Med anledning av motion om tillbakadragande av utländska trupper från Korea

UU 1975/76: 5

Utrikesutskottets betänkande 1975/76:5

med anledning av motion om tillbakadragande av utländska trupper från Korea

Motionen

I motionen 1975:249 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås

”att riksdagen hos regeringen hemställer att Sverige i Förenta nationernas säkerhetsråd och generalförsamling verkar för att alla utländska trupper under FN-flagg i Korea fråntas denna status samt villkorslöst och omedelbart dras bort från landet”.

Bakgrund

Utskottet hade i slutskedet av 1974 års riksdag anledning ta ställning till ett likartat motionsyrkande, som då avslogs av riksdagen i enlighet med utskottets förslag. I utskottsbetänkande! (UU 1974:16) redogjordes för FNengagemangets upprinnelse i samband med Koreakrigets utbrott år 1950 och utvecklingen därefter, inklusive Koreaärendets behandling i FN:s generalförsamling under senare år och det svenska agerandet i församlingen hösten 1974.

Frågan om ett svenskt initiativ i FN för ett tillbakadragande av de amerikanska FN-trupperna i Korea har även därefter varit föremål för debatt i riksdagen, nämligen den 16 maj i år, då utrikesministern besvarade en interpellation i ärendet. Denne erinrade om den resolution som FN:s generalförsamling i december 1974 antog med svenskt stöd och i vilken det bl. a. framhölls att säkerhetsrådet borde överväga frågan om ett upplösande av FN-kommandot. Beslut härom måste dock enligt resolutionen kopplas till lämpliga arrangemang för att vidmakthålla vapenstilleståndet i Korea och därigenom bevara fred och säkerhet på den koreanska halvön.

Frågans behandling i FN:s generalförsamling hösten 1974 präglades av betydande motsättningar mellan en ”nord”- och en ”syd” -linje. Argumentationsmönstret från fjolåret har i stora drag upprepats vid 1975 års generalförsamling men motsättningarna snarast skärpts. Ärendets utskottsbehandling i FN under oktober månad i år ledde till den egenartade situationen att två konträra resolutionsförslag röstades fram, vilka sedermera, den 18 november, båda antagits av generalförsamlingen med i bägge fallen mycket knappa majoriteter.

På ett tidigt stadium av utskottsbehandlingen vädjades från svensk sida till FN-medlemmarna att undvika polemik och konfrontation i Koreadebatten och att i stället samverka för att minska den rådande starka spänningen

1 Riksdagen 1975/76. 9 sami. Nr 5

UU 1975/76:5

i Korea. Beträffande FN-kommandot erinrade den svenske representanten bl. a. om att besluten därom hade tillkommit under helt andra förhållanden än de nuvarande och att FN i Korea under mellantiden kommit att identifieras med ansträngningar som i dag måste betecknas som partiska. FNkommandot borde därför upplösas och de utländska trupper som är stationerade i Korea under FN-flagg dras bort, så snart överenskommelse nåtts om ett fredsfördrag eller andra arrangemang träffats, som vidmakthåller fred och säkerhet i Korea. Den svenske representanten ifrågasatte vidare värdet av resolutioner som antas med obetydlig marginal och med nej-röster från direkt eller indirekt inblandade stater. En kompromisslösning borde därför sökas.

I FN-utskottets omröstning om de båda motstridiga resolutionsförslagen stödde Sverige det förslag som främst uppmanade Syd- och Nordkorea att fortsätta sin dialog om en fredlig återförening och vidare begärde förhandlingar mellan alla de direkt berörda parterna (här torde närmast åsyftas Syd- och Nordkorea samt USA och Kina) i syfte att få till stånd dels ett alternativ till stilleståndsavtalet från år 1953, dels och parallellt därmed även en upplösning av FN-kommandot. I resolutionen uttrycktes vidare förhoppningen att de båda senare målen måtte nås till den 1 januari 1976.

