Med anledning av motioner om vissa abortfrågor

SoU 1975/76:41

Socialutskottets betänkande 1975/76: 41

med anledning av motioner om vissa abortfrågor

I motionen 1975/76:271 av herr Kasehagen m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär sådan författningsändring att sjukvårdspersonal, som av etiska skäl har svårt att medverka vid abortingrepp, skall tillförsäkras rätt att erhålla befrielse från att delta i verksamheten härmed.

I motionen 1975/76:473 av herr Fridolfsson m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär ett sådant förtydligande av författningen att det av denna klart framgår att läkare och annan sjukvårdspersonal som av etiska eller religiösa skäl begär befrielse från att deltaga i abortingrepp skall medges sådan i alla fall där det icke - vid strikt medicinsk indikation - föreligger fara för moderns liv eller hälsa.

I motionen 1975/76:758 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär

1. att ett klarläggande uttalande görs om att abort endast är en yttersta nödlösning,

2. att en tilläggskungörelse utarbetas med innebörden att ingen inom sjukvården anställd, som av etiska eller religiösa skäl finner det oacceptabelt att medverka vid abortingrepp, skall kunna tvingas härtill.

I motionen 1975/76:1257 av fröken Hörlén m. fl. (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär sådan författningsändring att sjukvårdspersonal, som av etiska eller religiösa skäl så begär, i enlighet med socialutskottets intentioner erhåller befrielse från uppgiften att medverka vid abortingrepp.

I motionen 1975/76:1258 av fröken Hörlén m. fl. (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär intensifierade åtgärder för att nedbringa antalet aborter.

I motionen 1975/76:1282 av herr Nilsson i Agnäs (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny abortlagstiftning.

Gällande bestämmelser, tidigare riksdagsbehandling m. m.

Såvitt avser innehållet i den gällande abortlagstiftningen hänvisar utskottet till propositionen 1974:70 med förslag till abortlag, m. m. och riksdagsbehandlingen av denna (SoU 1974:21). Vidare hänvisar utskottet till sitt betänkande SoU 1975/76:20, vari behandlas i huvudsak samma frågor som i förevarande betänkande. I utskottets yttrande (s. 5) redovisas väsentliga delar av innehållet i betänkandet.

1 Riksdagen 1975/76. 12 sami. Nr 41

SoU 1975/76:41

2 Sjukvårdspersonals skyldighet att medverka vid abort

Beträffande frågan om skyldighet för sjukvårdspersonal att medverka vid abort anförde föredragande departementschefen i propositionen 1974:70 bl. a. följande (s. 76).

Frågan om sjukvårdspersonalens skyldighet att medverka vid abort har tagits upp av flera remissinstanser, vilka genomgående framhåller vikten av att det tas hänsyn till personalens önskemål att slippa delta i abortverksamheten. Enligt 13—15 §§ sjukvårdskungörelsen (1972:676) vilar ansvaret för fördelningen av sjukvårdspersonalens arbete i första hand på klinikoch blockchefer. Vid denna fördelning bör man självfallet inom sjukvården liksom inom arbetslivet i övrigt så långt det är möjligt ta hänsyn till de anställdas intressen och förutsättningar i olika avseenden. Man bör därför undvika att till abortverksamheten binda sådan personal som av exempelvis moraliska eller religiösa skäl har svårt att acceptera sådant arbete. Detta gäller inte minst av hänsyn till den abortsökande kvinnan. Jag vill erinra om att vad jag nu har anfört även kommit till uttryck i det tidigare nämnda cirkuläret (MF 1972:59) från socialstyrelsen med råd och anvisningar rörande tidiga abortingrepp. Några särskilda författningsbestämmelser i ämnet anser jag f. n. inte behövliga.

I några motioner framfördes yrkanden, vilka syftade till att läkare och annan sjukvårdspersonal skulle ha rätt att vägra medverka vid abortingrepp. Socialutskottet anförde följande (SoU 1974:21 s. 40).

