Med anledning av motion om registrering av internationella konventioner m. m. på natur- och miljövårdsområdet

UU 1975/76: 4

Utrikesutskottets betänkande 1975/76:4

med anledning av motion om registrering av internationella konventioner m. m. på natur- och miljövårdsområdet

Motionen

I motionen 1975:1160 av herr Lothigius (m) hemställs

”att riksdagen hos regeringen begär sådan registrering av internationella konventioner och resolutioner på natur- och miljövårdsområdet som ansluter sig till IUCN Law Center’s System”.

Motionären nämner ett dussintal internationella organisationer, vilka helt eller delvis sysslar med natur- och miljövårdsfrågor, och hävdar att någon samlad överblick över eller uppföljning av alla de resolutioner som antas inom dessa organisationer knappast existerar. ”1 viss mån gäller detta även konventionerna. Takten i ratificeringarna är ofta långsam”, heter det vidare i motionen.

Utskottet

1 april 1975 framlade den till jordbruksdepartementet knutna beredningen för samordning av nationella och internationella insatser på miljövårdsområdet en översiktlig beskrivning av internationella organisationers verksamhet inom ifrågavarande område. Av översikten framgår att det finns ett mycket stort antal internationella och regionala organisationer eller mera tillfälliga konferenser vilka helt eller delvis befattar sig med natur- och miljövårdsfrågor. Somliga av dessa är mellanstatliga organisationer, andra är enskilda eller interparlamentariska, och även blandformer finns. Det gäller i första hand Förenta nationerna, dess särskilda miljöprogram (UNEP) liksom flertalet av FN:s fackorgan och regionala kommissioner, UNCTAD, UNDP, IAEA, Världsbanken, GATT m. fl. Det gäller regionala organisationer som OECD, Europarådet, EG, EFTA och Nordiska rådet, och det gäller en rad halvofficiella eller privata djur- och växtskyddsorganisationer liksom ett antal special konferenser (såsom FN:s havsrättskonferens, den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen och den kommande FNkonferensen om den mänskliga boendemiljön) etc. Redan denna exemplifiering ger en uppfattning om miljöskyddsarbetets mycket stora spännvidd och skiftande karaktär.

Inom ramen för de internationella organisationerna eller som följd av specialkonferenserna har hittills omkring 50 miljökonventioner utarbetats. Den principdeklaration som antogs av FN:s miljökonferens i Stockholm år 1972 syftade bl. a. just till att främja tillkomsten av sådana internationella

1 Riksdagen 1975/76. 9 sami. Nr 4

UU 1975/76:4

överenskommelser. Som motionären påpekar har emellertid ratificeringstakten beträffande flera av dessa miljökonventioner varit långsam.

Vid FN:s miljöstyrelses tredje session våren 1975 tog jordbruksministern Svante Lundkvist i det svenska generaldebattsinlägget utförligt upp den dåliga anslutningen till de internationella miljökonventionerna och gav konkreta förslag på åtgärder som kunde vidtas av FN:s miljösekretariat för att påskynda anslutningen. Den svenska delegationen tog därefter initiativ till en särskild resolution i ämnet, som antogs enhälligt. I resolutionen uppdrogs åt miljösekretariatet att årligen rapportera om vilka länder som har biträtt eller under året ämnar biträda konventionerna och att bistå de stater som så önskar med utformningen av lagar eller andra åtgärder som må erfordras för att dessa stater skall kunna ansluta sig till konventionerna. - För att ytterligare understryka frågans vikt har Sverige under hösten i FN:s generalförsamlings andra utskott uttryckt bekymmer över att så få länder hittills tillträtt konventionerna och där tagit initiativ till en resolution av i huvudsak samma innebörd som den av miljöstyrelsen antagna.

