Med anledning av motion om underrättelse till anhöriga om intagning av patienter på sjukhus i vissa fall, m. m.
SoU 1975/76: 17
Socialutskottets betänkande 1975/76: 17
med anledning av motion om underrättelse till anhöriga om intagning av patienter på sjukhus i vissa fall, m. m.
Motionen
I motionen 1975:343 av fru Fredrikson m. fl. (c) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna
1. att sjukvårdskungörelsen bör innehålla bestämmelse om skyldighet för sjukhusläkare att tillse att i de fall person anträffats svårt sjuk, eller skadats genom olyckshändelse och förts till sjukhus samt inskrivits, de anhöriga snarast underrättas därom,
2. att sjukvårdskungörelsen bör innehålla anvisningar gällande för polisväsendet om förfaringssättet vid framförande av meddelande om att anförvant förts till sjukhus och inte är i stånd att själv meddela sig.
Motionärerna framhåller att anhöriga till personer som skadats genom olyckshändelser och därför förts till sjukhus blir oroliga om de inte får något meddelande från dessa. För att förhindra att anhöriga ringer runt till sjukhusen med förfrågningar huruvida viss person inlagts bör enligt motionärerna sjukhusläkare ha skyldighet att snarast låta underrätta anhöriga, när en person intagits, och anvisningar bör utarbetas om hur underrättelse i dylika fall skall lämnas.
Vidare anförs bl. a. att, om underrättelseskyldigheten läggs på polisen, en instruktion gällande för hela polisväsendet skulle vara av värde. Det påpekas emellertid också att det kan Finnas tillfällen, då det kan vara lämpligare att annan än polisen framför meddelandet.
Vissa bestämmelser m. m.
1 sjukvårdslagen (1962:242) och den därtill anknutna sjukvårdskungörelsen (1972:676) är bestämmelser meddelade om åliggandena för landstingskommun och kommun som ej tillhör landstingskommun att ombesörja såväl öppen som sluten vård för sjukdom, skada, kroppsfel och barnsbörd, m. m.
De för sjukvården ansvariga läkarna är enligt 16 § sjukvårdslagen vid lasarett överläkare, vid sjukstuga sjukstuguläkare eller i förekommande fall överläkare samt vid sjukhem sjukhemsläkare eller i förekommande fall överläkare. För fullgörande av viss del av överläkares åligganden får finnas biträdande överläkare. Vidare får för biträde i sjukvården finnas avdelningsläkare och extra läkare.
I ett särskilt avsnitt i sjukvårdskungörelsen har meddelats bestämmelser om åligganden för läkare. Bestämmelserna för överläkare, vilka meddelats
1 Riksdagen 1975/76. 12 sami. Nr 17
SoU 1975/76:17
i 31 § sjuk vårdskungörelsen, inleds med ett stadgande att överläkare åligger att ansvara för sjukvårdens behöriga och ändamålsenliga handhavande inom det verksamhetsområde som anförtrotts honom. Härefter följer en föreskrift om att överläkare åligger att "se till att när intagen person avlider eller hans tillstånd allvarligt försämras någon av de närmaste anhöriga omedelbart underrättas”. Finns biträdande överläkare åvilar nämnda skyldigheter denne såvitt avser hans verksamhetsområde (31 § tredje stycket och 32 §). Samma skyldigheter åligger enligt 33 § sjukstuguläkare och sjukhemsläkare.
Om landstingskommun eller kommun som ej tillhör landstingskommun bidrar till driftkostnaderna för sjukvårdsanstalt utan att likväl kunna anses driva den, äger regeringen förordna att sjukvårdslagen och med stöd därav meddelade föreskrifter (sjukvårdskungörelsen) helt eller delvis skall tillämpas på sjukvårdsanstalten. Detta innebär att i det föregående angiven underrättelseskyldighet beträffande dödsfall m. m. även kan komma att gälla sjukvårdsanstalt av nu nämnt slag.
Beträffande sjukvårdsanstalter som drivs av annan än staten, kommun eller landstingskommun är stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem m. m. tillämplig. I denna stadga finns emellertid inte någon föreskrift om underrättelseskyldighet beträffande dödsfall.
Enligt vad som förutskickats skall en översyn göras av lagstiftningen rörande hälso- och sjukvården. Till grund för översynsarbetet skall ligga en helhetssyn på hälso- och sjukvården, och översynen skall bl. a. syfta till att slopa nuvarande detaljreglering av landstingens verksamhet.
Tidigare riksdagsbehandling
Socialministern, statsrådet Aspling, besvarade den 7 maj i år (prot. 76 s. 92-95) en fråga (nr 177) om han var beredd att ta initiativ till att sådana regler utfärdas att anhöriga till nyintagna patienter rutinmässigt underrättas om att intagning på sjukhus ägt rum.
Statsrådet Aspling anförde bl. a. följande.
Enligt 31 § sjukvårdskungörelsen (1972:676) åligger det överläkare att ansvara för sjukvårdens behöriga och ändamålsenliga handhavande inom det verksamhetsområde som anförtrotts honom. Det ankommer därvid på överläkaren att inom ramen för de allmänna föreskrifter som kan ha meddelats av direktionen för sjukhuset övervaka att vården av patienterna i alla avseenden bedrivs på ett lämpligt sätt. 1 detta inbegrips också en skyldighet för överläkaren att se till att lämpliga rutiner finns för underrättelse till anhöriga om intagning av patienter.
