Bet. 1975:CU25

Civilutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:83 med förslag till ändring i byggnadsstadgan (1959:612) jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1975-05-13
Källa: data.riksdagen.se

Civilutskottets betänkande nr 25

CU 1975:25

Nr 25

Propositionen

Regeringen har i propositionen 1975:83 föreslagit riksdagen att antaga inom bostadsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612).

I propositionen läggs fram förslag som innebär att samma krav skall ställas på utformningen av alla bostäder avsedda för varaktigt bruk oavsett om de är belägna i flerfamiljshus eller småhus. I propositionen föreslås vidare att krav på uterum och hiss införs i byggnadsstadgan.

I propositionen föreslås också att för byggnad med bostadslägenhet skall på tomt eller på utrymme som är gemensamt för flera bostadslägenheter finnas tillräckligt stor friyta som är lämplig för lek och utevistelse. Som en följd av detta förslag föreslås ändring i bestämmelserna om byggnadslovshandlingar.

De föreslagna ändringarna, som syftar till att möjliggöra en sammanföring av gällande anvisningar och praxis vid granskning för statliga bostadslån med bestämmelserna i Svensk Byggnorm, är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1976.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1975:

301 av herr Bohman m. fl. (m) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs att riksdagen beslutar

d. att hos regeringen hemställa att regeringen innevarande år framlägger förslag om att återställa den före den 1 januari 1971 gällande glesbebyg gelserätten

genom att i byggnadslagen återinföra de bestämmelser

om rätt till bebyggelse som gällde i byggnadslagen före 1971

samt upphäva de år 1971 och 1972 nyinförda bestämmelserna i dessa hänseenden (hemställan i övrigt under denna punkt behandlas i betänkandet CU 1975:22),

g. att hos regeringen som sin mening ge till känna vad som i motionen anförts beträffande kommuns möjlighet att belägga mark med långvariga byggnadsförbud,

Riksdagen 1975. 19 sami Nr 25

CU 1975:25

303 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs att riksdagen beslutar att

B. uttala att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas,

406 av herr Blomkvist m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om överarbetning av nu gällande författningar rörande byggnadslovsärenden med syfte att klargöra att en lokal facklig organisation alltid skall vara part i byggnadslovsärende rörande lokaler för arbetstagarna,

409 av fru Fredriksson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att begära att regeringen tar sådana initiativ att handikapporganisationerna obligatoriskt blir remissinstans vid byggnadsplaneringen,

2. att hos regeringen begära att länsstyrelse och länsbostadsnämnd har tillgång till handikappsakkunnig vid avgörande av frågor beträffande fysisk planering,

3. att hos regeringen begära att planverket får i uppdrag att i samverkan med bostadsstyrelsen, Svenska kommunförbundet och de handikappades organisationer se över riktlinjerna för handikappfrågornas hantering i planeringsprocessen,

656 av herr Johansson i Hållsta m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om tillsättande av en utredning i motionens syfte,

661 av herr Ulander m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att regler utarbetas så att hiss regelmässigt installeras vid ombyggnad,

976 av herr Winberg m. fl. (m) vari - med hänvisning till motiveringen i motionen 1975:714 - hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att fri glesbebyggelserätt på landsbygden återinföres i syfte att underlätta för jordbruket att utnyttja den expanderande fritidssektorn som binäring,

1749 av herr Adolfsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen uttalar som sin mening att byggnadsrätten bibehålls.

1756 av fru Fraenkel m. fl. (fp) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att en ny lånekungörelse fastställes, som i huvudsak uppfyller kraven enligt alternativ 1 i God bostad -73,

1758 av herr Fälldin m. fl. (c) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs att riksdagen beslutar

1. att för sin del ansluta sig till de riktlinjer för den fortsatta markpolitiken som anförts i motionen,

5. att ånyo uttala att glesbebyggelse är och kommer att vara den enda lämpliga bebyggelseformen i stora delar av landet och att en ytterligare bebyggelse på landsbygden, främst i anslutning till befintlig jordbruksbebyggelse, är angelägen och skall främjas,

CU 1975:25

1759 av herr Granstedt m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar hos regeringen anhålla om utarbetande av sådana regler, att utnyttjande av plast som byggnadsmaterial förhindras i de fall det kan anses farligt från brandsäkerhetssynpunkt, eller då det kan antas inte fylla kraven på beständighet i rörsystem,

