Med anledning avprop. 1975/76:100, i vad avser internationellt utvecklingssamarbete m. m., jämte motioner

Utrikesutskottets betänkande

UU 1975/76:14

1975/76:14

med anledning avprop. 1975/76: 100, i vad avser internationellt utvecklingssamarbete m. m., jämte motioner

I föreliggande betänkande behandlas regeringens i propositionen 1975/76: 100 bilaga 5, litt. C, framlagda förslag angående Sveriges deltagande i det internationella utvecklingssamarbetet samt de i anslutning därtill väckta motionerna.

En förteckning över de behandlade motionerna återfinns i slutet av betänkandet.

Propositionens huvudsakliga förslag

De samlade anslagen för internationellt utvecklingssamarbete föreslås budgetåret 1976/77 uppgå till 3 122 milj. kr. Detta innebär en ökning på 262 milj. kr. eller med drygt 9 % i förhållande till innevarande budgetår. De totala biståndsanslagen beräknas därmed motsvara 1 % av 1976 års bruttonationalprodukt till marknadspris.

De multilaterala bidragen redovisas under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. De direkta svenska biståndsinsatserna är sammanförda under anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete.

Utgifterna för informationsverksamheten redovisas fr. o. m. budgetåret 1976/77 på ett särskilt anslag med den nya beteckningen C 3. Information. Utgifterna för SIDA:s administration belastar anslaget C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA). Under detta anslag redovisas också fr. o. m. budgetåret 1976/77 utgifter för utbildning och rekrytering av fältpersonal som tidigare har belastat anslaget C 3. Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet. Utgifter för bistånds- och katastrof utbildning redovisas under anslaget C 5. Biståndsutbildningsnämnden (BUN).

Anslaget Bidrag till internationella biståndsprogram föreslås för budgetåret 1976/77 uppgå till 1 050 milj. kr. och anslaget Bilateralt utvecklingssamarbete till 1 987 milj. kr.

Riksdagen 1975176. 9 sami. Nr 14

UU 1975/76:14

2 Anvisat

Anvisat

Anvisat

Anvisat

Förslag

1972/73

1973/74

1974/75

1975/76

1976/77

Bidrag till internationella biståndsprogram

493,7

550,0

750,0

1 050,0

1 050,0

FN :s utvecklings- program (UNDP)

128,0

157,4

175,0

225,0

255,0

FN:s barnfond (UNICEF)

40,0

45,0

50,0

65,0

75,0

Internationella utveck- lingsfonden (IDA)

177,7

177,7

274,8

252,1

252,1

Regionala utvecklings- banker

7,4

5,0

32,5

40,4

Internationellt livsmedels- bistånd

51,0

56,0

85,0

136,5

136,5

U-landsforskning1

—

—

—

75,0

85,0

övriga organisationer m. m.1

—

—

—

115,0

129,4

Övriga multilaterala bidrag

97,0

106,5

160,2

148,9

76,6

Bilateralt utvecklingssam- arbete

707,0

960,0

1 297,8

1 736,3

1 987,0

Information

4,3

8,0

10,7

12,8

14,3

Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)

39,6

38,8

35,3

47,9

54,0

varav rekrytering och utbildning av fältpersonal

12,0

10,7

6,5

15,1

12,1

Biståndsutbildningsnämnden

(BUN)'

_

_

5,9

7,7

Biståndsförvaltningens

lånefond

0,4

0,3

Utrikesdepartementets av- delning för internationellt utvecklingssamarbete m. m.

5,0*

5,7*

6,2*

7,1*

8,7*

Summa

1 250,0

1562,5

2 100,0

2 860,0

3 122,0

1 Bidragen till u-landsforskning redovisas under anslagsposten övriga multilaterala bidrag och anslaget C2. Bilateralt utvecklingssamarbete budgetåren

1972/73—1974/75.

! Bidragen till övriga organisationer m. m. redovisas under anslagsposten övriga multilaterala bidrag t. o. m. budgetåret 1974/75.

5 Utgifterna för denna verksamhet har budgetåren 1972/73—1974/75 bestridits från anslag under fjärde huvudtiteln.

‘Beräknat belopp. Medelsanvisningen sker på anslaget Al. Utrikesförvaltningen.

En närmare redogörelse för propositionens förslag beträffande utvecklingssamarbetet och de i anslutning därtill framförda motionsyrkandena ges i det följande ämnes- och avsnittsvis.

UU 1975/76:14

3 Särskilda frågor avseende riktlinjer för Sveriges insatser i internationellt utvecklingssamarbete

1. En ny ekonomisk världsordning m. m.

Propositionen (s. 11—16)

Den s. k. oljekrisen och konjunkturnedgången i OECD-ländema innebar en radikal försämring av den ekonomiska situationen för flertalet icke oljeexporterande u-länder. Ytterligare höjda oljepriser och ökade kostnader för import av kapitalutrustning samtidigt med fallande råvarupriser har lett till en markant försvagning av de icke oljeproducerande u-ländernas bytesbalans. Under år 1974 kunde visserligen flertalet u-länder med olika medel — kommersiell upplåning och tillskott av biståndsresurser — dämpa effekterna för den inhemska ekonomin. För u-landsgruppen som helhet låg tillväxttakten för totalproduktionen fortfarande på en hög nivå under år 1974 medan den minskade för OECD-området som helhet. Under år 1975 har emellertid återverkningarna av den internationella lågkonjunkturen blivit allt kännbarare för u-länderna.

Genomsnittssiffror för tillväxt och utveckling i hela u-landsgruppen tenderar att undanskymma två tendenser som blivit allt mera uppenbara under senare år. Tillväxten har endast i ett fåtal u-länder kombinerats med en politik för att fördela resurserna jämnare. De fattiga grupperna har därför inte blivit delaktiga i den utveckling som skett. Det är vidare framför allt de rikare u-länderna som nått en snabb ekonomisk tillväxt. I de fattigaste u-ländema har produktionsökningen under de senaste 10—15 åren endast obetydligt överstigit befolkningstillväxten. Det är också dessa länder som drabbats hårdast av den internationella lågkonjunkturen. Föreliggande prognoser pekar inte på någon förbättring av situationen för de fattigaste u-länderna under resten av 1970-talet. Inom u-landsgruppen finns en rad länder som kan tillgodose sina behov av kapital och teknologi genom kommersiella transaktioner medan de fattigare u-ländernas behov av resursöverföringar på mjuka villkor fortsätter att öka.

Dessa vidgade skillnader inom u-landsgruppen i fråga om resurser och utvecklingsgrad understryker de olika intressen som finns beträffande de ekonomiska relationerna till den rika världen. Trots detta har u-länderna under de internationella förhandlingarna om en ny ekonomisk världsordning kunnat uppträda enat och lägga fram gemensamma förslag. Härigenom har kraven på ändrade relationer mellan i- och u-länder vunnit i styrka.

I 1975 års budgetproposition lämnades en redogörelse för den deklaration och det handlingsprogram för att upprätta en ny ekonomisk

UU 1975/76:14

världsordning som våren 1974 antogs vid FN:s sjätte extra generalförsamling. Denna präglades av konfrontation mellan i- och u-länder. Flertalet i-länder framförde också omfattande reservationer till deklarationen och handlingsprogrammet. Alltsedan dess har oavbrutna diskussioner och förhandlingar pågått om en ny ekonomisk världsordning. Världslivsmedelskonferensen i Rom, industrialiseringskonferensen i Lima, kvinnokonferensen i Mexico City, de alliansfria u-ländernas samråd i Dakar och Lima samt FN:s generalförsamlings och ekonomiska och sociala rådets (ECOSOC) ordinarie möten präglades alla av u-ländernas krav på en omprövning av de ekonomiska relationerna mellan i- och u-länder. De stora i-ländernas ovilja mot att företa en sådan samlad genomgång var hela tiden påtaglig.

FN:s sjunde extra generalförsamling i september år 1975 innebar emellertid en ändring. De stora i-länderna förklarade sig då villiga att i princip behandla de globala ekonomiska och politiska relationerna mellan rika och fattiga länder. Denna attitydförändring blev av stor betydelse för att skapa ett gynnsamt förhandlingsklimat. Generalförsamlingen enades om riktlinjer för fortsatta, mer målinriktade förhandlingar.

I propositionen ges en översiktlig redovisning av några av de viktigaste resultaten av församlingens arbete vilka bl. a. rör åtgärder inom det handelspolitiska området, resursöverföringar och valutafrågor, industrialiseringsfrågor samt åtgärder på jordbruks- och livsmedelsförsörjningsområdet.

Många av rekommendationerna från FN:s sjunde extra generalförsamling är allmänt hållna och kompromissbetonade. De löser inte de internationella utvecklingsproblemen. Men de utgör en ram för fortsatta målinriktade och mera konkreta förhandlingar och ansträngningar även om en del i-länder gjort förbehåll på flera viktiga punkter. Därigenom har en grund lagts för såväl den fjärde världshandelskonferensen (UNCTAD IV) i Nairobi i maj 1976 som för Paris-konferensen om internationellt ekonomiskt samarbete. Den senare inleddes i december 1975 och beräknas pågå under större delen av 1976 i form av förhandlingar i fyra femtonstatskommissioner för energi, råvaror, utvecklingssamarbete och finansiella frågor.

Det framhålls i propositionen att det för ett u-land är naturligt att betrakta relationerna till ett industriland som en helhet. Så har u-länderna som grupp också kommit att uppfatta förbindelserna med den rika världen. Det är denna u-ländernas syn på de internationella relationerna som kommit till uttryck i deras samlade krav på en ny ekonomisk världsordning.

Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) tar upp denna fråga i sin senaste anslagsframställning. SIDA framhåller att det nu är angeläget att precisera och vidareutveckla en aktiv svensk u-landspolitik.

UU 1975/76:14

5 En rättvisare ekonomisk världsordning måste utformas i nära samarbete mellan rika och fattiga länder för att resultat skall kunna uppnås. En del åtgärder kräver internationella överenskommelser för att komma till stånd. Andra åtgärder på t. ex. handelsområdet kräver normalt bred anslutning från i-länderna för att de skall få effekt. När det gäller åtgärder av detta slag kommer Sveriges ansträngningar att inriktas på att få till stånd samlade internationella lösningar som i största möjliga utsträckning tar hänsyn till u-landsgruppens krav på en ökad andel av världens resurser.

I detta sammanhang bör framhållas att åtskilliga u-landspolitiska åtgärder som nu står i förgrunden i den internationella debatten i första hand gynnar de mer utvecklade u-länderna. Det blir sålunda de u-länder som redan har byggt upp en industri och nått framgångar på exportmarknaderna som främst drar nytta av generella liberaliseringsåtgärder på handelsområdet. Detsamma gäller verkningarna av vissa system för exportintäktsstabilisering. Detta slag av åtgärder får ses som ett stöd till u-länderna som grupp.

För de fattigaste u-länderna kommer däremot flertalet u-landspolitiska åtgärder att ha begränsad betydelse. Till en början kan generella åtgärder t. o. m. fördjupa klyftan mellan olika u-länder. För de fattigaste och minst utvecklade länderna kommer biståndet därför att spela en stor roll även i framtiden. Detta har under senare år börjat uppmärksammas av biståndsgivarna. Alltjämt gäller dock att OECD-länderna ger mer bistånd per invånare till de rikare u-länderna än till de fattigare. För Sveriges del är bilden en annan. Det svenska biståndet är sedan länge mycket klart inriktat på de fattigare u-länderna.

Under 1970-talet har ett ökat samarbete med programländerna vuxit fram i fråga om t. ex. handel, forskning, kulturutbyte och institutionssamarbete. Flera av programländerna har uttalat intresse för att ytterligare vidga detta samarbete. Från svensk sida finns det anledning att välkomna detta intresse.

En samordnad u-landspolitik framstår som en betydelsefull del av den svenska utrikespolitiken. Mot bakgrund härav kommer regeringen i samband med att biståndspolitiska utredningen (UD 1972: 03) behandlas att ta upp frågan om hur arbetet med en svensk u-landspolitik skall föras vidare.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 209 av fru Jonäng (c), i vad avser hemställan att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning om konsekvenserna för Sveriges del av en ny internationell ekonomisk ordning tillsättes (punkt A.l), att en särskild referensgrupp med olika yr -

UU 1975/76:14

keskategorier och intresseinriktningar knyts till utredningen (punkt A.2), att material utarbetas för en bred informationskampanj (punkt A.3) och att riksdagen anvisar 5 milj. kr. till studieförbunden i anslutning till informationskampanjen (punkt B),

dels motionen 1975/76: 465 av herr Karlehagen (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att regeringen årligen i anslutning till budgetpropositionen för riksdagen presenterar alternativa modeller för det svenska samhällets utveckling på lång sikt och att därvid särskild hänsyn tas till behovet av anpassning till en ny ekonomisk världsordning,

dels motionen 1975/76: 727 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avser hemställan att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om tillsättande av en parlamentarisk utredning med uppgift att utreda konsekvenserna för Sveriges del av en anpassning till besluten vid FN:s sjätte extra generalförsamling med krav på en ny ekonomisk ordning (punkt 1), att ge regeringen till känna vad i motionen under rubriken ”Starkare satsning på opinionsbildning nödvändig” i punkterna 1—3 anförts beträffande statligt stöd för en informationskampanj om besluten vid FN:s sjätte extra generalförsamling med krav på en ny ekonomisk ordning och om de krav som ett förverkligande av FN-beslutet ställer på svensk produktion, konsumtion och livsstil (punkt 2) och att ge regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande vikten av att direktiven till den svenska delegationen vid FN-konferensen om boende- och bebyggelsemiljö i Vancouver innevarande år ges en sådan inriktning att delegationen får möjlighet att framlägga konkreta förslag i decentralistisk riktning i syfte att komma till rätta med de problem som centralistiskt inriktad politik också på det internationella planet skapat (punkt 3),

dels motionen 1975/76: 1143 av herr Hörberg (fp), i vad avser hemställan att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk arbetsgrupp snarast tillsätts, förstärkt med erforderliga referensgrupper och informationsresurser, för att utarbeta förslag till ett konkret handlingsprogram för Sveriges framtida insatser för skapandet av en ny ekonomisk världsordning (punkt 1) och att regeringen för riksdagen framlägger förslag till sådant handlingsprogram omfattande såväl principer som konkreta åtgärder (punkt 2),

dels motionen 1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp), i vad avser hemställan att riksdagen begär att regeringen redovisar sin syn på hur FN:s deklaration om en ny ekonomisk världsordning bör påverka Sveriges politik på olika områden (punkt 1).

UU 1975/76:14

7 Utskottet

I motionerna 209 och 727 föreslås att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts om konsekvenserna för Sveriges del av en anpassning till FN-besluten om en ny ekonomisk världsordning. I den förra motionen föreslås dessutom att en särskild referensgrupp med företrädare för olika yrkeskategorier och intresseinriktningar knyts till utredningen. I båda motionerna föreslås i sammanhanget en statligt stödd informationskampanj. I motionen 209 föreslås att 5 milj. kr. anvisas för en sådan kampanj.

I motionen 1143 föreslås att regeringen tillsätter en parlamentarisk arbetsgrupp, förstärkt med erforderliga referensgrupper och informationsresurser, för att utarbeta förslag till konkret svenskt handlingsprogram för skapandet av en ny ekonomisk världsordning. I samma motion föreslås att regeringen för riksdagen framlägger förslag till sådant handlingsprogram.

I motionen 465 föreslås att regeringen årligen i anslutning till budgetpropositionen för riksdagen presenterar alternativa modeller för samhällsutvecklingen med hänsyn till behovet av anpassning till en ny ekonomisk världsordning.

I motionen 2055 slutligen föreslås riksdagen begära att regeringen redovisar sin syn på hur FN:s deklaration om en ny ekonomisk världsordning bör påverka Sveriges politik på olika områden.

U-ländernas krav på en ny och rättvisare ekonomisk världsordning fick sitt första samlade uttryck i den deklaration och det handlingsprogram härom som antogs av FN:s sjätte extra generalförsamling våren 1974 och som senare bekräftats och vidareutvecklats av FN:s sjunde extra generalförsamling hösten 1975.

I deklarationen fastslogs alla staters suveränitet och jämställdhet, alla folks rätt till självbestämmande och varje lands oinskränkta rätt att förfoga över sina naturtillgångar och att bestämma över sin egen utveckling. För att förverkliga jämlikhetsmålet i en värld som i dag är präglad av väldiga och tilltagande resurs- och utvecklingsklyftor mellan i-länderna och huvuddelen av u-länderna begär de senare en mångfald åtgärder på främst de handelspolitiska, biståndspolitiska och finanspolitiska områdena.

Många av de båda extraförsamlingarnas rekommendationer, vilka går under samlingsbeteckningen en ny ekonomisk världsordning, är mycket allmänt hållna. De har sedermera varit föremål för förhandlingar och närmare uttolkningar vid en rad specialkonferenser såsom 1974 års befolkningskonferens i Bukarest, 1974 års världslivsmedelskonferens i Rom, 1975 års kvinnokonferens i Mexico och den konferens om internationellt ekonomiskt samarbete (nord-syddialogen) som inledde sitt arbete i Paris i december 1975 och alltjämt pågår. Ett mö -

UU 1975/76:14

dosamt förhandlingsarbete återstår dock alltjämt innan konturerna till vad som kan kallas en ny och rättvisare ekonomisk världsordning klart framträder och innan man vet hur stora eftergifter i-ländema som grupp är beredda att göra. Av betydelse för en närmare konkretisering av de aktuella u-landskraven blir även den just inledda fjärde världshandelskonferensen (UNCTAD IV) i Nairobi.

Förverkligandet av de mycket vittsyftande mål som angetts för en ny ekonomisk världsordning blir av allt att döma en fråga på lång sikt. Förutom en klar politisk kompromissvilja och -beredskap hos i-ländernas regeringar att i konkreta frågor tillmötesgå u-ländemas krav förutsätts att de lyckas skapa opinion och folkligt engagemang i sina egna länder för tanken att en ny ekonomisk världsordning torde innebära att vissa av i-ländemas hävdvunna privilegier uppges, att näringsstrukturen förändras och att välståndsökningen och förbrukningen av materiella resurser påverkas.

Sverige har på ett tidigt stadium gett sitt principiella stöd åt flertalet av u-landskraven på en ny ekonomisk världsordning. Oaktat sin allmänt positiva inställning har emellertid också ett land som Sverige svårigheter att i alla delar godta de tillvägagångssätt som u-länderna i vissa frågor anvisat, exempelvis i frågan om överföring av industrier till u-länderna och en anpassning av vår industristruktur efter u-ländernas önskemål. Statsminister Palme anförde i ett interpellationssvar i riksdagen den 4 december 1975 därom bl. a. följande:

Vi kan inte göra generella åtaganden att verka för utflyttning av vår industri till u-länderna. Däremot kan vi genom en aktiv arbetsmarknads- och näringspolitik medverka till en omstrukturering av svensk industri som bidrar till att bemästra svårigheter vid ökat marknadstillträde av u-landsvaror. Ett exempel är de stödprogram som vi har för ett antal industribranscher. De har till uppgift att medverka i en planmässig modernisering och omstrukturering inför bl. a. ett ökat importtryck. Sverige kommer att engagera sig aktivt i de multilaterala konsultationer som skall föras om överföring av industriell och teknisk kapacitet från i- till u-länder. Ett vidgat bilateralt industriellt samarbete av den typ som Sverige under de senaste åren har inlett med flera uländer bör också kunna stimulera utveckling av inhemsk industri och teknik i dessa stater. Här är det inte fråga om bistånd utan om kommersiellt utbyte av varor och tjänster, där svenskt kunnande kan komma u-ländema till godo genom att det till väsentlig grad är inriktat på att främja deras industrialisering.

Andra av de aktuella u-landskraven är för svenskt vidkommande redan förverkligade, helt eller delvis. Det gäller i första hand biståndsmålet 0,7 % av bruttonationalprodukten, som Sverige som första land uppnådde redan för ett par år sedan. Också när det gäller lättandet av uländernas alltmer tryckande skuldbörda har Sverige gjort betydande tillmötesgåenden och i en rad fall avskrivit räntor och amorteringar på tidigare lämnade svenska utvecklingskrediter.

UU 1975/76:14

9 I flera av de föreliggande motionsyrkandena har begärts att olika slags utredningar företas rörande konsekvenserna för Sveriges del av en ny ekonomisk världsordning. Mot bakgrund av vad som ovan sagts om FN-rekommendationemas allmänna karaktär och om den komplicerade internationella förhandlingssituationen i denna fråga möter det betydande svårigheter att för närvarande i konkreta ekonomiska och sociala termer definiera de konsekvenser som på längre sikt följer av en ny ekonomisk världsordnings förverkligande.

Delvis har emellertid dessa konsekvenser redan kartlagts. Andra aspekter befinner sig under aktivt studium eller utredning.

Vad beträffar u-landskraven på en ökad andel av världens industriproduktion och effekterna därav på svensk industri har nyligen en utredning genomförts av statens industriverk på regeringens uppdrag.

Sekretariatet för framtidsstudier har under förra året igångsatt en omfattande studie under namnet ”Sveriges internationella villkor” som tar sin utgångspunkt bl. a. i u-ländernas krav på en ny ekonomisk världsordning. Resultaten därav kommer att redovisas fortlöpande i form av delrapporter och specialstudier. Tyngdpunkten i rapporteringen förutses ligga vid slutet av detta år och under nästa år. Sekretariatet har numera en parlamentarisk styrelse med företrädare för samtliga riksdagspartier.

Framtidssekretariatets pågående studie ”Resurser och råvaror” kommer likaledes in på flera av de frågeställningar och krav som aktualiserats i den internationella debatten på resursfördelnings- och försörjningsområdet.

SIDA har påbörjat en sammanställning av olika svenska och utländska förslag om internationell resursfördelning.

SIDA har vidare i sin senaste anslagsframställning utöver de traditionellt biståndspolitiska frågorna anlagt synpunkter på de totala relationerna mellan i- och u-länder och framhållit att en aktiv svensk ulandspolitik av bredare karaktär bör preciseras och vidareutvecklas mot bakgrund av u-ländernas krav på en ny ekonomisk världsordning. I anslutning härtill erinras om att ett ökat samarbete med programländerna för svenskt bistånd under 1970-talet vuxit fram i fråga om t. ex. handel, forskning, kulturutbyte och institutionssamarbete. Flera av programländerna har uttalat intresse för att ytterligare vidga detta samarbete.

Den biståndspolitiska utredningen, som tillsattes år 1972 och vars förslag torde kunna emotses under det närmaste året, har till uppgift att göra en översyn av alla de huvudfrågor som ingår i Sveriges utvecklingssamarbete med enskilda u-länder och med FN och övriga internationella organ. Utredningen kommer därvid in på en stor del av de krav som på sistone kommit att inrymmas i begreppet en ny ekonomisk världsordning.

UU 1975/76:14

10 I frågan om en samordnad och bredare svensk u-landspolitik framhålls i budgetpropositionen att regeringen kommer att ta upp frågan om hur arbetet med en svensk u-landspolitik skall föras vidare i samband med att den biståndspolitiska utredningens kommande förslag behandlas.

Under ett flertal huvudtitlar i årets budgetproposition redogörs för olika u-landskrav, som har samband med FN-rekommendationema om en ny ekonomisk världsordning, och för olika åtgärder som på respektive områden vidtagits eller planeras. Det gäller i första hand utrikesoch handelshuvudtitlarna men även jordbruks-, industri- och justitiehuvudtitlama o. a.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet förslagen om en parlamentarisk utredning eller arbetsgrupp och särskilda referensgrupper i motionerna 209, 727 och 1143.

Beträffande yrkandet i motionen 465 att regeringen årligen skall presentera alternativa modeller för det svenska samhällets utveckling med hänsyn till behovet av anpassning till en ny ekonomisk världsordning finner utskottet att förslaget i viss utsträckning redan är tillgodosett genom de redovisningar i hithörande frågor som lämnas under olika huvudtitlar inom budgetpropositionen. Motionen 465 torde därmed få anses besvarad.

I motionen 2055 har föreslagits att regeringen redovisar sin syn på hur FN-deklarationen om en ny ekonomisk världsordning bör påverka Sveriges politik på olika områden. Konturerna av den nya världsordningen kan väntas klarna under de fortsatta internationella förhandlingarna och sedan pågående utredningar och studier färdigställts. Då bör ett fastare underlag även ha skapats för att i enlighet med motionens syfte presentera mera konkreta redovisningar än som hittills kunnat ske rörande följderna för Sveriges del på olika samhällsområden. Utskottet utgår från att en första sådan redovisning lämnas riksdagen sedan regeringen tagit ställning till den biståndspolitiska utredningens rekommendationer, såsom förutskickats i budgetpropositionen. Motionen 2055 torde därmed bli tillgodosedd i denna del.

Också motionen 1143, i vad avser förslag till svenskt handlingsprogram, torde få anses besvarad med vad utskottet anfört.

I motionerna 209 och 727 har vidare föreslagits att statligt stöd ges till en informationskampanj om FN:s rekommendationer beträffande en ny internationell ekonomisk ordning och konsekvenserna därav för Sveriges del. Utskottet konstaterar att SIDA redan i hög grad inriktar sin informationsverksamhet i u-landsfrågor på begreppet en ny ekonomisk världsordning och de krav som detta begrepp inrymmer. Också den opinionsbildning och informationsverksamhet som bedrivs av folkrörelserna och de enskilda organisationerna med stöd från SIDA handlar i stor utsträckning just om de relationer mellan rika och fattiga länder

UU 1975/76:14

som först på sistone kommit att gå under beteckningen en ny ekonomisk världsordning. Utskottet finner det naturligt att den statligt stödda informationsverksamheten i u-landsfrågor i växande utsträckning tar sikte på de många frågeställningar som inbegrips under rubriken en ny ekonomisk världsordning. Liksom biståndsinsatserna förutsätter de övriga åtgärder, som förväntas av Sverige och andra länder för att förverkliga den nya världsordningens målsättningar, en stark förankring i den allmänna opinionen.

Ifrågavarande yrkande i motionerna 209 och 727 torde därmed få anses besvarade. Yrkandet i motionen 209 om ett särskilt anslag till studieförbunden för en informationskampanj i detta ämne avstyrks.

Utskottets hemställan i sistnämnda fråga, som avser medelsanvisning, redovisas under avsnitt 22 (Information) nedan.

I motionen 727 föreslås vidare att den svenska delegationen till FNkonferensen om boende- och bebyggelsemiljö ges sådana direktiv att delegationen får möjlighet att framlägga konkreta förslag i decentralistisk riktning.

FN-konferensen i fråga, som går under beteckningen HABITAT, avses äga rum i Vancouver under tiden 31 maj—11 juni i år. Den utgör ett led i FN:s miljöprogram men kommer väsentligen att begränsa sig till boende- och bebyggelsemiljöfrågor.

En internationell förberedelsekommitté tillsattes hösten 1973 med representanter för 56 regeringar, däribland den svenska. Den internationella förberedelsekommittén har haft till uppgift att bl. a. utarbeta förslag till de tre huvuddokument, som konferensen avses diskutera och fatta beslut om, nämligen en principdeklaration, ett handlingsprogram för nationella åtgärder och ett motsvarande program för det internationella samarbetet i boende- och bebyggelsefrågorna.

Sverige har aktivt deltagit i det internationella förberedelsearbetet för HABITAT-konferensen. En svensk förberedelsekommitté tillsattes i slutet av 1974 med bostadsministern som ordförande och med företrädare för utrikes- och jordbruksdepartementen, planverket, statens råd för byggnadsforskning och Kommunförbundet. Sedan hösten 1975 ingår i denna kommitté också representanter för vart och ett av de fem partier som är företrädda i riksdagen. De svenska kommittéledamöterna har före och efter varje möte med FN:s förberedelsekommitté fått del av relevanta handlingar och beretts tillfälle påverka de svenska ställningstagandena under förberedelseskedet och vid den kommande konferensen i Vancouver.

Till den svenska förberedelsekommittén är vidare sedan början av år 1975 en referensgrupp knuten, i vilken bl. a. ett stort antal myndigheter, verk och offentliga utredningar är företrädda liksom arbetsmarknadsorganisationer, folkrörelser, allmännyttiga bostadsföretag, arkitekt- och byggnadsentreprenörföreningar, forsknings- och universitetsinstitutioner m. fl.

UU 1975/76:14

12 Från svensk sida har under förberedelsearbetet för HABITAT-konferensen vissa frågor särskilt betonats, bl. a. sambandet mellan boendemiljön och den allmänna ekonomiska politiken, icke minst vad beträffar resursfördelningen i samhället. Man har betonat vikten av att samhället skaffar sig adekvata styrmedel för en bostadspolitik i vid bemärkelse och att det förs en markpolitik som förebygger markspekulation. Man har betonat vikten av tryggad besittningsrätt för alla bostadsinnehavare och av målmedvetna åtgärder för att motverka social och annan segregering. Man vill att konferensen skall diskutera orsakerna till och följderna av de stora folkförflyttningarna till storstäder och tätorter och av storstädernas förslumning i stora delar av världen. Man vill från svensk sida föra fram de erfarenheter man i Sverige vunnit av medborgarinflytande i boende- och bebyggelsefrågor, däribland egnahemsrörelsen, bostadskooperationen och hyresgäströrelsen.

I de konferensdokument och -beslut som föreligger i utkast har de synpunkter som i förberedelsearbetet framförts från svensk sida i hög grad beaktats.

HABITAT-konferensens uppgift är dock inte att fastslå vissa utvecklingsmodeller. Den är avsedd att utgöra ett forum för utbyte av erfarenheter. Den har tillkommit främst på u-ländemas tillskyndan. Konferensens syfte är framför allt att skaffa fram ett bättre faktaunderlag för u-länderna i deras val av utvecklingsstrategier på det centrala samhällsområde som boende- och bebyggelsemiljön utgör. I-ländernas framgångar och misstag på detta område kan bli en värdefull del av detta faktaunderlag, även om dessa erfarenheter ofta inte går att direkt tillämpa på de förhållanden som råder i u-länderna.

Representanter för de fyra största riksdagspartierna kommer att ingå i den svenska delegationen till HABITAT-konferensen i Vancouver.

Mot denna bakgrund torde motionen 727 i denna del få anses besvarad.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionerna 1975/76: 209 och 1975/76: 727, i vad avser parlamentarisk utredning,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 1143, i vad avser parlamentarisk arbetsgrupp,

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 209, i vad avser särskild referensgrupp,

4. att riksdagen anser motionerna 1975/76:209 och 1975/76: 727, i vad avser informationskampanj, besvarade med vad utskottet anfört,

5. att riksdagen anser motionen 1975/76: 465 besvarad med vad utskottet anfört,

6. att riksdagen anser motionen 1975/76: 1143, i vad avser handlingsprogram, besvarad med vad utskottet anfört,

UU 1975/76:14

7. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2055, i vad avser redovisning av regeringens syn på hur FN:s deklaration om en ny ekonomisk världsordning bör påverka Sveriges politik, besvarad med vad utskottet anfört,

8. att riksdagen anser motionen 1975/76: 727, i vad avser FNkonferensen om boende- och bebyggelsemiljö, besvarad med vad utskottet anfört.

2. Anslagsvolym, planeringsramar, biståndsutfästelser m. m. Propositionen (s. 17—18)

De samlade anslagen för internationellt utvecklingssamarbete föreslås för budgetåret 1976/77 uppgå till 3 122 milj. kr. Detta innebär en ökning på 262 milj. kr. eller med drygt 9 % i förhållande till innevarande budgetår. Härigenom beräknas de totala biståndsanslagen motsvara 1 % av 1976 års bruttonationalprodukt till marknadspris.

Den övervägande delen av den föreslagna anslagsökningen faller på anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete, som föreslås uppgå till 1 987 milj. kr. Anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram föreslås bli oförändrat, dvs. 1 050 milj. kr. Anledningen härtill är att den stora ökningen av detta anslag för budgetåret 1975/76 beräknas medföra en betydande ointecknad reservation, som kan disponeras under budgetåret 1976/77.

De svenska biståndsanslagen ligger, relativt sett, på en högre nivå än för något annat i-land. Sverige nådde också år 1974 som första i-land FN-målet att i mitten av 1970-talet betala ut 0,7 % av bruttonationalprodukten till marknadspris i bistånd. Nederländerna och Norge ligger f. n. närmast att nå detta mål.

I propositionen förordas att planeringsramarna för biståndsanslagen schablonmässigt ökas med 3 % per år i förhållande till nuvarande förslag till anslag och att planeringsramarna för budgetåren 1977/78 och 1978/79 därför beräknas till 3 216 milj. kr. resp. 3 312 milj. kr. Härigenom erhålls ett tillfredsställande underlag för planeringen av utvecklingsbiståndet.

Planeringsramar för budgetåren 1976/77—1978/79

Budgetår milj. kr.

1976/77— 1978/79

Summa

1975/76

Anslag

1976/77

Förslag

1977/78 1978/79 Planeringsramar

Bidrag till internationella biståndsprogram

1 050,0

1 050,0

1 080,0

1 110,0

3 240,0

Bilateralt utvecklings- samarbete

1 763,3

1 987,0

2 046,0

2 107,0

6140,0

Förvaltning, utbildning, rekrytering och informa- tion m. m.

73,7

85,0

90,0

95,0

270,0

Totalt

2 860,0

3 122,0

3 216,0

3 312,0

9 650,0

UU 1975/76:14

14 Fördelningen av planeringsramarna på anslag är liksom tidigare år att anse som preliminär. Förskjutningar i den ena eller andra riktningen mellan andelarna för anslagen Bidrag till internationella biståndsprogram och Bilateralt utvecklingssamarbete måste nämligen kunna ske för att hänsyn skall kunna tas till omständigheter som inte nu kan förutses.

De av riksdagen fastställda planeringsramarna har utgjort grunden för treårsplaneringen av biståndet till enskilda länder och internationella organisationer. I samband med att avtal träffats om utvecklingssamarbete under det budgetår för vilket riksdagen beviljat medel har regeringen till programländerna framfört preliminära planeringsramar för de två efterföljande budgetåren. I fråga om ett flertal mellanstatliga organisationer har regeringen med riksdagens bemyndigande vidare gjort utfästelser om bidrag som på samma sätt omfattar en treårsperiod. Sådana bemyndiganden för regeringen att göra utfästelser för en treårsperiod är en förutsättning för mottagande länders och organisationers möjlighet att effektivt planera utnyttjandet av det svenska biståndet. Med hänsyn till att biståndanslagen nu kan förutses öka långsammare än tidigare bör emellertid regeringens rätt att göra formella utfästelser avse bidrag eller landramar som är oförändrade i förhållande till vad som föreslås för det kommande budgetåret.

För programländerna är som bekant utfästelser för en treårsperiod regel. I de fall regeringen vill föreslå under treårsperioden successivt ökade landramar eller bidrag till ett visst programland eller internationellt biståndsorgan får detta redovisas för riksdagen i varje särskilt fall. Liksom hittills bör emellertid regeringen i enlighet med av riksdagen fastställda riktlinjer kunna utnyttja katastrofmedel för att lämna extra bistånd under löpande budgetår.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 350 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad avser hemställan att riksdagen uppräknar biståndsanslagen med hänsyn till att varubiståndet ej bör inräknas och med hänsyn till de internationella prisstegringarna (punkt B),

dels motionen 1975/76: 727 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avsei hemställan att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande den långsiktiga fördelningen mellan anslagen till multilateralt och till bilateralt bistånd, innebärande en ökande andel för de multilaterala svenska biståndsinsatserna (punkt 4) och att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande principer för en framtida uppräkning av biståndsanslaget, innebärande en procent av bruttonationalprodukten som grund, och

UU 1975/76:14

möjligheter till särskilda insatser vid kriser och katastrofer samt för insatser i de hårdast drabbade länderna (punkt 7),

dels motionen 1975/76: 2000 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser hemställan att riksdagen hemställer att regeringen till 1976/77 års riksmöte inkommer med förslag till ändrat innehåll i bemyndigandet att göra bilaterala utfästelser i enlighet med vad i motionen anföres (punkt 10),

dels motionen 1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp), i vad avser hemställan att riksdagen beslutar om ett i förhållande till regeringens förslag med 150 milj. kr. förhöjt anslag till Internationellt utvecklingssamarbete för budgetåret 1976/77, fördelat på 80 milj. kr. för internationella biståndsprogram och 70 milj. kr. för bilateralt utvecklingssamarbete (punkt 3), att riksdagen begär att regeringen framlägger en ny plan för ökning av u-landsbiståndet utöver en procent av bruttonationalprodukten (punkt 4) och att riksdagen uttalar att de av regeringen angivna planeringsramarna för biståndet budgetåren 1977/78 och 1978/ 79 inte skall uppfattas som riktgivande för biståndets storlek dessa år (punkt 5).

Utskottet

I motionerna 350 och 2055 påyrkas en uppräkning av biståndsanslagens volym under det kommande budgetåret.

I motionen 350 motiveras yrkandet med hänvisning till de internationella prisstegringarna, som sägs ha urholkat biståndsanslagen, och till ett annat krav i samma motion att varubiståndet inte bör räknas in i biståndet. Den senare frågan behandlas av utskottet nedan under avsnittet 13 (Varubiståndets obundenhet m. m.). Utskottet avvisar där tanken att varubistånd inte skall anses som bistånd.

I motionen 2055 föreslås att riksdagen beslutar anvisa 150 milj. kr. utöver regeringens förslag beträffande anslag till internationellt utvecklingssamarbete för budgetåret 1976/77. Enligt motionen bör ökningen fördela sig med 80 milj. kr. till internationella biståndsprogram och med 70 milj. kr. till bilateralt utvecklingssamarbete. I motionen hävdas att regeringen överger enprocentsmålet genom att från och med i år lägga kalenderårets beräknade bruttonationalprodukt (BNP) till grund för framräkningen av de samlade biståndsanslagen i stället för som tidigare det kommande budgetårets beräknade BNP. Om man ser till den svenska inflationen, matprissubventionerna etc. skulle Sverige enligt motionen under nästa budgetår i själva verket ge mindre bistånd än under det innevarande, om regeringens förslag följs.

I budgetpropositionen föreslås en höjning av de samlade anslagen till

UU 1975/76:14

internationellt utvecklingssamarbete med 262 milj. kr. till 3 122 milj. kr. Detta innebär en ökning med drygt 9 % i förhållande till innevarande budgetår. Därmed beräknas anslagen motsvara 1 % av 1976 års bruttonationalprodukt till marknadspris.

Den i motionen 2055 påtalade omläggningen från kommande budgetår till löpande kalenderår som beräkningsgrund anmäldes i 1975 års budgetproposition och föranledde ingen erinran från riksdagens sida. Omläggningen motiverades med svårigheten att göra säkra prognoser om BNP:s utveckling utöver de beräkningar som görs i finansplanen för det kalenderår under vilket förslagen framläggs.

