Med anledning av motioner om vissa abortfrågor
SoU 1975/76:20
Socialutskottets betänkande 1975/76:20
med anledning av motioner om vissa abortfrågor Motionerna
I motionen 1975:1241 av herr Fridolfsson m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär sådan författningsändring att av denna klart framgår att läkare och annan sjukvårdspersonal som av etiska eller religiösa skäl begär befrielse från att deltaga i abortingrepp skall medges denna rätt.
1 motionen 1975:1259 av fröken Hörlén m. fl. (fp) hemställs att riksdagen begär att regeringen med uppmärksamhet följer vad som sker på abortproblematikens område och vidtar erforderliga åtgärder i syfte att förhindra att någon mot sin inre vilja på grund av yttre omständigheter ser sig nödsakad att söka abort.
1 motionen 1975:1274 av herr Nilsson i Agnäs (m) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om ny abortlagstiftning på indikationer enligt motionens syfte.
1 ärendet har inkommit en skrivelse från Sveriges läkarförbund angående sjukvårdspersonals skyldighet att medverka vid abort.
Gällande ordning
Enligt abortlagen (1974:595) avgörs frågan om abort före utgången av 12:e havandeskapsveckan av kvinnan själv. Hon får vägras abort endast om åtgärden skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Denna förutsättning prövas av en läkare. För abort efter 12:e men före utgången av 18:e veckan fordras i regel, utöver vad som gäller vid tidigare abort, att det företas en särskild kuratorsutredning. Om kvinnan inte medges abort, är läkaren skyldig att omedelbart hänskjuta frågan till socialstyrelsen för förnyad prövning. Efter 18:e havandeskapsveckan får abort företas bara i undantagsfall. För abort krävs då socialstyrelsens tillstånd, som får lämnas endast om det föreligger synnerliga skäl för åtgärden. Kan det antas att fostret är livsdugligt, får tillstånd endast lämnas om havandeskapet på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.
Abort skall företas på sjukhus eller annan godkänd sjukvårdsinrättning. Sjukvårdspersonalens skyldighet att medverka vid abort regleras inte i abortlagen. För sjukvårdspersonal liksom för andra anställda gäller emellertid att personalen i allmänhet är skyldig att utföra de arbetsuppgifter arbetsgivaren ålägger dem. Ansvaret för fördelningen av sjukvårdsper I
Riksdagen 1975/76. 12 sami. Nr 20
SoU 1975/76:20
sonalens uppgifter ankommer enligt sjukvårdskungörelsen (1972:676) i första hand på klinik- och blockchefer. Enligt socialstyrelsens cirkulär med anvisningar om tillämpningen av abortlagen (MF 1974:100) bör vid arbetsfördelningen inom sjukvården liksom inom arbetslivet i övrigt så långt det är möjligt hänsyn tas till de anställdas intressen och förutsättningar i olika avseenden (se även s. 4).
Vid sidan av abortlagen finns i åtskilliga författningar regler som direkt eller indirekt är ägnade att förebygga abort. I det följande lämnas en redogörelse för vissa bestämmelser som direkt syftar till att förebygga abort.
Enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m. kan ersättning från försäkringskassa utgå till landstingskommun eller kommun för kostnader för rådgivning i födelsekontrollerande syfte som vid personligt besök meddelas den som omfattas av sjukförsäkring enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Den förutnämnda lagen ger också rätt till ersättning vid abortrådgivning. Sådan rådgivning kan avse inte blott möjligheterna till abort utan även personlig information om samhällets stödåtgärder vid graviditet. Ersättning kan även utgå för rådgivning som lämnas av organisationer och privatpraktiserande läkare. Ersättningen omfattar också kostnader för preventivmedel som utlämnas till den försäkrade vid besöket. Vidare gäller enligt förordningen (1954:579) angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m. att bestämmelserna om prisnedsättning för läkemedel som förskrivs vid sjukdom äger motsvarande tillämpning på p-piller som förskrivs enbart i födelsekontrollerande syfte. Detta innebär att ingen behöver betala mer än 15 kr. vid varje inköp av p-piller som förskrivits i sådant syfte. Enligt beslut vid 1975 års riksmöte blir maximibeloppet från årsskiftet 20 kr. (prop. 1975:36, SfU 1975:16, SFS 1975:234). I detta sammanhang bör också nämnas att för innevarande budgetår 8,3 milj. kr. anslagits för hälsovårdsupplysning (se prop. 1975:1 bil. 7 punkten F 5, SoU 1975:5). Från anslaget utgår bidrag till bl. a. informationsverksamhet om preventivmedelsrådgivning och andra abortförebyggande åtgärder genom vissa organisationer.
