Med anledning av propositionen 1975/76:155 om vissa körkortsfrågor jämte motioner

TU 1975/76:28

Trafikutskottets betänkande 1975/76: 28

med anledning av propositionen 1975/76: 155 om vissa körkortsfrågor jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975/76: 155 har regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för en körkortsreform som i propositionen förordats.

I propositionen behandlas olika frågor angående körkort, såsom lämplighetskraven beträffande körkortshavare, förutsättningarna och formerna för körkortsingripande samt åtgärder i fråga om den som har nordiskt körkort.

När det gäller lämplighetskraven föreslås en mera individualiserad och nyanserad bedömning än den nuvarande. Nykterhetskravets betydelse inskärps, men en bedömning med utgångspunkt i den personliga helhetsbilden skall ske. Nuvarande presumtionsregel om att den som har gjort sig skyldig till enstaka fylleri är olämplig som förare föreslås upphävd. I fråga om allmän brottslighet avses i första hand den mera allvarliga kriminaliteten få betydelse. Även här skall emellertid hänsyn tas till rehabiliteringsaspekten och till den prognos beträffande vederbörandes utveckling som görs vid den straffrättsliga bedömningen.

Beträffande körkortsingripanden föreslås att ökad vikt läggs vid åtgärder mot körkortshavare som har gjort sig skyldiga till allvarligare trafikföreseelser — såsom körning mot rött ljus och grövre hastighetsöverträdelser. Också återkallelsetiderna föreslås nyanserade i betydligt högre grad än f. n. Bestämda återkallelsetider — spärrtider — skall anges i beslut om återkallelse, och omprövning av dem skall ske endast om nya omständigheter inträffar som påverkar körkortsfrågan. Även den som får avslag på ansökan om körkort skall kunna få besked om för hur lång tid ett begånget brott etc. utestänger honom från rätten till körkort.

Varningsinstitutet skall reformeras och utnyttjas mera effektivt, bl. a. genom att varningen i förebyggande syfte sätts in på ett tidigare stadium än som nu är fallet.

Lämplighetsutredning skall enligt förslaget fortfarande göras och innefatta hörande av kommunalt vårdorgan. Yttrandet från polisen skall emellertid inte innehålla uttalande om vederbörandes lämplighet utan endast en redogörelse för de faktiska omständigheterna.

Som ett led i bekämpandet av trafikbrottsligheten och som ett hjälpmedel för att bestämma åtgärder mot körkortshavare som försummar

1 Riksdagen 1975176.15 sami. Nr 28

TU 1975/76: 28

sig diskuteras ett pricksystem. Förutsättningarna härför övervägs ytterligare av en särskild utredning.

När det gäller handläggningen av frågor om körkortsingripanden avvisas tanken på att återkallelse skall bestämmas genom strafföreläggande. Körkortsingripandet föreslås liksom nu handläggas av administrativ domstol (länsrätt, kammarrätt, regeringsrätten) även vid trafikbrott. Tillämpningen av ett system med allmänt ombud i körkortsprocessen övervägs i det fortsatta reformarbetet.

Även reglerna om utländska körkort föreslås reformerade, bl. a. genom registrering, uppgiftsskyldighet och förbättrade möjligheter att omhänderta sådana körkort vid förseelser m. m. Nordiskt körkort skall bli giltigt i Sverige även sedan körkortshavaren har fast bosatt sig här, och frågan om körkortsingripanden m. m. mot sådan körkortshavare skall behandlas här i landet. Förslaget i denna del grundar sig på ett nordiskt utredningsarbete.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de under allmänna motionstiden vid riksmötet 1975/76 väckta motionerna

1975/76: 804 av fru Karlsson (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning av frågan om lättnader i gällande inskränkningar i rätten att erhålla körkort på i motionen anförda grunder.

1975/76: 1071 av fru Lindqvist och herr Winberg (båda m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att allmän domstol skall besluta om körkortsåterkallelse i de fall som anges i 3 kap. 1 § i trafikmålskommitténs förslag till körkortsreform.

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1975/76: 2388 av herr Börjesson i Falköping (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att körkortsindragningar skall handläggas av allmän domstol.

1975/76: 2423 av herr Sven Gustafson i Göteborg (fp) vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att trafiksäkerhetsutredningen bör ges i uppdrag att utreda frågan om rehabilitering av personer dömda för rattfylleri eller rattonykterhet och att förslag i frågan därefter föreläggs riksdagen.

1975/76: 2424 av herr Olsson i Edane m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att omhändertagen person, under hän -

TU 1975/76: 28

visning till LTO, inte bör kunna förvägras lämplighetsintyg i samband med utfärdande av körkort.

1975/76: 2425 av herr Polstam m. fl. (c) vari hemställs

1. att riksdagen med avslag på propositionen, såvitt avser handläggningen av körkortsingripande vid grövre trafikbrott, beslutar att dessa körkortsåtgärder skall beslutas i brottmålsprocessen,

2. att riksdagen uttalar att frågor om körkortsingripande skall regleras i lag och att regeringen därför snarast möjligt bör förelägga riksdagen förslag till lagstiftning i enlighet härmed.

1975/76: 2435 av herr Olsson i Sundsvall (c) vari hemställs att riksdagen i samband med behandlingen av propositionen uttalar sig för införande av allmänt ombud i körkortsmål och för en förstärkning av länsrätternas utredningsresurser.

1975/76: 2436 av herrar Olsson i Sundsvall och Svanström (båda c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lag om körkort, upptagande huvudreglerna om förutsättningarna för erhållande och återkallelse av körkort.

1975/76: 2437 av herr Åkerlind (m) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå propositionen 1975/76: 155,

2. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag i körkortsfrågor grundat på de principer som redovisats i motionen.

1975/76: 2461 av fru Anér (fp) vari hemställs

1. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående registrering av belastningsuppgifter i körkortsregistret,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående de kommunala vårdorganens yttrande till lämplighetsutredning vid körkortstillstånd och körkortsingripande.