Som framhålls i budgetpropositionen ligger de svenska biståndsanslagen relativt sett på en högre nivå än något annat i-lands. Det av FN numera omfattade målet för offentligt bistånd är 0,7 % av BNP till marknadspris och avser faktiska biståndsutbetalningar. Sverige nådde detta FN-mål som första land år 1974. Den planmässiga höjningen av biståndsanslagen under senare år har sålunda gett tydliga utslag även i utbetalningsstatistiken. År 1975 beräknas de svenska biståndsutbetalningarnas andel av BNP ha uppgått till 0,8 %. Vid denna tidpunkt torde av övriga i-länder endast Nederländerna och Norge ha kommit upp till 0,7 %-målet.

Den snabba ökningen av de svenska biståndsanslagen under de senaste åren har skett i ett för den svenska ekonomin ansträngt läge. Flertalet i-länder har låtit strävandena att komma till rätta med sina bytesbalansunderskott gå ut över just biståndsanslagen. Följden har blivit att det sammanlagda biståndet från de länder som ingår i OECD:s utvecklingskommitté (DAC) under år 1975 beräknas ha stannat vid endast ca 0,3 % av deras samlade bruttonationalprodukter. Främst är det de stora i-länderna som procentuellt sett minskat sitt bistånd.

Metodiken för bruttonationalproduktens beräkning är likartad i de länder som tillhör OECD och redovisar sitt bistånd till DAC. Inflationen i Sverige har inte varit påfallande hög vid en internationell jämförelse.

Mot denna bakgrund avstyrks förevarande yrkanden i motionerna 350 och 2055.

I motionen 2055 begärs vidare ett uttalande från riksdagens sida att de av regeringen angivna planeringsramarna för biståndet under budgetåren 1977/78 och 1978/79 inte skall uppfattas som riktgivande för biståndets storlek dessa år.

I anslutning till budgetpropositionens förslag om planeringsramar för de båda budgetåren efter nästa föreslås också i motionen 727 ett tillkännagivande från riksdagens sida beträffande principerna för den framtida uppräkningen av biståndsanslagen. Dessa principer skulle innebära 1 % av BNP som grund och därutöver möjligheter till särskilda

UU 1975/76:14

insatser vid kriser och katastrofer samt för insatser i de hårdast drabbade länderna.

De planeringsramar som anges i propositionen avseende de båda budgetår, som följer efter nästa budgetår och för vilket konkreta anslagsbelopp föreslås, är liksom tidigare att betrakta som minimiramar vilka endast syftar till att ge ett betryggande underlag för långsiktsplaneringen av det fortsatta utvecklingsbiståndet. Den schablonmässiga uppräkning med 3 % som i propositionen anges för dessa planeringsramars höjning per budgetår innebär sålunda inte något förslag om de framtida anslagens faktiska storlek. I och med att enprocentsmålet numera uppnåtts är det å ena sidan naturligt att biståndsanslagens ökning i fortsättningen blir långsammare än under tidigare år. Det är å andra sidan självklart att fasthållandet vid 1 % av BNP till marknadspris för att ange lägsta biståndsnivå innebär att en justering av schablonökningarna, som motsvarar BNP:s faktiska förändring, kommer att företas nästa år liksom år 1978.

Ifrågavarande yrkande i motionen 2055 får därmed anses besvarat. Detsamma gäller yrkandet i motionen 727 om principerna för en framtida uppräkning av biståndsanslagen, i den mån detta hänför sig till planeringsramarna för budgetåren 1977/78 och 1978/79.

Sistnämnda yrkande i motionen 727 kan emellertid även läsas som en variant på ett annat yrkande i motionen 2055 i vilket hemställs att riksdagen begär förslag om en ny plan för biståndets ökning utöver

1 % av BNP.

Likartade motionsyrkanden behandlades vid både 1974 års och 1975 års riksdagar (UU 1974: 3 resp. UU 1975: 4). Riksdagen delade uppfattningen att Sveriges insatser i utvecklingssamarbetet även i framtiden bör öka i takt med vårt lands ekonomiska möjligheter. Därvid underströks dock att det övergripande målet för Sveriges framtida utvecklingsinsatser inte kan uttryckas enbart i en viss procentandel av vår bruttonationalprodukt. U-länderna har under senare år framfört allt starkare krav att industriländerna anlägger ett vidare synsätt på förbindelserna mellan de båda ländergruppema.

Det är dessa krav som kommit att sammanfattas i begreppet en ny ekonomisk världsordning och som fått Sveriges principiella stöd.

Som utskottet framhöll förra året är det först när resultatet av den biståndspolitiska utredningens arbete föreligger som tillräckligt underlag kommer att finnas för ställningstaganden till principer för den framtida utvecklingen av biståndsanslagen.

Mot denna bakgrund torde de nu aktuella yrkandena i motionerna 727 och 2055 få anses besvarade.

I motionen 727 efterlyses vidare ett uttalande från riksdagens sida av innebörden att en ökad vikt ges de multilaterala insatserna inom det framtida svenska biståndet.

2 Riksdagen 1975/76. 9 sami. Nr 14

UU 1975/76:14

18 Det framhålls i propositionen att den anslagsfördelning mellan multilateralt och bilateralt bistånd som där angetts inom planeringsramarna för de båda budgetåren efter nästa budgetår är, liksom fallet varit under tidigare år, att betrakta som preliminär. Förskjutningar i den ena eller andra riktningen mellan respektive anslag måste nämligen kunna ske för att hänsyn skall kunna tas till omständigheter som inte nu kan förutses, heter det i propositionen.

För nästa budgetår föreslås det multilaterala biståndet svara för 33,6 % av de totala biståndsanslagen. Under budgetåret 1975/76 är de multilaterala biståndsanslagens andel 36,7 %. Minskningen torde främst få ses mot bakgrunden att det multilaterala anslaget för innevarande budgetår väntas komma att uppvisa en ointecknad reservation på ca 150 milj. kr. till följd av att medel som i fjol avsattes för bl. a. FN:s jordbruksutvecklingsfond och FN:s särskilda fond för de av den ekonomiska krisen hårdast drabbade u-ländema ännu inte kunnat utnyttjas för sina ändamål (jfr avsnitt 4 angående stöd till internationella biståndsprogram). Mot denna bakgrund framstår minskningen för den multilaterala andelen som skenbar.

Det ingår för övrigt i den biståndspolitiska utredningens uppdrag att från principiella utgångspunkter bedöma frågan om fördelningen på bilateral och multilateral överföring av det svenska biståndet. Hänsyn skall därvid tas både till Sveriges kapacitet att bilateralt administrera en växande biståndsvolym och till hur olika internationella organisationers arbete kan förenas med vår målsättning och allmänna syn på utvecklingsproblematiken. Utredningens värdering av de internationella biståndsorganen och av Sveriges roll i dessa bör enligt direktiven även innefatta en granskning av omfattningen av Sveriges finansiella bidrag, speciellt avseende UNDP och IDA.

Mot denna bakgrund torde ifrågavarande yrkande i motionen 727 få anses besvarat.

I motionen 2000 föreslås att regeringen till nästa riksmöte framlägger förslag till ändrat innehåll i bemyndigandet att göra bilaterala biståndsutfästelser. Motionärerna erinrar om ett motsvarande yrkande vid fjolårets riksdag som då vann utskottsmajoritetens tillstyrkan men som avslogs av riksdagen. Det nu aktuella yrkandet syftar liksom fjolårets till en begränsning av det bemyndigande som regeringen år 1972 utverkade av riksdagen (UU 1972: 6) att göra bilaterala biståndsutfästelser för fem framförliggande budgetår till ett belopp som förutom ingående ointecknad reservation svarar mot högst fyra gånger det bilaterala anslaget för det löpande budgetåret. I motionen 2000 upprepas även ett uttalande av utskottets majoritet i fjol, enligt vilket riksdagens godkännande skall inhämtas vid en större ökning av planeringsramen för ett land eller vid en ny insats inom ett land som binder en större del av planeringsramen.

UU 1975/76:14

19 Frågan om biståndsutfästelser gentemot både programländer och internationella organisationer behandlas i årets budgetproposition. Det anförs där bl. a. att, med hänsyn till att biståndsanslagen nu kan förutses öka långsammare än tidigare, regeringens rätt att göra formella utfästelser bör avse bidrag eller landramar som är oförändrade i förhållande till vad som föreslås för det kommande budgetåret. För programländerna är som bekant utfästelser för en treårsperiod regel, heter det i propositionen, och i de fall regeringen vill föreslå successivt ökade landramar under treårsperioden för ett visst programland eller för bidrag till internationella biståndsorgan, får detta redovisas för riksdagen i varje särskilt fall.

Det totala belopp som utfästs gentemot ett programland får således inte utan riksdagens bemyndigande i varje särskilt fall överstiga ett belopp som är tre gånger större än den landram som av statsmakterna gemensamt fastställs för det kommande budgetåret.

Utskottet har noterat att en motsvarande inskränkning i SIDA: s befogenheter att göra biståndsutfästelser gentemot programländer infördes redan vid ingången av innevarande budgetår.

Den begränsning som sålunda införts avser en beloppsmässig inskränkning. Däremot är det, enligt vad utskottet inhämtat, inte fråga om att begränsa respektive mottagarländers möjlighet att vid behov kunna utnyttja delar av det totalbelopp som utfästs för en treårsperiod under ytterligare två år därefter, för den händelse förverkligandet av enskilda projekt etc. skulle kräva detta.

Utskottet har vidare erfarit att den i propositionen aviserade regeln att riksdagen skall beredas tillfälle ta ställning till eventuellt stigande landramar under en treårsperiod också kommer att tillämpas i det motsatta fallet, dvs. i de fall då regeringen vill föreslå successivt sjunkande landramar för ett programland under motsvarande period. Detta kan bli aktuellt då en varaktig förbättring av vederbörande lands ekonomiska situation kunnat konstateras och det befunnits möjligt att låta biståndssamarbetet successivt avlösas av ett samarbete i andra former eller på andra områden. Att avlösningen sker gradvis är viktigt med tanke på utvecklingssamarbetets långsiktiga natur.

Utskottet konstaterar att regeringen genom de gjorda uttalandena och åtgärderna sålunda företagit en betydande inskränkning i sin förut gällande rätt att göra bilaterala biståndsutfästelser och att riksdagen i fortsättningen bereds tillfälle att ta uttrycklig ställning till eventuella förslag om successivt stigande eller successivt avtagande landramar.

Utskottet förutsätter att riksdagen även ges tillfälle att ta ställning till nya insatser inom ett land vilka binder en större del av planerings- eller utfästelseramen för landet i fråga.

Mot denna bakgrund torde det nu aktuella yrkandet i motionen 2000 få anses besvarat.

UU 1975/76:14

20 Till hemställan beträffande de konkreta anslagsyrkandena för nästa budgetår i motionen 2055 återkommer utskottet nedan under avsnitten 20 (Bidrag till internationella program) och 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete).

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 350, i vad avser biståndsanslagens uppräkning,

2. att riksdagen anser motionerna 1975/76: 727 och 1975/76:

2055, i vad avser planeringsramarna för budgetåren 1977/78 och 1978/79, besvarade med vad utskottet anfört,

3. att riksdagen anser motionerna 1975/76: 727 och 1975/76:

2055, i vad avser biståndets ökning utöver enprocentsnivån, besvarade med vad utskottet anfört,

4. att riksdagen anser motionen 1975/76: 727, i vad avser fördelningen mellan multilateralt och bilateralt bistånd, besvarad

med vad utskottet anfört,

5. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2000, i vad avser bilaterala biståndsutfästelser, besvarad med vad utskottet anfört.

3. Allmänt om biståndets inriktning och utformning, länderval m. m Propositionen (s. 15—16)

Det svenska biståndet är sedan länge mycket klart inriktat på de fattigare u-ländema. För budgetåret 1976/77 beräknas ca 85 % av det direkta biståndet gå till de fattigaste u-ländema. Detta är emellertid inte tillräckligt för att förverkliga de svenska biståndspolitiska målen. För att medverka till en internationell resursomfördelning måste biståndet också nå ut till de fattigaste folkgrupperna. Detta förutsätter ett samarbete med länder som själva aktivt försöker åstadkomma en jämnare fördelning av resurserna. Denna princip har länge varit vägledande för utformningen av Sveriges biståndspolitik på såväl det multilaterala som bilaterala området. Under senare år har denna tankegång — i takt med den ökande insikten om den orättfärdiga fördelningen av inkomster och förmögenheter inom flertalet u-länder — vunnit ökad anslutning både bland de internationella biståndsorganen och i flera givarländer.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 350 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad avser hemställan att riksdagen uttalar att u-landspolitiken utformas med beaktande av följande: att biståndet omfördelas så att stödet till

UU 1975/76:14

reaktionära regimer upphör och att de resurser som därvid frigörs används till stöd åt progressiva stater och nationella och sociala befrielserörelser (punkt A.l),

dels motionen 1975/76: 2000 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser hemställan att riksdagen uttalar att svenskt biståndsarbete framför allt bör inriktas på de fattigaste länderna (punkt 1) och att riksdagen uttalar att en ökad del av svenskt bistånd bör avse landsbygdsprojekt (punkt 2).

Utskottet

I motionen 2000 föreslås att riksdagen uttalar att svenskt biståndsarbete framför allt bör inriktas på de fattigaste länderna. Till stöd för yrkandet anförs i den bakomliggande motionen 1979 bl. a. att vid Sveriges val av mottagarland bör hjälpbehovet och icke politiska bedömningar vara avgörande. Det väsentliga måste vara att biståndet i varje enskilt land utformas på ett utvecklingsbefrämjande sätt, så att det kommer den fattigaste befolkningen till godo. Svenskt bistånd bör i första hand gå till de fattigaste u-Iänderna, framhålls det i motionen.

Vissa grundläggande principer för inriktningen av Sveriges bistånd och för valet av programländer fastställdes av riksdagen våren 1970 i enlighet med dåvarande statsutskottets förslag (SU 1970: 84). I utlåtandet uttalades bl. a. att statsmakterna, när de har att ta ställning till en utvidgning av mottagarkretsen för bilateralt bistånd, främst bör välja länder som förenar fattigdomens och underutvecklingens behov med framstegsvilja och utvecklingskraft. Från allmän utjämningssynpunkt ställer det sig naturligt att utvälja särskilt fattiga länder som mottagare av svenskt bistånd, men detta innebär inte att sådant bistånd endast skall vara förbehållet de allra fattigaste länderna, hette det i utlåtandet. Det framhölls vidare att det är naturligt att Sverige i första hand söker samarbeta med länder, vilkas regeringar i sin ekonomiska och sociala politik strävar efter att genomföra sådana strukturförändringar som skapar förutsättningar för en utveckling präglad av ekonomisk och social utjämning. Statsutskottet betonade även att en långsiktig planering av biståndsinsatserna under alla förhållanden är nödvändig.

Dessa principer äger alltjämt sin giltighet. Fattigdomskriteriet kan sålunda inte ensamt vara utslagsgivande vid valet av mottagarländer för utvecklingsbistånd.

Kretsen av programländer för svenskt utvecklingsbistånd uppvisar en betydande spännvidd om enbart deras fattigdom eller bruttonationalprodukt per capita används som mätare. Tyngdpunkten ligger dock avgjort på de fattigare u-länderna. Spännvidden är också betydande när det gäller deras regimer eller samhällssystem.

UU 1975/76:14

22 Att så är fallet står dock inte i motsättning till de principer som fastlades år 1970, då riksdagen även uttalade att den svenska biståndspolitikens målsättningar bör vara möjliga att uppnå i länder med olika politiska och ekonomiska system.

I 1973 års statsverksproposition förutskickades att det svenska biståndet i successivt ökad utsträckning skulle gå till de fattigare u-länderna. Enligt 1975 års budgetproposition beräknades över 80 % av de för innevarande budgetår föreslagna bilaterala biståndsanslagen gå till mycket fattiga u-länder, dvs. länder med en bruttonationalprodukt per capita under 200 dollar per år eller som allmänt bedöms befinna sig i ett särskilt besvärligt ekonomiskt läge. Enligt årets budgetproposition beräknas ca 85 % av det direkta biståndet för budgetåret 1976/77 gå till sådana u-länder.

Bland OECD-länderna är Sverige i dag det givarland som uppvisar den klaraste inriktningen av sitt bistånd på de fattigaste u-ländema.

Principerna för den framtida avgränsningen av den krets av länder som mottar ett mera betydande bilateralt svenskt bistånd hör till de huvudfrågor som det uppdragits åt biståndspolitiska utredningen att pröva. En analys av de faktorer som bidrar till en utveckling för social och ekonomisk utjämning skall därvid ligga till grund för utredningens överväganden.

Motionen 2000 torde därmed få anses besvarad i denna del.

Frågan om biståndets länderinriktning på de fattigaste u-länderna aktualiserar även frågan om tidpunkten och sättet för en eventuell avveckling av biståndet till sådana länder vilkas utvecklingssituation uppvisar en bestående förbättring. Detta spörsmål behandlades i fjolårets utskottsbetänkande (UU 1975: 4) om utvecklingssamarbetet, och det berörs i årets motioner 727 och 2055. I nämnda betänkande anfördes bl. a.:

En bestående förbättring kan vara på väg i fråga om vissa mottagarländers utvecklingssituation. Regeringen bör då vara beredd att inleda samtal med vederbörande regeringar angående ett bredare samarbete. I fråga om sådana länder bör regeringen inte utan riksdagens hörande utvidga biståndsgivningen till nya samarbetsområden.

I motionen 727 åberopas ett motsvarande motionsyrkande vid 1975 års riksdag och hänvisas till de nytillkomna faktorer som enligt motionärerna motiverar att överläggningar upptas med den kubanska regeringen om en successiv nedtrappning av de svenska biståndsinsatserna i Cuba. Diskussionerna måste självfallet grundas på principen att ingångna avtal skall hållas och påbörjade projekt fullföljas, heter det bl. a. i motionen.

Biståndet till Cuba behandlas också i motionen 2055, i vilken framhålls att det nu är aktuellt att pröva frågan om inte samarbetet med Cuba väsentligen bör ges en annan inriktning än den rent biståndspo -

UU 1975/76:14

litiska. I samma motion framhålls vidare, med anledning av den i propositionen förutskickade gradvisa minskningen av biståndsinslaget i det svensk-tunisiska samarbetet, att den planerade avvecklingen av biståndet inte bör ske förrän den fulla innebörden av det bredare samarbete som Sverige nu erbjuder blivit klarlagd. Motionärerna förutsätter att förändringarna sker först efter samråd mellan Sverige och de tunisiska myndigheterna. Det positiva värdet av biståndet kan till stor del gå förlorat om avvecklingen sker abrupt och genom ensidiga diktat, heter det i motionen 2055.

Utskottet tar senare ställning till den konkreta frågan om det fortsatta samarbetet med såväl Cuba som Tunisien under avsnitt 5 (Insatser i enskilda länder) men vill inom ramen för det allmänna resonemang som förs i detta avsnitt av betänkandet instämma i de principiella synpunkter som anlagts på detta spörsmål i motionen 2055 och som även motionen 727 ger stöd för. Normalt bör givetvis i fall som dessa en eventuell avveckling av biståndssamarbetet, vilket bygger på långsiktiga förutsättningar, ej ske abrupt utan successivt och med vederbörlig hänsyn tagen till de åtaganden som Sverige iklätt sig. Regeringen bör i sådana fall även vara beredd att inleda samtal med vederbörande regeringar angående ett bredare samarbete än bistånd i hävdvunnen mening.

I motionen 350 förordas en sådan omfördelning av biståndet att stödet till reaktionära regimer upphör och att de resurser som därvid frigörs används till stöd åt progressiva stater och nationella och sociala befrielserörelser. Likartade motionsyrkanden har behandlats och avslagits av flera tidigare riksdagar, senast förra året (UU 1975: 4). Det val av mottagarländer som de svenska statsmakterna hittills enats om har, såsom framgått av det föregående, inte skett på de förenklade värdepremisser som motionen utgår ifrån eller med begagnande av de termer som där kommer till användning. Som framhålls i det ovan åberopade utlåtandet från statsutskottet (SU 1970: 84) är en schematisk uppdelning av u-länderna under olika etiketter vansklig.

Det nu aktuella yrkandet i motionen 350 avstyrks.

I motionen 2000 förordas även att en ökad del av svenskt bistånd bör avse landsbygdsprojekt. Till stöd för yrkandet anförs i den bakomliggande motionen 1979 bl. a. att Sverige i sin biståndspolitik bör anknyta till Rom-konferensens rekommendationer och öka såväl sitt bilaterala som sitt multilaterala stöd till u-ländemas jordbruk.

Ett motsvarande yrkande behandlades vid fjolårets riksdag, då utskottet erinrade om att omkring 30 % av de biståndsresurser som Sverige ställer till förfogande för u-länderna, vare sig detta sker bilateralt eller multilateralt, utnyttjas för landsbygdsutveckling. Detta gäller alltjämt.

UU 1975/76:14

24 Sorn framgår av propositionen knyter Sverige på flera sätt an till världslivsmedelskonferensens rekommendationer. Bl. a. har Sverige gått i spetsen för fleråriga och volymmässiga biståndsåtaganden på livsmedelsområdet, en fråga som utskottet återkommer till nedan under avsnitt 11 (Livsmedelsbistånd). Sverige är vid sidan av Norge det enda land som hittills hörsammat Rom-konferensens uppmaning till medlemsländerna att inrätta beredskapslager av livsmedel för internationell katastrofhjälp. Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om det betydande svenska stödet till olika forskningsinstitut i u-länder inom ramen för den konsultativa gruppen för internationell jordbruksforskning. Under år 1975 lämnade Sverige sålunda stöd till bl. a. ett baljväxtinstitut i Indien, ett potatisinstitut i Peru och ett husdjursinstitut i Etiopien till ett sammanlagt belopp av 10 milj. kr.

Det torde vara realistiskt att räkna med att u-länderna i fortsättningen kommer att satsa mer på sin egen jordbruksutveckling än som nu är fallet. Om så sker i de svenska programländerna, kommer detta sannolikt även att återspeglas i de biståndsönskemål de framför.

Motionen 2000 torde därmed få anses besvarad i denna del.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 350, i vad avser biståndets omfördelning,

2. att riksdagen anser motionen 1975/76:2000, i vad avser biståndets inriktning på de fattigaste länderna, besvarad med vad utskottet anfört,

3. att riksdagen anser motionen 1975/76:2000, i vad avser landsbygdsprojekt, besvarad med vad utskottet anfört.

4. Stöd till internationella biståndsprogram Propositionen (s. 18—34)

Den i propositionen framlagda beräkningen av medelsbehovet under budgetåret 1976/77 för bidrag till de internationella biståndsprogrammen redovisas i avsnitt 20 (Bidrag till internationella biståndsprogram) nedan.

I propositionen redogörs närmare för Sveriges medverkan i och bidrag till FN:s utvecklingsprogram (UNDP), FN:s barnfond (UNICEF), Internationella utvecklingsfonden (IDA), regionala utvecklingsbanker, Internationella livsmedelsprogrammet (WFP) och annan livsmedelshjälp, FN:s flyktingkommissaries (UNHCR) verksamhet, FN:s hjälpprogram för Palestinaflyktingar (UNRWA), FN:s befolkningsfond (UNFPA), UNCTAD/GATT:s Internationella handelscentrum (ITC) m. m.

Vidare redogörs för svenska insatser för multilateralt katastrofbistånd

UU 1975/76:14

och u-landsforskning samt Sveriges medverkan i tillskapandet av en internationell jordbruksutvecklingsfond m. m.

Ur propositionen må följande återges beträffande Internationella utvecklingsfonden (IDA):

IDA:s medel tillhandahålls genom bidrag från i första hand de industrialiserade medlemsländerna. Som redovisades i prop. 1974: 1 (bil. 5 s. 30) innebar överenskommelsen om den fjärde påfyllnaden av IDA:s resurser att de deltagande länderna skulle bidra med totalt 4 500 milj. dollar under treårsperioden 1974/75—1976/77. På grund av Förenta staternas svårigheter att godkänna överenskommelsen kunde denna träda i kraft först i januari 1975.

Det totala svenska bidraget till den fjärde påfyllnaden uppgår till drygt 756 milj. kr. Medelsbehovet för budgetåret 1976/77, som är det sista budgetår som täcks av den nu gällande överenskommelsen, är 252 102 000 kr.

Av IDA:s resurser svarar Sverige f. n. för 4%. IDA:s verksamhet har på vissa områden gett goda resultat. Vårt fortsatta bidrag till IDA måste emellertid avvägas mot andra biståndsinsatser. En sådan prövning bör, som angavs i prop. 1975: 1 (bil. 5 s. 40), naturligen ta hänsyn till hur målen för den svenska biståndspolitiken bäst främjas. Prövningen kommer att göras inom ramen för den nu inledda förhandlingsomgången om en femte påfyllnad av IDA:s resurser vilken siktar till att en principöverenskommelse skall uppnås till hösten 1976.

Dessa förhandlingar kan förväntas bli än mer komplicerade än tidigare påfyllnadsförhandlingar. De stora i-länderna kommer härvid att ha en avgörande roll. Dessa länder, som i allmänhet befinner sig långt från 0,7 %-målet i sin biståndsgivning, har hittills ställt sig avvaktande till IDA:s resurskrav.

Beträffande FN:s befolkningsfond (UNFPA) sägs i propositionen bl. a.:

Verksamheten bygger på frivilliga bidrag från FN:s medlemsländer. Nästan hälften av aktiviteterna avser familjeplaneringsprojekt. Dessutom finansierar fonden folkräkningar, demografisk forskning och utbildning i befolkningsfrågor. Sedan år 1973 är fonden underställd UNDP:s styrelse. Styrelsen har godkänt en verksamhetsnivå på 80 milj. dollar för år 1975.

U-ländernas framställningar om bistånd från fonden har ökat markant. Trots den snabba resursökningen kan fonden inte längre finansiera alla projekt som uppfyller fondens krav för godkännande. Det är en angelägen uppgift för styrelsen att fastställa riktlinjer för hur fondens framtida resurser skall fördelas mellan mottagarländerna.

Sveriges bidrag till fonden år 1975 var 25 milj. kr., vilket representerade 8 % av de sammanlagda bidragen. Med tanke på u-ländemas önskemål om ökat multilateralt bistånd på befolkningsområdet och på den

UU 1975/76:14

betydelsefulla roll som FN-systemet och UNFPA har tilldelats i befolkningskonferensens handlingsplan är det motiverat att öka det svenska bidraget för verksamhetsåret 1976 (budgetåret 1976/77) till 30 milj. kr.

Om den planerade internationella jordbruksutvecklingsfonden heter det i propositionen:

Världslivsmedelskonferensen år 1974 fattade principbeslut om att upprätta en jordbruksutvecklingsfond. FN:s sjunde extra generalförsamling uppställde ett bidragsmål för fonden på ca 5 miljarder kr. för en flerårsperiod, sannolikt tre år.

Förutsättningarna för att fonden skall få ett brett stöd från såväl i- som oljeländer kan i dag, särskilt i jämförelse med andra multilaterala fondprojekt, bedömas som relativt goda även om överenskommelse ännu inte har nåtts i vissa centrala frågor som t. ex. fondens plats i FN-systemet. Det är emellertid svårt att med bestämdhet förutse när fonden kommer att kunna inleda sin verksamhet.

Sverige avser medverka till upprättandet av jordbruksutvecklingsfonden. Det svenska bidraget får slutligt fastställas när klarhet nåtts om storleken av bidragsutfästelserna från de stora givarländerna. Om det uppställda bidragsmålet uppnås bör Sverige bidra med 100 milj. kr. till fonden under den aktuella bidragsperioden.

(Se även nedan under avsnitt 20 Bidrag till internationella biståndsprogram. )

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 727 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avser hemställan att riksdagen beslutar att för budgetåret 1976/77 under anslaget Bidrag till internationella biståndsprogram fastställa posten ”Övriga multilaterala bidrag” till 106 643 000 kr. (punkt 10),

dels motionen 1975/76: 730 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad avser hemställan att riksdagen avvisar begäran under punkt C 1 i budgetpropositionens bilaga 5 om 252 102 000 kr. till Internationella utvecklingsfonden IDA (punkt 1) och att riksdagen beslutar om Sveriges utträde ur Världsbanksgruppen (punkt 2),

dels motionen 1975/76: 2000 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avser hemställan att riksdagen uttalar att Sverige bör öka sitt stöd till utvecklingsfonden IDA (punkt 12),

dels motionen 1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp) i vad avser hemställan att riksdagen beslutar om ett i förhållande till regeringens förslag med 45 milj. kr. förhöjt anslag till FN:s jordbruksutvecklingsfond (punkt 6), att riksdagen beslutar om ett i förhållande till rege -

UU 1975/76:14

ringens förslag med 5 milj. kr. förhöjt anslag till FN:s befolkningsfond (punkt 7), att riksdagen uttalar att Sverige i förhandlingarna om en femte påfyllnad av Internationella utvecklingsfondens resurser bör verka för en kraftig ökning av dessa resurser och för svensk del utlova ökat stöd (punkt 8) och att riksdagen begär att regeringen utreder möjligheterna till samarbete med de olika regionala utvecklingsbankerna (punkt 20).

Motionsyrkanden rörande u-landsforskning samt de svenska bidragen till Världslivsmedelsprogrammet och den internationella beredskapslagringen av livsmedel behandlas i avsnitt 9 (U-landsforskning) resp. i avsnitt 11 (Livsmedelsbistånd) nedan.

Utskottet

Sveriges stöd av den till Världsbanken knutna Internationella utvecklingsfonden (IDA) berörs i tre motioner.

I motionen 730 yrkas avslag på förslaget i propositionen om svenskt bidrag till IDA med 252,1 milj. kr. I samma motion föreslås även att Sverige utträder ur Världsbanksgruppen.

I motionerna 2000 och 2055 föreslås däremot att riksdagen uttalar sig för ökat- svenskt stöd till IDA i samband med förhandlingarna om en femte påfyllnad av IDA:s resurser.

De mot IDA och Världsbanken negativa yrkandena i motionen 730 hade sina motsvarigheter vid 1975 års riksdag som då avvisade dem i enlighet med utskottets förslag (UU 1975: 4).

Som ett argument för Sveriges utträde ur Världsbanksgruppen erinrar motionen 730 bl. a. om de lån som Världsbanken lämnat Chile efter 1973 års statskupp. Sverige har liksom de övriga nordiska länderna motarbetat dessa lån till Chile.

I riksdagens frågestund den 26 maj 1975 ansåg statsrådet Sigurdsen att bankens lån till Chile utgjorde en allvarlig belastning för förtroendet för Världsbankens verksamhet. Sveriges medlemskap i Världsbanken måste dock avgöras mot bakgrund av en bred bedömning av organisationens politik liksom det stöd verksamheten har bland uländerna, framhöll statsrådet Sigurdsen och fortsatte:

Även om u-ländemas syn på Världsbanksgruppen är långt ifrån okritisk, är de angelägna om en fortsatt hög aktivitet i Världsbanksgruppens verksamhet, eftersom bankgruppen är den största källan för obunden internationell kreditgivning till u-länderna.

Regeringen anser det därför riktigt att Sverige även i fortsättningen medverkar i utformningen av Världsbanksgruppens beslut. Endast genom fortsatt medlemskap kan vi främja u-ländemas krav på en utveckling i bankgruppen mot ökad hänsyn till u-ländemas strävanden till jämlikhet och oberoende.

UU 1975/76:14

28 I ett interpellationssvar i riksdagen den 13 februari 1976 med likartad bakgrund yttrade statsrådet Sigurdsen bl. a.:

Utvecklingen i vad gäller inställningen till lån till Chile bekräftar regeringens uppfattning att det är viktigt att vi kan göra vår röst hörd i de interna diskussionerna i Världsbanken. Detta ligger också, som jag ofta har haft tillfälle att påpeka, i linje med u-ländemas önskemål. Världsbanksgruppen är den utan jämförelse viktigaste internationella finansieringskällan för deras utvecklingsansträngningar med en årlig utlåning på ca 26 miljarder kronor. Vi får räkna med att bankgruppen även i fortsättningen kommer att ha denna roll. Därför skall vi inte frånsäga oss möjligheterna att söka påverka och förbättra politiken i detta FN-organ liksom i andra medlemmar av FN-familjen. Som medlem av en mellanfolklig organisation får vi emellertid då vara beredda att även godta beslut som vi själva inte kan ställa oss bakom.

I den resolution om utveckling och internationellt ekonomiskt samarbete som enhälligt antogs av FN:s sjunde extra generalförsamling hösten 1975 framhölls som angeläget att väsentligt öka Världsbanksgruppens kapital och i synnerhet Internationella utvecklingsfondens resurser. Initiativtagare till denna resolution var en rad u-länder.

Några svenska biståndsmedel går inte till Världsbanken. Världsbankens utlåning, som sker på kommersiella villkor, finansieras genom att lån tas upp på den internationella kapitalmarknaden.

Däremot har Sverige under en följd av år bidragit till IDA, Internationella utvecklingsfonden, som är ett biståndsorgan inom Världsbanksgruppen. IDA har en omfattande långivning som sker på synnerligen gynnsamma villkor och är begränsad till de fattigare u-ländema, länder vars bruttonationalprodukt per invånare och år understiger 375 dollar. Det är sålunda till IDA som svenska biståndsmedel går, inte till Världsbanken. Den aktuella långivningen till Chile har inte finansierats med IDA-medel.

Under den fjärde s. k. påfyllnadsperioden för IDA, som omfattar de svenska budgetåren 1974/75—1976/77, har Sverige genom beslut av 1974 års riksdag åtagit sig att årligen bidra med 252,1 milj. kr. Den tredje och sista delen av denna utfästelse förfaller sålunda till betalning under nästa budgetår. Det är självklart att Sverige skall stå fast vid detta åtagande.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet de båda yrkandena i motionen 730.

Som framgår av budgetpropositionen förefaller de nyligen inledda förhandlingarna om en femte påfyllnad av IDA:s resurser, vilka siktar till en principöverenskommelse under hösten 1976, komma att bli mer komplicerade än tidigare påfyllnadsförhandlingar. USA, som i princip svarat för en fjärdedel av IDA:s resurser, har haft stora svårigheter att effektuera sina åtaganden redan för den fjärde påfyllnadsperioden. I

UU 1975/76:14

början av den nya förhandlingsomgången har alla de stora i-länderna, som i allmänhet befinner sig långt från 0,7-procentsmålet i sin biståndsgivning, ställt sig avvaktande. Till denna attityd har uppenbarligen bidragit att det samtidigt pågår diskussioner om mycket stora resursbehov i andra sammanhang än IDA, däribland den internationella jordbruksutvecklingsfonden (varom mera nedan), ett eventuellt system för stabilisering av u-ländemas exportinkomster, en ny biståndsfond inom Internationella valutafonden och initiativ som kan komma att tas inom ramen för Paris-konferensen om internationellt ekonomiskt samarbete (CIEC), även benämnd nord-syddialogen. I IDA-förhandlingarna tenderar i-länderna vidare att göra sina bidrag avhängiga av betydande bidrag från de oljeexporterande u-länderna, vilkas bidragsandel hittills varit ringa.

Av IDA:s resurser svarar Sverige f. n. för 4%, dvs. en avsevärt högre andel än fallet var med Sveriges obligatoriska tillskott till IDA:s grundkapital i början av 1960-talet (1 %). Höjningen av Sveriges andel till nuvarande höga nivå kom till stånd som en följd av en serie svenska extrabidrag till fonden utöver förhandlingsförpliktelserna under budgetåren 1962/63—1970/71, vilka därefter blev en del av de ordinarie svenska förhandlingsåtagandena från och med den tredje resurspåfyllnadsperioden. Sverige är därmed den störste bidragsgivaren bland OECD-länderna till IDA om bidragen sätts i relation till bruttonationalprodukten.

Sverige stöder även i de nu aktuella påfyllnadsförhandlingarna IDAledningens önskemål om kraftigt ökade totala resurser. Storleken av de framtida svenska bidragen till IDA har emellertid inte angetts, och i budgetpropositionen sägs att de får avvägas mot andra biståndsinsatser. Prövningen kommer att göras inom ramen för den nu inledda förhandlingsomgången. Denna prövning måste naturligen även ta hänsyn till att de totala svenska biståndsanslagen torde komma att växa långsammare under kommande år än hittills. De framtida bidragens storlek kan i viss utsträckning även bli avhängiga av att framsteg kan konstateras beträffande de länge hävdade svenska önskemålen om en ökad röstandel för u-länderna i IDA:s beslutsprocedurer.

Också mot bakgrund av den tvehågsenhet som de stora i-ländema visat vid de inledande förhandlingarna liksom deras benägenhet att göra sina egna bidrag beroende av väsentliga tillskott även från OPECländemas sida synes det naturligt att storleken på de fortsatta svenska bidragen inte på nuvarande stadium kan anges, i vare sig absoluta eller relativa tal. Härtill bidrar givetvis också att det ännu är omöjligt att förutse utgången av den s. k. nord-syddialogen och den prioritering av olika biståndsformer och -kanaler som där kommer att göras av ömse parter. Det synes likaså naturligt att Sverige i de samtidigt pågående IDA-förhandlingarna verkar för att de i-länder som ännu

UU 1975/76:14

ligger långt ifrån 0,7-procentsmålet i sitt bistånd och som anslår en betydligt lägre andel än vårt land av sin BNP till IDA i första hand skall öka sina bidrag. Motsvarande bör gälla beträffande OPEC-länderna och deras förutsedda medverkan i denna påfyllnadsomgång.

Utskottet ställer sig positivt till dessa förhandlingsansträngningar och till att betydande svenskt stöd också i fortsättningen beräknas för Internationella utvecklingsfonden.

Motionerna 2000 och 2055 torde därmed få anses besvarade i denna del.

I motionen 2055 föreslås ett 45 milj. kr. högre svenskt bidrag till FN:s jordbruksutvecklingsfond än som beräknats i budgetpropositionen. Vidare föreslås ett i förhållande till regeringens förslag med 5 milj. kr. förhöjt bidrag till FN:s befolkningsfond. De båda yrkandena i fråga torde få sättas i samband med förslaget i samma motion om en höjning av de sammanlagda biståndsanslagen för nästa budgetår med 150 milj. kr., varav 80 milj. kr. för internationella biståndsprogram och 70 milj. kr. för bilateralt utvecklingssamarbete. Sistnämnda förslag har av utskottet avstyrkts under avsnitt 2 ovan (Anslagsvolym, planeringsramar, biståndsutfästelser m. m.).

I motionen 727 föreslås att anslagsposten Övriga multilaterala bidrag, för vilken medelsbehovet i propositionen för budgetåret 1976/77 beräknas till ca 76,6 milj. kr., höjs med 30 milj. kr. till 106 643 000 kr. Under denna anslagspost beräknas medel för bl. a. FN:s jordbruksutvecklingsfond och vissa andra multilaterala biståndsfonder. Förevarande förslag i motionen 727 torde få ses mot bakgrund av förslaget i samma motion att reducera nästa budgetårs landram för Cuba med ett lika stort belopp, dvs. 30 milj. kr. Under avsnitt 5 nedan (Insatser i enskilda länder) tar utskottet ställning i sistnämnda fråga och avstyrker där motionen 727 i vad avser reducerad landram för Cuba.

