Bet. 1975/76:SoU34

Med anledning av motioner om utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

Typ: Betänkande
Datum: 1976-04-06
Källa: data.riksdagen.se

SoU 1975/76:34

Socialutskottets betänkande 1975/76:34

med anledning av motioner om utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

Motionsyrkanden

I motionen 1975/76:215 av herr Börjesson i Falköping (c) hemställs att riksdagen uttalar att fördelningen av samhällets ekonomiska resurser skall ske på ett sådant sätt att långtidsvården ges en mycket hög prioritet.

1 motionen 1975/76:269 av herr Ahlmark m. fl. (fp) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandena la, 2a, 2b, 3b och 4),

a) att riksdagen hos' regeringen anhåller att utredningen om hälso- och sjukvårdslagstiftningen får i uppdrag att lägga fram förslag till genomförande av ett husläkarsystem enligt de riktlinjer som angivits i motionen,

b) att riksdagen hos regeringen begär förslag till en utbyggnadsplan för långtidsvården omfattande minst 20 000 platser under den närmaste tioårsperioden,

c) att riksdagen hos regeringen begär förslag till statsbidrag till hemsjukvården,

d) att riksdagen hos regeringen begär att ett program för den fortsatta utbyggnaden av hälsovården och sjukvården föreläggs riksdagen i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen,

e) att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om angelägenheten av att tillvarata ideella insatser.

Av de övriga yrkandena i motionen har utskottet behandlat ett yrkande om decentralisering av uppgifter från socialstyrelsen (yrkandet 1 b) och ett yrkande om inrättande av en reumatologisk klinik vid akademiska sjukhuset i Uppsala (yrkandet 2d) i betänkandet SoU 1975/76:30 (s. 7 och 25). De återstående yrkandena, nämligen ett yrkande om ökad arbetsdemokrati inom sjukvården (yrkandet 1 c), ett om ökad utbildning av läkare i reumatologi (yrkandet 2 c) och ett om åtgärder mot onödig förskrivning av läkemedel (yrkandet 3 a), kommer utskottet att behandla i senare betänkanden.

1 motionen 1975/76:1251 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om tillsättandet av en fempartiutredning om en offensiv hälsovård enligt i motionen anförda riktlinjer.

I motionen 1975/76:1297 av herrar Sellgren (fp) och Westberg i Ljusdal (fp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om angelägenheten av att ge frivilligorganisationer ökade möjligheter att bistå sju k vårdspatienter.

1 Riksdagen 1975/76. 12 samt. Nr 34

SoU 1975/76:34

2 I motionen 1975/76:1306 av herr Werner i Malmö (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning med uppgift att undersöka verkningarna av enhetstaxereformen inom sjukvården.

1 motionen 1975/76:2009 (motivering i motionen 1975/76:1979) av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att riksdagen

a) ger regeringen till känna vad som i motionen 1975/76:1979 anförts om en kraftig utbyggnad av hemsjukvården under den närmaste 10-årsperioden,

b) som sin mening uttalar vad i motionen 1975/76:1979 anförts om införande av ett husläkarsystem som bl. a. garanterar att patienterna alltid kan vända sig till samma läkare.

I motionen 1975/76:2061 (motivering i motionen 1975/76:2060) av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning angående nya regler för statsbidrag till primär- och landstingskommunernas service och omvårdnad för äldre, vid vilkas utformning man bör eftersträva att genom enhetliga statsbidragsregler underlätta en effektiv samordning av nämnda verksamhet.

I motionen 1975/76:2074 av fru Hjalmarsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning om den psykiatriska vårdens innehåll och organisation.

1 motionen 1975/76:2078 av herr Svensson i Malmö m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om snabb och grundlig omformulering av mentalvårdens mål och inriktning enligt främst följande linjer, nämligen (a) avskaffande av det individ- och symptomorienterade sjukdomsbegreppet, (b) avskaffande av passiviserande och föråldrade behandlingsmetoder, (c) aktiv, demokratisk medverkan från patienterna.

Planeringen av hälso- och sjukvården m. m.

Fördelningen av uppgifter beträffande hälso- och sjukvårdsplaneringen

Arbetet med hälso- och sjukvårdsplaneringen är fördelat mellan socialdepartementet, socialdepartementets sjukvårdsdelegation, socialstyrelsen, sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) och de kommunala huvudmännen. I betänkandet SoU 1971:30 har utskottet lämnat en närmare redogörelse för arbetsfördelningen mellan nämnda instanser.

Sjukvårdslagstiftningen innehåller inte någon skyldighet för sjukvårdshuvudmännen att upprätta sjukvårdsplaner och underställa dem socialstyrelsens granskning, men sjukvårdsstyrelse bör enligt 4 § andra stycket sjukvårdskungörelsen (1972:676) "efter samråd med berörda myndigheter göra upp översiktsplaner för sjukvården och olika grenar av denna”. Till "berörda myndigheter” hör bl. a. socialstyrelsen, som enligt 3 § första stycket i sin

SoU 1975/76:34

instruktion (1967:606) bl. a. har att följa och stödja den regionala och lokala planeringen inom sitt verksamhetsområde.

Riksplaneringen beträffande sjukvården omhänderhas under socialdepartementet av socialdepartementets sjukvårdsdelegation (S 1966:39) samt av socialstyrelsen på verksplanet. Sjukvårdsdelegationen - i vilken finns företrädare både för sjukvårdshuvudmännen och för statliga myndigheter som har ansvar för sjukvård, arbetsmarknad, utbildning och samhällsekonomi - har till uppgift att följa utbyggnaden av sjukvårdsresurserna i landet och verka för en samordning av sjukvårdsplaneringen. På socialstyrelsen ankommer att handlägga frågor rörande riksplanering av verksamhetsgrenarnas omfattning, inriktning och allmänna uppbyggnad med beaktande särskilt av såväl de enskildas behov av vård som behovet av samordning av landets vårdresurser och tillgången på utbildad arbetskraft samt att följa och stödja den regionala och lokala planeringen.

Sjukvårdsdelegationens och socialstyrelsens verksamhet beträffande planeringen innebär emellertid inte någon inskränkning i de kommunala huvudmännens befogenheter i fråga om sjukvårdens planering. Sjukvården är i första hand en kommunal uppgift och det ankommer därför på de kommunala huvudmännen att upprätta och fastställa planer för vårdområdet.

Spri har till uppgift att främja, samordna och medverka i huvudmännens planerings- och rationaliseringsverksamhet inom bl. a. hälso- och sjukvården. Huvudmän för Spri är staten och en stiftelse, i vilken Landstingsförbundet samt Göteborgs och Malmö kommuner ingår som medlemmar.

Planeringssystemet

År 1971 beslutade socialdepartementets sjukvårdsdelegation tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att på grundval av en analys rörande de faktorer som är av betydelse för sjukvårdsplaneringen utarbeta och till delegationen redovisa förslag till ett riksomfattande system med enhetligt uppbyggda sjukvårdsplaner. Till ledamöter i arbetsgruppen utsågs företrädare för sjukvårdshuvudmännen, Spri, socialstyrelsen och berörda departement. Arbetsgruppen, som antog namnet Ag S-plan, skulle främst dels föreslå hjälpmedel och underlag till sjukvårdshuvudmännen för att dessa skulle kunna förbättra sin planering och bygga upp den så att jämförelser mellan olika sjukvårdsområden och regioner möjliggjordes, dels ge förslaget till sjukvårdsplaneringssystem en sådan utformning att en kontinuerlig återföring av information skedde till centrala organ.

Socialdepartementets sjukvårdsdelegation översände sommaren 1972 - som stöd för den fortsatta uppbyggnaden och samordningen av sjukvårdsplaneringen - till sjukvårdshuvudmännen en förberedande studie i en promemoria Information om pågående utredningsarbete för ett system med enhetligt uppbyggda sjukvårdsplaner, vari redovisades grunderna för ett så -

Soli 1975/76:34

dant system. Underlag för detta utgjorde en modell, som redovisats i en av Spri år 1971 framlagd utredning (Spri rapport 14/71) Riktlinjer för hälsooch sjukvårdsplanering och som innebär tre planeringsnivåer, nämligen (1) utvecklingsskisser på ca 30 års sikt, (2) principplaner på 10-15 års sikt och (3) femåriga finansierings- och verkställighetsplaner.

Planeringssystemet - som omfattar hälso- och sjukvården, tandvården samt omsorgerna om vissa psykiskt utvecklingsstörda - bygger på att principplanerna skall förnyas i princip vart femte år. 1 nämnda promemoria angavs bl. a. vissa minimikrav beträffande principplanerna som borde gälla samt att den första omgången principplaner borde föreligga omkring årsskiftet 1974-1975 och vara inriktad på förhållandena år 1985.

Vissa program m. m. för hälso- och sjukvården

Flertalet sjukvårdshuvudmän har numera utarbetat en första omgång principplaner, som är inriktade mot år 1985. Socialstyrelsen, Spri och Landstingsförbundet har sammanställt ett grundmaterial rörande planernas innehåll. För närvarande förbereder Spri utgivandet av en tabellsammanställning, baserad på detta grundmaterial, och socialstyrelsen förbereder utgivandet av en kommenterande rapport. Det är sannolikt att principplaneringen kommer att förnyas i en ytterligare planeringsomgång före år 1980 men då med tidsperspektiv mot 1990-talet.

I fråga om verkställighetsplanerna innebär planeringssystemet att de skall vara ”rullande” och att de årligen skall redovisas i en samordnad s. k. LKELP-/RUPRO-undersökning. Insamling av data från landstingens planer för sammanställning och analys på central nivå har före år 1972 genomförts av socialstyrelsen i form av RUPRO-undersökningar (RUllande FFOgnos) och av Landstingsförbundet i form av LKELP-undersökningar (Landstingskommunal Ekonomisk Långtids/Sanering). År 1972 beslutade socialstyrelsen och Landstingsförbundet att RUPRO- och LKELP-undersökningarna skulle kombineras i undersökningar, som skulle genomföras av Landstingsförbundet i samråd med socialstyrelsen. De benämns numera enbart LKELP. Den senaste undersökningen, som avsåg landstingens planer för åren 1974-1980 avseende verksamhet, personal och ekonomi inom hälsooch sjukvård, folktandvård och omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, presenterades hösten 1975 som "LKELP 75”.

Det har förutsatts att resultaten av vissa hos de centrala organen bedrivna utvecklingsprojekt skall lämna underlag för planeringsarbetet hos sjukvårdshuvudmännen. Ett flertal sådana utvecklingsprojekt bedrivs hos socialstyrelsen, Spri och Landstingsförbundet och avser målsättningsfrågor, planeringsmetodik, ekonomisk planering och kostnadsredovisning, personalplanering samt vårdstruktur och vårdefterfrågan. Bland dessa projekt kan nämnas följande.

Landstingsförbundets styrelse fattade i augusti 1972 beslut om att utarbeta

SoU 1975/76:34

ett sjukvårdspolitiskt utvecklingsprogram (SPUP), till vilket landstingen skulle kunna relatera sitt långsiktiga planerings- och målsättningsarbete. Genom detta utvecklingsprogram skulle sjukvårdshuvudmännens viljeinriktning och ambitioner dokumenteras vad gäller den framtida utvecklingen av svensk hälso- och sjukvård. En särskild arbetsgrupp inom Landstingsförbundet framlade år 1974 som ett led i utredningsarbetet skriften Från sjukvårdspolitik till hälsopolitik, avsedd att utgöra underlag för en debatt om inriktningen av det fortsatta arbetet. En referensgrupp med företrädare för bl. a. socialstyrelsen och Spri var knuten till arbetsgruppen. Till Landstingsförbundets kongress år 1975 framlades skrifter om hälsopolitiken och företagshälsovården, om hälsopolitiken och vården av de äldre samt om hälsopolitiken och forskningen och utvecklingsarbetet - också avsedda att utgöra underlag för den fortsatta debatten.

Inom socialstyrelsen har under de senaste åren genomförts ett betydande antal utredningar berörande strukturfrågorna inom hälso- och sjukvården. Utredningsarbetet har presenterats i särskilda skrifter om bl. a. den psykiatriska vården, långtidssjukvården, ögonsjukvården och den öppna sjukvården. I ett betänkande benämnt Hälso- och sjukvården inför 80-talet, förslag till ett principprogram, som hösten 1973 framlades för socialstyrelsens styrelse, gjordes en sammanfattning och sammanvägning av visst utredningsarbete om vårdstrukturen. Efter remissbehandling av nämnda betänkande och vissa andra betänkanden m. m. om vårdstrukturfrågor beslutade socialstyrelsen i september 1975 att redovisa ett principprogram rörande vårdstrukturen inom hälso- och sjukvården inför 1980-talet, vilket publicerats som nr 1976:1 i serien Socialstyrelsen anser. Principprogrammet, vilket överlämnats till chefen för socialdepartementet, är avsett att utgöra underlag för den sjukvårdspolitiska debatten och att ge information till politiska beslutsfattare såväl på riksnivå som hos sjukvårdshuvudmännen. Vidare skall principprogrammet utgöra underlag vid prövning av olika strukturfrågor inom socialstyrelsen samt utgöra basen för fortsatta detaljutredningar i struktur- och programfrågor.