1975/76: 2462 av herrar Jonsson i Alingsås (fp) och Polstam (c) vari föreslås att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen anhålla att förslag till körkortslag föreläggs riksdagen,

2. att, om yrkandet under 1 ej bifalles, hos regeringen anhålla att vid utformningen av författningstext beaktas vad i motionen anförts.

1975/76: 2463 av herr Lidgård (m) vari hemställs

1. att riksdagen med avslag på proposition 1975/76: 155 hos regeringen begär förslag till körkortslag,

2. att riksdagen uttalar

a) att körkortsfrågan i anledning av trafikbrott skall handläggas av domstol,

lf Riksdagen 1975176.15 sami. Nr 28

TU 1975/76: 28

b) att samarbetet mellan polismyndighet och berörda sociala organ rörande körkortsfrågor skall utformas så, att det ålägger ifrågavarande sociala organ att inte endast lämna upplysningar om alkoholmissbruk utan även lämna andra relevanta upplysningar som kan ge underlag till en allsidig lämplighetsprövning.

1975/76: 2464 av herr Nyqvist (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar om en överflyttning till allmän domstol av körkortsmål i anledning av trafikbrott av den allvarliga art att brottet som sådant kan föranleda återkallelse av körkortet.

Utskottet Allmän översikt

År 1961 tillsattes trafikmålskommittén med uppgift att undersöka möjligheterna att begränsa tillströmningen av trafikmål till domstolarna och att i övrigt förenkla handläggningen av sådana mål. I tilläggsdirektiv till kommittén år 1970 framhölls att frågan om återkallelse av körkort var av särskilt intresse. Enligt dessa direktiv skulle kommittén särskilt undersöka förutsättningarna och formerna för körkortsingripande vid vissa typer av trafikbrott som inneburit en direkt fara eller i övrigt varit av allvarlig beskaffenhet. Kommittén har redovisat sitt arbete i fråga om körkort i betänkandena (SOU 1972: 70—72) Rätten till ratten och i promemorian (Ds Ju 1972: 31) Kriminalitet och trafikbrott.

Meningarna om kommitténs förslag bland remissinstanserna är splittrade. I ett väsentligt avseende är dessa emellertid ganska eniga. Det gäller behovet av nyansering av bedömningen i körkortsmål.

Departementschefen instämmer i att en nyansering behövs och förslaget sägs ge väsentliga uttryck härför. Detta gäller allmän brottslighets betydelse, nykterhetsfrågan, verkan av olovlig körning och återkallelsetiderna.

Det är vidare enligt departementschefen uppenbart att man måste se till helhetsbilden av vederbörandes situation och beakta om han med hänsyn till den samlade utredningen om hans personliga förhållanden kan anses lämplig som förare. I helhetsbedömningen anses också ingå att man i vissa fall måste ta hänsyn även till sådana omständigheter som exempelvis behovet av körkort och den tid som har förflutit mellan en förseelse och körkortsingripandet. Å andra sidan måste man enligt departementschefen hålla fast vid att nyanseringen inte drivs därhän att man får en bristande enhetlighet i praxis. Fasta hållpunkter anses böra finnas för olika typfall, och det anses som nödvändigt att vissa schabloner uppställs, något som varken kommittén eller remissinstanserna ifrågasatt.

Departementschefen går i propositionen igenom kommitténs förslag, och remissyttrandena i olika delar. Därutöver tas ytterligare några kör -

TU 1975/76: 28

kortsfrågor upp, som kommittén inte haft att behandla. Detta gäller olika frågor om utländska körkort, där särskilt behovet av reformer beträffande körkort som utfärdats i annat nordiskt land ansetts påtagligt. På detta område föreligger ett förslag som utarbetats av Nordisk kommitté för vägtrafiklagstiftning (NKV). Förslaget har presenterats i rapport nr 6 i Nordiska trafiksäkerhetsrådets rapportserie och bär titeln Körkort i Norden. Andra viktiga körkortsfrågor gäller bl. a. problem i vad avser registreringen av körkortshavare.

En del frågor har visat sig behöva belysas ytterligare innan slutlig ställning tas till dem. Regeringen har därför den 18 mars 1976 tillkallat en särskild sakkunnig för utredning av vissa körkortsfrågor.

De lösningar som förordas i förslaget anser sig utskottet till stora delar kunna biträda. Beträffande två frågor har inom utskottet uppkommit olika meningar. I det följande behandlar utskottet först vissa spörsmål om körkortsbestämmelsernas författningsmässiga utformning. Huvudsakligen i anslutning till motioner som väckts med anledning av olika avsnitt i förslaget behandlas därefter de av departementschefen i dessa delar förordade riktlinjerna.

Körkortsbestämmelsernas författningsmässiga utformning

Frågan om den författningstekniska utformningen av bestämmelserna behandlas i motionerna 2425, 2436, 2462 och 2463. I dessa motioner hemställs — med hänvisning till den betydelse som bestämmelserna har för den enskilde — att regeringen skall förelägga riksdagen förslag till körkortslag. I anslutning härtill kan utskottet konstatera att propositionen i angivna hänseende bygger på de riktlinjer som tidigare fastlagts för handläggningen av vägtrafikiagstiftningen. Sålunda redovisas principerna för körkortsreformen utförligt i propositionen och likaså anges huvuddragen av de ändringar i körkortskungörelsen som bedöms bli en följd av propositionens förslag. Utskottet anser likväl att det knappast kan vara tillfredsställande att för de enskilda människorna så väsentliga förhållanden som det här är fråga om regleras i en författning av lägre valör och inte i lag.

