Inrikesutskottets betänkande med anledning av dels propositionen 1975:45 om riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen, dels propositionen 1975:1 såvitt gäller Arbetsmarknadsutbildning jämte motioner

Inrikesutskottets betänkande nr 14 InU 1975:14

Nr 14

Inrikesutskottets betänkande med anledning av dels propositionen 1975:45 om riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen, dels propositionen 1975:1 såvitt gäller Arbetsmarknadsutbildning jämte motioner I

detta betänkande behandlas propositionen 1975:45 (arbetsmarknadsdepartementet) om riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen samt det i propositionen 1975:1 bilaga 13 (arbetsmarknadsdepartementet) under programmet Yrkesmässig och geografisk rörlighet upptagna avsnittet Arbetsmarknadsutbildning.

I sammanhanget tar utskottet upp 22 motioner som väckts dels under allmänna motionstiden, dels med anledning av propositionen 45. Motionsyrkandena redovisas i det följande.

Propositionerna

Regeringen har i 'propositionen 1975:1 bilaga 13 efter föredragning av statsrådet Leijon föreslagit riksdagen att godkänna den i propositionen förordade ändringen av grunderna för utbildningsbidrag. Vidare har i propositionen för arbetsmarknadsutbildning beräknats ett belopp av 1 086 700 000 kr.

Regeringen har därefter i propositionen 1975:45 efter föredragning av statsrådet Leijon föreslagit riksdagen att

1. antaga de riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen som förordats i propositionen,

2. godkänna de i propositionen föreslagna nya grunderna för utbildningsbidrag till kursdeltagare och stöd till företag som anordnar utbildning av anställda,

3. bemyndiga regeringen att vid behov med hänsyn till arbetsmarknadsläget göra undantag från 20-årsgränsen för utbildningsbidrag,

4. bemyndiga regeringen att fastställa ram för stöd till företag som anordnar utbildning av anställda vid risk för permittering eller uppsägning,

5. antaga förslaget till lag om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen.

1 Riksdagen 1975. 18sami Nr 14

InU 1975:14

2 Lagförslaget Förslag till

Lag om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen

Härigenom föreskrives följande.

1 § Arbetsgivaravgift för finansiering av arbetsmarknadsutbildningen erlägges till staten enligt denna lag.

2 § Arbetsgivare erlägger årligen arbetsgivaravgift med belopp som motsvarar fyra tiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagarens lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring är för handen.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

3§ Med arbetsgivare avses i denna lag den som enligt 19 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall erlägga avgift till sjukförsäkring.

4 § I fråga om debitering och uppbörd av arbetsgivaravgift enligt denna lag äger lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. motsvarande tillämpning.

5 § Avgifterna för finansiering av arbetsmarknadsutbildningen föres till en fond, benämnd arbetsmarknadsutbildningsfonden, som förvaltas enligt grunder som regeringen fastställer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

lull 1975:14

3 Behandlas

Motionerna utsk. utsk.

yttr. s. hemst. p.

1975:399 av herr Helén m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att det särskilda utbildningsbidraget 17 13

för ungdomar och kvinnor bör återinföras i samband med att regeringen

beslutar om disposition av den begärda finansfullmakten för arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

4. att riksdagen hos regeringen begär att grundbidragen vid arbetsmark- 20 19

nadsutbildning värdesäkras genom anknytning till basbeloppet.

Motionen behandlas beträffande yrkandena 2, 3 och 5 i betänkandet InU 1975:3 samt beträffande yrkandena 6 och 7 av utskottet i senare betänkande.

1975:643 av herr Nordstrandh m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos re- 17 15

geringen begär att försöksverksamhet med utbildning av grovplåtslagare och grovsvetsare i AMS-regi snarast igångsätts.

1975:942 av fru Hörnlund m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att 24 26

försöksverksamheten med barntillsyn i samband med arbetsmarknadsutbildning får utökas till att omfatta även kursdeltagare som genomgår utbildning utanför AMU-center.

1975:949 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar

2. att höja det särskilda utbildningsbidraget för utbildning av ungdom 17 13

och kvinnor från 5 till 8 kr. per timme,

3. att utbildningsbidrag ges till ungdomar under 20 år som anvisas vakanta 9 2

platser vid AMU-center i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen bifaller AMS förslag om utvidgad barntillsynsservice för 24 26

elever inom arbetsmarknadsutbildningen, att bestridas inom det av regeringen föreslagna förslagsanslaget för arbetsmarknadsservice.