I socialstyrelsens principprogram för hälso- och sjukvård inför 1980-talet rekommenderas att hälso- och sjukvården byggs upp på tre huvudelement, som benämns primärvård, länssjukvård och regionsjukvård. Primärvården, som primärt skall svara för hälsotillståndet hos befolkningen inom ett givet betjäningsområde och som skall tillhandahållas i första hand vid vårdcentraler och sjukhem, avses omfatta den övervägande delen av alla besök på läkarmottagning, all hemsjukvård och huvuddelen av all långtidssjukvård. Länssjukvården skall svara för vården av patienter med sjukdomstillstånd, som kräver tillgång till personella och tekniska resurser, vilka av olika skäl måste koncentreras till ett eller ett fåtal sjukhus inom varje sjukvårdsområde. Länssjukvården skall bedrivas vid länssjukhus och i viss utsträckning vid länsdelssjukhus. Regionsjukvården skall ansvara för det fåtal patienter som erbjuder speciellt svårbemästrade problem och kräver sam 1*

Riksdagen 1975/76. 12 sami Nr 34

SoU 1975/76:34

verkan mellan ett antal högt utbildade specialister samt eventuellt också särskild utrustning, som är dyrbar eller svårskött.

Socialstyrelsen har under år 1975 utvidgat programutredningarna även till socialvårdens område. Ett utredningsprojekt, Socialt arbete - innehåll och form, har sålunda påbörjats. Dessutom avses ett projekt skola påbörjas rörande socialvårdens struktur som uppföljning av förslag av socialutredningen (S 1969:29).

Socialstyrelsen erhöll år 1969 i uppdrag av regeringen att i samråd med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet verkställa en utredning om utvecklingen av hälsoundersökningar och annan förebyggande hälsovård. Utredningsarbetet beräknas komma att redovisas under innevarande budgetår.

En särskild ledningsgrupp med företrädare för socialstyrelsen. Spri, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet har nyligen bildats för att samordna de olika utredningar, som pågår eller planeras hos dessa myndigheter och organisationer och som avser primärvård, omsorger om de äldre samt samverkan mellan primärkommuner och landsting.

Vissa av regeringen tillkallade utredningar

År 1974 tillkallades regionsjukvårdsutredningen (S 1974:07) för att utreda regionsjukvårdens organisation m. m. Utredningen behandlar frågor om regionsjukvårdens innehåll och verksamhetsformer, om regionindelningen samt om samverkan inom och mellan sjukvårdsregionerna m. m.

År 1975 tillkallades en utredning om en ny lagstiftning för hälso- och sjukvården med uppdrag att utarbeta förslag till en helt ny lagstiftning för hälsooch sjukvården. Enligt direktiven bör den nya lagstiftningen omfatta hälsooch sjukvården i dess helhet, bl. a. den förebyggande hälsovården. Utredningen skall bl. a. beakta behovet av samverkan mellan hälso- och sjukvården och socialvården.

Införande av ett husläkarsystem

Motionerna

I motionen 1975/76:269 av herr Ahlmark m. fl. (fp) framhålls att var och en bör få en husläkare inom den öppna vården som han kan lära känna och vid sjukdom hålla nära kontakt med. Motionärerna anför bl. a. följande.

Varje person får möjlighet att registrera sig hos en allmänläkare. I första hand sker den registreringen hos den distriktsläkare som har hand om det område där man bor. Den kan också ske hos en privatpraktiserande läkare. Valet av läkare skall vara fritt.

Man skulle också ha rätt att byta läkare om man är missnöjd med den man har. Varje läkare har hand om i princip 2 500-3 000 personer. I allmänhet samarbetar flera läkare inom en vårdcentral. Antalet personer per läkare

SoU 1975/76:34

bör variera efter geografiska avstånd och befolkningens ålderssammansättning. Den öppna allmänläkarvården bör byggas ut i första hand i takt med den ökande tillgången på läkare och sjuksköterskor.

Vid sjukdom kontaktar patienten sin husläkare. Konsultation sker vid allmänläkarens mottagning eller om detta inte är möjligt genom hembesök av läkaren. Vi anser att hembesök bör bli vanligare vid detta system än det är i dag.

Vid en vårdcentral inom i princip varje kommun upprätthålls också en telefonjour dygnet runt så att en patient vid behov kan komma i kontakt med en läkare som också har tillgång till patientens vårdjournal. Vid behov av specialistkonsultation eller ett sjukhus’ resurser för undersökningar utfärdas remiss av husläkaren. Även om inget formellt remisstvång införs innebär detta att ingen bör komma till sjukhusens mottagningar utan remiss med undantag för olycksfall och plötsligt insjuknande.

Den stora fördelen med det här systemet är att varje människa vet vart och till vem hon skall vända sig om hon blir sjuk. Hon vet att hon kan komma tillbaka till samma läkare. Den läkaren känner till patientens problem. Läkaren får å sin sida bättre kunskap om patienternas levnadssituation. Behandlingen underlättas också genom en mer personlig kontakt inom vården.

I motionen 1975/76:1979 av herr Bohman m. fl. (m), vilken motion innehåller motiveringen till motionen 1975/76:2009 av samma motionärer, framhålls (s. 224) att den allmänna strävan mot decentraliserad öppen vård bör innebära att det blir möjligt för patienterna att till låg avgift vända sig till t. ex. sin husläkare för konsultationer, varigenom patienternas självklara rätt att hela tiden få vända sig till samma läkare säkerställs. Motionärerna understryker att var och en bör efter fritt val få utse och anmäla sig som presumtiv ”stamkund” hos en läkare, oavsett om läkaren i fråga är verksam i offentlig eller enskild regi.

Socialstyrelsens strukturprogram för hälso- och sjukvården

Enligt socialstyrelsens principprogram för hälso- och sjukvården inför 1980-talet skall - som nämnts i det föregående - primärvården omfatta den övervägande delen av alla besök på läkarmottagning, all hemsjukvård och huvuddelen av all långtidssjukvård. Hälso- och sjukvården skall integreras, innebärande bl. a. integration av barnhälsovård och mödrahälsovård. Primärvården avses även svara för bl. a. skolhälsovård och studerandehälsovård.

Sjukvårdsområdena föreslås indelade i primärvårdsområden. För ett rationellt utnyttjande av det utbud av service som primärvården föreslås erbjuda beräknas erforderligt befolkningstal för ett primärvårdsområde vara 20 000-25 000 invånare. Primärkommuner som har fler invånare än ca 50 000 föreslås delas i två eller flera primärvårdsområden. Primärvårdsområdena förutsätts mestadels bli uppdelade i mindre betjäningsområden för att göra hälso- och sjukvårdsservicen lättare åtkomlig.

SoU 1975/76:34

8 Vårdverksamheten skall i första hand bedrivas vid en eller flera vårdcentraler och vid ett eller flera sjukhem inom vaije primärvårdsområde.

Antalet läkare inom primärvården beräknas successivt öka, och vid mitten av 1980-talet - då antalet vidareutbildade, yrkesverksamma läkare beräknas uppgå till ca 18 900 mot ca 10 300 år 1974 - beräknas nära hälften av de vidareutbildade läkarna komma att arbeta inom primärvården, En stor del av läkarna inom primärvården förutsätts ha en utbildning med inriktning motsvarande den som nu fordras för allmänläkarkompetens, innebärande huvudsaklig inriktning på internmedicin och psykiatri. Många läkare inom primärvården beräknasemellertid vara specialister. Bl. a. förutsätts att det skall finnas barnläkare, gynekologer och psykiatrer.

Utredningen om ny lagstiftning för hälso- och sjukvården

1 direktiven för utredningen om ny lagstiftning för hälso- och sjukvården anges bl. a. att den nya lagstiftningen bör omfatta hälso- och sjukvården i dess helhet. Utredningen bör sålunda, sägs det, behandla även de delar av hälso- och sjukvården som f. n. inte regleras i den gällande sjukvårdslagen, och detta innebär, sägs det vidare, att bl. a. den förebyggande hälsovården liksom de privatpraktiserande läkarnas verksamhet bör omfattas av en ny, sammanhållen lagstiftning för hälso- och sjukvården. Utredningen bör enligt direktiven även uppmärksamma frågorna om skolhälsovården och företagshälsovården.

Utbyggnad av hemsjukvården m. m.

Motionerna

I motionen 1975/76:269 av herr Ahlmark m. fl. (fp) påpekas bl. a. att för att möta behovet av sjukvård för de äldre måste även hemsjukvården byggas ut. Det påpekas vidare bl. a. att utvecklingen går mot en alltmer omfattande och differentierad hemsjukvård för att avlasta långtidsvårdsklinikema och att det är angeläget att möjligheterna att stödja denna utveckling tas till vara.

I motionen 1975/76:1979 av herr Bohman m. fl. (m), vilken motion innehåller motiveringen till motionen 1975/76:2009 av samma motionärer, framhålls (s. 220-223) i huvudsak som skäl för en ökad utbyggnad av hemsjukvården att många patienter föredrar att vårdas i hemmet, att kostnader för sjukvårdshuvudmännen för mat, sängplats m. m. vid hemsjukvård bortfaller och att de ekonomiska och personella resurserna för utbyggnad av den slutna sjukvården är begränsade. Motionärerna påpekar att den nuvarande satsningen på hemsjukvården trots nämnda fördelar är mycket blygsam och att kommunernas och landstingens utbyggnadsplaner t. o. m. år 1980 innebär att endast 8 200 nya vårdplatser inrättas. Motionärerna föreslår

SoU 1975/76:34

att hemsjukvården byggs ut så att år 1985 minst 100 000 patienter kan vårdas i hemmet. Vid utbyggnaden bör enligt motionärerna ske en satsning på s. k. hemsjukvårdsteam, där såväl läkare som sköterskor och terapipersonal är representerade. Genom sådana team kan hemsjukvården enligt motionärerna anpassas till såväl långtidssjukvårdens som akut- och eftervårdens behov, och hemsjukvården bör kunna ta hand om såväl typiska långvårdsfall som även yngre patienter efter operation och olycksfall.

Motionärerna framhåller att regeringen bör redan i år inleda förhandlingar med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet om dimensionering, utbildning, rekrytering samt ersättningsfrågor avseende utbyggnad av hemsjukvården.

I motionen 1975/76:2060 av herr Fälldin m. fl. (c), vilken motion innehåller motiveringen till motionen 1975/76:2061 av samma motionärer, anförs bl. a. att vård i hemmet - vare sig denna sker genom den kommunala hemhjälpen, landstingets hemsjukvård eller av anhöriga - är i många fall ett från patientens synpunkt bättre alternativ än den institutionsbundna vården, varför en kraftigare satsning på utbyggnad av den sociala hemhjälpen och hemsjukvården är angelägen. Även från samhällsekonomisk synpunkt är en satsning på vård i hemmet ett fördelaktigt alternativ, anförs det vidare.

Motionärerna framhåller att för att vården i hemmet skall fungera tillfredsställande, utan byråkratiskt krångel, en samordning måste ske mellan den kommunala hemhjälpsverksamheten och landstingens hemsjukvård och att den nödvändiga samordningen av landstings- och primärkommunala insatser för att tillgodose de äldres behov av service och omvårdnad skulle underlättas om de ekonomiska villkoren vore lika, oberoende av vilken huvudman som ombesörjer omvårdnaden. Det framhålls att en olikhet, som ofta leder till gränsdragningsproblem, är att statsbidrag utgår till den sociala hemhjälpen men inte till landstingens hemsjukvård.

Utbyggnad av hemsjukvården m. m.

Vård av långvarigt sjuka människor i hemmen har självfallet förekommit i alla tider, men det var först i slutet av 1940-talet som hemsjukvården började bedrivas i organiserade former med ekonomiskt och annat stöd från sjukvårdshuvudmännen.

Från början var den organiserade hemsjukvården tänkt som ett provisorium, föranlett av bristen på vårdplatser inom den slutna somatiska långtidssjukvården. I avvaktan på sluten vård erhöll anhöriga ett visst ekonomiskt bidrag, avsett att täcka de merkostnader som uppstod på grund av vården av en sjuk i hemmet.

Utöver den ekonomiska ersättningen har emellertid successivt olika slag av resurser tillkommit inom hemsjukvården. Den ekonomiska ersättningen har i vissa fall fått karaktär av ersättning för utförd arbetsinsats. Insatser

SoU1975/76:34

av sjukgymnast, arbetsterapeut, distriktssköterska, timanställda hemsamariter och dito sjukvårdsbiträden m. fl. har tillkommit. Anskaffande och utprovning av samt träning med tekniska hjälpmedel av olika slag utgör i dag en viktig del av hemsjukvårdsinsatserna. Vissa sjukvårdshuvudmän bekostar patienternas fotvård, läkemedel, tandvård m. m. Nya patientkategorier har också tillkommit, såsom psykiskt sjuka och psykiskt utvecklingsstörda.