1760 av herr Helén m. fl. (fp) vari - med hänvisning till motiveringen i motionen 1975:1541 - hemställs att riksdagen hos regeringen begär att arbetet med en ny planlagstiftning inriktas på att skapa ökat medbestämmande från allmänhetens sida,

1770 av fru Johansson i Uddevalla (s) och fru Ström (s) vari hemställs

1. att § 42 a i byggnadsstadgan utvidgas till att omfatta även bostäder,

2. att i nämnda paragraf orden ”i skälig omfattning” slopas,

1773 av herr Josefson (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om en sådan uppmjukning av fullföljdsförbudet i 149 § byggnadslagen att kommunmedlemmarna får möjlighet att via den kommunala besvärsrätten få till stånd en omprövning av kommunala planbeslut,

1774 av herr Lidgård m. fl. (m) vari - med hänvisning till motiveringen i motionen 1975:1716 - hemställs att riksdagen uttalar att ett förenklat planförfarande för Stockholms läns skärgårdsområden skall tillämpas.

Ändring i byggnadslagen och byggnadsstadgan föreslås också i prop. 1975:30, bil. 2, prop. 1975:78 och vissa övriga motioner. Utskottet behandlar dessa frågor i betänkandet CU 1975:28.

Utskottet

Allmänna frågor

Riksdagen föreslås ansluta sig till i motionen 1758 (c), yrkandet 1, anförda riktlinjer för markpolitiken. Dessa riktlinjer innebär bl. a. följande. Från utgångspunkten att naturen är alla människors tillgång för även framtiden utvecklas ståndpunkten att samhällsbyggande och samhällsplanering förankras i demokratiska beslut. En enskild äganderätt innebär inte en rätt för ägaren att för all framtid besluta om ändrad markanvändning eller en rätt att skapa en privat förmögenhet genom spekulation i ett förväntat ändrat användningssätt.

Enligt utskottets mening ansluter de sålunda refererade riktlinjerna i motionen väl till de markpolitiska uppfattningar som en bred riksdagsmajoritet gett sitt konkreta stöd för genom uttalanden och lagstiftning. Detta gäller även de bevarandesynpunkter som i detta sammanhang fått uttryck i motionen. Med hänsyn därtill kan ett ytterligare formellt riksdagsbeslut inte anses påkallat för att tillgodose motionärernas syften.

Andra motionsförslag syftar till förändring av markpolitiken i skilda rikt *

Riksdagen 1975. 19 sami. Nr 25

CU 1975:25

ningar. En åsiktsgrupp representeras av motionerna 301 (m), yrkandet d i vad avser byggnadslagen, 976 (m) och 1749 (m). I dessa motioner föreslås att byggnadslagen i princip återförs till sin lydelse före år 1971, att en fri glesbebyggelserätt införs, respektive att byggnadsrätten alltfort knyts till markäganderätten. En annan inriktning representeras av motionen 303 (vpk), yrkandet B, med dess förslag till uttalandet, att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas.

En återgång till äldre byggnadslagstiftning strider mot de principer som utskottet ovan anslutit sig till. En sådan utveckling skulle rycka bort grunden för numera av en bred majoritet accepterade planeringsriktlinjer. Utskottet tar därför kraftigt avstånd därifrån. Byggnadsrättens framtida utformning är en fråga som får beredas vid arbetet påen ny plan- och byggnadslagstiftning och bör därför inte nu föranleda något ytterligare riksdagens uttalande.

Uttalandet att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas torde syfta till att komplettera eller ersätta det beslutade markvillkoret vid bostadslångivningen med ett generellt gällande markvillkor. Även detta är en fråga som ansluter till det fortsatta lagstiftningsarbetet. Motionsyrkandet avstyrks.

Vidare föreslås i motionen 1760 (fp) att riksdagen skall begära att det fortsatta arbetet med en ny planlagstiftning inriktas på att skapa ökat medbestämmande från allmänhetens sida.

Som motionärerna själva framhåller i motionen 1541 är frågan om demokrati i planeringen f. n. aktuell i flera sammanhang - bl. a. nämns bygglagutredningens betänkande och utredningen om den kommunala demokratin. Inga motsättningar kan anses råda beträffande den principiella uppfattningen. Det finns inte heller i detta sammanhang ännu anledning att göra uttalanden om det fortsatta lagstiftningsarbetets inriktning. Motionärernas syfte kan anses tillgodosett.

