Med anledning av propositionen 1975/76:106 med förslag till lag om felparkeringsavgift, m. m. jämte motioner

TU 1975/76:14

Trafikutskottets betänkande 1975/76:14

med anledning av propositionen 1975/76:106 med förslag till lag om felparkeringsavgift, m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975/76:106 har regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslagit riksdagen att antaga förslagen till

1. lag om felparkeringsavgift,

2. lag om ändring i lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall,

3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

I propositionen läggs fram förslag till lag om felparkeringsavgift. Enligt den föreslagna lagen avkriminaliseras de flesta formerav parkeringsförseelser och den nuvarande parkeringsboten ersätts med en avgift, som fordonsägaren är betalningsansvarig för. Invändningar mot parkeringsanmärkningen avses i nte i nverka på skyldigheten att erlägga avgiften men avgiften återbetalas om invändningen godtas vid den rättsliga prövning som fordonsägaren kan begära om han bestrider anmärkningen. Den nya avgiften föreslås i princip tillfalla vederbörande kommun efter avdrag för statsverkets administrationskostnader. Genom det nya sanktionssystemet åstadkoms - utan avkall på rättssäkerheten - en enklare och mindre resurskrävande ordning för beivrande av parkeringsförseelser.

Vidare föreslås vissa jämkningar i lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall. Ändringarna innebär bl. a. att felparkerat fordon får flyttas om det inte är osannolikt att parkeringen innebär fara för trafikolycka eller hinder i trafiken.

1 Riksdagen 1975/76 15 sami. Nr 14

TU 1975/76:14

2 Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

1 Förslag till

Lag om felparkeringsavgift

Härigenom föreskrives följande.

1 § Regeringen får förordna att denna lag skall tillämpas i fråga om överträdelse av föreskrift rörande parkering eller stannande av fordon som är upptaget i bilregistret eller motsvarande utländska register om överträdelsen ej är belagd med straff.

2 § Överträder någon föreskrift som avses i 1 § är han skyldig att erlägga avgift (felparkeringsavgift).

3 § Felparkeringsavgift utgör lägst femtio och högst etthundrafemtio kronor. I kommun, som svarar för trafikövervakning enligt lagen (1964:321) om

kommunal trafikövervakning, fastställer kommunfullmäktige felparkeringsavgiftens belopp. I annan kommun fastställes beloppet av länsstyrelsen.

4 § Den som när överträdelsen skedde var antecknad som fordonets ägare i register som avses i 1 § är ansvarig för att felparkeringsavgiften betalas. Detta gäller dock ej om omständigheterna gör det sannolikt att fordonet har frånhänts honom genom brott.

5§ Har fordon stannats eller parkerats i strid mot föreskrift som avses i 1 §, får polisman eller sådan trafikövervakare som avses i 2 § lagen (1964:321) om kommunal trafikövervakning meddela parkeringsanmärkning. Sådan anmärkning skall innehålla uppmaning att inom viss tid betala den fastställda avgiften. Anmärkningen överlämnas till fordonets förare eller ägare eller fästes på fordonet.

6 § Betalas ej felparkeringsavgift inom föreskriven tid, skall fordonets ägare erinras om betalningsansvaret och uppmanas att inom viss tid betala avgiften.

Betalas ej avgiften efter uppmaning som avses i första stycket, utfärdas åläggande för fordonets ägare att betala avgiften inom viss tid. Efterkommes ej åläggandet, skall avgiften indrivas.

7 § Avgift skall erläggas inom föreskriven tid även om talan föres om undanröjande av betalningsskyldigheten.

TU 1975/76:14

8 § Meddelas parkeringsanmärkning och anser fordonets förare eller ägare att så ej hade bort ske, får han ansöka om rättelse hos polismyndigheten i det polisdistrikt där anmärkningen meddelades. Bifalles ansökan, undanröjer myndigheten betalningsansvaret.

Bifalles ej ansökan om rättelse eller kan frågan icke lämpligen prövas i denna ordning, erinras den som har begärt rättelse om möjligheten att bestrida betalningsansvar på det sätt som anges i 9 §.

Mot beslut med anledning av begäran om rättelse får talan ej foras.

9 § Ägare av fordon, i fråga om vilket parkeringsanmärkning har meddelats, får hos polismyndigheten i det polisdistrikt där parkeringsanmärkningen meddelades skriftligen anmäla att han bestrider betalningsansvar. Därvid skall grunden för bestridandet anges.