Den internationella jordbruksutvecklingsfond (IFAD) som omtalas i propositionen och i motionerna 727 och 2055 väntar alltjämt på sitt förverkligande. Det var världslivsmedelskonferensen hösten 1974 som fattade principbeslut om att upprätta en sådan fond. FN:s sjunde extra generalförsamling hösten 1975 uppmanade i-länderna och resursrika u-länder att på frivillig basis ge betydande bidrag till den föreslagna fonden och ställde därvid upp ett bidragsmål om 1 miljard särskilda dragningsrätter (SDR) eller ca 5 miljarder kr. Sverige har tillsammans med 13 andra länder aktivt medverkat i en av FN:s generalsekreterare tillsatt arbetsgrupp med uppgift att utarbeta stadgar för jordbruksfonden. Arbetet på det konventionsförslag som skall ligga till grund för IFAD:s upprättande och verksamhet slutfördes kring månadsskiftet januari/februari i år. Enligt konvention sutkastet inordnas jordbruksutvecklingsfonden i FN-systemet som ett fackorgan med egen församling och styrelse, men det föreskrivs samtidigt att dess resurser väsent -

UU 1975/76:14

ligen skall kanaliseras via existerande internationella utvecklingsinstitutioner såsom FAO, UNDP, Världsbanken/IDA och de regionala utvecklingsbankerna. Mottagarlandet förutsätts självt välja förmedlande organ.

Konventionsförslaget torde inte komma att öppnas för undertecknande förrän de samlade bidragsutfästelserna nått det uppställda målet, dvs.

1 miljard SDR eller 1,2 miljarder dollar. För de hittills gjorda utfästelserna om sammanlagt ca 360 milj. dollar svarar ett begränsat antal i-länder, däribland USA (200 milj. dollar), Västtyskland (50 milj. dollar), Nederländerna (40 milj. dollar), Storbritannien (30 milj. dollar), Norge (ca 14 milj. dollar) och Schweiz (ca 3,5 milj. dollar), däremot ännu inga OPEC-länder vilka förutsatts förfoga över en tredjedel av rösterna i fonden. Var sin ytterligare tredjedel av rösterna avses tillfalla mottagarländerna resp. i-länderna. Inte heller stora potentiella bidragsgivare som Frankrike, Japan, Australien och Canada har ännu indikerat några bidragsbelopp. Samtliga de utfästelser som hittills skett har gjorts under villkor att bidragsmålet om 1,2 miljarder dollar uppnås.

I budgetpropositionen uttalas att Sverige under den inledande bidragsperioden, som sannolikt kommer att omfatta tre år, bör bidra till jordbruksutvecklingsfonden med 100 milj. kr., om det uppställda bidragsmålet uppnås. Det svenska bidraget får slutligt fastställas när klarhet nåtts om storleken av bidragsutfästelserna från de stora givarländerna. Av propositionen framgår vidare att det belopp om 110 milj. kr., som i fjol preliminärt avsattes för eventuella nya biståndsfonder (såsom jordbruksutvecklingsfonden och FN:s särskilda fond för de av den ekonomiska krisen hårdast drabbade u-länderna) under anslagsposten Övriga multilaterala bidrag för innevarande budgetår, alltjämt kvarstår outnyttjat och således kan tas i anspråk för i första hand jordbruksutvecklingsfonden, när denna blir en realitet.

Beträffande den särskilda FN-fond för de hårdast krisdrabbade uländema, vars inrättande beslutades av FN:s sjätte extra generalförsamling våren 1974 och som omtalades redan i 1975 års budgetproposition, gäller fortfarande att några bidragsutfästelser inte gjorts vare sig av de stora i-länderna eller av oljeländerna, frånsett ett bidrag från Venezuela. Det förefaller därför mindre troligt att fonden kommer att få någon reell betydelse, i varje fall inom överskådlig framtid.

Mot angivna bakgrund avstyrks yrkandet i motionen 2055 om ytterligare 45 milj. kr. till den internationella jordbruksutvecklingsfonden och tillstyrks propositionens förslag härom. Det kan ännu inte betraktas som helt säkert att heller denna fond förverkligas eller att den får den totalomfattning som förutsatts i FN-besluten och i de bidragsvillkor som knutits till de hittills gjorda utfästelserna. I alla händelser torde ingen anslagshöjning för detta ändamåls skull behövas för nästa budget -

UU 1975/76:14

år, då den första bidragsperioden för det uppställda fondmålet antas komma att sträcka sig över tre år.

Mot samma bakgrund avstyrks yrkandet i motionen 727 om en höjning av anslagsposten övriga multilaterala bidrag med 30 milj. kr. och tillstyrks propositionens förslag.

I motionen 2055 yrkas att Sverige ökar sitt bidrag till FN:s befolkningsfond (UNFPA) med 5 milj. kr. utöver de 30 milj. kr. som föreslagits i propositionen för nästa budgetår.

Regeringens förslag innebär en ökning med 5 milj. kr. i förhållande till Sveriges bidrag till fonden under innevarande budgetår, som representerar 8% av de sammanlagda frivilligbidragen till UNFPA under året i fråga.

Från bl. a. svensk sida har länge hävdats angelägenheten av att klara riktlinjer fastställs för hur fondens resurser bör fördelas på länder och sektorer och att dess verksamhet blir föremål för en kvalitativ utvärdering. Bland FN-fonderna har UNFPA tidigare haft en ovanligt gynnsam bidragssituation, som gjort det möjligt att utan större sovring sätta i gång alla projekt som uppfyllt fondens mycket generella krav för godkännande. Detta har medverkat till att varken någon egentlig värdering av övergripande behov eller någon metodisk prioritering mellan projekt eller länder gjorts. Efter befolkningskonferensen 1974 ökade emellertid biståndsansökningarna till fonden kraftigt och en situation har numera uppstått där efterfrågan väsentligt överstiger fondens tillgångar. Denna efterfrågan har i sin tur lett till framställningar och underhandsförfrågningar även hos SIDA rörande möjligheterna till samfinansiering av vissa insatser.

Fondens styrelse, i vilken Sverige ingår, har mot bakgrund av de brister som konstaterats beträffande riktlinjer för UNFPA:s verksamhet och i dess program- och projektplanering uppdragit åt fondledningen att utarbeta förslag om hur de framtida resurserna bäst skall fördelas. Denna grundläggande fråga avses bli diskuterad av styrelsen i juni i år liksom det sätt på vilket hittillsvarande projekt genomförts. Det kan därför finnas anledning att avvakta med ställningstagande till frågan om ytterligare svenska bidrag till dess att dessa principfrågor blivit behandlade på ett tillfredsställande sätt.

Det förtjänar i sammanhanget erinras om att det svenska sammanlagda stödet till verksamhet på befolkningsområdet är betydande och under innevarande budgetår uppgår till 142 milj. kr., därav 55 milj. kr. till UNFPA och WHO, 49 milj. kr. till programländer och återstoden till verksamhet i andra länder och som bidrag till program som genomförs av enskilda internationella och regionala organisationer. Bidragen till dessa tre mottagarkategorier beräknas alla öka under nästa budgetår.

Mot denna bakgrund avstyrks ifrågavarande yrkande i motionen 2055 om UNFPA och tillstyrks propositionens förslag.

UU 1975/76:14

33 I motionen 2055 har vidare föreslagits att regeringen får i uppdrag att utreda möjligheterna till samarbete med de olika regionala utvecklingsbankerna.

I årets budgetproposition behandlas samarbetet med den afrikanska utvecklingsbanken (ADB), för vilken ett svenskt bidrag om 10 milj. kr. beräknas för nästa budgetår, och den därtill knutna afrikanska utvecklingsfonden (ADF), som under nästa budgetår förutsätts få ett fortsatt svenskt bidrag med 30,4 milj. kr.

De regionala utvecklingsbankerna skiljer sig åt vad gäller såväl uppbyggnad som verksamhetsinriktning. De har därför befunnits olika lämpade som förmedlare av svenskt bistånd.

Sverige har sedan ett antal år aktivt stött ADB och dess särskilda fond för mjuk utlåning, ADF. Inom den senare är det röstmässiga inflytandet lika fördelat mellan mottagarländer och bidragsgivare. Härigenom skiljer sig ADF från övriga finansiella utvecklingsorgan, där u-ländernas inflytande är betydligt mindre. Dess utlåning har i första hand inriktats på de fattigaste länderna i Afrika och på de medlemsländer som under de senaste åren drabbats av svår torka. Drygt hälften av fondens utlåning har avsett sektorer som jordbruk, hälsovård och utbildning.

Sverige är sedan år 1966 medlem i Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) men har inte lämnat några bidrag till bankens fond för ”mjuk” utlåning. Sverige har länge kritiserat banken för att den koncentrerat huvuddelen av sin utlåning till relativt välutvecklade länder i Asien och till traditionella tillväxtcentrerade och kapitalintensiva projekt. Under perioden 1968—1975 gick huvuddelen av utlåningen till Sydkorea (ca 17 %), Filippinerna och Pakistan (ca 13 % vardera), Indonesien, Malaysia och Thailand (ca 10 % vardera). Från svensk sida har också rests invändningar mot bankens engagemang i Indokina under det långvariga kriget där. Saigonregeringen var under år 1974 en av de största mottagarna av den asiatiska utvecklingsbankens specialfondsmedel. Mot denna bakgrund har en breddad svensk insats i bankens verksamhet hittills inte framstått som motiverad. Bankens nuvarande verksamhet följs nära av Sverige, som aktivt arbetar för att banken skall inrikta sin verksamhet på stöd till insatser mot massfattigdomen i Asien och för social rättvisa. Ett annat svenskt önskemål är att banken skall ge sin medverkan till återuppbyggnadsansträngningarna i de indokinesiska länderna.

Sverige är inte medlem i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB). Hittills har medlemskap i banken varit begränsat till regionens länder, men till följd av en stadgeändring torde ett antal i-länder utanför regionen inom kort komma att ansluta sig till banken. Regeringen har ställt sig avvisande till att engagera svenska biståndsmedel genom ett svenskt medlemskap, då bankens beslutsstruktur och utlåningspolitik i väsent 3

Riksdagen 1975176. 9 sami. Nr 14

UU 1975/76:14

liga avseenden ansetts avvika från vad som bedömts förenligt med mål och principer för det svenska utvecklingssamarbetet. Sålunda har under 1970-talet en stor del av bankens utlåning varit koncentrerad till tre av de bäst ställda länderna i Latinamerika, nämligen Argentina, Brasilien och Mexico. Omkring 9 % av bankens utlåning under år 1974 gick till Chile. Bankens utlåning till projekt avseende s. k. social infrastruktur (utbildning, bostäder, vattenförsörjning etc.) har stadigt sjunkit. Sverige har vidare haft starka invändningar mot det för en internationell organisation unika förhållandet att ett enda i-land, USA, ensamt kan utöva vetorätt över beslut om utlåning från bankens specialfond.

Med anledning av yrkandet i motionen 2055 om en utredning av möjligheterna till svenskt samarbete med de olika regionala utvecklingsbankerna förutsätter utskottet att regeringen i ljuset av den utveckling som äger rum inom dessa regionala institutioner fortlöpande prövar möjligheterna till en vidgad samverkan och att resultaten av denna prövning redovisas för riksdagen i samband med övriga förslag rörande utvecklingssamarbetet.

Utskottet erinrar i detta sammanhang om sitt uttalande förra året (UU 1975: 4, s. 37) i anslutning till en inom SIDA företagen kartläggning av regionala projekt till vilka svenskt stöd kunde bli aktuellt. Utskottet fann det angeläget att undersökningarna fortsatte för att utröna möjligheten att stödja regionala projekt vars målsättning ligger i linje med den svenska biståndspolitiken.

Motionen 2055 torde därmed få anses besvarad i denna del.

Till anslagsyrkandena i motionen 727 beträffande Övriga multilaterala bidrag och i motionerna 730 och 2055 beträffande Internationella utvecklingsfonden, Internationella jordbruksutvecklingsfonden samt FN:s befolkningsfond återkommer utskottet med hemställan nedan under avsnitt 20 (Bidrag till internationella biståndsprogram).

Vad beträffar övriga i detta sammanhang behandlade motionsyrkanden hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 730, i vad avser utträde ur Världsbanksgruppen,

2. att riksdagen anser motionerna 1975/76: 2000 och 1975/76: 2055, i vad avser ökat framtida stöd till Internationella utvecklingsfonden (IDA), besvarade med vad utskottet anfört,

3. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2055, i vad avser sambete med de regionala utvecklingsbankerna, besvarad med vad utskottet anfört.

UU 1975/76:14

5. Insatser i enskilda länder Propositionen (s. 34—63)

I propositionen föreslås att anslaget till bilateralt utvecklingssamarbete ökas från 1 736 milj. kr. budgetåret 1975/76 till 1 987 milj. kr. för budgetåret 1976/77.

Huvuddelen av medlen tas i anspråk för redan utfäst bistånd till enskilda länder. Därutöver har medel beräknats för befrielserörelser i södra Afrika, humanitära insatser i Latinamerika, katastrofhjälp och vissa övriga ändamål. Utöver de utfästelser som tidigare gjorts ökar biståndet i enlighet med SIDA:s förslag till Etiopien, Sri Lanka och Sydvietnam.

Det föreslås vidare att Mogambique blir programland för svenskt utvecklingssamarbete. Det tidigare biståndet till FRELIMO övergår därmed till ett långsiktigt samarbete inom en vidgad finansiell ram.

Vidare föreslås att medel tas i anspråk för en fortsättning av det bistånd till Portugal som i begränsad skala inletts under budgetåret 1975/76.

I propositionen redogörs för pågående och/eller planerade bilaterala biståndsinsatser i bl. a. Botswana, Etiopien, Guinea-Bissau och Kap Verde, Kenya, Mogambique, Tanzania, Tunisien, Zambia, Angola, Lesotho, Somalia, Sudan, Swaziland, Bangladesh, Indien, Sri Lanka, Demokratiska Republiken Vietnam, Republiken Sydvietnam, Afghanistan, Cambodja, Laos, Pakistan, Cuba och Portugal.

En i propositionen intagen tabell över det bilaterala biståndets nuvarande och för nästa budgetår planerade fördelning på mottagarländer och andra ändamål återfinns i avsnitt 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) nedan.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 207 av herr Adolfsson (m), vari hemställs att riksdagen beslutar att för budgetåret 1976/77 och tills Cubas inblandning i andra länders inre angelägenheter upphör Sverige ej skall lämna ekonomiskt eller annat bistånd till Cuba,

dels motionen 1975/76: 302 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen beslutar att anslå 25 milj. kr. i bistånd till MPLA för kommande budgetår,

dels motionen 1975/76: 727 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avser hemställan att riksdagen beslutar att för budgetåret 1976/77 fastställa en länderram för Cuba till 40 milj. kr. (punkt 8) och att riksdagen be -

UU 1975/76:14

slutar att som sin mening uttala att de svenska biståndsinsatserna till Cuba skall upphöra i och med att hittills ingångna samarbetsavtal fullföljs och att regeringen i enlighet härmed upptar förhandlingar med den kubanska regeringen om en avtrappning efter de linjer som anges i motionen (punkt 9),

dels motionen 1975/76: 728 av herr Gustavsson i Nässjö och fru Dahl (s), vari hemställs att riksdagen uttalar att av medel anvisade för ”Katastrofer m. m.” insatser till MPLA:s regering i Angola prioriteras,

dels motionen 1975/76: 1133 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen beslutar att under tredje huvudtiteln punkten C 2 Bilateralt utvecklingssamarbete till Demokratiska Republiken Vietnam anvisa 300 milj. kr. och till Republiken Sydvietnam anvisa 150 milj. kr.,

dels motionen 1975/76: 1136 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen beslutar höja biståndsbeloppet för Laos till 50 milj. kr. för budgetåret 1976/77,

dels motionen 1975/76: 2000 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser hemställan att riksdagen avslår förslaget om ett anslag om 70 milj. kr. till Cuba (punkt 5), att riksdagen hemställer att förhandlingar upptas med Nordvietnams regering i syfte att möjliggöra att ansvaret för det s. k. skogsindustriprojektet snarast möjligt övertas av nordvietnameserna själva, i enlighet med vad i motionen 1975/76: 1979 anförs (punkt 6), att riksdagen uttalar att svenskt bistånd till Cambodja tills vidare ej bör ifrågakomma (punkt 7), att riksdagen uttalar att till Laos enbart humanitärt bistånd bör utgå (punkt 8) och att riksdagen uttalar att i fråga om humanitär hjälp till Angola beaktas vad i motionen anförs (punkt 9),

dels motionen 1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp), i vad avser hemställan att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om att utnyttja Frikyrkan hjälper för humanitära insatser i bl. a. Angola (punkt 14), att riksdagen begär att regeringen redovisar resultatet av den prövning riksdagen beställt av möjligheterna till fortsatta biståndsinsatser i Sudan (punkt 15), att riksdagen beslutar göra den omfördelning av planeringsramarna för svenska mottagarländer som föreslås i motionen (punkt 16) och att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingssamarbetet med Tunisien (punkt 17).

Utskottet

Angola

Det svenska biståndet till Angola berörs i motionerna 302, 728, 2000 och 2055.

UU 1975/76:14

37 I motionen 302 föreslås att 25 milj. kr. ges som bistånd till befrielserörelsen MPLA under nästa budgetår.

I motionen 728 hemställs att insatser till förmån för MPLA:s regering i Angola prioriteras när det gäller dispositionen av medel för katastrofbistånd.

I motionen 2000 begärs ett uttalande av innebörden att så länge stridshandlingarna i Angola fortsätter bör endast humanitärt bistånd utgå från svensk sida.

I motionen 2055 föreslås ett uttalande av innebörden att väsentligt humanitärt stöd bör ges till det krigsdrabbade Angola och att detta i första hand bör kanaliseras via Frikyrkan hjälper.

Utskottet konstaterar att ifrågavarande motionsyrkanden tillkom vid en tidpunkt då inbördes- och interventionskrig ännu pågick i Angola och någon centralregering i landet ännu inte hade erkänts av mer än ett fåtal stater. Förhållandena i Angola har under mellantiden i grund förändrats. Ett tillstånd av fred torde i huvudsak numera råda, MPLAregeringen i Luanda synes väsentligen ha kontroll över hela Angolas territorium och den har erkänts av flertalet länder, däribland av Sverige.

Det svenska erkännandet skedde den 18 februari i år. Regeringen beslöt i början av mars att anvisa ett belopp av 11 milj. kr. för humanitärt bistånd till Angola. Därav skall 10 milj. kr. användas för inköp av livsmedel, inkl. näringsberikad s. k. katastrofkost, transportmedel, utrustning till primärskolor, mediciner och medicinsk utrustning, som ställs till den angolanska regeringens direkta förfogande. 1 milj. kr. har getts som bidrag till organisationen Frikyrkan hjälper för dess hjälparbete i Angola.

Beslutet om denna humanitära biståndsinsats, som görs främst för att lindra en del av den akuta nöd som uppstått till följd av kriget i Angola, fattades på grundval av rekommendationer från en delegation med företrädare för SIDA och utrikesförvaltningen som dessförinnan hade besökt landet.

Det synes naturligt att biståndet på detta stadium i huvudsak tar sikte på de omedelbara försörjningsbehoven, sjukvården etc. Förutsättningar för planering av långsiktigt utvecklingssamarbete med Angola har tidigare inte förelegat.

Sedan de akuta hjälpbehoven tillgodosetts, kan det dock bli aktuellt att inleda diskussioner om ett fastare samarbete syftande till ekonomisk och social utveckling. Om sådan beredskap från regeringens sida talas i budgetpropositionen. I regeringens utrikesdeklaration den 31 mars i år bekräftades detta.

Mot denna bakgrund avstyrks anslagsyrkandet i motionen 302, medan yrkandena beträffande biståndet till Angola i motionerna 728, 2000 och 2055 torde få anses besvarade med vad utskottet anfört.

UU 1975/76:14

38 Cambodja

I motionen 2000 föreslås att riksdagen uttalar att svenskt bistånd till Cambodja t. v. ej bör ifrågakomma.

Av budgetpropositionen framgår att regeringen förklarat sig beredd att inleda humanitärt bistånd till landet, som drabbats hårt av kriget. Några konkreta diskussioner härom har dock ännu inte kommit till stånd.

Utskottet är medvetet om att exceptionella förhållanden f. n. råder i Cambodja och att landet i hög grad avskärmat sig från omvärlden, något som försvårar eller omöjliggör en humanitär biståndsinsats där. Om sådana kanaler öppnas som gör det möjligt att effektivt bispringa nödlidande människor i Cambodja, bör Sverige dock stå fast vid sin uttalade beredvillighet att lämna humanitärt bistånd.

Motionen 2000 torde därmed få anses besvarad i denna del.

Cuba

I propositionen föreslås en landram för Cuba om 70 milj. kr. under budgetåret 1976/77, dvs. 10 milj. kr. mer än under innevarande budgetår.

Utvecklingssamarbetet med Cuba berörs i motionerna 207, 727, 2000 och 2055.

I motionerna 207 och 2000 föreslås att det svenska biståndet till Cuba upphör från och med nästa budgetår. I båda fallen hänvisas till Cubas militära intervention på MPLA:s sida i kriget i Angola. I motionen 1979, som ligger till grund för ifrågavarande yrkande i motionen 2000, framhålls att motionärerna, i enlighet med sin uppfattning

att svenskt bistånd i första hand bör gå till de fattigaste u-länderna,

finner det stötande att Cuba är ett huvudmottagarland för svenskt

bistånd, då Cuba tillhör de länder som har gynnats av de senaste årens

ekonomiska utveckling.

I motionen 727 föreslås att diskussioner inleds om en successiv nedtrappning av biståndet till Cuba och att en landram om 40 milj. kr. fastställs för nästa budgetår. Diskussionerna måste självfallet grundas på principen att ingångna avtal skall hållas och påbörjade projekt fullföljas. I motionen erinras om ett motsvarande yrkande vid 1975 års riksdag, vari hänvisades till den förbättrade ekonomiska och sociala situationen på Cuba. I årets motion hänvisas vidare till att landet numera är i stånd att självt anslå biståndsmedel och dessutom haft råd att militärt intervenera i Angola.

I motionen 2055 hävdas att landet tillhör de ekonomiskt mest framgångsrika länderna inom u-landsgruppen. Några i avtal gjorda förpliktelser som motiverar den i budgetpropositionen föreslagna höjningen av biståndet till Cuba redovisas inte, framhålls det i motionen. Enligt motionen bör nu frågan prövas om samarbetet med Cuba inte väsent -

UU 1975/76:14

ligen bör ges en annan inriktning än den rent biståndspolitiska. I avvaktan på en sådan prövning, som det ankommer på regeringen att göra och senare redovisa för riksdagen, anser motionärerna att någon höjning av biståndsanslagen inte bör ske utan att insatserna bör ligga på den nivå som svarar mot redan gjorda utfästelser. Vad detta konkret innebär i anslag måste noga prövas av utrikesutskottet, sägs det vidare i motionen 2055.

När Cuba valdes till programland för svenskt direkt bistånd skedde det med tillämpning av de riktlinjer för ländervalet som riksdagen fastställt och som alltjämt gäller. Biståndet till Cuba har bidragit till landets egna ansträngningar att åstadkomma social och ekonomisk utveckling och utjämning. Det har vidare bidragit till att minska den ekonomiska isolering som Cuba i viss utsträckning fortfarande är utsatt för.

Cubas ekonomi har förbättrats under senare år. Dess exportintäkter är dock alltjämt till ungefär fyra femtedelar beroende av råsockerproduktion och av världsmarknadens starkt fluktuerande sockerpriser. Det svenska biståndet till Cuba, som tidigare lämnats enbart som gåva, utgörs under innevarande budgetår till en tredjedel av krediter.

Huvuddelen av det svenska biståndet till Cuba används för utrustning och tjänster inom hälsovård och utbildning. I det förra fallet rör det sig främst om medicinsk utrustning till sjukhus och till landets mödra- och barnavårdsprogram. Utrustningen till undervisningssektorn avser bl. a. läromedel för sekundärskolor, ett skolbokstryckeri, en fabrik för framställning av utbildningsmateriel och laboratorieutrustning. Bidrag lämnas vidare till ett institut för livsmedelsindustrins utveckling. Flera svenska företag är engagerade i leveranser och konsulttjänster för dessa ändamål.

En mindre del av biståndet kanaliseras genom UNESCO (undervisningsområdet), FAO (ett institut för utveckling av köttindustrin) och UNCTAD/GATT:s Internationella handelscentrum (exportfrämjande åtgärder).

Förutom i avtal redan fixerade insatser på samma områden under kommande budgetår finns framskridna planer på svensk medverkan vid uppförandet av en fabrik för tillverkning av antibiotika.

Landramen för bistånd till Cuba uppgår under innevarande budgetår till 60 milj. kr. För nästa budgetår har i propositionen beräknats 70 milj. kr. Detta överensstämmer med den förhandsinformation beträffande planeringsramarna för de svenska s. k. programländerna som lämnades utskottet för ett år sedan. Denna planeringsram för budgetåret 1976/77 har, analogt med vad som skett gentemot övriga programländer för svenskt bistånd, meddelats den kubanska regeringen under föregående år som en indikativ grundval för biståndets långtidsplanering.

Grunden för treårsplaneringen av biståndet till enskilda länder har sålunda utgjorts av den landram som fastställts av riksdagen för det

UU 1975/76:14

närmast framförliggande året. I samband med att avtal träffats om utvecklingssamarbete under det budgetår, för vilket riksdagen beviljat medel, har regeringen till programländerna dessutom kunnat framföra preliminära planeringsramar för de två efterföljande budgetåren.

Det kan visserligen göras gällande att de indikativa planeringsramarna förutsätter riksdagens godkännande från budgetår till budgetår, när konkret ställning tas till det närmast framförliggande budgetårets biståndsanslag. Riksdagen har då möjlighet att göra såväl upp- som nedjusteringar av tidigare preliminärt beräknade belopp för enskilda länder.

Även om det sålunda inte rör sig om folkrättsligt bindande utfästelser, när det är fråga om de båda senare budgetåren i den treårsperiod som planeringsramarna normalt omfattar, är det å andra sidan uppenbart att sådana preliminära åtaganden möjliggör en ömsesidig planering som inte bör frångås utan att utomordentligt starka skäl föreligger.

Inför yrkandena om ett avslutande eller en nedtrappning av biståndet till Cuba finns det därför anledning påminna om riksdagens upprepade understrykanden av att utvecklingssamarbetet måste bedrivas långsiktigt. Det är en styrka hos det svenska biståndet att det haft denna långsiktiga karaktär. Mottagarländerna har haft möjlighet att bygga sin planering på förhandskännedom om omfattningen av det bistånd som de under en längre tidsperiod än blott ett budgetår kunnat emotse från svensk sida.

Regeringen har tagit avstånd från all utländsk inblandning i Angola och i konsekvens därmed också ställt sig kritisk till det kubanska militära engagemanget där. Regeringen har inte funnit grund att för den skull frångå de föreliggande planerna för utvecklingssamarbetet med Cuba. Utrikesministern har i riksdagen framhållit att det svenska biståndet inte får göras beroende av ett lands utrikespolitiska ställningstaganden eller åtgärder. Inte heller får biståndet bli ett påtryckningsmedel för att påverka u-ländernas utrikespolitik.

De norska, holländska och kanadensiska regeringarna har på motsvarande sätt som den svenska avvisat krav på att avbryta sitt bistånd till Cuba med anledning av det kubanska stödet till MPLA i Angola.

Utskottet delar denna åsikt och avstyrker motionerna 207, 727, 2000 och 2055 i denna del.

Däremot finns det anledning att se det svenska utvecklingssamarbetet med Cuba inom ramen för det bredare samarbete mellan de båda länderna som håller på att växa fram. Inte minst tilltar utbytet på det kommersiella området. Biståndet torde ha bidragit till att intensifiera handelsförbindelserna. Också på en råd andra områden har de svenskkubanska kontakterna ökat. Det finns därför goda förutsättningar för att den dag en nedtrappning av biståndet till Cuba blir aktuell — något som bör ske först sedan en varaktig förbättring i landets utvecklingssituation har kunnat konstateras — låta detta successivt avlösas av ett vidgat samarbete i andra former.

UU 1975/76:14

41 Utskottet hänvisar i detta sammanhang till sina uttalanden i avsnittet 3 ovan (Allmänt om biståndets inriktning, utformning, länderval m. m.) och till sina uttalanden om samarbete med Tunisien längre fram i föreliggande avsnitt.

Laos

I budgetpropositionen föreslås en medelsram av 30 milj. kr. för fortsatt bistånd till Laos under nästa budgetår, dvs. 10 milj. kr. mer än under innevarande budgetår.

I motionen 1136 föreslås att riksdagen ökar biståndsbeloppet för Laos till 50 milj. kr.

I motionen 2000 föreslås att riksdagen uttalar att enbart humanitärt bistånd bör utgå till Laos.

Av budgetpropositionen framgår att biståndssamarbetet med Laos, som inleddes under förra budgetåret, är motiverat av landets fattigdom, de svåra krigsskadorna och de stora återuppbyggnadsbehoven och att biståndet hittills bestått av mediciner, hälsovårdsutrustning, livsmedel, jordbruksredskap samt verktyg och materiel för husbyggnad. Drygt en femtedel av landets invånare är alltjämt flyktingar, och ett återanpassningsprogram för dessa har igångsatts.

Utskottet har inhämtat att biståndet till Laos under nästa budgetår förutses bli av i huvudsak samma karaktär som det hittillsvarande. Huvuddelen av medelsramen är avsedd att utnyttjas för finansiering av import av utrustning och verktyg för husbyggnad och jordbruk. Härtill kommer materiel för avminering av jorden, som i stora delar av Laos är bemängd med minor och antipersonella bomber.

Motionen 2000 torde därmed få anses besvarad i denna del. Motionen 1136 avstyrks.

Sudan

I motionen 2055 begärs att regeringen skall redovisa resultatet av den prövning som 1975 års riksdag beställt rörande möjligheterna till fortsatta biståndsinsatser i Sudan.

Av budgetpropositionen framgår att av de 10 milj. kr., som regeringen under förra budgetåret anvisade för fortsatt humanitärt bistånd till södra Sudan genom FN:s utvecklingsprogram, medel alltjämt återstår för både innevarande och nästa budgetår. Några nya biståndsmedel härutöver föreslås inte i propositionen för Sudans del. Det framgår av propositionen vidare att regeringen med stöd i beslut av 1972 och 1974 års riksdagar för innevarande år avskrivit Sudans skuldtjänster på tidigare svenska utvecklingskrediter och avser göra likadant under nästa budgetår.

Utskottet har inhämtat att regeringen vid sin prövning av förutsättningarna för ett mer långsiktigt utvecklingssamarbete med Sudan funnit flera omständigheter som f. n. talar emot en planering av sådant sam -

UU 1975/76:14

arbete. Till dessa hör att mycket betydande biståndsinsatser i Sudan görs från andra länders sida.

Motionen 2055 torde därmed få anses besvarad i denna del.

Tunisien

I budgetpropositionen beräknas en landram om 40 milj. kr. för bistånd till Tunisien under nästa budgetår, dvs. samma belopp som under innevarande budgetår. I propositionen anmäls att Sverige mot bakgrund av den tunisiska ekonomins expansion under 1970-talets första del inlett diskussioner med den tunisiska regeringen om en gradvis minskning av biståndsinslaget i det svensk-tunisiska samarbetet. Det svenska biståndsprogrammet där beräknas sålunda kunna avslutas omkring år 1980.

I samband med avvecklingen av det reguljära biståndet planeras bl. a. en av Sverige finansierad fond, avsedd att underlätta för Tunisien att utnyttja svenska konsulttjänster och att få till stånd ett samarbete mellan utbildnings- och forskningsinstitutioner i de båda länderna. Som ett led i det bredare samarbete som de båda länderna eftersträvar har vidare avtal ingåtts mellan det biståndsfinansierade Importkontoret för ulandsprodukter och det tunisiska exportinstitutet beträffande marknadsföring i Sverige av tunisiska varor.

I motionen 2055 föreslås att riksdagen ger regeringen till känna att avvecklingen av biståndet inte bör ske förrän den fulla innebörden av det bredare samarbete som Sverige nu erbjuder klarlagts. Motionärerna utgår från att förändringarna sker efter samråd mellan Sverige och de tunisiska myndigheterna. Det positiva värdet av biståndet kan till stor del gå förlorat om avvecklingen sker abrupt och genom ensidiga diktat, heter det härom bl. a. i motionen.

Utskottet har i avsnitt 3 ovan (Allmänt om biståndets inriktning, utformning, länderval m. m.) från principiella utgångspunkter behandlat de synpunkter som både i motionen 2055 och i motionen 727 anlagts på frågan om sättet för avveckling av bistånd till länder med vilka Sverige haft ett långsiktigt utvecklingssamarbete men vilkas utvecklingssituation uppvisar en varaktig förbättring. Utskottet har därvid instämt i de båda motionernas resonemang om nödvändigheten att avvecklingen ej sker abrupt utan genom en gradvis nedtrappning och i kombination med erbjudanden om ett samarbete i bredare former, som ej i första hand belastar biståndsanslagen.

Utskottet konstaterar att dessa principer har iakttagits vid den förutsedda långsiktiga avvecklingen av det reguljära svenska biståndet till Tunisien. Utöver uppgifterna härom i budgetpropositionen har utskottet inhämtat att frågan varit föremål för ingående överläggningar mellan biståndsmyndigheterna i Tunisien och Sverige, vilka lett till samförstånd både om sättet för biståndets avveckling och om dess avlösning av samarbete i andra former

Motionen 2055 torde därmed få anses besvarad i denna del.

UU 1975/76:14

43 Vietnam

I budgetpropositionen har en landram om 225 milj. kr. för Demokratiska Republiken Vietnam (DRV) föreslagits för nästa budgetår. För Sydvietnam har i propositionen för nästa budgetår beräknats en finansiell ram om 75 milj. kr. avseende långsiktigt utvecklingssamarbete samt därutöver 25 milj. kr. ur katastrofreserven för en uppföljning av innevarande budgetårs katastrofhjälp till Sydvietnam.

I motionen 1133 föreslås att för bistånd till DRV under nästa budgetår anvisas 300 milj. kr. och till Republiken Sydvietnam 150 milj. kr.

Utskottet finner propositionens förslag väl avpassade och avstyrker motionen 1133.

I motionen 2000 hemställs att förhandlingar upptas med Nordvietnams regering syftande till att ansvaret för skogsindustriprojektet snarast möjligt övertas av nordvietnameserna själva.

Till stöd för yrkandet i motionen 2000 framhålls i den bakomliggande motionen 1979 bl. a. att mycket tyder på att den beräknade svenska kostnaden för skogsindustriprojektet kommer att kraftigt överskridas. Projektet, som enligt gällande planer skall vara färdigställt år 1979, har försenats med minst ett halvår, och avtalskonstruktionen är sådan att de ekonomiska konsekvenserna därav kan bli allvarliga för Sverige, heter det bl. a. i motionen.

Utskottet behandlade och avstyrkte vid 1975 års riksdag (UU 1975: 4) ett likalydande motionsyrkande. Utskottet konstaterade då bl. a. att ingenting tyder på att det inom ramen för detta projekt kommer att bli fråga om svenska insatser som skulle vara oförenliga med våra biståndspolitiska principer och att det därför inte heller fanns skäl att diskutera förslag om förhandlingar av den art som motionärerna åsyftade.

Enligt budgetpropositionen är skogsindustriprojektet, varom avtal ingicks hösten 1974, avsett att bli genomfört under en femårsperiod och vara avslutat under budgetåret 1978/79. Det svenska bidraget till projektet beräknas uppgå till 770 milj. kr. Av detta belopp utgör 150 milj. kr. en reserv för eventuella prisökningar.

I ett interpellationssvar i riksdagen den 28 november 1975 rörande tidsplanen och kostnadsberäkningen för skogsindustriprojektet uppgav statsrådet Sigurdsen att tidsplanen för projektet i dess helhet inte omprövats, trots att vissa delaktiviteter tagit längre tid än beräknat. Bl. a. hade färdigställandet av bostadsområdet för den svenska fältpersonalen vid projektet blivit fördröjt och transporterna av den tekniska utrustningen för projektet försenats. Statsrådet Sigurdsen framhöll vidare bl. a.:

Den svenska projektledningen räknar med att den första pappersmaskinen kan komma i gång tidigast våren 1978 i stället för hösten 1977.

Dessa förseningar behöver i och för sig inte medföra att starten av

UU 1975/76:14

massafabriken och den andra pappersmaskinen måste senareläggas. De berörda myndigheterna i Sverige och DRV arbetar därför mot slutmålet enligt den ursprungliga tidsplanen, nämligen att anläggningen i sin helhet skall vara klar att tas i bruk 1979.

Den andra frågan rör kostnaderna för projektet. Budgeten för Sveriges insats i projektet ligger på 770 milj. kr., varav 150 milj. kr. för prisstegringar och oförutsedda utgifter. Rapporterna från projektledningen tyder inte på att denna budget, såvitt i dag kan bedömas, behöver revideras.

Enligt vad utskottet erfarit görs alltjämt i huvudsak samma bedömning med avseende såväl på tidsplanen som på kostnaderna för projektet.

Mot denna bakgrund avstyrks motionen 2000 i denna del.

Länder i södra Afrika

I motionen 2055 har föreslagits att det svenska biståndet till Cuba icke ökas såsom förutsatts i budgetpropositionen utan att det bör ligga på en nivå som svarar mot redan gjorda utfästelser. I motionen har vidare föreslagits att de medel som härigenom frigörs i stället utnyttjas för en förstärkning av stödet till länderna i södra Afrika och till de rörelser i detta område som kämpar mot rasförtryck och för kolonial frigörelse. Utöver propositionens förslag beträffande länderna i södra Afrika föreslås i motionen 2055 att landramarna för Zambia och Botswana för budgetåret 1976/77 höjs med minst 5 milj. kr., dvs. till minst 67 milj. kr. för Zambia och till minst 50 milj. kr. för Botswana, samt att landramarna för Lesotho och Swaziland höjs med 2 milj. kr., dvs. till 10 milj. kr. för vart och ett av dessa länder.

Motionens yrkande beträffande en reduktion av det föreslagna biståndet till Cuba har ovan avstyrkts. I konsekvens därmed avstyrks även motionens förslag beträffande stödet till länderna i södra Afrika. Frågan om en förstärkning av stödet till befrielserörelser m. m. i södra Afrika behandlas i avsnittet 6 nedan (Humanitärt bistånd och studiestöd till afrikanska flyktingar och befrielserörelser m. m.).

Övriga länder

I motionen 2055 föreslås att nästa budgetårs landram för Bangladesh höjs till 112 milj. kr., dvs. samma belopp som SIDA föreslog i sin senaste anslagsframställning. I budgetpropositionen beräknas en landram om 100 milj. kr.

I samma motion föreslås att en höjning övervägs även för Pakistan. I propositionen beräknas för budgetåret 1976/77 en medelsram om 20 milj. kr.