Motionen behandlas beträffande yrkandet 1 i betänkandet InU 1975:3 samt beträffande yrkandet 4 i senare betänkande.

1975:1697 av fru Fraenkel (fp) vari - med hänvisning till motiveringen i motionen 1975:1755 - yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av systemet 20 22

för ekonomiskt stöd åt eleverna vid arbetsmarknadsutbildning att särbehandlingen av ensamstående upphör.

Motionen behandlas beträffande yrkandet 1 i betänkandet InU 1975:5.

1975:1708av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen beslutar 22 24

om en uppräkning av förmånerna för eleverna vid AMU-center enligt följande: -

InU 1975:14

4 Behandlas utsk. yttr. s.

grundbidraget fastställs till 1 000 kr. per månad lika för gifta och ogifta,

barntilläggen fastställs per månad för

barn i åldern 0-9 år till 270 kr.

barn i åldern 10-15 år till 405 kr.

barn i åldern 16-19 år till 495 kr.

1975:1712 av fru Jonäng (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att försöken med jämställdhetsbidrag utökas till 14

att omfatta hela landet.

Motionen behandlas beträffande yrkande 2 i senare betänkande.

1975:1717 av herr Lindström m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos re- 15 geringen begär att arbetsmarknadsverket ges möjligheter att anordna särskilda ALU-kurser för icke svensktalande invandrare.

1975:1736 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) vari yrkas att riksdagen hos 14

regeringen begär sådan ändring av reglerna för svenskundervisning av invandrare inom arbetsmarknadsutbildningen att individuell förlängning av undervisningen blir möjlig.

1975:2001 av herr Nordstrandh m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar 11

att hos regeringen begära att en arbetsgrupp snarast tillsätts för att med beaktande av vad som anförts i motionen utarbeta förslag till former och riktlinjer för en hela utbildningsfältet omfattande samplanering, samordning och samverkan mellan arbetsmarknadsutbildningen och det reguljära utbildningsväsendet.

1975:2005 av fru Johansson i Hovmantorp (s) och herr Nilsson i Växjö 16

(s) vari yrkas att riksdagen beslutar bemyndiga regeringen att, när särskilda omständigheter föreligger, höja bidraget till företag vid utbildning av handikappade.

1975:2006 av fru Landberg (s) vari yrkas att riksdagen bemyndigar re- 21

geringen att besluta om tillägg till utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildningen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1975:2007 av herr Nilsson i Växjö (s) och fru Johansson i Hovmantorp 20

(s) vari yrkas att riksdagen bemyndigar regeringen att vid utbildning, som omfattar längre tid, justera utbildningsbidraget om löneutvecklingen ger anledning därtill.

1975:2010 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att bemyndiga regeringen att höja det nuvarande 21

grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning fr. o. m. den 1 september 1975 till en nivå som motsvarar fördyringen av levnadskostnaderna,

utsk.

hemst. p.

18 InU 1975:14

2. att riksdagen hos regeringen begär att arbetslöshetsförsäkringsutredningen ges i uppdrag att överväga lämpligaste formen för värdesäkring av utbildningsbidragen,

3. att riksdagen hos regeringen begär att arbetsmarknadsstyrelsen ges i uppdrag att särskilt överväga möjligheterna för samarbete med folkhögskolorna och studieförbunden vid anordnandet av s. k. preparandkurser.

1975:2011 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen, med biträdande i övrigt av propositionen 1975:45, beslutar

A. att fr. o. m. den 1 juli 1975 fram t. o. m. innevarande års utgång provisoriskt uppräkna grundbidraget för AMU-eleverna med 200 kr. per månad,

B. 1. att en utbildningslön fastställs på 2 500 kr. per månad för den som inte har barn, att gälla även för kursdeltagare under 20 år,

2. att barnfamiljerna erhåller ett extra stöd med för barn i åldern 0-9 år 270 kr.,

för barn i åldern 10-15 år 405 kr., för barn i åldern 16-19 år 495 kr.,

3. att ge regeringen till känna vad i övrigt i motionen anförts.

