Finansutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:51 om extra bidrag till kommuner och landstingskommuner

Finansutskottets betänkande nr 15

FiU 1975:15

Nr 15

Finansutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:51 om extra bidrag till kommuner och landstingskommuner

Regeringen har i propositionen 1975:51 (finansdepartementet) föreslagit riksdagen att till Extra bidrag till kommuner och landstingskommuner för budgetåret 1975/76 under sjunde huvudtiteln anvisa ett anslag av 300 000 000 kr.

1 propositionen redovisas en överenskommelse mellan regeringen å ena sidan samt Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet å andra sidan om begränsning av kommunalskatternas höjning under åren 1976 och 1977 (bilaga till propositionen). Överenskommelsen innebär att eventuella kommunalskattehöjningar under dessa år skall företas endast i tvingande fall och då maximeras till sammanlagt 1 krona räknat på den sammanlagda kommunal- och landstingsskatten. Under dessa förutsättningar tillskjuter staten 1 200 milj. kr. i statsbidrag motsvarande ca 50 öre per skattekrona för vartdera året. För budgetåret 1975/76 föreslås ett anslag på 300 milj. kr.

Utskottet. Den i propositionen redovisade överenskommelsen mellan regeringen och kommunförbunden är den andra i sitt slag. Den förra träffades på våren 1972 (se prop. 1972:95 och SkU 1972:32). Båda överenskommelserna hade till syfte att begränsa höjningarna i den kommunala inkomstbeskattningen - den förra för åren 1973 och 1974, den nu träffade för åren 1976 och 1977. Som motprestation lovade staten i den första uppgörelsen bl. a. att ge kommunerna visst ökat utrymme på kapitalmarknaden och att verka för största återhållsamhet i fråga om sådana beslut och sådan normgivning som föranleder ökade anspråk på kommunernas utgiftsstat. Denna gång är den statliga motprestationen dessutom, som redan nämnts i ingressen, ett kontant bidrag till kommuner och landsting på sammanlagt 1,2 miljarder kr. för hela tvåårsperioden 1976-1977. Av detta belopp skall 60 96 gå till primärkommuner och 40 % till landstingskommuner. I båda fallen skall fördelningen mellan enskilda kommuner ske i proportion till antalet innevånare. Överenskommelsen förutsätter att tillskottet från staten efter förslag av regeringen godtas av riksdagen.

Utskottet noterar att parterna är ense om att en ny diskussion mellan dem skall äga rum under våren 1976 för att pröva om den kommunala ekonomin för 1977 kan förmodas på ett påtagligt sätt utvecklas i negativ riktning i förhållande till de förutsättningar som ligger till grund för överenskommelsen.

I Riksdagen 1975. 5 sami. Nr 15

FiU 1975:15

2 Utskottet anser i likhet med föredraganden, statsrådet Sträng, att det är tillfredsställande att man genom den träffade överenskommelsen kunnat begränsa de kommunala skattehöjningarna. Denna begränsning bör i kombination med den i prop. 1975:92 föreslagna sänkningen av den statliga inkomstskatten verksamt underlätta avtalsförhandlingarna och därigenom bidra till en stabilisering av den svenska ekonomin.

Utskottet tillstyrker därför den medelsanvisning som behövs för att regeringen under instundande budgetår skall kunna uppfylla sina åtaganden enligt överenskommelsen och hemställer

att riksdagen till Extra bidrag till kommuner och landstingskommuner för budgetåret 1975/76 under sjunde huvudtiteln anvisar ett anslag av 300 000 000 kr.

Stockholm den 15 april 1975

På finansutskottets vägnar NILS G. ÅSLING

Närvarande: herrar Åsling (c), Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Kristiansson (c), Franzén (s), Löfgren (fp), Fågelsbo (c), Söderström (m), Pettersson i Malmö (s), Hermansson (vpk), Wirtén (fp), af Ugglas (m), Bergman i Nyköping (s), Gustavsson i Eskilstuna (s) och Rämgård (c).

Särskilda yttranden

1. av herrar Söderström (m) och af Ugglas (m) som anför:

Den partiöverenskommelse som träffades den 4 mars beträffande skatter och avgifter under 1976 innebär att förutsättningarna för överenskommelsen mellan regeringen och Svenska kommunförbundet samt Landstingsförbundet redan har förändrats i grunden. Effekterna av partiöverenskommelsen på kommunernas ekonomi torde redan i sig vara av en storlek som överskrider den ram inom vilken kommunalskatternas höjning under 1976 och 1977 skulle begränsas.

Det är utomordentligt angeläget att kommunalskatterna så långt möjligt ligger kvar vid oförändrad nivå under 1976 och 1977. Den nya förhandling, som förutsatts äga rum våren 1976 för den händelse den kommunala ekonomin utvecklats otillfredsställande i förhållande till överenskommelsens förutsättningar, kan befaras visa sig otillräcklig. En sådan omförhandling av den träffade uppgörelsen kan bli nödvändig redan innevarande år när resultatet av de pågående avtalsförhandlingarna är kända liksom även beslut i anledning av aviserade propositioner, som berör den kommunala ekonomin.

FiU 1975:15

2. av herr Hermansson (vpk) som anför:

I och för sig är det tillfredsställande att höjningarna av de kommunala skatterna begränsas, eftersom den proportionella kommunalskatten jämfört med den progressiva statliga inkomstskatten hårdast drabbar de lägre inkomsttagarna. Samtidigt växer emellertid starkt behovet av ökade insatser på det kommunala området, t. ex. för tillgodoseende av kravet på daghemsplatser till alla barn. Detta kräver en ökning av statens bidrag utöver vad som skett i den nu träffade uppgörelsen. Den i prop. 1975:92 föreslagna skatteomläggningen har i vissa avseenden negativa verkningar för kommuner och landsting, vilka borde ha befriats från höjningen av arbetsgivaravgifterna. Något allmänt omdöme om sambandet mellan begränsningen av kommunalskattehöjningarna, den statliga skatteomläggningen och avtalsrörelsen å ena sidan och å andra sidan vad som i utskottets betänkande benämnes ”stabilisering av den svenska ekonomin” torde vara svårt att

ge -

GOTAB 75 9225 S Stockholm 1975