Det heter vidare i motionen 2055 att för både Bangladesh och Pakistan liksom för Indien, Sri Lanka, Etiopien, Somalia och Tanzania bör möjligheterna till extra katastrofinsatser undersökas.

Beträffande Pakistan och Somalia föreslås i samma motion även att

UU 1975/76:14

möjligheterna att upprätta långsiktiga landprogram med dessa länder undersöks.

De förslag i motionen 2055 som avser höjda landramar för Bangladesh och Pakistan torde få ses i samband med samma motions förslag att 150 milj. kr. anvisas för nästa budgetår till internationellt utvecklingssamarbete utöver regeringens förslag. Sistnämnda motionsyrkande har behandlats i avsnitt 2 ovan (Anslagsvolym, planeringsramar, bi■ståndsutfästelser m. m.) och där avstyrkts. I konsekvens därmed avstyrks även motionens förslag beträffande Bangladesh och Pakistan.

Vad beträffar förslagen i motionen 2055 om prövning av möjligheterna till extra katastrofinsatser i Bangladesh, Pakistan, Indien, Sri Lanka, Etiopien, Somalia och Tanzania konstaterar utskottet att en sådan prövning bör ankomma på regeringen och givetvis göras om det under nästa budgetårs lopp skulle visa sig att sådana nödsituationer uppstår i dessa länder att det blir motiverat att ta i anspråk medel från katastrofbiståndsreserven. Det ligger i sakens natur att denna reserv inte annat än i undantagsfall bör intecknas för vissa länder i förväg.

Motionen 2055 torde, i vad avser extra katastrofinsatser i de nyssnämnda länderna, därmed få anses besvarad.

Vad avser förslaget i samma motion om undersökning av möjligheterna att upprätta långsiktiga landprogram för Pakistan och Somalia gäller motsvarande, dvs. det bör ankomma på regeringen att pröva lämpligheten därav.

Motionen 2055 torde även i denna del få anses besvarad.

I samband med medelsanvisningen redovisas under avsnitt 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) nedan utskottets hemställan angående anslagsyrkandena i motionen 302 beträffande Angola, i motionerna 207, 727, 2000 och 2055 i vad avser Cuba, i motionen 1136 beträffande Laos, i motionen 1133 beträffande Demokratiska Republiken Vietnam och Republiken Vietnam samt i motionen 2055 i vad avser Zambia, Botswana, Lesotho, Swaziland, Bangladesh och Pakistan.

Beträffande övriga i detta avsnitt behandlade yrkanden hemställer utskottet

1. att riksdagen anser motionen 1975/76: 728 beträffande katastrofbistånd till Angola besvarad med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2000, i vad avser humanitärt bistånd till Angola, besvarad med vad utskottet anfört,

3. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2055, i vad avser bistånd till Angola genom Frikyrkan hjälper, besvarad med vad utskottet anfört,

4. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2000, i vad avser bistånd till Cambodja, besvarad med vad utskottet anfört,

UU 1975/76:14

5. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2000, i vad avser bistånd till Laos, besvarad med vad utskottet anfört,

6. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2055, i vad avser utvecklingssamarbete med Sudan, besvarad med vad utskottet anfört,

7. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2055, i vad avser utvecklingssamarbete med Tunisien, besvarad med vad utskottet anfört,

8. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2000, i vad avser skogsindustriprojektet i Demokratiska Republiken Vietnam,

9. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2055, i vad avser katastrofinsatser i Bangladesh, Pakistan, Indien, Sri Lanka, Etiopien, Somalia och Tanzania, besvarad med vad utskottet anfört,

10. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2055, i vad avser långsiktiga landprogram för Pakistan och Somalia, besvarad med vad utskottet anfört.

6. Humanitärt bistånd och studiestöd till afrikanska flyktingar och befrielserörelser m. m.

Propositionen (s. 48—49)

För stöd till befrielserörelser i södra Afrika och utbildning av flyktingar därifrån samt för bidrag till försvar av politiska fångar i södra Afrika och hjälp till deras familjer beräknas preliminärt en ram på 30 milj. kr. under budgetåret 1976/77. Det bilaterala stödet till nämnda ändamål kompletteras genom extra bidrag till FN-organ för verksamhet på samma område (under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram).

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 1134 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad avser hemställan att riksdagen beslutar anslå 10 milj. kr. för budgetåret 1976/77 till ANC i Sydafrika att disponeras fritt av rörelsen (punkt

3),

dels motionen 1975/76: 1138 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen under C 2, bilaga 5 i budgetpropositionen, beslutar anvisa ett belopp av 5 milj. kr. till den eritreanska befrielserörelsen, ELF,

UU 1975/76:14

dels motionen 1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp), i vad avser hemställan att riksdagen beslutar göra den omfördelning av planeringsramarna för svenska mottagarländer som föreslås i motionen (punkt 16).

Utskottet

I motionen 1134 föreslås ett anslag av 10 milj. kr. till den sydafrikanska befrielserörelsen ANC, att disponeras fritt av rörelsen.

I motionen 2055 förordas att de medel som kan frigöras vid en utebliven höjning av biståndsramen för Cuba utnyttjas för bl. a. de rörelser i södra Afrika som kämpar mot rasförtryck och för kolonial frigörelse. Motionärerna anser det angeläget att Sverige bygger ut sina kontakter med ANC i Sydafrika liksom med de olika grupperingarna inom nationaliströrelsen i Zimbabwe och med Swapo i Namibia. Sverige bör enligt motionen vara berett både till att teckna långtidsavtal med rörelserna och att stärka sin beredskap till snabba insatser förorsakade av nya händelser eller hastigt uppdykande behov. Yrkandet i motionen 2055 om reducerad landram för Cuba har av utskottet avstyrkts i avsnitt 5 ovan (Insatser i enskilda länder).

Inom ramen för propositionens förslag beträffande det bilaterala anslagsområdet har för stöd till befrielserörelser i södra Afrika, utbildning av flyktingar därifrån samt till försvar av politiska fångar och hjälp till deras familjer beräknats ett belopp av 30 milj. kr. för nästa budgetår. Det bilaterala stödet kompletteras med särskilda bidrag för motsvarande ändamål genom FN-organ såsom FN:s utvecklingsprogram (UNDP) och FN:s flyktingkommissariat (UNHCR). Under senare delen av förra året har Sverige exempelvis gett ett extra bidrag till UNDP om 2 milj. kr. till stöd för dess verksamhet till förmån för befrielserörelserna i södra Afrika och i UNDP:s styrelse verkat för att UNDP:s stöd åt de afrikanska befrielserörelserna snarast inordnas i programmets ordinarie verksamhet. Andra bidrag har under innevarande budgetår getts eller kommer inom kort att lämnas till FN :s Södra Afrikafond, FN:s utbildningsprogram i södra Afrika och FN:s fond för Namibia. För juridisk och annan hjälp till politiska fångar och deras familjer i södra Afrika ges bidrag även till International Defence and Aid Fund (IDÅF) och Amnesty Internationals verksamhet i samma områden.

Sedan de portugisiska kolonierna i södra Afrika vunnit självständighet och direkt utvecklingssamarbete med de nybildade staterna kunnat inledas, är förevarande program för humanitärt bistånd och utbildningsstöd numera koncentrerat till Namibia, Rhodesia och Sydafrika och till flyktingar från dessa länder. Fastän den nu aktuella anslagsposten för nästa budgetår i propositionen beräknas till samma belopp

UU 1975/76:14

sorn under innevarande budgetår, gör denna geografiska krympning att insatserna i de återstående områdena kan bli desto större.

Grundvalen för verksamheten utgörs av FN-rekommendationer som biträtts av Sverige. Riktlinjerna för denna typ av bistånd angavs i statsutskottets av riksdagen godkända utlåtande SU 1969: 62. Medlen från det bilaterala anslaget fördelas efter hörande av den särskilda beredningen för studiestöd och humanitärt bistånd till afrikanska flyktingar och nationella befrielserörelser (flyktingberedningen). I beredningen ingår representanter för olika organisationer och institutioner som manifesterat ett intresse för och har erfarenheter av insatser på detta område. Beredningen har numera även ett parlamentariskt inslag.

Det ingår i direktiven för den biståndspolitiska utredningen att vidareutveckla riktlinjerna för bl. a. stödet till nationella befrielserörelser och flyktingar liksom till apartheidpolitikens offer.

Läget i Rhodesia är för närvarande mycket spänt, och det kan inte uteslutas att den sedan länge pågående författningsstriden ytterligare skärps och t. o. m. övergår i väpnad konflikt. Det är under sådana omständigheter angeläget att beredskap finns för snabba humanitära hjälpinsatser. Om sådan beredskap talas även i propositionen. Också den laddade och snabbt föränderliga situationen i Namibia kräver uppmärksamhet och beredskap för eventuellt ytterligare bistånd. Om händelseutvecklingen i södra Afrika som helhet skulle ta en sådan vändning att biståndsinsatser utöver dem som beräknats i propositionen blir påkallade, förutsätter utskottet att även medel från katastrofreserven kan tas i anspråk.

Att överväga ingåendet av långtidsavtal med befrielserörelserna, såsom förordats i motionen 2055, ter sig i dagens osäkra läge knappast ändamålsenligt. Det får ankomma på regeringen att efter hörande av flyktingberedningen bedöma vilka möjligheter de olika befrielserörelserna har att förmedla det bistånd som Sverige önskar lämna i enlighet med FN:s rekommendationer.

Mot denna bakgrund avstyrks yrkandet i motionen 1134 om särskilt anslag till ANC. Likaså avstyrks motionen 2055 i förevarande del.

I motionen 1138 har föreslagits att 5 milj. kr. anvisas till den eritreanska befrielserörelsen (ELF). Motsvarande yrkanden avslogs av såväl 1974 års som 1975 års riksdag med hänvisning till gällande riktlinjer för humanitärt bistånd och utbildningsstöd till afrikanska befrielserörelser. Det finns i detta fall ingen FN-rekommendation att stödja sig på. Inte heller den afrikanska enhetsorganisationen (OAU) har rest frågan om att materiellt stödja ELF. Mot denna bakgrund avstyrks motionen 1138.

Utskottet har emellertid erfarit att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen i Eritrea och aktivt söker att genom olika hjälpkanaler nå

UU 1975/76:14

den krigsdrabbade befolkningen där med humanitära biståndsinsatser. Den samarbetar därvid med flera enskilda svenska hjälporganisationer som har en insatsberedskap för ändamålet. Svenskt bistånd lämnas redan till eritreanska flyktingar i grannländer som Sudan.

Till hemställan beträffande anslagsyrkandena i motionerna 1134 och 1138 återkommer utskottet under avsnitt 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete).

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2055, såvitt avser bistånd till befrielserörelser m. m. i södra Afrika.

7. Särskilda program m. m.

Propositionen (s. 60—63)

Verksamhet avsedd att finansieras ur anslaget för bilateralt utvecklingssamarbete men som ligger vid sidan av det direkta utvecklingssamarbetet med enskilda länder och av katastrofhjälpen har i propositionen samlats under rubriken Särskilda program m. m.

Hit räknas bl. a. icke-länderinriktad verksamhet på befolkningsområdet, bidrag till enskilda organisationer, samarbete med FN:s fackorgan (s. k. multi-bi-verksamhet), övrig utbildningsverksamhet, vissa kostnader för förberedelse och kontroll av projekt och en del av kostnaderna för biståndskontoren.

För stöd till enskilda internationella och regionala organisationers verksamhet inom bejolkningsområdet och för direkta insatser på befolkningsområdet i andra länder än programländer beräknas 43 milj. kr. för budgetåret 1976/77. En del av detta belopp avser Världskyrkorådets befolkningsprogram.

Beträffande biståndssamarbetet med FN:s fackorgan heter det i propositionen bl. a.:

Förutom det stöd som Sverige lämnar till FN:s biståndsverksamhet genom allmänna bidrag, främst till UNDP och UNICEF, pågår sedan åtskilliga år ett omfattande samarbete med FN:s fackorgan i form av bidrag till projekt som genomförs av dessa organ. En del av denna s. k. multi-bi-verksamhet avser verksamhet i enskilda länder. Den bekostas inom ramen för de resurser som ställs till dessa länders förfogande. Sedan landprogrammering införts och mottagarländerna därmed fått bättre möjlighet att avgöra de svenska resursernas utnyttjande har landinriktad multi-bi-verksamhet fått minskad omfattning. Samtidigt har samarbetet med fackorganen fortsatt och även utvidgats i fråga om kursverksamhet och tillhandahållande av biträdande experter samt finansiering av projekt som inte avser enskilda länder.

För finansiering av biträdande FN-experter beräknas ett belopp av 17 milj. kr. för nästa budgetår.

4 Riksdagen 1975/76. 9 sami. Nr 14

UU 1975/76:14

50 Huvuddelen av den av SIDA finansierade kurs- och seminarieverksamheten genomförs i samarbete med FN-organ, främst FAO, UNESCO, ILO, UNIDO och UNCTAD. Budgetåret 1974/75 uppgick kostnaden till 15,6 milj. kr. för denna verksamhet, som omfattade över 1 000 personer från närmare 100 u-länder. Innevarande budgetår utnyttjas ca 24 milj. kr. för denna verksamhet. Samma belopp beräknas för budgetåret 1976/77.

Sverige lämnar innevarande budgetår ungefär 12 milj. kr. i bidrag till projekt avsedda att förstärka ett fackorgans verksamhet på enskilda områden. Dessa projekt har vanligen regional inriktning. Ca 5,4 milj. kr. avser verksamhet som genomförs av FAO, medan 2,6 milj. kr. ställs till ILO:s förfogande. De viktigaste områdena för verksamhet som planeras under innevarande budgetår är ökad och förbättrad livsmedelsproduktion, utbildningsplanering, kvinnors utbildning och deltagande i utvecklingsprocessen, genetisk förbättring av boskap samt teknologiöverföring till u-länder. Preliminärt beräknas 15 milj. kr. för detta bistånd under budgetåret 1976/77.

Med tanke på att Sveriges bidragsgivning till fackorganen för enskilda projekt bör vara väl samordnad med de allmänna riktlinjerna för Sveriges medverkan i FN:s biståndsarbete kommer en översyn av denna verksamhet att göras i samarbete mellan UD och SIDA. Även berörda fackdepartement kommer att medverka i översynen. Denna skall ha som sin utgångspunkt att Sveriges finansiella bidrag till FN:s biståndsverksamhet liksom tidigare huvudsakligen bör utgå i form av allmänna bidrag till FN-organen, medan projektstöd till fackorgan bör förekomma endast då särskilda skäl talar härför. Översynen bör ge underlag för riktlinjer för planeringen av vårt framtida multi-bi-samarbete med FN:s fackorgan.

Beträffande övrig utbildningsverksamhet lämnas i propositionen bl. a. följande uppgifter:

Förutom den kurs- och seminarieverksamhet som genomförs i samarbete med FN-organen, används biståndsmedel även för att bekosta kurser och seminarier som företas i samarbete mellan SIDA och svenska institutioner och organisationer. Viktiga ämnesområden för denna kursverksamhet är skogsbruk och kooperation.

Med början innevarande budgetår pågår vidare begränsad försöksverksamhet rörande utbildningssamarbete med vissa u-länder. Denna verksamhet har sitt sekretariat i utbildningsdepartementet och avser länder med vilka Sverige har samarbetsavtal. Den syftar främst till att underlätta planeringen av kommersiellt finansierade utbildningsprojekt. Fr. o. m. innevarande budgetår tas begränsade biståndsmedel i anspråk för att inom ramen för denna verksamhet underlätta ett samarbete med Algeriet på utbildningens område.

För övrig utbildningsverksamhet beräknas högst 13 milj. kr. under budgetåret 1976/77.

UU 1975/76:14

51 Under rubriken Särskilda program m. m. redovisas i propositionen även de statliga bidragen till svenska enskilda organisationers biståndsverksamhet. Härför beräknas under nästa budgetår ett medelsbehov av 50 milj. kr.

Inklusive SIDA:s kostnader för förberedelse och kontroll av projekt och den del av kostnaderna för biståndskontoren som inte beräknas på anslaget till SIDAts administration (C 4) beräknas för Särskilda program m. m. ett sammanlagt medelsbehov för budgetåret 1976/77 om 193 milj. kr.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 2000 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser hemställan att riksdagen beslutar att inom ramen för beviljade anslag 213 milj. kr. avsätts för anslaget Särskilda program (punkt 3),

dels motionen 1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp), i vad avser hemställan att riksdagen beslutar om ett i förhållande till regeringens förslag med 4 milj. kr. förhöjt anslag till kursverksamhet m. m. i det bilaterala utvecklingssamarbetet i enlighet med vad som anförs i motionen (punkt 19).

Motionsyrkanden rörande de statliga bidragen till enskilda svenska organisationers biståndsverksamhet och rörande bidrag till Kyrkornas världsråd redovisas under avsnitt 8 nedan (Bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet).

Utskottet

I SIDA:s anslagsframställning har liksom i budgetpropositionen under rubriken Särskilda program sammanförts sådan verksamhet som visserligen finansieras från det bilaterala biståndsanslaget men som ligger vid sidan av insatserna i de tolv programländerna, övrig direkt länderinriktad verksamhet och det bilaterala katastrofbiståndet.

Hit hör bl. a. stöd till sådan verksamhet på befolkningsområdet som genomförs av enskilda internationella och regionala organisationer liksom det statliga stödet till enskilda svenska organisationers biståndsverksamhet. Utskottet behandlar båda dessa stödformer i avsnittet 8 nedan rörande bidrag till enskilda organisationers verksamhet.

Under rubriken Särskilda program redovisas vidare det svenska samarbete med FN och dess fackorgan, som brukar gå under namnet multibi-verksamhet och som bl. a. tar sig uttryck i svenskt stöd till speciella land- eller regioninriktade projekt vilka genomförs av dessa organ. Till den s. k. multi-bi-verksamheten hänförs i propositionen också sådant svenskt samarbete med fackorganen som består i gemensam kursverk -

UU 1975/76:14

samhet och tillhandahållande av s. k. biträdande experter samt finansiering av projekt som inte avser enskilda länder eller regioner. Till området för Särskilda program räknas även de kurser och seminarier som genomförs i samverkan mellan SIDA och svenska institutioner och organisationer liksom den försöksverksamhet avseende utbildningssamarbete med vissa u-länder som inom ramen för speciella samarbetsavtal inletts under innevarande budgetår och som främst syftar till planering av kommersiellt finansierade utbildningsprojekt. Till förevarande anslagspost räknas till sist även kostnaderna för förberedelse, kontroll och resultatvärdering av biståndsprojekt liksom en del av kostnaderna för biståndskontoren.

SIDA har i sin anslagsframställning för Särskilda program föreslagit en medelsanvisning av 215 milj. kr. för nästa budgetår. I propositionen har för Särskilda program m. m. beräknats 193 milj. kr.

I motionen 2000 föreslås att 213 milj. kr. anvisas härför och att detta sker inom ramen för beviljade anslag. I motionen framhålls att den ämneskoncentrerade del av den svenska u-hjälpen som de särskilda programmen representerar är av stor betydelse då den möjliggör för Sverige att göra insatser på områden där vårt land har särskild sakkunskap och särskilda förutsättningar att spela en aktiv roll. Motionärerna finner det därför beklagligt att de särskilda programmen i propositionen har skurits ner i förhållande till SIDA:s förslag.

I motionen 2055 föreslås att 4 milj. kr. utöver propositionens beräkning anvisas till kurs- och seminarieverksamhet, som SIDA genomför i samarbete med olika FN-organ och med enskilda organisationer. De särskilda programmen ger Sverige och SIDA möjlighet att aktivt främja aktiviteter som bidrar till nytänkande inom u-landsdebatten och till att vidga resursbasen för bistånd från Sverige, heter det i motionen. Förslaget om ytterligare anslagsmedel härför i motionen 2055 torde få ses mot bakgrund av det yrkande i samma motion vari det föreslås att de samlade biståndsanslagen för nästa budgetår uppräknas med sammanlagt 150 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. Utskottet har i avsnitt 2 ovan (Anslagsvolym, planeringsramar, biståndsutfästelser m. m.) avstyrkt sistnämnda yrkande.

SIDA:s beräkning av medel för Särskilda program får i sin tur ses mot bakgrund av att biståndsmyndigheten utgått från en avsevärt högre beräkning av de samlade biståndsanslagen än vad regeringen i propositionen föreslagit. I propositionen har därför vissa nedskärningar i förhållande till SIDA:s förslag gjorts även beträffande den länderinriktade och multilaterala biståndsverksamheten.

Sänkningen av medelsberäkningen under rubriken Särskilda program avser främst utrymmet för den s. k. multi-bi-verksamheten inklusive de kurser etc. som genomförs av SIDA i samarbete med FN-organ, däremot ej verksamheten på befolkningsområdet eller stödet till enskilda organisationers biståndsverksamhet. Enligt vad som uppgetts för utskottet,

UU 1975/76:14

torde reduktionen av multi-bi-verksamheten emellertid inte äventyra någon aktivitet därvidlag som är långt kommen i planeringen. Om så befinns nödvändigt, torde för övrigt vissa omdispositioner mellan anslagskomponenterna kunna företas.

Mot denna bakgrund avstyrks ifrågavarande yrkanden i motionerna 2000 och 2055.

I propositionen aviseras en översyn av riktlinjerna för planeringen av det framtida svenska multi-bi-samarbetet med FN:s fackorgan. Översynen skall enligt propositionen göras i samarbete mellan UD och SIDA och under medverkan av berörda fackdepartement samt ha som utgångspunkt att Sveriges finansiella bidrag till FN:s biståndsverksamhet huvudsakligen bör utgå i form av allmänna bidrag till FN-organen, medan projektstöd till fackorgan bör förekomma endast då särskilda skäl talar härför.

Utskottet vill med anledning härav påpeka att det ingår i den biståndspolitiska utredningens uppdrag att göra en översyn av det svenska utvecklingssamarbetets huvudformer och att därvid från principiella utgångspunkter även bedöma frågan om fördelningen på bilateral och multilateral överföring av det svenska biståndet. Utskottet utgår från att utredningen i samband därmed också kommer att pröva den blandform mellan multilateralt och bilateralt utvecklingsbistånd som den s. k. multi-bi-verksamheten utgör. Den biståndspolitiska utredningens rekommendationer bör därför avvaktas innan några nya riktlinjer antas på detta område.

Till hemställan beträffande anslagsyrkandena i motionerna 2000 och 2055 avseende de särskilda programmen resp. kursverksamheten återkommer utskottet nedan under avsnitt 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete).

8. Bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet Propositionen (s. 61)

Det statliga stödet till svenska enskilda organisationers utvecklingssamarbete har ökat från 11 milj. kr. budgetåret 1972/73 till 35 milj. kr. för innevarande budgetår. I detta belopp inräknas inte bidrag från biståndsanslagen till enskilda organisationer för katastrofbistånd, stöd till offren för rasförtryck och kolonialism i södra Afrika samt för informationsverksamhet i Sverige. Av de tillgängliga medlen utnyttjas huvuddelen för bidrag till missionssamfundens verksamhet.

För budgetåret 1976/77 beräknas i enlighet med SIDA:s förslag 50 milj. kr. för de enskilda organisationernas biståndsverksamhet. Inom ramen för denna verksamhet förutses framför allt en ökning av stödet till de fackliga organisationernas och den kooperativa rörelsens internationella arbete.

UU 1975/76:14

54 Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 352 av herr Wemer i Malmö (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om översyn av de regler som gäller för statliga bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet,

dels motionen 1975/76: 2000 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser hemställan att riksdagen beslutar att inom ramen för beviljade anslag ett belopp om 70 milj. kr. skall utgå till missionens och de humanitära organisationernas biståndsverksamhet (punkt 15),

dels motionen 1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp), i vad avser hemställan att riksdagen beslutar om ett i förhållande till regeringens förslag med 25 milj. kr. förhöjt anslag till enskilda organisationers biståndsverksamhet (punkt 13) och att riksdagen beslutar om ett i förhållande till regeringens förslag med 5 milj. kr. förhöjt anslag till Kyrkornas världsråd (punkt 18).

Utskottet

I motionen 352 har en översyn av gällande regler för de statliga bidragen till enskilda organisationers biståndsverksamhet föreslagits. Enligt motionären bör även driftskostnader (för exempelvis skolor eller sjukhus) som inte enbart avser ett initialskede kunna omfattas av biståndet.

Systemet för statsbidrag till de enskilda organisationernas biståndsverksamhet var, såsom även framgår av fjolårets utskottsbetänkande om utvecklingssamarbetet (UU 1975: 4, s. 46), föremål för en översyn inom SIDA under år 1974, då de nuvarande riktlinjerna för denna verksamhet fastställdes.

Bidrag lämnas i första hand för investeringar i byggnader, utrustning och för avlöning av volontärer. Planering av projekt bekostas i regel ej av SIDA. Organisationerna kan dock efter särskild ansökan erhålla begränsade projekteringsbidrag.

Den justering av riktlinjerna som företogs av SIDA:s styrelse i oktober 1974 syftade bl. a. till att medge en ökad bidragsflexibilitet. Större uppmärksamhet ägnas numera åt möjligheterna att underlätta för organisationerna att planera, genomföra och följa upp sina insatser. Bl. a. finns möjlighet att ingå långsiktiga samarbetsöverenskommelser med enskilda organisationer för att öka deras planeringstrygghet.

Vad avser täckande av driftskostnader gäller regeln att dylika bidrag kan ges under tre år. Vissa välmotiverade projekt har dock erhållit kostnadstäckning för betydligt längre perioder.

Någon ny översyn av bidragsreglerna synes mot denna bakgrund knappast för närvarande påkallad, varför motionen 352 avstyrks.

UU 1975/76:14

55 I motionen 2000 har föreslagits att inom ramen för beviljade anslag ett belopp om 70 milj. kr. skall utgå till missionens och de humanitära organisationernas biståndsverksamhet. I motionen 2055 har föreslagits att i förhållande till regeringens förslag ett med 25 milj. kr. förhöjt belopp skall anvisas till enskilda organisationers biståndsverksamhet.

För detta ändamål har i propositionen beräknats 50 milj. kr. för nästa budgetår. I beloppet inräknas inte bidrag till enskilda organisationer för katastrofbistånd, för stöd till offer för rasförtryck och kolonialism i södra Afrika eller för informationsverksamhet. Propositionens förslag överensstämmer med det belopp som SIDA i sin anslagsframställning äskat och innebär en höjning med 15 milj. kr. i förhållande till det belopp som ursprungligen beräknades för innevarande budgetår (35 milj. kr.). Utskottet har erfarit att regeringen nyligen förstärkt innevarande budgetårs anslagspost med 5 milj. kr. för att tillgodose ett antal ansökningar som annars hade fått stå över.

De statliga bidragen till enskilda organisationers biståndsverksamhet har snabbt ökat under de tio år som SIDA stött deras biståndsinsatser

1 u-länderna. Under budgetåret 1965/66 uppgick bidraget till knappt

2 milj. kr., under budgetåret 1972/73 till 11 milj. kr., under budgetåret 1974/75 till 30 milj. kr. Under innevarande budgetår står som nämnts sammanlagt 40 milj. kr. till förfogande, och för nästa budgetår har 50 milj. kr. beräknats. De enskilda organisationerna, vars värdefulla insatser är allmänt omvittnade, har sålunda blivit alltmer betydande förmedlare av statligt bistånd.

I budgetpropositionen framhålls att huvuddelen av de tillgängliga medlen för stöd till enskilda organisationer utnyttjas för bidrag till missionssamfundens verksamhet. Inom ramen för nästa budgetårs uppräkning av denna anslagspost förutses enligt propositionen framför allt en ökning av stödet till de fackliga organisationernas och den kooperativa rörelsens internationella arbete. Utskottet ställde sig vid 1975 års riksdag (UU 1975: 4, s. 45) positivt till motionsyrkanden att öka stödet till uppbyggandet av fackliga och kooperativa organisationer i u-länderna.

Den ökning av bidragen med 25 milj. kr. utöver regeringens förslag som föreslagits i motionen 2055 torde få ses i samband med det yrkande i samma motion vari en allmän höjning av biståndsanslagen med 150 milj. kr. föreslagits. Sistnämnda yrkande har redan avstyrkts under avsnitt 2 (Anslagsvolym, planeringsramar, biståndsutfästelser m. m.) ovan. Yrkandet i motionen 2000 om ett bidragsbelopp av 70 milj. kr. synes däremot avse en omfördelning inom ramen för de i propositionen föreslagna totalanslagen för utvecklingssamarbete.

Mot bakgrund av att SIDA i sin anslagsframställning bedömt en bidragsram om 50 milj. kr. för de enskilda organisationerna som tillräcklig, oaktat verket utgått från en högre sammanlagd anslagsnivå än regeringen för nästa budgetårs biståndsverksamhet, avstyrker utskottet motionerna 2000 och 2055 i denna del.

UU 1975/76:14

56 Skulle denna ram ändå visa sig otillräcklig för att tillgodose synnerligen angelägna och välmotiverade ansökningar från enskilda organisationer under nästa budgetår, utgår utskottet från att regeringen kan — liksom skett under innevarande budgetår — ta i anspråk outnyttjade medel från andra anslagsposter.

I motionen 2055 har vidare föreslagits ett i förhållande till regeringens förslag med 5 milj. kr. förhöjt anslag till Kyrkornas världsråd. I budgetpropositionen omtalas att Världskyrkorådets befolkningsprogram fått svenskt stöd sedan budgetåret 1969/70. För treårsperioden 1975/76—1977/78 har utfästelse getts om ett sammanlagt svenskt stöd från statsbudgeten på sammanlagt 7,2 milj. kr. till detta befolkningsprogram, som syftar till att i kyrkornas verksamhet inom hälsovård och undervisning inlemma familjeplanering och sexualundervisning. I motionen 2055 föreslås till stöd för det ovan återgivna anslagsyrkandet att samarbetet mellan SIDA och Kyrkornas världsråd utvidgas och att SIDA får i uppdrag att undersöka möjligheterna till samverkan även när det gäller andra av rådets verksamhetsområden, t. ex. för att hävda de mänskliga rättigheterna. Också dess långsiktiga biståndsverksamhet och humanitära hjälpverksamhet, bl. a. till befrielserörelserna i södra Afrika, är enligt motionen värda stöd.

Utskottet har erfarit att det svenska stödet med statsmedel till Världskyrkorådets humanitära och övriga verksamhet ingalunda varit begränsat till rådets befolkningsprogram. Under kriget i Indokina lämnades bidrag på 1,4 milj. kr. till rådets katastrofprogram för i huvudsak Vietnam. Rådet har vidare förmedlat betydande svenskt stöd till fredskommittéerna i Chile och Argentina för att bistå flyktingar och andra utsatta grupper i dessa länder. Rådet har även förmedlat bidrag till offren för rasförtryck och kolonialism i södra Afrika. Bidragen till rådets befolkningsprogram har lämnats direkt. Av de övriga bidragen har däremot huvuddelen lämnats genom Lutherhjälpen och Ekumeniska nämnden.

Hittillsvarande erfarenheter av samarbetet med Världskyrkorådet uppges vara goda. Stödet till befolkningsprogrammet torde fortsätta även utöver den tid för vilken bidrag utfästs. Stöd till andra grenar av rådets verksamhet kan mycket väl komma i fråga. Dock bör liksom hittills principen upprätthållas att en prövning bör ske för varje särskilt program när det gäller bidrag till internationella enskilda organisationer såsom Världskyrkorådet. Allmänna bidrag till sådana torde få ankomma på deras svenska medlemsorganisationer.

Ifrågavarande yrkande i motionen 2055 avstyrks mot denna bakgrund.

Till hemställan beträffande de under förevarande avsnitt behandlade anslagsyrkandena återkommer utskottet nedan under avsnitt 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete).

UU 1975/76:14

57 Beträffande frågan om en översyn av bidragsreglerna hemställer utskottet att

riksdagen avslår motionen 1975/76: 352.

9. U-landsforskning Propositionen (s. 30—32)

Fr. o. m. budgetåret 1975/76 anvisas medel för sådant svenskt stöd för u-landsforskning som utgår utanför de bilaterala landprogrammen på en särskild anslagspost under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. För budgetåret 1975/76 har anslagits 75 milj. kr. Riksdagen beslöt våren 1975 om riktlinjer för det svenska stödet för u-landsforskning. Beredningen för u-landsforskning tillsattes den 1 juli 1975 med uppdrag att såsom rådgivande organ till utrikesdepartementet och SIDA verka för en aktiv och samordnad politik för svenskt stöd till u-landsforskning.

Utbetalningarna utanför landramarna för forskningsinsatser uppgick budgetåret 1974/75 till 45,2 milj. kr. För budgetåret 1975/76 tas närmare 60 milj. kr. i anspråk för redan beslutade insatser och för beredningens administration. Härmed återstår omkring 15 milj. kr. för nya insatser under innevarande budgetår. En del av detta belopp kan komma att tas i anspråk för insatser som förberetts innan beredningen trädde i funktion. För att bereda utrymme för de insatser utöver redan beslutade som kan komma i fråga under budgetåret 1976/77 beräknas medelsbehovet för u-landsforskning till 85 milj. kr.

Motion

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1975/76: 2000 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser hemställan att riksdagen beslutar att inom ramen för beviljade anslag ett belopp på 100 milj. kr. anslås för utvecklingsforskning (punkt 11).

Utskottet

I motionen 2000 föreslås att 100 milj. kr. avsätts för utvecklingsforskning, dvs. 15 milj. kr. mer än som beräknats i propositionen. Det hävdas i motionen 1979, som ligger till grund för yrkandet i motionen 2000, att propositionens förslag, som innebär en höjning med 10 milj. kr. i förhållande till innevarande budgetår, endast kommer att ge ett mycket begränsat utrymme för nya insatser.

Av propositionen framgår att omkring 15 milj. kr. återstår för ännu inte beslutade insatser inom den för innevarande budgetår fastställda anslagsposten om 75 milj. kr. för stöd till u-landsforskning. Av den för

UU 1975/76:14

nästa budgetår beräknade medelsramen om 85 milj. kr. avses enligt propositionen ca 50 milj. kr. gå till fortsatt stöd av redan pågående forskningsinsatser genom internationella organisationer. Utrymmet för nya insatser är således betydande.

Den särskilda beredning för u-landsforskning, som inrättats efter beslut av 1975 års riksdag och som har en rådgivande och initierande ställning i förhållande till regeringen och SIDA, avser att under nästa budgetår redovisa sin syn på den allmänna inriktningen och prioriteringen av det svenska stödet till u-landsforskning. Samtidigt med denna allmänna översyn överväger beredningen vilka ytterligare insatser som bör göras under innevarande och nästa budgetår utöver de redan beslutade eller planerade.

Frågan om hur stödet till u-landsforskning skall inordnas i utvecklingssamarbetet torde för övrigt, enligt vad som framgick av 1975 års budgetproposition, komma att innefattas i den översyn av biståndsverksamhetens administration, som den biståndspolitiska utredningen i enlighet med sina direktiv skall företa.

Mot angivna bakgrund avstyrks motionen 2000 i denna del.

Till hemställan beträffande förevarande anslagsyrkande återkommer utskottet nedan under avsnitt 20 (Bidrag till internationella biståndsprogram).

10. U-Iandsinvesteringar, u-ländernas industrialisering, handelspolitik m. m.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 350 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad avser hemställan att riksdagen uttalar att u-landspolitiken utformas med beaktande av följande: att investeringsgarantisystemet slopas (punkt A.3) och att målen för handelspolitiken och lagstiftningen gällande u-landsinvesteringar bringas i överensstämmelse med biståndspolitikens mål att främja ekonomisk och social utjämning och utveckling (punkt A.4),

dels motionen 1975/76: 2000 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser hemställan att riksdagen uttalar att investeringsgarantisystemet bör utvidgas till att omfatta alla u-länder (punkt 13) och att riksdagen uttalar att ett utvecklingsbolag bör tillskapas för investeringar i u-länderna, ägt gemensamt av staten och näringslivet (punkt 14),

dels motionen 1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp), i vad avser hemställan att riksdagen begär förslag från regeringen om ett vidgat system för investeringsgarantier i enlighet med vad som anförs i motionen (punkt 2).

UU 1975/76:14

59 Utskottet

I motionerna 2000 och 2055 förordas att investeringsgarantisystemet utvidgas till att i princip omfatta svenska investeringar i alla u-länder. I motionen 350 föreslås däremot att investeringsgarantisystemet helt slopas.

Liknande motionsyrkanden har flera gånger tidigare behandlats av riksdagen och senast diskuterats i fjolårets utskottsbetänkande om utvecklingssamarbetet (UU 1975: 4).

I industribiståndsutredningens betänkande (SOU 1972: 90) om industriutveckling och utvecklingssamarbete föreslogs att investeringsgarantisystemet skulle utvidgas till att gälla i princip alla u-länder. Samtidigt framhölls dock att en dylik utvidgning inte kunde motiveras från rent biståndspolitiska utgångspunkter och att privata investeringar i u-länder liksom handeln med dessa i första hand utgör en kommersiell angelägenhet.

Också i 1974 års statsverksproposition anfördes att en utvidgning av det nuvarande investeringsgarantisystemet, som är förbehållet de s. k. programländerna för svenskt utvecklingsbistånd, bör ses från näringsoch handelspolitiska utgångspunkter. Samtidigt framhölls som särskilt viktigt att hänsyn tas till effekterna på den inhemska sysselsättningen. Inom denna allmänna ram fick frågan om ett svenskt investeringsgarantisystem prövas vidare. Regeringen hänvisade i detta sammanhang även till den biståndspolitiska utredningens kommande förslag beträffande principerna för Sveriges framtida samarbete med u-länderna. Utskottet (UU 1974: 3) och riksdagen anslöt sig till uppfattningen att det mot denna bakgrund var motiverat att vänta med en ytterligare utvidgning till dess att den biståndspolitiska utredningen framlagt sitt betänkande.

Dessa synpunkter äger alltjämt sin giltighet.

Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna 350, 2000 och 2055, såvitt gäller investeringsgarantisystemet.

I motionen 2000 föreslås att ett utvecklingsbolag, ägt gemensamt av staten och näringslivet, tillskapas för att främja investeringar i u-länderna. I motionen 2055 förordas utan särskilt yrkande att ett statligt utvecklingsbolag bildas genom vilket expertis och kapital skall kunna ställas till förfogande för projekt där u-länderna önskar medverkan av svenska företag.

Även dessa förslag har behandlats vid flera tidigare tillfällen. Utskottet konstaterade vid fjolårets riksdag (UU 1975: 4) att frågan om utvecklingsbolag också behandlats av industribiståndsutredningen, som dock ställt sig negativ till tanken på ett dylikt bolag.

De huvudsakliga motiv som från industrins sida framförts för ett investeringsbolag ansåg utredningen oförenliga med Sveriges mål för det internationella utvecklingssamarbetet.