Har bestridande anmälts, verkställer polismyndigheten den utredning som behövs. Sedan utredningen har avslutats, meddelar polismyndigheten beslut med anledning av bestridandet. Finner myndigheten att parkeringsanmärkning ej hade bort meddelas eller att betalningsansvar av annan anledning ej åvilar den som bestritt sådant ansvar, undanröjer den betalningsansvaret.

Anmäles bestridande senare än sex månader efter det att avgiften har erlagts eller utmätningsman vidtagit åtgärd för indrivning av avgiften, avvisas anmälan.

10 § Mot beslut enligt 9 8 som innebär att betalningsansvaret undanröjts får talan ej föras.

Talan mot annat beslut enligt 9 8 föres genom besvär hos den tingsrätt inom vars domkrets överträdelsen har ägt rum. Vid prövning av besvären tillämpas lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden om ej annat anges i denna lag. Därvid gäller i fråga om besvär vad i den lagen sägs om ansökan. Besvär skall dock alltid anföras skriftligen.

Mot tingsrätts beslut får talan ej foras.

11 § I tingsrätt för allmän åklagare det allmännas talan.

12 § Tingsrätt är vid handläggning av ärende enligt denna lag domför med en lagfaren domare.

13 § Om ej annat följer av denna lag äger bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272) om indrivning, avkortning och avskrivning motsvarande tillämpning i fråga om felparkeringsavgift.

Åläggande enligt 6 8 andra stycket får ej utfärdas senare än ett år efter den dag då överträdelsen skedde.

Åtgärd för indrivning av felparkeringsavgift får ej vidtagas senare än fem år efter den dag överträdelsen skedde.

14 § Väckes åtal eller utfärdas strafföreläggande för gärning som icke omfattas av förordnande enligt denna lag och ingår i gärningen förfarande som kan föranleda parkeringsanmärkning, skall sådan anmärkning ej meddelas.

1* Riksdagen 1975/76. 15 sami. Nr 14

TU1975/76:14

15 § Felparkeringsavgift återbetalas om

1. betalningsansvaret har undanröjts genom beslut som har vunnit laga kraft,

2. avgift tidigare har erlagts för samma överträdelse,

3. det i annat fall har förekommit fel som avsett ärendets handläggning och felet har varit till men för den som erlagt avgift eller

4. avgiften redan har erlagts, när åtal väckes eller strafföreläggande utfärdas i fall som avses i 14 §.

16 § Har parkeringsanmärkning meddelats i kommun som svarar för trafikövervakning enligt lagen(1964:32Dorn kommunal trafikövervakning tillfaller felparkeringsavgiften kommunen. I annat fall tillfaller avgiften statsverket.

Vid utbetalning till kommun av erlagd felparkeringsavgift avdrages statsverkets kostnader med belopp som fastställes av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. När lagen träder i kraft skall lagen (1960:683) om parkeringsbot upphöra att gälla. I fråga om överträdelse som skett före den nya lagens ikraftträdande skall dock äldre bestämmelser tillämpas.

TU 1975/76:14

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall,

dels att i 11 § ordet ”Konungen” skall utbytas mot ordet ”regeringen”. dels att 2, 3, 4, 6 och 8 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §

Fordon får flyttas enligt denna lag om det

1. är uppställt så att fara för trafikolycka uppstår eller betydande hinder uppkommer i trafiken,

2. är uppställt i strid mot föreskrift om uppställning av fordon så att renhållning, snöröjning eller annat arbete på väg avsevärt försvåras, eller

3. med hänsyn till sitt skick, den tid under vilken det stått uppställt på samma plats eller annan omständighet måste anses övergivet.

3 §

Beslut om flyttning av fordon som avses i 2 § 1 meddelas och verkställes av polismyndigheten.

Föreslagen lydelse

Fordon får flyttas enligt denna lag om det

1. är uppställt så att fara för trafikolycka uppstår eller hinder uppkommer i trafiken,

2. är uppställt i strid mot föreskrift om uppställning av fordon så att renhållning, snöröjning eller annat arbete på väg avsevärt försvåras, eller

3. med hänsyn till sitt skick, den tid under vilken det stått uppställt på samma plats eller annan omständighet måste anses övergivet.