Vissa statistiska uppgifter
Antal legala aborter därav utförda t. o. m. 12:e veckan
19 250
12 981
(67,4 96)
24 170
17 737
(73,4 96)
25 990
20 865
(80,3 %)
30 636
26 566
(86,7 %)
första
halvåret
1975 16 189
14 018 (86,6 %)
Soll 1975/76:20
3 Uppgifterna beträffande åren 1971-1974 är hämtade från statistiska centralbyråns meddelanden (nr S 1975:27) och beträffande år 1975 från socialstyrelsens preliminära uppgifter angående aborter och steriliseringar.
lagstiftning vid 1974 års riksdag, m. m.
Abortlagen liksom de i föregående avsnitt redovisade bestämmelserna om ersättning för rådgivning i födelsekontrollerande syfte, m. m. trädde i kraft den 1 januari 1975. Samtidigt upphörde brottsbalkens bestämmelser om fosterfördrivning och 1938 års lag om avbrytande av havandeskap att gälla. Den äldre lagstiftningen innebar att abort i princip var förbjuden men att havandeskap fick avbrytas om vissa särskilt angivna indikationer förelåg.
Till grund för den nya lagstiftningen låg prop. 1974:70 med förslag till abortlag, m. m. Propositionen jämte motioner behandlades av socialutskottet i betänkandet SoU 1974:21, vilket godkändes av riksdagen. I några motioner, bl. a. motionen 1974:1644 av herr Nilsson i Agnäs vars motivering i huvudsak överensstämmer med den nu aktuella motionen 1975:1274, yrkades avslag på propositionen. I en motion framställdes yrkanden sorn gick ut på att den principiella uppbyggnaden av den då gällande abortlagstiftningen skulle bibehållas. Också i flera andra motioner framfördes kritik mot utgångspunkten för den nya abortlagen, nämligen att kvinnan skall äga rätt till abort om hon efter moget övervägande linner att abort är den lämpligaste lösningen av de problem som en oönskad graviditet medför. Socialutskottet avstyrkte bifall till motionerna och tillstyrkte propositionen i denna del. Beträffande utgångspunkten för en ny abortlagstiftning fann utskottet på närmare anförda skäl (betänkandet s. 24-26) att den princip på vilken den dåvarande lagstiftningen vilade borde överges till förmån för den i propositionen förordade principen om kvinnans rätt att själv bestämma om hennes graviditet skall avbrytas. 1 samma riktning verkade enligt utskottets mening att kvinnan som regel torde ha bättre möjligheter än den läkare, som kvinnan anlitar, eller särskild nämnd att bedöma de omständigheter, som påverkar frågan om graviditeten skall fullföljas eller ej. Att så var fallet vann enligt utskottet stöd av de synpunkter rörande den förändrade syn på kvinnan och hennes roll i samhället, som i övrigt redovisats av departementschefen.
Utskottet framhöll att det förda resonemanget självfallet byggde på förutsättningen att samhället på ett effektivt sätt kan erbjuda all den hjälp och allt det stöd kvinnan behöver för att fatta sitt beslut i abortfrågan. Utskottets överväganden grundade sig också på det förhållandet att vi har en hög antikonceptionell standard i landet och på att särskilda åtgärder sätts in för att ytterligare förbättra möjligheten för alla att få preventivmedel och att sprida kunskaper om deras användning.
1* Riksdagen 1975176. 12 saini. Nr 20
SoU 1975/76:20
4 Utskottet underströk att ställningstagandet lika litet som motsvarande ställningstagande i propositionen fick tolkas så att utskottet förordade en lösning som innebar att kvinnan alltid skulle ha en ovillkorlig rätt att få abort utförd när hon begär det. Enligt utskottet måste i abortsammanhang tillbörlig hänsyn tas både till det förhållandet att varje abortingrepp är förenat med vissa mer eller mindre allvarliga risker lor kvinnan och till att fostret under graviditeten successivt utvecklas till en livsduglig varelse vars rätt till liv måste respekteras.