Beträffande fördelningen av arbetsuppgifterna bör beaktas att ett utmärkande drag i dagens arbetsliv är ansträngningarna att ge de anställda en ökad insyn i och ett ökat inflytande på arbetsplatserna och man bör, som departementschefen framhåller, inom sjukvården liksom inom arbetslivet i övrigt ta hänsyn till de anställdas intressen och förutsättningar i olika avseenden. Mot denna bakgrund förutsätter utskottet att läkare och annan sjukvårdspersonal, som av etiska eller religiösa skäl har svårt att acceptera abortingrepp, skall slippa delta i verksamheten härmed, varför någon författningsmässig reglering av frågan inte är påkallad. Å andra sidan förutsätter utskottet att sjukvårdspersonal som har betänkligheter i angivet hänseende inte skall vägra medverka då fråga är om abortingrepp som är nödvändiga för att undvika fara för moderns liv eller hälsa.

Socialstyrelsen utfärdade under år 1974 cirkulär med anvisningar om tilllämpningen av abortlagen (MF 1974:100). 1 cirkuläret anfördes bl. a. följande.

Frågan om sjukvårdspersonalens skyldighet att medverka vid abort har behandlats i förarbetena till abortlagen, varvid man framhållit vikten av att det tas hänsyn till personalens önskemål att slippa delta i abortverksamheten. Enligt 13-15 §§ sjukvårdskungörelsen (SFS 1972:676; MF 1972:101) vilar ansvaret på fördelningen av sjukvårdspersonalens arbete i första hand på klinik- och blockchefer. Vid denna fördelning bör man inom sjukvården liksom inom arbetslivet i övrigt så långt det är möjligt ta hänsyn till de anställdas intressen och förutsättningar i olika avseenden. (Se även MF 1972:59.)

SoU1975/76:41

3 I början av år 1975 tog JO Bertil Wennergren som initiativärende upp frågan om sjukvårdspersonals skyldighet att medverka vid abort. I ärendet inhämtades bl. a. yttrande från socialstyrelsen. JO hemställde att socialstyrelsen skulle dels yttra sig över varför styrelsen i sina anvisningar förbigått socialutskottets uttalande, dels i övrigt anlägga de synpunkter på förhållandet mellan sjukvårdspersonals tjänsteplikt och samvetsfrihet när det gäller medverkan till abort som styrelsen fann ägnade att ytterligare belysa frågan.

I ett utförligt yttrande - som avgavs samma dag, den 27 november 1975, som socialutskottets ovan nämnda betänkande SoU 1975/76:20 - anförde socialstyrelsen bl. a. följande.

Socialstyrelsen vill för sin del kraftigt understryka vikten av att sjukvårdspersonalens önskemål beaktas då abortverksamhet organiseras och arbetet inom denna verksamhet fördelas. Styrelsen vill också betona, att organisationen självfallet måste vara så uppbyggd att den kan lösa sina uppgifter i enlighet med abortlagens bestämmelser. Såsom ovan framhållits är en av grundtankarna i denna lag att abortingreppet bör ske i ett så tidigt stadium av havandeskapet som möjligt, vilket i sin tur förutsätter en på samma gång säker och snabb handläggning i varje abortärende. Finns inte personal, som är villig medverka vid abortoperationer, i erforderlig omfattning tillgänglig på det sjukhus, på vilket den abortsökande kvinnan räknat med att få ingreppet utfört, finns risk för att hon blir tvungen vänta med aborten eller att söka sig till någon annan sjukvårdsinrättning för att få hjälp. Under alla omständigheter inrymmer denna situation en fara för att aborten kommer att utföras senare än kvinnan från början haft anledning förmoda. Hon kan under sådana förhållanden komma att uppleva sin redan svåra belägenhet som än mer pressande. Finns inte sjukvårdspersonal i tillräcklig omfattning att tillgå kan sålunda abortlagens syfte komma att förfelas. Det kan inte heller vara förenligt med etiska eller religiösa intressen - oavsett vem som utför ingreppet - att aborten företas senare än som i annat fall varit möjligt. Om sålunda situationen skulle vara sådan att önskemålen från sjukvårdspersonalens sida inte helt kan tillgodoses utan att handläggningen av abortärendena avsevärt fördröjs eller eventuellt omöjliggörs och frågan inte kan ordnas på något annat sätt, måste enligt socialstyrelsens mening - liksom i andra medicinska behandlingsärenden - personalintresset rimligen vika för patientintresset.

På grundval av vad ovan anförts valde socialstyrelsen, som i sitt cirkulär MF 1972:59 beträffande frågan om sjukvårdspersonalens medverkan i abortärenden intagit samma ståndpunkt, att i sina anvisningar om tillämpningen av abortlagen i denna fråga göra departementschefens ord till sina. Som framgår av vad ovan härom framhållits, anser dock styrelsen departementschefens och socialutskottets uttalanden vara innehållsmässigt likvärdiga.