Har fordon ställts upp i strid mot föreskrift om stannande eller parkering skall fall som avses i första stycket 1 anses föreligga, om det ej är osannolikt att fara uppstår eller hinder uppkommer.

Beslut om flyttning av fordon som avses i 2 § 1 meddelas och verkställes av polismyndigheten. / kommun som svarar för traftkövetyakning enligt lagen (1964:321) om kommunal trafikövervakning får sådant beslut meddelas och verkställas av kommunal myndighet.

TU 1975/76:14

6 Nuvarande lydelse

Beslut om flyttning av fordon som avses i 2 § 2 eller 3 meddelas av polismyndigheten, om vägförvaltning eller kommunal myndighet begär det, och verkställes av den som påkallat beslutet. I den mån Konungen bestämmer får vägförvaltning eller kommunal myndighet själv besluta om sådan flyttning.

Föreslagen lydelse

Beslut om flyttning av fordon som avses i 2 § 2 eller 3 meddelas av polismyndigheten, om vägförvaltning eller kommunal myndighet begär det, och verkställes av den som påkallat beslutet. I den mån regeringen bestämmer får vägförvaltning eller kommunal myndighet själv besluta om sådan flyttning.

I flyttningsbeslut anges om fordonet är fordonsvrak.

4 S

Fordonsvrak som flyttas skall så snart det lämpligen kan ske skrotas eller undanskaffas på annat sätt.

Flyttas annat fordon, skall det ställas upp så nära den plats där det anträffades, att det lätt kan återfinnas. Kan fordonet ej lämpligen ställas upp på sådant sätt eller är det att anse som övergivet enligt 2 § 3, skall det förvaras på särskild uppställningsplats för fordon sorn flyttas enligt denna lag.

Flyttas annat fordon, skall det. förvaras på särskild uppställningsplats för fordon sorn flyttas enligt denna lag eller ställas upp så nära den plats där det anträffades att det lätt kan återfinnas.

6 §

När beslut om flyttning meddelats, skall polismyndigheten underrätta ägaren så snart det kan ske.

Flar fordon ställts upp till förvaring på särskild uppställningsplats och har ägaren ej kunnat anträffas, skall polismyndigheten utan dröjsmål kungöra flyttningen i tidning inom orten eller på annat lämpligt sätt samt vidtaga de fortsatta undersökningar och åtgärder som kan anses påkallade för att göra underrättelse möjlig < Ägare

av fordon som flyttats enligt denna lag är skyldig ersätta kostnaden för flyttningen och övriga åtgärder som vidtagits med stöd av lagen. Ersättningsskyldighet förelig -

När beslut om flyttning meddelats, skall den myndighet som meddelat beslutet underrätta ägaren så snart det kan ske.

Har fordon ställts upp till förvaring på särskild uppställningsplats och har ägaren ej kunnat anträffas, skall den myndighet som verkställt flyttningen kungöra den i tidning inom orten eller på annat lämpligt sätt samt vidtaga de fortsatta undersökningarochåtgärdersom kan anses påkallade för att göra underrättelse möjlig.

8 Ägare av fordon som flyttats enligt denna lag är skyldig ersätta kostnaden för flyttningen och övriga åtgärder som vidtagits med stöd av lagen. Ersättningsskyldighet förelig -

TU 1975/76:14

ger ej, när ägaren gör sannolikt, att fordonet frånhänts honom genom brott, eller när fara eller hinder som avses i 2 § I uppstått till följd av omständighet som inte bort förutses av den som ställt upp fordonet.

ger ej, när ägaren gör sannolikt, att fordonet frånhänts honom genom brott eller att förhållandena vid tiden för uppställningen var sådana att den icke innebar eller kunde förutses komma att innebära fara eller hinder som avses i 2 § I.

Vid beräkning av kostnaderna skall avdragas fordonets värde, om äganderätten övergått enligt 7 §.

Fordon som förvaras på särskild uppställningsplats behöver ej utlämnas, förrän kostnaderna betalats.

