Med anledning av motion om anslutningen av televerkets planerade datanät till utländska datanät

TU 1975/76/1

Trafikutskottets betänkande 1975/76:1

med anledning av motion om anslutningen av televerkets planerade datanät till utländska datanät

Motionen

I motionen 1975:584 av herrar Pettersson i Lund och Hugosson (båda s) hemställs att riksdagen uttalar att någon anslutning av televerkets planerade datanät till utländska nät inte sker förrän frågan om en tillfredsställande kontroll av den internationella datatrafiken med personuppgifter har lösts genom internationella konventioner eller på annat sätt.

Remissyttrandena

Över motionen har yttranden inhämtats från televerket och datainspektionen. Sistnämnda myndighet har därvid framhållit att dess inställning till bl. a. de i motionen aktualiserade frågorna nyligen redovisats i yttrande till riksdagens konstitutionsutskott över ett antal andra motioner till 1975 års riksmöte. Inspektionen har som sitt yttrande bilagt de aktuella avsnitten av yttrandet till konstitutionsutskottet. Se bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Televerket framhåller i sitt yttrande över motionen att behovet av dataöverföring i första hand mellan dataterminaler och datorer under det senaste årtiondet har vuxit snabbt. Sådan dataöverföring sker såväl över det allmänna telefonnätet som över fast uppkopplade förhyrda telefonledningar. Alltmer sofistikerade system, många gånger inkluderande hundratals dataterminaler, har snabbt utvecklats och tagits i drift de senaste åren. Det har därvid framstått allt klarare att telefonnätet, som ju uppbyggts för ett helt annat ändamål än dataöverföring, uppvisar klara nackdelar i väsentliga stycken då det används för dataöverföring. Framför allt kraven på snabbhet och säkerhet blir allt svårare att uppfylla med de hittills använda metoderna för teledataöverföring. Det är mot denna bakgrund televerkets planer på ett allmänt datanät vid sidan av de befintliga telefon- och telexnäten måste ses. Endast genom inrättande av ett sådant nät kan enligt verket datakundernas krav tillgodoses i tillfredsställande utsträckning eftersom nämnda nät kan byggas med utgångspunkt från dessa krav.

Av televerkets yttrande framgår vidare att utvecklingen av det planerade svenska datanätet sker i intimt samarbete med övriga nordiska länder. Bl. a. har en gemensam offertinfordran gjorts hos ett antal tänkbara leverantörer.

1 Riksdagen 1975/76. 15 sami. Nr 1

TU 1975/76:1

2 Planeringsarbetet är inriktat på samtrafik mellan de nordiska näten redan från start, dvs. enligt nuvarande planer hösten 1977. Konkreta planer på samtrafik med datanät i andra länder än de nordiska finns ännu ej. Denna planering är beroende på datanätsplanerna i övriga länder och även på resultatet av det internationella standardiseringsarbetet som f. n. pågår såväl inom Norden och Europa i övrigt som på världsomspännande basis.

Det planerade systemets tekniska utformning ger enligt verkets uppfattning möjligheter till ett mycket gott skydd för personintegriteten vid såväl nationell som internationell trafik via det allmänna datanätet. Några motiv för att generellt avstå från internationell anslutning av det allmänna datanätet föreligger därför ej. Det anses självfallet böra vara en strävan att ett sådant nät skall kunna ges en vid användning för så många applikationer som möjligt för att tillgodose de behov som myndigheter, näringsliv och allmänhet har - så länge det är fråga om datatrafik som sker i enlighet med datalagens bestämmelser. En sådan strävan kan enligt verkets bedömning inte vara annat än positiv och samhällsnyttig vare sig det gäller telefon, telex, telegraf- eller datatrafik. Verket förklarar sig slutligen berett att ge datainspektionen all tänkbar insyn, så att datainspektionen bereds möjlighet att med egna bedömningar som grund skapa det regelsystem för användning av det allmänna datanätet som inspektionen anser behövligt för skydd av personintegriteten. Det nämns i sammanhanget också att statskontoret i samarbete med televerket f. n. driver ett arbete som syftar till att relativt detaljerat klarlägga säkerhetsaspekterna i det allmänna datanätet.