1975:2012 av herr Jonsson i Alingsås (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar anhålla hos regeringen om att folkhögskolorna i större utsträckning utnyttjas för den förberedande arbetsmarknadsutbildningen.

1975:2013 av fru Jonäng m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. att ett särskilt stimulansbidrag på 20 kr. per dag införs för dem som utbildar sig inom för män respektive kvinnor icke traditionella yrkesområden,

2. att inom bristyrkesutbildningen 5 000 låginkomsttagare per år bereds utbildning.

1975:2014 av herr Karlsson i Mariefred (c) vari yrkas att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975:45 beslutar uttala att den möjlighet som finns att vid folkhögskolorna ge förberedande utbildning inom arbetsmarknadsutbildningen skall tillvaratas i ökad utsträckning samt att ökade möjligheter skall ges den enskilde eleven att själv avgöra vilken form av förberedande utbildning han/hon skall fl del av.

1975:2015 av herr Magnusson i Borås (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att avslå propositionen 1975:45 i vad avser höjning av arbetsgivaravgiften.

1975:2016 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen ger till känna att de icke arbetslöshetsförsäkrades ekonomiska situation under arbetsmarknadsutbildningen beaktas av utredningen om den allmänna arbetslöshetsförsäkringen,

Behandlas utsk. utsk.

yttr. s. hemst. p.

20 20

12 5

22 24

18 23

18 23

23 25

12 5

9 6

14 1

12 5

25 27

19 17

1* Riksdagen 1975.18sami Nr 14

InU 1975:14

2. att undantag från anställningsvillkoret vid utbildning i företagen skall beviljas, om detta med hänsyn till konsekvenserna för individens situation på arbetsmarknaden är lämpligt,

3. att yrkesutbildning inom fångvården bör bedrivas på samtliga anstalter, där sådan utbildning bedrivs f. n.,

4. att grundbidraget, utöver den föreslagna höjningen den 1 juli 1975, höjs med 100 kr. från den 1 september 1975,

5. att reformen finansieras med en arbetsgivaravgift, vilken fastställs på sätt som anges i motionen.

1975:2017 av herr Olsson i Järvsö (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att samordningsfrågorna beträffande ungdomsutbildning och arbetsmarknadsutbildning blir föremål för utredning enligt i motionen anförda riktlinjer.

1975:2018 av fru Sundberg (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär bestämmelser, syftande till att elever i arbetsmarknadsutbildning, som studerar vid det reguljära utbildningsväsendet, likställs med övriga elever i vad gäller utgifter för läromedel.

Behandlas utsk. yttr. s.

utsk.

hemst. p. 11

21 Utskottet

I betänkandet behandlas de nya riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen som läggs fram av regeringen. Tyngdpunkten i förslaget är en genomgripande refom av det studiesociala stödet (utbildningsbidragen) vid sådan utbildning. Förslaget har i den delen samordnats med det studiesociala stöd vid den allmänna vuxenutbildningen som presenteras i propositionen 1975:23.

Arbetsmarknadsutbildning anordnades redan vid slutet av första världskriget i form av kurser för arbetslösa kvinnliga textilarbetare, och under 1930-talets arbetslöshetskris förekom en ganska omfattande utbildning för arbetslös ungdom. Det gällde i båda fallen till stor del utbildning av mer allmänbildande karaktär. En mera markerad inriktning på yrkesutbildning av arbetslösa startades vid mitten av 1940-talet. Verksamheten hade dock under de första efterkrigsåren obetydlig omfattning. Det var först under 1960-talet som arbetsmarknadsutbildningen tog fart och utvecklades till ett av arbetsmarknadspolitikens mest betydelsefulla instrument. Utvecklingen kan belysas med siffror från åren 1960 och 1974, som kan anses jämförbara från sysselsättningssynpunkt. År 1960 var i genomsnitt per månad 6 580 personer i arbetsmarknadsutbildning, år 1974 var antalet 40 660.