I motionen 1758 (c), yrkandet 5, föreslås riksdagen att upprepa vissa tidigare uttalanden från civilutskottets sida angående glesbebyggelse m. m. De uttalanden som avses torde vara följande. 1 samband med att utskottet (CU 1971:26, s. 4-5) slog fast att utnyttjande av mark för även glesbebyggelse förutsätter planmässiga överväganden från samhällets sida, anfördes bl. a. att en sådan princip inte innebär att glesbebyggelse som sådan skulle motverkas. Glesbebyggelse är och kommer att vara, anförde utskottet, den enda lämpliga byggandeformen i stora delar av landet. Vidare tog utskottet (CU 1972:35, s. 17) i samband med behandlingen av planeringsriktlinjer i den fysiska riksplaneringen för friluftsliv och fritidsbebyggelse upp en motionsvis väckt fråga om lokalisering av fritids- och permanentbostäder i anslutning till befintlig jordbruksbebyggelse. Utskottet hänvisade till att avgöranden i denna del ligger inom den kommunala planeringens ram och måste behandlas olika i skilda planeringssammanhang. Utskottet anförde vidare att enligt dess mening en sådan lokalisering inte strider mot förordade planeringsprinciper utan är i många fall otvivelaktigt en lösning som medför ömsesidiga fördelar.

CU 1975:25

5 Utskottet har inte heller nu funnit anledning till andra bedömningar än de refererade och har därmed inte heller någon invändning mot motionens syfte. Förslaget att uttalandena skall upprepas av riksdagen motiveras närmast med att de nya reglerna i en del kommuner tolkats och tillämpats på ett restriktivt sätt. Som utskottet enligt det anförda redan tidigare hänvisat till, ligger dessa avgöranden hos kommunerna. Någon ytterligare riksdagens åtgärd är därför inte påkallad.

Förslaget i motionen 1774 (m) med dess förordande av ett förenklat planförfarande i Stockholms läns skärgårdsområden är ett delförslag bland flera andra rörande utvecklingen i Stockholmsregionen. Förslaget torde syfta till ett förordande av de planeringsformer som studerats och utvecklats för Möja i samråd mellan planverket, länsstyrelsen och Värmdö kommun.

Utskottet får i denna del hänvisa till det fortsatta arbetet med den nämnda planeringen och de ytterligare erfarenheter som kan komma att dras därav. Planförslaget är ett försök att inom ramen för gällande lagstiftning få till stånd en planering, lämpad för ett skärgårdssamhälle där en successiv komplettering av bebyggelsen kan förutses. Motionärernas intresse får tills vidare anses tillgodosett utan ett föreslaget generellt uttalande.

Vissa utredningsförslag

Det i motionen 301 (m), yrkandet g, föreslagna uttalandet beträffande kommuns möjlighet att belägga mark med långvariga byggnadsförbud, torde syfta till att påkalla en utredning av i vilken utsträckning långvariga byggnadsförbud förekommer samt av utredningen föranledda förslag.

Nybyggnadsförbud enligt 15, 35 och 109 §§ BL förordnas för högst ett år och kan förlängas med högst två år i sänder. Frågan om skydd mot skadeverkningar av oskäligt långvariga byggnadsförbud har tidigare aktualiserats i riksdagen (3LU 1967:5, CU 1971:16 och 1973:13). Civilutskottet har hänvisat till att frågan täcktes av bygglagutredningens direktiv och att det inte fanns anledning påkalla provisoriska delförslag. Utredningen har föreslagit en lagstiftning, inriktad på att åstadkomma en generell prövning för alla slags förändringar av markanvändningen. Det fortsatta arbetet på en ny markanvändnings- och planlagstiftning bedrivs nu inom bostadsdepartementet.

Även enligt utskottets mening har nybyggnadsförbuden i vissa fall utsträckts på ett sätt som inte kan förenas med lagstiftningens ursprungliga intentioner och som inte heller eljest kan accepteras. Utskottet har förutsatt att frågorna kommer att bedömas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Något riksdagens beslut krävs därför inte för att tillgodose motionens syfte.

En utredning om problem i samband med permanent boende i fritidsbostäder föreslås i motionen 656 (c). Motionärerna framhåller bl. a. de svå -

CU 1975:25

righeter som uppkommer för kommunerna, främst i fråga om vatten och avlopp samt renhållning.