Kostnad, som ej uttages av ägaren, bäres av statsverket eller, om flyttningsbeslutet verkställts av kommunal myndighet, av kommunen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

TU 1975/76:14

3 Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives, att 20 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 §'

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skola från samtliga ur förvärvskällan under beskattningsåret härflutna intäkter i penningar eller penningars värde (bruttointäkt) avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Att koncernbidrag, som icke utgör sådan omkostnad, ändå skall avräknas i vissa fall och inräknas i bruttointäkt hos mottagaren framgår av 43 § 3 mom. Avdrag må icke ske för: Avdrag må icke ske för:

den skattskyldiges levnadskostna- den skattskyldiges levnadskostna der

och därtill hänförliga utgifter, der och därtill hänförliga utgifter,

däruti inbegripet vad skattskyldig utgivit såsom gåva eller såsom periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv, andre maken, hemmavarande barn under 16 år eller hemmavarande barn, som fyllt 16 men ej 18 år och som ej anses tillhöra arbetspersonalen;

ränta å den skattskyldiges eget, i hans förvärvsverksamhet nedlagda kapital; svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning å skuld; avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973:349);

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift; belopp för vilket arbetsgivare är

däruti inbegripet vad skattskyldig utgivit såsom gåva eller såsom periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv, andre maken, hemmavarande barn under 16 år eller hemmavarande barn, som fyllt 16 men ej 18 år och som ej anses tillhöra arbetspersonalen;

ränta å den skattskyldiges eget, i hans förvärvsverksamhet nedlagda kapital; svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning å skuld; avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973:349);

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift; belopp för vilket arbetsgivare är

'Senaste lydelse 1975:1174.

TU 1975/76:14

9 Nuvarande lydelse

ansvarig enligt 75 § uppbördslagen

(1953:272);

förlust, som är att hänföra till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse

ansvarig enligt 75 § uppbördslagen (1953:272);

avgift enligt lagen (1976:000)om.felparkeringsavgift; förlust,

som är att hänföra till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

TU 1975/76:14

10 Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de under allmänna motionstiden vid riksmötet 1975/76 väckta motionerna 1975/76:276

av herrar Signell och Blomkvist (båda s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att frågan om en utökning av trafikvakternas arbetsuppgifter, i syfte att skapa större trivsel och säkerhet i trafiken, utreds.

1975/76:723 av herrar Åberg och Jonsson i Alingsås (båda fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning i syfte att ge polismyndigheten möjlighet att ta hand om och transportera bort fordon som viss tid lämnats utan tillsyn av ägaren efter stopp på grund av motorfel etc. eller av annan anledning övergivits av föraren.

1975/76:1541 av herr Glimnér (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begären översyn av bestämmelserna med sikte på att staten lämnar kommunerna ersättning för kostnader för parkeringsövervakning.

1975/76:1609 av herr Romanus (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att kommunerna får ta hand om avgifterna för felparkering enligt de riktlinjer som anges i motionen.

dels de med anledning av propositionen 1975/76:106 väckta motionerna

1975/76:2178 av herr Polstam (c) och fru Kristensson (m) vari föreslås att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:106 dels beslutar att 10 § sista stycket förslaget till lag om felparkeringsavgift utgår ur lagtxten, dels hos regeringen hemställer om de förslag till jämkningar i lagstiftningen i övrigt som erfordras för att genomföra full följdsmöjlighet till hovrätt.

1975/76:2189 av herr Hallgren m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen måtte besluta bifalla propositionen 1975/76:106 med förslag till lag om felparkeringsavgift med den ändring som föreslås i motionen beträffande 3 § enligt följande:

Propositionens förslag Motionärernas förslag

3 §

Felparkeringsavgift utgör lägst Felparkeringsavgift utgör lägst

femtio och högst etthundrafemtio trettiofem och högst sjuttiofem kro kronor.

nor.

1 kommun, som svarar för trafikövervakning länsstyrelsen.

1975/76:2190 av herr Löfgren (fp) vari anhålls att riksdagen vid behandling av proposition 1975/76:106 även beaktar de synpunkter som riksdagens revisorer kan komma att framföra vid slutbehandlingen inom kort av granskningspromemorian nr 12/1975 angående indrivning av parkeringsbot.

TU 1975/76:14

11 Utskottet

Förstäf’ till Lag om felparkeringsavgi/i

Bestämmelser som reglerar rätten att stanna och parkera fordon på väg finns dels i vägtrafikkungörelsen (1972:603, ändrad senast 1975:822-VTK), dels i lokala trafikföreskrifter som har utfärdats med stöd av VTK. I fråga om stannande och parkering utanför väg gäller terrängtrafikkungörelsen (1972:594, ändrad senast 1975:1315-TTK).