Vid ärendets avgörande i januari i år - vilket således skedde sedan utskottet avgivit sitt betänkande SoU 1975/76:20 - anförde JO bl. a. följande.

Socialstyrelsen anför i sitt svar till mig att varken socialutskottets eller departementschefens uttalanden rubbar den principiella skyldigheten försjukvårdspersonalen att efter sjukvårdshuvudmannens bestämmande medverka i abortärenden. Häri kan jag instämma. Man står här som redan sagts

\* Riksdagen 1975/76. 12 sami. i\r 41

SoU 1975/76:41

ytterst inte inför en fråga som kan bli föremål för förhandlingar och avtal utan inför en fråga beträffande vilken arbetsgivaren har exklusiv bestämmanderätt.

Jag kan däremot inte instämma i socialstyrelsens därefter uttalade mening att någon skillnad i uppfattning inte behöver tolkas in i socialutskottets och departementschefens uttalanden. Socialutskottets uttalanden är i mina ögon betydligt mer kategoriska än departementschefens och det var därför jag genom remiss begärde förklaring från socialstyrelsen varför styrelsen i sina anvisningar använt departementschefens och inte socialutskottets formuleringar. Socialstyrelsens förklaring framstår i så mycket mer uppseendeväckande dager nu sedan socialutskottet självt förklarat sig ha gett uttryck åt en avsevärt mera restriktiv ståndpunkt än departementschefen. Socialstyrelsen kan under sådana förhållanden givetvis ej vidhålla att det inte föreligger någon skillnad i uppfattning mellan socialutskottet och departementschefen.

Enligt min mening är socialutskottets uttalande nog så kategoriskt. Läkare och annan sjukvårdspersonal, som av etiska eller religiösa skäl har svårt att acceptera abortingrepp, skall slippa att delta i verksamheten härmed utom då fråga är om abortingrepp som är nödvändiga för att undvika fara för moderns liv eller hälsa. Socialstyrelsen har i sitt svar anfört beaktansvärda synpunkter, vilka med hänsyn till den abortsökandes intressen talar mot befrielse för sjukvårdspersonal att medverka vid abort också i andra fall än då ingreppet är nödvändigt på grund av fara för moderns liv eller hälsa. Socialstyrelsen menar att, om situationen är sådan att önskemålen från sjukvårdspersonalens sida inte helt kan tillgodoses utan att handläggningen av abortärenden avsevärt fördröjs eller eventuellt omöjliggörs och frågan inte kan ordnas på något annat sätt, personalintresset rimligen måste vika för patientintresset. Något stöd härför är emellertid inte att finna i socialutskottets uttalande men väl i departementschefens, även om ju socialutskottet också sade sig förutsätta att abortverksamheten skulle komma att handhas på sådant sätt att kvinna som har rätt till abort alltid kan påräkna att få ingreppet utfört utan onödigt dröjsmål. Vidare bör framhållas att huruvida det i en sådan situation som socialstyrelsen tecknat är rimligt att personalintresset viker för patientintresset knappast går att uttala sig om generellt utan måste bedömas från fall till fall. Å ena sidan kan inställningen till abort från vederbörande sjukvårdspersonals sida vara ett mycket djupt känt personligt spörsmål och en påtvungen medverkan vålla svåra själsliga kval, medan å andra sidan den abortsökande kvinnan inte nödvändigtvis behöver uppleva sitt havandeskap som någon särskilt svår belägenhet och inte heller behöver uppfatta en hänvisning till annat sjukhus sorn något pressande. I ett sådant fall bör enligt min mening ifrågavarande personalintresse rimligen gå före patientintresset. Skulle åter situationen vara sådan att den abortsökande kvinnan upplever sitt havandeskap som en mycket svår belägenhet och påtaglig risk finns att en hänvisning till annat sjukhus skulle bli en alltför hård press för henne står man närmast inför ett fall där man måste fråga sig om det inte är nödvändigt av hänsyn till kvinnans psykiska hälsa att göra abortingreppet omgående och på platsen. Finner man att så måste anses vara förhållandet, inträder enligt socialutskottets uttalande skyldighet för sjukvårdspersonalen att trots personliga samvetsbetänkligheter mot abortverksamheten medverka vid abortingreppet. I fall då det är nödvändigt på grund av fara för moderns liv eller hälsa men endast i sådant fall skall enligt socialutskottets uttalande - för att använda

SoU1975/76:41

socialstyrelsens ord - personalintresset vika för patientintresset. Jag vill tilllägga att det för mig framstår som oklart vad socialstyrelsen åsyftat med ”frågan inte kan ordnas på något annat sätt”. Jag föreställer mig att det liksom i Danmark alltid bör vara möjligt att remittera den abortsökande till annat sjukhus.

