Med anledning av motioner angående åtgärder för att främja cykeltrafiken, m. m.

Trafikutskottets betänkande 1975/76: 16

med anledning av motioner angående åtgärder för att främja cykeltrafiken, m. m.

Motionerna

1 motionen 1975/76:422 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås, (del av yrkandet 3), att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om vidgade statsbidrag til) kommunernas kollektivtrafik innefattande, såvitt nu är i fråga, anläggning av cykelleder.

I motionen 1975/76:800 av herr Sven Gustafson i Göteborg (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär

1. att en översyn av statsbidragsbestämmelserna i fråga om gatu- och vägbyggande kommer till stånd i syfte att möjliggöra statsbidrag till en systematisk utbyggnad av cykelvägnätet,

2. att vägtrafikförordningen överses med hänsyn till den ökade roll som cykeltrafiken spelar,

3. att - i avvaktan på den mer långsiktiga lösning som ovannämnda utredningar kan medföra - regeringen senast till höstsessionen av 1976/77 års riksmöte lägger fram förslag till temporära statsbidragsbestämmelser som vid sidan av nuvarande väganslag kan stimulera kommunerna att vidta förbättringar för cykeltrafiken och att ett skäligt belopp anvisas för detta ändamål,

4. att frågan om bidrag till cykelleder för fritidsverksamhet och semesterresor också prövas.

I motionen 1975/76:1563 av herr Jonsson i Alingsås (fp) föreslås att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla att den prövar frågan om statsbidrag till cykel- och gångbanor samt förelägger riksdagen ett sådant förslag.

Utskottet

I anslutning till behandlingen av vissa motionsledes framställda yrkanden begärde 1972 års riksdag (TU 1972:14, rskr 1972:250) hos Kungl. Maj:t en utredning med syfte att skapa bättre förutsättningar för cy keltrafiken. Genom beslut den 12 januari 1973 uppdrog Kungl. Maj:t med anledning härav åt statens vägverk och statens trafiksäkerhetsverk att gemensamt och i samråd med statens planverk utföra en utredning i enlighet med riksdagens beslut. 1974 års riksdag (TU 1974:11, rskr 1974:123) gjorde vissa uttalanden om hur utredningsarbetet fortsättningsvis borde bedrivas, vilket framför allt föranledde att utredningen tillfördes nya utredningsresurser. 1 oktober 1975

1 Riksdagen 1975/76. 15 sami. Nr 16

TU 1975/76:16

redovisades utredningsuppdraget i en skrivelse till regeringen. Samtidigt överlämnades rapporten ”Cykeln i Stadens trafiknät” (Statens planverk, rapport nr 33, del 1).

De inventeringar som gjorts i samband med utredningen visar enligt nämnda skrivelse att situationen för cykeltrafiken i många fall är besvärlig med hänsyn till såväl säkerhet som framkomlighet. Inte sällan upplevs det som alltför riskfyllt att cykla, särskilt i storstadsområdenas centrala delar. Cykeln sägs vara ett billigt, energisnålt och miljövänligt samt föga ytkrävande transportmedel och erbjuder därmed just sådana kvaliteter som efterlysts i den allmänna debatten om trafik- och tätortsmiljön. Detta anses böra föranleda ökade ansträngningar - planeringsmässiga och ekonomiska - för att avhjälpa bristerna.

Enligt utredningen investeras f. n. ca 70 milj. kr. per år i cykelleder och andra anläggningar för cykeltrafiken. Härav svarar staten för ca 20 milj. kr. Det statliga engagemanget har i huvudsak samband med att staten genom vägverket antingen svarar för den allmänna väghållningen eller lämnar bidrag till väg- och gatuhållningen i de tätorter där kommunen är väghållare. Utbyggnad av anordningar för cykeltrafiken sker därvid enligt utredningen i anslutning till byggande av större trafikleder för motorfordonstrafiken. Detta anses betyda att delar av cykelvägnätet byggs ut som visserligen är nödvändigt men som kanske inte alltid från det totala cykelvägnätets synpunkt är de mest angelägna. Det påpekas att det f. n. icke är formellt möjligt att lämna bidrag av vägmedel till en systematisk utbyggnad av cykelvägnätet, vilket skulle förutsätta ändringar i gällande författningar, bl. a. statsbidragskungörelsen( 1971:955). Även från andra utgångspunkter vore det enligt cykelutredningen lämpligt med en allsidig prövning av bidragssystemet i fråga om gatu- och vägbyggandet. En viss översyn av vägtrafiklagstiftningen med avseende på cykeltrafikens problem anses också motiverad.