De bestämmelser som f. n. finns intagna i körkortskungörelsen (1972: 592, omtryckt 1975: 58, ändrad senast 1975: 1038) (KKK) omfattar föreskrifter av skiftande karaktär. I kungörelsen finns således regler om körkortsklasserna, om olika förutsättningar för erhållande av körkort, om återkallelse, varning, omhändertagande etc. Kungörelsen innehåller också en ingående reglering rörande administrativa rutiner, myndigheternas åligganden i körkortsfrågor, registerföringen m. m. Såsom framgår av det anförda är det alltså endast en del av körkortskungörelsens bestämmelser, som är av den beskaffenheten att en reglering i lag är lämplig och behövlig. Avgränsningen av dessa, mera grundläggande och prin -

TU 1975/76: 28

cipiellt viktiga bestämmelser är förenad med vissa problem, beroende på deras handläggningsmässiga samband med föreskrifter av mera administrativ karaktär. Det är med hänsyn härtill inte möjligt för utskottet att i detalj ange hur avgränsningen bör ske. Väsentligt är att de för den enskilde och från rätts- och trafiksäkerhetssynpunkt mest betydelsefulla bestämmelserna tas in i en lag. Det är emellertid av rent praktiska skäl också angeläget att lagen inte belastas med regler av mera administrativ karaktär, som i stället bör finnas i en regeringsförfattning med tilllämpnings- och verkställighetsföreskrifter till lagen. Vid avvägningen mellan de båda författningarna är det självfallet väsentligt att lagens bestämmelser ges ett tillräckligt konkret innehåll.

Förslag till en lagstiftning med den författningstekniska utformning som utskottet nu har förordat bör kunna utarbetas inom regeringens kansli och föreläggas riksdagen under våren 1977. I samband med att förslag till körkortslag framläggs bör informationsvis kunna redovisas även den regeringsförfattning som skall finnas jämte lagen.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Vid denna utgång saknar utskottet anledning att ingå i bedömning av det alternativa yrkandet 1 i motionen 2462.

Förarurval

Allmän brottslighet

Frågan om sambandet mellan allmän brottslighet och trafikbrottslighet utgör en av de mest omdiskuterade frågorna på körkortsområdet. Som framhölls under förarbetena till 1958 års lagstiftning är det inte själva brottet som sådant som skall föranleda att körkortsinnehav vägras. I stället bör helhetsbilden av personen i fråga utgöra grunden för en bedömning av frågan hur vederbörande kan komma att uppträda i trafiken. Man måste enligt propositionen beakta att på straffrättsområdet skett en fortgående utveckling mot ett mera individualiserat påfölj dssystem, som har ett betydande inslag av kriminalvård i frihet. Vidare anses körkortsfrågan i dag mer betydelsefull än vid tillkomsten av nuvarande regler genom att den enskilda människans behov av körkort är större än för ett femtontal år sedan. Mot bakgrund av det anförda är det enligt departementschefen angeläget att man gör en lämplig avvägning med beaktande av såväl trafiksäkerheten som intresset av att skapa goda förutsättningar för den enskildes rehabilitering. I detta sammanhang måste kvalificerad brottslighet, återfall i mer allvarlig brottslighet och kombinationen brottslighet och trafikbrottslighet uppmärksammas. Stor vikt anses böra fästas vid förarens personliga förhållanden och hur bilden av hans framtid ter sig, vilket i praktiken sägs vara en svår uppgift som ställer stora krav på körkortsmyndigheten.

Helhetsbilden av personen i fråga bör även enligt utskottets uppfatt -

TU 1975/76: 28

ning vara avgörande vid bedömningen av frågan hur denne kommer att uppträda i trafiken. Härav följer att ett isolerat omhändertagande — vilken grund som än åberopas — inte kan utgöra anledning att vägra den omhändertagne körkort. Detta gäller således även de i motionen 2424 aktualiserade omhändertagandena enligt lagen (1973: 538) om tillfälligt omhändertagande (LTO). Sådana ingripanden rapporteras enligt vad utskottet erfarit i normalfallet inte till körkortsmyndigheterna och någon ändring härvidlag förutsätts inte i förevarande proposition. När ett omhändertagande enligt LTO sker kan det givetvis å andra sidan föreligga sådana särskilda omständigheter att körkortsfrågan bör prövas, varför nykterhetsnämnd eller polismyndighet underrättar körkortsmyndigheten enligt 122 resp. 123 § KICK.

Det är emellertid att märka att det inte är själva omhändertagandet som skall föranleda underrättelsen. Som framgår av angivna paragrafer skall underrättelse ske endast om nykterhetsnämnden resp. polisen bedömer att det finns anledning att ompröva körkortsinnehavet. Görs en sådan anmälan — vilket i framtiden lika litet som f. n. avses bli en rutinåtgärd — skall i linje med körkortspropositionen frågor beträffande omprövning bedömas med beaktande av samtliga omständigheter och enligt de grunder som anges i körkortskungörelsen.

På grund av det anförda finner utskottet någon särskild åtgärd ej erforderlig med anledning av yrkandet i nämnda motion att omhändertagen person under hänvisning till LTO inte bör kunna förvägras lämplighetsintyg i samband med utfärdande av körkort.

Med hänsyn till kravet på en helhetsbedömning finner utskottet ej heller skäl tillstyrka motionen 2437 i vilken hemställs om nytt förslag i körkortsfrågor, grundat på de principer som redovisas i motionen.

Nykterhetskravet

När det gäller frågan om fylleriförseelses betydelse sägs nuvarande regler innebära en form av presumtion för att den som har begått en sådan förseelse är olämplig som motorfordonsförare. Departementschefen delar så till vida de grundtankar som ligger bakom nuvarande regler som att ett omhändertagande på grund av berusning inger så stark misstanke om vederbörandes opålitlighet i nykterhetshänseende att utredning bör ske om dennes nykterhetsförhållanden. Det gäller enligt departementschefen här liksom i fråga om allmän brottslighet att det är helhetsbilden av personen och den situation som han befinner sig i som måste bedömas. Vad departementschefen i sammanhanget anfört anses innebära att varje omhändertagande på grund av berusning bör föranleda prövning från körkortsmyndighetens sida. Däremot sägs övervägande skäl tala för att man i syfte att åstadkomma en lämplig avvägning i det enskilda fallet upphäver de nuvarande presumtions- och spärreglerna. Vad departementschefen anfört om nykterhet och omhändertagande på

TL 1975/76: 28

grund av berusning anses i motsvarande mån böra gälla bruk av andra berusningsmedel m. m. än alkohol, t. ex. vissa läkemedel och narkotika. Författningsmässigt bör enligt departementschefen de förordade riktlinjerna kunna uttryckas så, att det vid prövningen av frågan om körkortstillstånd särskilt skall beaktas om sökanden är känd för nyktert levnadssätt (17 § första stycket KKK) och att körkortet skall återkallas om körkortshavaren på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende inte bör ha körkort (51 § första stycket 5 KKK). De nu gällande presumtionsreglerna och spärreglerna vid fylleri bör samtidigt upphävas.