Beträffande frågan om skyldighet för sjukvårdspersonal att medverka vid abort anförde föredragande departementschefen (prop. s. 76) bl. a. följande.
Frågan om sjukvårdspersonalens skyldighet att medverka vid abort har tagits upp av flera remissinstanser, vilka genomgående framhåller vikten av att det tas hänsyn till personalens önskemål att slippa delta i abortverksamheten. Enligt 13-15 SS sjukvårdskungörelsen (1972:676) vilar ansvaret för fördelningen av sjukvårdspersonalens arbete i första hand på klinik- och blockchefer. Vid denna fördelning bör man självfallet inom sjukvården liksom inom arbetslivet i övrigt så långt det är möjligt ta hänsyn till de anställdas intressen och förutsättningar i olika avseenden. Man bör därför undvika att till abortverksamheten binda sådan personal som av exempelvis moraliska eller religiösa skäl har svårt att acceptera sådant arbete. Detta gäller inte minst av hänsyn till den abortsökande kvinnan. Jag vill erinra om att vad jag nu har anfört även kommit till uttryck i det tidigare nämnda cirkuläret (MF 1972:59) från socialstyrelsen med råd och anvisningar rörande tidiga abortingrepp. Några särskilda författningsbestämmelser i ämnet anser jag f. n. inte behövliga.
I några motioner framfördes yrkanden, vilka syftade till att läkare och annan sjukvårdspersonal skall ha rätt all vägra medverka vid abortingrepp. Socialutskottet anförde följande (betänkandet s. 40).
Beträffande fördelningen av arbetsuppgifterna bör beaktas att ett utmärkande drag i dagens arbetsliv är ansträngningarna att ge de anställda en ökad insyn i och ett ökat inflytande på arbetsplatserna och man bör, som departementschefen framhåller, inom sjukvården liksom inom arbetslivet i övrigt ta hänsyn till de anställdas intressen och förutsättningar i olika avseenden. Mot denna bakgrund förutsätter utskottet att läkare och annan sjukvårdspersonal, som av etiska eller religiösa skäl har svårt att acceptera abortingrepp, skall slippa delta i verksamheten härmed, varför någon författningsmässig reglering av frågan inte är påkallad. Å andra sidan förutsätter utskottet att sjukvårdspersonal som har betänkligheter i angivet hänseende inte skall vägra medverka då fråga är om abortingrepp som är nödvändiga för att undvika fara för moderns liv eller hälsa.
I socialstyrelsens cirkulär med anvisningar om tillämpningen av abortlagen (MF 1974:100) anförs följande.
Frågan om sjukvårdspersonalens skyldighet att medverka vid abort har behandlats i förarbetena till abortlagen, varvid man framhållit vikten av att det tas hänsyn till personalens önskemål att slippa delta i abortverk -
SoU 1975/76:20
samheten. Enligt 13-15 §§ sjukvårdskungörelsen (SFS 1972:676; MF 1972:101) vilar ansvaret på fördelningen av sjukvårdspersonalens arbete i första hand på klinik- och blockchefer. Vid denna fördelning bör man inom sjukvården liksom inom arbetslivet i övrigt så långt det är möjligt ta hänsyn till de anställdas intressen och förutsättningar i olika avseenden (se även MF 1972:59).
I början av 1975 års riksmöte besvarade socialminister Aspling en fråga om skyldigheten för sjukvårdspersonal att medverka vid abortingrepp (RD 10 s. 26). Han framhöll därvid bl. a. att med socialstyrelsens anvisningar till abortlagen det bör stå helt klart att man inom sjukvården har att ta den hänsyn som är möjlig till önskemål från personal som av samvetsskäl vill slippa medverka i abortverksamheten.
I anslutning till den här behandlade frågan bör nämnas att justitieombudsmannen Bertil Wennergren i år hemställt om att socialstyrelsen dels yttrar sig över varför styrelsen i sina anvisningar förbigått socialutskottets nämnda uttalande, dels i övrigt anlägger de synpunkter på förhållandet mellan sjukvårdspersonals tjänsteplikt och samvetsfrihet när det gäller medverkan till abort som styrelsen finnér ägnade att ytterligare belysa frågan. Ärendet är f. n. föremål för remissbehandling.