Vad socialutskottet anfört i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1974:21 är visserligen inte formellt bindnade för socialstyrelsen, då styrelsen utfärdar anvisningar om tillämpningen av abortlagen, men det ligger i sakens natur att socialstyrelsen det oaktat skall rätta sig därefter. Det framstår som högst anmärkningsvärt att så ej skett. Det försvar socialstyrelsen anfört för sitt handlande ter sig föga övertygande, även om jag kan hysa förståelse för den omsorg om patientintresset som ligger till grund. Socialutskottet har i sitt betänkande SoU 1975/76:20 anfört att socialstyrelsen, eftersom jag tagit upp frågan, lår anledning att ånyo överväga innehållet i sina anvisningar och att för den händelse socialstyrelsen därvid omprövar sitt tidigare uttalande rörande sjukvårdspersonalens möjligheter att slippa medverka vid abort till förmån för den avsevärt mera restriktiva ståndpunkt utskottet gett uttryck för, behovet av särskild författningsreglering framstår som klart mindre än för närvarande. Socialstyrelsen bör därför nu ompröva ifrågavarande uttalande i anvisningarna. Skulle socialstyrelsen därvid komma fram till att socialstyrelsen inte anser sig kunna ändra detta uttalande och ersätta det med ett uttalande som överensstämmer med socialutskottets, kan jag inte se annan möjlighet att lösa frågan återstå än att denna hänvisas till lagstiftning. Socialstyrelsen bör därför, om socialstyrelsen finnér sig ej kunna ansluta sig till socialutskottets ståndpunkt, anmäla detta till riksdagen eller regeringen.

Socialstyrelsen har sedermera - i början av mars - gjort en sådan omprövning som JO förutsatte. Socialstyrelsen har då utfärdat ett cirkulär med ändring i 1974 års cirkulär (MF 1974:100). Beträffande det närmare innehållet i cirkuläret hänvisar utskottet till sitt yttrande (s. 8).

Utskottet

Utskottet behandlar i betänkandet ett antal motionsyrkanden som avser innehållet i abortlagstiftningen eller som har samband med denna lagstiftning. Tidigare under riksmötet, i november 1975, har utskottet i betänkande SoU 1975/76:20 behandlat motionsyrkanden med i huvudsak samma innehåll, som de nu aktuella. Vad utskottet anför i det följande innebär i väsentliga avseenden ett vidhållande av vad utskottet anförde i det nämnda, av riksdagen godkända betänkandet. Såvitt avser den fråga som i här aktuellt avseende tilldragit sig störst uppmärksamhet, nämligen frågan om sjukvårdspersonals rätt att under åberopande av etiska eller religiösa skäl slippa medverka vid abortingrepp, har sedan föregående betänkande avgavs den förändringen inträffat att socialstyrelsen utfärdat ändrade anvisningar.

De nuvarande reglerna om abort finns i abortlagen (1974:595). Lagen, som antogs av 1974 års riksdag och trädde i kraft vid årsskiftet 1974-1975, ersatte 1938 års lag om avbrytande av havandeskap. För att abort skulle

SoU 1975/76:41

vara tillåten enligt 1938 års lag fordrades bl. a. att någon av de fem abortindikationer, som uppställdes i lagen, var uppfylld. Prövningen skedde antingen av två läkare (tvåläkarintyg) eller av socialstyrelsen. Utgångspunkten för den nu gällande abortlagstiftningen är att, om kvinnan efter moget övervägande finnér att abort är den lämpligaste lösningen av de problem som en väntad graviditet medför, hon också skall få abort.

I motionen 1975/76:1282 av herr Nilsson i Agnäs (m) framställs ett yrkande som syftar till att riksdagen skall begära förslag till en ny abortlagstiftning, som innehåller bestämmelser om att abort skall medgivas endast i de fall när fara för moderns liv på strikt medicinska grunder kan beläggas.