Bekämpandet av alkoholen i trafiken utgör som propositionen framhåller en angelägen uppgift i trafiksäkerhetsarbetet. Utskottet delar därför uppfattningen att nykterhetsförhållandena måste särskilt uppmärksammas när det gäller prövningen av förare. Avkall på skötsamhet i nykterhetshänseende som ett krav för innehav av körkort får således inte göras. Utskottet anser emellertid att det mera differentierade synsätt som i sammanhanget förordas i förslaget bör komma till stånd. I syfte att kunna göra en lämplig avvägning i det enskilda fallet finner även utskottet därför att de nuvarande presumtions- och spärreglerna bör upphävas.

Olovlig körning

Av propositionen framgår att bestämmelserna på ifrågavarande område varit föremål för diskussion och att de ansetts alltför stela för att kunna tillämpas efter sin ordalydelse. Departementschefen finner det befogat att lagstiftningen i ämnet utformas så, att större möjligheter till nyansering med hänsyn till omständigheterna skapas. Bedömningen av olovlig körning i samband med ansökan om körkortstillstånd föreslås ske som ett led i lämplighetsprövningen av vederbörande. Härvid sägs avseende böra fästas vid den trafikfara som föraren har utgjort och vid frågan om brottet kan antas vara av mera tillfällig art eller om det ger uttryck för en uttalad nonchalans mot trafikreglerna och de krav som ställs på förare från trafiksäkerhetssynpunkt. Med utgångspunkt i det anförda förordar departementschefen att de nuvarande bestämmelserna om spärrtid vid olovlig körning tas bort.

Utskottet har inget att erinra mot departementschefens förslag i denna del. Härigenom synes också yrkandet i motionen 804 om lättnader i gällande inskränkningar i rätten att erhålla körkort komma att i allt väsentligt tillgodoses, varför motionen avstyrks.

TU 1975/76: 28

9 Lämplighetsutredning

Enligt gällande regler skall sökande av körkortstillstånd förete ett lämplighetsintyg som har utfärdats av vederbörande polismyndighet. Departementschefen förordar att polisens lämplighetsutredning behålls. Övervägande skäl anses emellertid tala för att lämplighetsutredningen skall innehålla endast redogörelse för de personliga förhållandena och inte något omdöme om lämpligheten. Klargörs rollfördelningen mellan de olika organ, som handlägger ett körkortsärende, bör det enligt propositionen finnas möjlighet att få fram en ändrad attityd till dessa. Departementschefen avser därvid de olika vårdorganen, såsom sociala centralnämnder eller nykterhetsnämnder. Dessa bör liksom hittills höras av polisen och deras yttranden bör bestå av en redovisning av de faktiska förhållandena. De svårigheter som vårdorganen f. n. anser sig möta när det gäller att yttra sig om enskilda klienter bör härigenom enligt departementschefen kunna minska. I propositionen framhålls att polisens, vårdorganens och körkortsmyndigheternas arbete bör underlättas genom normer för i vilka fall utredning skall ske och hur den skall läggas upp. Myndigheter som bör samverka vid utarbetandet av föreskrifter av nu angivet slag anges vara rikspolisstyrelsen, statens trafiksäkerhetsverk och socialstyrelsen.

I motionen 2461 hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående de kommunala vårdorganens yttrande till lämplighetsutredning vid körkortstillstånd. Enligt motionären bör slås fast att de kommunala vårdorganen själva får avgöra på vad sätt informationen skall redovisas och vad yttrandena skall innehålla.

I motionen 2463 hemställs att samarbetet mellan polismyndighet och berörda sociala organ rörande körkortsfrågor skall utformas så, att det åligger ifrågavarande sociala organ att inte endast lämna upplysningar om alkoholmissbruk utan även att lämna andra relevanta upplysningar som kan ge underlag till en allsidig lämplighetsprövning.

Utskottet finner sig kunna godta att lämplighetsutredningen skall innehålla endast redogörelse för de personliga förhållandena. De sociala organens strävan att skapa förtroendefulla och positiva kontakter med dem som söker hjälp och vård måste vidare särskilt beaktas vid uppgiftslämnandet. Av vikt i sammanhanget anser utskottet vara att garantier skapas för att myndighets utlämnande av uppgifter begränsas till de förhållanden som har direkt betydelse för bedömningen av körkortsfrågan. Utskottet förutsätter att dessa frågor beaktas vid utarbetandet av de föreskrifter i ämnet som departementschefen förutskickar. Med hänsyn till det anförda synes någon särskild åtgärd från riksdagens sida i ämnet med anledning av motionen 2461, såvitt nu är i fråga, ej erforderlig. Genom de aviserade föreskrifterna synes också syftet med nyssnämnda yrkande i motionen 2463 i allt väsentligt komma att tillgodoses.

TU 1975/76: 28

10 Körkortsspärr

Förslaget i denna del innebär att nuvarande system, i vilket helt saknas möjlighet att ge den enskilde besked om återkallelsetidens längd, ersätts med ett förfarande av innebörd att föraren redan i återkallelsebeslutet får spärrtiden fastställd och att han därefter kan erhålla prövning av nya omständigheters inverkan på spärrtiden. I fråga om körkortsspärrens längd erinrar departementschefen om att körkortsingripandet bör nyanseras med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. En mera nyanserad bedömning får dock enligt förslaget inte leda till att det utvecklas en oenhetlig praxis som av de enskilda förarna uppfattas som inkonsekvent. Vissa schabloner för körkortsspärrens längd anses vara nödvändiga för olika slag av återkallelsegrunder.