I byggnadslagstiftningen görs, med undantag av reglerna i 46 § byggnadsstadgan, ingen skillnad på om hus används för permanent boende eller för fritidsändamål. Det är uppenbart att svårigheter uppkommer vid permanent bosättning i ett för fritidsboende planerat område genom de nya krav som då ställs. I vissa sammanhang kan kommun självfallet avstå från att tillgodose nya krav med hänvisning till planbesluten. I andra fall uppkommer svårigheter, som t. ex. de i motionen nämnda, som kan kräva direkta åtgärder med hänsyn till även andras intressen.

Frågornas samband med en ny markanvändningslagstiftning medför att utskottet förutsätter en ytterligare belysning av dessa i det fortsatta arbetet. Motionärernas syfte får därmed anses tillgodosett även utan en begäran om särskild utredning.

Byggnadslagen

I motionen 1773 (c) förordas i fråga om besvärsrätten en sådan uppmjukning av fiiUfojds/orbudei i 149 § BL att kommunmedlemmarna via den kommunala besvärsrätten kan påkalla omprövning av kommunala planbeslut.

Det nämnda stadgandet innebär att särskild klagan inte kan föras över kommunfullmäktiges eller byggnadsnämnds beslut att anta stadsplan och byggnadsplan. Förbud mot klagan gäller också förbundsfullmäktiges förslag till regionplan samt kommunfullmäktiges beslut som innefattar framställning om fastställelse av generalplan. Fullmäktiges beslut att anta generalplan omfattas däremot inte av fullföljdsförbudet.

Utskottet erinrar dock om att förbudet inte hindrar att erinringar mot beslutet får anföras i fastställelseärendet. Sålunda anförda synpunkter kommer sålunda att tas upp och bedömas i fastställelseärendet. Har länsstyrelse fastställt förslag till generalplan, stadsplan eller byggnadsplan får klagan därom föras av sakägare som i ärendet framställt yrkande vilket helt eller delvis lämnats utan bifall.

Utskottet erinrar också om de åtgärder som vidtagits för att förbättra förutsättningarna för en tidig information och för allmän och meningsfull medborgardebatt redan på ett tidigt stadium i planprocessen. Tyngdpunkten i medborgarinflytandet bör, oavsett regelsystemen, förläggas till ett skede i planläggningsarbetet då inflytandet bäst kan göra sig gällande.

Bygglagutredningen har bl. a. föreslagit att byggnadsplaner i stor utsträckning kommer att bli gällande genom kommunens beslut att anta dem. För fall där fastställelse inte skall ske anför utredningen att det kan ifrågasättas om besvärsrätten inte bör utvidgas till en större krets intressenter än i huvudsak enbart fastighetsägare och nyttjanderättshavare. Utredningen har dock enhälligt funnit att allmänhetens intressen även i dessa fall blir tillräckligt tillgodosedda genom möjligheterna att påverka de kommunala besluten.

CU 1975:25

7 Med hänsyn till det anförda finns nu inte skäl att påkalla lagändring enligt motionsförslaget. Frågans bedömning på längre sikt och vid eventuellt ändrade förutsättningar får belysas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Byggnadsstadgan m. m.

Förslagen i propositionen utgår bl. a. från att kraven på bostäders utformning i största möjliga utsträckning görs enhetliga samt att en överföring av anvisningar m. m. för bostadslångivningen till Svensk byggnorm (SBN) skall vara möjlig.

I propositionen anförs att krav framställts på att förbättra bostadens tillgänglighet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga - krav som i regel gäller en ändring av 42 a S BS. Däri stadgas nu att de utrymmen i byggnad, till vilka allmänheten äger tillträde eller som utgör arbetslokal i skälig omfattning skall utformas så, att de blir tillgängliga och kan nyttjas av nämnda personer. Bostadsministern anför att syftet att öka bostadens tillgänglighet inte kan nås endast genom ändring av 42 a § - även nya tilllämpningsföreskrifter i SBN krävs. Förslag till sådana är under utarbetande och kommer att - i vart fall delvis - underställas regeringen för fastställelse. Med hänsyn därtill, anförs det i propositionen, är det rimligt att statsmakternas ställningstaganden får anstå.