UU 1975/76:14

60 Ur biståndspolitisk synvinkel kunde ett utvecklingsbolag möjligen motiveras om det finge till huvuduppgift att aktivt samarbeta med respektive mottagarländer för att få fram projekt som resulterar i en överföring främst av teknologi och företagskunnande. Industribiståndsutredningen fann det dock osannolikt att en sådan verksamhet skulle få tillräcklig omfattning för att motivera bildandet av ett bolag för ändamålet.

Även denna fråga torde bli närmare belyst av den biståndspolitiska utredningen, som har i uppdrag att beakta industribiståndsutredningens förslag vid sin allmänna översyn av det svenska utvecklingssamarbetet med u-länderna.

Mot denna bakgrund avstyrks förevarande yrkande i motionen 2000.

I motionen 350 yrkas att målen för svensk handels- och investeringspolitik gentemot u-ländema bringas i överensstämmelse med biståndspolitikens mål att främja ekonomisk och social utjämning och utveckling. I motionen görs bl. a. gällande att den s. k. preferenshandeln som i princip skall tillämpas gentemot u-länder till stor del upphävs genom importkvoteringar och andra begränsningar. Vidare påtalas de privata svenska direktinvesteringar som finns i u-länder vilka i motionen betecknas som reaktionära.

I propositionens avsnitt om en ny ekonomisk världsordning ges en översiktlig redogörelse för den serie av internationella förhandlingar i handels-, finans- och biståndspolitiska frågor som pågår och för de svenska ställningstagandena i dessa sammanhang. Sverige har anslutit sig till de allmänna målen för en ny ekonomisk världsordning och företräder i förhandlingarna ståndpunkter som väl stämmer överens med flera av u-ländemas viktigaste önskemål. Vissa av u-landskraven har Sverige emellertid inte kunnat stödja, då de bedömts som praktiskt och politiskt ogenomförbara. Beträffande de särskilda handelspreferenser som Sverige beviljat u-länderna och importbegränsningarna gällande vissa varor utvecklade statsminister Palme regeringens synpunkter i ett interpellationssvar i riksdagen den 4 december 1975:

Sverige verkar traditionellt för fri handel i det internationella varuutbytet. Samtidigt understryker vi behovet av att särskilda förmåner ges till u-ländema. Det är viktigt, också för oss, att de större industriländerna medverkar i dessa strävanden. Ett enskilt land — i synnerhet med en så liten marknad som vår — skulle ha svårt att bära det importtryck som uppstår vid en ensidig liberalisering. Genom allmänna tullsänkningar och särskilda tullförmåner för u-länderna, s. k. preferenser, är i runt tal 85 % av den totala importen från dessa länder i dag tullfri i Sverige. Då har jag bortsett från kaffe, där vi har en obetydlig tull som inte kan anses utgöra något hinder för importen. Några få procentenheter av den tullfria importen drabbas dock av våra importavgifter på jordbruksområdet.

I dag har vi i stort sett endast tullhinder kvar på textil- och konfek -

UU 1975/76:14

tionsområdet. Trots detta är det importen av textil- och konfektionsvaror som har ökat mest från u-länderna. Den snabba utvecklingen har gjort Sverige till den största per capita-importören bland industriländerna av sådana varor. Den har också tvingat oss att av beredskapsskäl och för att uppnå en lugnare utvecklingstakt komma överens med ett fåtal länder om en mera balanserad importutveckling. Vi har därtill sett oss nödsakade att införa ett särskilt importskydd för skoindustrin. I sammanhanget vill jag betona att de åtgärder som vi beslutat till skydd för skoindustrin inte negativt påverkar u-ländernas konkurrensläge i förhållande till andra exportörer till den svenska marknaden. Jag kan nämna att den sjunde extra generalförsamlingen uttalade förståelse för behovet att av beredskapsskäl skydda viss icke-konkurrenskraftig industri.

Att göra en sammanfattande bedömning av utsikterna till framsteg på handelsområdet är utomordentligt svårt. Ett politiskt tryck ligger på i-länderna att fullfölja den positiva attityden i FN med konkreta åtaganden i kommande förhandlingar.

Investeringspolitiken gentemot u-länderna är, som framgått av det föregående, föremål för en fortlöpande uppmärksamhet och torde även komma att belysas genom den biståndspolitiska utredningens prövning av principerna för Sveriges framtida samarbete med u-länderna. Beträffande de utländska investeringarna i bl. a. u-länder vill utskottet vidare hänvisa till följande passus i regeringsdeklarationen angående handels- och valutapolitiken vid riksdagens utrikesdebatt den 31 mars i år:

I diskussionerna om den internationella handeln och de ekonomiska relationerna mellan länderna har frågan om utländska investeringar och multinationella företag kommit att spela en allt större roll under de senaste åren. Dessa företags verksamhet är en viktig fråga för både industri- och utvecklingsländer. Det pågående arbetet på detta område, i första hand i FN och OECD, syftar bl. a. till att få till stånd internationellt accepterade riktlinjer för hur de internationellt verksamma företagen bör uppträda.

Sverige deltar aktivt och har gjort stora ansträngningar för att bidra till att internationella åtgärder vidtas som kan skapa bättre kontroll över de multinationella företagens verksamhet. Det skall emellertid inte döljas att det är stora svårigheter att nå tillfredsställande internationella lösningar. I OECD går behandlingen av frågan nu in i ett avgörande skede.

Motionen 350 torde därmed få anses besvarad i denna del.

Utskottet hemställer

1.att riksdagen avslår motionen 1975/76:350, i vad avser investeringsgarantisystemets slopande,

2. att riksdagen avslår motionerna 1975/76: 2000 och 1975/76: 2055, i vad avser investeringsgarantisystemets utvidgning,

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2000, i vad avser inrättande av ett utvecklingsbolag,

UU 1975/76:14

4. att riksdagen anser motionen 1975/76: 350, i vad avser handels- och investeringspolitiken gentemot u-länderna, besvarad med vad utskottet anfört.

11. Livsmedelsbistånd Propositionen (s. 25—26)

Internationella livsmedelsprogrammet (WFP) lämnar bistånd i form av livsmedel till utvecklingsprojekt och till katastrofdrabbade områden.

Sveriges utfästelser till WFP uppgår enligt riksdagens bemyndigande till 43 milj. kr. för vart och ett av budgetåren 1974/75—1976/77. Bidraget utgår enligt WFP:s bestämmelser till två tredjedelar i form av svenska livsmedelsprodukter och till en tredjedel i kontanta medel. För budgetåret 1976/77 är således medelsbehovet för det ordinarie svenska bidraget till det internationella livsmedelsprogrammet 43 milj. kr. Föredragande statsrådet avser föreslå regeringen att Sverige lämnar utfästelser om bidrag med 43 milj. kr. för vart och ett av verksamhetsåren 1977 och 1978 (budgetåren 1977/78 och 1978/79).

Med riksdagens bemyndigande har Sverige inom ramen för 1971 års konvention om livsmedelshjälp (FAC) åtagit sig att under treårsperioden 1975/76—1977/78 ställa 35 000 ton svenskt vete per år till WFP:s förfogande. Detta åtagande kanaliseras i sin helhet genom WFP. För budgetåret 1976/77 beräknas åtagandet om 35 000 ton svenskt vete inkl. frakt och administration medföra ett medelsbehov av 33,2 milj. kr. Under de senaste tre budgetåren har ett extra bidrag utgått för proteinberikning av FAC-leveransema. Med tanke på de positiva erfarenheterna av proteinberikning föreslås i propositionen att 9,5 milj. kr. anslås till detta ändamål budgetåret 1976/77.

Sverige har med riksdagens bemyndigande härutöver under treårsperioden 1975/76—1977/78 åtagit sig att årligen hålla i beredskap ett katastroflager på upp till 40 000 ton svenskt vete och vissa kvantitetei andra svenska livsmedelsprodukter för internationella katastrofaktioner. Det svenska lagret är att se som en del av den internationella katastrofreserv på 500 000 ton livsmedel, som enligt FN:s sjunde extra generalförsamling skall ställas till WFP:s förfogande. För inköps-, lagrings- och fraktkostnader för nödvändig påfyllnad av den svenska katastrofreserven förutses ett medelsbehov på högst 50,8 milj. kr. Om kostnader för upphandling och frakt så medger, kommer medel också att utnyttjas för proteinberikning av det vete som levereras.

Det samlade medelsbehovet för internationellt livsmedelsbistånd under budgetåret 1976/77 beräknas härmed uppgå till 136,5 milj. kr. Skulle kostnaderna för här angivna veteleveranser komma att överstiga dessa beräkningar bör ytterligare medel utöver det här angivna beloppet kunna disponeras från katastrofreserven under detta anslag.

UU 1975/76:14

63 Motioner

I detta samanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 729 av herr Gustafsson i Säffle (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning beträffande möjligheterna att låta vissa typer av konserverade livsmedel, bl. a. frystorkade produkter, i ökad utsträckning ingå i det statliga svenska biståndet till u-länderna,

dels motionen 1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp), i vad avser hemställan att riksdagen bemyndigar regeringen att ställa minst 50 000 ton svenskt vete till förfogande under tre år för internationell beredskapslagring (punkt 9) och att riksdagen bemyndigar regeringen att ställa minst 50 000 ton svenskt vete årligen till förfogande för Världslivsmedelsprogrammet under treårsperioden 1976/77—1978/79 (punkt 10).

Utskottet

I motionen 2055 föreslås att minst 50 000 ton svenskt vete ställs till förfogande för internationell beredskapslagring under tre år.

I enlighet med bemyndigande från 1975 års riksdag har Sverige under treårsperioden 1975/76—1977/78 åtagit sig att årligen hålla i beredskap ett katastroflager på upp till 40 000 ton svenskt vete och vissa kvantiteter andra svenska livsmedelsprodukter (däribland fiskkonserver) för internationella katastrofaktioner. Denna beredskapslagring har tillkommit efter rekommendationer därom från världslivsmedelskonferensen i Rom hösten 1974. Den kvantitet vete som Sverige sålunda åtagit sig att hålla i beredskap motsvarar 8 % av den katastrof reserv på 500 000 ton som efter världslivsmedelskonferensens principbeslut uppställts som internationellt mål av FN: s sjunde extra generalförsamling hösten 1975. Vid sidan av Norge är Sverige det enda land som hittills hörsammat rekommendationen i fråga.

Det svenska katastroflagret har, enligt vad utskottet erfarit, under sitt första år utnyttjats för insatser i bl. a. Portugal, Kap Verde och Libanon. Sedan dessa leveranser skett, fanns vid början av budgetårets sista kvartal omkring 27 000 ton vete och 600 ton fiskkonserver kvar i lagret.

Det finns därför knappast någon anledning att nu överväga en ökning av detta lager och i varje fall inte skäl att binda en ökning till just svenskt vete. Det förefaller utskottet rimligare att vid behov utnyttja de mer flexibla biståndsformer som möjliggörs av anslagsposten för katastrofbistånd, vilken är helt obunden till olika livsmedelstyper.

Motionen 2055 avstyrks därför i denna del. Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag beträffande Sveriges fortsatta bidrag till den internationella katastroflagringen.

UU 1975/76:14

64 I motionen 2055 har även föreslagits att Sverige årligen skall ställa minst 50 000 ton svenskt vete till Världslivsmedelsprogrammets (WFP) förfogande under treårsperioden 1976/77—1978/79.

I propositionen åter föreslås att Sverige i enlighet med tidigare treårsutfästelse skall bidra till WFP med 43 milj. kr. under nästa budgetår. Samma bidrag föreslås för de båda därefter följande budgetåren. Enligt WFP:s egna bestämmelser används två tredjedelar av detta bidrag för upphandling av livsmedelsprodukter i givarlandet, medan en tredjedel utgår i form av kontanter. Naturadelen av bidraget kan alltså användas för inköp av svenskt vete, om WFP bedömer det önskvärt. I propositionen föreslås vidare att Sverige — likaså i enlighet med tidigare utfästelse — inom ramen för 1971 års konvention om livsmedelshjälp (FAC) skall ställa 35 000 ton svenskt vete till WFP:s förfogande under vart och ett av de båda kommande budgetåren. Utöver detta kvantitetsåtagande betalar Sverige kostnader för förmälning, proteinberikning, frakt och administration avseende FAC-leveranserna till WFP. De sammanlagda kostnaderna för detta vetebistånd inom FAC-konventionens ram beräknas under nästa budgetår uppgå till 42,7 milj. kr.

Om både det ordinarie och FAC-åtagandet gentemot WFP tas i betraktande, är det sålunda ingenting som hindrar Världslivsmedelsprogrammet från att redan nu förmedla betydligt mer än 50 000 ton svenskt vete årligen, om W’FP så skulle önska. Erfarenheten har emellertid visat att WFP normalt föredrar att för det ordinarie svenska bidraget inköpa andra svenska livsmedel än vete. Främsta orsaken härtill synes vara att de stora givarländerna till WFP i huvudsak binder sina naturabidrag till spannmål. WFP:s livsmedelsbistånd har därför fått en starkt spannmålsinriktad sammansättning.

Mot denna bakgrund avstyrks förevarande yrkande i motionen 2055, under det att propositionens förslag beträffande fortsatta bidrag till WFP inklusive FAC tillstyrks.

I motionen 729 föreslås en utredning av möjligheterna att låta frystorkade och andra konserverade livsmedel i ökad utsträckning ingå i biståndet till u-länderna. Några principiella hinder mot att låta sådana livsmedel ingå i den humanitärt motiverade biståndsverksamheten föreligger inte. I det livsmedelslager som Sverige från och med innevarande budgetår åtagit sig att hålla i beredskap för internationell katastrofhjälp ingår, förutom vete, bl. a. 1 000 ton fiskkonserver. Leveranser av bl. a. fisk- och köttkonserver har under senare år även förekommit i den bilaterala svenska biståndsverksamheten, där en viktig förutsättning för produktvalet är de önskemål som framförs från mottagarpartens sida. Också Världslivsmedelsprogrammet (WFP) har genom åren upphandlat avsevärda kvantiteter livsmedelskonserver i Sverige för sin biståndsverksamhet.

Någon särskild utredning syftande till att öka inköpen av frystorkade

UU 1975/76:14

eller andra konserverade livsmedel synes mot denna bakgrund ej motiverad. Ett sådant syfte skulle ej heller stå i överensstämmelse med de allmänna riktlinjer som gäller för varubiståndet enligt vilka mottagarländerna fritt får välja varor inom en given finansiell ram. Detsamma gäller den del av det ordinarie svenska bidraget till WFP som används för inköp av livsmedel i Sverige. Motionen 729 avstyrks därför.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2055, i vad avser beredskapslagring av vete,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2055, i vad avser vetebidrag till Världslivsmedelsprogrammet,

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 729.

12. Katastrofbistånd Propositionen (s. 57—60)

Under budgetåret 1974/75 utbetalades 219 milj. kr. från det bilaterala anslaget för katastrofbistånd och extraordinära biståndsinsatser. Därav svarade upphandling och transport av vete för 189 milj. kr. Utbetalningarna för katastrofinsatser från det multilaterala anslaget uppgick under budgetåret 1974/75 till ca 109 milj. kr.

För budgetåret 1975/76 har totalt 253 milj. kr. avsatts för katastrofändamål m. m., varav 203 milj. kr. redovisas på anslaget Bilateralt utvecklingssamarbete och återstoden som en multilateral katastrofreserv. Därutöver disponeras under budgetåret 50 milj. kr. för uppbyggnad av ett katastroflager på upp till 40 000 ton svenskt vete och vissa andra livsmedel.

För budgetåret 1976/77 har på anslaget Bidrag till internationella biståndsprogram beräknats dels högst 50,8 milj. kr. för påfyllnad av det svenska katastroflagret av livsmedel, främst vete, dels 50 milj. kr. för övrigt multilateralt katastrofbistånd. På anslaget Bilateralt utvecklingssamarbete beräknas 183 milj. kr.

Katastrofreserven är i första hand avsedd för hjälp åt människor i u-länder som drabbas av naturkatastrofer och krig eller jämförbara konflikter. Medlen bör också kunna utnyttjas för extra bistånd till länder som erhåller svensk utvecklingshjälp och vars försörjning och utveckling hotas av oförutsedda händelser. Åtgärder för att förebygga katastrofer och förbättra katastrofberedskapen i u-länder kan vidare bekostas med katastrofmedel.

Katastrofreserven har beräknats med hänsyn till att den även kan behöva tas i anspråk för skaderegleringar på s. k. u-garantier. Hittills har biståndsmedel inte i något fall behövt utnyttjas för sådana skaderegleringar. Med tanke på den ökade omfattningen av garantigivningen växer

5 Riksdagen 1975176. 9 sami. Nr 14

UU 1975/76:14

risken för skadefall. Utnyttjandet av katastrofreserven kommer därför att ske med beaktande av behovet av medelsutrymme för eventuella skaderegleringar.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76:1137 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen beslutar att under Utrikeshuvudtiteln (Katastrofhjälp) avsätta 15 milj. kr. för insatser i Sydjemen,

dels motionen 1975/76: 2000 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser hemställan att riksdagen uttalar att katastrofbistånd i ökad utsträckning bör slussas genom de humanitära organisationerna (punkt 4),

dels motionen 1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp), i vad avser hemställan att riksdagen beslutar om ett i förhållande till regeringens förslag med 25 milj. kr. förhöjt anslag till bilateralt katastrofbistånd (punkt 11).

Utskottet

I motionen 2055 har föreslagits att 25 milj. kr. anvisas till bilateralt katastrofbistånd för nästa budgetår utöver regeringens förslag om 183 milj. kr. för samma ändamål. SIDA hade i sin anslagsframställning för budgetåret 1976/77 beräknat 231 milj. kr. för katastrofbistånd. För bilateralt katastrofbistånd under innevarande budgetår har anvisats 203 milj. kr. Under budgetåret har fram till slutet av mars månad därav disponerats ca 170 milj. kr. för katastrofinsatser. (Samtidigt hade av den multilaterala anslagsposten för katastrofbistånd om 50 milj. kr. endast ca 5,5 milj. kr. utnyttjats.)

Förslaget för nästa budgetår innebär en minskning med 20 milj. kr. i förhållande till innevarande budgetår. Enligt vad utskottet inhämtat är sänkningen dock av skenbart slag. Den bör sålunda ses mot bakgrunden att innevarande budgetårs bilaterala katastrofhjälpspost tagits i anspråk bl. a. för hjälp till Sydvietnam, Laos, Portugal och flyktingar i Latinamerika. Kostnaden för dessa verksamheter upptas på andra bilaterala anslagsposter i budgetförslaget för 1976/77 och står där för ett sammanlagt belopp av 182 milj. kr. Budgetpropositionens förslag torde därför i realiteten ge ett större utrymme för direkt katastrofmotiverade insatser än under innevarande budgetår.

Den förstärkning av katastrofbiståndsposten med 25 milj. kr. som föreslagits i motionen 2055 torde få ses i samband med det yrkande i samma motion vari en allmän höjning av biståndsanslagen med 150 milj. kr.

UU 1975/76:14

föreslagits. Sistnämnda yrkande har avstyrkts under avsnitt 2 (Anslagsvolym, planeringsramar, biståndsutfästelser m. m.) ovan.

Mot angivna bakgrund avstyrks förevarande yrkande i motionen 2055.

I motionen 2000 har föreslagits att riksdagen uttalar sig för att det statliga katastrofbiståndet i ökad utsträckning slussas genom humanitära organisationer som Röda korset, Rädda barnen, Lutherhjälpen och missionens organisationer. Till stöd för yrkandet sägs i motionen 1979, som ligger till grund för yrkandet i motionen 2000, bl. a. att erfarenheterna från katastrofarbetet i Bangladesh visat att de humanitära organisationerna haft större möjligheter än SIDA att nå ut med sin katastrofhjälp till dem som verkligen behövt den.

Katastrofhjälpen kanaliseras främst genom SIDA direkt till myndigheter i mottagarländerna men även genom FN-organ (såsom UNDP, UNICEF, UNHCR, UNDRO) och genom enskilda svenska och internationella frivilligorganisationer. De svenska organisationer som i första hand utnyttjats som kanaler för statliga katastrofmedel är Svenska röda korset, Lutherhjälpen, Rädda barnen och Frikyrkan hjälper. Valet av kanal avgörs med hänsyn till vad som i det ena eller andra fallet bedöms som mest ändamålsenligt, hur snabbt och effektivt hjälpen kan nå dem som bäst behöver den.

En mycket betydande del av katastrofhjälpen har under förra året, såsom framgår av en tabell i budgetpropositionens utrikeshuvudtitel, haft formen av veteleveranser från Sverige. I dessa fall har det bedömts som naturligast att det mottagande landets ansvariga myndigheter varit mottagarpart. De delvis nedslående erfarenheterna från föregående års katastrofhjälp till Bangladesh, som berörs i motionen 1979, tillåter knappast några generella slutsatser med avseende på andra länder och situationer. Erfarenheterna från landet i fråga ger heller inget stöd för motionens uppfattning att de humanitära organisationerna genomgående skulle ha varit effektivare hjälpkanaler där.

De humanitära hjälporganisationerna bör självfallet kunna begagnas som biståndskanaler i den utsträckning de har effektiva egna fältorgan eller betrodda systerorganisationer i de länder som olika katastrofinsatser avser.

Motionen 2000 torde därmed få anses besvarad i denna del.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka den stora vikt det fäster vid att samordningen av dessa frågor fungerar väl mellan utrikesdepartementet, SIDA och de enskilda svenska organisationer som är verksamma på katastrofhjälpsområdet.

Med hänsyn bl. a. till att katastrofhjälpen i betydande utsträckning kommit att användas som tillfällig förstärkning av det ordinarie biståndet till programländerna, dvs. vid sidan av landramarna för dessa länder, finner utskottet det naturligt att SIDA ges en central uppgift vid beredning och genomförande av katastrof hjälpsinsatser. Dessa frågor

UU 1975/76:14

bör bli föremål för en översyn och resultatet härav redovisas i samband med framläggandet av nästa års förslag om utvecklingssamarbetet.

Utskottet har i övrigt noterat att det ingår i den biståndspolitiska utredningens uppdrag att även vidareutveckla riktlinjerna för det fortsatta katastrofbiståndet.

I motionen 1137 har föreslagits att riksdagen anvisar 15 milj. kr. för katastrofinsatser i Sydjemen. Om nödsituationen i Sydjemen har utskottet erfarit bl. a. följande.

Under förra året drabbades Sydjemen av såväl torka som översvämningar, vilket uppmärksammades av bl. a. världslivsmedelsprogrammet (WFP) och FN:s katastrofkoordinator. Efter besök på platsen har också Rädda barnen rapporterat om livsmedelsbrist och risk för hungersnöd bland landets 1,5 milj. invånare. Rädda barnen har inlett ett omfattande hjälpprogram som i första hand avser distribution av mat och mediciner och stöd till utbildning av paramedicinsk personal. I början av detta år inkom Rädda barnen till regeringen med en framställning om stöd till detta program. Regeringen har tillmötesgått denna ansökan med ett belopp av 3 milj. kr.

Mot denna bakgrund avstyrks motionen 1137.

Till hemställan beträffande anslagsyrkandena i motionerna 1137 och 2055, i vad avser katastrofbiståndet, återkommer utskottet nedan under avsnitt 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete).

Med anledning av förevarande yrkande i motionen 2000 hemställer utskottet

1. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2000, i vad avser katastrofbistånd genom humanitära organisationer, besvarad med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande översyn av katastrofhjälpens beredning m. m.

13. Varubistånd, biståndets obundenhet m. m.

Propositionen (s. 38)

Varubistånd ingår sedan flera år såväl i det långsiktiga utvecklingssamarbetet som i katastrofinsatser. Med varubistånd avses gåvobistånd i form av varor eller tjänster som genom beslut av regeringen — eller i vissa fall av SIDA — är förhandsbestämt till upphandling i Sverige. I varubistånd inräknas även katastrofbistånd i form av livsmedel eller andra svensktillverkade produkter samt svenska naturabidrag till internationella livsmedelsprogram.

Enligt SIDA:s redovisning uppgick utbetalningarna budgetåret 1974/ 75 till 471 milj. kr., vilket motsvarar 21 % av de totala utbetalningarna. För budgetåret 1975/76 är målet 500 milj. kr., alltså 18 % av de totala

UU 1975/76:14

biståndsanslagen. Härav väntas ca 200 milj. kr. utgöra katastrofbistånd och bidrag till internationella livsmedelsprogram. För budgetåret 1976/ 77 föreslås en målsättning på 600 milj. kr. för varubiståndet.

Varusortimentet har vidgats avsevärt under de senaste åren. Numera ingår i varubiståndet bl. a. handelsgödsel, papper, pappersmassa, stål, verkstadsprodukter, fordon, livsmedel, undervisningsmateriel och sjukhusutrustning. Det lämnas främst till Bangladesh, Cuba, DRV, GuineaBissau, Indien, Sri Lanka, Sydvietnam, Tanzania och Zambia.

Varubiståndet har hittills huvudsakligen använts för att finansiera av berörda u-länder prioriterad import från Sverige. Endast i undantagsfall har dessa medel tagits i anspråk för tjänster av svenska konsulter och institutioner. Det finns emellertid anledning påminna om denna möjlighet. I den mån det hos de länder som mottar svenskt bistånd finns ett intresse för ett bredare samarbete med Sverige, inte minst för att underlätta överföringen av tekniskt kunnande, kan varubiståndsmedel användas för finansiering av konsulttjänster och liknande.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 350 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad avser hemställan att riksdagen uttalar att u-landspolitiken utformas med beaktande av följande: att biståndets utformning ändras och i princip endast ges i form av villkorslösa, obundna gåvor (punkt A.2), att som ett led häri det svenska biståndet rensas från hänsynstaganden till svenska näringslivsintressen (punkt A.5) och att det bundna varubiståndet således inte inräknas i det svenska biståndet (punkt A.6),

dels motionen 1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp), i vad avser hemställan att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bindning av bistånd till köp i det biståndsgivande landet (punkt 12).

Utskottet

I motionen 2055 framförs erinringar mot att en ökad andel av det svenska biståndet genom propositionens förslag binds till inköp av varor i Sverige. Motionärerna medger att nackdelarna med denna bindning något minskar genom att mottagarlandet enligt riksdagens beslut har möjlighet att inom en given finansiell ram fritt välja svenska varor. Sådana nackdelar finns ändå enligt motionen, som hävdar att inköpen inom varubiståndet i genomsnitt skett till priser som ligger över världsmarknadspriserna.

Planeringen av varubiståndet inom det bilaterala utvecklingssamar -

UU 1975/76:14

betet sker på grundval av riksdagens uttalanden år 1973 (UU 1973: 3, rskr 1973: 139) av innebörden att varubiståndet skall grundas på mottagarlandets egna prioriteringar och målsättningar. 1974 års riksdag konstaterade (UU 1974: 3, rskr 1974: 140) att mottagarlandet numera ges möjlighet att inom en överenskommen finansiell ram fritt välja svenska varor. Därigenom inriktas varubiståndet naturligen på sådana områden där det svenska näringslivet besitter särskild konkurrensförmåga. Vidare konstaterades att fortsatta varubiståndsinsatser för framtiden förutsågs för länder som får en betydande del av sitt bistånd från Sverige i form av importstöd.

För innevarande budgetår har riksdagen godkänt att 500 milj. kr. skall vara planeringsram eller målsättning för den förhandsbestämda upphandlingen i Sverige av varor inom biståndsverksamheten. Detta innebär ungefär 18 % av 1975/76 års totala biståndsanslag.

För nästa budgetår föreslås i propositionen en målsättning för varubiståndet av 600 milj. kr., vilket skulle innebära ca 19,4 % av de för budgetåret 1976/77 beräknade totala biståndsanslagen. Utskottet finner denna uppräkning, som baserar sig på schablonbelopp men i stort sett följer de totala biståndsanslagens ökning, godtagbar.

Mottagarländernas frihet att inom en given finansiell ram själva välja svenska varor ger dem möjlighet att använda de medel som ställs till förfogande för inköp av varor från särskilt konkurrenskraftiga industrigrenar. Denna ordning bör enligt utskottets mening ge en rimlig grad av säkerhet för att priserna inte annat än undantagsvis skall överstiga världsmarknadsnivån.

Det bör i sammanhanget observeras att från och med innevarande budgetår även svenskt livsmedelsbistånd genom internationella organ och inom ramen för den bilaterala katastrofhjälpen inräknas i den volymmässiga målsättningen för varubiståndet. Livsmedelsbiståndet svarar under budgetåret 1975/76 för omkring 40 % av målbeloppet för varubistånd. En betydande del därav avser svenskt vete.

Utskottet vill även erinra om de uttalanden rörande varubiståndet som gjordes i direktiven för den biståndspolitiska utredningen (UD 1972: 03):

Det svenska biståndet bör även fortsättningsvis i princip vara obundet. Detta utesluter inte att en väsentlig del liksom hittills utgår i form av gåvoleveranser av svenska varor och tjänster. I avseende på bilateralt bistånd bör såväl varu- som tjänsteområden där svenskt näringsliv besitter särskild kompetens kunna inrymmas. Utredningen bör med utgångspunkt från u-ländernas behov och prioriteringar utforma förslag till riktlinjer för biståndsverksamheten med beaktande även av biståndsleveransemas betydelse för sysselsättningen i Sverige.

Den biståndspolitiska utredningen väntas framlägga sitt huvudbetänkande före 1976 års utgång.

UU 1975/76:14

71 I årets budgetproposition påminns om möjligheten att ta de för varubistånd avsatta medlen i anspråk även för tjänster av svenska konsulter och institutioner, något som hittills endast skett i undantagsfall. I den mån det hos mottagarländerna finns intresse för ett bredare samarbete med Sverige för att exempelvis underlätta överföring av tekniskt kunnande, kan varubiståndsmedel sålunda användas för finansiering av konsulttjänster och liknande. Utskottet har i detta sammanhang även noterat en rekommendation i motionen 2055, enligt vilken regeringen bör pröva möjligheten att åstadkomma en ökad satsning på förinvesteringsundersökningar i u-länderna med svenskt näringslivs medverkan.

Motionen 2055 torde därmed få anses besvarad i vad avser bindning av bistånd till köp i det biståndsgivande landet.

I motionen 350 förordas att bistånd endast ges i form av villkorslösa och obundna gåvor, att biståndet rensas från hänsynstaganden till näringslivsintressen och att det bundna varubiståndet inte skall inräknas i biståndet.

Det svenska biståndet består till helt övervägande del av gåvobistånd. Varubiståndet består helt av gåvoleveranser, och dess innehåll bestäms av mottagarländerna själva, som fritt får välja inom det svenska varuoch tjänsteutbudet. Motionen 350 ger en missvisande bild av det svenska biståndet genom att i detta sammanhang låta påskina att otillbörliga hänsyn till svenska näringslivsintressen skulle ha påverkat dess utformning. Utskottet avvisar en sådan beskrivning. I samma motion görs gällande att varubiståndet inte borde klassificeras som u-landsbistånd utan i huvudsak som bistånd till det svenska kapitalet. Motionärerna menar av samma skäl att varubiståndet inte borde inräknas i de svenska biståndsanslagen. Utskottet anser att resonemang av detta slag saknar fog. I en del av de svenska biståndsprogrammen, främst med länder som på egen begäran får en betydande del av sitt bistånd från Sverige i form av importstöd, ingår svenska varor som en resurs bland andra. Det finns ingen anledning att betrakta denna som mindre värdefull ur biståndssynpunkt därför att varorna emanerar från svenska företag eller producenter. Detsamma gäller de livsmedel m. m. som kommer till användning inom exempelvis katastrofhjälpen. Utskottet avstyrker ifrågavarande yrkanden i motionen 350.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2055, i vad avser bindning av bistånd till köp i det biståndsgivande landet, besvarad med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 350, i vad avser ändring av biståndets utformning,

UU 1975/76:14

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 350, i vad avser hänsynstaganden till näringslivsintressen,

4. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 350, i vad avser varubiståndets inräknande i biståndsanslagen.

14. Kvinnans situation Propositionen (s. 16—17)

Vid FN:s kvinnokonferens i Mexico City antogs en världsaktionsplan med rekommendationer för hur bl. a. regeringar och internationella organisationer skall arbeta för att uppnå jämställdhet mellan män och kvinnor. Vidare antogs på initiativ av u-länderna en deklaration, den s. k. Mexico-deklarationen.

Det ankommer nu på världens regeringar och på FN att omsätta Mexico-konferensens rekommendationer i praktisk handling. Sverige kommer att verka för att FN-organen inom sina resp. områden arbetar för en förbättring av kvinnans situation.

Sveriges bilaterala bistånd riktar sig redan i betydande utsträckning till eftersatta grupper, inte minst på landsbygden, där den fattiga kvinnans situation är särskilt svår. Som exempel på insatser som direkt ger lättnad i kvinnans arbete kan nämnas de vattenförsörjningsprogram som med svenskt stöd genomförs i de flesta afrikanska programländerna. Viktiga för en förbättring av kvinnans situation är också de insatser som görs på hälsovårdens område, inte minst mödra- och barnavård. Sveriges omfattande bistånd till familjeplanering har som ett viktigt motiv att stödja kvinnans frigörelse. Likaså tjänar projekt för yrkesutbildning, hantverk och småindustri som får svenskt stöd bl. a. syftet att förbättra kvinnors möjligheter till yrkesarbete.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 727 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avser hemställan att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande vikten av att riksdagen ges möjligheter att granska regeringens åtgärder i anslutning till den av Mexico-konferensen år 1975 antagna världsaktionsplanen för kvinnor genom att riksdagen årligen i skrivelse från regeringen underrättas härom (punkt 5) och att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande svenska initiativ i syfte att möjliggöra för Förenta nationernas kommission för kvinnans ställning att sammanträda varje år (punkt 6),

UU 1975/76:14

dels motionen 1975/76: 1130 av fru Fraenkel (fp), i vad avser hemställan att riksdagen ansluter sig till vad som sägs i motionen om det svenska biståndets roll för att förbättra kvinnornas ställning i u-länder (punkt 1) och att riksdagen begär förslag av regeringen om en fond för att underlätta utbytet av besök mellan kvinnoorganisationer i Sverige och i u-länder (punkt 2).

Utskottet

I motionen 727 framhålls vikten av att riksdagen ges möjligheter att granska regeringens åtgärder i anslutning till den av Mexico-konferensen år 1975 antagna världsaktionsplanen för kvinnor och föreslås att regeringen årligen lämnar en skriftlig redogörelse härför. Riksdagspartierna skulle därigenom även få möjligheter att genom egna förslag bidra till att påskynda den utveckling mot ökad jämlikhet mellan könen som är nödvändig för att arbetet på att åstadkomma global jämlikhet skall krönas med framgång, heter det i motionen bl. a. Motionärerna förutsätter att åtgärder inom ramen för Mexico-konferensens världsaktionsplan följs med största uppmärksamhet av den svenska FN-delegationen men även av den s. k. jämställdhetsdelegationen här i Sverige.

Om uppföljningen av världsaktionsplanen från FN:s kvinnokonferens och om den svenska jämställdhetsdelegationens befattning med denna uppföljning har utskottet erfarit bl. a. följande.

FN:s generalförsamling antog hösten 1975 på bl. a. svenskt initiativ två resolutioner om Mexico-konferensen och dess uppföljning som understryker den stora betydelsen av att det med jämna mellanrum sker en översyn och utvärdering av vad som gjorts för att uppnå världsaktionsplanens målsättningar inom medlemsstaterna och inom det internationella utvecklingsarbetet. Denna uppföljning av aktionsplanen har anknutits till den vartannat år återkommande granskningen av FN:s utvecklingsstrategi för det andra utvecklingsårtiondet (den s. k. DD IIstrategin) och som härnäst företas år 1977.

Församlingen uppdrog samtidigt åt FN:s kvinnokommission att analysera och bearbeta de rapporter om nationella och internationella åtgärder, som förväntas inkomma till FN:s generalsekreterare från medlemsländerna resp. från berörda FN-organ, och att meddela sina slutsatser och rekommendationer till FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) genom kommittén för utvecklingsplanering och kommittén för översyn av den internationella utvecklingsstrategin.

Den svenska jämställdhetsdelegationen har i samarbete med SIDA under förra året låtit till svenska översätta Mexico-konferensens världsaktionsplan. Detsamma skedde med den deklaration och aktionsplan beträffande jämställdhet i fråga om kvinnliga arbetstagares möjligheter och behandling, som antogs år 1975 av ILO:s internationella arbetskonferens.

UU 1975/76:14

74 Dessa aktstycken sändes i november 1975 för yttrande till ett 80-tal instanser, nämligen berörda verk och myndigheter, länsstyrelserna, arbetsmarknadens parter, vissa kommuner, kvinnoförbund och andra organisationer. Remissvaren sammanställs och fördelas på respektive departement för kommentarer och synpunkter. De förslag som inte förutsätter åtgärder från statligt håll vidarebefordras till dem de närmast avser.

Till de båda aktionsplanerna har delegationen vidare utarbetat en handledning med kommentarer. Avsikten är att detta mera lättillgängliga material under våren skall gå ut i en andra remissomgång av betydligt bredare karaktär än den första. Materialet är avsett att kunna användas inom organisationer, föreningar och studiecirklar, vid kurser och möten. Delegationen tar emot förslag och synpunkter med anledning av aktionsplanerna under hela år 1976.

Förslagen från de båda remissomgångarna läggs till grund för diskussion och beslut om det fortsatta svenska agerandet i jämställdhetsfrågan men också för den rapportering som förutsätts ske till FN vartannat år som ett led i Mexico-konferensens uppföljning.

Denna redogörelse till FN:s generalsekreterare och kvinnokommission om de åtgärder som vidtas i vårt land i anslutning till den av 1975 års Mexico-konferens antagna världsaktionsplanen för kvinnor torde i lämplig form även kunna göras tillgänglig för riksdagen och dess ledamöter. Utskottet förutsätter att så sker.

Därmed skulle det nu behandlade yrkandet i motionen 727 väsentligen bli tillgodosett. Yrkandet i fråga torde mot bakgrund härav få anses besvarat.

I motionen 727 har vidare efterlysts initiativ från svensk sida i syfte att möjliggöra för FN:s kvinnokommission att sammanträda varje år i stället för som nu vartannat år.

FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) fattade under våren 1973 ett principbeslut om mötesfrekvensen i de kommissioner och kommittéer som är underställda ECOSOC. Genom beslutet som stöddes från svensk sida slogs fast att ECOSOC:s underorgan, till vilka kvinnokommissionen hör, inte bör sammanträda oftare än vartannat år. Skälet härtill var en önskan att hålla antalet speciella FN-möten på en hanterlig nivå mot bakgrunden av FN-sekretariatets begränsade personella och budgetära resurser och sekretariatets ambition att väl förbereda dessa olika möten. Från beslutet undantogs endast FN:s regionala ekonomiska kommissioner, som har egna sekretariat och övriga konferensresurser, FN-kommittén för utvecklingsplanering och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna.