Enhetliga riktlinjer för hur hemsjukvården skall organiseras och administreras finns inte. I ett avseende har en central rekommendation dock utfärdats. Det gäller en av Landstingsförbundet i februari år 1968 utfärdad rekommendation till landstingen att använda ett vid rekommendationen fogat förslag till principavtal mellan landsting och primärkommun i de fall landstingen önskar anlita den primärkommunala hemsamaritorganisationen för timinsatser inom hemsjukvården. Flertalet landsting har tecknat sådana avtal.

Socialstyrelsens strukturprogram för hälso- och sjukvården

I socialstyrelsens principprogram för hälso- och sjukvården inför 1980-talet framhålls bl. a. att en av primärvårdens viktigaste uppgifter beträffande åldringar och långvarigt sjuka är att genom uppsökande och uppföljande insatser se till att personer med begynnande åldersförändringar eller långvariga sjukdomstillstånd får sådan medicinsk behandling och annat stöd att de så länge som möjligt kan bo kvar i sina hem. Det anförs att planerade hembesök av läkare, sjuksköterska samt efter behov också sjukgymnast eller arbetsterapeut måste ingå i hemsjukvården samt att det krävs ofta även insatser från den primärkommunala socialvården, varför en samordning av primärkommunens och landstingens insatser är nödvändig.

Det påpekas att hemsjukvården även är av betydelse för korttidssjuka patienter, såsom t. ex. opererade patienter som sänds hem utan eller efter endast kortvarig eftervård på sjukhus.

Emellertid anförs det att behovet av personella resurser för hemsjukvård kan vara så betydande att sjukhemsvård kan vara att föredra från kostnadssynpunkt.

Vissa utredningar

Med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1971 tillkallades kommunalekonomiska utredningen (Fi 1971:08) för att utreda kommunernas ekonomi. Utredningen avser såväl den primärkommunala som den landstingskommunal verksamheten. Med utgångspunkt i analyser av alternativa efterfrågemönster på det kommunala området och de därmed sammanhängande anspråken på reala resurser skall utredningen bedöma den framtida kom m unala finansieri ngssituationen.

SoU 1975/76:34

11 I syfte att fördjupa kunskaperna om nuläget inom hemsjukvården och förutsättningarna för hemsjukvård i framtiden och i syfte att förbättra planeringsunderlaget inom långtidssjukvården gjordes för några år sedan inom Spri en utredning om hemsjukvården m. m. Utredningsresultatet presenterades år 1974 i skriften Hemsjukvård - sjukhemsvård (Spri rapport 17/74).

Landstingsförbundet och Spri påbörjade i februari 1975 en gemensam utredning om hemsjukvårdens innehåll, resursbehov och organisation med syftet att ge en beskrivning av innehåll i och former för hemsjukvården såsom ett underlag för fortsatt diskussion om hemsjukvården i framtiden. Utredningsarbetet beräknas komma att redovisas i en Spri rapport i april i år i form av en idébeskrivning av hemsjukvårdens framtida innehåll och former.

Tidigare riksdagsbehandling

1 en motion som väcktes vid 1975 års riksmöte föreslogs att möjligheterna att stödja utvecklingen av hemsjukvården så att den blir alltmer omfattande och differentierad skulle utredas och att en översyn skulle göras av hemsjukvårdsbidragen. I sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1975:15 föreslog socialutskottet avslag på motionen med hänsyn till den utredningsverksamhet om hemsjukvården som Landstingsförbundet och Spri då påbörjat.

Utbyggnad av långtidssjukvården

Motionerna

I motionen 1975/76:215 av herr Börjesson i Falköping (c) anförs bl. a. att den kommande standardökning som ligger inom den samhällsekonomiska ramen bör prioriteras till förmån för bl. a. dem som är omhändertagna för långtidsvård på våra sjukhus. Det framhålls bl. a. att långtidssjukvården måste få mer personal så att patienterna kan få ett mer personligt omhändertagande och att vårdavdelningarna måste utbyggas så att patienterna kan få egna rum i större utsträckning än som nu är fallet.

1 motionen 1975/76:269 av herr Ahlmark m. fl. (fp) framhålls bl. a. att bristen på platser för en riktig vård av långtidssjuka alltjämt är mycket stor. Del påpekas att sjukhusens akutavdelningar fylls av långvårdspatienter, vilket försvårar akutvården av andra patienter, och att det på ålderdomshemmen bor många, som skulle behöva plats på sjukhem.

Motionärerna anför bl. a. att en utbyggnad med i medeltal 2 000 långvårdspiatser per år under den närmaste tioårsperioden skulle ge en total platstillgång av 58 000 vårdplatser för långtidssjuka vid periodens slut, vilket skulle motsvara 6 % av antalet personer i åldrarna 70 år och äldre. Detta får enligt motionärerna betraktas som ett minimiprogram.

SoU 1975/76:34

12 Socialstyrelsens strukturprogram för hälso- och sjukvården

En arbetsgrupp inom socialstyrelsen, vilken haft i uppdrag att utreda långtidssjukvårdens organisation, framlade år 1974 ett betänkande med förslag till principprogram för långtidssjukvården. Under utredningsarbetet ägde samråd rum med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. I betänkandet framhölls bl. a. att målet bör vara att åstadkomma så hemliknande förhållanden som möjligt med hänsyn till det vårdarbete, som skall utföras, och att denna målsättning bör vara vägledande för såväl planlösningen för lokalerna - avseende t. ex. tillgång till enkel- och dubbelrum och trivsamma dagrum - som inredning, möblering, färgsättning m. m. Vidare framhölls bl. a. att en mycket väsentlig del av verksamheten vid en långvårdsenhet bör avse att tillgodose de långtidssjukas kontaktbehov. Det påpekades att en arbetsorganisation, där vårdpersonalen är indelad i mindre arbetslag för att sköta de sjuka inom en mindre enhet än avdelning, borde öka förutsättningarna för kontakt och ge möjlighet till en mera personlig omvårdnad av patienterna.

I betänkandet föreslogs vidare ett vårdplatstillskott inom långtidssjukvården under åren 1975-1985 av den omfattning som föreslås i motionen 1975/76:269.

1 socialstyrelsens principprogram för hälso- och sjukvården inför 1980-talet förutsätts att sjukhemmen för långtidssjukvård skall samordnas med primärvården och att i varje primärkommun skall finnas ett och i större primärvårdsområden flera sjukhem. I principprogrammet anförs att remissbehandlingen av förslaget till principprogram för långtidssjukvården inte gett anledning till annat än marginella ändringar av vad som däri föreslagits.

Prioritering beträffande vissa resurser

Vid prövningen av frågor om byggnadstillstånd enligt lagstiftningen om byggnadstillstånd har sjukhem för långtidssjukvård under de senaste åren prioriterats då det gäller byggnadsföretag inom sjukvården.

Vidare har långtidssjukvården prioriterats vid fördelningen av läkartjänster.

Verkningarna av enhetstaxereformen inom den öppna läkarvården

Motionen

I motionen 1975/76:1306 av herr Werner i Malmö (m) påpekas bl. a. att enhetstaxereformen - den s. k. sjukronorsreformen - inom den öppna läkarvården kritiseras för att den medfört långa väntetider för besök hos läkare och alltför täta byten mellan olika läkare, vilket påverkar vårdkontinuiteten menligt. Motionären framhåller att det inte kan anses tillräckligt att olika

SoU 1975/76:34

myndigheter följer verkningarna av enhetstaxereformen. Det är enligt motionären nödvändigt med en utvärdering i ett större och mer djupgående sammanhang.

Enhetstaxereformen inom den öppna läkarvården i samhällets regi

Den 1 januari 1970 trädde den s. k. sjukronorsreformen i kraft avseende den öppna läkarvården i samhällets regi, dvs. den som äger rum på sjukhusens läkarmottagningar, hos distriktsläkare m. m. Härigenom infördes ett radikalt förenklat ersättningssystem för denna vård. Systemet innebär att varje patient betalar enhetliga avgifter för besök hos läkare och för hembesök av läkare. Avgiften för besök hos läkare, som från början var 7 kr., är numera 15 kr. och avgiften för hembesök av läkare, som från början var 15 kr., är numera 25 kr. Avgifterna tillfaller sjukvårdshuvudmannen, som också får ersättning från den allmänna försäkringen med numera 70 kr. per besök. Den erlagda avgiften innefattar gottgörelse inte bara för besöket hos läkaren utan också för röntgen- och laboratorieundersökningar m. m., vartill patienten kan bli remitterad. Dessa ersättningar täcker i regel inte de faktiska kostnaderna för den öppna vården, vilket innebär att sjukvårdshuvudmännen har att finansiera en del av kostnaderna skattevägen.

Fr. o. m. den 1 januari 1975 har genomförts en reform beträffande ersättningsreglerna inom sjukförsäkringen för läkarvård hos privatpraktiserande läkare, innebärande att de privatpraktiserande läkarna blivit bundna vid en läkarvårdstaxa som fastställs av regeringen och att försäkringsskyddet för patienterna förstärkts. Enligt gällande läkarvårdstaxa för privatpraktiserande läkare utgör patientavgiften i normalfallet 25 kr. per besök. Resten av läkararvodet betalas av försäkringskassan direkt till läkaren.

Tidigare riksdagsbehandling

Socialutskottet har behandlat motionsyrkanden om en parlamentarisk utredning om verkningarna av den s. k. enhetstaxereformen åren 1972, 1973 och 1974. På hemställan av utskottet i betänkandena SoU 1972:12, 1973:4 och 1974:8 har riksdagen avslagit motionsyrkandena. I 1974 års betänkande erinrade utskottet om olika åtgärder som vidtagits för att förstärka den öppna läkarvården, nämligen prioritering av den öppna sjukvården vid fördelningen av de ökande läkarresurserna, prioritering av ny läkarstationer och vårdcentraler vid fördelningen av investeringarna på sjukvårdsområdet samt den 1 januari 1973 genomförda ändringar i sjukvårdslagen, vilka möjliggjorde en förstärkning av allmänläkarvården och en decentralisering av specialistvården så att denna i viss utsträckning skulle bli tillgänglig ute i läkardistrikten. Utskottet framhöll vidare det inom socialstyrelsen pågående utredningsarbetet om vårdstrukturen och påpekade att en strävan i detta

1** Riksdagen 1975176. 12 samt. Nr 34

SoU 1975/76:34

utredningsarbete bl. a. var att utforma organisationen på sådant sätt att kontinuiteten i kontakterna mellan vårdtagare och vårdgivare upprätthålls i rimlig utsträckning. Utskottet påpekade att enhetstaxereformen inte visat sig medföra minskning av sjukvårdsinsatserna utan i stället hade antalet läkarbesök inom den öppna vården ökat. Mot bakgrund av de påpekanden utskottet gjort och mot bakgrund av att resultaten i olika avseenden av enhetstaxereformen fortlöpande följdes inom socialdepartementet, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket och Landstingsförbundet fanns det enligt utskottets mening inte anledning att tillsätta en särskild utredning för att utvärdera reformen.

Den psykiatriska vårdens inriktning, innehåll och organisation

Motionerna

I motionen 1975/76:2074 av fru Hjalmarsson m. fl. (s) framhålls bl. a. att team-arbete bör överföras och fördjupas i den psykiatriska vården. Motionärerna anför härvid bl. a. följande.

Psykiatriskt arbete kräver en del kompetens och kunskap i bl. a. utvecklingspsykologi, familjeterapi, kristeori, förståelse för sociala och samhälleliga faktorer, en helhetssyn på människan i samhället allt ifrån den medicinska psyko-somatiska och genetiska sidan till det som hänger samman med människans sociala situation och existens samt kunskap om människans art m. m. Ingen yrkesgrupp kan tänkas ha kompetens inom hela detta falt, men om olika personalkategorier arbetar tillsammans minskar riskerna för ensidighet och ett ständigt pågående tvärfackligt samarbete är befruktande för alla i ett team. Psykiatriskt vårdarbete kräver inte alltid en bestämd expertis eller utbildning utan kan alltid utföras av många människor oavsett personalkategori. En klok och förståndig attityd jämsides med erfarenhet av behandlingsarbete i team kan i många terapeutiska sammanhang visa sig vara fullt tillräckligt.

Motionärerna framhåller att med hänsyn till den debatt som förts om den psykiatriska vården och de motsättningar som finns mellan olika psykiatriska skolor tiden bör vara mogen för en utredning om innehållet i och organisationen av den framtida psykiatriska vården.

Vad som anförts i motionen 1975/76:2074 åberopas som motivering i motionen 1975/76:2075 av samma motionärer, vari begärs en översyn av utbildningen för personal inom det psykiatriska vårdområdet. Denna motion behandlas av utbildningsutskottet.

