Med anledning av motioner om vissa handikappfrågor
UbU 1975/76: 9
Utbildningsutskottets betänkande 1975/76: 9
med anledning av motioner om vissa handikappfrågor Motionerna
1975: 515 av herr Andersson i Edsbro m. fl. (c) vari hemställs — med hänvisning till den till kulturutskottet remitterade motionen 1975: 500 — att riksdagen
1. uppdrar åt regeringen att vidta åtgärder i syfte att delge anställda på allmänna inrättningar grundkunskaper i teckenspråket,
2. hos regeringen begär att försöksverksamhet kommer till stånd så att underlag vinns för senare införande av undervisning i teckenspråket för alla elever på mellanstadiet i syfte att häva isoleringen för de döva,
1975: 803 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
1. i syfte att bereda de döva en förbättrad service hos regeringen hemställer om snara åtgärder för att åstadkomma en utvidgad användning av teckenspråk,
2. uttalar som önskvärt att skolöverstyrelsen i sin översyn av speciallärarutbildningen ägnar speciell uppmärksamhet åt frågan om särskilda dövlärare,
1975: 814 av herr Mellqvist (s) vari hemställs — med hänvisning till den till socialutskottet remitterade motionen 1975: 777 — att riksdagen beslutar
1. att uttala sig för en särskild utbildning för dem som skall undervisa döva och att de skall kallas dövlärare,
2. att de s. k. specialskolorna för hörselskadade skall byta namn och i fortsättningen benämnas specialskolor för döva,
1975: 1344 av fröken Andersson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen begär skyndsamma åtgärder i enlighet med vad som anförts i motionen i syfte att ge teckenspråket en bättre ställning inom specialskolan för döva och hörselskadade,
1975: 1388 av fru Marklund m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
1. hos regeringen begär en utredning som syftar till att inrätta en specialskola på högskolenivå för döva och gravt hörselskadade,
2. framhåller det nödvändiga i att de handikappades möjligheter till högre utbildning bättre än hittills uppmärksammas i pågående utredningsarbete på utbildningsområdet.
Utskottet
Den äldsta beteckningen på skolor för döva i Sverige är dövstuminstitut och dövstumskolor. Benämningen dövstumskolor ersattes år 1953
1 Riksdagen 1975/76. 14 sami. Nr 9
UbU 1975/76: 9
med benämningen dövskolor. 1964 års blind- och dövskoleutredning ansåg, att specialskolornas karaktär av skolor för handikappade inte borde särskilt markeras i namnen på skolorna. Utredningen föreslog att skolorna i stället skulle ges egennamn. Mot detta hade Kungl. Maj:t inte något att erinra i propositionen 1965: 70 angående blind- och dövskolväsendets organisation m. m. Departementschefen uttalade i propositionen att det ankom på skolöverstyrelsen att fatta beslut i denna fråga. Riksdagen anförde inte någon erinran mot detta uttalande.
Skolöverstyrelsen (SÖ) beslöt år 1965 att nu ifrågavarande skolor fr. o. m. den 1 januari 1966 skulle erhålla följande namn:
Manillaskolan Specialskola för hörselskadade, Stockholm
Östervångsskolan Specialskola för hörselskadade, Lund
Vänerskolan Specialskola samt fortsättningsskola för hörselska dade,
Vänersborg Kristinaskolan Specialskola för hörselskadade, Härnösand
Birgittaskolan Specialskola för hörselskadade samt talskadade,
Örebro
Åsbackaskolan Specialskola för hörselskadade, Gnesta
I motionen 1975: 814 hemställs (yrkandet 2) att riksdagen skall besluta att de s. k. specialskolorna för hörselskadade skall byta namn och i fortsättningen benämnas specialskolor för döva. I fråga om motivering för yrkandet hänvisar motionären till motionen 1975: 777, vilken remitterats till socialutskottet och i vilken hemställs bl. a. att de s. k. förskolorna för hörselskadade i fortsättningen officiellt skall benämnas förskolor för döva och hörselskadade. I motionen anförs bl. a. att de ca 8 000 personer i vårt land som är beroende av teckenspråk i sin kommunikation kallar sig döva, att i namnet på deras riksförbund — Sveriges dövas riksförbund — och i namnen på samtliga 124 föreningar och klubbar ingår ordet döv samt att i riksförbundets handlingsprogram ingår som en första punkt att alla som är beroende av teckenspråk skall kallas döva. Motionären framhåller härefter bl. a. att de döva, å ena sidan, och de hörselskadade — vilka kan uppfatta tal med hjälp av sina hörselrester och med hjälp av tekniska hjälpmedel — å andra sidan, är olika handikappgrupper, som har olika problem, olika kommunikationsformer och olika organisationer. Motionären framhåller vidare bl. a. att för de döva är det viktigt att samhället erkänner de särskilda problem de har, att man godkänner de kommunikationsformer de funnit ge det största utbytet och att man respekterar vad de vill kallas.