FN:s generalförsamling har under hösten 1975, som redan nämnts, fastställt uppföljningen av den världsaktionsplan för kvinnor som antogs av Mexico-konferensen. Därigenom har varje berört FN-organ ålagts

UU 1975/76:14

att inom sitt verksamhetsområde bevaka jämställdhetsfrågorna och medlemsstaterna uppmanats rapportera om sina åtgärder för att omsätta världsaktionsplanens rekommendationer i praktiken. Kvinnokommissionen skall på grundval härav analysera de viktigaste problemen och utvecklingstendenserna och vartannat år lämna en rapport härom till FN:s ekonomiska och sociala råd.

Mot bakgrund av angivna ställningstaganden i denna fråga inom både ECOSOC och generalförsamlingen anser utskottet att det inte vore ändamålsenligt att från svensk sida nu påfordra tätare sammanträden med FN:s kvinnokommission än vartannat år.

Det förefaller också lämpligt att tills vidare avvakta de resultat som följer av den ordning för världsaktionsplanens uppföljning som generalförsamlingen så pass nyligen beslutat.

Sverige bör däremot verka för en förstärkning av den sektion inom FN-sekretariatet som finns för bevakning och uppföljning av kvinnofrågorna. Dessa resurser framstår för närvarande som underdimensionerade för att effektivt följa kvinnofrågorna.

Motionen 727 torde i förevarande del få anses besvarad med vad utskottet anfört.

I motionen 1130 har hemställts att riksdagen ansluter sig till vad som sägs i motionen om det svenska biståndets roll för att förbättra kvinnornas ställning i u-länderna. Motionären framhåller bl. a. som väsentligt att Sverige på alla sätt och i ökande utsträckning arbetar för att det bistånd som ges till utbildning kommer flickorna och kvinnorna till godo samt att den grundläggande skolutbildningen ges på lika villkor åt flickor och pojkar. Biståndsverksamheten bör vidare främja att kvinnorna i u-länderna får behålla och utveckla sina traditionellt viktiga funktioner inom jordbruket och handeln, betonas det i motionen.

Utskottet har förståelse för de synpunkter på biståndets roll för att förbättra kvinnornas situation som anförts i motionen 1130. En huvudprincip för svensk biståndsverksamhet är visserligen att mottagarlandets egna utvecklingsplaner skall ligga till grund för biståndets utformning och dess inriktning på olika sektorer eller projekt. Samtidigt syftar det svenska biståndet medvetet till att förbättra situationen för de fattigaste och mest eftersatta folkgrupperna i u-länderna. I många u-länder utgör kvinnorna en sådan eftersatt eller missgynnad grupp. Det är därför viktigt att de utvecklingsprogram som Sverige stöder utformas så att de i möjligaste mån bidrar till en förbättring av kvinnans situation. Flera exempel på svenska insatser som syftar till att underlätta och förbättra kvinnornas situation i u-länder anförs för övrigt i budgetpropositionen.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om den SIDA-utredning som år 1973 framlades under namnet ”Utvecklingen och kvinnans ställning i u-land” och som låg till grund för beslut i SIDA:s styrelse samma år rörande riktlinjer för hur verket skall agera för att tillvarata

UU 1975/76:14

kvinnornas intressen i utvecklingssamarbetet. Utredningen företogs mot bakgrund av de satsningar på speciella kvinnoprojekt som Sverige finansierade på 1960-talet och som utformades och genomfördes tillsammans med olika FN-organ. Sedermera konstaterades att satsningar av sådant slag kunde ha mindre önskvärda följder genom att skapa isolerade kvinnoeliter och att kvinnans situation i u-länder bäst och allmännast kunde förbättras genom åtgärder för eftersatta grupper som helhet. De nya riktlinjerna tog främst sikte på att man vid planering och genomförande av biståndsinsatser på alla områden även borde beakta deras eventuella inverkan på kvinnornas situation. Uppgifter om kvinnornas situation och om möjligheterna till deras integrering i utvecklingsarbetet skulle inarbetas i SIDA:s olika planeringsdokument (landanalyser, sektoranalyser, arbetsprogram etc.) för den egna biståndsverksamheten och beaktas även vid stöd till svenska och mellanstatliga organisationers u-landsprojekt med inriktning på kvinnor och andra eftersatta grupper. En under förra hösten företagen översyn av riktlinjernas tillämpning i praktiken har gett vid handen att intentionerna inte i önskvärd grad blivit fullföljda. SIDA:s styrelse prövar f. n. vilka åtgärder som behöver vidtas för att fullt ut tillämpa 1973 års riktlinjer.

FN:s generalförsamling antog hösten 1975 en resolution med likartade synpunkter. I resolutionen uppmanades FN:s samtliga utvecklingsorgan att särskilt uppmärksamma kvinnans integrering vid utformning och genomförande av utvecklingsprojekt och -program samt att bistå de regeringar som så önskar med information om hur föreslagna utvecklingsplaner kommer att påverka kvinnornas situation.

Ifrågavarande yrkande i motionen 1130 torde därmed få anses besvarat.

I motionen 1130 har även hemställts att riksdagen begär förslag av regeringen om en fond för besöksutbyte mellan kvinnoorganisationer i Sverige och u-länder.

I de riktlinjer som antogs av SIDA år 1973 på grundval av ovan nämnda utredning betecknades u-ländernas kvinnoorganisationer som en viktig kanal för kontakter vid sidan av det statliga utvecklingssamarbetet. Svenska organisationer, bland dem kvinnoorganisationerna, bör uppmuntras och stödjas när det gäller att fördjupa redan existerande kontakter med u-ländernas motsvarande organisationer och att uppta nya sådana kontakter. Ett sådant stöd kan ske både inom ramen för SIDA:s informationsverksamhet och genom bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet, hette det i en av dessa rekommendationer.

Flera kvinnoorganisationer har också kommit i åtnjutande av sådant stöd. I vissa fall finns även möjligheter att för samma ändamål söka bidrag från Svenska institutet.

En särskild fond för att tillgodose de syften som förordas i motionen torde således inte vara behövlig.

UU 1975/76:14

77 Ifrågavarande yrkande i motionen 1130 avstyrks därför.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionen 1975/76: 727, i vad avser Mexico-konferensens uppföljning, besvarad med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen anser motionen 1975/76: 727, i vad avser FN:s kvinnokommission, besvarad med vad utskottet anfört,

3. att riksdagen anser motionen 1975/76:1130, i vad avser biståndets roll för att förbättra kvinnornas ställning i u-länderna, besvarad med vad utskottet anfört,

4. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 1130, i vad avser fond för besöksutbyte mellan kvinnoorganisationer.

15. Transportteknisk utbildning Motion

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1975/76: 1148 av herr Sellgren (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att den i lämpligt sammanhang tar upp frågan om utbildning inom transportområdet för blivande transporttekniker i enlighet med vad som anförs i motionen.

I motionen framhålls bl. a. att det i Sverige finns ett omfattande kunnande inom transportforskning, transportteknik och övriga kommunikationer, som på ett bättre sätt borde komma u-ländema till godo. Motionären förordar att blivande transporttekniker från u-länderna får sin utbildning i Sverige, antingen vid befintliga utbildningscentra och institut eller vid ett för ändamålet särskilt upprättat utbildningscentrum för studenter från olika länder. I motionen föreslås att regeringen i lämpligt FN-organ tar upp frågan om utbildning inom transport- och kommunikationsområdet i Sverige och att i samband därmed formerna för sådan utbildning utreds.

Utskottet

Svensk transport- och liknande expertis har utnyttjats för ett flertal svenska biståndsinsatser, främst för vägprojekt. SIDA har vidare bidragit till arrangerandet av kurser och seminarier i transportteknik tillsammans med FN-organ. I motionen 1148 föreslås att regeringen inom FN skall verka för att antingen ett särskilt transporttekniskt utbildningscentrum för u-länderna upprättas i Sverige eller att sådan utbildning förläggs till befintliga svenska utbildningsanstalter. Utskottet vill med anledning härav erinra om att svenska biståndsinsatser på utbildningsområdet, enligt de allmänna riktlinjer som numera gäller, i första hand

UU 1975/76:14

förläggs till u-ländema själva. Härför talar både kostnads- och språkhänsyn liksom allmänna utbildningsmiljöskäl. Såväl u-länderna som FN-organen har likaså alltmer kommit att föredra en sådan ordning. Det skulle därför knappast stå i god överensstämmelse med detta synsätt att, som motionären föreslår, i FN-organen driva ett svenskt förslag om att till Sverige koncentrera utbildningen av transporttekniker från u-länderna. Eventuella initiativ i denna riktning bör i stället komma från u-länderna eller från närmast berörda FN-organ. Motionen 1148 avstyrks därför.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76: 1148.

16. Fredskåren Motion

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1975/76: 1129 av herr Enlund (fp), vari hemställs att riksdagen uttalar sig för en förstärkning av den svenska fredskåren.

I motionen beklagas att fredskårsverksamheten under senare år fått minskad betydelse och erinras om en skrivelse från Svenska fredskårsföreningen, vari nedgången i SIDA:s rekrytering av fredskårsdeltagare påtalats och förslag till fredskårens förstärkning framförts.

Utskottet

Den statliga fredskåren startades som en försöksverksamhet i SIDA:s regi år 1965. Verksamheten hade två utgångspunkter, varav den ena var att bereda yngre svenskar med yrkesutbildning på mellannivå tillfälle att göra en insats i fattiga länder. Den andra utgångspunkten, som samtidigt utgjorde en förutsättning för deras användning i fältverksamheten, var att mottagarländerna för svenskt bistånd ställde sig positiva till och hade ett uttalat behov av fredskårsinsatser.

SIDA:s rekrytering av fredskårsdeltagare har minskat under senare år. Antalet av SIDA utsända fredskårsdeltagare har sjunkit från 193 i juni 1969 till 115 i juni 1975. Andelen fredskårsdeltagare av totala antalet rekryterad fältpersonal har under motsvarande tid minskat från 33 till ca 11 %.

Från SIDA-håll har denna allmänna utveckling vitsordats samtidigt som man tillbakavisat påståenden om att det skulle röra sig om en medveten avveckling eller förändring av principerna för rekrytering till fredskåren. De nuvarande 115 fredskårsdeltagarna är fördelade på Botswana, Etiopien, Kenya, Tanzania och Zambia, vilka alla är programländer för svenskt bistånd.

UU 1975/76:14

79 Omkring 25 fredskårsdeltagare beräknas genomgå utbildningskurser i mars och juni 1976 före utresa till tjänstgöringsländerna. För närvarande är 25—30 tjänster för fredskårsdeltagare under rekrytering. Antalet rekryterade under budgetåret 1975/76 torde komma att uppgå till drygt 50 deltagare. Föregående budgetår rekryterades och utsändes 45 fredskårsdeltagare.

En av huvudorsakerna till nedgången i rekryteringen under senare år synes vara att många insatser, där svenska fredskårsdeltagare tidigare sattes in, numera delvis eller helt övertagits av inhemsk personal. Med den expansion av utbildningsväsendet som ägt rum i mottagarländerna har dessa i växande omfattning kommit att begära annan typ av bistånd än den som fredskåren representerar. Samtidigt har efterfrågan ökat på korttidsanställda fältarbetare och på personal med mångårig yrkeserfarenhet. Några mottagarländer har dessutom börjat att på egen hand rekrytera personal utifrån, i viss utsträckning från andra u-länder.

I SIDA:s petita avseende budgetåret 1976/77 diskuteras utförligt personalbiståndets former och problem. Biståndsmyndigheten förutser inga större förändringar inom biståndsverksamhetens personalkomponent men påpekar att personalbiståndets innehåll och utformning fortlöpande studeras.

I september 1975 inleddes inom SIDA en översyn av det framtida personalbiståndet. Den sker i samråd med den biståndspolitiska utredningen. Det har förutsatts att också fredskårsverksamheten skall prövas och diskuteras inom översynens ram. Svenska fredskårsföreningen har inbjudits att bidra till utredningen med synpunkter och uppslag. SIDA har under senare tid inlett överläggningar med företrädare för föreningen.

Det kan tilläggas att samtidigt som SIDArs egen fredskårsverksamhet minskat i omfattning har SIDA-stödet till enskilda svenska organisationers fredskårsverksamhet ökat. Dessa organisationer har med statliga bidrag kunnat bygga upp en betydande egen fredskårsverksamhet. De enskilda organisationernas volontärer i biståndsverksamhet var under föregående år omkring 200 till antalet.

Motionen 1129 torde därmed få anses besvarad.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1975/76: 1129 besvarad med vad utskottet anfört.

17. Bistånd från statliga institutioner Motion

I motionen 1975/76: 1152 av herr Takman m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen beslutar anta det i motionen framförda förslaget om en lag om rätt för universitetsinstitution och annan institution inom den statliga sektorn att lämna internationellt bistånd.

UU 1975/76:14

80 Till stöd för sitt yrkande erinrar motionärerna om riksdagens bifall till propositionen 1975: 84 (KU 1975: 16, rskr 155) rörande lag om rätt för kommun och landstingskommun att lämna internationell katastrofhjälp genom att bistå med sjukvårdsutrustning eller annan utrustning som kan avvaras. En motsvarande lag, giltig för universitetsinstitutioner, bibliotek etc. inom den statliga sektorn, är enligt motionen väl motiverad. I motionen föreslås en lag av följande lydelse:

Lag om rätt för universitetsinstitution och annan institution inom den statliga sektorn att lämna internationellt bistånd.

Universitetsinstitution, bibliotek etc. inom den statliga sektorn får bistå institution i utvecklingsland och nationell befrielserörelse med utrustning och facklitteratur som institutionen kan avvara.

Institution som har beslutat att lämna sådant bistånd får i skälig omfattning svara för kostnaderna för transport av utrustningen samt tillhandahålla och svara för ersättning till personal som behövs för att iordningställa utrustningen och för att utrustningen skall kunna tagas i bruk.

Utskottet

Det allmänna syftet med motionen 1152 är att införa en rätt för statliga institutioner, företrädesvis inom det högre undervisningsväsendet, att ställa sådan forskningsapparatur, undervisningsmateriel, instrument för sjukvård, vetenskaplig litteratur etc. som i Sverige utrangeras men alltjämt är användbar, till u-landsinstitutioners eller nationella befrielserörelsers förfogande. Såtillvida företer förslaget en yttre likhet med den särskilda lag som förra året antogs om rätt för kommuner och landstingskommuner att lämna internationell katastrofhjälp. Vid en närmare jämförelse är dock olikheterna betydande. Enligt utskottets mening råder det sålunda en avgörande skillnad mellan sådan rätt för valda kommunala organ att under vissa betingelser besluta om internationell katastrofhjälp och den i motionen påyrkade rätten för olika institutioner inom den statliga sektorn att självständigt bedriva biståndsverksamhet. För den statliga biståndsverksamheten har sedan år 1962 en omfattande central administration byggts upp. För denna biståndsverksamhets innehåll och utformning har under samma tid riktlinjer kontinuerligt dragits upp i samverkan mellan regering och riksdag. En betydande del av det statliga biståndet avser undervisnings- och forskningsområdet. Mot denna bakgrund är det knappast lämpligt att på sätt som föreslagits i motionen ge universitets- och andra statliga institutioner rätt att bedriva en fristående biståndsverksamhet, parallell med den som på verksplanet handhas av SIDA. Ett förverkligande av motionens syfte bör i stället sökas genom ett samarbete mellan de statliga biståndsmyndigheterna och de institutioner som har användbar undervisningsmate -

UU 1975/76:14

riel eller vetenskaplig utrustning att avvara. Givetvis bör även i detta sammanhang grundprincipen iakttas att biståndet skall vara efterfrågat från avnämarsidan.

Av anförda skäl avstyrker utskottet motionen 1152.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76: 1152.

18. Dokumentation om tjänstgöring i u-Iand Motion

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1975/76: 1144 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c, fp, s, m), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det är angeläget att det förslag till förbättrad dokumentation om anställningar i biståndsverksamhet, som SIDA förutsätts avge till regeringen, innefattar även läkares och sjuksköterskors tjänstgöringsförhållanden vid missionssjukhus i utlandet.

Till stöd för sitt yrkande har motionärerna bl. a. erinrat om vissa förslag från utredningen om meritvärdet av anställning inom biståndsverksamheten i u-länder, som redovisats i betänkandet U-landsuppdragets meritvärde (Ds Fi 1973:16) och som bl. a. innebar att det borde uppdras åt SIDA att överväga frågan om utbyggd dokumentation beträffande innehållet i sådana anställningar. Enligt utredningen borde en dokumentationscentral för detta ändamål skapas inom SIDA.

I motionen erinras vidare om de ställningstaganden till utredningsförslagen som redovisades för riksdagen i prop. 1975: 1, bil. 2. Föredragande statsrådet uttalade där sitt instämmande i utredningens uppfattning att en förbättrad dokumentation om anställningar i biståndsverksamhet är nödvändig. Något särskilt uppdrag härom till SIDA behövdes enligt propositionen dock inte, då det torde ligga i SIDA:s intresse att ändå undersöka olika möjligheter att förbättra dokumentationen. Slutligen förutsattes att SIDA efter att ha undersökt olika vägar att förbättra dokumentationen kommer in till regeringen med förslag därom.

I motionen åberopas vidare socialutskottets av riksdagen godkända betänkande (SoU 1974: 30) om tillgodoräkning av tjänstgöring vid missionssjukhus i utlandet för läkare och sjuksköterskor vid tjänsteårsberäkning för befordran, m. m.

Utskottet

I motionen 1144 har framhållits vikten av det förslag till förbättrad dokumentation om innehållet i anställningar inom biståndsverksamheten, som SIDA i enlighet med uttalanden i 1975 års budgetproposition

6 Riksdagen 1975/76. 9 sami. Nr 14

UU 1975/76:14

(prop. 1975: 1 bil. 2 s. 8—9) förutsätts inkomma till regeringen med, även innefattar tjänstgöringsförhållanden för läkare och sjuksköterskor vid missionssjukhus. Motionärerna har i detta sammanhang bl. a. åberopat socialutskottets av riksdagen godkända betänkande (SoU 1974: 30) om tillgodoräkning av tjänstgöring vid missionssjukhus i utlandet för läkare och sjuksköterskor vid tjänsteårsberäkning för befordran, m. m. Socialutskottet uttalade då bl. a. att det u-landsbistånd som utövas genom verksamheten vid missionssjukhusen är värdefullt och att de erfarenheter som personal erhåller genom tjänstgöring vid dessa uppenbarligen kan vara av stort värde vid senare tjänstgöring i vårt land. Socialutskottet framhöll vidare att en förutsättning för en riktig bedömning i merithänseende av en anställning vid missionssjukhus är att tillfredsställande dokumentation finns om innehållet i anställningen. Det bedömdes därför som angeläget att ett system för sådan dokumentation finns.

Utrikesutskottet anser i likhet med socialutskottet att en utbyggd dokumentation om tjänstgöring i biståndsverksamhet även bör inbegripa tjänster vid missionssjukhusen.

Enligt vad utskottet erfarit utreds hela frågekomplexet för närvarande av SIDA inom ramen för en av verket i september 1975 tillsatt utredning om en handlingsplan för personalbiståndet. Utredningen har bl. a. till uppgift att utarbeta riktlinjer för en förbättrad dokumentation i syfte att underlätta rekryteringen av biståndspersonal. Helt naturligt kommer även tjänstgöringsförhållandena vid missionssjukhusen att beaktas i detta sammanhang. Syftet med motionen 1144 torde därmed bli tillgodosett, varför någon särskild åtgärd från riksdagens eller regeringens sida inte synes erforderlig. Motionen torde därmed få anses besvarad.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1975/76: 1144 besvarad med vad utskottet anfört.

19. Information i Sverige om u-Iandsfrågor Propositionen (s. 63—65)

Inom u-landsinformationen har folkrörelserna sedan år 1971 fått en växande roll. Studieförbund, löntagarorganisationer och, när det gäller enskilda informationsprojekt, andra folkrörelser får bidrag från SIDA för en u-landsinformation som de själva utformar. Beredningen för ulandsinformation, i vilken ingår representanter för olika folkrörelser, ger synpunkter på den statliga u-landsinformationen och folkrörelsernas roll i detta arbete.

I propositionen erinras om att bidragen till de enskilda organisationerna för deras u-landsinformation ökat kraftigt under budgetåret 1975/76, nämligen från 6 milj. kr. till 8 milj. kr. I fjolårets budget -

UU 1975/76:14

proposition anfördes att dessa bidrag därmed nått en nivå sorn med mindre ökningar var försvarlig också i ett längre perspektiv. För budgetåret 1976/77 har beräknats 9 milj. kr. i bidrag till de enskilda organisationernas u-landsinformation.

Som anfördes i 1975 års budgetproposition bör stödet till folkrörelsernas u-landsinformation i första hand utgå som bidrag för självständig verksamhet. De generella bidrag som nu utgår till löntagarorganisationer och studieförbund för information och opinionsbildning i u-landsfrågor möjliggör u-landsinformation med god geografisk och bcfolkningsmässig spridning. Flertalet folkrörelser och organisationer har kontakter med något av studieförbunden. Genom studieförbunden eller direkt från SIDA har de möjlighet att söka bidrag för särskilda informationsprojekt.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 1154 av herr Werner i Malmö (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att biståndspolitiska utredningen får i uppdrag att med beaktande av vad i motionen anförts verkställa översyn av kriterierna för informationsbidrag åt skilda organisationer i vad avser u-landsbistånd,

dels motionen 1975/76: 2000 av herr Bohman nr. fl. (m), i vad avser hemställan att riksdagen uttalar att missionen och de humanitära organisationerna beredes möjlighet att få generella bidrag från SIDA:s informationsanslag på sätt som i motionen 1979 anförs (punkt 16).

Utskottet

Såväl motionen 1154 som det nu aktuella yrkandet i motionen 2000 syftar till en ändring av villkoren för det statliga stödet genom SIDA till enskilda organisationers u-landsinformation. I motionen 2000 föreslås att även de humanitära hjälporganisationerna och missionen ges möjlighet att få generella bidrag från SIDA:s informationsanslag, på samma sätt som i dag är fallet för studieförbund och löntagarorganisationer. I motionen 1154 föreslås att biståndspolitiska utredningen får i uppdrag att göra en sådan översyn av kriterierna för informationsbidrag att dessa baseras på de enskilda organisationernas faktiska u-landsinformation. Därvid bör de stora humanitära organisationerna inklusive Lutherhjälpen betecknas som en särskild grupp och inte sammanföras med missionsorgancn.

Likartade motionsyrkanden förekom vid 1975 års riksdag, och i utskottets fjolårsbetänkande om utvecklingssamarbetet (UU 1975: 4, s. 97— 101) lämnades bl. a. en utförlig redogörelse för de regler som gäller be -

UU 1975/76:14

träffande informationsanslagets användning, särskilt fördelningen av informationsbidrag mellan enskilda organisationer.

Samarbetet mellan SIDA och de enskilda organisationerna på informationsområdet tar sig tre olika huvudformer: generella bidrag till studieförbund och löntagarorganisationer, bidrag till andra enskilda organisationer efter ansökan och avseende bestämda informationsprojekt samt övrigt informationssamarbete mellan organisationerna och SIDA.

Sedan folkrörelsestödet på detta område inleddes har de generella bidragen förbehållits studieförbund och löntagarorganisationer. Koncentrationen till dessa har motiverats med att de tillsammans kan nå ut till alla medborgargrupper och att de allmänt spelar en central roll i samhället vad gäller folkbildning och opinionsbildning.

Det finns andra organisationer som kan göra berättigade anspråk på att spela en liknande roll. När en utvidgning av kretsen generella bidragsmottagare övervägts har det emellertid befunnits svårt att dels göra en ny och hållbar avgränsning, dels bestämma bidragens bcloppsfördelning mellan de tillkommande organisationerna.

Löntagarorganisationerna är överens om att inbördes fördela informationsstödet efter medlemsantal. Studieförbunden kommer själva inom ramen för Folkbildningsförbundct, där de också i övrigt samarbetar i bidragsfrågor, överens om hur medlen för u-landsinformation skall fördelas dem emellan.

Under innevarande budgetår står sammanlagt 8 milj. kr. till förfogande för de enskilda organisationernas u-landsinformation. Härav får studieförbunden 4,6 milj. kr. och löntagarorganisationerna 2,1 milj. kr. i form av generella bidrag. För projektstöd till andra enskilda organisationer har avsatts 1,1 milj. kr., medan återstoden utgör en reserv.

För budgetåret 1976/77 föreslås i budgetpropositionen bidragen till enskilda organisationers u-landsinformation öka till sammanlagt 9 milj. kr.

Vid fördelningen av dc generella bidragen inhämtar SIDA råd från den hösten 1973 inrättade beredningen för u-landsinformation. I denna ingår representanter för Folkbildningsförbundet, ABF, LO, TCO, Svenska Missionsrådet, Svenska FN-förbundet, Sveriges ungdomsorganisationers landsråd, SIDA och UD.

Ansökningarna om bidrag från övriga organisationer, vilka avser konkreta informationsprojekt, bedöms däremot av en rådgivande grupp i vilken ingår företrädare för Svenska FN-förbundet, Folkbildningsförbundet, Sveriges ungdomsorganisationers landsråd, Sveriges kyrkliga ungdomsförbund och skolöverstyrelsen.

Beredningen för u-landsinformation uppges vara enig om att den krets organisationer, dvs. studieförbund och löntagarorganisationer, som nu får generella bidrag för u-landsinformation tills vidare inte bör utvidgas. Frågan om en översyn av kriterierna för fördelning av informa -

UU 1975/76:14

tionsbidrag till olika organisationers u-landsinformation prövas emellertid fortlöpande inom informationsberedningen, i vilken alla berörda organisationer på ett eller annat sätt finns företrädda.

I den biståndspolitiska utredningens uppdrag ingår att precisera de allmänna målen för den statligt finansierade u-landsinformationen och att i detta sammanhang bl. a. överväga informationsverksamhetens organisatoriska struktur. I utredningsdirektiven framhölls bl. a. att det är särskilt angeläget att undersöka möjligheterna att engagera de många människor som informationen hittills inte kunnat nå.

Utskottet förutsätter att utredningen därmed även kommer in på frågor om i vilken form bidrag till olika organisationer skall utgå. Mot denna bakgrund finns det knappast anledning att ge den biståndspolitiska utredningen tilläggsdirektiv om att företa en översyn av det slag som begärs i motionen 1154. Det torde få ankomma på utredningen att själv, om den finner det lämpligt, ta initiativ till eventuella förslag i detta hänseende.

Motionerna 1154 och 2000, såvitt nu är i fråga, torde mot denna bakgrund få anses besvarade.

I motionen 2000 har utöver det ovan anförda förutsatts att den biståndspolitiska utredningen verkställer sin översyn av SIDA:s informationsverksamhet under särskilt beaktande av kraven på saklighet och opartiskhet.

Utskottet behandlade även i fjol detta spörsmål och påpekade då att det ligger i sakens natur att information om utvecklingen i den tredje världen och om förbindelserna mellan rika och fattiga länder tangerar många kontroversiella frågor. SIDA:s bidrag till ett stort antal organisationer gör det möjligt, ansåg utskottet, att belysa u-landsproblemen från olika sidor i den offentliga debatten.

Som ovan nämnts och som även framhävdes av utskottet i fjol kommer den biståndspolitiska utredningen att behandla informationsfrågorna.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionen 1975/76: 1154 besvarad med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2000, i vad avser ulandsinformationen, besvarad med vad utskottet anfört.

Medelsanvisning m. m.

20. Bidrag till internationella biståndsprogram (C 1)

Propositionen (s. 18—34)

Regeringen har (punkten C 1) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de i propositionen angivna riktlinjerna för multilateralt utvecklingssamarbete,

UU 1975/76:14

2. godkänna den av regeringen gjorda utfästelsen om bidrag till Afrikanska utvecklingsfonden (ADF) för budgetåren 1976/77—1978/79 i enlighet med vad som förordats i propositionen,

3. till Bidrag lill internationella biståndsprogram för budgetåret 1976/77 anvisa ett reservationsanslag av 1 050 000 000 kr.

FN:s utvecklingsprogram (UNDP)

Totalt beräknas för budgetåret 1976/77 255 milj. kr. under denna anslagspost, varav 225 milj. kr. utgör det ordinarie bidraget till UNDP, 15 milj. kr. avser bidrag till programmet för de minst utvecklade u-ländema och 15 milj. kr. är bidrag till FN:s kapitalutvecklingsfond. I enlighet med riksdagens bemyndigande har regeringen lämnat en utfästelse om ett ordinarie bidrag till UNDP om 230 milj. kr. för verksamhetsåret 1977 (budgetåret 1977/78). Föredragande statsrådet avser föreslå regeringen att Sverige lämnar utfästelse om ett lika stort bidrag till UNDP för verksamhetsåret 1978 (budgetåret 1978/79) samt att Sverige lämnar utfästelser om bidrag till FN:s kapitalutvecklingsfond med 15 milj. kr. för vart och ett av verksamhetsåren 1977 och 1978 (budgetåren 1977/78 och 1978/79).

FN:s barnfond (UNICEF)

I enlighet med riksdagens bemyndigande har Sverige utfäst sig att bidra med 65 milj. kr. för verksamhetsåret 1976. Med hänsyn till de stora hjälpinsatser som behövs till förmån för barn och mödrar i u-ländema och till UNICEF:s kapacitet att förmedla ett väsentligt ökat bidragsflöde förordas i propositionen att utfästelsen för verksamhetsåret 1976 (budgetåret 1976/77) ökas till 75 milj. kr. I detta belopp inbegrips medel om högst 5 milj. kr. för särskilda hjälpinsatser.

Föredragande statsrådet avser vidare föreslå regeringen att Sverige lämnar utfästelser om bidrag med 75 milj. kr. för vart och ett av verksamhetsåren 1977 och 1978 (budgetåren 1977/78 och 1978/79).

Internationella utvecklingsfonden (IDA)

Som redovisades i propositionen 1974: 1 (bilaga 5, s. 30) innebar överenskommelsen om den fjärde påfyllnaden av IDA:s resurser att de deltagande länderna skulle bidra med totalt 4 500 milj. dollar under treårsperioden 1974/75—1976/77.

Det totala svenska bidraget till den fjärde påfyllnaden uppgår till drygt 756 milj. kr. Medelsbehovet för budgetåret 1976/77, som är det sista budgetår som täcks av den nu gällande överenskommelsen, är 252 102 000 kr. (Se även under avsnitt 4 ovan.)

UU 1975/76:14

87 Regionala utvecklingsbanker

Sverige lämnade under budgetåren 1974/75 och 1975/76 en kredit till Afrikanska utvecklingsbanken (ADB) på sammanlagt 25 milj. kr. Med hänsyn till bankens alltjämt trängda finansiella läge och vikten av att stödja de afrikanska ländernas strävan att bygga upp banken till en stark institution är ett fortsatt svenskt finansiellt stöd till ADB motiverat. I propositionen föreslås ett bidrag till ADB på 10 milj. kr. under budgetåret 1976/77.

De samlade resurserna för Afrikanska utvecklingsfonden (ADF) för dess första verksamhetsperiod 1973—1975 uppgick till 150 milj. dollar. Det svenska bidraget utgjorde 45,6 milj. kr. Förhandlingar om påfyllnad av ADF:s resurser för treårsperioden 1976—1978 har resulterat i en principöverenskommelse enligt vilken de deltagande ländernas regeringar åtagit sig att föreslå sina lagstiftande församlingar nya bidrag till ADF på totalt ca 242 milj. dollar. Även om ytterligare ett antal länder beräknas lämna bidrag till ADF kommer de totala tillgängliga resurserna under perioden 1976—1978 troligen att ligga på en betydligt lägre nivå än det planerade utlåningsprogrammet om 385 milj. dollar.

Med hänsyn till inriktningen av ADF:s verksamhet och dess behov av nya medel, de afrikanska staternas allmänna uppslutning kring fonden samt röstfördelningen i fonden — där jämvikt råder mellan bidragsgivare och låntagare — har det bedömts angeläget att Sverige ger fortsatt stöd till ADF. Sverige deltog därför aktivt i påfyllnadsförhandlingarna och utfäste sig med förbehåll för riksdagens godkännande att lämna ett bidrag på 91,2 milj. kr. till ADF för treårsperioden 1976—1978 (budgetåren 1976/77—1978/79). I propositionen begär regeringen riksdagens godkännande av denna utfästelse. Medelsbehovet för budgetåret 1976/77 uppgår till 30,4 milj. kr.

Internationellt livsmedelsbistånd

För propositionens förslag har närmare redogjorts under punkten 11 (Livsmedelsbistånd) ovan.

Det samlade medelsbehovet för internationellt livsmedelsbistånd under budgetåret 1976/77 beräknas uppgå till 136,5 milj. kr. Skulle kostnaderna för de i propositionen angivna veteleveranserna komma att överstiga dessa beräkningar bör ytterligare medel utöver det här angivna beloppet kunna disponeras från katastrofreserven under detta anslag.

Övriga organisationer m. m.

Sverige lämnar treåriga utfästelser till FN:s flyktingkommissariat (UNHCR). Enligt riksdagens bemyndigande uppgår utfästelserna för verksamhetsåren 1976 och 1977 (budgetåren 1975/76 och 1976/77) till 12 resp. 12,5 milj. kr. Med hänsyn till storleken och arten av UNHCR:s särskilda verksamhet och med tanke på den effektivitet organisationen

UU 1975/76:14

visat i sitt arbete förordas i propositionen att bidraget för verksamhetsåret 1977 (budgetåret 1976/77) höjs till 15 milj. kr. Föredragande statsrådet avser föreslå regeringen att Sverige lämnar utfästelser om bidrag med 15 milj. kr. för vart och ett av verksamhetsåren 1978 och 1979 (budgetåren 1977/78 och 1978/79).

Sveriges ordinarie bidrag till FN:s hjälpprogram för Palestinaflyktingar (UNRWA) uppgick för verksamhetsåret 1975 till 20 milj. kr. Därutöver lämnades ett extra bidrag om 3 milj. kr. som ett led i en samlad lösning av UNRWA: s akuta problem. Mot bakgrund av att UNRWA fortfarande befinner sig i en besvärlig finansiell situation har Sverige för verksamhetsåret 1976 (budgetåret 1976/77) med förbehåll för riksdagens godkännande utfäst ett svenskt bidrag på 25 milj. kr. Bidraget till UNRWA för budgetåret 1976/77 beräknas således i propositionen till 25 milj. kr.

För FN:s befolkningsfond (UNFPA) beräknas ett svenskt bidrag med 30 milj. kr. för år 1976 (budgetåret 1976/77). Föredragande statsrådet avser föreslå regeringen att Sverige lämnar utfästelser om bidrag med samma belopp för vart och ett av verksamhetsåren 1977 och 1978 (budgetåren 1977/78 och 1978/79).

Förutom Sveriges bilaterala stöd till programländernas exportfrämjande verksamhet lämnas även ett multilateralt bidrag till UNCTAD/ GATTts Internationella handelscentrum (ITC) avseende exportfrämjande projekt av global och regional karaktär. Bidraget till ITC uppgår till 7 milj. kr. budgetåret 1975/76. I propositionen förordas att bidraget för budgetåret 1976/77 utgår med oförändrat belopp.

Importkontoret för u-landsprodukter har till uppgift att främja import till Sverige från u-länderna. Kontoret startade sin verksamhet i februari 1975. Hittills har ett större samarbetsavtal ingåtts med den tunisiska statens organ för exportfrämjande åtgärder.

Budgetåret 1975/76 har 1 010 000 kr. anvisats från förevarande anslag till kontorets verksamhet. Härtill kommer uppdrag om högst 600 000 kr. som SIDA lämnat till kontoret. För budgetåret 1976/77 beräknas medelsbehovet för importkontorets samlade verksamhet till 2 355 000 kr. Genom denna kraftiga ökning bör importkontoret med egna medel även kunna finansiera sådan verksamhet som kan komma att utföras i samarbete med SIDA.

För budgetåret 1975/76 uppgår medel anvisade för multilateralt katastrofbistånd till 50 milj. kr. Tidigare har redovisats medelsbehovet för det särskilda katastroflagret av livsmedel samt angetts att i bidragen till UNICEF och UNHCR inrymts vissa belopp för dessa organisationers verksamhet med karaktär av katastrofhjälp. Med hänsyn till detta beräknas ett oförändrat medelsbehov för multilateralt katastrofbistånd om 50 milj. kr. för budgetåret 1976/77. Bidrag till FN:s katastrof hjälpskontor (UNDRO) kan vid behov lämnas av dessa medel.

UU 1975/76:14

89 Liksom under tidigare budgetår bör katastrof reserven kunna utnyttjas med flexibilitet. Den bör således kunna tas i anspråk inte endast för åtgärder i syfte att lindra akut nöd som förorsakats av naturkatastrofer eller väpnade konflikter utan även för att stödja internationella organisationers ansträngningar att bistå u-länder vars försörjning och utveckling hotas av oförutsedda händelser.

Medelsbehovet för denna anslagspost, dvs. bidragen till UNHCR, UNRWA, UNFPA, ITC, importkontoret för u-landsprodukter samt multilateralt katastrofbistånd, uppgår till 129 355 000 kr.

U-landsforskning

I propositionen beräknas för budgetåret 1976/77 85 milj. kr. för sådant stöd för u-landsforskning som utgår utanför de bilaterala landprogrammen. (Se även under avsnitt 9 rörande u-landsforskning ovan.)

Övriga multilaterala bidrag

Under anslagsposten Övriga multilaterala bidrag har för innevarande budgetår anvisats 146,9 milj. kr. Av detta belopp avsåg 110 milj. kr. svenskt stöd till nya biståndsfonder, främst FN:s särskilda fond för de av den ekonomiska krisen hårdast drabbade u-länderna och en internationell jordbruksutvecklingsfond, om vilka principbeslut fattades år 1974. Ingendera fonden har ännu förverkligats. Anslagsmedlen härför kvarstår sålunda men kan utnyttjas senare. Enligt propositionen får det svenska bidraget till jordbruksutvecklingsfonden slutligt fastställas när klarhet nåtts om storleken av bidragsutfästelserna från de stora givarländerna. Om det uppställda bidragsmålet för fonden, som är på ca 5 miljarder kr. för en period av sannolikt tre år, bör Sverige enligt propositionen bidra med 100 milj. kr. till denna under den aktuella bidragsperioden.

För budgetåret 1976/77 beräknas ifrågavarande anslagspost till 76 643 000 kr.

Härav beräknas ca 7,5 milj. kr. utgöra svenskt bidrag under nästa budgetår till det särskilda räntesubventionskonto som inrättats av Internationella valutafonden (IMF) till förmån för de u-länder som av FN bedömts som hårdast drabbade av den ekonomiska krisen.

Inom Världsbanken har ett liknande räntesubventionskonto inrättats, det s. k. tredje fönstret, vilket avser att möjliggöra viss utlåning på villkor som ligger mellan de fördelaktiga IDA-villkoren och Världsbankens mera marknadsmässiga villkor. Sverige har godtagit inrättandet av denna utlåningsform men beslutat att inte lämna något bidrag. Tveksamheten motiveras främst av att denna nya utlåningsform kan komma att konkurrera med IDA om de knappa biståndsresurserna och att detta i så fall skulle kunna innebära en skärpning av världsbanksgruppens genomsnittliga utlåningsvillkor.