Arbetsmarknadsutbildningen omfattade länge i huvudsak män, men andelen kvinnliga deltagare har successivt ökat. Från 1960 till 1974 ökade andelen kvinnor från 14 till 48 %. Utbildningen av män har varierat med

InU 1975:14

konjunkturförändringarna, medan antalet kvinnor i utbildning ökat oberoende av sysselsättningsläget. Detta hänger samman inte bara med att kvinnor i större utsträckning sökt sig ut på arbetsmarknaden utan också med viljan att underlätta för kvinnor att träda ut i yrkeslivet.

Kostnaderna för arbetsmarknadsutbildningen uppgick budgetåret 1960/61 till knappt 70 milj. kr. Budgetåret 1973/74 hade de stigit till 864 milj. kr.

På förslag av utskottet (InU 1971:33) begärde 1971 års höstriksdag en allmän översyn av arbetsmarknadsutbildningen. En sådan har utförts av kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen (KAMU) som på hösten 1974 redovisade resultatet av sitt arbete i betänkandet Utbildning för arbete (SOU 1974:79). Betänkandet ligger till grund för propositionen 1975:45.

Utskottet har tidigare i år behandlat arbetsmarknadsfrågor med anknytning till budgetpropositionen i betänkandet Inu 1975:3. 1 samband med behandlingen av den föreliggande propositionen tar utskottet upp vissa i budgetpropositionen (bil. 13 s. 72-75, 80-81) kvarstående frågor om arbetsmarknadsutbildning samt motioner angående denna utbildning som väckts dels under allmänna motionstiden, dels i anslutning till den aktuella propositionen.

I den följande framställningen ansluter utskottet till dispositionen i propositionen 45.

Arbetsmarknadsutbildningens omfattning och mål

Inledningsvis framhåller föredragande statsrådet att arbetsmarknadsutbildningen som arbetsmarknadspolitiskt medel har både utbildningspolitiska, fördelningspolitiska och tillväxtpolitiska mål. Det påpekas att den fördelningspolitiska uppgiften har skjutits i förgrunden allteftersom man blivit på det klara med sambandet mellan inkomst, sysselsättning och utbildning.

I propositionen diskuteras möjligheterna att lägga fast arbetsmarknadsutbildningens totala omfattning i långsiktiga planer. Föredragande statsrådet anser - liksom KAMU - att så inte bör ske. Utskottet delar den uppfattningen. Utbildningsbehovet varierar självfallet med förändringarna i sysselsättningsläget men är också beroende av ungdomsutbildningens och den allmänna vuxenutbildningens omfattning och inriktning. Utskottet återkommer i det följande till samordningen mellan olika utbildningsformer.

Villkor för rätt till arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildningen var från början tillgänglig endast för arbetslösa. Under 1960-talet mjukades arbetslöshetsvillkoret upp till att omfatta även risk för arbetslöshet, varvid detta begrepp gavs en vidsträckt tolkning. Vidare öppnades möjlighet till arbetsmarknadsutbildning för icke-arbetslösa genom försöksverksamhet med s. k. bristyrkesutbildning, dvs. utbildning

InU 1975:14

till vissa angivna yrken med hög efterfrågan på arbetskraft.

I propositionen uttalas att det inte kan bli fråga om att ändra på de angivna grundläggande förutsättningarna för rätt till arbetsmarknadsutbildning. Den bör alltså fortfarande vara inriktad på dem som är arbetslösa eller löper risk att bli arbetslösa. Utskottet ansluter sig till denna uppfattning. Därutöver bör emellertid av fördelningspolitiska skäl vissa grupper icke-arbetslösa ges tillträde till utbildningen.

Begreppet risk för arbetslöshet har i tillämpningen främst knutits till sysselsättningsläget i vissa näringsgrenar och branscher. Det betonas i propositionen att hänsyn också bör tas till omständigheterna i individuella fall. Utskottet ansluter sig till denna ståndpunkt.

Försöksverksamhet med bristyrkesutbildning påbörjades budgetåret 1966/67. F. n. omfattar utbildningen yrken inom verkstadsindustrin, motorbranschen, biltrafiken, byggnadsindustrin, pappers- och massaindustrin, grafiska industrin samt vård- och kontorsområdena.