I motionen 1975/76:2078 av herr Svensson i Malmö m. fl. (vpk) påpekas att det som definieras som psykiatrisk vård är en tung del av den svenska vårdapparaten. Motionärerna anför bl. a. att de psykiska störningarna har visat sig ha ett påtagligt samband med sociala problem och social utslagning och att flera omständigheter pekar på att psykiska störningar blivit vanligare. Motionärerna anför härvid bl. a. att man bör åtminstone kunna göra det försiktiga antagandet att nervösa och psykiska störningar i dag allvarligare

Sol! 1975/76:34

och påtagligare försvårar individens möjligheter att socialt fungera än vad fallet var i samhällsmiljöer av äldre snitt och att den höga totalfrekvensen störningar bland befolkningen pekar också uppenbart på allvarliga motsättningar och konflikter i individens allmänna upplevelse av den samhälleliga omgivningen. Så höga tal som redovisas kan inte förklaras med utgångspunkt i konservativa teorier som söker orsakerna hos individen, sägs det vidare.

Mot bakgrund av vad sålunda anförts framhåller motionärerna att de psykiska störningarna som samhällsproblem aktualiserar med skärpa frågorna om värderingar och metoder i den psykiatriska vården. Det påpekas att inom den psykiatriska vårdapparaten i Sverige dominerar alltjämt de klassiska sjukdomsbegreppen och angreppsmetoderna men att dessa under de senaste 20 åren blivit föremål för en bred kritik i vetenskapliga sammanhang. Motionärerna anför bl. a. följande efter att ha gett en redovisning av kritiken mot behandlingsmetoder m. m.

Kärnan i kritiken har emellertid riktat sig mot själva sjukdomsbegreppet. Den hittills dominerande uppfattningen har varit att den psykiska störningen är en "sjukdom” i ungefär samma mening som en somatisk sådan. Analysen har därför blivit att ”sjukdomen” väsentligen uppfattas som ett ”fel” på eller en ”avvikelse” hos individen. På denna punkt har helt nya perspektiv öppnats genom de nya forsknings- och behandlingsinriktningar som gjort sig gällande på området. Dessa har mer och mer siktat in sig på samspelet mellan den sociala omgivningen och individen och i större eller mindre grad tagit avstånd från det klassiska sjukdomsbegreppet. I stället har familj och samhällsomgivning kommit att bli primära och den psykiska avvikelsen mer och mer kommit att tolkas som ett led i samspelet mellan många människor inklusive den ”sjuke”, sådant detta samspel försiggår i den speciella samhälleliga miljön och psykiska atmosfären.

I och med dessa nya strömningar inom vetenskapen har psykiatrin börjat ta steget från en passiv, auktoritär ”behandlingsvetenskap” till en samhällskritisk vetenskap som ifrågasätter sociala institutioner och värderingar.

Vad som anförts i motionen 1975/76:2078 åberopas som motivering i motionen 1975/76:2079 av samma motionärer, vari bl. a. begärs väsentlig förstärkning av samhälls- och beteendevetenskapernas ställning i forskning, utbildning avseende den psykiatriska vården m. m. Denna motion behandlas av utbildningsutskottet.

Socialstyrelsens utredningsarbete om den psykiatriska värdens målsättning och organisation m. m.

Socialstyrelsen tillsatte i november 1970 en arbetsgrupp för att utreda den psykiatriska vårdens målsättning och organisation. I arbetsgruppen, som hade generaldirektören och chefen för socialstyrelsen som ordförande, ingick elva personer som hade läkarutbildning, två personer med administrativ bakgrund samt en politisk förtroendeman. Inom socialstyrelsen fanns då en annan arbetsgrupp med likartade uppgifter, nämligen en arbetsgrupp som samverkat med Västmanlands läns landsting för att utreda den psykiatriska

Soll 1975/76:34

vårdens framtida organisation i detta län. Sedan ”Västmanlands-gruppen” avslutat sitt arbete med det år 1970 framlagda betänkandet Plan för utbyggnaden av den psykiatriska vårdorganisationen med tillämpning i första hand på Västmanlands län och detta remissbehandlats preciserades den år 1970 tillsatta arbetsgruppens utredningsdirektiv till att omfatta fyra huvudområden.

Det första området skulle omfatta det psykiatriska sjukdomsbegreppet och sjukdomspanoramat, brister i den dåvarande utformningen av psykiatrisk verksamhet samt målformulering för den psykiatriska vårdorganisationen - häribland frågor om förebyggande vård kontra kurativ vård - den psykiatriska vårdorganisationens avgränsning mot andra vårdområden, psykiatrins uppgifter i ett samhälleligt perspektiv samt grundläggande principer för vårdorganisatoriska överväganden. För utredning av dessa frågor tillsattes en expertgrupp om sex personer, varav fyra personer var läkare och två personer hade erfarenhet av primärkommunal social verksamhet.

Utredningens andra huvudområde skulle omfatta den psykiatriska vårdorganisationens personaistruktur, arbetslagets sammansättning samt olika personalkategoriers arbetsuppgifter. Den expertgrupp som Fick i uppdrag att utreda dessa frågor bestod av fem personer, varav en förste kurator, en förste skötare, en kliniklärare, en psykolog och en överläkare.

Den tredje delen av utredningsarbetet skulle röra utbildningsfrågor för den personal som kommer i kontakt med psykiatriska problem, särskilt kraven på utbildning mot bakgrund av olika personalgruppers förväntade uppgifter i en omstrukturerad vårdorganisation. Detta utredningsarbete uppdrogs åt en professor i psykiatri.

Den fjärde delen av utredningsarbetet skulle omfatta vårdorganisationens konkreta utformning, särskilt dimensionering och kostnader. Denna del av utredningsarbetet har inte fullföljts, då arbetsgruppen ansåg det lämpligt att koncentrera sig på principer och generella riktlinjer och endast ge vissa konkreta exempel.

I betänkandet Den psykiatriska vårdens målsättning och organisation framhålls bl. a. att den kvantitativt största delen av vårdansvaret för psykiska problem och störningar kan hänföras till den icke-specialiserade personalen i primärvården - distriktssköterskor, allmänläkare, socialassistenter osv. För att deras arbetsuppgifter skall kunna fullgöras tillfredsställande måste dock vissa förutsättningar uppfyllas, som nu inte är uppfyllda. De behöver en väsentligt förstärkt psykiatrisk-psykologisk grundutbildning, vidareutbildning och efterutbildning. Deras verksamhet måste också organiseras så att möjlighet till handledning och snabbt tillgängliga konsultationer från psykiatriska specialister ges, och verksamheten bör vidare ha karaktären av samordnad social och medicinsk vård.

Huvudansvaret för öppen och viss halvöppen vård av patienter med psykoser samt vissa neuroser och andra speciella problemgrupper förutsätts

SoU 1975/76: 34

på primärvårdsnivå åvila specialiserade psykiatriska primärvårdsteam, vilka bl. a. skall ha tillgång till mindre enheter för dagvård. Det psykiatriska primärvårdsteamet bör i första hand bestå av psykiater, psykolog, kurator och sjuksköterska/sjukskötare. Vid dagvårdsenheten bör finnas en sjuksköterska, en mentalskötare samt en arbetsterapeut. För ett primärvårdsområde med 40 000-50 000 invånare beräknas två till tre vuxenpsykiatriska team och ett barnpsykiatriskt team.

På länssjukvårdsnivå skall bedrivas bl. a. sluten korttidsvård samt högkvalificerad öppen vård.

Betänkandet Den psykiatriska vårdens målsättning och organisation har remissbehandlats av socialstyrelsen, varvid remissyttranden avgivits av 41 myndigheter, organisationer m. fl. Bland andra har landsting, organisationer företrädande olika personalgrupper inom sjukvården samt medicinska fakulteter avgivit yttranden.

I socialstyrelsens principprogram för hälso- och sjukvården inför 1980-talet anförs att betänkandet Den psykiatriska vårdens målsättning och organisation i huvudsak mött instämmande från flertalet remissinstanser men att dock vissa motsättningar mellan olika åsiktsriktningar kvarstår. Det anförs att socialstyrelsen har för avsikt att i annat sammanhang redovisa sina synpunkter på innehåll och avgränsning samt på vissa organisatoriska frågor och samordningsproblem. Vissa grunddrag avseende den psykiatriska vårdens struktur redovisas emellertid i principprogrammet. Dessa grunddrag överensstämmer i stora drag med den struktur som föreslagits i betänkandet Den psykiatriska vårdens målsättning och organisation. I principprogrammet anförs bl. a. följande.

Särskilt svårt är det att nu bedöma behovet av psykiatriska specialister inom primärvården. Socialvården kommer att utvecklas både till omfattning och innehåll. I strukturmodellen för hälso- och sjukvård förutsätts att det finns en social jourverksamhet i varje kommun och att personalens människokännedom och psykologiska insikter ökat genom den systematiska utbildning som håller på att byggas upp. En på så sätt utvecklad socialvård kan ta hand om en betydande del av sådana hjälpsökande som i kombination med sociala problem (t. ex. samlevnadsproblem) har lättare psykiska besvär och störningar. Dessa personer tas för närvarande om hand inom den psykiatriska sjukvården på grund av brist på alternativa resurser och trots att behovet av medicinsk medverkan i utredning och åtgärdande inte är större än att det kunde tillgodoses genom konsultinsatser. Åtskilliga personer med psykiska störningar och sjukdomar torde därutöver klaras av allmänläkare och barnläkare, ofta i lagarbete med socialarbetare och psykolog.

Resultat av socialstyrelsens ytterligare överväganden beträffande innehåll och avgränsning samt vissa organisatoriska frågor och samordningsproblem avseende den psykiatriska vården beräknas komma att framläggas under hösten 1976.

Det bör i detta sammanhang nämnas att lagen (1966:293) om beredande

SoU 1975/76: 34

av sluten psykiatrisk vård i vissa fall är föremål för översyn av en inom socialstyrelsen tillsatt arbetsgrupp. Resultatet av översynsarbetet beräknas komma att framläggas under budgetåret 1976/77.

Förslag om utbildning i psykoterapi

Regeringen uppdrog år 1970 åt universitetskanslersämbetet att i samråd med socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och samarbetsnämnden för socialhögskolorna utreda frågan om utbildning i psykoterapi för olika personalkategorier inom hälso- och sjukvården. Universitetskanslersämbetet tillsatte i samråd med nämnda myndigheter en arbetsgrupp för ändamålet - utredningen om psykoterapiutbildningen - vilken i december 1975 överlämnade sitt huvudbetänkande Utbildning i psykoterapi och psykosocialt arbetssätt till universitetskanslersämbetet. I betänkandet föreslås att vid den nya högskolan inrättas en ca sju år lång psykoterapiutbildning som skall stå öppen för läkare, psykologer, socionomer samt andra med viss yrkesutbildning i psykologi, psykiatri och mentalhygien jämte viss praktik. Universitetskanslersämbetet har sänt ut betänkandet på remiss.

Tidigare riksdagsbehandling

I en under 1975 års riksmöte väckt motion begärdes en utredning om den psykiatriska vårdens innehåll och organisation. På förslag av utskottet i betänkandet SoU 1975:15 avslog riksdagen motionen. Utskottet erinrade om det av socialstyrelsen bedrivna utredningsarbetet om den psykiatriska vården och anförde att det enligt utskottets mening inte var motiverat att tillsätta en ny utredning på området med hänsyn till att såväl genom sammansättningen av de särskilda expertgrupper som utarbetat betänkandet om den psykiatriska vårdens målsättning och organisation som genom den omfattande remissbehandlingen av betänkandet gavs en allsidig belysning av problemställningar av betydelse vid socialstyrelsens fortsatta överväganden rörande den psykiatriska vården.

Offensiv hälso- och sjukvård

Motionen

I motionen 1975/76:1251 av herr Hermansson m. fl. (vpk) påpekas bl. a. att det har under 1970-talet skett en betydande minskning i sjukvårdens utbyggnadstakt föranledd av landstingens alltmer försämrade finanser och att krisfenomenen inom sjukvården samtidigt har förvärrats. Det påpekas vidare bl. a. att med sjukvårdens nuvarande inriktning kommer det aldrig att bli möjligt att bygga i kapp vårdkrisen. Till detta krävs enligt motionärerna en offensiv och samhällspåverkande hälsovård.

SoU 1975/76: 34

19 Motionärerna anför vidare bl. a. att den vårdpolitiska utredningsverksamhet, som under de senaste åren förekommit inom såväl socialstyrelsen som Landstingsförbundet, måste nu föras upp på parlamentarisk nivå med målet att formulera innehållet för en offensiv hälsovård. Motionärerna anger tolv punkter som bör vara utgångspunkter för arbetet. Dessa punkter utgör bl. a. följande krav: Bättre ekonomi för landstingen. Nedbrytande av den auktoritära maktstrukturen inom sjukvården. Snabb utbyggnad av lättillgänglig öppen vård. All sjukvård och hälsovård görs avgiftsfri. Komplettering av långtidsvården med samordnade bostadspolitiska, socialvårdande och öppenvårdsinsatser i syfte att ersätta vård på sjukhus med en mer aktiv tillvaro i hemmet.Särskilt stöd som gör det möjligt för underprivilegierade grupper att få god vård. Kraftig utbyggnad av arbetshälsovården under landstingens huvudmannaskap. Sjukskrivning på eget ansvar. All produktion med anknytning till sjukvården bör ske i samhällelig regi.