I de till 42 a $ hörande tillämpningsföreskrifterna i SBN ingår som bindande föreskrift att minst en förflyttningsväg till utrymmen till vilka allmänheten äger tillträde skall kunna användas av personer med nedsatt rörelseförmåga. Enligt föreskriften kan undantag medges då kostnadsökningen bedöms som oskälig. I fråga om trappa och hiss i sådan förflyttningsväg anförs som råd och anvisningar att enbart trappa inte bör förekomma, och, om detta inte kan undvikas, att den bör vara utförd på visst sätt. Vidare lämnas anvisningar för hissmått m. m.

Vidare föreslås att föreskrift om hiss förs in i 46 § BS - sålunda gällande alla utrymmen. Förslaget utformas så, att hiss skall finnas i byggnad där så erfordras. Syftet anges inte vara att införa ökade krav i förhållande till praxis utan att skapa förutsättningar för att införa bostadslåneprinciperna i SBN. Bestämmelser om inskränkning i hisskravet med hänsyn till t. ex. våningsantal avses ges i SBN. Vid ombyggnad skall enligt gällande principer hisskravet gälla endast beträffande de delar av byggnaden som berörs av ändringen och endast i den omfattning som erfordras för att dessa delar av byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på säkerhet, god hygien och trevnad. Bostadsministern betonar med hänvisning därtill att ändringarna inte avses få en fördyrande inverkan på ombyggnadsverksamheten.

Som förutsättning för bostadslån för nybyggnad gäller nu att hiss skall finnas i hus med mer än fyra våningar. Det kan noteras att omkring tre fjärdedelar av fyravåningshusen dock förses med hiss.

I motionen 1770 (s) hemställs att 42a S BS utvidgas till att omfatta även

CU 1975:25

bostäder samt att begränsningen ”i skälig omfattning” slopas. Motionärerna hävdar bl. a. värdet av en generell bostadsanpassning och av ett obligatoriskt krav på hiss samt anför att skälighetsbedömningarna inte bör ligga i grundregeln utan i stället beaktas i dispensprövningen.

Härtill anknyter förslaget i motionen 1756 (fp), yrkandet 1, med krav på anvisningar för bostadslångivningen som förordar anpassningsbara lägenheter och rumsmått som bättre tillgodoser handikappsynpunkter. Vidare anförs att som låneförutsättning bör gälla att hiss installeras i hus med mer än tre våningar.

Ett förordande av att hiss regelmässigt installeras vid ombyggnad förs fram i motionen 661 (s). Även detta krav knyts till förutsättningarna för bostadslån. Utgångspunkten bör vara densamma som vid nybyggnad - hiss i hus med mer än tre våningar - med undantagsmöjlighet då hissförbindelse kan anordnas via ett grannhus och eljest i undantagsfall då starka skäl kan åberopas.

Civilutskottet har (CU 1974:10, s. 33-34) enhälligt uttalat att det fortsatta normarbetet riktas in på att lägga fast en högre ambitionsnivå i fråga om handikappanpassning. Utskottet förutsatte att överväganden görs om att föra över råd och anvisningar till bindande föreskrifter, från vilka avsteg får ske endast efter dispensprövning. När dessa föreskrifter sammantaget nått sådan allmängiltighet att de kan få generella uttryck i BS blir det naturligt att överväga även detta. Kraven på att vidga handikappanpassningen borde enligt utskottet löpande prövas och prioriteras efter angelägenhetsgrad. Övervägandena bör inte endast knytas till BS utan även till förutsättningarna för bostadsanpassningsbidrag och till det löpande arbetet inom byggstandardiseringen. Utskottet utgick i detta sammanhang från att då pågående arbete med revision av SBN skulle tillgodose krav på vidgningar.

Enligt vad utskottet erfarit kommer en ny utgåva av SBN att presenteras senare i år. Därtill kommer att senare fogas förslag till ytterligare normer. Med hänsyn härtill har utskottet ansett sig inte nu böra ta slutlig ställning till motionsförslagen om nya tillgänglighetsnormer. Utskottets uttalanden till 1974 års riksdag i detta ämne står emellertid fast.

Utskottet har ingen erinran mot förslaget i propositionen om att skapa förutsättningar för att föra in bostadslånenormer i SBN. Utskottet tillstyrker även i övrigt lagförslaget.