Såväl under det utredningsarbete, som föregick tillkomsten av abortlagstiftningen förra året, som i propositionen i ämnet (1974:70) och vid riksdagsbehandlingen (SoU 1974:21) av denna övervägdes mycket ingående frågan om lagstiftningen på området skulle bygga på samma princip som 1938 års lag eller om den skulle ha som utgångspunkt kvinnans egen bestämmanderätt. Som ovan angetts stannade man för det senare alternativet. Eftersom den nya lagstiftningen varit i kraft endast under en kort tid finns det enligt utskottets mening inte skäl för riksdagen att nu ompröva sitt ställningstagande i denna fråga. Utskottet avstyrker därför motionen 1975/76:1282.

Vid abortlagens tillkomst underströks bl. a. av socialutskottet att abort måste vara en nödfallsutväg och under inga omständigheter skulle få betraktas som en preventivmetod. Det underströks också att fortsatta insatser måste göras inom familje- och socialpolitiken så att vid inträffad graviditet abort inte av sociala och ekonomiska skäl framstår som enda alternativet.

1 betänkandet i ämnet framhölls vidare att samhället på ett effektivt sätt måste kunna erbjuda all den hjälp och allt det stöd kvinnan behöver för att fatta sitt beslut i abortfrågan.

Då det gäller insatserna under senare år på familje- och socialpolitikens område vill utskottet hänvisa till den kortfattade redovisning, som lämnats av utskottet i dess ovan angivna betänkande SoU 1974:21 (s. 42). Utskottet hänvisar också till att riksdagen nyligen bifallit propositionen 1975/76:92, såvitt däri föreslås en väsentligt utbyggd barnomsorg (SoU 1975/76:28) och till att riksdagen inom kort kommer att ta ställning till propositionen 1975/76:145 om ändrade regler för bostadstillägg. I fråga om preventivmedelsrådgivningen, där utbyggnaden starkt varierar mellan olika sjukvårdsområden, finns skäl framhålla vikten av att sjukvårdshuvudmännen bygger ut rådgivningen i den takt resurserna medger det. I detta sammanhang kan nämnas att socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning i början av denna månad höll en konferens om preventivmedelsrådgivning och abortutveckling. Det kan också nämnas att i den tidskrift som utges av Landstingsförbundet frågan om de otillräckliga resurserna för preventivmedelsrådgivning nyligen ägnats stor uppmärksamhet. Även utformningen av abortråd -

SoU 1975/76:41

givning, som tilldrog sig stor uppmärksamhet under utskotts- och kammarbehandligen av abortlagstiftningen 1974, måste ägnas fortlöpande uppmärksamhet. Utskottet anser det vara självklart att regeringen med uppmärksamhet skall följa vad som sker på abortproblematikens område och vidta erforderliga åtgärder då det visar sig påkallat.

Utskottet anser sig med det anförda ha besvarat motionen 1975/76:1258 av fröken Hörlén m. fl. (fp), vari yrkas att riksdagen hos regeringen skall begära intensifierade åtgärder för att nedbringa antalet aborter. Motionärerna uppehåller sig i motionsskälen främst vid behovet av en förstärkning av preventivmedelsrådgivning och annan abortförebyggande verksamhet.

Vad utskottet ovan uttalat innebär också att utskottet inte anser att det är erforderligt med något ytterligare klarläggande uttalande om att abort endast är en yttersta nödlösning, vilket uttalande begärs i motionen 1975/76:758 (yrkandet 1) av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c).

1 tillhopa fyra motioner framställs yrkanden som med smärre inbördes variationer syftar till att läkare och annan sjukvårdspersonal, som av etiska eller religiösa skäl begär befrielse från att medverka vid abortingrepp, skall medges sådan rätt genom uttrycklig författningsreglering. Det synes förutsättas i samtliga motioner att undantag skall göras för fall där fara föreligger för moderns liv eller hälsa. De fyra motionerna är följande, nämligen motionen 1975/76:271 av herr Karlehagen m. fl. (c), motionen 1975/76:473 av herr Fridolfsson m. fl. (m), motionen 1975/76:758 (yrkandet 2) av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) och motionen 1975/76:1257 av fröken Hörlén m. fl. (fp).