Datainspektionen framhåller att diskussionen om den automatiska databehandlingens för- och nackdelar sedan år 1971 har varit intensiv och lett till en djupare insikt om faktiska och potentiella risker med ett okritiskt utnyttjande av datatekniken. Enligt inspektionens mening kan datanätet på sikt - som en ”tröskeleffekt” - komma att få större betydelse för rationaliseringsverksamheten än vad som i allmänhet torde ha förutsetts. Likaså skärps vissa problem som inspektionen har till uppgift att bevaka. Mot denna bakgrund anses det vara angeläget att diskussionen om datanätets egenskaper och funktioner och dess eventuella konsekvenser intensifieras och förs i en bred krets av experter, användare och beslutsfattare.

Det från datainspektionens synpunkt främsta skälet till vaksamhet och beredskap inför det nya utvecklingssteg som datanätet representerar sägs emellertid vara de nya och svåröverskådliga möjligheter till sammankoppling av information från olika databanker som det nya nätet på sikt kommer att erbjuda.

Vidare erinras om att inspektionen tidigare i år under hand uppmärksammat kommunikationsdepartementet på det allmänna datanätets betydelse för integritetsfrågorna.

Allteftersom olika länder antar datalagstiftning och allteftersom internationella databanker inrättas (som t. ex. Swift för bankväsendet och Stin -

TU 1975/76:1

fosystem för medicinsk och teknisk forskning) kommer också behovet av internationella konventioner att bli mera uppenbart för de utvecklade länderna.

Datainspektionen säger sig slutligen förutsätta att någon svensk anslutning inte sker till det nordiska eller det europeiska datanät, som planeras bli genomfort till slutet av 1970-talet, innan giltiga konventioner föreligger. Konventionstexten bör inte bara omfatta regler till skydd för integriteten gentemot databanker utan också regler om kontroll av i vilken omfattning och på vilka grunder dator-baserad personinformation får föras över gränser och lagras i andra länder än det där registrerad person är bosatt.

Tillkomsten av internationella datakommunikationsnät och Sveriges anslutning till dessa torde, som motionärerna framhåller, komma att innebära såväl ett ökat tryck från svenska företag att få föra ut bl. a. personuppgifter ur landet som ökade möjligheter till en okontrollerad utförsel. Även utskottet finner det därför angeläget att de olägenheter ur integritetsskydds- och säkerhetssynpunkter som kan bli en följd härav i möjligaste mån motverkas.

Utskottet kan f. ö. i allt väsentligt ansluta sig till vad datainspektionen anfört rörande behovet av vaksamhet och beredskap inför det nya utvecklingssteg som datanätet representerar. Av yttrandena framgår emellertid att de av motionärerna aktualiserade frågorna redan uppmärksammats samt att datainspektionen gjort en hänvändelse till kommunikationsdepartementet i frågan. Granskningen av de i olika sammanhang aktualiserade säkerhetsproblemen bör kunna ske genom det samarbete mellan televerket och datainspektionen samt övriga intressenter som därvid förutsatts komma till stånd. Det är angeläget att så sker.

Utskottet förutsätter också för sin del att någon svensk anslutning till utländska datanät inte sker förrän de av motionärerna aktualiserade frågorna fått en tillfredsställande lösning. Under hänvisning härtill samt till vad i övrigt anförts finner utskottet något särskilt uttalande från riksdagens sida som motionärerna föreslagit inte nu vara påkallat.

Utskottet hemställer följaktligen

att motionen 1975:584 ej föranleder någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Stockholm den 17 oktober 1975

På trafikutskottets vägnar SVEN MELLQVIST

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Dahlgren (c), Lothigius (m), Lindahl i Lidingö (s). Persson i Heden (c), Hjorth (s). Hugosson (s), Håkansson i Rönneberga (c), Clarkson (m), Stjernström (c), Magnusson i Kristinehamn (vpk), Sellgren (fp), Johansson i Åmål (s), fru Swartz (fp) och fru Sandéhn (s).