I flera motioner med anledning av propositionen med förslag lill abortlag, m. m. framställdes yrkanden om sociala hjälpåtgärder som alternativ till abort. Motionerna avslogs av riksdagen på hemställan av socialutskottet. Beträffande motiveringen till utskottets ställningstagande hänvisas till utskottsbetänkandet (s. 42-43).
Utskottet
I betänkandet behandlas tre motionsyrkanden som avser innehållet i abortlagstiftningen eller som har samband med denna lagstiftning.
De nuvarande reglerna om abort finns i abortlagen. Lagen, som antogs av 1974 års riksdag och trädde i kraft vid årsskiftet, ersatte 1938 års lag om avbrytande av havandeskap. För att abort skulle vara tillåten enligt 1938 års lag fordrades bl. a. att någon av de fem abortindikationer, som uppställdes i lagen, var uppfylld. Prövningen skedde antingen av två läkare (tvåläkarintyg) eller av socialstyrelsen. Utgångspunkten förden från årsskiftet gällande abortlagstiftningen är att, om kvinnan efter moget övervägande finner att abort är den lämpligaste lösningen av de problem som en väntad graviditet medför, hon också skall få abort.
I motionen 1975:1274 av herr Nilsson i Agnäs (m) framställs ett yrkande som syftar till att riksdagen skall begära förslag om en ny abortlagstiftning, som innehåller bestämmelser om att abort skall tillåtas endast i de fall då indikationen uppenbar fara för moderns liv föreligger.
Såväl under det utredningsarbete, som föregick tillkomsten av abortlagstiftningen förra året, som i propositionen i ämnet (1974:70) och vid riks -
SoU 1975/76:20
dagsbehandlingen (SoU 1974:21) av denna övervägdes mycket ingående frågan om lagstiftningen på området skulle bygga på samma princip som 1938 års lag eller om den skulle ha som utgångspunkt kvinnans egen bestämmanderätt. Som ovanangetts stannade man för det senare alternativet. Enligt utskottets mening har någon omständighet inte inträffat som kan utgöra skäl för riksdagen att ompröva sitt ställningstagande i denna fråga. Utskottet avstyrker därför motionen 1975:1274.
Vid abortlagens tillkomst underströks bl. a. av socialutskottet att abort måste vara en nödfallsutväg och under inga omständigheter skulle fä betraktas som en preventivmetod. Det underströks också att fortsatta insatser måste göras inom familje- och socialpolitiken så att vid inträffad graviditet abort inte av sociala och ekonomiska skäl framstår som enda alternativet. I betänkandet i ämnet framhålls vidare att samhället på ett effektivt sätt måste kunna erbjuda all den hjälp och allt det stöd kvinnan behöver för att fatta sitt beslut i abortfrågan.
Då det gäller insatserna under senare år på familje- och socialpolitikens område vill utskottet hänvisa till den kortfattade redovisning, som lämnas av utskottet i sitt ovan angivna betänkande SoU 1974:21 (s. 42). Utskottet hänvisar också till att en proposition rörande barnomsorgen är att vänta i början av år 1976. I fråga om preventivmedelsrådgivningen, där utbyggnaden starkt varierar mellan olika sjukvårdsområden, finns skäl framhålla vikten av att sjukvårdshuvudmännen bygger ut rådgivningen i den takt resurserna medger det. Även utformningen av abortrådgivningen, som tilldrog sig stor uppmärksamhet under utskotts- och kammarbehandlingen av abortlagstiftningen 1974, måste ägnas fortlöpande uppmärksamhet. Utskottet anser det vara självklart att regeringen med uppmärksamhet skall följa vad som sker på abortproblematikens område och vidta erforderliga åtgärder då det visar sig påkallat.
Med hänsyn härtill och under hänvisning till det ovan anförda anser utskottet sig ha besvarat motionen 1975:1259 av fröken Hörlén m. fl. (fp), vari de redovisade problemen berörs. Utskottet vill i sammanhanget nämna att utbildningsutskottet i betänkandet UbU 1975/76:15 behandlar ett motionsyrkande av samma motionärer om preventivmedelsrådgivning inom skolhälsovården.