Även den här aktuella frågan diskuterades ingående vid abortlagens tillkomst. Därvid erinrades bl. a. om att sjukvårdspersonalen liksom annan personal i allmänhet är skyldig att fullgöra de arbetsuppgifter som arbetsgivaren ålägger dem och att ansvaret för fördelningen av arbetet enligt 13-15 §§ sjukvårdskungörelsen (1972:676) i första hand vilar på klinik- och blockchefer. Socialutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande att beträffande fördelningen av arbetsuppgifterna bör beaktas att ett utmärkande drag i dagens arbetsliv är ansträngningarna att ge de anställda en ökad insyn i och ett ökat inflytande på arbetsplatserna, och man bör, som departementschefen framhållit i propositionen i ämnet, inom sjukvården liksom inom arbetslivet i övrigt ta hänsyn till de anställdas intressen och förutsättningar i olika avseenden. Mot denna bakgrund förutsatte utskottet att läkare och annan sjukvårdspersonal, som av etiska eller religiösa skäl har svårt att acceptera abortingrepp, skall slippa delta i verksamheten härmed. Utskottet ansåg därför någon författningsmässig reglering av frågan inte vara påkallad. Å andra sidan förutsatte utskottet att sjukvårdspersonal som har betänkligheter i angivet hänseende inte skall vägra medverka då fråga är om abortingrepp som är nödvändiga för att undvika fara för moderns liv eller hälsa.

SoU 1975/76:41

8 Socialstyrelsen utfärdade i slutet av 1974 cirkulär med anvisningar om tillämpningen av abortlagen m. m. (MF 1974:100). 1 cirkuläret behandlades bl. a. frågan om sjukvårdspersonalens skyldighet att medverka vid abort. Socialstyrelsens ställningstagande i detta hänseende innebar att styrelsen mera anslöt sig till vad departementschefen anfort i propositionen än vad socialutskottet uttalat i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1974:21 med anledning av abortpropositionen. Vid behandlingen i november 1975 av den här aktuella frågan (SoU 1975/76:20) uttalade utskottet att av väsentlig betydelse för sjukvårdshuvudmännens handläggning av abortärenden är - utöver författningsbestämmelser i ämnet - innehållet i de anvisningar som socialstyrelsen utfärdat. Det är därför beklagligt, uttalade utskottet, att socialstyrelsen inte ansett sig i sina anvisningar böra ansluta sig till utskottets synpunkter beträffande sjukvårdspersonalens medverkan vid abort. Eftersom JO aktualiserat denna fråga hos socialstyrelsen fick emellertid socialstyrelsen, uttalade utskottet vidare, anledning att ånyo överväga innehållet i sitt ovan nämnda cirkulär. Sedan socialstyrelsen - samma dag som utskottet avgav betänkandet SoU 1975/76:20 - yttrat sig till JO och därvid uttalat som sin mening bl. a. att någon skillnad i uppfattning inte behövde tolkas in i socialutskottets och departementschefens uttalanden, avgjorde JO i januari i år det hos honom aktuella ärendet. JO uttalade i sitt beslut bl. a. att socialutskottets uttalanden i JO:s ögon är betydligt mera kategoriska än departementschefens och att det var därför JO genom remiss begärt förklaring från socialstyrelsen varför styrelsen i sina anvisningar använt departementschefens och inte socialutskottets formuleringar. Beträffande det närmare innehållet i JO:s överväganden hänvisar utskottet till beslutet, som delvis redovisats ovan. JO uttalade bl. a. under hänvisning till socialutskottets ställningstagande i november 1975 att socialstyrelsen borde ompröva sitt uttalande rörande sjukvårdspersonalens möjligheter att slippa medverka vid abort.

Socialstyrelsen har nu gjort en sådan omprövning, som JO förutsatte.

I mars månad har styrelsen nämligen utfärdat ett cirkulär om ändring i cirkuläret från år 1974. 1 detta nya cirkulär tas den här aktuella frågan upp.

1 cirkuläret anförs efter en erinran om de motstående intressen som föreligger och en hänvisning till bestämmelserna i 13-15 §§ sjukvårdskungörelsen följande.