Spärrtiderna skall enligt förslaget bestämmas till högst tre år och lägst en månad. Det kan ifrågasättas om en så kort återkallelsetid som en månad inte kan komma att undergräva respekten för körkortsingripandena och leda till en sådan förkortning av återkallelsetiderna att reaktionssystemet mister mycket av sin betydelse för trafiksäkerhetsarbetet. Av propositionen framgår dock att den korta spärrtiden på en månad bör höra till rena undantagen. Med beaktande härav anser sig utskottet kunna godta förslaget i denna del. Utskottet vill emellertid kraftigt understryka att förkortningen av minimitiderna i och för sig inte får tas till intäkt för en allmän sänkning av spärrtiderna för mindre svåra trafikbrott. Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot vad förslaget i övrigt innehåller beträffande spärrtiderna.

Återanpassning

Av propositionen framgår att frågor om återanpassning (rehabilitering) utgör ett betydelsefullt inslag i trafikmålskommitténs förslag. För departementschefen synes det emellertid ytterligt tvivelaktigt om några påtagliga resultat kan uppnås i sammanhanget, samtidigt som det står klart att det är fråga om en resurskrävande verksamhet. I den mån behov finns av rehabiliteringsåtgärder i egentlig mening torde de enligt departementschefen avse problemförare som har olika sociala problem. Dessa behov torde enligt propositionen komma att beaktas i det reformarbete som pågår inom såväl nykterhetsvården som kriminalvården.

Enligt utskottets uppfattning är rehabiliteringsåtgärder mycket angelägna i kampen mot alkohol i trafiken. Särskilda insatser bör därför göras med sikte på rehabilitering av förare med alkoholproblem. Trafiksäkerhetsutredningen bör därför — som påyrkas i motionen 2423 — ges i uppdrag att utreda frågan om rehabilitering av personer dömda för rattfylleri eller rattonykterhet och förslag i frågan föreläggas riksdagen.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

TU 1975/76: 28

11 Handläggningen av frågor om körkortsingripande

Allmän domstol eller förvaltningsdomstol

Frågan om att flytta över vissa körkortsingripanden från länsstyrelse till allmän domstol har alltsedan 1930-talet varit föremål för överväganden. 1957 års trafiknykterhetskommitté föreslog i sitt betänkande Nykterhet i trafik (SOU 1963: 72) att i princip samtliga körkortsingripanden som föranletts av brott (utom fylleri) skulle handläggas vid allmän domstol. Under slutskedet av trafikmålskommitténs arbete har länsrätten förts in i beslutsprocessen. Den reformverksamhet som bedrivits inom förvaltningsprocessen har dock inte fått utgöra hinder för reformer inom andra verksamhetsgrenar, t. ex. trafikstraffrätten. Till belysning av statsmakternas inställning i denna fråga redovisas i trafikmålskommitténs betänkande departementschefens uttalande i propositionen 1971: 14. Enligt detta uttalande ansågs frågor om återkallelse av körkort utan tvekan vara av sådan beskaffenhet att de borde prövas av domstol. Att dessa frågor hänfördes till länsrätts kompetensområde sades inte vara något annat än en naturlig följd av den beslutade omorganisationen av länsförvaltningen. Riksdagen lämnade uttalandet utan erinran.

I fråga om de allmänna domstolarna som beslutsorgan är det särskilt möjligheten till en samtidig prövning av straffet och körkortsfrågan som trafikmålskommittén sett som en stor fördel. Detta måste enligt kommittén anses vara ett grundläggande krav från både rättsäkerhets- och trafiksäkerhetssynpunkt. De möjligheter till en snabbare handläggning som skapas genom att körkortsfrågan avgörs i brottmålsprocessen sägs vara av särskild betydelse. Från rättssäkerhetssynpunkt är det enligt kommittén av vikt att avgörandet grundas på den omedelbara information om händelsförloppet m. m., som den allmänna domstolen erhåller i brottmålsprocessen, och att avgörandet fattas så snabbt som möjligt. En samtidig handläggning anses vidare medföra kostnadsbesparingar för såväl det allmänna som den enskilde. Även den internationella utvecklingen och önskemålet om internationell enhetlighet talar enligt kommittén för allmän domstol som beslutsorgan. Kommittén anser främst på de sålunda redovisade grunderna att alldeles övervägande skäl talar för att handläggningen av frågor rörande körkortsåterkallelse på grund av trafikbrott överflyttas från länsrätt till allmän domstol.

Utredningens förslag har i denna del tillstyrkts av bl. a. Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), högsta domstolen, riksåklagaren, domstolsverkets organisationsnämnd (DON), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), trafiksäkerhetsverket (TSV), Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Svenska kommunförbundet, Folksam och länsstyrelsen i Malmöhus län.

Bland de remissinstanser som avstyrkt förslaget må nämnas kammar -

TU 1975/76: 28

rätten i Stockholm, rikspolisstyrelsen, ett antal länsstyrelser, Motormännens helnykterhetsförbund (MHF), Svenska polisförbundet och Svenska transportarbetareförbundet. De flesta av dessa instanser förordar att nuvarande ordning behålls.

Regeringsrätten förordar överflyttning av vissa mål om återkallelse med anledning av grövre trafikbrott men däremot inte mål beträffande vilka det är fråga om upprepad brottslighet.

En begränsad överflyttning av mål till tingsrätt förordas också av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt länsstyrelsen i Jönköpings län.

Departementschefen har för sin del funnit det nödvändigt att försöka konkretisera frågeställningarna för att få en säkrare grund för sina överväganden. Av intresse för bedömningen är enligt departementschefen arten av och antalet mål i vilka samordningsfrågan blir aktuell, fördelningen på allmän domstol resp. på åklagare (strafföreläggande) och polis (ordningsföreläggande), när det gäller avgörandet av ansvarsfrågan och den nuvarande handläggningsordningen vid länsrätt. En redovisning härav försvåras av att det inte finns någon samlad statistik som möjliggör att exakta siffror anges. Vissa uppskattningar anses dock kunna göras med ledning huvudsakligen av uppgifter från den officiella statistiken, kommitténs undersökningar och uppgifter i remissvaren.