Slutligen behandlar utskottet motionen 1975:1241 av herr Fridolfsson m. fl. (m), i vilken yrkas att riksdagen skall begära sådan författningsändring att av denna klart framgår att läkare och annan sjukvårdspersonal som av etiska eller religiösa skäl begär befrielse från att deltaga i abortingrepp skall medges denna rätt.
Sveriges läkarförbund har i skrivelse till utskottet förklarat sig biträda motionsyrkandet.
Även den genom motionen 1975:1241 aktualiserade frågan diskuterades ingående vid abortlagens tillkomst. Därvid erinrades bl. a. om att sjukvårdspersonalen liksom annan personal i allmänhet är skyldig att fullgöra
SoU 1975/76:20
de arbetsuppgifter som arbetsgivaren ålägger dem och att ansvaret för fördelningen av arbetet enligt 13-15 §§ sjukvårdskungörelsen (1972:676) i första hand vilar på klinik- och blockchefer. Socialutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande att beträffande fördelningen av arbetsuppgifterna bör beaktas att ett utmärkande drag i dagens arbetsliv är ansträngningarna att ge de anställda en ökad insyn i och ett ökat inflytande på arbetsplatserna, och man bör, som departementschefen framhållit i propositionen i ämnet, inom sjukvården liksom inom arbetslivet i övrigt ta hänsyn till de anställdas intressen och förutsättningar i olika avseenden. Mot denna bakgrund förutsatte utskottet att läkare och annan sjukvårdspersonal som av etiska eller religiösa skäl har svårt att acceptera abortingrepp, skall slippa delta i verksamheten härmed. Utskottet ansåg därför någon författningsmässig reglering av frågan inte vara påkallad. Å andra sidan förutsatte utskottet att sjukvårdspersonal som har betänkligheter i angivet hänseende inte skall vägra medverka då fråga är om abortingrepp som är nödvändiga för att undvika fara för moderns liv eller hälsa.
Socialstyrelsen har i slutet av 1974 utfärdat cirkulär med anvisningarom till - lämpningen av abortlagen m. m. (MF 1974:100). 1 cirkuläret anförs bl. a. att frågan om sjukvårdspersonalens skyldighet att medverka vid abort behandlades i förarbetena till abortlagen, varvid man framhållit vikten av att det tas hänsyn till personalens önskemål att slippa delta i abortverksamheten. Vidare anförs efter erinran om de ovan nämnda bestämmelserna i sjukvårdskungörelsen att vid fördelningen av personalens arbete man inom sjukvården liksom inom arbetslivet i övrigt så långt det är möjligt bör ta hänsyn till de anställdas intressen och förutsättningar i olika avseenden. Detta innebar att socialstyrelsen mera anslöt sig till vad departementschefen anfört i propositionen än vad socialutskottet uttalat i sitt av riksdagen godkända betänkande.
Då det gäller frågan huruvida riksdagen nu skall ta initiativ till en särskild författningsmässig reglering av sjukvårdspersonalens rättigheter och skyldigheter i abortärenden finns skäl anföra följande. Av väsentlig betydelse för sjukvårdshuvudmännens handläggning av abortärenden är - utöver författningsbestämmelserna i ämnet - innehållet i de anvisningar som socialstyrelsen utfärdat. Det är därför beklagligt att socialstyrelsen inte ansett sig i sina anvisningar böra ansluta sig till utskottets synpunkter beträffande sjukvårdspersonalens medverkan vid abort. Eftersom JO aktualiserat denna fråga hos socialstyrelsen får emellertid socialstyrelsen anledning att ånyo överväga innehållet i sitt ovan angivna cirkulär. För den händelse socialstyrelsen därvid omprövar sitt tidigare uttalande rörande sjukvårdspersonalens möjligheter att slippa medverka vid abort till förmån för den avsevärt mera restriktiva ståndpunkt utskottet gett uttryck åt, framstår behovet av särskild författningsreglering som klart mindre än för närvarande. Vid bedömningen av motionsyrkandet vill utskottet också erinra om att utskottets ställningstagande 1974 stod i överensstämmelse med beslut att man skulle av -
Soli 1975/76:20
stå från att författningsreglera även sjukvårdshuvudmännens skyldigheter i fråga om abort. Utskottet - som i enlighet med uttalandet förra året förutsätter att sjukvårdspersonal, som av etiska eller religiösa skäl har svårt att acceptera abortingrepp, skall slippa delta i verksamheten härmed -anser på grund av det anförda att det inte bör tas något riksdagens initiativ med anledning av den nu aktuella motionen.
