Bet. 1975:InU10

Inrikesutskottets betänkande med anledning av motioner om arbetslöshetsersättning till företagare

Typ: Betänkande
Datum: 1975-02-12
Källa: data.riksdagen.se

Inrikesutskottets betänkande nr 10

InU 1975:10

Nr 10

Motionerna

I motionen 1975:946 av herrar Lindahl i Hamburgsund (fp) och Åberg (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att arbetsmarknadsstyrelsen ges i uppdrag att verkställa utredning i syfte att möjliggöra för svenska yrkesfiskare att erhålla arbetslöshetsersättning vid inträffad ofrivillig arbetslöshet i utomnordiska hamnar.

I motionen 1975:1726 av herr Nordgren m. fl. (m,c, fp) yrkas att riksdagen hos regeringen som sin mening ger till känna att företagarnas rätt till ersättning bör förbättras då det gäller ersättning för oförvållad arbetslöshet samt att i enskild firma medhjälpande make/maka till företagaren bör ha rätt till ersättning i enlighet med i motionen anförda synpunkter.

Arbetslöshetsbegreppet för företagare

Gällande regler

Den som tillhör en erkänd arbetslöshetskassa har på villkor som anges i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring rätt tili ersättning vid arbetslöshet. Den som inte är berättigad till ersättning från den frivilliga försäkringen kan få stöd vid arbetslöshet enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. För rätt till ersättning gäller vissa allmänna villkor, som i princip är desamma i båda lagarna. Den som gör anspråk på ersättning skall vara anmäld som arbetssökande hos den offentliga förmedlingen. Han skall vara arbetsför och oförhindrad att ta arbete. Han skall dessutom, om inte godtagbara hinder föreligger, vara beredd att anta erbjudet lämpligt arbete samt inte kunnat få sådant arbete. Utöver dessa villkor gäller för företagare att arbetslöshet anses föreligga först när den personliga verksamheten i rörelsen upphört annat än tillfälligt, om inte arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) av särskilda skäl föreskriver annat.

Förarbeten

I prop. 1973:56 med förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring behandlades arbetslöshetsbegreppet för företagare tämligen utförligt. Föredragande de -

1 RikcHaopn IQ7S 1R ww/ Nr 10

InU 1975:10

partementschefen framhöll att den principiella och grundläggande huvudregeln bör vara att en företagares arbetslöshet börjar den dag då hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört. Departementschefens vidare resonemang redovisas förutom i propositionen i inrikesutskottets betänkande 1974:18 s. 2 och 3.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen väcktes motioner som gick ut på att ersättning skulle kunna utgå även i andra situationer än avveckling av en rörelse. Bl. a. förekom en motion (1973:1536) med samma syfte som den nu aktuella 1726.

Inrikesutskottet anförde i sitt i denna del enhälliga betänkande, 1973:23, som också godkändes av riksdagen:

Utskottet vill inte förorda en ändring i definitionen av arbetslöshet för företagare enligt huvudregeln. Däremot är utskottet inte främmande för att det kan vara berättigat att AMS prövar om lättnader bör ske dispensvägen.

I synnerhet för företagare, vilkas verksamhet ingår såsom ett led i en integrerad produktionsprocess och därför ofta innebär begränsade möjligheter att påverka utvecklingen, kan det finnas arbetslöshetssituationer av annat slag än avveckling som det bör vara möjligt att i vart fall försäkra sig mot. Det kan gälla exempelvis vissa underleverantörer eller företagare i transportbranschen. Med det anförda har utskottet besvarat de förevarande motionsyrkandena, som alltså inte bör föranleda någon åtgärd.

1974 års riksdag

Utskottet behandlade förra året en motion som gick ut på att vidga möjligheterna för företagare att få arbetslöshetsersättning. Inrikesutskottet hänvisade i sitt enhälliga betänkande 1974:18 till ställningstagandet i samband med antagandet av den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring och anförde vidare:

Utskottet har nu inhämtat att det föreligger långt framskridna planer på att till försäkringen ansluta en grupp åkare som skulle få rätt att på vissa villkor få ut ersättning utan att krav på rörelsens avveckling uppställs. En utveckling av det slag utskottet antydde förra året är alltså på väg. Att man på detta sätt söker sig fram till effektivare ersättningsregler för företagare är värdefullt. Utskottet förutsätter att myndigheterna inom ramen för gällande regler har en generös inställning till förslag från företagarkassor om utvidgning av ersättningsrätten. Erfarenheterna av den planerade försöksverksamheten kan ge vägledning för den utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring som nyligen startat. Den utredningen kommer att få anledning att ta upp problemet om företagares rätt till ersättning vid arbetslöshet i dess helhet. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig utskottet inte ha anledning föreslå riksdagen att vidta någon åtgärd i anledning av det aktuella motionsyrkandet.

Riksdagen följde utskottets förslag.