UU 1975/76:14

90 Svensk medverkan till upprättandet av ett globalt system för stabilisering av u-ländernas exportinkomster från råvaror kan även bli aktuell.

Det är vidare angeläget att Sverige har en viss finansiell beredskap att medverka även i andra internationella lösningar som kan bli aktuella i syfte att öka resursflödet till u-länderna, i första hand de u-länder som drabbats hårdast av den ekonomiska krisen. Det kan också bli nödvändigt att med extra bidrag hjälpa multilaterala biståndsorgan över akuta likviditetskriser. Medel kan vidare komma att behövas för en ökning av det svenska bidraget till Afrikanska utvecklingsfonden.

Liksom under tidigare budgetår bör också vissa andra multilaterala bidrag kunna belasta denna anslagspost. Under år 1975 lämnades ett extra bidrag om 2 milj. kr. till UNDP för att underlätta finansieringen av särskilda insatser till förmån för befrielserörelserna i södra Afrika. Den fortsatta utvecklingen kan motivera ytterligare FN-bidrag under budgetåret 1976/77 för detta ändamål. Andra exempel på bidrag som kan komma att belasta denna anslagspost är stöd till internationella organ för verksamhet med anknytning till FN:s strategi för det andra utvecklingsårtiondet och till handlingsprogrammet för den nya ekonomiska världsordningen.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet att ta slutlig ställning till

dels motionen 1975/76: 727 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avser hemställan att riksdagen beslutar att för budgetåret 1976/77 under anslaget Bidrag till internationella biståndsprogram fastställa posten ”Övriga multilaterala bidrag” till 106 643 000 kr. (punkt 10),

dels motionen 1975/76: 730 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad avser hemställan att riksdagen avvisar begäran under punkt C 1 i budgetpropositionens bilaga 5 om 252 102 000 kr. till Internationella utvecklingsfonden (IDA) (punkt 1),

dels motionen 1975/76: 2000 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser hemställan att riksdagen beslutar att inom ramen för beviljade anslag ett belopp om 100 milj. kr. anslås för utvecklingsforskning (punkt 11),

dels motionen 1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp), i vad avser hemställan att riksdagen beslutar om ett i förhållande till regeringens förslag med 150 milj. kr. förhöjt anslag till Internationellt utvecklingssamarbete för budgetåret 1976/77 fördelat på 80 milj. kr. för internationella biståndsprogram och 70 milj. kr. för bilateralt utvecklingssamarbete (punkt 3), att riksdagen beslutar om ett i förhållande till regeringens förslag med 45 milj. kr. förhöjt anslag till FN:s jordbruksutvecklingsfond (punkt 6) och att riksdagen beslutar om ett i förhållande till

UU 1975/76:14

regeringens förslag med 5 milj. kr. förhöjt anslag till FN:s befolkningsfond (punkt 7).

Utskottet

Förevarande yrkande i motionen 2055 beträffande ökning av de sammanlagda biståndsanslagen under nästa budgetår har sakbehandlats och avstyrkts under avsnitt 2 ovan (Anslagsvolym, planeringsramar, biståndsutfästelser m. m.).

Förevarande yrkande i motionen 727 beträffande uppräkning av anslagsposten ”Övriga multilaterala bidrag” har sakbehandlats under avsnitt 4 ovan (Stöd till internationella biståndsprogram) och där avstyrkts. Detsamma gäller beträffande förevarande yrkande i motionen 730 beträffande bidrag till IDA samt de yrkanden i motionen 2055 vilka avser höjda bidrag till FN:s jordbruksutvecklingsfond och FN:s befolkningsfond.

Utskottet har under avsnitt 9 ovan (U-landsforskning) sakbehandlat och avstyrkt förevarande yrkande i motionen 2000 om förhöjd medelsanvisning till utvecklingsforskning.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande medelsanvisning m. m. under punkten C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram och hemställer

1. att riksdagen godkänner den av regeringen gjorda utfästelsen om bidrag till Afrikanska utvecklingsfonden (ADF) för budgetåren 1976/77—1978/79 i enlighet med vad som förordats i propositionen,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 727, såvitt avser anslagsposten Övriga multilaterala bidrag,

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 730, såvitt avser bidrag till Internationella utvecklingsfonden,

4. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2000, såvitt avser stöd till utvecklingsforskning,

5. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2055, såvitt avser ökat bidrag till FN:s jordbruksutvecklingsfond,

6. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2055, såvitt avser ökat bidrag till FN:s befolkningsfond,

7. att riksdagen godkänner de i propositionen angivna riktlinjerna för multilateralt utvecklingssamarbete,

8. att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76: 100 och med avslag på motionen 1975/76: 2055, såvitt nu är i fråga, till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1976/77 anvisar ett reservationsanslag av 1 050 000 000 kr.

UU 1975/76:14

21. Bilateralt utvecklingssamarbete (C 2)

Propositionen (s. 34—63)

Regeringen har (punkt C 2) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de i propositionen angivna riktlinjerna för bilateralt utvecklingssamarbete,

2. bemyndiga regeringen att göra utfästelse om avskrivning, inom ramen för internationell överenskommelse, av återstående kapitalskuld och förfallna räntor på utvecklingskrediter avseende samtliga u-länder, som enligt FN:s definition rubriceras som minst utvecklade eller som drabbats hårdast av den internationella prisutvecklingen,

3. att bemyndiga regeringen att utfästa svensk medverkan i den inom EFTA planerade industrialiseringsfonden för Portugal till ett högsta belopp om 150 milj. kr.,

4. att till Bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1976/77 anvisa ett reservationsanslag av 1 986 973 000 kr.

I propositionen redogörs i förevarande avsnitt för pågående och planerade biståndsinsatser i enskilda mottagarländer, bistånd till flyktingar och befrielserörelser i södra Afrika och till flyktingar i Latinamerika. Vidare redogörs för katastrofbiståndet, stödet till enskilda organisationers biståndsverksamhet och övriga särskilda program m. m. Den nuvarande och föreslagna medelsfördelningen på mottagarländer och andra ändamål under anslaget till bilateralt utvecklingssamarbete framgår av följande tabell. Den slutliga fördelningen av medel torde enligt propositionen få ske genom regeringens beslut.

I propositionen lämnas även en redogörelse för biståndsvillkor och skuldavskrivning, ur vilken följande må återges:

Under innevarande budgetår lämnas 93 % av det länderinriktade biståndet som gåva. Återstoden ges som räntefria 50-årskrediter med 10 års amorteringsfri period. Samtliga programländer utom Cuba, Tunisien och Zambia får numera allt nytt svenskt bistånd i form av gåva.

En snabbt ökande skuldbörda har blivit ett allvarligt hinder för åtskilliga u-länders utveckling och strävan efter oberoende. Allt starkare krav på en allmän uppmjukning av biståndsvillkoren har därför rests från u-landshåll under de senaste åren.

Efter beslut av 1972 och 1974 års riksdagar har regeringen möjlighet att efter prövning i varje enskilt fall bevilja avskrivning av skuldtjänster på utvecklingskrediter, i första hand inom ramen för internationella överenskommelser avseende enskilda länder. Med stöd i dessa bemyndiganden avskriver Sverige för innevarande budgetår skuldtjänster för Bangladesh, Indien, Pakistan, Sudan och Tanzania. I avvaktan på en internationell överenskommelse avser regeringen att även nästa budgetår avskriva skuldtjänsterna för dessa länder jämte Kenya.

UU 1975/76:14

93 Bilateralt bistånd budgetåren 1975/76 och 1976/77

Fördelning på mottagarländer och andra ändamål

Land

Beräknat

medelsbehov

1975/76

milj. kr.

Planeringsram

1976/77

milj. kr.

Bangladesh

100 Botswana

45 Cuba

70 Etiopien

70 Guinea-Bissau och Kap Verde

50 Indien

230 Kenya

70 Mogambiquc

70 Sri Lanka

50 Tanzania

250 Tunisien

40 Demokratiska Republiken

Vietnam (DRV)

225 Sydvietnam

125*

100’

Zambia

62 Övriga länder m. m.

136*

Flyktingar och befrielse-

rörelser i Afrika m. m.

30 Humanitärt bistånd, Latinamerika

12 Katastrofer m. m.

183 Enskilda organisationer

50 Särskilda program m. m.

118 Projekt och resultatvärdering

11 Biståndskontor

15 Summa

1 Avser endast Guinea-Bissau.

3 50 milj. kr belastar posten 13. Övriga länder och 75 milj. kr. posten 16. Katastrofer m. m. i regleringsbrevet för budgetåret 1975/76.

3 Därav utgör 25 milj. kr. extra bistånd utöver planeringsramen.

* Övriga länder m. m. avser här bl. a. Afghanistan, Laos, Lesotho, Pakistan, Portugal, Swaziland och östafrikanska gemenskapen (EAC).

3 Katastrofposten bör bl.a. kunna belastas med kostnader förbistånd till Angola, Cambodja och Somalia. Den kan komma att justeras som följd av slutliga ställningstaganden beträffande posterna Övriga länder m. m. och Särskilda program m. m.

Med hänsyn till dc nu aktuella förhandlingarna om mer generella åtgärder beträffande u-ländernas skuldbörda begärs i propositionen riksdagens bemyndigande att göra utfästelse om avskrivning inom ramen för en internationell överenskommelse av återstående kapitalskuld och förfallna räntor på utvecklingskrediter avseende samtliga de u-länder, som enligt FN:s definition rubriceras som de minst utvecklade eller som drabbats hårdast av den internationella prisutvecklingen. En sådan åtgärd skulle omfatta samtliga länder som numera får sitt bistånd från Sverige i form av gåva.

Beträffande bistånd till Portugal sägs i propositionen bl. a. följande:

I mars 1975 undertecknades en gemensam deklaration om svenskportugisiskt samarbete. En första insats från svensk sida gjordes i sam -

UU 1975/76:14

band med valen i april 1975, då Sverige tillhandahöll papper bl. a. för valsedlar. Hittills under budgetåret 1975/76 har nära 10 milj. kr. använts för kläder, filtar och livsmedel till flyktingar från Angola.

Svenskt utvecklingsbistånd till Portugal har diskuterats dels inom EFTA, dels direkt med den portugisiska regeringen. Inom EFTA har träffats en principöverenskommelse att bilda en fond för utveckling och omstrukturering av Portugals industri. Fonden avses uppgå till ett belopp motsvarande ca 450 milj. kr. och beröra i synnerhet mindre och medelstora företag. Den svenska andelen av den planerade fonden skulle vara 30 % eller omkring 140 milj. kr. över en femårsperiod. Stadgar för fonden håller på att utarbetas.

Genom direkt utvecklingssamarbete vill Portugal ta del av svenska erfarenheter av yrkes- och vuxenutbildning. Den portugisiska regeringen önskar bl. a. stöd till ett program genom vilket fyra miljoner portugiser skall få lära sig läsa och skriva. Bostadskoopcration, planering av bostadsområden och konsumentkooperation är andra områden som föreslagits för bilateralt utvecklingssamarbete. Under innevarande budgetår tas 5 milj. kr. i anspråk för samarbete på dessa områden.

För budgetåret 1976/77 beräknas ett medelsbehov av 40 milj. kr., varav preliminärt 30 milj. kr. beräknas för EFTA:s industrialiseringsfond.

Vidare föreslås att riksdagens bemyndigande inhämtas att utfästa svensk medverkan i EFTA:s industrialiseringsfond för Portugal till ett totalt belopp om högst 150 milj. kr.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet att ta slutlig ställning till

dels motionen 1975/76: 207 av herr Adolfsson (m), vari hemställs att riksdagen beslutar att för budgetåret 1976/77 och tills Cubas inblandning i andra länders inre angelägenheter upphör, Sverige ej skall lämna ekonomiskt eller annat bistånd till Cuba,

dels motionen 1975/76: 302 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen beslutar anslå 25 milj. kr. i bistånd till MPLA för kommande budgetår,

dels motionen 1975/76: 727 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avser hemställan att riksdagen beslutar att för budgetåret 1976/77 fastställa en länderram för Cuba till 40 milj. kr. (punkt 8), och att som sin mening uttala att de svenska biståndsinsatserna till Cuba skall upphöra i och med att hittills ingångna samarbetsavtal fullföljs och att regeringen i enlighet härmed upptar förhandlingar med den kubanska regeringen om en avtrappning efter de linjer som anges i motionen (punkt 9),

dels motionen 1975/76: 1133 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen beslutar att under tredje huvudtiteln punkten C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete till Demokratiska Republiken Viet -

UU 1975/76:14

narn anvisa 300 milj. kr. och till Republiken Sydvietnam anvisa 150 milj. kr.,

dels motionen 1975/76: 1134 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad avser hemställan att riksdagen beslutar anslå 10 milj. kr. för budgetåret 1976/77 till ANC i Sydafrika att disponeras fritt av rörelsen (punkt 3),

dels motionen 1975/76: 1136 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen beslutar höja biståndsbeloppet för Laos till 50 milj. kr. för budgetåret 1976/77,

dels motionen 1975/76: 1137 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen beslutar att under Utrikeshuvudtiteln (Katastrofhjälp) avsätta 15 milj. kr. för insatser i Sydjemen,

dels motionen 1975/76: 1138 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen under C 2, bilaga 5 i budgetpropositionen, beslutar anvisa ett belopp av 5 milj. kr. till den eritreanska befrielserörelsen, ELF,

dels motionen 1975/76: 2000 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser hemställan att riksdagen beslutar att inom ramen för beviljade anslag 213 milj. kr. avsätts för anslaget Särskilda program (punkt 3), att riksdagen avslår förslaget om ett anslag om 70 milj. kr. till Cuba (punkt 5) och att riksdagen beslutar att inom ramen för beviljade anslag ett belopp om 70 milj. kr. skall utgå till missionens och de humanitära organisationernas biståndsverksamhet (punkt 15),

dels motionen 1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp), i vad avser hemställan att riksdagen beslutar om ett i förhållande till regeringens förslag med 150 milj. kr. förhöjt anslag till Internationellt utvecklingssamarbete för budgetåret 1976/77, fördelat på 80 milj. kr. för internationella biståndsprogram och 70 milj. kr. för bilateralt utvecklingssamarbete (punkt 3), att riksdagen beslutar om ett i förhållande till regeringens förslag med 25 milj. kr. förhöjt anslag till bilateralt katastrofbistånd (punkt 11), att riksdagen beslutar om ett i förhållande till regeringens förslag med 25 milj. kr. förhöjt anslag till enskilda organisationers biståndsverksamhet (punkt 13), att riksdagen beslutar göra den omfördelning av planeringsramarna för svenska mottagarländer som föreslås i motionen (punkt 16), att riksdagen beslutar om ett i förhållande till regeringens förslag med 5 milj. kr. förhöjt anslag till Kyrkornas världsråd (punkt 18) och att riksdagen beslutar om ett i förhållande till regeringens förslag med 4 milj. kr. förhöjt anslag till kursverksamhet m. m. i det bilaterala utvecklingssamarbetet i enlighet med vad som anförs i motionen (punkt 19).

UU 1975/76:14

96 Utskottet

Yrkandet i motionen 2055 avseende ökning av de sammanlagda biståndsanslagen under nästa budgetår har sakbehandlats under avsnitt 2 ovan (Anslagsvolym, planeringsramar, biståndsutfästelser m. m.) och där avstyrkts.

Förevarande anslagsyrkanden i motionerna 207 avseende Cuba, 302 avseende MPLA, 727 avseende Cuba, 1133 avseende Demokratiska Republiken Vietnam och Republiken Sydvietnam, 1136 avseende Laos, 2000 avseende Cuba samt 2055 avseende omfördelning av planeringsramarna för svenska mottagarländer har sakbehandlats under avsnitt 5 ovan (Insatser i enskilda länder) och där avstyrkts.

Motionerna 1134 om bidrag till ANC i Sydafrika och 1138 om bidrag till den eritreanska befrielserörelsen har av utskottet sakbehandlats och avstyrkts under avsnitt 6 ovan (Humanitärt bistånd och studiestöd till afrikanska flyktingar och befrielserörelser m. m.). Detsamma gäller ovannämnda yrkanden i motionen 2055 avseende omfördelning av planeringsramarna för svenska mottagarländer i den del av yrkandet som avser befrielserörelser i södra Afrika.

Motionen 1137 om katastrofhjälp till Sydjemen samt det yrkande i motionen 2055 som avser uppräkning av anslagsposten för bilateralt katastrofbistånd har sakbehandlats och avstyrkts under avsnitt 12 ovan (Katastrofbistånd).

Det yrkande i motionen 2000 som avser uppräkning av anslagsposten Särskilda program samt det yrkande i motionen 2055 som avser ökad medelsanvisning till kursverksamhet m. m. har sakbehandlats och avstyrkts under avsnitt 7 ovan (Särskilda program m. m.).

Under avsnitt 8 ovan (Bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet) har utskottet sakbehandlat och avstyrkt de yrkanden i motionerna 2000 och 2055 som avser ökad medelsanvisning till enskilda organisationers biståndsverksamhet liksom det yrkande i motionen 2055 som avser ökat bidrag till Kyrkornas världsråd.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande medelsanvisning m. m. under punkten C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete och hemställer

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra utfästelse om avskrivning, inom ramen för internationell överenskommelse, av återstående kapitalskuld och förfallna räntor på utvecklingskrediter avseende samtliga u-länder, som enligt FN:s definition rubriceras som minst utvecklade eller som drabbats hårdast av den internationella prisutvecklingen,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att utfästa svensk medverkan i den inom EFTA planerade industrialiseringsfonden för Portugal till ett högsta belopp om 150 milj. kr.,

3. att riksdagen beträffande bistånd till MPLA avslår motionen 1975/76: 302,

UU 1975/76:14

4. att riksdagen beträffande bistånd till Vietnam avslår motionen 1975/76: 1133,

5. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 1134, såvitt avser bistånd till ANC i Sydafrika,

6. att riksdagen beträffande bistånd till Laos avslår motionen 1975/76: 1136,

7. att riksdagen beträffande bistånd till Sydjemen avslår motionen 1975/76: 1137,

8. att riksdagen beträffande stöd till eritreanska befrielserörelsen avslår motionen 1975/76: 1138,

9. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2055, såvitt avser anslagsposten Bilateralt katastrofbistånd,

10. att riksdagen beträffande bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet avslår

a) motionen 1975/76: 2055 punkten 13,

b) motionen 1975/76: 2000 punkten 15,

11. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2055, såvitt avser bidrag till Kyrkornas världsråd,

12. att riksdagen beträffande bistånd till Cuba avslår

a) motionen 1975/76: 207,

b) motionen 1975/76: 2000 punkten 5,

c) motionen 1975/76: 727 punkterna 8 och 9,

d) motionen 1975/76: 2055 punkten 16, såvitt avser Cuba,

13. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2055, såvitt avser omfördelning av land- och planeringsramar för övriga svenska mottagarländer m. m.,

14. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2000, såvitt avser anslagsposten Särskilda program,

15. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2055, såvitt avser bidrag till kursverksamhet m. m.,

16. att riksdagen godkänner de i propositionen angivna riktlinjerna för bilateralt utvecklingssamarbete,

17. att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76: 100 och med avslag på motionen 1975/76: 2055, såvitt nu är i fråga, till Bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1976/77 anvisar ett reservationsanslag av 1 986 973 000 kr.

22. Information (C 3)

Propositionen (s. 63—65)

Regeringen har (punkten C 3) föreslagit riksdagen att till informationsverksamhet i Sverige om u-landsfrågor för budgetåret 1976/77 anvisa ett reservationsanslag av 14 300 000 kr.

7 Riksdagen 1975/76. 9 sami. Nr 14

UU1975/76:14

98 Motion

Utskottet har i detta sammanhang att ta slutlig ställning till det yrkande i motionen 1975/76:209 av fru Jonäng (c), vari hemställs att riksdagen anvisar 5 milj. kr. till studieförbunden i anslutning till informationskampanjen (om konsekvenserna för Sveriges del av en ny internationell ekonomisk ordning).

Utskottet

Förevarande motionsyrkande har sakbehandlats under avsnitt 1 ovan (En ny ekonomisk världsordning m. m.) och där avstyrkts.

Andra frågor rörande u-landsinformationen i Sverige, som dock inte avser medelsanvisningen för nästa budgetår, har av utskottet behandlats under avsnitt 19 ovan (Information i Sverige om u-landsfrågor).

Utskottet tillstyrker regeringens förslag rörande medelsanvisning för u-landsinformationen och hemställer

att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76: 100 och med avslag på motionen 1975/76: 209, såvitt nu är i fråga, till Information för budgetåret 1976/77 anvisar ett reservationsanslag av 14 300 000 kr.

23. Styrelsen för internationell utveckling, SIDA (C 4)

Propositionen (s. 65—69)

I enlighet med SIDA:s förslag överförs samtliga kostnader för rekrytering och utbildning av fältpersonal fr. o. m. budgetåret 1976/77 till anslaget C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA).

UU 1975/76:14

1975/76 Beräknad ändring 1976/77

SIDA Föredraganden

Personal

Handläggande personal

+

of.

Övrig personal

+

+

1 Ersättningstjänster

—

+

+

4 Biståndskontor

+

+

15 Personal vid kursgårdarna

—

+

—

+

+

20 Anslag

Lönekostnader

23 065 000

+ 7 710 000

+

5 497 000

Sjukvård

55 000

+

10 000

+

10 000

Resekostnader

2 000 000

+

600 000

+

400 000

Lokalkostnader

4 492 000

+ 1 288 000

+

1 285 000

Expenser

1 602 000

+

308 000

+

150 000

Intern utbildning

380 000

+

90 000

+

38 000

Rekrytering och utbild-

ning av fältpersonal

—

+ 16 500 000

+ 12 110 000

Biståndskontor

1 200 000

+

640 000

+

1 740 000

Summa

32 794 000

+ 27 146 000

+21 230 000

Under budgetåret 1975/76 har ett biståndskontor inrättats i Mozambique och ambassadkanslier i Guinea-Bissau och Sri Lanka. Ramen för antalet utsända personer vid kontoren har som en följd av detta höjts från 62 till 68. Detta innebär ett bemyndigande för SIDA att utöver 25 i personalstaten uppförda tjänster tills vidare ha 43 utsända tjänstemän vid biståndskontoren.

De totala kostnaderna för rekrytering och utbildning av fältpersonal beräknas till ca 16 milj. kr. budgetåret 1976/77. Härav bör 3 887 770 kr. bestridas med medel ur reservationen för detta ändamål på anslaget C 3. Information och återstoden 12 110 000 kr. genom att nya medel anvisas.

Med hänvisning till nedanstående sammanställning beräknas en ökning av anslaget med 21 230 000 kr. till 54 024 000 kr.

Utskottet

Av propositionen framgår i detta sammanhang bl. a. att SIDA begärt att extra ordinarie tjänster skall inrättas för all utsänd personal vid biståndskontoren men att regeringen f. n. endast är beredd att tillmötesgå detta önskemål beträffande ca en fjärdedel av ifrågavarande personalstyrka. Föredragande statsrådet påpekar att en slutlig lösning av detta problem måste anstå till dess att förhandlingarna rörande översyn av utrikesförvaltningens utlandslönesystem avslutats, så att SIDA:s utsända personal kan inordnas däri, och att frågan om förflyttningsplikt för SIDA:s personal samtidigt måste prövas.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att denna fråga är under behandling och att regeringen är beredd att medverka till en snar lösning av här berörda problem.

UU 1975/76:14

100 Utskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om medelsanvisning till SIDA:s administration inklusive del av kostnaderna för rekrytering och utbildning av fältpersonal m. m. och hemställer

att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för budgetåret Vil (sill anvisar ett förslagsanslag av 54 024 000 kr.

24. Biståndsutbildningsnämnden, BUN (C 5)

Propositionen (s. 69—71)

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer

att riksdagen till Biståndsutbildningsnämnden (BUN) för budgetåret 1976/77 anvisar ett förslagsanslag av 7 673 000 kr.

25. Biståndsförvaltningens lånefond Propositionen (s. 84)

Utskottet tillstyrker regeringens förslag (punkten IV. 2 på kapitalbudgeten) och hemställer

att riksdagen till Biståndsförvaltningens lånefond anvisar ett investeringsanslag av 300 000 kr.

Stockholm den 6 maj 1976

På utrikesutskottets vägnar ARNE GEIJER

Närvarande: herr Arne Geijer i Stockholm (s), fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herrar Hernelius (m), Antonsson (c), fru Lewén-Eliasson (s), herr Adamsson (s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Palm (s), Turesson (m), Göransson (s), Korpås (c), Hellström (s), Ericson i Örebro (s) och Ullsten (fp).

UU 1975/76:14

101 Reservationer

1. vid avsnittet 1 (En ny ekonomisk världsordning m. m.) av herr förste vice talmannen Bengtson (c), herr Antonsson (c), fru Nilsson i Kristianstad (c) och herr Korpås (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Förverkligandet av” och på s. 10 slutar med ”motionerna 209, 727 och 1143” bort ha följande lydelse:

En global jämlikhet kan inte enbart åstadkommas genom ökat bistånd från de rika länderna. Samtidigt som det sker en mobilisering av de fattiga ländernas egna mänskliga och materiella resurser, måste det ske förändringar också inom de rika länderna. Sålunda kan dessa inte i längden fortsätta med att som nu förbruka jordens tillgångar och belasta den mänskliga miljön oändligt mycket mer än de fattiga folken. Arbetet på en ny ekonomisk världsordning innebär alltså en successiv anpassning av det svenska samhället. För att vår anslutning inte skall stanna vid tomma ord är det därför nödvändigt, att vi ser över vilka förändringar som kan bli nödvändiga i vårt land. Det är också en förutsättning för att förändringarna skall kunna förenas med en fortsatt harmonisk utveckling av vårt eget samhälle.

Med bifall till motionerna 209 och 727 samt med anledning av motionen 1143, samtliga såvitt nu är i fråga, föreslår utskottet därför att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att se över vilka förändringar som måste ske i vårt land för att målsättningarna i programmet för en ny ekonomisk ordning skall kunna förverkligas. Det ankommer sedan på regeringen att fortlöpande på grundval av denna utrednings resultat framlägga förslag till reformer som ligger inom ramen för Sveriges aktiva medverkan i en global jämlikhetspolitik. Motionen 1143 torde därmed få anses besvarad.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Utskottet konstaterar att SIDA” och på s. 11 slutar med ”motionerna 209 och 727 torde därmed få anses besvarade” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i att starkt ökade satsningar på information måste till för att förankra de krav på förändringar i vårt land som en anpassning till en ny ekonomisk världsordning ställer. Studieförbunden bör sålunda ges statliga medel för att kunna genomföra en studiekampanj — liknande den som föregick 1975 års energipolitiska beslut — om en ny ekonomisk världsordning och om de krav som ett förverkligande kan ställa på svensk produktion, konsumtion och livsstil. Utskottet tillstyrker därför motionerna 209 och 727 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76: 209 och 1975/76: 727, såvitt nu är i fråga, hos regeringen hemställer

UU 1975/76:14

om tillsättande av en parlamentarisk utredning med uppgift att utreda konsekvenserna för Sveriges del av en anpassning till besluten vid FN:s sjätte extra generalförsamling om en ny ekonomisk världsordning,

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen anser motionen 1975/76: 1143, i vad avser parlamentarisk arbetsgrupp, besvarad med vad utskottet anfört,

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:209 och 1975/76: 727, såvitt nu är i fråga, ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande statligt stöd till en informationskampanj om besluten vid FN:s sjätte extra generalförsamling med krav på en ny ekonomisk ordning och om de krav som ett förverkligande av FN-beslutet ställer på förändringar i Sverige,

2. vid avsnittet 1 (En ny ekonomisk världsordning m. m.) av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Förverkligandet av” och på s. 10 slutar med ”motionerna 209, 727 och 1143” bort ha följande lydelse:

Det av Förenta nationernas sjätte extra generalförsamling presenterade programmet för en ny ekonomisk världsordning kan komma att medföra mycket väsentliga förändringar för vårt svenska samhälle. Det är därför angeläget att konsekvenserna i första hand för näringsliv, sysselsättning, råvaruförsörjning och ekonomi analyseras från olika alternativa utgångspunkter. Endast genom en sådan genomlysning av denna komplicerade problematik kan skapas underlag för de beslut, som regering och riksdag kommer att ställas inför. Utan ett sådant beslutsunderlag kan man befara att statsmakterna framdeles tvingas handla i blindo.

Utredningen av konsekvenserna för Sveriges del av en anpassning till besluten om en ny ekonomisk världsordning bör anförtros åt en parlamentarisk utredning.

Utskottet tillstyrker motionerna 209 och 727 i den del som avser tillsättande av en parlamentarisk utredning. Utskottet avstyrker däremot förslagen om en parlamentarisk arbetsgrupp och särskilda referensgrupper i motionerna 209 och 1143.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:209 och 1975/76: 727, såvitt nu är i fråga, hos regeringen hemställer om tillsättande av en parlamentarisk utredning med uppdrag att utreda konsekvenserna för Sveriges del av en anpassning till besluten vid Förenta nationernas sjätte extra generalförsamling om en ny ekonomisk världsordning,

UU 1975/76:14

3. vid avsnittet 1 (En ny ekonomisk världsordning m. m.) av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ullsten (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Sverige har” och på s. 10 slutar med ”vad utskottet anfört” bort ha följande lydelse: En

ny ekonomisk världsordning förverkligas alltså inte därför att FN myntat begreppet. Det kräver att de rika länderna prövar sina samlade relationer till u-länderna och låter kravet på rättvisa prägla sitt handlande. Det bör också Sverige göra, eftersom vi i FN och andra internationella sammanhang anslutit oss till huvudlinjerna i u-ländernas krav.

Vad detta konkret och tidsmässigt innebär är enligt utskottet inte möjligt att en gång för alla fastslå. Utskottet finner det därför inte meningsfullt att på sätt som föreslås i motionerna 209 och 727 förorda att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att utreda och definiera konsekvenserna för vårt land av de samlade men till sin karaktär mycket skiftande krav som innesluts i FN-beslutet om en ny ekonomisk världsordning.

I motionen 2055 har föreslagits att riksdagen av regeringen begär en samlad redovisning av vilka kontaktytor Sverige har med u-länderna och hur den anser att vi effektivare kan bidra till ökad rättvisa mellan rika och fattiga länder. Motionärerna påpekar att liknande redovisningar gjorts av regeringarna i Holland och Norge. Redovisningen bör bl. a. innefatta de handels-, närings- och jordbrukspolitiska områdena och även beröra möjliga svenska insatser när det gäller överföring av teknologiskt och industriellt kunnande.

Utskottet delar motionärernas önskan att en sådan redovisning kommer till stånd och finner det naturligt att denna görs i anslutning till anslagsframställningarna i nästa års budgetproposition. För detta talar att ökad klarhet då bör ha nåtts beträffande Sveriges och övriga industriländers ställningstaganden vid de nu pågående internationella förhandlingarna, framför allt inom den s. k. nord-syddialogen i Paris.

Utskottet kan också instämma i den inriktning av en samlad svensk u-landspolitik som motionen ger uttryck för och för vilken den begärda redovisningen kan utgöra en grund, i första hand när det gäller konsekvenserna på kort sikt för olika svenska samhällsområden.

Härvidlag framhåller motionärerna bl. a. den motsättning som ligger i att vi dels genom olika åtgärder försöker verka för en breddning av produktionen i u-ländema, dels genom importrestriktioner och på annat sätt känner oss tvingade att av arbetsmarknadspolitiska skäl begränsa importen från dessa länder när denna blir alltför framgångsrik.

På det näringspolitiska området finner motionärerna det naturligt att vi i Sverige väger de svårigheter för vissa branscher som en ökad u-landsimport kan leda till mot de ännu större svårigheter som u-länderna drab -

UU 1975/76:14

bas av genom begränsade importinkomster och ett ofta ensidigt beroende av vissa priskänsliga råvaror. På motsvarande sätt bör, anser motionärerna, svensk jordbrukspolitik i framtiden anpassas till vetskapen om en tilltagande knapphet när det gäller världens samlade livsmedelstillgångar.

I motionen framhålls också vikten av att Sverige och övriga rika länder inom ramen för u-ländernas utvecklingsprogram och därmed på dessa länders egna villkor stimulerar olika former av industriinvesteringar. Härvid bör, menar motionärerna, nya former för samverkan med svenskt näringsliv prövas.

Utskottet vill för sin del se dessa och andra i motionen anförda synpunkter på innehållet i en svensk u-landspolitik som konkreta uttryck för innebörden i vad utskottet tidigare anfört om att en ny ekonomisk världsordning förutsätter att vissa av i-ländernas hävdvunna privilegier uppges, att näringsstrukturen förändras och att välståndsökningen och förbrukningen av materiella resurser påverkas.

I anslutning till vad utskottet ovan framhållit med anledning av yrkandena i motionerna 209 och 727 anser utskottet det inte möjligt att en gång för alla definiera innebörden i de svenska åtagandena inom ramen för en ny ekonomisk världsordning. Av samma skäl anser sig utskottet inte heller kunna tillstyrka yrkandet i motionen 1143, vari begärs att ett konkret handlingsprogram vad gäller Sveriges framtida relationer till utvecklingsländerna framläggs. Utskottet anser sig inte heller kunna tillstyrka yrkandena i motionen 465 att regeringen årligen skall presentera alternativa modeller för det svenska samhällets utveckling med hänsyn till behovet av en ny ekonomisk världsordning. De i dessa motioner framförda kraven torde snarare kunna bli tillgodosedda inom ramen för mera principiellt och långsiktigt inriktade analyser.

Bedömningar med detta syfte pågår bl. a. inom Sekretariatet för framtidsstudier, som förra året igångsatte en studie under namnet ”Sveriges internationella villkor”. Inom sekretariatet pågår sedan en tid också en studie av den globala resursfördelningen på råvaruområdet. Vidare bör nämnas att SIDA nyligen påbörjat en sammanställning av olika svenska och utländska förslag om internationell resursfördelning och att verket i sin senaste anslagsframställning anlagt synpunkter på de totala relationerna mellan i- och u-länder. Hithörande frågor kan också förväntas få en allsidig belysning av den biståndspolitiska utredningen.

I tillämpliga delar torde tillgängliga resultat från arbetet med dessa studier och utredningar även kunna vara vägledande för den första redovisning av de mer aktuella åtagandena från svensk sida, som vårt deltagande i FN-beslutet om en ny ekonomisk världsordning förpliktigar till och som begärs i motionen 2055. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet motionen 2055 i förevarande del.

UU 1975/76:14

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse

7. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2055, i vad avser redovisning av regeringens syn på hur FN:s deklaration om en ny ekonomisk världsordning bör påverka Sveriges politik, ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. vid avsnittet 2 (Anslagsvolym, planeringsramar, biståndsutfästelser m. m.), avsnittet 20 (Bidrag till internationella biståndsprogram) och avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ullsten (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Den i motionen 2055” och på s. 17 slutar med ”få anses besvarade” bort ha följande lydelse:

Biståndets volym har enligt utskottet stor betydelse för u-ländernas möjligheter att öka sin mobilisering av egna resurser och att påskynda både ekonomisk utveckling och sociala reformer. Utskottet vill härvid instämma i vad som i detta sammanhang anförs i motionen 2055 om att krav på ökade finansiella överföringar till u-länderna på intet sätt står i någon motsats till krav på andra insatser inom ramen för en samlad svensk u-landspolitik. Ökade biståndsanslag intar också en framträdande roll bland de rekommendationer som innefattas i FN-dokumentet om en ny ekonomisk världsordning.

Mot denna bakgrund finner utskottet, i likhet med vad som sägs i förenämnda motion, det beklagligt att regeringen inte ansett sig kunna föreslå större anslag än vad som framgår av budgetpropositionen. Om hänsyn tas till de kraftiga försämringar i u-ländernas bytesbalans med industriländerna till följd av fördyrad import, innebär den föreslagna anslagsvolymen i själva verket en minskning av det svenska biståndets värde i reala termer.

I motionen 2055 föreslås att anslaget uppräknas med 150 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. Biståndets storlek skulle därigenom komma att motsvara 1 % av den svenska bruttonationalprodukten enligt tidigare beräkningssätt, dvs. avse genomsnittet av BNP för åren 1976 och 1977. Med detta sätt att räkna, vilket utskottet i likhet med motionärerna finner vara det riktiga, motsvarar det i propositionen föreslagna anslaget endast 0,95 % av BNP.

Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet den i motionen 2055 föreslagna uppräkningen av anslagen till Internationellt utvecklingssamarbete för budgetåret 1976/77. Utskottet har erfarit att samma motionärer i annat sammanhang framlagt förslag som avser att tillgodose finansieringen av denna anslagsökning.

Med utgångspunkt i motionen i fråga föreslår utskottet att i förhållande till regeringens förslag följande fördelning av ökningen görs:

UU 1975/76:14

106 Bistånd till internationella organisationer FN:s jordbruksutvecklingsfond FN:s befolkningsfond Livsmedels- och katastrofbistånd

+45 milj. kr. + 10 milj. kr. +25 milj. kr.

Bilateralt utvecklingssamarbete Enskilda organisationer Katastrofbistånd

Svenska mottagarländer samt vissa särskilda program

+25 milj. kr. + 25 milj. kr. + 20 milj. kr.

I motionen 2055 behandlas också frågan om biståndsanslagens utveckling sedan enprocentsmålet uppnåtts. Därvid understryks att anslagen för offentligt bistånd bör utgöra en växande andel av vårt lands samlade resurser. Utskottet delar denna uppfattning och hemställer att riksdagen hos regeringen begär en plan för biståndets utveckling efter enprocentsmålets uppnående.