Motionen 1975: 777 behandlas i socialutskottets betänkande 1975/76: 10. I detta anför utskottet att enligt dess mening bör i det officiella språkbruket de s. k. förskolorna för hörselskadade i fortsättningen benämnas förskolor för döva och hörselskadade samt personer som är beroende av teckenspråk benämnas döva. I enlighet med förslag av social -
UbU 1975/76: 9
utskottet har riksdagen (rskr 1975/76: 13) gett regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 1975: 777.
Genom det sålunda fattade beslutet har riksdagen tagit ställning i principfrågan. Därav följer att specialskolorna för hörselskadade bör benämnas specialskolor för döva och hörselskadade. Yrkandet 2 i motionen 1975: 814 behöver alltså inte föranleda något ytterligare beslut av riksdagen.
I sin anslagsframställning för innevarande budgetår anför SÖ bl. a. att teckenspråket är föremål för utveckling och forskning i syfte att normera och anpassa det till normalspråkets struktur. De hittills vunna rönen har påvisat teckenspråkets betydelse för döva barns språkliga och kognitiva utveckling under förutsättning att det simultant följer talspråket. Denna kommunikationsmetod bör, anför vidare SÖ, försöksvis tillämpas vid skolorna såväl i undervisning som under fritiden. Med hänvisning till att skolpersonalens kunskaper i teckenspråket och insikter i den nya tekniken vid dess användning inte är tillfredsställande anser SÖ att all personal vid skolorna för hörselskadade elever kontinuerligt bör få undervisning i teckenspråket. I årets budgetproposition (s. 189) har föredragande statsrådet anslutit sig till denna uppfattning. För budgetåret 1975/76 har 56 000 kr. anvisats för ändamålet.
Enligt motionen 1975: 1344 måste även andra åtgärder genomföras för att teckenspråket skall få en bättre ställning. I första hand önskar motionärerna en översyn av lärarutbildningen i syfte att speciallärare för hörselskadade skall få tillräckliga kunskaper för att kunna undervisa i och på teckenspråket. I motionen 1975: 803 yrkas (yrkandet 2) att riksdagen skall uttala som önskvärt att SÖ i sin översyn av speciallärarutbildningen ägnar speciell uppmärksamhet åt frågan om särskilda dövlärare och i motionen 1975: 814 föreslås (yrkandet 1) att riksdagen skall uttala sig för en särskild utbildning för dem som skall undervisa döva och att de skall kallas dövlärare.
SÖ:s arbetsgrupp för revidering av utbildningsplanen för lärare för hörselskadade elever avser att under slutet av innevarande år redovisa resultatet av sitt arbete. Utskottet anser det angeläget att riksdagen inte nu fattar beslut som kan innebära en utvidgning och/eller ändring av arbetsgruppens uppgift och därmed försening av den nyssnämnda redovisningen. Med hänsyn härtill och då bl. a. frågan om de blivande lärarnas teckenspråksutbildning bättre kan bedömas sedan SÖ:s arbetsgrupp avlämnat sina förslag anser utskottet att riksdagen inte nu bör göra något uttalande i denna lärarutbildningsfråga. Utskottet avstyrker därför motionen 1975: 1344 i denna del samt motionen 1975: 803 yrkandet 2 och motionen 1975: 814 yrkandet 1.
I motionen 1975: 1344 begärs att läroplanen för specialskolan skyndsamt ändras så att teckenspråket på alla stadier blir en integrerad del av undervisningen. Motionärerna erinrar om att motionsyrkanden med
UbU 1975/76: 9
samma syfte under de senaste åren avvisats av riksdagen med hänvisning till det översynsarbete som pågår inom skolöverstyrelsen.
