Med anledning av motion om belastningen av vissa anslag vid anställdas sjuk- och graviditetsledighet
UbU 1975/76: 10
Utbildningsutskottets betänkande 1975/76: 10
med anledning av motion om belastningen av vissa anslag vid anställdas sjuk- och graviditetsledighet
Motionen
1975:1385 av herr Larsson i Staffanstorp (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder i syfte att komma till rätta med den dubbla ekonomiska belastning som drabbar forskningsanslagen i de fall där anställd personal är sjuk- eller barnledig.
Remissyttranden
Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från universitetskanslersämbetet, styrelsen för teknisk utveckling, forskningsrådens samarbetsdelegation och riksbankens jubileumsfond.
Universitetskanslersämbetet (UKÄ) har berett rektorsämbetena vid universiteten och högskolorna tillfälle att yttra sig över motionen.
Läroanstalterna vitsordar att gåvo- och donationsmedel kommit att drabbas av en dubbel ekonomisk belastning vid anställning av vikarie vid sjukoch graviditetsledighet i och med att arbetsgivarinträde genom avtal blivit obligatoriskt för all forskningsanställd personal fr. o. m. den 1 juli 1974. Läroanstalterna framhåller angelägenheten av att den gåvo- och donationsfmansierade forskningsverksamheten kompenseras härför.
UKÄ som till fullo delar läroanstalternas mening hänvisar till yttrandena och anför för egen del bl. a. följande.
UKÄ vill således framhålla nödvändigheten av att universiteten och högskolorna - och andra ifrågakommande forskningsinstitut m. m. - ges kompensation åtminstone motsvarande sjukersättningen från den allmänna försäkringen. UKÄ är inte berett att nu föreslå hur detta skall ske. Då konsistorierna numera förvaltar alla forskningsanslag vid läroanstalterna kunde en administrativt smidig lösning vara att fakulteternas driftkostnadsanslag (motsv.) förstärktes med ett belopp motsvarande en beräknad genomsnittlig kostnad av nämnda slag. Härigenom skulle även problemet med riskutjämning lösas.
I sitt remissyttrande påpekar styrelsen för teknisk utveckling (STU) att den nuvarande ordningen innebär att forskningsanslagen belastas med kostnader vilka inte motsvaras av avsedda prestationer. För STU:s vidkommande tas hänsyn härtill på så sätt att STU årligen avsätter vissa belopp, vilka efter ansökan kan ställas till anslagsmottagarnas förfogande för anställning av vikarier. STU framhåller att forskningsarbetet härigenom kan pågå obehind -
1 Riksdagen 1975176. 14 sami. Nr 10
UbU 1975/76: 10
rat men att förfarandet i praktiken givetvis innebär en urholkning av STU:s anslag. STU anför vidare följande.
STU är enig med motionären om att det kan vara svårt att hos utländska och inhemska privata finansiärer av forskning vid universitet och högskolor vinna förståelse för att utfallande ersättningar icke skall tillgodoföras anslagen trots att anslagen via lönekostnadspålägget belastats med försäkringsavgifter, vilka är avsedda att täcka just sådana försäkringsfall. STU vill därför gärna tillstyrka att en undersökning görs i syfte att eliminera den dubbla ekonomiska belastning som drabbar forskningsanslagen vid frånvaro av här avsett slag.
Riksbankens jubileumsfond upplyser att enligt den praxis som hittills tilllämpats har fonden beviljat tillägg till ett tidigare beviljat projektanslag i de fall då medarbetare i projekt drabbas av sjukdom eller behövt tjänstledighet på grund av graviditet. Enligt fondens mening är det angeläget att man nu söker komma till rätta med den dubbla ekonomiska belastning, som med nuvarande tillämpning drabbar tillgängliga resurser för forskning.
Forskningsrådens samarbetsdelegation anför att frågan om sjuklön och sjukpenning är ett lika stort problem, när det gäller anslag från de statliga forskningsråden, som när anslag beviljats från utländska och inhemska fonder. Forskningsråden har för sin del löst frågan för anslagsmottagarna genom att som kompensation utöka anslagen i motsvarande mån. Samarbetsdelegationen anser att anslagsbeviljande organ bör få kompensation för de utgifter för sjuklön m. m. som för närvarande belastar forskningsanslagen.
Utskottet
Enligt lagen om allmän försäkring erhåller arbetstagare under sjukdom och barnledighet sjuk- eller föräldrapenning från försäkringskassan. För flertalet statligt anställda arbetstagare gäller genom kollektivavtal bestämmelser om s. k. arbetsgivarinträde. Fr. o. m. den 1 juli 1974 är arbetsgivarinträde obligatoriskt även för personal som anställs på forskningsanslag och donationsmedel.