Utskottet kan också biträda motionärernas önskemål om ett uttalande från riksdagens sida att de planeringsramar som anges av regeringen för budgetåren 1977/78 och 1978/79 inte skall uppfattas som riktgivande för biståndets storlek dessa år.

dels att utskottets hemställan under 2 och 3 vid avsnittet 2 (Anslagsvolym, planeringsramar, biståndsutfästelser m. m.) bort ha följande ly -

2. att riksdagen i anledning av motionen 1975/76: 727 och med bifall till motionen 1975/76: 2055, i vad avser planeringsramarna för budgetåren 1977/78 och 1978/79, ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. att riksdagen i anledning av motionen 1975/76: 727 och med bifall till motionen 1975/76: 2055, i vad avser biståndets ökning utöver enprocentsnivån, ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels att utskottets hemställan under 8 vid avsnittet 20 (Bidrag till internationella biståndsprogram) bort ha följande lydelse:

8. att riksdagen med ändring av förslaget i propositionen 1975/ 76: 100 och med bifall till motionen 1975/76: 2055, såvitt nu är i fråga, till Bidrag till internationella biståndsprogram anvisar ett reservationsanslag av 1 130 000 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 17 vid avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) bort ha följande lydelse:

17. att riksdagen med ändring av förslaget i propositionen 1975/ 76: 100 och med bifall till motionen 1975/76: 2055, såvitt nu är i fråga, till Bilateralt utvecklingssamarbete anvisar ett reservationsanslag av 2 056 973 000 kr.

delse:

UU 1975/76:14

5. vid avsnittet 4 (Stöd till internationella biståndsprogram), avsnittet 20 (Bidrag till internationella biståndsprogram) och avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) av herr förste vice talmannen Bengtson (c), herr Antonsson (c), fru Nilsson i Kristianstad (c) och herr Korpås (c) som — under förutsättning av bifall till reservationen 8 nedan — anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”Förevarande förslag i motionen 727” och slutar med ”landram för Cuba” bort ha följande lydelse:

Sålunda ingår däri en särskild fond för att bistå de u-länder som drabbats hårdast av den ekonomiska krisen. Därutöver har under anslaget redovisats projekt som nu genomförs eller planeras i syfte att skapa nya kanaler för resursöverföring till bl. a. de fattigaste u-länderna. Detta anslag föreslås i propositionen minska från 146,9 milj. kr. till 76 643 000 kr. Enligt utskottets mening finns det goda skäl att tillföra denna anslagspost ytterligare medel, varför det tillstyrker motionens förslag att anslagsposten i fråga höjs med 30 milj. kr. till 106 643 000 kr.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Mot samma bakgrund” och slutar med ”propositionens förslag” bort utgå,

dels att utskottets hemställan under 2 och 8 vid avsnittet 20 (Bidrag till internationella biståndsprogram) bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med ändring av propositionens förslag och med bifall till motionen 1975/76: 727, såvitt nu är i fråga, fastställer anslagsposten Övriga multilaterala bidrag under budgetåret 1976/77 till 106 643 000 kr.,

8. att riksdagen med ändring av förslaget i propositionen 1975/ 76: 100 och med bifall till motionen 1975/76: 727, såvitt nu är i fråga, till Bidrag till internationella biståndsprogram anvisar ett reservationsanslag av 1 080 000 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 17 vid avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) bort ha följande lydelse:

17. att riksdagen med ändring av förslaget i propositionen 1975/ 76: 100 och med bifall till motionen 1975/76: 727, såvitt nu är i fråga, till Bilateralt utvecklingssamarbete anvisar ett reservationsanslag av 1 956 973 000 kr.

6. vid avsnittet 4 (Stöd till internationella biståndsprogram) och avsnittet 20 (Bidrag till internationella biståndsprogram) av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ullsten (fp) som — under förutsättning av bifall till reservationen 4 ovan — anser

dels att den mening på s. 30 i utskottets yttrande som börjar med ”Sistnämnda förslag” och slutar med ”biståndsutfästelser m. m.)” bort ha följande lydelse:

UU 1975/76:14

108 Sistnämnda förslag har av utskottet tillstyrkts under avsnitt 2 ovan (Anslagsvolym, planeringsramar, biståndsutfästelser m. m.).

dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Mot angivna bakgrund” och på s. 32 slutar med ”över tre år” bort ha följande lydelse:

Utskottet föreslår att Sverige anslår ytterligare 45 milj. kr. till FN:s jordbruksutvecklingsfond så snart dess upprättande har säkerställts. Denna fond är det hittills mest lovande försöket att ge u-ländema ett rejält stöd för att utveckla det egna jordbruket. Motionen 2055 tillstyrks därför i denna del.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Fondens styrelse” och slutar med ”propositionens förslag” bort ha följande lydelse:

Mot denna bakgrund föreslår utskottet att Sverige i anledning av motionen 2055 ökar sitt bidrag till FN:s befolkningsfond med ytterligare 10 milj. kr. i förhållande till propositionens förslag.

dels att utskottets hemställan under 5 och 6 vid avsnittet 20 (Bidrag till internationella biståndsprogram) bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen med ändring av propositionens förslag och med bifall till motionen 1975/76: 2055, såvitt nu är i fråga, fastställer Sveriges bidrag till FN:s jordbruksutvecklingsfond till 145 milj. kr.,

6. att riksdagen med ändring av propositionens förslag och med bifall till motionen 1975/76: 2055, såvitt nu är i fråga, fastställer Sveriges bidrag till FN:s befolkningsfond under budgetåret 1976/77 till 40 milj. kr.,

7. vid avsnittet 5 (Insatser i enskilda länder) av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Cambodja på s. 38 som börjar med ”Utskottet är” och slutar med ”i denna del” bort ha följande lydelse:

Exceptionella förhållanden råder i Cambodja. När de s. k. röda khmererna år 1975 kom till makten drevs hundratusentals människor, sjuka och svaga, unga och gamla, från storstäderna ut på landsbygden och risfälten. Sjukhusen tömdes. Försörjningsproblemen sades därmed kunna minskas. Denna aktion som beräknas ha kostat 600 000 människor livet — alla bedömningar är dock osäkra — bevittnades av ett antal utländska korrespondenter och blev därför bekant för omvärlden. Händelserna torde sakna motsvarighet.

Vad som sedan skett är svårare att bedöma, eftersom Cambodja är hermetiskt avskärmat från utlandet. Enligt några rapporter, delvis

UU 1975/76:14

styrkta med bilder, har efter detta inledande skede en ny terrorkampanj inletts mot personer som kunde tänkas ha varit eller bli motståndare till den nya regimen. Män, kvinnor och barn uppges ha slagits ihjäl familjevis. Offren anses kunna räknas i tiotusental.

Under sådana förhållanden bör regimen icke få del av något humanitärt bistånd. Ett sådant skulle inte komma nödlidande människor till del. Redan det faktum att hjälporganisationer är utestängda från landet bekräftar detta. Så länge denna omänskliga regim sitter vid makten — och inget tyder på annat än att så kommer att bli förhållandet under överskådlig framtid — är konkreta diskussioner om svenskt bistånd till Cambodja meningslösa.

Motionen 2000 tillstyrks därför i denna del. Riksdagen bör sålunda ge regeringen till känna att svenskt bistånd till Cambodja tills vidare ej bör förekomma.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2000, såvitt nu är i fråga, ger regeringen till känna att bistånd till Cambodja tills vidare ej bör förekomma,

8. vid avsnittet 5 (Insatser i enskilda länder) och avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herr Antonsson (c), fru Nilsson i Kristianstad (c), herr Korpås (c) och herr Ullsten (fp) som anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Cuba från och med det stycke som på s. 39 börjar med ”När Cuba valdes” bort ha följande lydelse:

Upprepade beslut i FN har slagit fast att de rika länderna i sin biståndspolitik bör prioritera de minst utvecklade staterna. Mot den bakgrunden finner utskottet det anmärkningsvärt att flera av de länder som tillhör denna kategori i regeringens proposition föreslagits få oförändrade anslag medan Cuba, som tillhör de mest utvecklade länderna inom u-landsgruppen, föreslås få ett med 10 milj. kr förhöjt bidrag.

Denna fråga har bl. a. tagits upp i motionerna 727 och 2055. I motionen 2055 föreslås att någon höjning av anslaget inte bör förekomma utan att insatserna bör ligga på den nivå som svarar mot redan gjorda utfästelser. Vad detta innebär i anslag för nästa budgetår föreslås bli prövat av utskottet.

I motionen 727 konstateras att uppgifter från SIDA visar att en anslagsram på 40 milj. kr. för budgetåret 1976/77 utgör det belopp som erfordras för att ingångna avtal skall kunna hållas och påbörjade projekt fullföljas. De uppgifter som framkommit under utskottets förhandlingar har bekräftat att denna bedömning är riktig. Utskottet förordar därför att landramen för Cuba för nästa budgetår fastställs till 40 milj. kr.

UU 1975/76:14

110 Vad gäller inriktningen av det framtida samarbetet mellan Sverige och Cuba delar utskottet den mening som kommer till uttryck i motionen 2055 att det nu är aktuellt att pröva om inte detta väsentligen bör ges en annan karaktär än den rent biståndspolitiska. Det som främst motiverar en sådan omprövning är att det ekonomiska framåtskridandet på Cuba varit betydande, vilket, som framhålls i motionen 727, bl. a. tagit sig uttryck i att Cuba självt ansett sig ha möjligheter att både lämna militärt och annat bistånd till andra länder. Som framhålls i motionen 2055 torde det också vara så att de amerikanska staternas blockad av Cuba, vilken utgjorde ett viktigt motiv för Sverige att en gång inleda ett biståndssamarbete med landet, troligen hade hävts om inte Cuba engagerat sig militärt i Angola. Ett flertal latinamerikanska länder har redan upptagit handelspolitiska förbindelser med Cuba.

Det ankommer på regeringen att ta initiativ till och senare för riksdagen redovisa den prövning av det framtida samarbetet med Cuba som utskottet här förordat. En successiv avveckling av biståndet bör ske samtidigt med att innebörden av ett bredare kulturellt och handelspolitiskt samarbete klargörs. Utskottet förutsätter att alla förändringar sker efter samråd mellan Sverige och de kubanska myndigheterna.

Mot denna bakgrund avstyrks propositionens förslag och tillstyrks motionerna 727 och 2055 i denna del. Likaså avstyrks motionerna 207 och 2000, såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 12 vid avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) bort ha följande lydelse:

12. att riksdagen beträffande bistånd till Cuba med ändring av propositionens förslag samt med avslag på motionerna 1975/76: 207 och 1975/76: 2000, såvitt nu är i fråga, och med bifall till motionerna 1975/76: 727 och 1975/76: 2055, båda såvitt nu är i fråga, fastställer en i förhållande till regeringens förslag med 30 milj. kr. minskad landram för Cuba under budgetåret 1976/77 och ger regeringen till känna vad utskottet under avsnittet 5 ovan anfört beträffande den framtida inriktningen av utvecklingssamarbetet med Cuba.

9. vid avsnittet 5 (Insatser i enskilda länder) och avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) av herrar Hemelius (m) och Turesson (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande under rubriken Cuba som på s. 39 börjar med ”När Cuba valdes” och slutar med ”är utsatt för” bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande under samma rubrik som på s. 40 börjar med ”Det kan visserligen” och på s. 41 slutar med ”föreliggande avsnitt” bort ha följande lydelse:

UU 1975/76:14

lil

Som framgår av ovanstående har Sverige icke gjort några bindande åtaganden i fråga om bistånd till Cuba med giltighet efter den 1 juli 1976. Riksdagen har sålunda full handlingsfrihet att helt eller delvis avveckla det svenska biståndet från och med denna dag. De indikativa planeringsramarna innebär ingen bindning för riksdagen. Det kan visserligen sägas att utvecklingssamarbetet bör bedrivas långsiktigt, så att mottagarländerna kan bygga sin planering på kännedom om den ungefärliga omfattningen av det bistånd man i framtiden kan påräkna. Men de kubanska mottagarna är säkerligen väl medvetna om den diskussion som förts i Sverige om biståndet till Cuba redan tidigare och är förvisso också medvetna om att nya riksdagsbeslut krävs för att biståndsavtal för tiden efter den 1 juli 1976 skall kunna upprättas.

Dessutom måste självklart vid bedömningen i Sverige av fortsatta biståndsinsatser hänsyn tas till de förändringar i in- och utrikespolitiskt hänseende som kan vara för handen. Vi erinrar i detta sammanhang om att enligt en enig svensk opinion biståndet till Chile avslutades med hänsyn till händelserna där för några år sedan.

Cuba, som har Latinamerikas starkaste krigsmakt, har under senare tid fört 14 000 man över havet till Angola. Trupperna har där, stödda av stridsvagnar och flyg, satts in i inbördeskriget. Efter detsammas avslutande står trupperna kvar på Afrikas mark. De kan där användas för nya stridsinsatser om den kubanska statsledningen så finner lämpligt. Redan det faktum att någon hemflyttning icke påbörjats, talar för att detta kan vara avsikten. En omfattande världsopinion har fördömt den kubanska interventionen i Angola liksom samma opinion fördömt Sydafrikas nu avslutade inblandning i händelserna där. Det kan tillläggas att kubanska styrkor tjänstgjort eller tjänstgör som instruktörer och rådgivare i ett flertal andra afrikanska stater — Guinea, Folkrepubliken Kongo, Guinea-Bissau, Sierra Leone, Ekvatorialguinea samt Algeriet.

Ett land som är i stånd till denna militära kraftutveckling långt bortom landets gränser bör enligt vår mening inte komma i fråga för fortsatt och utökat svenskt bistånd. Även av andra skäl bör Cuba icke falla inom ramen för detta bistånd.

Motionerna 207 och 2000 tillstyrks därför i denna del, vilket innebär att propositionens förslag om fortsatt och ökat bistånd till Cuba avstyrks. Likaså avstyrks motionerna 727 och 2055 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 12 vid avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) bort ha följande lydelse:

12. att riksdagen med avslag på motionerna 1975/76: 727 och 1975/76: 2055, båda såvitt nu är i fråga, samt med bifall till motionerna 1975/76: 207 och 1975/76: 2000, såvitt nu är i fråga, avslår propositionens förslag beträffande fortsatt bistånd till Cuba,

UU 1975/76:14

10. vid avsnittet 5 (Insatser i enskilda länder) av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Vietnam som på s. 43 börjar med ”1 ett interpellationssvar” och på s. 44 slutar med ”2000 i denna del” bort ha följande lydelse:

Den senaste tidens utveckling i de båda Vietnam visar att återföreningen numera är så långt gången att man inte längre kan tala om två skilda stater. De val som nyligen hållits bekräftar denna återförening. Biståndet till de båda Vietnam bör därför räknas som en anslagspost. Vietnam har därmed blivit det största huvudmottagarlandet för svenskt bistånd. En sådan prioritering av biståndsanslagen kan vi på sikt inte acceptera. Regeringen tycks dessutom förbereda en bestående hög biståndsnivå till Vietnam. Inte minst den planerade ambassadbyggnadens storlek vittnar om detta.

Biståndsministern har i november inför riksdagen redovisat att skogsindustriprojektet i DRV blivit ett halvt år försenat med en avsevärd kostnadsökning som följd. Totalsumman för den svenska delen av projektet är således nu uppe i närmare 800 milj. kr., mot från början beräknade 500 milj. kr., vilket innebär att varje svensk medborgare bidrar till projektet med ca 100 kr.

Eftersom den svenska regeringen genom avtal bundit Sverige vid fleråriga utfästelser till skogsindustriprojektet och därmed ålagt Sverige det fulla ekonomiska ansvaret härför bör, enligt utskottets mening, riksdagen i skrivelse hemställa hos regeringen att denna upptar förhandlingar med DRV om ändringar i avtalet angående nämnda projekt. Det är omöjligt att säga vad projektet till slut kommer att kosta. Dylika förhandlingar är än mer angelägna med tanke på de ytterligare förseningar som kan inträffa utan att den svenska projektledningen bär ansvaret härför. Förhandlingarna bör syfta till att nordvietnameserna själva övertar ansvaret för det fortsatta arbetet med projektets genomförande och därmed för ekonomi och finansiering, så att Sverige inte drabbas av kostnader utöver de i avtalet förutsedda. Genom en sådan revision av avtalet skulle biståndsresurser frigöras inom eller utom SIDA, som kan användas för andra och mer angelägna uppgifter.

Mot denna bakgrund tillstyrks motionen 2000 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2000, i vad avser skogsindustriprojektet i Demokratiska Republiken Vietnam, ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. vid avsnittet 5 (Insatser i enskilda länder) och avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ullsten (fp) som — under förutsättning av bifall till reservationen 8 ovan — anser

UU 1975/76:14

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Länder i södra Afrika på s. 44 som börjar med ”Motionens yrkande” och slutar med ”södra Afrika” bort ha följande lydelse:

Motionens yrkande beträffande en reduktion av det föreslagna biståndet till Cuba med 30 milj. kr. har ovan tillstyrkts. Med anledning av vad som i detta sammanhang anförts i motionen 2055 föreslår utskottet att de härigenom frigjorda medlen fördelas dels på länder i södra Afrika, dels på de rörelser i detta område som verkar mot rasförtryck och för kolonial frigörelse. Utskottet föreslår att landramarna för Zambia i förhållande till regeringens förslag uppräknas med 15 milj. kr., för Botswana med 5 milj. kr. samt för Lesotho och Swaziland med vardera 2,5 milj. kr. Vidare kommer utskottet under avsnitt 6 att föreslå att det svenska stödet till befrielserörelserna i södra Afrika höjs med 5 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag.

dels att utskottets hemställan under 13 vid avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) bort ha följande lydelse:

13. att riksdagen med ändring av propositionens förslag och med bifall till motionen 1975/76: 2055, såvitt nu är i fråga, fastställer den omfördelning av land- och planeringsramar för övriga svenska mottagarländer m. m. som framgår av utskottets yttrande under avsnitten 5 och 6.

12. vid avsnittet 6 (Humanitärt bistånd och studiestöd till afrikanska flyktingar och befrielserörelser m. m.) av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ullsten (fp) som — under förutsättning av bifall till reservationen 8 ovan — anser

dels att den mening på s. 47 i utskottets yttrande som börjar med ”Yrkandet i motionen” och slutar med ”enskilda länder)” bort ersättas med en text av följande lydelse:

Yrkandet i motionen 2055 om reducerad landram för Cuba har av utskottet tillstyrkts i avsnitt 5 ovan (Insatser i enskilda länder). Av de 30 milj. kr. som härigenom frigörs för insatser i andra länder etc. har utskottet i nämnda avsnitt förordat att 25 milj. kr. fördelas på olika länder i södra Afrika, nämligen Zambia, Botswana, Lesotho och Swaziland. Utskottet föreslår att återstående 5 milj. kr. används för en förstärkning av stödet till olika befrielserörelser i södra Afrika.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med ”Att överväga ingåendet” och slutar med ”i förevarande del” bort ersättas med en text av följande lydelse:

Mot denna bakgrund avstyrks yrkandet i motionen 1134 om särskilt anslag till ANC. Däremot tillstyrks motionen 2055 i förevarande del.

8 Riksdagen 1975/76. 9 sami. Nr 14

UU 1975/76:14

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2055, såvitt avser bistånd till befrielserörelser m. m. i södra Afrika, ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. vid avsnittet 7 (Särskilda program m. m.) och avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som — under förutsättning av bifall till reservationen 9 ovan — anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med ”SIDA:s beräkning av” och på s. 53 slutar med ”2000 och 2055” bort ha följande lydelse:

I propositionen har för Särskilda program m. m. beräknats 193 milj. kr. SIDA har i sin anslagsframställning föreslagit en medelsanvisning av 215 milj. kr. för nästa budgetår. SIDA:s beräkning kan visserligen ses mot bakgrund av att biståndsmyndigheten utgått från en avsevärt högre beräkning av de samlade biståndsanslagen än vad regeringen föreslagit. Om man emellertid tillmäter den form av biståndsinsatser, som de särskilda programmen innebär, en stor betydelse med tanke på att det här rör sig om områden där Sverige har en särskild sakkunskap och särskilda förutsättningar att spela en betydelsefull och konstruktiv roll, finns det enligt utskottets mening anledning att uppräkna anslagsposten i fråga med 20 milj. kr. inom ramen för det totala biståndsanslaget.

Mot denna bakgrund tillstyrks ifrågavarande yrkande i motionen 2000, medan motionen 2055 avstyrks, såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 14 vid avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) bort ha följande lydelse:

14. att riksdagen med ändring av propositionens förslag och med bifall till motionen 1975/76: 2000, såvitt nu är i fråga, fastställer anslagsposten Särskilda program m. m. under budgetåret 1976/77 till 213 milj. kr.,

14. vid avsnittet 8 (Bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet) och avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som — under förutsättning av bifall till reservationen 9 ovan — anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 55 börjar med ”Mot bakgrund” och på s. 56 slutar med ”andra anslagsposter” bort ha följande lydelse:

Trots att SIDA, mot bakgrund av en högre sammanlagd anslagsnivå, bedömt en bidragsram om 50 milj. kr. för de enskilda organisationerna som tillräcklig, anser utskottet att, med tanke på de utomordentliga biståndsresultat som dessa organisationer nått med knappa resur -

UU 1975/76:14

ser, 70 milj. kr. bör anvisas som bidrag till de enskilda organisationerna inom ramen för det totala biståndsanslaget.

dels att utskottets hemställan under 10 vid avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) bort ha följande lydelse:

10. att riksdagen beträffande bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet

a) avslår motionen 1975/76: 2055, såvitt nu är i fråga,

b) med ändring av propositionens förslag och med bifall till motionen 1975/76: 2000, såvitt nu är i fråga, fastställer anslagsposten Bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet under budgetåret 1976/77 till 70 milj. kr.

15. vid avsnittet 8 (Bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet) och avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ullsten (fp) som — under förutsättning av bifall till reservationen 4 ovan — anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ”Sistnämnda yrkande” och på s. 56 slutar med ”andra anslagsposter” bort ha följande lydelse:

Sistnämnda yrkande har tillstyrkts under avsnitt 2 (Anslagsvolym, planeringsramar, biståndsutfästelser m. m.) ovan. Yrkandet i motionen 2000 om ett bidragsbelopp av 70 milj. kr. synes däremot avse en omfördelning inom ramen för de i propositionen föreslagna totalanslagen för utvecklingssamarbete.

Enskilda organisationer gör viktiga insatser i fattiga länder. De når stora resultat till en liten kostnad. Det stöd staten ger till de enskilda organisationernas u-landsprojekt är därför mycket väl använda pengar. Sett i förhållande till det totala biståndsanslaget rör det sig om så små belopp att man bör upprätthålla principen att inga välmotiverade ansökningar om stöd skall behöva avslås på grund av brist på medel. För att klara detta bör, såsom framhållits i motionen 2055, ytterligare 25 milj. kr. anvisas för bidrag till enskilda organisationer.

dels att utskottets hemställan under 10 vid avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) bort ha följande lydelse:

10. att riksdagen beträffande bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet med ändring av propositionens förslag samt med bifall till motionen 1975/76:2055 och i anledning av motionen 1975/76: 2000, båda såvitt nu är i fråga, fastställer anslagsposten Bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet under budgetåret 1976/77 till 75 milj. kr.

16. vid avsnittet 9 (U-landsforskning) och avsnittet 20 (Bidrag till internationella biståndsprogram) av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som — under förutsättning av bifall till reservationen 9 ovan — anser

UU 1975/76:14

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med ”Av propositionen framgår” och på s. 58 slutar med ”i denna del” bort ersättas med följande text:

Forskningens betydelse för utvecklingssamarbetet har hittills inte fullt uppmärksammats. En ökning av anslagen har kontinuerligt skett de senaste åren. Trots detta har det funnits ett mycket begränsat utrymme för nya forskningsprojekt. Det bör i sammanhanget påpekas att inte endast forskning i Sverige är av värde utan bidrag till forskningsprojekt, vilka utförs vid universitet och andra institutioner i u-ländema, är minst lika önskvärda. Mot bakgrund av ovanstående och på grundval av de bedömningar som u-landsforskningsutredningen redovisat anser utskottet att den föreslagna höjningen av anslaget är otillräcklig och föreslår att 100 milj. kr. anslås för ändamålet.

Mot angivna bakgrund tillstyrks motionen 2000 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 4 vid avsnittet 20 (Bidrag till internationella biståndsprogram) bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med ändring av propositionens förslag och med bifall till motionen 1975/76: 2000, såvitt nu är i fråga, fastställer anslagsposten U-landsforskning under budgetåret 1976/ 77 till 100 milj. kr.

17. vid avsnittet 10 (U-landsinvesteringar, u-ländemas industrialisering, handelspolitik m. m.) av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp), herrar Hemelius (m), Turesson (m) och Ullsten (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med ”Dessa synpunkter” och på s. 60 slutar med ”motionen 2000” bort ha följande lydelse:

Även om biståndspolitiska utredningen behandlar investeringsgarantisy sterne t, kan det inte möta några hinder att redan nu utvidga systemet till att omfatta alla u-länder. Motiveringen härför är att utan en differentierad industri kan en verklig, balanserad utveckling inte komma till stånd. Om svenska företag uppmuntras att investera i u-länderna överförs inte enbart kapital utan även kunnande på de tekniska, industriella och kommersiella områdena. Dessutom skapas nya sysselsättningstillfällen och försörjningsmöjligheter för nya grupper av mottagarlandets befolkning. Det är således, enligt utskottets uppfattning, ett både billigt och lättadministrerat komplement till andra biståndsinsatser. Prövning av utvecklingseffekten skall ske i varje enskilt fall.

Mot denna bakgrund avstyrks motionen 350 och tillstyrks motionerna 2000 och 2055, såvitt gäller investeringsgarantisystemet.

I motionerna 2000 och 2055 föreslås upprättandet av ett utvecklingsbolag med syfte att bidra till investeringar i u-ländema. Utskottet finner att ett sådant bolag kan få stor betydelse för u-ländernas industriella

UU 1975/76:14

utveckling. Det skulle kunna ställa medel — och vid behov expertis — till förfogande för förinvesteringsstudier. Det skulle kunna förmedla krediter för investeringar. Det skulle genom tillskott av riskkapital kunna medverka i direkta investeringar i u-länder, tillsammans med svenska företag och u-landsföretag i form av joint ventures. I vissa fall skulle det kunna träda in med ett övergripande ansvar, inte minst för att medverka till att inriktning och finansiella villkor i projekten utformas på för u-landet lämpligaste sätt. Värdefulla synpunkter på bildandet av ett dylikt bolag har redovisats i en bilaga till industribiståndsutredningens betänkande.

Utskottet förutsätter att regeringen i enlighet med vad som föreslås i motionen 2000 lägger fram förslag till inrättande av ett utvecklingsbolag efter beredning inom berörda departement och myndigheter.

dels att utskottets hemställan under 2 och 3 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76: 2000 och 1975/76: 2055, såvitt nu är i fråga, hos regeringen begär förslag snarast om ett vidgat system för investeringsgarantier,

3. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2000, i vad avser frågan om utvecklingsbolag, ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. vid avsnittet 11 (Livsmedelsbistånd) av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ullsten (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63 börjar med ”Det finns därför” och slutar med ”internationella katastroflagringen” bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av det osäkra försörjningsläget i världen och risken för nya svältkatastrofer liknande dem som inträffade år 1974 finns det emellertid skäl att, såsom påyrkats i motionen 2055, ställa minst 50 000 ton svenskt vete till förfogande under tre år för internationell beredskapslagring. Motionen 2055 tillstyrks därför i denna del.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med ”Om både det” och slutar med ”inklusive FAC tillstyrks” bort ha följande lydelse:

I enlighet med vad som förordats i motionen 2055 anser utskottet att Sverige bör öka sitt stöd till Världslivsmedelsprogrammet och Internationella livsmedelskonventionen (FAC) och ställa minst 50 000 ton svenskt vete årligen till Världslivsmedelsprogrammets förfogande under treårsperioden 1976/77—1978/79.

Utskottet tillstyrker sålunda förevarande yrkande i motionen 2055.

dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2055, i vad

UU 1975/76:14

avser beredskapslagring av vete, ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2055, i vad avser stöd till Världslivsmedelsprogrammet, ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. vid avsnittet 12 (Katastrofbistånd) och avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ullsten (fp) som — under förutsättning av bifall till reservationen 4 ovan — anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med ”Förslaget för nästa” och på s. 67 slutar med ”i motionen 2055” bort ha följande lydelse:

Förslaget för nästa budgetår innebär en minskning med 20 milj. kr. i förhållande till innevarande budgetår. Även om det akuta svältläget just nu inte är lika alarmerande som år 1974 är katastrofernas tid inte över. Nya skördemissfall kan inträffa. Världens samlade spannmålsreserver svarar inte mot mer än ca tre veckors världskonsumtion av livsmedel.

Utskottet kan därför inte acceptera regeringens förslag om en kraftig minskning av anslaget till katastrofbistånd. Det är svårförståeligt att regeringen kunnat räkna med att katastroferna kommer att minska i antal och omfattning under budgetåret 1976/77.

Den förstärkning av katastrofbiståndsposten med 25 milj. kr. som föreslagits i motionen 2055 får ses i samband med det yrkande i samma motion vari en allmän höjning av biståndsanslagen med 150 milj. kr. föreslagits. Sistnämnda yrkande har tillstyrkts under avsnitt 2 (Anslagsvolym, planeringsramar, biståndsutfästelser m. m.) ovan.

Mot angivna bakgrund tillstyrks även förevarande yrkande i motionen 2055.

dels att utskottets hemställan under 9 vid avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) bort ha följande lydelse:

9. att riksdagen med ändring av propositionens förslag och med bifall till motionen 1975/76: 2055, såvitt nu är i fråga, fastställer anslagsposten Bilateralt katastrofbistånd under budgetåret 1976/77 till 208 milj. kr.,

Särskilda yttranden

1. vid avsnittet 2 (Anslagsvolym, planeringsramar, biståndsutfästelser m. m.) av herrar Hernelius (m) och Turesson (m):

År 1972 bemyndigade riksdagen regeringen att göra bilaterala biståndsutfästelser för fem framförliggande budgetår till ett belopp som

UU 1975/76:14

förutom ingående ointecknad reservation svarar mot högst fyra gånger det bilaterala anslaget för det löpande budgetåret.

Vid 1975 års riksdag föreslog utskottet att riksdagens godkännande skulle inhämtas av regeringen vid förslag om en större ökning av planeringsramen för ett land eller om en ny insats inom ett land som binder en större del av planeringsramen. Utskottet hemställde hos riksdagen om förslag till ändrat innehåll i ovan omnämnt bemyndigande att göra bilaterala biståndsutfästelser.

Riksdagen avslog, efter lottning, utskottets förslag. Regeringen har dock i betydande utsträckning tillgodosett utskottets önskemål från i fjol, vilket bl. a. framgår av regleringsbrevet till SIDA. Vi har därför icke i år ansett anledning till reservation föreligga.

2. vid avsnittet 4 (Stöd till internationella biståndsprogram) av herrar Hernelius (m) och Turesson (m):

Världsbanken/IDA åtnjuter stor respekt i u-länderna för sin kompetens och effektivitet. I framtiden kommer IDA uppenbart att bli ett mycket viktigt instrument för resursöverföringar i stor skala och på förmånliga villkor till u-länderna. De svenska biståndsmedel som slussas via IDA kommer till effektiv användning. Sverige bör därför gå i spetsen och utlova generösa bidrag till IDA i den nu förestående förhandlingsomgången. Ett sådant agerande från svensk sida kan komma att påverka de i-länder som ännu ligger långt ifrån 0,7-procentmålet i sitt bistånd. Detta gäller även OPEC-länderna.

3. vid avsnittet 13 (Varubistånd, biståndets obundenhet m. m.) av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ullsten (fp):

Regeringen föreslår en kraftig ökning av det bistånd som binds till uppköp i Sverige. Dess andel av det totala biståndet närmar sig nu 20 %. En stor andel bundet bistånd gör det svårt för Sverige att internationellt arbeta för principen om obundet bistånd. Vikten av denna princip har på nytt starkt markerats av särskilt u-länderna i FN:s deklaration om den nya ekonomiska världsordningen.

Folkpartiet är starkt kritiskt till bundet bistånd, av skäl som utvecklas i motionen 2055. Självfallet kommer betydande leveranser av varor från Sverige att ske som en följd av u-landsbiståndet. Men de bör ske utifrån u-ländernas önskemål och utifrån naturliga biståndspolitiska krav om t. ex. livsmedelsberedskap, inte på grundval av ett särskilt volymmål för formellt förhandsbestämda uppköp i Sverige.

Den biståndspolitiska utredningen väntas framlägga sitt huvudbetänkande före 1976 års utgång. Folkpartiet arbetar i utredningen för principen om obundet bistånd. Vi har förhoppningar om att utredningen under intryck av u-ländernas klart deklarerade uppfattning i denna fråga skall följa vår linje. I avvaktan på utredningens förslag avstår vi därför nu från att reservera oss.

UU 1975/76:14 ]20

Förteckning över motioner som behandlats i betänkandet

Motion

Utskottets yttrande åter- finns under avsnittet

Utskottets hem- ställan åter- finns under avsnittet

1975/76: 207 av herr Adolfsson (m) om slopande av bistånd till Cuba

1975/76:209 av fru Jonäng (c) om en ny internationell ekonomisk ord- ning

1, 22

1975/76:302 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om bistånd till MPLA

1975/76:350 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om u-landspolitiken

2, 3, 10, 13

2, 3, 10,13

1975/76: 352 av herr Werner i Mal- mö om ändrade regler för statsbi- drag till enskilda organisationers bi- ståndsverksamhet i u-länder

1975/76: 465 av herr Karlehagen (c) om anpassning till en ny ekonomisk världsordning

1975/76:727 av herr Fälldin m. fl. (c) om en ny ekonomisk världsord- ning, m. m.

1, 2, 4, 5, 14

1, 2, 14, 20, 21

1975/76:728 av herr Gustavsson i Nässjö och fru Dahl (s) om humani- tärt bistånd till Angolas befrielserö- relse MPLA

1975/76:729 av herr Gustafsson i Säffle (c) om livsmedelshjälpen till u-länderna

1975/76:730 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om Sveriges utträde ur Världsbanksgruppen

4, 20

1975/76: 1129 av herr Enlund (fp) om förstärkning av den svenska fredskåren

1975/76:1130 av fru Frankel (fp) om kvinnornas situation i u-länder, m. m.

1975/76:1133 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om höjt anslag till De- mokratiska Republiken Vietnam och Republiken Sydvietnam

1975/76:1134 (punkten 3) av herr Hermansson m. fl. (vpk) om förbud mot svenska investeringar i Sydafri- ka, m. m.

1975/76:1136 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om ökat bistånd till Laos

1975/76:1137 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om katastrofbistånd till Sydjemen

21 I/U 1975/76:14

121 Motion

Utskottets yttrande åter- finns under avsnittet

Utskottets hem- ställan åter- finns under avsnittet

1975/76:1138 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om stöd till den eritreans- ka befrielserörelsen, ELF

1975/76: 1143 av herr Hörberg (fp) om en ny ekonomisk världsordning

1975/76: 1144 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c, fp, s, m) om doku- mentation inom SIDA beträffande tjänstgöring vid missionssjukhus

1975/76:1148 av herr Sellgren (fp) om utbildning av transporttekniker från u-länder

1975/76: 1152 av herr Takman m. fl. (vpk) om rätt för universitetsinstitu- tion att lämna internationellt bistånd

1975/76:1154 av herr Werner i Mal- mö (m) om bidrag till vissa organisa- tioner för information om u-lands- bistånd

1975/76: 2000 av herr Bohman m. fl. (m) om biståndspolitiken

2, 3, 4, 5, 7, 8, 9, 10, 12, 19

2, 3, 4, 5,10, 12, 19, 20, 21

1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp) om u-landspolitiken

1, 2, 4, 5, 6, 7, 8, 10, 11, 12, 13

1, 2, 4, 5, 6, 10,11, 13, 20, 21

UU 1975/76:14

122 Innehållsförteckning

Allmänt

Särskilda frågor avseende riktlinjer för Sveriges insatser i internationellt utvecklingssamarbete

Sida

1. En ny ekonomisk världsordning m. m.

Propositionen 3

Motioner 5

Utskottet 7

2. Anslagsvolym, planeringsramar, biståndsutfästelser m. m.

Propositionen 13

Motioner 14

Utskottet 15

3. Allmänt om biståndets inriktning och utformning, länderval m. m.

Propositionen 20

Motioner 20

Utskottet 21

4. Stöd till internationella biståndsprogram

Propositionen 24

Motioner 26

Utskottet 27

5. Insatser i enskilda länder

Propositionen 35

Motioner 35

Utskottet 36

6. Humanitärt bistånd och studiestöd till afrikanska flyktingar och befrielserörelser m. m.

Propositionen 46

Motioner 46

Utskottet 47

7. Särskilda program m. m.

Propositionen 49

Motioner 51

Utskottet 51

8. Bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet

Propositionen 53

Motioner 54

Utskottet 54

9. U-landsforskning

Propositionen 57

Motion 57

Utskottet 57

10. U-landsinvesteringar, u-ländernas industrialisering, handelspolitik m. m.

Motioner 58

Utskottet 59

UU 1975/76:14 123

Sida

11. Livsmedelsbistånd

Propositionen 62

Motioner , 63

Utskottet 63

12. Katastrofbistånd

Propositionen 65

Motioner 66

Utskottet 66

13. Varubistånd, biståndets obundenhet m. m.

Propositionen 68

Motioner 69

Utskottet 69

14. Kvinnans situation

Propositionen 72

Motioner 72

Utskottet 73

15. Transportteknisk utbildning

Motion 77

Utskottet 77

16. Fredskåren

Motion 78

Utskottet 78

17. Bistånd från statliga institutioner

Motion 79

Utskottet 80

18. Dokumentation om tjänstgöring i u-land

Motion 81

Utskottet 81

19. Information i Sverige om u-landsfrågor

Propositionen 82

Motioner 83

Utskottet 83

Medelsanvisning m. m.

20. Bidrag till internationella biståndsprogram (C 1)

Propositionen 85

Motioner 90

Utskottet 91

21. Bilateralt utvecklingssamarbete (C 2)

Propositionen 92

Motioner 94

Utskottet 96

22. Information (C 3)

Propositionen 97

Motion 98

Utskottet 98

23. Styrelsen för internationell utveckling, SIDA (C 4)

Propositionen 98

Utskottet 99

UU 1975/76:14 124

Sida

24. Biståndsutbildningsnämnden, BUN (C 5)

Utskottet 100

25. Biståndsförvaltningens lånefond

Utskottet 100

Reservationer

Vid avsnittet 1:

reservation nr 1 (c) 101

reservation nr 2 (m) 102

reservation nr 3 (fp) 103

Vid avsnittet 2:

reservation nr 4 (fp) 105

Vid avsnittet 4:

reservation nr 5 (c) 107

reservation nr 6 (fp) 107

Vid avsnittet 5:

reservation nr 7 (m) 108

reservation nr 8 (c, fp) 109

reservation nr 9 (m) 110

reservation nr 10 (m) 112

reservation nr 11 (fp) 112

Vid avsnittet 6:

reservation nr 12 (fp) 113

Vid avsnittet 7:

reservation nr 13 (m) 114

Vid avsnittet 8:

reservation nr 14 (m) 114

reservation nr 15 (fp) 115

Vid avsnittet 9:

reservation nr 16 (m) 115

Vid avsnittet 10:

reservation nr 17 (fp, m) 116

Vid avsnittet 11:

reservation nr 18 (fp) 117

Vid avsnittet 12:

reservation nr 19 (fp) 118

Vid avsnittet 20: 5

reservation nr 4 (fp) IO7

reservation nr 5 (c) 10 7

reservation nr 6 (fp) 10^

reservation nr 16 (m) 11

Vid avsnittet 21:

reservation nr 4 (fp) 105

reservation nr 5 (c) 107

reservation nr 8 (fp, c) 109

reservation nr 9 (m) 110

reservation nr 11 (fp) 112

reservation nr 13 (m) 114

reservation nr 14 (m) 114

reservation nr 15 (fp) 115

reservation nr 19 (fp) 118

UU 1975/76:14

125 Särskilda yttranden

Vid avsnittet 2 (m) 118

Vid avsnittet 4 (m) 119

Vid avsnittet 13 (fp) 119

Förteckning över motioner som behandlats i betänkandet 120

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM l»74 74004»

- • . „ ;

■