Utskottet framhöll förra året i sitt betänkande nr 23 angelägenheten av att man tar till vara alla möjligheter att bryta de hörselskadades isolering. Utskottet fann det därför mycket värdefullt att SÖ tagit initiativ till en undersökning av teckenspråkets struktur och karaktär, så att en välgrundad och samlad bedömning kan göras av de effekter denna kommunikationsmetod kombinerad med andra metoder har på språkinlärningen. Utskottet utgick från att SÖ även i fortsättningen med stor uppmärksamhet följer de hörselskadades speciella problem och att överstyrelsen, så snart undersökningar och utvecklingsarbete lämnat resultat, prövar i vad mån och på vad sätt teckenspråket bör beredas större plats vid undervisningen av hörselskadade barn.
I förordet till läroplan för grundskolan (Lgr 69) supplementet Specialskolan för syn-, hörsel- och talskadade säger sig SÖ ha för avsikt att revidera och komplettera supplementdelen med hänsyn till erfarenheterna vid läroplanens tillämpning. En läroplansuppföljning i form av en enkät år 1973 och en enkätbearbetning år 1974 har genomförts. Under oktober månad i år har SÖ gått ut med ett förslag till skolorna att inom varje skola bilda arbetsgrupper kring läroplansarbetet. Syftet är att få in ytterligare erfarenheter från skolorna för revidering av läroplanen för specialskolan för hörselskadade.
Med hänsyn bl. a. till den under senare år delvis ändrade inställningen till teckenspråket är det angeläget att läroplansuppföljningen bedrivs med skyndsamhet. Utskottet anser sig kunna utgå från att motionärernas önskemål härvid kommer under övervägande. Däremot anser sig utskottet inte nu ha tillräcklig grund för att kunna föreslå riksdagen att begära att läroplanen ändras enligt förslaget i motionen 1975: 1344. Utskottet avstyrker därför motionen i denna del.
I motionen 1975: 1388 hävdas att man vid planeringen av den framtida högskolan glömt bort de handikappade och att detta i synnerhet gäller den grupp människor som har dövhet som handikapp. Efter sin utbildning i specialskola måste enligt motionärernas mening döva och gravt hörselskadade få möjlighet till högre utbildning i specialskola. I motionen begärs en utredning som syftar till att inrätta en specialskola på högskolenivå för döva och gravt hörselskadade. Vidare önskar motionärerna att riksdagen skall framhålla nödvändigheten av att de handikappades möjligheter till högre utbildning bättre än hittills uppmärksammas i pågående utredningsarbete på utbildningsområdet.
I propositionen 1975: 9 om reformering av högskoleutbildningen har föredragande statsrådet anslutit sig till kompetenskommitténs förslag att sökande med handikapp av olika slag, där så är möjligt, skall kunna antas med förtur till viss utbildning eller utbildning på viss ort. Förslag till bestämmelser om behörighet och urval skall utarbetas av den
UbU 1975/76: 9
centrala kommittén för högskolereformen (H 75). Enligt direktiven skall H 75 utreda eventuell förtur för de handikappade. Utskottet utgår från att H 75 även i övrigt i sitt arbete kommer att tillvarata de handikappades speciella intressen och att detta även kommer att gälla de lokala organisationskommittéerna. Enligt utskottets mening är det självklart att beslutade utbildningsåtgärder om möjligt skall genomföras på ett sådant sätt att även handikappade kan tillgodogöra sig dem och att — om så är erforderligt — särskilda stödåtgärder etc. skall sättas in som möjliggör framgångsrika studier även för gravt handikappade studerande. Utskottet erinrar om att konsistorierna vid universiteten, karolinska institutet och tekniska högskolorna efter prövning i varje enskilt fall kan anvisa medel för särskilda utbildningskostnader för svårt handikappade. Därvid får konsistoriet för varje termin disponera ett rambelopp som motsvarar 3 000 kr. för varje studerande. För varje gravt hörselskadad studerande får detta belopp höjas till 3 400 kr.
De hörselskadades problem har även mötts genom åtgärder för förbättring av undervisningslokaler och genom att man i anslutning till biblioteksutrymmen eller expeditionslokaler ordnat särskilda studierum med tekniska hjälpmedel.