Överträdelse av parkeringsbestämmelserna kan medföra ansvar enligt lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (ändrad senast 1975:611-TBL). Är gärningen inte straffbar enligt TBL döms till böter, högst 500 kr., enligt 164 § forsta stycket 5, 9 eller 10 VTK. Har motorfordon stannats eller parkerats i strid mot vissa av bestämmelserna och är det inte utrett vem som förde fordonet döms i stället ägaren (subsidiärt ägaransvar). Sistnämnda bestämmelse har gällt sedan ingången av år 1970.

Straff för brott mot reglerna om stannande eller parkering kan utdömas av domstol efter åtal. Vidare kan åklagare i stället för att väcka åtal meddela den misstänkte strafföreläggande för brottet. Slutligen finns möjlighet att anmana den misstänkte att betala parkeringsbot eller förelägga honom ordningsbot. Parkeringsbot är den vanligaste påföljden.

Som en bakgrund till förslaget om subsidiärt ägaransvar angav departementschefen (prop. 1969:140) att bilismens kraftiga expansion medfört att långt gående begränsningar i möjligheterna att parkera fordon hade blivit nödvändiga. Denna utveckling anses ha fortsatt under tiden därefter. Den främsta bristen i dagens system är enligt departementschefens bedömning att fordonets ägare genom en invändning eller ren passivitet åstadkommer att förseelser måste utredas och frågan om uttagande av sanktion måste föras ända till domstol innan betalningsskyldighet inträder och exekution kan ske. 1 propositionen föreslås mot bakgrund härav en avkriminalisering och införandet av strikt ägaransvar för parkeringsforseelser samt en betalningsskyldighet, som gäller oberoende av invändningar. Till grund för forfattningsförslaget ligger en inom kommunikationsdepartementet utarbetad promemoria (Ds K 1973:6). I det följande behandlar utskottet lagförslaget mot bakgrund av vissa i ämnet väckta motionsyrkanden.

I propositionen framhålls att parkeringsforseelser knappast anses som brott i egentlig mening. I princip anses parkeringsforseelser inte heller påverka frågan om körkortskrav. Mot denna bakgrund föreslås att de förseelser mot bestämmelserna om stannande och parkering som nu kan beivras genom parkeringsbot förfarande avkriminaliseras och att sanktionen för sådana överträdelser får formen av en avgift, kallad felparkeringsavgift. Man har numera enligt departementschefen anledning räkna med att den registrerade ägaren - utom i rena undantagsfall - också är faktisk ägare. Från denna synpunkt anses inte längre några rimliga invändningar kunna resas mot ett strikt

TU 1975/76:14

ägaransvar. Innebörden i ansvaret formuleras i propositionen så, att den som enligt bilregistret är ägare till ett visst fordon svarar för betalningen av felparkeringsavgift. Om sanktionen för parkeringsöverträdelsen är en avgift anses heller inga principiella invändningar kunna göras mot att ägaren riktar regresskrav mot den som verkligen fört bilen.

I motionen 2190 hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen även beaktar de synpunkter som riksdagens revisorer kan komma att framföra vid slutbehandlingen av granskningspromemorian nr 12/1975. I en efter det motionen väckts avgiven tilläggspromemoria till den nämnda granskningspromemorian har riksdagsrevisorerna i fråga om det strikta ägaransvaret bl. a. påpekat att detta ansvar bör gälla även parkeringsanläggningar. I den mån det ingår i den offentliga trafik- och bebyggelseplaneringen att anordna parkering på tomtmark m. m. anses sådan mark i fråga om ägaransvar böra bli jämställd med gatuparkering.

Även utskottet finner att den sålunda aktualiserade frågan bör prövas och anser den därför böra överses i regeringens kansli. Erfarenheter av lagstiftningen torde dock böra erhållas innan området för dess tillämpning vidgas. Enligt vad utskottet erfarit har regeringen sin uppmärksamhet riktad på problemet och avser att närmare granska förutsättningarna för att tillämpa den föreslagna bestämmelsen på mark som inte är gatu- eller vägmark. Utskottet förutsätter att de förslag i ämnet som må föranledas av regeringens prövning framläggs så snart det kan ske. Med hänsyn till det anförda finner utskottet någon särskild åtgärd från riksdagens sida i ämnet ej erforderlig.