TU 1975/76:1

4 Bilaga

Yttranden över motionen 1975:584 Televerket (1975-04-14)

Telefonnätet har under en lång följd av år utvecklats och utbyggts för sitt primära ändamål, talöverföring. Under det senaste årtiondet har behovet av dataöverföring i första hand mellan dataterminaler och datorer vuxit snabbt. Sådan dataöverföring sker såväl över det allmänna telefonnätet som över fast uppkopplade förhyrda telefonledningar. Alltmer sofistikerade system, många gånger inkluderande hundratals dataterminaler, har snabbt utvecklats och tagits i drift de senaste åren. Det har därvid framstått allt klarare att telefonnätet som ju uppbyggts för ett helt annat ändamål än dataöverföring, uppvisar klara nackdelar i väsentliga stycken då det används för dataöverföring. Det är framför allt kraven på snabbhet och säkerhet som blir allt svårare att uppfylla med de hittills använda metoderna för teledataöverföring. Säkerhetsaspekten har därvid flera dimensioner. Det är fråga om krav på låg bitfelssannolikhet, dvs. hög grad av överensstämmelse mellan utsänd och mottagen information, låg felfrekvens, snabb fellokalisering och felavhjälpning men också om hög grad av säkerhet mot obehörig åtkomst av data. Det är mot denna bakgrund televerkets planer på ett allmänt datanät vid sidan av de befintliga telefon- och telexnäten måste ses. Endast genom inrättande av ett sådant nät kan datakundernas krav tillgodoses i tillfredsställande utsträckning eftersom detta nät kan byggas med utgångspunkt från dessa krav.

Även dataöverföring till och från utlandet expanderar mycket snabbt. Bl. a. är ett antal bokningssystem för flyg- och båttrafiken under uppbyggnad. Bokningssystemen använder fast uppkopplade förhyrda ledningar. Storleken av den utländska datatrafiken via det allmänna telefonnätet är okänd eftersom möjligheter saknas att avgöra om ett automatiskt kopplat samtal innehåller tal eller data.

Utvecklingen av det planerade svenska datanätet sker i intimt samarbete med övriga nordiska länder. Bl. a. har en gemensam offertinfordran gjorts hos ett antal tänkbara leverantörer. Planeringsarbetet är inriktat på samtrafik mellan de nordiska näten redan från start dvs. enligt nuvarande planer hösten 1977. Konkreta planer på samtrafik med datanät i andra länder än de nordiska finns ännu ej. Denna planering är beroende på datanätsplanerna i övriga länder och även på resultatet av det internationella standardiseringsarbetet som för närvarande pågår såväl inom Norden och Europa i övrigt som på världsomspännande basis. I detta standardiseringsarbete diskuteras bl. a. vilka kundtjänster som skall ingå i ett datanät och hur dessa tjänster bör utformas.

Planering av tekniska faciliteter i datanäten sker med förutsättningen att

TU 1975/76:1

minst samma säkerhet mot obehörig anslutning till datorer ska kunna erbjudas som vid dagens hyrda ledningsnät. Följande tjänster är mest intressanta när det gäller begränsning och registrering av trafik i och mellan datanäten.

Sluten användargrupp. Tjänsten innebär att kunden kan specificera vilka dataterminaler som skall fl göra uppkopplingar till hans dator. Nätet kommer då att stoppa uppkopplingsförsök från alla terminaler som ej är behöriga.

Identifiering av ankommande trafik. Tjänsten innebär att datanätet vid varje uppkoppling lämnar uppgift till den anropade om numret på den anropande.

Registrering av trafik. All avgående trafik i nätet kommer att registreras med avseende på ursprung, tid och destination. Uppgifterna är avsedda att användas för debiteringsändamål men kan även användas för trafikkontroll.