InU 1975:10

3 Makes ersättningsrätt

Gällande bestämmelser

Två makar, som gemensamt driver en rörelse, kan båda vara ersättningsberättigade från arbetslöshetsförsäkringen. En förutsättning är givetvis att båda makarna är medlemmar i arbetslöshetskassa. Även enligt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd finns det möjligheter för två makar som deltagit i driften av ett företag att båda får stöd om företaget avvecklas.

Tidigare behandling

Vid behandlingen av förslaget till en ny arbetslöshetsförsäkring tog inrikesutskottet upp en motion som rörde makars rätt till ersättning i de fall både man och hustru är verksamma i ett företag, men endast den ena av dem deklarerar för inkomst från företaget. Motionärerna ansåg att båda makarna borde ha rätt till ersättning vid arbetslöshet i sådana fall.

Utskottet, som var enhälligt, anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande 1973:23 s. 57:

Utskottet kan inte se annat än att motionärernas önskemål är tillgodosett. Makar som gemensamt arbetar i ett företag har möjlighet att båda vara medlemmar i arbetslöshetskassa, oavsett vem som taxeras för inkomsten. Reglerna om rätt till kassaersättning avgör sedan om de får ersättning. Med hänsyn till överförsäkringsbestämmelserna kan det därvid bli aktuellt att göra en fördelning av rörelseinkomsten på de båda makarna i förhållande till deras arbetsinsats. När det gäller kontantstödet blir makes ersättningsrätt beroende av den faktiska arbetssituationen i företaget. Det skall därvid inte vara utslagsgivande vem av makarna som taxeras för inkomsten från företaget (se prop. s. 176).

Frågan återkom genom motion till 1974 års riksdag. Utskottet hänvisade till sitt ställningstagande år 1973 och avstyrkte motionen (InU 1974:18). Betänkandet var enhälligt och riksdagen följde utskottet.

Särskilda regler för fiskare

Gällande bestämmelser

Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa, som är en företagarkassa, har regler som innebär en vidsträcktare definition av arbetslöshetsbegreppet än som gäller för företagarkassor i allmänhet. Dessa regler har tillkommit genom den dispensmöjlighet som lagen medger. Medlem i Sveriges fiskares kassa betraktas som arbetslös under dag då fiske omöjliggörs på grund av väderleksförhållanden, ishinder, maskin- eller båthaveri, motorbyte eller drivmedelsbrist till följd av importsvårigheter. Ersättning utgår om kassamedlemmen till följd av någon av ovanstående omständigheter nödgas stanna i land i Sverige eller annat nordiskt land.

InU 1975:10

4 Tidigare behandling

Vid 1972 års riksdag väcktes en motion (1972:1378) med yrkande att arbetslöshetsersättning för fiskare skulle kunna utgå även i hamnar utanför Norden. I första hand tänkte man sig de fall då fiskare tvingas kvarstanna i hamn i Skottland eller England.

Inrikesutskottet som behandlade motionen (InU 1972:3 s. 49) erinrade om att motionen berörde den viktiga principfrågan att den arbetslöse har skyldighet att stå till arbetsmarknadens förfogande för att rätt till ersättning skall föreligga. Utskottet ansåg att problemet borde övervägas i ett större sammanhang och då lämpligen i samband med det då pågående arbetet på propositionen om en ny arbetslöshetsförsäkring.

I propositionen 1973:56 (s. 177) togs frågan upp. Departementschefen anförde att den gällande regleringen om yrkesfiskarnas ersättningsrätt utgjorde undantag från principen att den arbetslöse skall stå till arbetsmarknadens förfogande i Sverige och att undantaget fick ses mot bakgrund av de speciella förhållanden som råder för yrkesfiskarna. En utvidgning av denna särregel till att avse även hamnar utanför Norden ansåg departementschefen inte vara befogad. Det väcktes inte någon motion i ämnet, och utskottet hade inte något att erinra mot departementschefens anförande i denna del.

Vid 1974 års riksdag väcktes en motion med samma yrkande som motionen 1975:946. Inrikesutskottet hänvisade till riksdagsbehandlingen 1973 och uttalade att skäl saknades för ändrat ställningstagande. Därutöver anförde utskottet att utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring kunde få anledning att gå in på den aktuella frågan. Riksdagen godkände utskottets betänkande.

Utskottet

I förevarande motioner behandlas frågor som rör företagares rätt till ersättning vid arbetslöshet. Arbetslöshetsförsäkringen administreras genom enskilda arbetslöshetskassor som täcker olika delar av arbetslivet. Det helt dominerande antalet kassor har arbetstagare som medlemmar, men inom vissa yrkesområden finns även kassor för företagare. Det sammanlagda antalet medlemmar i företagarkassorna är ca 20 000 medan arbetslöshetsförsäkringen totalt omfattar ca 2,5 miljoner förvärvsarbetande.