Vad departementschefen anfört beträffande avkriminalisering av parkeringsföreseelserna och det strikta ägaransvaret i övrigt har ej gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Felparkeringsavgift föreslås utgöra lägst 50 kr. och högst 150 kr. Avgiftens belopp fastställs enligt förslaget i kommun som svarar för trafikövervakning av kommunfullmäktige och i annan kommun av länsstyrelsen.

Det nuvarande intervallet beträffande avgifterna fastställdes år 1960. Förändring av pris- och lönenivån sedan dess skulle enligt propositionen motivera en två- till fyrdubbling av det maximala beloppet. Med hänsyn till att de faktiska bötesbeloppen varit lägre förordar departementschefen emellertid att uppräkningen av avgiftsintervallet t. v. begränsas.

Utskottet tillstyrker departementschefens förslag i denna del och avstyrker följaktligen yrkandet i motionen 2189 att felparkeringsavgiften skall vara lägst 35 kr. och högst 75 kr.

Enligt lagförslaget skall eventuella invändningar inte stoppa vidtagande av sanktioner. 1 de fall då rättelse av en felaktig parkeringsanmärkning sker först efter det att felparkeringsavgiften har betalats, förutsätts återbetalning ske. Anser fordonets förare eller ägare att parkeringsanmärkning ej bort meddelas får han söka rättelse hos polismyndigheten i det polisdistrikt

TU 1975/76:14

där anmärkningen gjorts. Detta innebär en möjlighet att få felaktiga parkeringsanmärkningar på ett tämligen formlöst sätt återkallade. Ägare av fordon föreslås också kunna skriftligen hos polismyndigheten anmäla bestridande av betalningsansvar. Myndigheten tar därvid genom formligt beslut ställning till framförda invändningar. Talan avses kunna fullföljas till tingsrätt. Den avkriminalisering av felparkeringarna som förordas bör enligt departementschefen ha till följd att domstolsprocessen inte ges brottmålskaraktär. I propositionen föreslås att handläggningen i huvudsak får bygga på förfarandet enligt lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden (ändrad senast 1973:1155). Med hänsyn till sanktionens ringa storlek och arten av de frågor som kan komma upp till bedömning synes det enligt departementschefen till fyllest med en prövning i två instanser utöver den som sker vid begäran om rättelse.

I motionen 2178 hemställs om förslag till de jämkningar i lagstiftningen som erfordras för att ge fullföljdsmöjlighet till hovrätt. Den hittillsvarande prövningen i överrätt i parkeringsmål har enligt motionärerna inneburit att praxis stadgats och kunnat vinna efterföljd. Mot bakgrund av hittills vunna erfarenheter på området anses någon form av prejudikatsinstans för prövningen av ifrågavarande ärenden böra fordras. Tingsrätterna kan enligt motionärerna ej fungera som sådana instanser.

Med hänsyn till behovet av prejudikat på området finner utskottet det erforderligt att i varje fall under en övergångstid talan mot ifrågavarande ärenden kan föras i hovrätt. Skulle det visa sig att det blir en stor tillströmning av ärenden av ifrågavarande slag till hovrätterna bör denna överklagningsmöjlighet efter övergångstiden kunna avskaffas. Utskottet vill också erinra om att enligt propositionen behandlingen av ärendena i fråga t. v. förlagts till polismyndighet och allmän domstol i avvaktan på hur andra liknande frågor om övergång till avgiftssystem kommer att få sin lösning. 1 samband därmed torde - mot bakgrund av erfarenheter av lagens tillämpning - även frågan om prejudikatsinstans komma att upptas tili förnyad prövning.

Utskottets ställningstagande i denna del föranleder en redaktionell ändring i förslagets 11 §.

Sanktionen i det föreslagna systemet har snarast karaktär av en offentlig avgift. Departementschefen anser det därför naturligt att beträffande indrivning av felparkeringsavgift anknyta till reglerna om uppbörd och indrivning av restförd skatt och förordar en lösning i enlighet härmed. I den ovannämnda granskningspromemorian behandlas ett i en motion till 1971 års riksdag framlagt förslag om att indrivningen av parkeringsbot skall samordnas med uppbörden av vägtrafikskatt. Det framhålls i anslutning härtill i tilläggspromemorian att förslaget innebär en alternativ lösning, som framdeles kan bli aktuell om den nu förestående ordningen inte visar sig fylla förväntningarna. Detta alternativ anses dock förutsätta vissa ytterligare överväganden, främst i fråga om verkningarna för skatteuppbörden och för han -

TU 1975/76:14

deln med begagnade bilar. Verkningarna bör dock enligt riksdagsrevisorerna klarläggas i så god tid att ytterligare dröjsmål inte uppstår om systemet med felparkeringsavgifter skulle behöva omprövas.