En ytterligare tänkbar trafikbegränsning skulle kunna skapas genom att datanätet förses med möjlighet för kund som så önskar att spärra trafik till och från utlandet. Däremot kan på teknisk väg någon spärr för olika typer av trafik ej åstadkommas.

Genom de uppräknade tjänsterna föreligger enligt vår uppfattning möjligheter till ett mycket gott skydd för personintegriteten vid såväl nationell som internationell trafik via det allmänna datanätet. Att utfärda föreskrifter för hur dessa möjligheter skall brukas för olika användare-torde i första hand åvila Datainspektionen, som har att övervaka efterlevnaden av lagbestämmelserna inom området; televerket anser sig för sin del genom tillhandahållande av de nämnda faciliteterna ha sörjt för att Datainspektionen ges fullgoda möjligheter att fullgöra detta sitt uppdrag.

Som tidigare anförts finns ej någon möjlighet att avgöra om ett automatiskt kopplat telefonsamtal innehåller tal eller data. De tekniska möjligheter som det allmänna datanätet erbjuder som skydd för personintegriteten föreligger alltså inte i telefonnätet. Det kan nämnas att ca 90 % av Sveriges internationella telefontrafik utväxlas helautomatiskt.

Mot bakgrund av ovanstående ser vi inte några motiv för att generellt avstå från internationell anslutning av det allmänna datanätet. Tvärtom menar vi att ett sådant beslut på ett olyckligt sätt skulle gå stick i stäv mot de motiv som inledningsvis anförts ovan för inrättande av ett allmänt datanät. Det bör självfallet vara en strävan att ett sådant nät skall kunna ges så vid användning som möjligt för så många applikationer som möjligt för att tillgodose de behov som myndigheter, näringsliv och allmänhet har - så länge det är fråga om datatrafik som sker i enlighet med datalagens bestämmelser. En sådan strävan kan enligt vår bedömning inte vara annat än positiv och samhällsnyttig vare sig det gäller telefon, telex, telegrafeller datatrafik.

Vi är självfallet beredda att ge Datainspektionen all tänkbar insyn i funktionen hos de faciliteter som tidigare nämnts så att Datainspektionen bereds

TU 1975/76:1

möjlighet att med egna bedömningar som grund skapa det regelsystem för användning av det allmänna datanätet som Inspektionen anser behövligt för skydd av personintegriteten. Det bör i sammanhanget också nämnas att Statskontoret i samarbete med televerket f. n. driver ett arbete som syftar till att relativt detaljerat klarlägga säkerhetsaspekterna i det allmänna datanätet.

Datainspektionen (1975-03-24)

Datainspektionen har nyligen i yttrande till riksdagens konstitutionsutskott över ett antal motioner till 1975 års riksdag utförligt redogjort för sin inställning till bl. a. de i motionen 1975:584 aktualiserade frågorna (yttrande 1975-02-26, DI dnr 193-75).

De aktuella avsnitten ur yttrandet till konstitutionsutskottet bilägges. Utöver vad som där nämns har datainspektionen ingenting ytterligare att anföra.

14 Allmänt datanät (motion nr 95)

I motionen hemställs att riksdagen begär att regeringen låter genomföra en noggrann granskning av säkerhetsproblemen innan ett allmänt datanät upprättas, så att man inte därigenom släpper lös en rad nya möjligheter till förmögenhetsbrott och industrispionage.

Televerket har för avsikt att under första halvåret 1975 bl. a. fatta de investeringsbeslut som krävs för att det allmänna datanätet skall kunna börja utnyttjas under 1977.

Televerkets utredning om ett separat allmänt datanät påbörjades redan 1969 och var i allt väsentligt slutförd den 10 maj 1971 i rapporten ”Separat allmänt datanät, systemutredning 1971”.

Diskussionen om den automatiska databehandlingens för- och nackdelar har sedan 1971 varit intensiv och lett till en djupare insikt om faktiska och potentiella risker med ett okritiskt utnyttjande av datatekniken. Enligt datainspektionens mening kan datanätet på sikt - som en ”tröskeleffekt” - komma att få större betydelse för rationaliseringsverksamheten än vad som i allmänhet torde ha förutsetts. Likaså skärps vissa både aktuella och mera långsiktiga problem som inspektionen har till uppgift att bevaka.