Enligt den förenämnda skrivelsen torde en total översyn av statsbidragsbestämmelserna bli tidskrävande, varför det finns skäl att överväga någon form av temporär lösning vid sidan av nuvarande väganslag som skulle kunna stimulera kommunerna till att vidta förbättringar för cykeltrafiken. Ett sådant stimulansbidrag till cyklismen bör vara förenat med en så enkel administrativ handläggning som möjligt. För att uppnå ett rationellt resursutnyttjande utan en omfattande gransknings- och kontrollapparat anses bidragsprocenten böra sättas betydligt lägre än de 85-95 procent som nu är vanliga för statsbidrag till väg- och gatubyggnadsobjekt.

Enligt motionen 800 är det angeläget att översynen av statsbidragsbestämmelserna och vägtrafikförordningen kommer till stånd. Ett yrkande med samma syfte finns i motionen 422 och i motionen 1563. Sistnämnda motion avser jämväl statsbidrag till gångbanor, vilka dock torde byggas i anslutning till cykelbanor. I överensstämmelse med de tankegångar som finns i cykelutredningens skrivelse yrkas i motionen 800 att riksdagen hos

TU 1975/76:16

regeringen begär omedelbara åtgärder för att stimulera cykeltrafiken i avvaktan på en mera långsiktig lösning. Detta bör enligt motionären ske genom förslag snarast möjligt och senast vid höstsessionen av 1976/77 års riksmöte beträffande temporära statsbidragsbestämmelser, som vid sidan av nuvarande väganslag kan stimulera kommunerna att vidta förbättringar för cykeltrafiken. Ett skälig belopp anses också böra anvisas för detta ändamål.

Utskottet anser att rapporten ”Cykeln i Stadens trafiknät” blir ett värdefullt hjälpmedel för kommunerna när det gäller att i trafik- och bebyggelseplaneringen ta större hänsyn till trafikförhållandena för cyklister. I enlighet med vad som anförts i cykelutredningens skrivelse och i förevarande motioner behövs emellertid även enligt utskottets uppfattning åtgärder också från statens sida. Utskottet finner därför att en översyn av statsbidragsbestämmelserna i fråga om gatu- och vägbyggande bör komma till stånd i syfte att stimulera till ett sammanhållet och rationellt cykelvägnät. Även vägtrafikförordningen bör ses över med hänsyn till den ökande roll som cykeltrafiken spelar.

Då en utredning av detta slag enligt vad som framgått av det anförda torde bli tidskrävande bör temporära statsbidragsbestämmelser för att stimulera cykeltrafiken i avvaktan påen mera långsiktig lösning snarast möjligt föreläggas riksdagen.

I lämpligt sammanhang bör också förslaget beträffande möjlighet att ge bidrag till cykelleder för fritidsverksamhet och semesterresor tas upp till prövning.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:422, yrkandet 3 såvitt gäller cykelleder, 1975/76:800 och 1975/76:1563 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande dels en översyn av statsbidragsbestäm melserna i fråga om gatu- och vägbyggande, dels en översyn av vägtrafikförordningen, dels förslag snarast möjligt från regeringens sida beträffande temporära statsbidragsbestämmelser.

Stockholm den 18 mars 1976

På trafikutskottets vägnar SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp), Dahlgren (c), Lothigius (m). Lindahl i Lindingö (s), Persson i Heden (c). Hugosson (s). Rosqvist (s), Clarkson (m). Östrand (s). Stjernström (c), Magnusson i Kristinehamn (vpk). Sellgren (fp). Johansson i Hållsta (c), Johansson i Åmål (s) och fru Sandéhn.