Även utskottet finner att frågan härom kräver ytterligare överväganden och förutsätter att den följs upp inom regeringens kansli. Det sålunda aktualiserade spörsmålet bör därför f. n. ej föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Om parkeringsöverträdelserna avkriminaliseras är det enligt departementschefens mening naturligt att felparkeringsavgifterna i princip tillfaller kommunerna. För att systemet till rimlig kostnad skall fungera så smidigt och effektivt som avsetts, bör enhetliga och rationella handläggningsrutiner eftersträvas. Genom att förfarandet med hänsyn härtill i viss utsträckning anses innebära att statliga resurser ställs till förfogande för handläggningsrutinerna måste statsverket dock få gottgörelse för sina kostnader för verksamheten. Departementschefen förordar att ersättningen t. v. fastställs till 18 kr. i 1975 års penningvärde för varje betald parkeringsanmärkning med uppräkning till följd av löneutvecklingen. Det anses böra ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att med utgångspunkt i det anförda fastställa avdragsbeloppet. Vad departementschefen anfört i sammanhanget anges i huvudsak tillämpligt endast beträffande kommuner där kommunal trafikövervakning finns anordnad. I övriga kommuner avses statsverket böra uppbära hela felparkeringsavgiften.

Genom det anförda synes syftet med de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1541 om ersättning till kommunerna för parkeringsövervakning och 1609 om att kommunerna får ta hand om avgifterna i huvudsak komma att tillgodoses, varför motionerna avstyrks.

1 riksdagsrevisorernas tilläggspromemoria påtalas behovet av information om den föreslagna lagstiftningen för att bl. a. åstadkomma ökad efterlevnad av parkeringsbestämmelsernaoch för att höja betalningsbenägenheten. Även utskottet finner det vara mycket angeläget att allmänheten av vederbörande myndigheter informeras på området och vill understryka vikten därav.

I den under allmänna motionstiden väckta motionen 276 hemställs att frågan om en utökning av ira/ikvaktenias arbetsuppgifter utreds i syfte att skapa större trivsel och säkerhet i trafiken. Utskottet vill i anslutning härtill framhålla att frågan om huvudmannaskapet för trafikövervakarkåren f. n. utreds av trafiknämndsutredningen som, enligt ett nyligen avgivet betänkande Lokala trafikföreskrifter m. m. (SOU 1976:18), avser att lämna en särskild promemoria i ämnet före innevarande sommar. Utskottet förutsätter att vid den fortsatta behandlingen av denna fråga även de synpunkter som framkommit i motionen samt i riksdagsrevisorernas tilläggspromemoria, såvitt gäller trafikvaktpersonalens medverkan vid övervakningen av att fordonen är försedda med giltiga kontrollmärken, beaktas. Med hänvisning här -

TU 1975/76:14

till finner utskottet att nyssnämnda motion samt motionen 2190, såvitt nu är i fråga, icke bör föranleda någon riksdagens särskilda åtgärd.

Vad förslaget till lag om felparkeringsavgift i övrigt innehåller har ej gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Förslag lill Lag om ändring i lagen (196 7:420) omflyttning av fordon i vissa Jall

Beträffande möjligheterna att flytta felparkerade fordon gäller f. n. att fordon får flyttas bl. a. om det är uppställt så att fara för trafikolycka uppstår eller betydande hinder uppkommer i trafiken. Ett felparkerat fordon får dock i allmänhet anses innebära en fara för trafikolycka eller ett hinder i trafiken. Departementschefen anser därför en ändring av regelns innehåll vara påkallad. Den föreslagna ändringen innebär att flyttning av fordon får ske om det uppställts i strid mot föreskrift om stannande eller parkering och förhållandena ej är sådana att uppställningen inte innebär fara för trafikolycka eller hinder för trafiken.

Utskottet tillstyrker vad propositionen innehåller i denna del.