Utredningar

I föregående avsnitt av detta betänkande har lämnats uppgifter om utredningar och utredningsresultat som avser områden som berörs i motionen, såsom utredningen om hälsoundersökningar och annan förebyggande hälsovård, socialstyrelsens principprogram för hälso- och sjukvården inför 1980- talet med dess betonande av den öppna primärvården, utredningen om en ny lagstiftning för hälso- och sjukvården samt kommunalekonomiska utredningen.

Till komplettering av de sålunda lämnade uppgifterna bör nämnas att i utredningen om en ny lagstiftning för hälso- och sjukvården ingår bl. a. fem ledamöter av riksdagen och att utredningen enligt direktiven skall som en grundval för utredningsarbetet föra en målsättningsdiskussion med utgångspunkt i att alla som bor i landet skall ha rätt till hälso- och sjukvård på lika villkor. Målsättningen bör, sägs det, präglas av en social helhetssyn på hälso- och sjukvården och därigenom inom ramen för samhällets totala insatser på detta område även innefatta förebyggande åtgärder. Utredningen bör vidare vid utformningen av sina förslag beakta behovet av samverkan mellan hälso- och sjukvården och socialvården liksom hälso- och sjukvårdens samband med den allmänna försäkringen. Utredningen skall bl. a. uppmärksamma frågorna om företagshälsovården. En viktig utgångspunkt i utredningens arbete bör vara att undanröja sådan detaljreglering i lagstiftningen som inte längre behövs. I direktiven understryks betydelsen av att möjligheterna till decentralisering av verksamhetsformerna tas till vara och att en förstärkning av den kommunala demokratin underlättas.

Härjämte bör nämnas att utredningsarbete pågår om sjukvårdskostnader genom den med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1969 tillkallade sjukvårdskostnadsutredningen (S 1970:32). Denna utredning har i uppdrag att utreda vissa frågor rörande sjukvårdskostnader, innefattande dels en sam -

SoU 1975/76: 34

hällsekonomisk analys rörande sjukvårdskostnadernas utveckling, dels en teknisk undersökning rörande verkningar individuellt och kollektivt av nuvarande metoder för sjukvårdskostnadernas finansiering. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under innevarande år.

Tidigare riksdagsbehandling

I en motion till 1973 års riksdag begärdes en översyn och förslag i syfte att sjukvården skulle fl en mer förebyggande och offensiv inriktning, varvid krav av samma art framfördes som de som framförts i motionen 1975/76:1251. På förslag av utskottet i betänkandet SoU 1973:4 avslog riksdagen motionen. Utskottet hänvisade till bl. a. det pågående planeringsarbetet avseende hälso- och sjukvården hos socialdepartementets sjukvårdsdelegation, socialstyrelsen, de kommunala huvudmännen och Spri.

Ett program för den fortsatta utbyggnaden av hälso- och sjukvården

Motionen

I motionen 1975/76:269 av herr Ahlmark m. fl. (fp) anförs bl. a. att de allmänna riktlinjerna för vårdens utbyggnad bör förankras i riksdagen och inte fastställas av socialstyrelsen. Motionärerna påpekar bl. a. att de under en rad år begärt att riksdagen får ta ställning till ett program för den fortsatta utbyggnaden av hälso- och sjukvården samt att socialstyrelsens strukturutredning och de remissvar den givit upphov till är ett värdefullt underlag för centralt beslutade riktlinjer och bör föreläggas riksdagen som en väsentlig del i ett program för sjukvårdens utbyggnad. Motionärerna anför vidare att i programmet bör bl. a. de synpunkter som framförs i motionen inarbetas, framför allt kravet på husläkare för alla.

De krav i övrigt som framförs i motionen har i huvudsak - i likhet med kravet på husläkare för alla - sammanfattats i särskilda motionsyrkanden, av vilka de som mera allmänt berör hälso- och sjukvårdens utbyggande behandlas i detta betänkande.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om ett program för den fortsatta utbyggnaden av hälsovården och sjukvården har med anledning av motionsyrkanden behandlats av riksdagen även under åren 1971-1975. På förslag av socialutskottet i betänkandena SoU 1971:30, SoU 1972:12, SoU 1973:4, SoU 1974:8 och SoU 1975:15 har riksdagen avslagit motionsyrkandena. Utskottet har i huvudsak hänvisat tili pågående arbete hos sjukvårdshuvudmännen med sjukvårdsplaner och till utredningsarbete hos Landstingsförbundet och hos socialstyrelsen m. fl. av betydelse för planeringen av hälso- och sjukvården.

SoU 1975/76: 34

21 Tillvaratagande inom sjukvården av frivilliga insatser

Motionerna

I motionen 1975/76:269 av herr Ahlmark m. fl. (fp) anförs bl. a. att huvudansvaret för vården måste naturligtvis ligga på det allmänna men att detta får inte betyda att man beskär utrymmet för ideella insatser. Det framhålls att genom privata initiativ nya idéer kan prövas och nya vårdformer komma fram och att patientföreningar av olika slag gör ovärderliga insatser under vård och eftervård. De vårdmöjligheter som erbjuds på frivillig väg, genom initiativ från ideella organisationer och enskilda, bör därför enligt motionärerna tas till vara.

Motionärerna framhåller vidare att för de många patienter på sjukhusen, som saknar anhöriga och vänner, kan de s. k. patientvännerna och andra frivilliga krafters verksamhet spela en stor roll för att göra tiden på sjukhuset drägligare och att detta är särskilt viktigt inom långtidsvården.

I motionen 1975/76:1297 av herrar Sellgren (fp) och Westberg i Ljusdal (fp) påpekas bl. a. att den tekniska utvecklingen inom sjukvården medfört stora fördelar för patienterna men att patienternas och deras anhörigas individuella behov av bistånd i vad avser livsåskådningsfrågor av mer personlig art och behov av tröst och hjälp från medmänniska till medmänniska inte i tillräcklig grad kan beaktas inom sjukvårdsorganisationen. Motionärerna som framhåller den möjlighet till psykiskt stöd som kan lämnas på frivillig väg av ideella organisationer, t. ex. de religiösa samfunden och föreningar av s. k. patientvänner, anser att samhället bör bereda de vårdbehövande en möjlighet att på ett enkelt sätt komma i förbindelse med medlemmar i sådana organisationer. Motionärerna anför att detta skulle kunna ordnas på det sättet att organisationer som vill utöva denna omsorg inom patientvården får anmäla sitt intresse härav och att en förteckning på dessa erbjudanden och telefonnummer för akuta kontakter med organisationerna i fråga borde tillhandahållas de vårdbehövande och deras anhöriga, t. ex. vid sjukhusens akutmottagningar.

Motionärerna framhåller att det är en viktig uppgift för sjukvårdshuvudmännen att i samråd med de anställdas organisationer finna former för sådan kontaktverksamhet som särskilt för de långvarigt sjuka kan ha stor betydelse men som givetvis måste ske i former som inte av patienten på något sätt kan uppfattas som påträngande.

Enskild verksamhet vid vårdhem

Socialutskottet har i betänkandet SoU 1974:28, vilket avgavs i anledning av motion om åtgärder mot nyetablering av enskilda vårdhem, lämnat en närmare redogörelse för bestämmelser om enskilda vårdinrättningar m. m. - bl. a. institutioner för psykiskt utvecklingsstörda - till vilken utskottet hänvisar.

SoU 1975/76: 34

22 Den ändliga vården vid sjukhusen

I enlighet med beslut av 1958 års riksdag (prop. 1958 A:67 och 1958 B:21, SU 1958 B: 121) har sedan år 1962 prästerskapet i det territoriella pastorat, inom vilket ett sjukhus är beläget, ansvaret för den andliga vården vid sjukhuset. Den andliga vården vid sjukhusen är en del av prästernas ordinarie arbetsuppgifter. Vid bestämmandet av den församlingsprästerliga organisationen i ett pastorat tas hänsyn till antalet vårdplatser vid sjukhus inom pastoratet.

Även de frikyrkliga samfunden skall enligt nämnda riksdagsbeslut beredas möjlighet att utöva andlig vård vid sjukhusen. Den frikyrkliga insatsen skall dock ske i helt fria former utan annan reglering från samhällets sida än vad som kan finnas påkallat av hänsyn till sjukvården. Vikten av en samordning mellan den andliga vård som svenska kyrkan svarar för och de fria kristna samfundens verksamhet har emellertid framhållits bl. a. i uttalanden av Svenska ekumeniska nämnden och Sveriges frikyrkoråd.

Sjukhuskuratorernas uppgifter m. m.

Den första sjukhuskuratorstjänsten tillkom år 1914 inom mentalsjukvården med uppgift att fungera som ”ombudsman” för patienterna. Enligt en normalinstruktion för kuratorer inom hälso- och sjukvård som Svenska landstingsförbundet rekommenderat sjukvårdshuvudmännen att tillämpa skall kurator vid sjukhus, vårdinstitution eller öppen mottagning handha det sociala arbete som krävs för god patientvård och för främjande av patientens rehabilitering. Kurators arbetsuppgifter skall omfatta bl. a. råd och bistånd i personliga, sociala och ekonomiska angelägenheter, vilka har anknytning till och är av betydelse för den sjukdom eller skada, för vilken patienten vårdas.

Landstingsförbundet utsände år 1972 till landstingen ett förslag till patientbroschyr avsett att tjäna som underlag för arbete i landstingen med broschyrer innehållande information för patienter.

Det föreslås bl. a. att information skall lämnas om kurator, om präst och om hur kontakt kan förmedlas med olika trossamfund.

Utredning

Med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1974 har tillkallats utredningen (U 1974:10) rörande den andliga vården vid sjukhusen och vid kriminalvårdens anstalter. 1 direktiven för utredningsarbetet framhålls bl. a. att patienterna i största möjliga utsträckning skall åtnjuta samma religiösa och kulturella förmåner som erbjuds utanför sjukhusen, att den andliga vården måste vara beroende av patienternas frivilliga deltagande och att den största vikt bör läggas vid den enskilda själavården.

SoU 1975/76: 34

23 Utredningen har bl. a. att överväga olika organisationsformer. Enligt direktiven skall hänsyn tas såväl till behovet av ekumenisk samverkan som till behovet av samarbete med huvudmännen för och personalen vid ifrågavarande inrättningar. Utredningen bör pröva hur den andliga vården skall samordnas med den övriga verksamheten och därvid bl. a. ta ställning till vem som skall vara huvudman för den andliga vården.

Tidigare riksdagsbehandling

I den motion, i anledning av vilken utskottet avgav betänkandet SoU 1974:28, begärdes åtgärder i syfte att hindra fortsatt nyetablering av enskilda vårdhem. På förslag av utskottet avslog riksdagen motionen. Utskottet anförde bl. a. följande.

Utskottet vill framhålla att det långsiktiga målet bör vara att samhället helt kan tillgodose det i motionen omnämnda vårdbehovet. Som redovisningen av remissyttrandena visar kan man räkna med att utbyggnaden kommer att fortsätta och att vården därför så småningom helt kommer att kunna lämnas på institutioner som drivs av samhället. Med hänsyn till att det kan ta förhållandevis lång tid innan samhällets vårdresurser är helt uppbyggda, vill utskottet understryka betydelsen av att det fortlöpande sker en effektiv tillsyn av de enskilda vårdhemmen.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att något initiativ från riksdagen nu ej är aktuellt.

Vid 1975 års riksmöte väcktes en motion, som i fråga om yrkande och motivering var likartad med motionen 1975/76:1297. På förslag av utskottet i betänkandet SoU 1975:15 avslog riksdagen motionen. Utskottet anförde bl. a. följande.

Vid sjukhusen finns kuratorer, som har till uppgift att bistå patienterna i bl. a. personliga angelägenheter. Enligt gällande ordning svarar prästerskapet i de territoriella pastorat, inom vilka sjukhus är belägna, för den andliga vården vid sjukhusen. De frikyrkliga samfunden skall beredas möjlighet att utöva andlig vård vid dessa. Landstingsförbundet har föreslagit landstingen att i en patientbroschyr bl. a. ge information om kurator, präst och om hur kontakt kan förmedlas med olika trossamfund.

Utskottet avstyrkte den aktuella motionen med hänvisning dels till att det främst måste ankomma på de lokalt ansvariga organen att i samarbete med olika organisationer underlätta kontakterna mellan patienterna inom sjukvården och organisationerna, dels till att frågan om organisationen m. m. av den andliga vården vid sjukhusen var föremål för utredning genom den år 1974 tillkallade utredningen (U 1974:10) rörande den andliga vården vid sjukhusen och vid kriminalvårdens anstalter.