Sammanfattningsvis kan enligt propositionen sägas att i återkallelsefallen dominerar trafiknykterhetsbrotten (60—70 procent). Allmän domstol avgör där ansvarsfrågan. Körkortsingripandet anses komma snabbt efter det att brottet har begåtts och långt innan ansvarsfrågan tas upp till prövning i tingsrätten. Länsrätten kan förbereda körkortsmålet för slutligt avgörande i nära anslutning till att lagakraftägande dom föreligger i ansvarsfrågan. I övrigt gäller det framför allt — förutom fylleri som inte är av intresse i detta sammanhang — upprepad trafikbrottslighet och enstaka allvarligare trafiköverträdelser. I det övervägande antalet fall avgörs enligt propositionen ansvarsfrågan inte genom domstolsförhandling utan tas upp i strafföreläggande efter ordningsföreläggande. Varning sägs vara en vanlig körkortspåföljd i dessa fall. Upprepad trafikbrottslighet eller enstaka allvarligare trafiköverträdelser uppges ligga till grund för 75—80 procent av meddelade varningar. När det gäller övriga återkallelsegrunder blir domstolsbehandling av ansvarsfrågan inte aktuell. Det rör sig här om onykterhet (fylleri), sjukdom och underlåtenhet att följa vissa förelägganden. Behovet av — och i viss mån även utrymme för — en samordnad handläggning av straffrågan och körkortsfrågan visar sig vidare enligt departementschefen vid en närmare granskning av målens beskaffenhet och sättet för deras nuvarande handläggning vara begränsat.

Med hänvisning till bl. a. det anförda anser departementschefen att länsrätterna bör förbli återkallelsemyndigheter i samtliga typer av körkortsmål.

TU 1975/76: 28

13 I motionen 1071 hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att allmän domstol skall besluta om körkortsåterkallelse i de fall som anges i 3 kap. 1 § trafikmålskommitténs förslag till körkortsreform. Yrkanden med samma syfte finns i motionerna 2388 och 2463.

I motionen 2425 yrkas att handläggningen av körkortsingripande vid grövre trafikbrott skall beslutas i brottmålsprocessen.

I motionen 2464 hemställs om överflyttning till allmän domstol av körkortsmål i anledning av trafikbrott av den allvarliga art att brottet som sådant kan föranleda återkallelse av körkortet.

Utskottet har vid sin prövning av frågan funnit att särskild vikt i sammanhanget bör fästas vid den enskildes rättstrygghet och trafiksäkerhetsaspekterna. Genom att principerna om muntlighet och omedelbarhet blir tillämpliga och saken kan bedömas i ett sammanhang på ett väsentligt tidigare stadium än nu, bör enligt utskottets uppfattning större rättssäkerhet kunna uppnås om frågan om körkortsingripandet vid trafikbrott överflyttas till allmän domstol. Denna får därigenom också möjlighet att avväga de straffrättsliga åtgärderna och körkortsingripandena mot varandra. För den enskilde måste det dessutom framstå som rimligt att frågor om återkallelse av körkortet avgörs i ett sammanhang med trafikbrottet och inte som nu i förekommande fall sedan månader förflutit efter det dom i målet vunnit laga kraft. När frågan om brottspåföljd prövas görs ställningstagandet därjämte regelmässigt på grundval av en ingående personutredning vid domstolen, varför denna får anses väl lämpad att göra den totalbedömning av förarens person som enligt det föregående anses så viktig för bedömningen av körkortsfrågan.

Principerna om muntlighet och omedelbarhet gagnar även trafiksäkerheten. Bland remissinstanser som tillstyrkt kommitténs förslag beträffande handläggningen framhålls sålunda trafiksäkerhetssynpunkterna och den rationellare ordning för handläggningen som skapas genom att frågorna om straff resp. körkort handläggs samtidigt. Utskottet vill i sammanhanget särskilt peka på att ett av de mera avgörande skälen för trafiksäkerhetsverkets tillstyrkan av överflyttning till domstol angetts vara den betydelse frågan har från trafiksäkerhetssynpunkt.

Utskottet finner med hänsyn till det anförda att allmän domstol bör besluta om körkortsåterkallelse vid sådana trafikbrott, beträffande vilka domstolen samtidigt dömer i saken. De viktigaste fallen torde vara grov vårdslöshet i trafik, samt rattfylleri och rattonykterhet, allvarligare fall av smitning samt vissa från trafiksäkerhetssynpunkt farliga brott. I kommitténs förslag till lag om körkort har dessa brott upptagits i 3 kapitlet 1 § punkterna 1—4.

Övervägande skäl talar däremot för att handläggningen av körkortsingripanden mot förare, som genom upprepade trafikförseelser visat sig olämpliga som förare, bör ligga kvar hos länsrätt. Tingsrätten har i dessa

TU 1975/76: 28

fall ej den direktinformation angående de olika förseelserna som enligt det ovan anförda är ett av huvudskälen till att körkortsfrågan bör avgöras samtidigt med påföljden för brottet. Dessa fall har därjämte nära anknytning till sådan allmän misskötsamhet, som det alltjämt skall ankomma på länsrätt att handlägga som grund för körkortsingripande.

Utskottet är vid sitt ställningstagande medvetet om att vissa gränsdragningsproblem kan uppkomma i sammanhanget. Även andra frågor såsom spörsmålet rörande behovet av följdändringar i annan lagstiftning synes fordra ytterligare överväganden. Härmed sammanhängande frågor bör mot bakgrund av utskottets ställningstagande i denna del utredas ytterligare och förslag i ämnet framläggas i samband med den proposition om en körkortslag, som enligt det föregående skall föreläggas riksdagen.

Vad utskottet nu anfört bör äv riksdagen ges regeringen till känna.