I motionen 409 (c) förordas att handikapporganisationerna obligatoriskt blir remissinstans vid byggnadsplaneringen, att länsstyrelse och länsbostadsnämnd har tillgång till handikappsakkunnig vid avgörande av frågor om fysisk planering samt att riktlinjerna för handikappfrågornas hantering i planeringsprocessen ses över.

Enligt utskottets mening bör handikappfrågorna inte ses alltför isolerade från övriga byggnadsfrågor. De i motionen aktualiserade förslagen beträffande inflytandet i planeringsprocessen bör bedömas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Att sakkunskap även i dessa frågor skall finnas tillgänglig

CU 1975:25

i plansammanhang är närmast en självklarhet. Någon riksdagens åtgärd är inte nu erforderlig.

Förslaget att lokal facklig organisation alltid skall anses som part i byggnadslovsärende rörande arbetslokaler förs fram i motionen 406 (s). Förslaget förs fram mot bakgrund av att arbetstagarrepresentanterna efter ändring år 1973 i BS (SFS 1973:840) har rätt att yttra sig när det gäller att inrätta arbetslokal.

Enligt utskottets mening kan det anses förenligt med allmänna principer att de som specifikt och i visst syfte skall medverka i handläggningen också bör ha en däremot svarande besvärsrätt. Detta synsätt har en speciell tyngd när det gäller arbetsmiljöfrågor. Motionsyrkandet har emellertid ett sådant samband med arbetsrättskommitténs arbete (SOU 1975:1) i vad avser arbetets ledning och fördelning samt med övervägandena om medborgarinflytandet i en ny planlagstiftning att utskottet kunnat förutsätta en ytterligare beredning därav utan riksdagens begäran därom.

Slutligen föreslås i motionen 1759 (c) att riksdagen begär regler som hindrar utnyttjande av plast som byggnadsmaterial då brandfara kan uppstå eller krav på beständighet av rörsystem inte uppfylls.

Bestämmelserna om brandskydd i BS och SBN innebär att material skall prövas och brandklassificeras innan de får användas. Ytterligare skärpningar övervägs i pågående revision av SBN. Även beständighetsfrågorna bedöms på motsvarande sätt. Enligt utskottets mening tillgodoser byggnadsbestämmelserna motionärernas syften. Under senare tid har emellertid aktualiserats förhållanden som kan rikta uppmärksamheten på behovet av anpassade kontrollregler beträffande farliga material i inredning, möbler och lagrade varor, m. m.

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för markpolitiken att riksdagen avslår motionen 1975:1758, yrkandet 1,

2. beträffande en förändring av markpolitiken att riksdagen avslår

a. motionerna 1975:301, yrkandet d i motsvarande del, 976 och 1749,

b. motionen 1975:303, yrkandet B,

3. beträffande ökat medbestämmande att riksdagen avslår motionen 1975:1760,

4. beträffande uttalanden om glesbebyggelse m. m. att riksdagen avslår motionen 1975:1758, yrkandet 5,

5. beträffande ett förenklat planförfarande att riksdagen avslår motionen 1975:1774,

6. beträffande långvariga byggnadsförbud att riksdagen avslår motionen 1975:301, yrkandet g,

7. beträffande permanent boende i fritidsbostäder att riksdagen avslår motionen 1975:656,

8. beträffande fullföljdsförbudet i 149!j byggnadslagen att riksdagen avslår motionen 1975:1773,

CU 1975:25

9. beträffande tillgänglighetskrav och krav på hiss att riksdagen avslår motionerna 1975:661, 1756 och 1770,

10. beträffande ändring av 7, 46, 47, 53 och 55 S byggnadsstadgan att riksdagen antar det vid propositionen fogade lagförslaget,

11. beträffande handikapporganisationers medverkan m. m. att riksdagen avslår motionen 1975:409,

12. beträffande arbetslokaler att riksdagen avslår motionen 1975:406,

13. beträffande plast som byggnadsmaterial att riksdagen avslår motionen 1975:1759.

Stockholm den 13 maj 1975

På civilutskottets vägnar

ELVY OLSSON

Närvarande: fru Olsson i Hölö (c), herrar Petersson i Nybro (s), Wennerfors (m), Lindkvist (s), Mattsson i Skee (c), Jadestig (s), Adolfsson (m), Häll (s), Claeson (vpk), fru Landberg (s), herrar Persson i Karlstad (s), Ullsten (fp), Andersson i Gamleby (s) och fru Andersson i Hjärtum (c).