SoU 1975/76: 34

24 Utskottet

I de motioner som behandlas i detta betänkande tas upp frågor om utbyggnaden av och innehållet i verksamheten inom olika områden av hälsooch sjukvården samt om övergripande program för utbyggnaden m. m. Således behandlas frågor om införande av ett husläkarsystem, om utbyggnad av och stöd till hemsjukvård, om utbyggnad av långtidssjukvården, om verkningarna av den s. k. enhetstaxereformen inom den öppna läkarvården i samhällets regi, om den psykiatriska vårdens inriktning, innehåll och organisation, om utredning om en offensiv hälso- och sjukvård, om framläggande av ett program för den fortsatta utbyggnaden av hälso- och sjukvården samt om tillvaratagande inom sjukvården av frivilliga insatser.

Som bakgrund till utskottets överväganden rörande flera av de i motionerna upptagna frågorna må redovisas följande i fråga om hälso- och sjukvårdsplaneringen.

Uppgifter beträffande riksplaneringen av hälso- och sjukvården åvilar socialdepartementet, socialdepartementets sjuk vårdsdelegation, i vilken bl. a. sjukvårdshuvudmännen är representerade, samt socialstyrelsen. Med hänsyn till att sjukvården i första hand är en kommunal uppgift är också den planering som sker hos de kommunala huvudmännen av stor betydelse. Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri), som är förankrat hos både staten och sjukvårdshuvudmännen, skall bl. a. främja, samordna och medverka i huvudmännens planeringsverksamhet.

Det planeringssystem, som tillämpas på hälso- och sjukvårdsområdet, grundar sig på en av Spri år 1971 framlagd utredning (Spri rapport 14/71) Riktlinjer för hälso- och sjukvårdsplanering och innebär tre planeringsnivåer, nämligen utvecklingsskisser på ca 30 års sikt, principplaner på 10-15 års sikt samt femåriga finansierings- och verkställighetsplaner. Flertalet sjukvårdshuvudmän har numera utarbetat en första omgång principplaner, som är inriktade mot år 1985. Socialstyrelsen, Spri och Landstingsförbundet har gjort vissa sammanställningar av planerna. Principplaneringen kommer sannolikt att förnyas före 1980 och då med tidsperspektiv mot 1990-talet. Socialstyrelsen och Landstingsförbundet gör återkommande undersökningar om sjukvårdshuvudmännens verkställighetsplaner. Den senaste undersökningen, som avsåg åren 1974-1980, redovisades hösten 1975 som ”LKELP 75”. (LKELP = Landstingskommunal Ekonomisk Långtids-Elanering.)

Socialstyrelsen, Spri och Landstingsförbundet bedriver olika utredningar som skall lämna underlag för planeringsarbetet hos sjukvårdshuvudmännen.

I ett föregående avsnitt i detta betänkande (s. 4-6) har lämnats närmare uppgifter om detta utredningsarbete. Arbetet omfattar bl. a. ett utredningsprojekt -sjukvårdspolitiskt utvecklingsprogram (SPUP) - hos Landstingsförbundet och utredningar inom socialstyrelsen om strukturen inom sjukvården.

Inom ramen för socialstyrelsens utredningsarbete om vårdstrukturen be -

SoU 1975/76: 34

slutade socialstyrelsen i september 1975 att redovisa ett principprogram för hälso- och sjukvården inför 1980-talet, vilket är avsett att utgöra ett underlag för det fortsatta arbetet med sjukvårdsplanering hos sjukvårdshuvudmännen och hos de centrala instanserna.

I socialstyrelsens principprogram för hälso-och sjukvården inför 1980-talet - vilket publicerats som nr 1976:1 i serien Socialstyrelsen anser - ges ett konkret förslag till vårdstruktur inom primärvård, länssjukvård och regionsjukvård. Den övervägande delen av vården skall lämnas på primärnivå. För den specialiserade medicinska verksamheten skall primärvården kunna repliera på länssjukvårdens och regionsjukvårdens resurser.

Införande av ett husläkarsystem

Frågan om införande av ett husläkarsystem tas upp i motionerna 1975/76:269 (yrkandet 1 a) av herr Ahlmark m. fl. (fp) och 1975/76:2009 (yrkandet 2) av herr Bohman m. fl. (m). I motionen 1975/76:269 begärs att utredningen om hälso- och sjukvårdslagstiftningen skall fä i uppdrag att lägga fram förslag om införande av ett sådant system och i den andra motionen, 1975/76:2009, begärs att riksdagen skall uttala sig för införande av ett sådant system. I motionerna föreslås bl. a. att var och en skall fä anmäla sig hos en viss läkare inom den öppna vården -efter eget val antingen hos en offentligt anställd läkare eller hos en privatpraktiserande läkare - som skall få konsulteras vid behov.

I socialstyrelsens principprogram för hälso- och sjukvården inför 1980-talet läggs tyngdpunkten i samhällets hälso- och sjukvårdande verksamhet på primärvården, som är avsedd att samverka med primärkommunernas sociala verksamhet. Avsikten är att primärvården skall svara för bl. a. den övervägande delen av alla besök på läkarmottagning, hemsjukvård, skolhälsovård, studerandehälsovård och företagshälsovård. Hemsjukvården skall avse såväl åldringar och långvarigt sjuka som korttidssjuka patienter. Antalet läkare inom primärvården beräknas successivt öka så att vid mitten av 1980- talet antalet i primärvården verksamma läkare beräknas vara nästan lika stort som totalantalet yrkesverksamma läkare i dag.

Den prioritering av primärvården, som således kan förutses komma att känneteckna utveckligen inom hälso- och sjukvården under den närmaste tioårsperioden, kommer att innebära att människorna får en hälso- och sjukvårdsservice, som är lättillgänglig och som är organiserad utifrån en helhetssyn på människornas vårdbehov. Genom den successiva ökning av antalet läkare inom primärvården, som kan förutses, blir möjligheterna att bevara kontinuiteten i relationerna mellan läkare och patienter bättre. Därmed skapas också förutsättningar för att man skall kunna organisera ett system där en patient kan ha möjlighet att vända sig till samma läkare vid varje tillfälle då han behöver vård. Med hänsyn härtill och till att det arbete som ankommer på utredningen om en ny lagstiftning för hälso- och

SoU 1975/76: 34

sjukvården kan väntas resultera i att den författningsmässiga regleringen av den öppna vården även kommer att omfatta de privatpraktiserande läkarnas verksamhet är det enligt utskottets mening inte erforderligt med någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna i här aktuella delar. Utskottet avstyrker således motionsyrkandena.

t//byggnad av och slöd till hemsjukvården

1 motionen 1975/76:2009 (yrkandet 1) av herr Bohman m. fl. (m) begärs att hemsjukvården byggs ut så att år 1985 100 000 patienter kan vårdas i hemmet. Motionärerna menar att hemsjukvården därvid skall avse såväl långtidssjukvård som akut- och eftervård. Motionärerna framhåller att patienterna föredrar att vårdas i hemmet och att hemsjukvård från ekonomisk synpunkt är fördelaktigare än institutionsvård. Motionärerna föreslår att vid utbyggnaden av hemsjukvården en satsning sker på hemsjukvårdsteam, i vilka såväl läkare som sköterskor och terapipersonal är representerade.

1 den ovan delvis behandlade motionen 1975/76:269 (yrkandet 2 b) av herr Ahlmark m. fl. (fp) begärs också förslag till statsbidrag till hemsjukvården. Motionärerna framhåller bl. a. att utvecklingen går mot en alltmer omfattande och differentierad hemsjukvård och att det är angeläget att man stöder denna utveckling.

Även i motionen 1975/76:2061 av herr Fälldin m. fl. (c) tas upp en fråga om hemsjukvård. Motionärerna erinrar om att statsbidrag utgår till den primärkommunala sociala hemhjälpen men inte till landstingens hemsjukvård. För att samordningen mellan dessa verksamheter skall underlättas begär motionärerna en utredning om statsbidrag till primär- och landstingskommunernas service och omvårdnad för äldre.

I socialstyrelsens principprogram för hälso- och sjukvården inför 1980-talet framhålls den betydelse hemsjukvården har då det gäller att göra det möjligt för äldre och långvarigt sjuka att så länge som möjligt bo kvar i sina hem.

I programmet föreslås att hemsjukvården skall ges av läkare i samverkan med andra personalkategorier inom hälso- och sjukvården. Det påpekas att hemsjukvården även är av betydelse för eftervård av korttidssjuka patienter. Utskottet anser att det synsätt på hemsjukvården som i enlighet med det sagda kommer till uttryck i principprogrammet i princip bör kunna ligga till grund för hemsjukvårdens utbyggnad i framtiden. Detta synsätt på hemsjukvårdens uppgift har även kommit till uttryck i motionen 1975/76:2009. Utskottet vill dock framhålla att hemsjukvård inte i alla situationer är en vårdform som från ekonomisk synpunkt är fördelaktigare än institutionsvård.

När det gäller målet för utbyggnaden av hemsjukvården vill utskottet erinra om att det f. n. pågår ett utredningsarbete om hemsjukvårdens innehåll. resursbehov och organisation, som utförs av Spri och Landstingsförbundet. Inom kort beräknas en rapport framläggas som skall utgöra dis -

SoU 1975/76: 34

kussionsunderlag i fråga om hemsjukvårdens framtida innehåll och former. Med hänsyn härtill är något riksdagens initiativ med anledning av motionen 1975/76:2009 i här aktuell del inte erforderligt.

Frågor om primär- och landstingskommunernas ekonomi utreds f. n. av kommunalekonomiska utredningen (Fi 1971:08). Med hänsyn till utredningens uppdrag och till vad som föreslås i motionerna 1975/76:269 och 1975/76:2061 i fråga om ekonomiskt stöd till hemsjukvården bör enligt utskottets mening motionerna överlämnas till utredningen.

Utbyggnad av långtidssjukvården

1 motionen 1975/76:215 av herr Börjesson i Falköping (c) begärs att vid fördelningen av samhällets ekonomiska resurser långtidssjukvården skall ges en mycket hög prioritet. Motionären framhåller bl. a. att långtidssjukvården bör ges ökade personalresurser så att ett mer personligt omhändertagande kan ges patienterna och att vårdavdelningarna bör byggas så att patienterna kan få egna rum i större utsträckning än f. n. Även i motionen 1975/76:269 (yrkandet 2 a) av herr Ahlmark m. fl. (fp) tas upp en fråga rörande detta vårdområde. Motionärerna begär en utbyggnadsplan för långtidssjukvården som skulle avse ett tillskott av minst 20 000 vårdplatser under den närmaste tioårsperioden.

I socialstyrelsens principprogram för hälso- och sjukvården inför 1980-talet förutsätts att sjukhemmen för långtidssjukvård skall samordnas med primärvården och att det i varje primärkommun skall finnas ett eller - i större primärkommuner-flera sjukhem. Härigenom kommer organisatoriska förutsättningar att föreligga för att långtidssjukvård skall kunna ges nära hemorten. Utskottet anser en sådan utveckling vara angelägen.

Eftersom det redan sker en stark prioritering av långtidssjukvården när det gäller investeringar och i fråga om fördelning av tjänster för bl. a. läkare, kan man räkna med att syftet med motionen 1975/76:215 blir tillgodosett utan någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker därför motionen.

Till grund för socialstyrelsens överväganden om långtidssjukvårdens struktur ligger förslag om en utbyggnad av resurserna på vårdområdet som överensstämmer med det förslag som framförs i motionen 1975/76:269. Inte heller denna motion bör därför föranleda någon åtgärd av riksdagen. Utskottet avstyrker således motionsyrkandet.

Verkningarna av enhetstaxereformen inom den öppna lökagården i samhällets regi

Även i år begärs en parlamentarisk utredning med uppgift att undersöka verkningarna av enhetstaxereformen inom den öppna läkarvården i samhällets regi, nämligen i motionen 1975/76:1306 av herr Werner i Malmö (m). I motionen påpekas bl. a. att enhetstaxereformen kommit att medföra

SoU 1975/76: 34

långa väntetider för läkarbesök och täta byten mellan olika läkare, vilket påverkar vårdkontinuiteten menligt.

Utskottet har, då likartade motionsyrkanden tidigare behandlats - senast år 1974 (SoU 1974:8) - avstyrkt yrkandena med hänvisning till bl. a. att den öppna vården prioriteras vid fördelningen av läkartjänster och att en strävan i socialstyrelsens utredningsarbete om vårdstrukturen är att organisationen skall utformas på sådant sätt att de mänskliga kontakterna mellan vårdtagare och vårdgivare underlättas och kontinuiteten i kontakterna dem emellan kan upprätthållas i rimlig utsträckning.

I det principprogram för utbyggnaden av hälso- och sjukvården inför 1980- talet, som socialstyrelsens överväganden om vårdstrukturen numera resulterat i, har som en mycket viktig grundsats slagits fast att en lättillgänglig primärvård skall utvecklas och byggas ut. Därvid skall de ökande läkarresurserna prioriteras till förmån för bl. a. detta vårdområde. Med hänsyn härtill och då - såsom utskottet påpekat vid tidigare behandling av frågan - resultaten i olika avseenden av enhetstaxereformen fortlöpande följs inom socialdepartementet, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket och Landstingsförbundet, är någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen 1975/76:1306 inte erforderlig.