Mot denna bakgrund anser inspektionen det angeläget att diskussionen om datanätets egenskaper och funktioner och dess eventuella konsekvenser intensifieras och förs i en bred krets av experter, användare och beslutsfattare.

Televerket har för sin del hävdat att datanätet snarast kan anses erbjuda en bättre säkerhet än vad som är fallet med nu tillämpad dataöverföringsteknik. Detta torde i huvudsak vara riktigt vad avser den tekniska säkerheten mot obehörig åtkomst i den del av dataöverföringsnätet som televerket har ansvar för, dvs. mellan en teleförbindelses ändpunkter. Även om säkerheten således i vissa avseenden torde kunna ökas, kan enligt datainspektionens

TU 1975/76:1

mening nya risker uppstå i andra avseenden.

Bland de tjänster televerket avser erbjuda abonnenterna i nätet kan sålunda nämnas lagring av meddelanden för att möjliggöra kommunikation mellan terminaler som ej direkt kan kommunicera med varandra liksom även i det fall en mottagande terminal är upptagen och meddelandet skall sändas så snart terminalen blir ledig. Televerket avser även att i vissa fall erbjuda kodomvandling av meddelanden som då sker i nätet. Dessa tjänster nödvändiggör en lagring av de aktuella meddelandena på datorminnen och bearbetning av dem med program i televerkets datorer.

Viktigare än dessa problem är emellertid sådana frågor som ligger utanför televerkets ansvarsområde och kontroll. Till en teleförbindelses ändpunkter kopplas terminaler och datamaskiner. De risker för obehörig åtkomst som i dag finns i system som utnyttjar befintliga, fast uppkopplade eller uppringda förbindelser kan inte genom tillgänglig teknik för t. ex. identifikation och behörighetskontroll helt undanröjas. Genom det sätt på vilket nätet kan förväntas komma att efter hand utnyttjas ökar dessa risker. De flesta känsliga terminalsystem är i dag uppbyggda med fasta, av televerket särskilt uppkopplade förbindelser mellan terminal och datamaskin. Ett sådant system kan jämföras med ett t. ex. av militären för tillfälligt bruk uppbyggt telefonsystem med några sinsemellan förbundna telefonapparater som ej står i förbindelse med det allmänna telenätet. Analogt härmed kan en anslutning till det allmänna datanätet motsvaras av en inkoppling av telefonen i det allmänna telefonnätet. Därvid uppstår en i tidigare system obefintlig risk för obehörig uppringning. En viktig skillnad är att datorns förmåga att skilja mellan behörig och obehörig uppringning är betydligt sämre än motsvarande mänskliga förmåga.

Det från datainspektionens synpunkt främsta skälet till vaksamhet och beredskap inför det nya utvecklingssteg som datanätet representerar är emellertid de nya och svåröverskådliga möjligheter till sammankoppling av information från olika databanker som det nya nätet på sikt kommer att erbjuda. Datalagen ger visserligen möjlighet till föreskrifter, men övervakningen kan försvåras. Rationaliseringsönskemålen kan här komma i direkt kollision med den enskildes rätt till personlig integritet. De följande skisserna avser illustrera dessa nya risker.

TU 1975/76:1

8 TERMINALER

DATAMASKINER OCH DATABASER

Riksförsäkringsverket

/

\

Exekutionsväsendet

y

i "N

Rikspolisstyrelsen

/

j

a d -

Centrala f ast ighetsdatrj

0 Banker o försäkr bolag

Varje databas, såsom riksförsäkringsverkets register, rikspolisstyrelsens register, etc. har i allmänhet genom uppkopplade förbindelser i telefonnätet fast anslutning till de terminaler som utnyttjas i respektive system. En och samma terminal kan härigenom endast kommunicera med den datamaskin som den är ansluten till.