Det ingår som ett naturligt led i klinikernas arbete att snarast möjligt underrätta anhöriga om intagning av akut sjuka patienter. Detta sker i regel efter att en preliminär undersökning av patienten ägt rum, så att de anhöriga
också kan få ett visst begrepp om patientens tillstånd. När det gäller med vetslösa
patienter som förts in till sjukhus genom polisens försorg är praxis
SoU 1975/76: 17
att polisen hjälper till att identifiera patienten och ser till att dennes anhöriga underrättas om intagningen.
Med hänsyn till de skiftande situationerna vid en intagning och de olika orsaker som föranleder intagning på sjukhus är det enligt min mening tvivelaktigt om det är lämpligt att genom centrala föreskrifter i detalj reglera dessa frågor. Förfarandet måste kunna anpassas till förhållandena i det enskilda fallet. Därvid måste hänsyn tas till både patientens och de anhörigas intresse. De tillämpade rutinerna ute på sjukhusen synes i regel tillgodose dessa intressen på ett tillfredsställande sätt.
Jag vill tillfoga att socialstyrelsen i hög grad har sin uppmärksamhet riktad på frågor som rör relationerna mellan sjukvårdspersonal, patienter och anhöriga till patienter med syfte att skapa förutsättningar för en i vidsträckt mening väl fungerande sjukvård.
Med anledning av att den ledamot som framställt frågan i sitt anförande berörde viss inträffad händelse anförde statsrådet Aspling i repliker bl. a. följande.
Det har i princip inte ansetts lämpligt att i detalj reglera sjukvårdspersonalens åligganden i sjukvårdslagstiftningen. Endast i de allvarliga fall där ett visst handlingssätt alltid bör tillämpas har detta angivits i lagstiftningen. Sålunda åligger det, som jag nämnde i mitt svar, enligt 31 § sjukvårdskungörelsen överläkare att se till att när en intagen patient avlider eller hans tillstånd allvarligt försämras någon av de närmaste anhöriga underrättas härom. Genom att ta in en sådan föreskrift i lagstiftningen har det klart markerats att andra hänsyn får vika i dessa fall.
Utskottet
I motionen 1975:343 av fru Fredrikson m. fl. (c) begärs att sjuk vårdskungörelsen (1972:676) skall kompletteras med bestämmelser om skyldighet för sjukhusläkare att tillse att i de fall, då en person intagits på sjukhus efter att ha anträffats svårt sjuk eller skadats genom olyckshändelse, de anhöriga snarast underrättas om intagningen. Motionärerna vill också att anvisningar för polisväsendet skall utfärdas med regler för framförande av meddelande om att en person förts till sjukhus och inte är i stånd att själv meddela sig med sina anhöriga.
I sjukvårdskungörelsen har intagits bestämmelser om att det åligger överläkare och läkare i motsvarande ställning att se till att, när en patient på sjukhus avlider eller hans tillstånd allvarligt försämras, någon av de närmaste anhöriga underrättas. Även om särskilda bestämmelser om underrättelse till anhöriga saknas för det fall att en nyintagen i annat fall inte kan meddela sig med sina anhöriga, följer av det ansvar för sjukvårdens behöriga och ändamålsenliga handhavande, som överläkare och motsvarande läkare har enligt sjukvårdskungörelsen, en skyldighet för dem att se till att lämpliga rutiner finns för underrättelse till anhöriga om intagning av patienter.
I regel underrättas de anhöriga om intagning av en akut sjuk patient efter det att en preliminär undersökning av patienten ägt rum, så att de
SoU 1975/76:17
anhöriga kan fl upplysning om patientens tillstånd. I de fall en medvetslös person förts till sjukhus genom polisens försorg är rådande praxis den, att polisen hjälper till att identifiera patienten och ser till att patientens anhöriga underrättas om intagningen.
Med hänsyn till svårigheten att genom bestämmelser i sjukvårdskungörelsen eller eljest genom centrala direktiv föreskriva hur underrättelser om intagning skall göras i de enskilda fallen bör liksom hittills rutiner för underrättelser till anhöriga om patients intagning på sjukhus få utformas efter rådande lokala förhållanden. Utskottet vill emellertid understryka värdet av att fasta rutiner, som kan anpassas till det enskilda fallet, tillämpas på området.
Under hänvisning till det anförda anser utskottet att någon åtgärd av riksdagen med anledning av motionen inte är erforderlig.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975:343.
Stockholm den 27 november 1975
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s). Svensson i Kungälv (s), Carlshamre (m)*, Dahlberg (s)*. Larsson i Öskevik (c), fru Skantz (s)*, herrar Romanus (fp). Johnsson i Blentarp (s). Nordberg (s). Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s), fru Wigenfeldt (c), herrar Karlehagen (c)*, Hagberg i Borlänge (vpk) och Olsson i Markaryd (c).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 75 10256 S Stockholm 1975