Den registrering av internationella konventioner pä miljöområdet som motionären efterlyser kan således anses redan vara förverkligad inom FN:s miljösekretariats ram. Det är vidare givet att den inledningsvis nämnda svenska samordningsberedningen för nationella och internationella insatser på miljövårdsområdet, som inrättades hösten 1972 och som består av företrädare för jordbruks-, utrikes-, finans-, arbetmarknads- och bostadsdepartementen samt statsrådsberedningen, kontinuerligt följer det internationella eller regionala konventionsarbete som är av relevans för Sverige.

När det gälller yrkandet på registrering av de resolutioner som antas av den mångfald internationella och andra samarbetsorganisationer, vilka i olika omfattning är verksamma på natur- och miljövårdsområdet, är läget mera komplicerat redan därför att organisationerna är så skiljaktiga i fråga om sammansättning, inriktning och arbetssätt. I den svenska samordningsberedningens översikt återfinns ett 50-tal internationella eller regionala organisationer av de mest skiftande slag. Förteckningen torde ändå inte vara helt uttömmande.

Huvudansvaret för registrering och uppföljning av alla de miljöresolutioner som fortlöpande antas inom dessa organisationer ligger givetvis i första hand hos organisationerna själva och inte hos enskilda länder. Försök som gjorts -bl. a. inom en interparlamentarisk miljöorganisation-att centralt registrera alla resolutioner som antagits inom miljövårdsområdet har blivit ofullgångna icke minst till följd av materialets svåröverskådlighet och organisationernas skiftande status.

Den av motionären nämnda organisationen IUCN (International Union for Conservation of Nature and Natural Resources), till vilken från svensk sida domänverket, statens naturvårdsverk, Kungl, vetenskapsakademien, Svenska naturskyddsföreningen, Stiftelsen Skansen, Svenska jägareförbundet, Naturhistoriska riksmuseet, Sekretariatet för internationell ekologi och

UU 1975/76:4

3 Svenska sektionen av World Wildlife Fund är anslutna som medlemmar, har upprättat ett s. k. Law Center, i vars ”Law Information System” icke resolutioner utan främst nationell lagstiftning på natur- och miljövårdsområdet registreras.

Överblicken över antagna resolutioner och deras uppföljning förefaller å andra sidan klart bättre inom den dominerande del av det samlade miljövårdsarbete som uträttas inom FN-organen, eftersom FN:s miljöprogram har till uttrycklig uppgift att samordna och påverka alla aktiviteter inom FN-systemet som är av betydelse för miljövården. Vid sin tredje session våren 1975 antog styrelsen för FN:s miljöprogram en resolution som uppmanar alla FN-organ att efter konsultationer med miljösekretariatet i Nairobi utforma insatser för att på medellång sikt genomföra de strategier och anamma de prioriteringar som miljöprogrammet rekommenderat.

Enligt sina instruktioner har den förut nämnda samordningsberedningen till uppgift att dels inför svenskt deltagande i internationella konferenser vidta nödiga förberedelser, dels övervaka att överensstämmelse föreligger mellan miljövårdspolitiska åtgärder som vidtas i Sverige och de förpliktelser Sverige åtar sig genom internationella överenskommelser, dels i sina kontakter med berörda departement och myndigheter verka för att åtgärder som kan föranledasav FN-rekommendationer blir vidtagna (jfr JoU 1973:33). Efter viktigare internationella konferenser, där miljöfrågor behandlats, är det sålunda brukligt att uppföljningsmöten anordnas, varvid antagna resolutioner granskas och behovet av svenska åtgärder i samband därmed dryftas.

Syftet med den aktuella motionen torde därför i huvudsak redan vara tillgodosett.

Mot denna bakgrund hemställer utskottet

att riksdagen anser motionen 1975:1160 besvarad med vad utskottet anfört.

Stockholm den 27 november 1975

På utrikesutskottets vägnar ARNE GEIJER

Närvarande: herr Arne Geijer i Stockholm (s), herr förste vice talmannen Bengtson i Jönköping (c), herrar Hernelius (m), Antonsson (c), Adamsson (s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Palm (s), Korpås (c), Hellström (s). Ericson i Örebro (s). Andersson i Lycksele (s), Ullsten (fp), fru Frändås (s) och herr Ångström (fp).