Riksförsäkringsverket

Exekut ionsvaser.det

Datanät

Rikspolisstyre]sen

Centrala fastighetsdata

Bank o förs bolag

Genom den långtgående standardisering av kommunikationsprocedurer, terminaler, m. m. som uppmuntras och med säkerhet kommer att påskyndas genom datanätets tillkomst skapas tekniska förutsättningar för varje terminal att kommunicera med varje databas liksom för terminaler respektive datamaskiner att kommunicera med varandra.

I detta sammanhang kan nämnas att man enligt uppgift, inom internationella teleorgan diskuterat specifikationer för en standardterminal vars

TU 1975/76:1

koppling till nätet skulle ske på motsvarande sätt som en telefon kopplas till telefonnätet.

Datainspektionen har sedan sin tillkomst aktivt deltagit i det internationella samarbetet inom olika organ i syfte att uppnå internationella överenskommelser på dataområdet. Datainspektionen har även inom ramen för tillgängliga resurser sökt ta initiativ på detta område. Datainspektionen har hittills tagit ställning till ett mindre antal framställningar om inspektionens medgivande enligt 11 § datalagen till databehandling i utlandet. Inställningen till dessa framställningar har varit restriktiv och medgivande har beviljats endast i några fall där fråga varit om ett fåtal, föga känsliga uppgifter rörande ett mindre antal registrerade.

Televerket har inom de internationella teleorganisationerna och även i samarbete med de övriga nordiska länderna deltagit i arbetet på att förbereda en framtida anslutning av det svenska datanätet till motsvarande utländska nät.

Enligt datainspektionens mening synes det naturligt med en närmare koppling av frågorna om internationella konventioner på integritetsskyddsområdet med frågorna om konventioner på dataöverföringsområdet. Såväl tidsplaner som ekonomi i de internationella näten kan komma att påverkas. (Se även avsnitt 25.) Som framgår av motionen är datakommunikationsfrågorna inte uteslutande ett integritetsproblem. Även databehandling av rent tekniska data eller administrativa ej personanknutna data via ett datanät kan öka samhällets sårbarhet. Dessa problem accentueras naturligtvis vid överföring av data för behandling i ett annat land.

Möjligheterna att i dagens läge kontrollera efterföljden av 11 § datalagen är, som anfördes i förarbetena till datalagen, små. Bl. a. torde det vara omöjligt att förhindra att t. ex. enstaka magnetband med personuppgifter utan medgivande förs ut ur landet. Tillkomsten av internationella datakommunikationsnät torde innebära att en mycket stor del av den hastigt ökande datatrafiken länderna emellan kommer att slussas via dessa nät. Datainspektionen finner det då naturligt att frågan om åtgärder för att förhindra brott mot datalagen i samband med den internationella datatrafiken tas upp till övervägande i anslutning till arbetet med internationella konventioner.

Datainspektionen har tidigare i år under hand uppmärksammat kommunikationsdepartementet på det allmänna datanätets betydelse för integritetsfrågoma. Den i motionen önskade granskningen av hithörande säkerhetsproblem torde kunna ske genom samarbete mellan televerket och datainspektionen samt övriga intressenter. Kontakter mellan de båda myndigheterna har redan förekommit.

TU 1975/76:1

25 Internationell! datasamarbete (motion nr 69)

I motionen hemställs i denna fråga att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om samordning av datalagstiftning och åstadkommande av internationellt bindande konventioner till skydd för de enskilda medborgarnas integritet och mot obehörig avtappning av data.

Datainspektionen åberopar sitt yttrande i samma fråga år 1974(KU 1974:20 s. 35-37) och tillägger nu följande.

Inom Europarådet har dess högsta organ, ministerrådet, den 20 september 1974 antagit resolution (74) 29 med rekommendationer till medlemsländernas regeringar om skydd för privatlivet gentemot databanker på den offentliga sektorn. Tillsammans med den tidigare antagna motsvarande resolutionen angående den privata sektorn har därmed åstadkommits en gemensam grund för nationella lagar inom Europarådets medlemsländer.