Utskottet hemställer
1. beträffande begäran om förslag till ny abortlagstiftning att riksdagen avslår motionen 1975:1274,
2. beträffande vissa sociala frågor m. m. i anknytning till abortlagstiftningen att riksdagen avslår motionen 1975:1259,
3. beträffande rätt för sjukvårdspersonal till befrielse från deltagande i abortingrepp att riksdagen avslår motionen 1975:1241.
Stockholm den 27 november 1975
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s), Carlshamre (m). Larsson i Öskevik (c). Romanus (fp). Johnsson i Blentarp (s), Nordberg (s), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s), fröken Andersson (c), herr Signell (s), fru Wigenfeldt (c), fru Lagergren (s), herrar Hagberg i Borlänge (vpk) och Olsson i Markaryd (c).
Reservation
beträffande rätt för sjukvårdspersonal till befrielse frän deltagande i abortingrepp av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 7 med ”Då det” och slutar på s. 8 med ”aktuella motionen” bort ha följande lydelse:
Då det (= utskottet) vid abort. Inför behandlingen av abortlagstiftningen år 1974 förelåg flera motioner som innehöll yrkanden om att i lag eller annan författning skulle införas bestämmelser om rätt för sjukvårdspersonal att slippa medverka vid aborter. Erfarenheterna visar att den rätt i detta hänseende som förutsattes i socialutskottets av riksdagen godkända betänkande inte alltid har respekterats. Exempel på att sjukvårdspersonal inte beviljats befrielse från att delta i abortverksamhet gör att klara bestämmelser som skyddar de anställda nu framstår som ännu mer nödvändiga. I den skrivelse som utskottet mottagit från Sveriges läkarförbund sägs att det mot bakgrund av vad som förevarit och till förhindrande av ett återupprepande är utomordentligt angeläget att en författningsändring
Soll 1975/76:20
nu kommer till stånd. Läkarförbundet anför att förbundet sålunda varmt vill tillstyrka den i motionen 1975:1241 gjorda hemställan om författningsändring av innebörd att läkare och annan sjukvårdspersonal som av etiska eller religiösa skäl begär befrielse från att deltaga i abortingrepp skall medges sådan rätt. De anställdas inställning i dessa frågor skall ej tillåtas inverka på vederbörandes anställningsförhållande. På grund av det anförda tillstyrker utskottet motionen.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande rätt för sjukvårdspersonal till befrielse från deltagande i abortingrepp att riksdagen med bifall till motionen 1975:1241 hos regeringen anhåller om sådan författningsändring att av denna klart framgår att läkare och annan sjukvårdspersonal som av etiska eller religiösa skäl begär befrielse från att deltaga i abortingrepp skall medges denna rätt.
Särskilt yttrande
beträffande begäran om förslag lill ny abortlagstiftning av herrar Svensson i Kungälv (s) och Åkerlind (m), vilka anför:
Vid behandlingen förra året av prop. 1974:70 med förslag till abortlag m. m. avgavs bl. a. reservationerna 1 och 2 i vilka behandlades frågan om principerna för abortlagstiftningen. Vi hänvisar till reservationerna. De i dessa framförda synpunkterna avviker i flera avseenden från synpunkterna i motionen 1975:1274 av herr Nilsson i Agnäs (m). Vi har därför inte kunnat yrka bifall till motionen.
Den tid som förflutit sedan den nya abortlagen trädde i kraft den 1 januari i år är dessutom för kort för att redan nu en omprövning av de bärande principerna för abortlagstiftningen skall kunna ske. Vi har därför inte heller reserverat oss till förmån för en lagstiftning i enlighet med hemställan i de ovan angivna reservationerna.