I olika sammanhang har riksdagen slagit fast att de handikappade skall ha samma rätt till utbildning som icke-handikappade och att detta i görligaste mån bör förverkligas inom ramen för det reguljära utbildningsväsendet. Detta uttalande gäller inte endast grundskolan och gymnasieskolan utan naturligtvis i lika hög grad högskoleutbildningen. Förslaget om en specialskola på högskolenivå för döva och gravt hörselskadade strider enligt utskottets mening klart mot detta uttalande.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1975: 1388.
För den döves kontakt med omvärlden är det enligt motionen 1975: 500 väsentligt att så många hörande som möjligt kan teckenspråket. För att detta mål skall uppnås föreslås i motionen 1975: 515 — vilken i fråga om motiveringen hänvisar till motionen 1975: 500 — dels åtgärder i syfte att delge anställda på allmänna inrättningar grundkunskaper i teckenspråket (yrkandet 1), dels att försöksverksamhet omgående skall startas för att få underlag för ett senare beslut om införande av teckenspråket i undervisningen på grundskolans mellanstadium (yrkandet 2).
Förra året framhöll utskottet att det skulle innebära ett alltför stort ingrepp i läroplanen och få konsekvenser för andra ämnen om man införde teckenspråket som läroämne på grundskolans mellanstadium. Riksdagen delade denna uppfattning och avslog ett då framfört motionsyrkande om försöksverksamhet. Med erinran härom och med påpekandet att det även gäller en resursfråga, bl. a. i fråga om tillgången på för teckenspråksundervisning kvalificerade lärare, avstyrker utskottet yrkandet 2 i motionen 1975: 515.
UbU 1975/76: 9
6 Syftet med yrkandet 1 i motionen 1975: 515 sammanfaller med yrkandet 1 i motionen 1975: 803. Båda yrkandena gäller att förbättra de dövas och hörselskadades möjligheter att utnyttja samhällets service och nå kontakt med dem som arbetar hos olika myndigheter etc.
Liksom förra året vill utskottet stryka under att det har stor förståelse för önskemålet att man underlättar de hörselskadades inlemmande med samhället genom åtgärder för en mera allmänt spridd kunskap om teckenspråk. Den fråga motionärerna tar upp är emellertid en undervisningsuppgift som närmast är att hänföra till inomverksutbildningen.
I sitt betänkande 1974: 23 erinrade utskottet om att teckenspråket presenterats i televisionsprogram producerade dels av Sveriges Radio, dels av utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio inom utbildningsväsendet (TRU). Under hösten 1975 och våren 1976 genomför TRU en nybörjarkurs i teckenspråk för hörande, Kontakt med tecken. Kursen består av 16 TV-program samt kurshäften avsedda för två terminers studier. Kursen vänder sig i första hand till hörande som av olika skäl kommer i kontakt med döva, t. ex. föräldrar och anhöriga, arbetskamrater samt människor som arbetar inom service- och vårdyrken.
Vidare har intresserade möjligheter att delta i studiecirklar i teckenspråk och i sådan undervisning i teckenspråk som anordnas av vissa kommuner. Utskottet erinrar i detta sammanhang om att enligt ett tidigare beslut i år kan numera ett särskilt statsbidrag utgå för medverkan av teckenspråkstolk i studiecirklar (prop. 1975: 23, UbU 1975: 16, rskr 1975: 177). Därigenom har bl. a. de dövas möjligheter att delta i cirkelverksamhet ökats.
Handikapputredningen arbetar för närvarande med frågor om hur handikappade skall kunna få del av kulturell verksamhet. Därvid kommer man enligt uppgift även in på teckenspråkets betydelse i detta avseende. Utredningens förslag väntas bli avlämnade i början av år 1976.
Sedan år 1969 har bedrivits en försöksverksamhet med tolkar åt döva. Denna försöksverksamhet avser enligt föreskrifterna tolkhjälp i det dagliga livet åt döva, som är beroende av teckenspråket för sin kommunikation med omvärlden, och avser situationer där den döve inte alls eller blott delvis kan reda sig själv. Som exempel på sådana situationer nämns i föreskrifterna besök hos läkare, tandläkare, försäkringskassa, socialvårdens organ eller för att få rättshjälp eller göra viktigare inköp. Försöksverksamheten omfattar däremot inte sådan tolkhjälp inför domstol eller annan myndighet som avses i kungörelsen (1968: 204, ändrad senast 1972: 391) om tolk för hörsel- och talskadade. I kungörelsen avsedd tolk skall även i fortsättningen tillkallas av myndigheten i fråga.