Samtidigt pågår utrednings- och lagstiftningsarbetet på detta område i flera av medlemsländerna. Utrednings- och lagstiftningsarbetet följs av Europarådets sekretariat som åtagit sig uppgiften att ta erforderliga initiativ när ett tillräckligt underlag i form av nationell lagstiftning föreligger, troligen redan i år.

Under år 1974 haren konferens hållits i London på initiativ av Europarådet över ämnet ”Regler om god datased” (on rules of conduct applicable in informatics). Konferensen utmynnade i en förklaring att denna fråga i första hand bör lösas lagstiftningsvägen.

I USA antogs den 1 januari 1975 en lagstiftning som reglerar inrättandet och förandet av federala register. Denna lagstiftning gäller både manuellt och maskinellt förda register. Samtidigt beslöt Kongressen tillsätta en Federal Privacy Commission som skall ha visst ansvar för lagens efterlevnad samt fortsätta att utreda möjligheterna till motsvarande lagstiftning beträffande den privata sektorn. Den amerikanska lagstiftningen motsvarar i stort den hessiska datalagen.

Inom OECD har under år 1974 hållits två sammankomster rörande data och integritet. Vidare har i februari 1975 hållits ett seminarium om data och telekommunikation. Datainspektionen har varit representerad vid samtliga dessa. Genom användningen av sådana nya kommunikationsmöjligheter som satellitöverföring mellan olika världsdelar bör sannolikt frågan om internationella överenskommelser inte begränsas till en europeisk angelägenhet. Förhållandevis många svenska företag använder sig av möjligheten att via satellit överföra och återhämta information som bearbetas i USA. Det finns således starka skäl att överväga om inte frågan om internationella konventioner bör behandlas inom ramen för OECD:s verksamhet i stället för inom Europarådet.

Inom OECD har, ännu helt informellt, bildats en arbetsgrupp som skall bl. a. kartlägga de problem som uppkommer vid överförande av datalagrad information eller vid bearbetningar i ett land via terminal i ett annat. Ar -

TU 1975/76:1

betsgruppen kommer att i datainspektionens regi sammanträda i Stockholm i mars 1975.

Frånsett de integritetsproblem som kan uppkomma genom att informationen behandlas utanför den svenska datalagens jurisdiktionsområde på sätt som inte är förenligt med datalagen kan erinras om samhällets ökade sårbarhet och behovet av ökad säkerhet.

Det är sannolikt att registeransvariga kommer att ställa krav på ökad säkerhet och ekonomiska garantier för den information som i framtiden kommer att transporteras via datanät eller satellit. Informationen har ofta mycket stort ekonomiskt värde, och skulle den förvanskas eller förstöras kan det leda till betydande förluster. Dessa kan vara direkt ekonomiskt mätbara men kan också uppstå genom att administrationen eller verksamheten i övrigt vid ett svenskt företag i vart fall temporärt upphör att fungera om en datamaskin i utlandet plötsligt ej längre skulle hållas tillgänglig för regelbundet återkommande körningar. Det svenska företaget saknar kanske tillgång till system- och programdokumentation eller till en för de aktuella rutinerna lämplig datamaskin; och de manuella rutiner som tidigare tilllämpats har kanske sedan länge ej använts. Det är i dessa fall inte bara fråga om avsiktligt genomförda händelser som sabotage, utan kriser mellan andra länder genom vilka datanätslinjerna passerar eller rena olyckshändelser kan utlösa samma effekter. Allt detta leder till att även andra skäl än rena integritetsskäl talar för att internationella överenskommelser snabbt kommer till stånd.

Allteftersom olika länder antar datalagstiftning och allteftersom internationella databanker inrättas (som t. ex. Swift för bankväsendet och Stinfosystem för medicinsk och teknisk forskning) kommer behovet av internationella konventioner att bli mera uppenbart för de utvecklade länderna. Om det inte blir en mer allmän uppslutning kring dessa överenskommelser är risken påtaglig för att något eller några länder utvecklas till "data havens”, där databehandling kan ske helt fritt.