Den som inte är berättigad till ersättning från arbetslöshetskassa kan vid arbetslöshet i stället tillerkännas kontant arbetsmarknadsstöd. Vissa grundläggande ersättningsvillkor är desamma för båda ersättningsformerna. Det gäller bl. a. det särskilda villkoret för företagare att arbetslöshet anses föreligga först när företagarens personliga verksamhet i rörelsen upphört annat än tillfälligt. Detta innebär att rörelsen måste avvecklas för att ersättningsrätt skall inträda. AMS kan dock ge dispens från denna regel. På grund härav har särskilda regler meddelats för Sveriges fiskares kassa varom mera i det

InU 1975:10

följande. I övrigt har AMS utan krav på avveckling medgivit ersättning i force majeure-situationer.

I motionen 1726 yrkas att riksdagen hos regeringen begär att företagarnas ersättningsrätt vid oförvållad arbetslöshet skall förbättras. Motionärerna vänder sig särskilt mot kravet på rörelsens avveckling för att ersättningsrätt skall föreligga.

Förra året behandlade utskottet en motion med samma syfte som den nu aktuella. Utskottet pekade då på att det fanns långt framskridna planer på att till försäkringen på försök ansluta en grupp åkare som skulle fl rätt att på vissa villkor 11 ut ersättning utan krav på avveckling av rörelsen. Utskottet konstaterade i anslutning härtill att den planerade försöksverksamheten innebar en utveckling av det slag utskottet antydde 1973 då den nya lagstiftningen antogs. Utskottet uttalade vidare att det var värdefullt att man på detta sätt sökte sig fram till effektivare ersättningsregler för företagare. Utskottet förutsatte också att myndigheterna inom ramen för gällande regler skulle ha en generös inställning till förslag från företagarkassor om utvidgning av ersättningsrätten. Slutligen hänvisade utskottet till utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring som skulle ta upp problemet om företagares rätt till ersättning vid arbetslöshet i dess helhet.

Företagares rätt till arbetslöshetsersättning är en komplicerad fråga som hänger ihop med konstruktionen av arbetslöshetsförsäkringen i stort. Frågan om ändring i lagreglerna bör därför behandlas i ett större sammanhang inom den pågående utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Det sagda utesluter inte att man försöker vidga försäkringsskyddet för olika grupper företagare genom de dispensmöjligheter som AMS har. Utskottet är som redovisades förra året positivt till en sådan utveckling. Den ovan nämnda gruppen åkare har numera anslutits till försäkringen och har alltså på vissa villkor rätt till ersättning även vid tillfälligt avbrott i rörelsen. Enligt utskottets uppfattning är det värdefullt med en vidareutveckling av försäkringsskyddet efter liknande principer för andra grupper företagare. Med hänsyn till det anförda bör motionsyrkandet inte föranleda någon åtgärd.

I motionen 1726 tas också upp frågan om makes rätt till ersättning i det fall två makar gemensamt driver en rörelse men endast den ene av dem deklarerar för inkomst av rörelsen. Utskottet konstaterar liksom i fjol att ersättningsrätten inte är beroende av vilken av makarna som i skattehänseende svarar för rörelsen utan hänger samman med makarnas faktiska arbetsinsats m. fl. faktorer. Med hänsyn härtill bör motionen inte heller i denna del föranleda någon åtgärd.

En fråga som rör medlemmarna i Sveriges fiskares kassa tas upp i motionen 946. Medlem i den kassan, som är en företagarkassa, betraktas som arbetslös under dag då fiske inte är möjligt på grund av väderleksförhållanden, ishinder, maskin- eller båthaveri, motorbyte eller drivmedelsbrist till följd av importsvårigheter. Ersättning utgår då medlemmen till följd av någon av dessa omständigheter stannar i hamn i Sverige eller annat nordiskt land

InU 1975:10

och inte kan beredas annat arbete. I motionen yrkas att regeln skall utsträckas till att gälla vid arbetslöshet av det angivna slaget även i utomnordiska hamnar.

Denna fråga prövades 1973 i propositionen med förslag om ny arbetslöshetsförsäkring. Departementschefen anförde då att regleringen av yrkesfiskares ersättningsrätt utgjorde ett undantag från principen att den arbetslöse skall stå till arbetsmarknadens förfogande i Sverige och att undantaget fick ses mot bakgrund av de speciella förhållanden som råder för yrkesfiskare. En utvidgning av denna särregel till att avse även hamnar utanför Norden ansåg departementschefen inte vara befogad. Riksdagen hade inte något att erinra mot vad departementschefen anförde.

Utskottet, som behandlade en liknande motion förra året, är inte heller i år berett tillstyrka det framställda motionsyrkandet. Utskottet förutsätter att frågan tas upp i utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Därvid bör beaktas den strukturomvandling fiskerinäringen f. n. genomgår.

Utskottet hemställer

1. beträffande företagares rätt till ersättning vid arbetslöshet m. m. att motionen 1975:1726 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

2. beträffande yrkesfiskares rätt till arbetslöshetsersättning att motionen 1975:946 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 februari 1975

På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Nilsson i Östersund (s), Stridsman (c), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn (s), fru Jonäng (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Nilsson i Kalmar (s). Gustafsson i Säffle (c), Lorentzon (vpk), Jonsson i Mora (fp), Granstedt (c) och Ulander (s).

GOTAB 75 8868 S Stockholm 1975