Fr. o. m. år 1972 medverkar samtliga sjukvårdshuvudmän i försöks -
UbU 1975/76: 9
verksamheten. Enligt beslut vid 1975 års riksmöte (prop. 1975: 36, SfU 1975: 16, rskr 1975: 125) har finansieringsreglema för handikapphjälpmedel lagts om i enlighet med en mellan socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen träffad överenskommelse. Beslutet innebär att det särskilda statsbidraget till sjukvårdshuvudmännen för försöksverksamhet med tolkar åt döva upphör vid utgången av år 1975 samtidigt med att en ny hjälpmedelsersättning införs. Sjukvårdshuvudmännens insatser för tolkhjälp får enligt propositionen ses som ett led i den verksamhet för handikappade som ersätts genom hjälpmedelsersättningen.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1975: 515 yrkandet 1 och motionen 1975: 803 yrkandet 1.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionen 1975: 814 yrkandet 2,
2. att riksdagen beträffande översyn av speciallärarutbildningen avslår motionen 1975: 1344 i denna del samt motionen 1975: 803 yrkandet 2 och motionen 1975: 814 yrkandet 1,
3. att riksdagen beträffande läroplansöversyn avslår motionen 1975: 1344 i denna del,
4. att riksdagen beträffande högskoleutbildning för handikappade avslår motionen 1975: 1388,
5. att riksdagen beträffande teckenspråksundervisning i grundskolan avslår motionen 1975: 515 yrkandet 2,
6. att riksdagen beträffande teckenspråksundervisning för dem som arbetar inom service- och vårdyrken m. m. avslår motionen 1975: 515 yrkandet 1 och motionen 1975: 803 yrkandet 1.
Stockholm den 11 november 1975
På utbildningsutskottets vägnar STIG ALEMYR
Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Alemyr (s), Larsson i Staffanstorp (c), Jönsson i Arlöv (s), Nordstrandh (m), Elmstedt (c), Gustafsson i Barkarby (s), Johansson i Skärstad (c), fru Dahl (s), fru Sundberg (m), herrar Sundgren (s), Karlsson i Mariefred (c), fru Lantz (vpk), herrar Hagberg i Örebro (s), Jonsson i Alingsås (fp) och Bladh (s).
Reservationer
1. beträffande översyn av speciallärarutbildningen av fru Lantz (vpk) som anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar ”SÖ:s arbetsgrupp” och slutar ”yrkandet 1” bort ha följande lydelse:
UbU 1975/76: 9
8 Utskottet delar motionärernas uppfattning att lärare vid specialskola för döva och hörselskadade skall kunna undervisa i och på teckenspråket så snart som det är fråga om döva barn. Även i övrigt bör de dövas lärare få en just för denna grupp anpassad utbildning. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till yrkandet 2 i motionen 1975: 803 samt med anledning av motionen 1975: 814 yrkandet 1 och motionen 1975: 1344 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om utbildningsplanen för lärare för hörselskadade elever.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. att riksdagen beträffande översyn av speciallärarutbildningen med bifall till motionen 1975: 803 yrkandet 2 samt med anledning av motionen 1975:814 yrkandet 1 och motionen 1975: 1344 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande teckenspråksundervisning för dem som arbetar inom service- och vårdyrken m. m. av fru Lantz (vpk) som anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar ”Liksom förra” och på s. 7 slutar ”1975: 803 yrkandet 1” bort ha följande lydelse:
Utskottet är ense med motionärerna om att hittills vidtagna åtgärder är klart otillräckliga för att de gravt hörselskadade skall ha acceptabla möjligheter att klara av sina kontakter med olika myndigheter, ta del av kulturella verksamheter och få en ökad gemenskap med andra människor. Hos statliga och kommunala myndigheter och serviceorgan som har en något mer omfattande kontakt med allmänheten, måste finnas anställda som kan teckenspråket. Utskottet anser därför att hörandes möjligheter att få teckenspråksundervisning avsevärt måste förbättras och att åtgärder även i övrigt bör genomföras för en utvidgad användning av teckenspråket. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger denna uppfattning till känna för regeringen.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. att riksdagen beträffande teckenspråksundervisning för dem som arbetar inom service- och vårdyrken m. m. med bifall till motionen 1975: 515 yrkandet 1 och motionen 1975: 803 yrkandet 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1975 750054