Redan på det nordiska området behövs samordning lagstiftningarna emellan eller konventioner. Även i detta sammanhang medverkar datainspektionen. Samråd har förekommit med representanter för Danmark, Finland och Norge. Den finska kommittén har också företagit studiebesök hos datainspektionen. I samverkan med Nordiska rådet och den Nordiska Dataunionen kommer datainspektionen att delta i ett 3-dagarsseminarium i Oslo i september 1975.

Skillnaden mellan de lagstiftningar som kan väntas på olika håll i världen och den svenska datalagen har påtagligt minskat bl. a. genom den praxis datainspektionen har utvecklat genom det förenklade förfarandet. Förutsättningar torde således finnas för överenskommelser. Ett förslag kan vara att lägga bestämmelserna om rätt för registrerad till insyn i personregister (10 § datalagen) och om dataintrång (21 § datalagen) som en första grund för en internationell konvention. I vart fall torde 21 § inte vara kontroversiell

TU 1975/76:1

eller på något sätt stå i strid med lagstiftningen i övrigt i andra länder. Detta skulle självfallet bara utgöra en första grund som sedan snabbt bör utvecklas vidare. Utöver integritetsfrågorna bör så småningom även tekniska och ekonomiska frågor behandlas.

I avvaktan på internationella överenskommelser har datainspektionen intagit en synnerligen restriktiv hållning till frågor om medgivande till databehandling utomlands (11 § datalagen). Endast enstaka ärenden har hittills prövats, varvid några ansökningar bifallits och ett par avslagits. Ytterligare ärenden skall inom kort behandlas. De avser bl. a. kundregister, personalregister, reskontrarutiner och forskningsregister. Upplysningsvis skall också nämnas att ansökningar om tillstånd att föra personregister inkommit från en del utländska företag som utför sin databehandling i Sverige.

Datainspektionen förutsätter att någon svensk anslutning inte sker till det nordiska eller det europeiska datanät, som planeras bli genomfört till slutet av 1970-talet, innan giltiga konventioner föreligger. Konventionstexten bör inte bara omfatta regler till skydd för integriteten gentemot databanker utan också regler om kontroll av i vilken omfattning och på vilka grunder ADB-baserad personinformation får föras över gränser och lagras i andra länder än det där registrerad person är bosatt.

Datainspektionen vill kraftigt understryka vad som framgår av den här lämnade redogörelsen, nämligen att förhållandena utomlands på dataområdet har direkt betydelse för det integritetsskydd som vi i vårt land vill tillförsäkra medborgarna genom datalagen och att detta samband fortlöpande ökar i betydelse. Internationella initiativ från Sverige på detta område är därför också ett påtagligt nationellt svenskt intresse vid sidan av de allmänna intressen som ligger till grund för Sveriges medverkan i internationellt arbete.

Redan nu kan nämnas att ett fortlöpande arbete med jämförande studier av lagstiftning och lagförslag samt viss datateknik i olika länder samt utarbetande av utkast på grundval härav borde påbörjas snarast om Sverige anses böra vara initiativtagare i fråga om internationella överenskommelser. Datainspektionen känner sig ansvarig för att sådana initiativ aktualiseras och kommer i mån av förmåga att hos statsmakterna föreslå de åtgärder och därav föranledda resurser som behövs.

Detta yttrande har beslutats av datainspektionens styrelse. Därvid deltog generaldirektören Källner, ordförande, ledamöterna Hugosson, Pernelid, Pettersson, Polstam, Redvall, Vinge, Westerholm, Westin, Wijkman samt ersättaren Nordström och byråchefen Freese. I yttrandet såvitt det avser motionerna nr 93 och 1017 deltog dock inte ledamoten Wijkman samt såvitt avser motionen nr 669 inte ledamöterna Hugosson och Pettersson.

GOTAB 75 9828 S Stockholm 1975