Sverige avstod däremot i omröstningen om det resolutionsförslag som i första hand krävde FN-kommandots upplösning och bortdragandet av alla utländska trupper under FN-flagg och i andra hand uppmanade de ”verkliga parterna” i stilleståndsavtalet (härmed torde åsyftas Nordkorea och USA, med förbigående av Sydkorea) att ersätta detta med ett fredsfördrag. I tredje hand uppmanade denna resolution Nord- och Sydkorea att iaktta principerna i den gemensamma kommunikén från år 1972 om Koreas återförening.

I ett försök att åstadkomma en samlande lösning föreslogs från svensk sida att Koreafrågan skulle behållas på FN-utskottets dagordning under ytterligare någon tid, men förslaget vann icke tillräckligt gehör. I en svensk röstförklaring beklagades att man över huvud taget nödgats ta ställning till de två motstridiga förslagen. Det var orealistiskt att tro att resolutioner som antagits under sådana omständigheter och som ingendera omfattades av ens hälften av FN:s medlemsstater hade någon möjlighet att bli genomförda. Man borde i detta läge koncentrera sig på de punkter där man i stort sett var överens och lämna åt sidan de frågor där uppfattningarna gick starkt isär.

Som redan nämnts antogs emellertid båda resolutionstexterna även av generalförsamlingen utan att någon kompromiss under mellantiden kunnat uppnås.

I en röstförklaring efter omröstningen i församlingen erinrade den svenske representanten om att Sverige och ett antal andra länder under årets generalförsamling aktivt men förgäves verkat för att få till stånd någon form av realistisk samförståndslösning av de synnerligen komplicerade problem som ryms inom Koreafrågan. Lösningar baserade på samförstånd och samarbete skulle bättre ha tjänat både FN:s anseende och det koreanska folkets

UU 1975/76:5

intressen att uppnå varaktig fred och säkerhet liksom det slutliga målet, den fredliga återföreningen. Parterna borde nu iaktta återhållsamhet och på allt sätt söka minska spänningen i Korea för att underlätta möjligheterna att återuppta dialogen mellan Nord- och Sydkorea. Den svenske delegaten beklagade också att de båda konkurrerande resolutionerna skilde sig på så viktiga punkter som FN-kommandots upplösning och frågan om att ersätta vapenstilleståndsavtalet med ett fredsavtal eller någon annan anordning av varaktig natur. Olika tolkningar av vad generalförsamlingen egentligen beslutat kunde nu emotses, och detta skulle i sin tur allvarligt försvåra beslutens genomförande.

Utskottet

Utskottet finner att Sverige även i fortsättningen bör verka för en lösning av Koreafrågan som utgår från samförstånd mellan alla direktberörda parter och främjar fred och stabilitet i området samt även i övrigt bygger på FNstadgans principer. I detta perspektiv ingår, såsom framgår av ovanstående redogörelse för frågans behandling i FN, även den nu aktuella frågan om FN-kommandots upplösning och FN-truppernas bortdragande från Korea som ett mycket väsentligt element. En villkorslös och omedelbar avveckling av kommandot, såsom påyrkas i motionen 249, skulle däremot lätt kunna undergräva den relativa stabiliteten i området och slå undan förutsättningarna för det stilleståndsavtal, som alltjämt gäller och som först bör få en varaktig ersättning i form av ett fredsfördrag eller en likvärdig uppgörelse mellan de direkt berörda parterna. Av detta skäl avstyrks motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975:249.

Stockholm den 27 november 1975

På utrikesutskottets vägnar ARNE GEIJER

Närvarande: herr Arne Geijer i Stockholm (s), herr förste vice talmannen Bengtson i Jönköping (c), herrar Hemelius (m). Antonsson (c), Adamsson (s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Palm (s), Korpås (c), Hellström (s). Ericson i Örebro (s), Andersson i Lycksele (s), Ullsten (fp), fru Frändås (s) och herr Ångström (fp).

GOT AB 75 10421 S Stockholm 1975