Den psykiatriska vårdens inriktning, innehåll och oiganisation

1 motionen 1975/76:2074 av fru Hjalmarsson m. fl. (s) begärs mot bakgrund av den debatt som förts om den psykiatriska vården och de motsättningar som finns mellan olika psykiatriska skolor en utredning om den psykiatriska vårdens målsättning och organisation. Även i motionen 1975/76:2078 av herr Svensson i Malmö m. fl. (vpk) framställs ett yrkande som avser den psykiatriska vården. Motionärerna begär ändring av den psykiatriska vårdens mål och inriktning, därvid utgångspunkten skulle vara dels att det individ- och symtomorienterade sjukdomsbegreppet avskaffades, dels att passiviserande och föråldrade behandlingsmetoder skulle ersättas med vård under aktiv, demokratisk medverkan från patienterna.

Sedan slutet av 1960-talet har inom socialstyrelsen bedrivits utredningsarbete om den psykiatriska vården. År 1968 tillsattes inom socialstyrelsen en expertgrupp för utredning av frågan om den psykiatriska sjukvårdens framtida organisation i Västmanlands län. Expertgruppen framlade år 1970 betänkandet Plan för utbyggnaden av den psykiatriska vårdorganisationen med tillämpning i första hand på Västmanlands län. Samma år tillsatte socialstyrelsen en arbetsgrupp för att utreda den psykiatriska vårdens målsättning och organisation. Arbetsgruppen omfattade 14 personer, varav elva personer hade läkarutbildning. Utredningsarbetet organiserades på det sättet att särskilda experter fick i uppdrag att utreda olika huvudområden. Sålunda utreddes bl. a. frågorna om det psykiatriska sjukdomsbegreppet, brister i utformningen av psykiatrisk verksamhet och målformulering för den psy -

Soll 1975/76: 34

kiatriska vårdorganisationen av en expertgrupp, vari ingick fyra läkare och två personer med erfarenhet av primärkommunal social verksamhet, frågor om personalorganisationen för psykiatrisk vård av en expertgrupp om fem personer, vilka representerade olika personalkategorier som är knutna till psykiatrisk vård, samt utbildningsfrågor av en professor i psykiatri. År 1973 presenterade socialstyrelsen en sammanställning av de olika delutredningarna i betänkandet Den psykiatriska vårdens målsättning och organisation. Socialstyrelsen inhämtade därefter remissyttranden över betänkandet från tillhopa 41 instanser. Bl. a. avgav landsting, organisationer företrädande olika personalgrupper inom sjukvården samt medicinska fakulteter yttranden.

I betänkandet framhålls bl. a. att den kvantitativt största delen av vårdansvaret för psykiska problem och störningar torde få vila på den ickespecialiserade personalen i primärvården, dvs. distriktssköterskor, allmänläkare, socialassistenter osv. Det förutsätts att för vård av patienter med psykoser och vissa neuroser det skall finnas särskilda psykiatriska team i primärvården. Enligt förslaget skall den slutna korttidsvården meddelas inom länssjukvården.

I socialstyrelsens principprogram för hälso- och sjukvården inför 1980-talet anges vissa huvuddrag för den psykiatriska vården inom primärvården och länssjukvården, vilka överensstämmer med förslagen i ovannämnda betänkande. 1 principprogrammet anförs emellertid att socialstyrelsen har för avsikt att i annat sammanhang redovisa sina synpunkter på innehåll och avgränsning samt vissa organisatoriska frågor och samordningsproblem. Denna redovisning beräknas föreligga någon gång under hösten 1976.

Utskottet har ingående övervägt huruvida en behandling av de båda motionsyrkandena bör uppskjutas till dess den nämnda redovisningen föreligger. Genom ett uppskov skulle det nämligen kunna bli möjligt för utskottet att vid sin prövning av motionsyrkandena ta hänsyn till innehållet i redovisningen. Med hänsyn till den ovisshet som råder om den närmare tidpunkten för framläggandet av redovisningen har utskottet emellertid inte ansett det motiverat att bryta ut de aktuella motionsyrkandena för behandling i förevarande sammanhang. Utskottet anser att det i avvaktan på resultatet av socialstyrelsens överväganden inte bör tas något riksdagens initiativ då det gäller de frågor som tas upp i motionen. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena.

Offensiv hälso- och sjukvård

1 motionen 1975/76:1251 av herr Hermansson m. fl. (vpk) begärs att en fempartiutredning skall tillsättas för att utreda hälso- och sjukvårdens inriktning mot en mer offensiv hälso- och sjukvård i framtiden. I motionen anges tolv utgångspunkter för utredningsarbetet, vilka bl. a. avser förbättring av sjukvårdshuvudmännens ekonomi och ökat ansvar för sjukvårdshuvud -

SoU 1975/76: 34

männen, utbyggnad av öppen vård och hemsjukvård samt slopande av avgifter inom sjukvården.

På hälso- och sjukvårdsområdet pågår eller har nyligen avslutats en omfattande utredningsverksamhet som är av central betydelse för utvecklingen av hälso- och sjukvården i framtiden. Utskottet vill här nämna den utredningsverksamhet hos socialstyrelsen om vårdstrukturfrågor som resulterat i principprogrammet för hälso- och sjukvården inför 1980-talet, en hos socialstyrelsen pågående utredning om hälsoundersökningar och annan förebyggande hälsovård, kommunalekonomiska utredningen samt sjukvårdskostnadsutredningen (S 1970:32). Utskottet vill vidare peka på den utredning om en ny lagstiftning för hälso- och sjukvården, som tillsattes i december 1975. Denna utredning, som är parlamentarisk, skall utarbeta en lagstiftning som omfattar hälso- och sjukvården i dess helhet och skall ha som utgångspunkt för sina förslag att alla som bor i landet skall ha rätt till hälso- och sjukvård på lika villkor. Målsättningen skall präglas av en social helhetssyn på hälso- och sjukvården och därigenom inom ramen för samhällets totala insatser på detta område även innefatta förebyggande åtgärder. Utredningen skall härjämte bl. a. överväga frågor om decentralisering av verksamhetsformerna.

Då den pågående utredningsverksamheten enligt utskottets mening i allt väsentligt tillgodoser syftet med motionen 1975/76:1251, bör motionen inte föranleda någon åtgärd av riksdagen. Utskottet avstyrker således motionen.

Ett program för den fortsatta utbyggnaden av hälso- och sjukvården

I motionen 1975/76:269 (yrkandet 3 b) av herr Ahlmark m. fl. (fp) begärs också att ett program för den fortsatta utbyggnaden av hälso- och sjukvården skall föreläggas riksdagen. Motionärerna anför bl. a. att de allmänna riktlinjerna för utbyggnad av hälso- och sjukvården bör förankras i riksdagen och inte fastställas av socialstyrelsen.

Frågan om ett program för den fortsatta utbyggnaden av hälso- och sjukvården har med anledning av motioner behandlats av riksdagen varje år sedan 1971. Utskottet har i sina av riksdagen godkända betänkanden i ämnet avstyrkt yrkandena i motionerna under hänvisning till att den utrednings- och planeringsverksamhet m. m. beträffande utbyggnaden på området, som bedrivs hos socialdepartementets sjukvårdsdelegation, socialstyrelsen, Spri, Landstingsförbundet och sjukvårdshuvudmännen, tillgodoser kravet på ett utbyggnadsprogram. Det nu aktuella yrkandet i motionen 1975/76:269 föranleder inte något annat ställningstagande från utskottets sida.

SoU 1975/76: 34

31 Tillvaratagande inom sjukvården av frivilliga insatser

I motionen 1975/76:269 (yrkandet 4) av herr Ahlmark m. fl. (fp) påpekas att de vårdmöjligheter som erbjuds på frivillig väg genom initiativ från ideella organisationer och enskilda bör tas till vara samt att för sjukhuspatienter, som saknar anhöriga och vänner, s. k. patientvänner och andra frivilliga krafter kan spela en stor roll för att göra tiden på sjukhusen drägligare. Motionärerna begär att vad de anfört om angelägenheten att tillvarata ideella insatser skall ges regeringen till känna.

I motionen 1975/76:1297 av herrar Sellgren (fp) och Westberg i Ljusdal (fp) framhålls bl. a. att patienternas och deras anhörigas individuella behov av bistånd, tröst och hjälp av mer personlig art inte i tillräcklig grad kan beaktas inom sjukvårdsorganisationen. Motionärerna föreslår att ideella organisationer - t. ex. de religiösa samfunden och föreningar av s. k. patientvänner - som vill utöva sådan omsorg inom patientvården skall få anmäla sitt intresse härav och att en förteckning på erbjudanden härom och telefonnummer för akuta kontakter med organisationerna skall tillhandahållas de vårdbehövande och deras anhöriga t. ex. vid sjukhusens akutmottagningar.

I fråga om vård i enskilda vårdhem vill utskottet framhålla att det långsiktiga målet måste vara att de samhällsorgan, som har vårdansvaret, helt skall tillgodose vårdbehoven. Intill dess detta mål är uppnått har emellertid enskilda vårdhem en viktig uppgift att fylla. Under tillsyn av samhällsorgan kan de driva en verksamhet som kompletterar samhällets vårdorganisation. En kompletterande verksamhet i enskild regi bedrivs i inte obetydlig omfattning för vård av långvarigt sjuka och för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.

När det gäller insatser av frivilliga krafter för personligt stöd till patienter på sjukhus vill utskottet - liksom utskottet gjorde i fjol (SoU 1975:15 s. 27 och 28) med anledning av en motion som var likartad med motionen 1975/76:1297 - framhålla att det främst måste ankomma på de lokalt ansvariga organen att i samarbete med olika organisationer underlätta kontakterna mellan patienter inom sjukvården och organisationer. Utskottet vill också, liksom i fjol, påpeka att frågan om organisationen m. m. av den andliga vården vid sjukhusen är föremål för utredning genom den år 1974 tillkallade utredningen (U 1975:10) rörande den andliga vården vid sjukhusen och vid kriminalvårdens anstalter.

Med hänsyn till det anförda bör motionen 1975/76:269 i här behandlad del och motionen 1975/76:1297 inte föranleda någon åtgärd av riksdagen.

Utskottet hemställer

1. beträffande införande av ett husläkarsystem att riksdagen avslår motionen 1975/76:269 (yrkandet 1 a) och motionen 1975/76:2009 (yrkandet 2),

SoU 1975/76: 34

2. beträffande utbyggnad av hemsjukvården att riksdagen avslår motionen 1975/76:2009 (yrkandet 1),

3. beträffande stöd till hemsjukvården att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:269 (yrkandet 2 b) och motionen 1975/76:2061 hos regeringen hemställer att motionerna överlämnas till kommunalekonomiska utredningen,

4. beträffande ökade resurser för långtidssjukvården att riksdagen avslår motionen 1975/76:215,

5. beträffande en utbyggnadsplan för långtidssjukvården att riksdagen avslår motionen 1975/76:269 (yrkandet 2 a),

6. beträffande en parlamentarisk utredning om verkningarna av enhetstaxereformen att riksdagen avslår motionen 1975/76:1306,

7. beträffande den psykiatriska vårdens inriktning m. m. att riksdagen avslår motionerna 1975/76:2074 och 1975/76:2078,

8. beträffande en offensiv hälso- och sjukvård att riksdagen avslår motionen 1975/76:1251,

9. beträffande ett program för den fortsatta utbyggnaden av hälsooch sjukvården att riksdagen avslår motionen 1975/76:269 (yrkandet 3 b),

10. beträffande tillvaratagande inom sjukvården av frivilliga insatser att riksdagen avslår motionen 1975/76:269 (yrkandet 4) och motionen 1975/76:1297.