Vid fördelningen av arbetsuppgifterna bör inom sjukvården liksom inom arbetslivet i övrigt hänsyn tas till de anställdas intressen och förutsättningar i olika avseenden. Sjukvårdspersonalens medverkan vid abort måste betraktas i ljuset härav. Det är angeläget att abortverksamheten primärt organiseras så att i densamma inte tas i anspråk personal, som finnér det oförenligt med sin etiska eller religiösa uppfattning att medverka vid aborter. Socialstyrelsen förutsätter sålunda att den som under åberopande av sådana betänkligheter förklarar sig önska erhålla befrielse från att medverka i abortverksamheten skall slippa deltaga däri. Sådant undantagande får dock icke innebära befrielse från skyldighet att medverka vid abort, då situationen

SoU 1975/76:41

är sådan att fara föreligger för moderns liv eller hälsa.

Sjukvårdshuvudmännen bör som en beredskapsåtgärd i sin planering av abortverksamheten, var och en inom sitt sjukvårdsområde, räkna med alternativa lösningar beträffande dispositionen av personalresurserna för ändamålet, för att på så sätt säkerställa att abortsökande kvinna, som är berättigad till abort enligt lagen, skall kunna få ingreppet utfört utan onödigt dröjsmål.

Det är enligt utskottets mening tillfredsställande att socialstyrelsens anvisningar nu stämmer överens med utskottets synpunkter beträffande sjukvårdspersonalens medverkan vid abort. I överensstämmelse med vad utskottet uttalade i det tidigare under riksmötet avgivna betänkandet i ämnet framstår, sedan det nya cirkuläret utfärdats, behoven av särskild författningsreglering som klart mindre än tidigare. Som utskottet också framhöll stod utskottets ställningstagande 1974 i överensstämmelse med beslutet att man skulle avstå från att författningsreglera även sjukvårdshuvudmännens skyldigheter i fråga om abort.

På grund av det anförda avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena.

Utskottet hemställer

1. beträffande begäran om förslag till ny abortlagstiftning att riksdagen avslår motionen 1975/76:1282,

2. beträffande visst riksdagsuttalande om abort att riksdagen avslår motionen 1975/76:758 (yrkandet 1),

3. beträffande intensifierade åtgärder för att nedbringa antalet aborter att riksdagen avslår motionen 1975/76:1258,

4. beträffande rätt för sjukvårdspersonal till befrielse från deltagande i abortingrepp att riksdagen avslår motionen 1975/76:271, motionen 1975/76:473, motionen 1975/76:758 (yrkandet 2) och motionen 1975/76:1257.

Stockholm den 21 april 1976

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande, herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Svensson i Kungälv (s), Carlshamre (m), fru Skantz (s)*, herrar Romanus (fp), Andreasson i Östra Ljungby (c), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s), fru Wigenfeldt (c)*, fru Lagergren (s), herr Alftin (s), fru Ohlin (s), herrar Karlehagen (c) och Hagberg i Borlänge (vpk).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

SoU 1975/76:41

10 Reservation

beträffande rätt för sjukvårdspersonal till befrielse från deltagande i abortingrepp (punkt 4 i hemställan) av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på sid. 9 som börjar med "Det är” och slutar med ”de aktuella motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Inför behandlingen av abortlagstiftningen år 1974 förelåg flera motioner som innehöll yrkanden om att i lag eller annan författning skulle införas bestämmelserom rätt för sjukvårdspersonal att slippa medverka vid aborter. Erfarenheterna har visat att den rätt i detta hänseende som då förutsattes i socialutskottets av riksdagen godkända betänkande inte alltid har respekterats. Exempel finns på att sjukvårdspersonal inte beviljats befrielse från att delta i abortverksamhet. Det nya cirkulär som socialstyrelsen utgivit efter socialutskottets och riksdagens behandling av frågan under föregående år ger klart större möjligheter för sjukvårdspersonalen att slippa medverka vid aborter.

När det finns medicinska skäl att utföra en abort för att rädda modems liv eller hälsa bör sjukvårdspersonalen givetvis vara beredd att medverka. När det gäller andra fall av abort ger socialstyrelsens nya cirkulär ingen ovillkorlig rätt att slippa medverka. För att inga oklarheter skall råda bör i författning klart anges att sådan ovillkorlig rätt skall gälla när modems liv eller hälsa inte är i fara.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande rätt för sjukvårdspersonal till befrielse från deltagande i abortingrepp att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:271, motionen 1975/76:473, motionen 1975/76:758 (yrkande 2) och motionen 1975/76:1257 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.