Allmänt ombud

I motionen 2435 hemställs att riksdagen uttalar sig för införandet av allmänt ombud i körkortsmål och för förstärkning av länsrätternas resurser.

Frågan om partsrepresentation för det allmänna på olika områden har enligt propositionen aktualiserats vid åtskilliga tillfällen.

Frågan om inrättandet av allmänt ombud och om lämplig organisatorisk lösning för hur ett sådant ombud skall inordnas i körkortsprocessen har senast upptagits i direktiven till den förutnämnda utredningen av vissa körkortsfrågor. Enligt direktiven bör därjämte möjligheterna att bygga vidare på den förstärkning av förvaltningsprocessen som har ägt rum under senare år tas till vara i syfte att finna åtgärder som är ägnade att främja en snabb och rättssäker handläggning.

Utskottet finner starka skäl föreligga för dels införandet av allmänt ombud i körkortsmål i förvaltningsprocessen, dels muntlig förhandling i sådana mål. Resultatet av ifrågavarande utredningsarbete synes dock böra avvaktas, varför förevarande motion ej bör föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Körkortsregistret

Sedan den 1 januari 1973 finns för registrering av körkortshavare, trafikkortshavare och innehavare av traktorkort ett för landet gemensamt körkortsregister (CKR). Bestämmelser om körkortsregistret finns i bl. a. körkortskungörelsen. Registret förs av statens trafiksäkerhetsverk med utnyttjande av automatisk databehandling. I huvudsak tre slag av uppgifter finns i registret, nämligen personuppgifter, körkortsuppgifter och belastningsuppgifter. De senare utgörs till en del av uppgifter om domar och beslut angående vissa brott av körkortshavare, trafikkortshavare eller innehavare av traktorkort. Som belastningsuppgifter betraktas också

TU 1975/76: 28

vissa underrättelser och anmälningar från nykterhetsnämnd, polismyndighet, länsläkare etc. om bl. a. alkoholmissbruk och sjukdomstillstånd. Belastningsuppgifterna är sekretessbelagda enligt 11 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar. Beslut härom fattades av 1975 års riksdag (prop. 1975: 95, KU 1975: 17, rskr 1975: 156, SFS 1975: 201).

I motionen 2461 hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående registrering av belastningsuppgifterna i körkortsregistret. Enligt motionärens uppfattning bör den registrerade få rätt att ta del av sina egna uppgifter på samma sätt och enligt samma regler som i övrigt gäller för medborgarnas rätt till insyn i personregister enligt datalagen.

Det av motionären aktualiserade spörsmålet är f. n. föremål för översyn inom regeringens kansli. Utskottet har för sin del funnit att denna fråga bör lösas så att motionens syfte i denna del tillgodoses.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Förslaget i övrigt

Vad propositionen i övrigt innehåller beträffande riktlinjer för en körkortsreform — innefattande jämväl förslaget i fråga om internationella och internordiska körkortsfrågor — har inte gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76: 155, såvitt nu är i fråga, och motionerna 1975/76: 2425, yrkandet 2, 1975/76: 2436, 1975/76: 2462 och 1975/76: 2463, yrkandet 1, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande frågan om lagstiftning i fråga om körkortsingripanden,

2. att riksdagen

a) avslår motionen 1975/76: 804,

b) avslår motionen 1975/76: 2424,

c) avslår motionen 1975/76: 2437,

3. att riksdagen

a) avslår motionen 1975/76: 2461, yrkandet 2,

b) avslår motionen 1975/76: 2463, yrkandet 2 b,

4. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76: 2423 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande frågan om återanpassning,

5. att riksdagen med avslag på propositionen 1975/76: 155, såvitt nu är i fråga, samt med anledning av motionerna 1975/76:1071,

TU 1975/76: 28

1975/76: 2388, 1975/76: 2425, yrkandet 1, 1975/76: 2463, yrkandet 2 a, och 1975/76: 2464 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande frågan om handläggning av körkortsingripanden vid allmän domstol eller förvaltningsdomstol,

6. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2435,

7. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76: 2461, yrkandet 1, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande frågan om körkortsregistret,

8. att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76: 155, i de delar förslaget inte omfattas av utskottets hemställan här ovan, godkänner de riktlinjer för en körkortsreform som departementschefen i propositionen förordat.

Stockholm den 20 maj 1976

På trafikutskottets vägnar

SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s), Dahlgren (c), Lothigius (m), Lindahl i Lidingö (s), Persson i Heden (c), Hugosson (s), Håkansson i Rönneberga (c), Rosqvist (s), Östrand (s), Stjernström (c), Magnusson i Kristinehamn (vpk), Johansson i Åmål (s), fru Swartz (fp) och herr Johansson i Vrångebäck (m).

Reservationer

1. beträffande körkortsbestämmelsernas författningsmässiga utformning av herrar Mellqvist, Lindahl i Lidingö, Hugosson, Rosqvist, Östrand och Johansson i Åmål (samtliga s) samt Magnusson i Kristinehamn (vpk) som anser att

det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Förslag till” och slutar med ”jämte lagen” bort ersättas med text av följande lydelse:

Förslag till lika med utskottet jämte lagen.

Om proposition i ämnet föreläggs riksdagen och behandlas av denna under våren 1977, torde lagen kunna träda i kraft den 1 januari 1978. Vid denna bedömning har utskottet beaktat att den nya författningstekniska lösningen innebär att körkortsbestämmelserna kommer att delas upp på två skilda författningar. Detta medför i sig ett påtagligt behov av information till myndigheter och enskilda trots att bestämmelserna materiellt sett inte avses bli ändrade. Utskottet har i andra sammanhang betonat vikten av en ingående information i trafiksäkerhetsfrågor,

TU 1975/76: 28

och samma bedömning torde gälla i detta fall. Vidare tillkommer praktiska problem, som tar viss tid att lösa. Som exempel kan nämnas behovet av nya blanketter för de administrativa rutinerna och modifikationer i de ADB-baserade system som berörs.