Reservationer

1. beträffande riktlinjer för markpolitiken av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 3 som börjar med "Enligt utskottets” och slutar med "motionärernas syften” bort ha följande lydelse:

Motionsförslaget kan enligt utskottets mening uppfattas som en anslutning till den utveckling av markpolitiken som steg för steg minskar rättstryggheten i enskilt ägande och gränserna för ägandets innehåll. Även om detta inte avsetts, är förslagets utformning dock sådan att det inte kan läggas till grund för ett riksdagens uttalande.

2. beträffande förändring av markpolitiken

a. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "En återgång” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig helt till det synsätt som ligger bakom motionerna 301, 976 och 1749 (alla m). Det får sålunda ses som ett oavvisligt krav att den doktrinära utvecklingen mot samhällsingripanden bryts och att legalt skapade rättigheter kan påräkna ett legalt skydd. Ett bifall till motionerna tillgodoser dessa syften och motverkar inte rimliga krav på planeringsin -

CU 1975:25

gripanden från samhällets sida. Däremot återställs en rättstrygghet som nu upplevs som förlorad.

Av det anförda följer att utskottet tar avstånd från förslaget i motionen 303 (vpk) om att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas. Förslaget illustrerar alltför väl den nuvarande utvecklingens riktning.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande en förändring av markpolitiken att riksdagen

a. med bifall till motionerna 1975:301, yrkandet d i motsvarande del, 976 och 1749 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b. avslår motionen 1975:303, yrkandet B,

b. av herr Claeson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Uttalandet att” och slutar med ”Motionsförslaget avstyrks” bort ha följande lydelse:

Däremot tillstyrks det i motionen 303 (vpk) föreslagna uttalandet att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas. Motionens syfte är att skapa ett reellt samhälleligt planmonopol som inte begränsas av enskilda ekonomiska intressen och som även skulle lösa grundläggande problem inom markprisutvecklingen.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande en förändring av markpolitiken att riksdagen

a. avslår motionerna 1975:301, yrkandet d i motsvarande del, 976 och 1749,

b. med bifall till motionen 1975:303, yrkandet B, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande långvariga byggnadsforbud av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Även enligt” och slutar med ”motionens syfte” bort ha följande lydelse:

De i motionen påpekade missförhållandena har prövats i skilda sammanhang under närmare ett decennium. Allmänna uttalanden och hänvisningar till pågående allmänt lagstiftningsarbete kan uppenbarligen inte framkalla en ändring. Riksdagen bör därför bifalla förslaget i motionen 301 (m), yrkandet g, vars syfte är att påkalla en speciell översyn och ett snabbt förslag till lösning.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande långvariga byggnadsforbud att riksdagen med bifall till motionen 1975:301, yrkandet g, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

CU 1975:25

12 Särskilda yttranden

1. beträffande uttalanden om glesbebyggelse m. m. av fru Olsson i Hölö (c), herr Mattsson i Skee (c) och fru Andersson i Hjärtum (c) som anför:

Riksdagens angivna uttalanden om glesbebyggelse m. m. har fortfarande giltighet. Avgörandena ligger delvis i kommunens hand, delvis i statsmakternas tolkning av grundläggande lämplighetsprinciper i byggnadslagstiftningen. Det är uppenbart att på vissa håll de statliga regionala organen hävdar allmänna planeringsriktlinjer i strid mot dessa uttalanden. Vi förutsätter att dessa tillämpningsfrågor följs med uppmärksamhet så att riksdagens intentioner kan få ökad genomslagskraft.

2. beträffande byggnadsstadgan m. m. av herrar Wennerfors (m)och Adolfsson (m) som anför:

Även om i avvaktan på fortsatt lagstiftningsarbete några yrkanden om en förenkling av byggnormerna inte förts fram, bör i detta sammanhang dock strykas under vikten av att en sådan utveckling främjas. Den detaljreglering som alltmer breder ut sig har i många fall en rent byråkratisk prägel och hämmar initiativ till nya och bättre lösningar. Konsumentkravens styrka och ett stöd för att hävda dessa är i många fall en bättre garanti för att målen nås. Det fortsatta arbetet på att rensa bort onödiga bestämmelser bör drivas med all kraft.

GOTAB 75 9508 S Stockholm 1975