Stockholm den 6 april 1976

På socialutskottets vägnar

GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c)*. Svensson i Kungälv (s), Carlshamre (m). Dahlberg (s), Larsson i Öskevik (c)*, fru Skantz (s), herrar Romanus (fp), Johnsson i Blentarp (s), Andreasson i Östra Ljungby (c). Nordberg (s), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s), fröken Andersson (c) och herr Hagberg i Borlänge (vpk).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. beträffande införande av ett husläkarsystem (moment 1 i hemställan) av herrar Carlshamre (m), Romanus (fp) och Åkerlind (m) som anser

SoU 1975/76: 34

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 25 med ”Den prioritering” och slutar på s. 26 med ”således motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

En utbyggnad av primärvården kommer att känneteckna utvecklingen inom hälso- och sjukvården under den närmaste tioårsperioden. För att denna utbyggnad skall leda till en verklig avlastning av sjukhusens akutmottagningar och samtidigt ge människorna större vårdtrygghet bör den kombineras med införande av ett husläkarsystem. Det skulle innebära kontinuitet i kontakten mellan läkare och patienter och därmed bättre personlig omvårdnad. Ett sådant system skulle svara mot önskemål som uttryckts av patienterna i flera undersökningar. Det innebär i korthet att varje person registreras hos en allmänläkare. 1 första hand sker den registreringen hos distriktsläkare, men kan också ske hos en privatpraktiserande läkare. Valet av läkare skall vara fritt. Vid sjukdom kontaktar patienten sin husläkare. Konsultation sker vid läkarens mottagning eller genom hembesök. 1 allmänhet samarbetar flera distriktsläkare inom en vårdcentral. Vid behov av specialistvård eller behandling på sjukhus utfärdar husläkaren remiss. Den stora fördelen med systemet är att var och en vet vart och till vem han eller hon skall vända sig vid sjukdomsfall samt att man vet att man kan komma tillbaka till samma läkare, som känner till ens problem. Läkaren får å sin sida bättre kunskap om patienternas levnadssituation. Sjukvårdslagstiftningen, som f. n. är föremål för översyn genom utredningen om en ny lagstiftning för hälso- och sjukvården, bör i fråga om den öppna vården vara baserad på husläkarsystemet. Då frågan om ett husläkarsystem inte berörs i utredningens direktiv, bör riksdagen hos regeringen begära att förslag om genomförande av ett husläkarsystem utarbetas och föreläggs riksdagen. Utskottet biträder således det här aktuella yrkandet i motionen 1975/76:269. Härigenom tillgodoses även motionen 1975/76:2009 i här aktuell del.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande införande av ett husläkarsystem att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:269 (yrkandet 1 a) och med anledning av motionen 1975/76:2009 (yrkandet 2) hos regeringen begär att utredningen om ny lagstiftning för hälso- och sjukvården får i uppdrag att lägga fram förslag till genomförande av ett husläkarsystem,

2. beträffande utbyggnad av hemsjukvården (moment 2 i hemställan) av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 26 med ”1 socialstyrelsens” och slutar på s. 27 med ”inte erforderligt” bort ha följande lydelse:

SoU 1975/76: 34

34 I socialstyrelsens (=utskottet) motionen 1975/76:2009. Motionärerna anser dock att hemsjukvården bör kunna bli av avgörande betydelse över ett väsentligt större vårdområde än som anges i socialstyrelsens principprogram. Utskottet delar denna uppfattning. F. n. pågår ett utredningsarbete om hemsjukvårdens innehåll, resursbehov och organisation, som utförs av Spri och Landstingsförbundet. Regeringen bör, enligt utskottets mening, snarast inleda förhandlingar med Kommun- och Landstingsförbunden om rekrytering, utbildning, ersättningsfrågor och dimensionering, syftande till en så kraftig utbyggnad av hemsjukvården, att 1985 minst 100000 patienter kan vårdas i hemmet. Utskottet tillstyrker sålunda motionen 1975/76:2009 i här aktuell del. Vad utskottet anfört borges regeringen till känna.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande utbyggnad av hemsjukvården att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2009 (yrkandet 1) ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande en utbyggnadsplan för långtidssjukvården (moment 5 i hemställan) av herr Romanus (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 27 som börjar med ”Till grund” och slutar med ”således motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

Till grund för socialstyrelsens överväganden om långtidssjukvårdens struktur ligger förslag om en utbyggnad av långtidssjukvården med 20 000 vårdplatser under tidsperioden 1975-1985, dvs. samma förslag som framförs i motionen 1975/76:269. Med hänsyn till den fortgående ökningen av antalet åldringar i samhället måste dock den föreslagna utbyggnaden betraktas som ett minimiprogram. Då en utbyggnad av långtidssjukvården av denna omfattning således är oundviklig måste garantier skapas för att en sådan utbyggnad verkligen kommer till stånd. Detta bör enligt utskottets mening ske genom att en bindande, konkret utbyggnadsplan för vårdområdet upprättas. Regeringen bör ta initiativ till att sjukvårdshuvudmännen i samverkan med socialstyrelsen m. fl. centrala organ utarbetar förslag till en sådan plan och framlägger den för riksdagen. Utskottet tillstyrker således det här aktuella yrkandet i motionen 1975/76:269.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande en utbyggnadsplan för långtidssjukvården att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:269 (yrkandet 2 a) hos regeringen begär förslag till en utbyggnadsplan för långtidssjukvården omfattande minst 20 000 vårdplatser under den närmaste tioårsperioden,

SoU 1975/76: 34

4. beträffande en parlamentarisk utredning om verkningarna av enhetstaxereformen (moment 6 i hemställan) av herrar Carlshamre (m), Romanus (fp) och Åkerlind (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 28 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”inte erforderlig” bort ha följande lydelse:

Principprogrammet får emellertid först på sikt verkningar. Det har från skilda håll hävdats att enhetstaxereformen medverkat till att bl. a. göra väntetiderna långa och försämra vårdkontinuiteten. Det är därför enligt utskottets mening motiverat att, liksom borde ske på andra områden där betydelsefulla reformer genomförs, genom en parlamentarisk utredning utvärdera vilka verkningar enhetstaxereformen har fått och vad som kan göras för att motverka ev. negativa verkningar i olika avseenden. Att olika myndigheter fortlöpande följer verkningarna kan inte anses tillräckligt. Utskottet tillstyrker således yrkandet i motionen 1975/76:1306.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande en parlamentarisk utredning om verkningarna av enhetstaxereformen att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1306 hos regeringen anhåller om skyndsamt tillsättande av en sådan utredning,

5. beträffande den psykiatriska vårdens inriktning m. m. (moment 7 i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 28 med "Sedan slutet” och slutar på s. 29 med "därför motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

De psykiska störningarna har visat sig ha ett påtagligt samband med sociala problem och social utslagning. Då antalet personer med psykiska besvär är stort - antalet intagningar för sjukvård på psykiatrisk indikation är över 80 000 per år - är det uppenbart att allvarliga motsättningar och konflikter finns i människornas upplevelse av den samhälleliga omgivningen. 1 detta läge träder med skärpa fram frågorna om de värderingar som bör ligga till grund förden psykiatriska vården och om de vårdmetoder som bör användas. I debatten både i Sverige och utomlands har stark kritik riktats mot det psykiatriska sjukdomsbegreppet. Med stöd av forskningsresultat har kritikerna avlägsnat sig från uppfattningen att den psykiska sjukdomen väsentligen skall uppfattas som ett ”fel” på eller en ”avvikelse” hos individen

SoU1975/76:34

och i stället riktat intresset på samspelet mellan den sociala omgivningen och individen. Behandlingsmetoderna har kritiserats som primitiva, passiviserande och irrelevanta i förhållande till de problemställningar som de psykiska störningarna erbjuder.

Den svenska psykiatriska vården har på senare år i så måtto förbättrats att de materiella resurserna ökats. Emellertid kvarstår alltjämt den föråldrade sjukdomssynen som förhärskande. Alltjämt är anstaltstänkandet starkt befäst och alltjämt är utbildningen av läkare m. fl. personalgrupper för den psykiatriska vården präglad av auktoritetstänkande och traditionell medicinsk-somatisk slagsida. Man har vid organiserandet av behandlingsarbetet inte tagit hänsyn till att detta arbete måste utföras av personer, som arbetar i team och som representerar kompetens och kunskap inte bara i de medicinska ämnena utan även i t. ex. utvecklingspsykologi, familjeterapi, kristeori samt sociala och samhälleliga faktorers inverkan på den enskilde.

Utskottet, som delar de synpunkter på den psykiatriska vården som framförs i motionerna 1975/76:2074 och 1975/76:2078, förordar att en utredning tillsätts som får i uppdrag att utreda och lägga fram förslag om den psykiatriska vårdens innehåll och organisation med utgångspunkt från dels att det individ- och symptomorienterade sjukdomsbegreppet avskaffas, dels att passiviserande och föråldrade behandlingsmetoder ersätts med vård under aktiv, demokratisk medverkan från patienterna.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna bör ges regeringen till känna.

dets att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande den psykiatriska vårdens inriktning m. m. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:2074 och 1975/76:2078 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande en offensiv hälso- och sjukvård (moment 8 i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 30 som börjar med ”På hälso- och sjukvårdsområdet” och slutar med ”således motionen” bort ha följande lydelse:

Krisfenomenen inom sjukvården har förvärrats. Det är svårt att tillgodose angelägna vårdbehov. Ca 10 000 äldre personer väntar på vårdplats inom långtidssjukvården och akutsjukvården sviktar på flera håll. Väntetiderna är betydande. Personalen inom sjukvården pressas av vad som uppfattas som hårdhänta rationaliseringsmetoder. I detta läge räcker det inte med att genom partiella lösningar försöka klara de mest påträngande problemen. En radikal omprövning av sjukvårdens inriktning måste komma till stånd. Dagens sjukvård har i sig en socialt passiv inriktning därvid det i alltför hög grad gäller att finna symptom hos, ställa diagnos på och behandla enskilda individers sjukdomar till men för den sociala överblicken. Hälso -

SoU 1975/76:34

och sjukvården bör i stället få en kraftig inriktning på sjukdomsförebyggande verksamhet och på att undersöka och angripa sjukdomsframkallande faktorer i samhället, dvs. hälso- och sjukvården måste bli offensiv och samhällspåverkande.

Grunddragen i utbyggnaden av hälso- och sjukvården bör inte läggas fast genom verksutredningar utan övervägandena om hälso- och sjukvårdens framtida innehåll och organisation bör ske i en parlamentarisk utredning, där samtliga riksdagspartier är företrädda.

Utskottet förordar således att en fempartiutredning tillsätts och att denna får till uppgift att göra en utredning om en offensiv hälso- och sjukvård.

I motionen 1975/76:1251 anges i tolv punkter krav, som bör vara utgångspunkter för utredningsarbetet.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande en offensiv hälso- och sjukvård att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1251 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande ett program för den fortsatta utbyggnaden av hälso- och sjukvården (moment 9 i hemställan) av herr Romanus (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 30 som börjar med ”Frågan om” och slutar med ”utskottets sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att riktlinjerna för den fortsatta utbyggnaden av hälsovården och sjukvården bör läggas fast av riksdagen och inte endast av socialstyrelsen. På grundval av socialstyrelsens utredningar om vårdstrukturen och de remissyttranden som har avgivits över dessa bör regeringen lägga fram ett förslag till program för den fortsatta utbyggnaden av hälso- och sjukvården för riksdagen. Utskottet ansluter sig till de principer för sjukvårdens utveckling som har angivits i motionen 1975/76:269 och som bl. a. innebär att man bygger ut den öppna vården på ett sådant sätt att husläkarsystemets fördelar med en bättre vårdkontinuitet och en bättre kännedom hos läkaren om patientens sociala situation tas till vara.

Utskottet tillstyrker således motionsyrkandet.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande ett program för den fortsatta utbyggnaden av hälsooch sjukvården att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:269 (yrkandet 3 b) hos regeringen begär att ett program för den fortsatta utbyggnaden av hälso- och sjukvården föreläggs riksdagen i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen,

SoU 1975/76:34

8. beträffande tillvaratagande inom sjukvården av frivilliga insatser (moment 10 i hemställan) av herrar Carlshamre (m), Romanus (fp) och Åkerlind (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 31 som börjar med ”1 fråga” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet behandlar i det följande först frågor om vård i enskilda vårdhem och därefter frågor om insatser av frivilliga krafter för personligt stöd till patienter på sjukhus.

Utskottet vill framhålla att det sedan länge sker en kraftig satsning på utbyggnaden av landstingens och kommunernas resurser på vårdområdet. Behovet av omsorger av olika slag ökar emellertid samtidigt, inte minst på grund av att antalet åldringar stiger. Enskilda frivilliga insatser på vårdområdet har därvid inneburit och innebär ett värdefullt och nödvändigt komplement till samhällets. Kvalitativt och kvantitativt har dessa insatser betytt mycket för vårdpolitikens utformning och volym.

Utskottet anser således att de enskilda vårdhemmen fyller en viktig funktion i dagens vårdorganisation.

Utskottet vill erinra om att frågor rörande den andliga vården vid sjukhusen är föremål för utredning genom den år 1974 tillkallade utredningen (U 1975:10) rörande den andliga vården vid sjukhusen och vid kriminalvårdens anstalter.

Beträffande den vidare frågan om frivilliga insatser för personligt stöd till patienter i sjukvården vill utskottet anföra följande.

På skilda håll utomlands har man goda erfarenheter av frivilliga krafters insatser som s. k. patientvänner eller patientbesökare. Med tanke på den hårda arbetsbelastningen för personalen i svensk sjukvård är det angeläget att viljan till frivilliga insatser från olika ideella organisationers och enskildas sida tas till vara. Det är en viktig uppgift för sjukvårdshuvudmännen att i samråd med de anställdas organisationer finna former för sådan kontaktverksamhet, som särskilt förde långvarigt sjuka kan ha stor betydelse. Denna måste givetvis ske i former som inte av patienten på något sätt kan uppfattas som påträngande.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen 1975/76:269 i här behandlad del och motionen 1975/76:1297 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande tillvaratagande inom sjukvården av frivilliga insatser att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:269 (yrkandet 4) och motionen 1975/76:1297 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.