Den betydelse som de i förevarande proposition framlagda förslagen har och de klara förbättringar dessa innebär i olika hänseenden — inte minst för de enskilda människorna — gör det enligt utskottets mening angeläget att reformen, såsom förordats i propositionen, genomförs utan uppskov. Således är det enligt utskottets mening väsentligt att den mera nyanserade och individuellt inriktade bedömningen när det gäller förarurvalet kommer i tillämpning så snart som möjligt. På samma sätt bedömer utskottet förslagen till förkortning av de längsta återkallelsetiderna, införandet av bestämda spärrtider m. m. Med hänsyn härtill är det enligt utskottets mening angeläget att körkortsreformen inte uppskjuts i avvaktan på den författningstekniska bearbetning som krävs för att överföra vissa bestämmelser till en särskild körkortslag och det mera preciserade ställningstagande i delegeringsfrågan som får ske i det sammanhanget. Utskottet förordar därför att regeringen — i avvaktan på förslag till körkortslag — övergångsvis och med tillämpning av hittills gällande författningsdelegering bör ha att utfärda föreskrifter i ämnet på grundval av de i propositionen och utskottets betänkande angivna riktlinjerna.

2. beträffande handläggningen av frågor om körkortsingripande av herrar Mellqvist, Lindahl i Lidingö, Hugosson, Rosqvist, Östrand och Johansson i Åmål (samtliga s) samt Magnusson i Kristinehamn (vpk) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Frågan om” och på s. 14 slutar med ”föreläggas riksdagen” bort ha följande lydelse: Frågan

om vilken myndighet som bör ha att besluta om körkortsingripande på grund av trafikbrott eller trafikförseelse har tagits upp i skilda sammanhang, och olika förslag till lösningar har förts fram. Frågans betydelse belyses också av den uppmärksamhet som remissorganen ägnat den. Såsom påpekas i propositionen har emellertid debatten i forumfrågan delvis förts i generella termer, varvid ställningstagandena ofta grundats på allmänna uppfattningar och värderingar. Departementschefen har funnit det nödvändigt att konkretisera frågeställningarna för att få en säkrare grund för övervägandena. Med detta syfte redovisas i propositionen de olika brott och förseelser som berörs av övervägandena, den straffrättsliga prövningen i form av ordningsföreläggande, strafföreläggande och domstolshandläggning, handläggningen av körkortsfrågorna etc.

TU 1975/76: 28

18 Redovisningen utmynnar i slutsatsen att det i huvudsak är endast i fråga om trafiknykterhetsbrott som en gemensam prövning av ansvarsoch körkortsfrågorna skulle kunna vara aktuell. Samtidigt finner departementschefen emellertid av flera olika skäl att behovet av en samordnad handläggning är minst uttalat i just dessa fall. Vidare erinras om länsrättsreformen med särskilt framhållande av lekmannainflytande, möjligheterna till muntlig förhandling och den ingående reglering av förfarandet som har skett i syfte att stärka bl. a. rättssäkerheten. Departementschefen finner — bl. a. med hänsyn till nu redovisade förhållanden — att länsrätterna bör förbli återkallelsemyndigheter i samtliga typer av körkortsmål.

I motionen 1071 hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att allmän domstol skall besluta om körkortsåterkallelse i de fall som anges i 3 kap. 1 § trafikmålskommitténs förslag till körkortsreform. Yrkanden med samma syfte finns i motionerna 2388 och 2463.

I motionen 2425 yrkas att handläggningen av körkortsingripande vid grövre trafikbrott skall beslutas i brottmålsprocessen.

I motionen 2464 hemställs om överflyttning till allmän domstol av körkortsmål i anledning av trafikbrott av den allvarliga art att brottet som sådant kan föranleda återkallelse av körkortet.

Motionerna återspeglar det i skilda sammanhang framförda önskemålet om en såvitt möjligt samordnad bedömning av ansvars- och körkortsfrågorna. I och för sig lämnas i propositionen en utförlig redovisning av problematiken, men utskottet anser ändå att frågan — med hänsyn till dess betydelse för de enskilda — bör övervägas ytterligare. I sådant sammanhang kan samordningsfrågorna bedömas och då även med beaktande av behovet att motverka onykterhet i trafiken. I sistnämnda hänseende vill utskottet erinra om att personer som gör sig skyldiga till trafiknykterhetsbrott ofta har allmänna alkoholproblem, som det ankommer på länsrätt att ta ställning till.

Såsom framhålls i propositionen är en gränsdragning mellan tingsrätts och länsrätts kompetens, när det gäller körkortsingripande, förenad med en rad svårlösta problem. Bedömningen påverkas också av annat reformarbete, såsom den nya trafikskadelagen (1975: 1410) och förslaget i propositionen 1975/76: 148 om vidgat tillämpningsområde för strafföreläggande. Dessutom berörs frågeställningarna av det i propositionen beskrivna utredningsarbetet i fråga om länsrätternas handläggning av körkortsmål — särskilt i vad det gäller strävandena att öka snabbheten i handläggningen och införandet av ett system med allmänt ombud. Med hänsyn till angivna förhållanden är det enligt utskottets mening inte möjligt att på nuvarande stadium göra ett ställningstagande. Utskottet anser därför att den utredning (K 1976: 02) som regeringen har tillsatt

TU 1975/76: 28

rörande vissa körkortsfrågor — med beaktande av nytillkommande lagstiftning och utredningens arbete i övrigt enligt direktiven — förutsättningslöst bör undersöka i vad mån och på vilket sätt det är möjligt att åstadkomma en bättre samordning av ansvars- och körkortsfrågorna, innefattande frågan om den lämpliga ansvarsfördelningen mellan tingsrätt och länsrätt.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76: 155, såvitt nu är i fråga, samt motionerna 1975/76: 1071, 1975/76: 2388, 1975/76: 2425, yrkandet 1, 1975/76: 2463, yrkandet 2 a, och 1975/76: 2464 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande frågan om handläggning av körkortsingripanden vid allmän domstol eller förvaltningsdomstol,

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760055