Arbetsgivarinträdet innebär att det vid sjukdom och barnledighet och vissa andra fall i stället för sjuk- eller föräldrapenning utgår lön från arbetsgivaren. Den sjuk- eller föräldrapenning som enligt lagen om allmän försäkring tillfaller arbetstagaren uppbärs vid arbetsgivarinträde av statsverket och tillförs inkomsttiteln Pensionsmedel m. m. Den del som hänförs till anställda vid de affärsdrivande verken tillgodoförs emellertid respektive myndighet.
Den nuvarande ordningen innebär, som också framgår av motionen 1975:1385, att myndigheterna kan komma att få betala i stort sett dubbel lön under arbetstagarens sjuk- eller barnledighet, i den mån vikarier behövs. I motionen hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära åtgärder i syfte att komma till rätta med denna dubbla ekonomiska belastning som
UbU 1975/76: 10
drabbar forskningsanslagen.
I maj 1968 tillkallade chefen för finansdepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande en utredningsman för att utreda frågan om differentierade lönekostnadspålägg. Utredningsmannen redovisade sitt uppdrag i två promemorior (Ds Fi 1969:12 och 1970:7). I den ena promemorian behandlades frågan om lönekostnadspålägg på lön som utgår av donationsmedel, intäkter från uppdragsverksamhet, anslag från forskningsråd m. m. 1 dessa fall påkallade enligt utredningsmannen sjuklönerna särskild uppmärksamhet, då verksamhet som finansieras med gåvomedel m. m. i många fall är för liten för att själv stå sjuklönerisk. Därför borde varje sådan verksamhet debiteras en riskpremie för sjuklönekostnaden mot att statsverket tog på sig ansvaret att finansiera utbetalning av sjuklön. Andra förmåner vilkas kostnader kunde behöva riskutjämnas på samma sätt var enligt utredningen lön under ledighet för barnsbörd och begravningshjälp.
I utredningen föreslogs att för lön som utgår av gåvomedel m. m. samma regler skulle gälla för beräkning av lönekostnadspålägg som när lönen utgår av statsmedel. Därtill föreslog utredningen att statsverket skulle ha ett generellt ansvar att bestrida alla utgifter för avtalsenlig sjuklön. En sådan ordning skulle enligt utredningen komma till stånd genom en höjning av lönekostnadspålägget med en riskpremie motsvarande sjuklönekostnaden.
Förslaget avvisades i 1971 års statsverksproposition med hänvisning till att någon generell kompensation för utbetald sjuklön inte var påkallad, eftersom myndigheternas anslag var beräknade med hänsyn till en normal sjukfrånvaro (prop. 1971:1 bil. 2, FiU 1971:5, rskr 1971:39). Även om sålunda lönekostnadspålägget inte kom att inkludera någon riskpremie svarande mot kostnaderna för sjuklön framhölls i propositionen att behov av riskutjämning kunde föreligga för relativt små enheter. Enligt statsrådet Löfbergs mening borde denna fråga prövas fristående från frågan om lönekostnadspåläggen.
Sedermera har frågan om bestridande av kostnaderna för sjuklön m. m. behandlats i en interpellationsdebatt år 1974. I sitt svar på interpellationen 1974:73 anförde statsrådet Löfberg att frågor om kompensation ”beträffande de små myndigheterna där trots allt vissa problem kan tänkas uppstå då tjänstemän blir tjänstlediga på grund av sjukdom eller barnsbörd” får lösas i det särskilda fallet. Vad beträffar forskningsrådsanslagen och donationsmedel ville statsrådet inte bortse från att det kunde vara angeläget att ägna frågan ytterligare uppmärksamhet.
Remissinstanserna är ense med motionären om att den nuvarande ordningen inte är tillfredsställande.
Med hänsyn bl. a. till att arbetsgivarinträde sedan den 1 juli 1974 är obligatoriskt även för personal med lön som utgår av donationsmedel och anslag från forskningsråd anser utskottet att frågan om ersättning i sådana fall för sjuklön m. m. bör tas upp till förnyad prövning av regeringen och därefter underställas riksdagen för beslut. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet sålunda uttalat med anledning
UbU 1975/76: 10
av yrkandet i motionen 1975:1385.
Utskottet hemställer
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort med anledning av motionen 1975:1385.
Stockholm den 18 november 1975
På utbildningsutskottets vägnar THORSTEN LARSSON
Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Larsson i Staffanstorp (c), Jönsson i Arlöv (s), Nordstrandh (m), Wiklund (s), Elmstedt (c), Gustafsson i Barkarby (s), fröken Hörlén (fp), fru Gradin (s), herr Johansson i Skärstad (c), fru Sundberg (m), herrar Sundgren (s), Karlsson i Mariefred (c), fru Lantz (vpk), herrar Hagberg i Örebro (s) och Forslund (s).
GOTAB 75 10269 S Stockholm 1975