralnämnden och de enskilda organisationerna. Det kan ske genom att inrätta handikappråd, ungdosmråd och liknande. Det kan också ske i tillfälliga samarbetsgrupper för särskilda projekt.
Socialutskottet anförde i betänkande 1972:23 i anledning av motioner om samarbete mellan samhällsorgan och ideella organisationer som bedriver social verksamhet:
”Det torde vara motiverat att, i stället för att genom centrala direktiv noggrant reglera verksamheten, i hög grad överlåta den närmare utformningen av samarbetet till de olika organisationerna och samhällsorganen. Härigenom kan man ta hänsyn till de skiftande förhållanden som råder på olika orter i fråga om organisationernas karaktär, resurser och verksamhetsinriktning. ”
Social utredningen kan med understrykande av en positiv syn på samarbetet mellan den samhälleliga socialvården och de enskilda organisationerna på området ansluta sig till socialutskottets uppfattning.
Enskilda organisationer bör i allmänhet inte driva institutionell vård som det normalt ankommer på samhället att ombesörja. Särskilda skäl bör föreligga för avsteg härifrån. Sådana skäl kan vara att verksamheten är av försökskaraktär eller att den kompletterar samhällets insatser på ett område där dessa inte är fastlagda eller är klart otillräckliga. 1 förekommande fall bör samråd ske med samhällets organ, och de ekonomiska förutsättningarna måste vara klarlagda. Samhället har också att utöva tillsyn över verksamheten på samma sätt som beträffande samhälleliga institutioner.
Två ledamöter av socialutredningen anförde i ett särskilt yttrande om frivilliga insatser inom socialvården bl. a. följande:
Vi anser att bland särskilda skäl för godkännande av och statligt kommunalt stöd åt frivilliga organisationers institutioner även bör upptagas sådana institutioners långa och kanske speciella erfarenheter, vårdkvalitet, lämpliga utformning, personalsammansättning, belägenhet etc., givetvis i den mån sådana kvaliteter föreligger och bedöms värdefulla från samhällets synpunkt. Samhället bör alltså även i fråga om dessa enskilda institutioner göra generösa bedömningar utan att därför avstå från rimliga kvalitetsanspråk, insyn i verksamheten etc.
Även frivilligorganisationernas insatser eller medverkan i öppen vård bör bedömas som värdefulla bidrag i vårdverksamheten och därför ges ekonomiskt stöd av det allmänna enligt grunder, som är ägnade att direkt stimulera dessa organisationer till sådana insatser.
Utskottet
I motionen 1975:1283 av herr Ringaby m. fl. (m) begärs att en parlamentarisk utredning skall få i uppdrag att förutsättningslöst kartlägga och redovisa de olika verksamheter, som ideella organisationer, andra privata frivilliga sammanslutningar och enskilda personer bedriver inom undervisningens, vårdens, den social servicens och fritidens områden. Motionärerna vill att utredningen också skall utarbeta förslag, som syftar till att öka och effektivisera samhällets stöd till de nämnda frivilliga krafterna så att järn -
SoU 1975/76:13
ställdhet uppnås mellan privata och offentliga aktiviteter. 1 förslagen skulle redovisas hur samhällets insyn och kontroll borde ordnas. Motionärerna framhåller bl. a. att ideella organisationer av skilda slag och enskilda personer uträttar ett synnerligen värdefullt arbete på en rad områden i samhället men att denna verksamhet inte är känd till sin struktur och storlek. Vidare framhålls bl. a. att dessa frivilliga och privata krafter skulle med ökat stöd från samhällets sida bli ett kraftfält och ett incitament till nyskapande, där kreativa människor bättre än nu kunde få pröva nya idéer på de nämnda områdena.
Att göra en kartläggning av den karaktär och omfattning sorn förordas av motionärerna skulle enligt utskottets mening kräva lång tid och avsevärda resurser. För att kartläggningen över huvud skulle vara meningsfylld måste nämligen med hänsyn till vad som anförs i motionen stora krav ställas på att den innefattade en djupgående analys av det kvalitetsmässiga innehållet i de aktiviteter som den avsåg. Då ett mycket omfattande utredningsarbete pågår på så gott som alla de områden, som avses i motionen, kan utskottet inte finna att en sådan kartläggning bör komma till stånd som föreslås av motionärerna. I den mån samhället skulle finna att det är önskvärt att förbättra eller eljest förändra stödet till enskilda aktiviteter inom någon av de aktuella sektorerna bör därför, enligt utskottets mening, en prövning ske inom varje sektor för sig. Såvitt avser en väsentlig sektor, som ligger inom utskottets kompetensområde, finns skäl anföra följande.
Enligt nu gällande socialvårdslagstiftning skall samhällsorganen på området samarbeta med bl. a. institutioner, föreningar och andra, vilka berör vederbörande samhällsorgans verksamhet. Även då det gäller innehållet i den framtida lagstiftningen är det angeläget att utrymme kommer att finnas för frivilliga insatser som kan komplettera samhällsåtgärderna. De överväganden, som redovisas i socialutredningens principbetänkande, ger utskottet befogad anledning räkna med att socialutredningen vid utarbetandet av förslag till den nya socialvårdslagstiftningen kommer att beakta denna synpunkt. Härvidlag finns skäl att särskilt nämna att utredningen till sig knutit en referensgrupp bestående av företrädare för enskilda organisationer på det sociala området.
Då det gäller den sektor utanför utskottets kompetensområde, som motionärerna främst uppehåller sig vid, nämligen utbildningsområdet, finns i anslutning till motionsyrkandet anledning erinra om följande. Omfattningen av den enskilda verksamheten på området torde vara relativt väl känd dels genom att bidrag i viss utsträckning utgår från stat och kommun till enskilda skolor, dels genom att även andra enskilda skolor står under statlig tillsyn. Utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK) håller f. n. på med bl. a. en kartläggning av det statliga stödet till enskilda skolor,
SoU 1975/76:13
något som sker mot bakgrund av att utredningen har i uppdrag att se över formerna för statsbidrag till statsunderstödd enskild utbildning.
Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen. Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975:1283.
Stockholm den 4 november 1975
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s). Gustavsson i Alvesta (c)*, Carlshamre (m), Dahlberg (s), Larsson i Öskevik (c), fru Skantz (s), herrar Romanus (fp), Johnsson i Blentarp (s), Nordberg (s), Åkerlind (m). Nilsson i Växjö (s), fru Wigenfeldt (c), fru Lagergren (s), herrar Karlehagen (c)* och Hagberg i Borlänge (vpk)*.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.