1 motionen 723 hemställs om utredning i syfte att ge polismyndigheten möjlighet att ta hand om och transportera bort fordon som viss tid lämnats utan tillsyn av ägaren efter stopp på grund av motorfel etc. eller av annan anledning övergivits av föraren.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att ifrågavarande lag redan i sin nuvarande utformning medger den av motionärerna åsyftade möjligheten att flytta fordon samt avstyrker motionen.

Förslag lill Lagom ändring i kommunalskallelagen (1928:370)

Ovan nämnda förslag har inte gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen

a. med bifall till propositionen 1975/76:106 och med avslag på motionen 1975/76:2189 antager 3 $ förslaget till lag om felparkeringsavgift,

b. med anledning av propositionen 1975/76:106 och motionen 1975/76:2178 antager 10 och 11 $$ förslaget till lag om felparkeringsavgift med de ändringarna att paragraferna erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelser:

TU 1975/76:14

16 Regeringensförslag

Utskottetsförslag

10 s

Mot beslut enligt 9 § som innebär att betalningsansvaret undanröjts får talan ej föras.

Talan mot annat beslut enligt 9 § föres genom besvär hos den tingsrätt inom vars domkrets överträdelsen har ägt rum. Vid prövning av besvären tillämpas lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden om ej annat anges i denna lag. Därvid gäller i fråga om besvär vad i den lagen sägs om ansökan. Besvär skall dock alltid anföras skriftligen.

Mot tingsrätts beslut får talan ej fö- Talan mot tingsrätts beslut föres ras. genom besvär i hovrätten.

c. med bifall till propositionen 1975/76:106 och med avslag på motionerna 1975/76:1541, 1975/76:1609 och 1975/76:2190 antager förslaget till lag om felparkeringsavgift i de delar förslaget inte omfattas av utskottets hemställan under 1 a och b ovan,

d. avslår motionen 1975/76:276,

2. att riksdagen

a. antager förslaget till lag om ändring i lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall,

b. avslår motionen 1975/76:723,

3. att riksdagen antager förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Stockholm den 23 mars 1976

På trafikutskottets vägnar SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp). Dahlgren (c). Lothigius (m), Lindahl i Lidingö (s). Persson i Heden (c). Hjorth (s). Hugosson (s). Håkansson i Rönneberga (c). Rosqvist (s). Östrand (s). Stjernström (c), Magnusson i Kristinehamn (vpk). Sellgren (fp), Johansson i Vrångebäck (m) och fru Sandéhn (s).

M o t hovrätts beslut får talan ejföras.

HS

I tingsrätt för allmän åklagare det allmännas talan.

I tingsrätt och hovrätt för allmän åklagare det allmännas talan.

TU 1975/76:14

17 Reservation

av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”De nuvarande” och slutar med ”högst 75 kr.” bort ha följande lydelse:

I motionen 2189 yrkas att Jelparkeringsavgiften skall vara lägst 35 kr. och högst 75 kr. Det finns enligt utskottets mening säkert skäl för att avgiften skall kunna differentieras för olika områden med hänsyn till graden av den negativa effekt en felparkering kan medföra. Däremot bör avgiftsintervallet begränsas och högsta avgiftsuttaget sänkas i förhållande till regeringens förslag för att inte förleda kommunerna till alltför stora avgiftshöjningar. Sådana skulle rimma illa med tanken bakom ett avkriminaliseringsförfarande. Även utskottet förordar därför en lägsta avgift av 35 kr. så att den nya lagen inte behöver medföra någon omedelbar höjning. Högsta avgiften bör begränsas till 75 kr. Utskottet tillstyrker följaktligen ifrågavarande motionsyrkande.

dels utskottets hemställan under 1 a bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen

a. med anledning av propositionen 1975/76:106 och med bifall till motionen 1975/76:2189 antager 3 § förslaget till lag om felparkeringsavgift med den ändringen att paragrafen erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

35 Felparkeringsavgift utgör lägst Felparkeringsavgift utgör lägst

femtio och högst etthundrafemtiö trettiofem och högst sjuttiofem krokronor. nor.

I kommun, som svarar för trafikövervakning enligt lagen (1964:321) om kommunal trafikövervakning, fastställer kommunfullmäktige felparkeringsavgiftens belopp. I annan kommun fastställes beloppet av länsstyrelsen.