Bristyrkesutbildningen har hittills varit dimensionerad för 3 000 personer per år. Utbildningen hade till en början en obetydlig omfattning, och det är först under senare år som man kommit i närheten av den beräknade volymen. Orsakerna till att bristyrkesutbildningen inte fått den anslutning man räknat med anses vara dels att utbildningsbidragen inte varit attraktiva, dels att de som lämnar sin anställning för utbildning inte med säkerhet kunnat påräkna arbete efter utbildningens slut. De förbättrade utbildningsbidrag som föreslås i propositionen och den förra året antagna lagen om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning kan dock väntas öka intresset för bristyrkesutbildningen.

I propositionen föreslås att det liksom hittills skall ankomma på regeringen och AMS att bestämma vilka kurser som skall ingå i bristyrkesutbildningen, eftersom valet av yrken självfallet måste omprövas från tid till annan beroende på arbetskraftsefterfrågan. Utskottet finner denna anordning naturlig och tillstyrker förslaget. Likaså biträder utskottet förslaget att regeringen skall fastställa ramen för utbildningens omfattning. Avsikten är att volymen tills vidare skall bestämmas till 10 000 påbörjade utbildningar per år. I den summan bör endast räknas in personer som valt utbildningen utan att arbetslöshet eller risk härför förelegat.

Av fördelningspolitiska skäl föreslog KAMU ytterligare vidgning av arbetsmarknadsutbildningen till grupper som ej är arbetslösa eller löper risk att bli det. Kommittén förordade att försöksvis 5 000 låginkomsttagare årligen skall beredas utbildning. Föredragande statsrådet betonar att de som har en svag ställning på arbetsmarknaden eller låga inkomster bör fä möjlighet att genom yrkesutbildning på rimliga villkor förbättra sin situation. Det kan förverkligas i den reguljära vuxenutbildningen tack vare där förbättrade förmåner och genom förtur till bristyrkesutbildning.

KAMU:s förslag till försöksutbildning för låginkomsttagare tas upp i mo -

InU 1975:14

tionen 2013 av fru Jonäng m. fl. (c). Motionärerna anser att även denna möjlighet till utbildning bör öppnas därför att den i hög grad skulle stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden.

Propositionens förslag innebär en väsentlig utvidgning av bristyrkesutbildningen. De grupper motionärerna värnarom skall ges företräde till denna utbildning. I viss mån beroende på konjunkturläget kommer årligen upp emot 10 000 låginkomsttagare och andra arbetstagare med svag ställning på arbetsmarknaden att kunna beredas utbildning.

Med denna uppläggning av bristyrkesutbildningen kan motionens syfte anses tillgodosett, och motionen behöver därför inte föranleda någon åtgärd.

Sedan år 1963 gäller en nedre åldersgräns för deltagare i arbetsmarknadsutbildning. Gränsen är f. n. 20 år. Till grund för åldersgränsen ligger två principer. För det första vänder sig arbetsmarknadsutbildningen främst till förvärvsarbetande som blivit arbetslösa och till hemarbetande som söker sig ut på arbetsmarknaden. För det andra bör gymnasieskolan ha det primära ansvaret för den frivilliga ungdomsutbildningen.

Redan vid införandet av åldersgränsen medgavs att undantag fick göras för handikappade, flyktingar och ensamstående föräldrar. Senare har medgivits att den som har försörjningsbörda utan att vara ensamstående förälder kan beviljas arbetsmarknadsutbildning från 18 års ålder om utbildningen måste förläggas till AMU-centra utom hemorten.

I propositionen förordas att dessa regler skall gälla även i framtiden. Därutöver föreslås att ungdomar under 20 år som är berättigade till kontant arbetsmarknadsstöd skall kunna beviljas arbetsmarknadsutbildning vid särskilt anordnade kurser. Vidare begärs riksdagens bemyndigande att i särskilt besvärliga konjunkturlägen låta ungdomar genomgå utbildning vid AMUcentra på särskilda villkor. Det anmäls i sammanhanget att regeringen som en tillfällig åtgärd medgett att arbetslösa ungdomar som påbörjar utbildning vid AMU-centra t. o. m. utgången av juli i år vid kursens slut skall få engångsbidrag på 200-400 kr. utöver eljest utgående studiestöd enligt studiestödslagen. Utskottet biträder propositionen i nu förevarande avsnitt.

Det bör framhållas att den behandlade åldersgränsen gäller rätten till utbildningsbidrag. I den mån ledig kapacitet finns är AMU-centra öppna för ungdomar som vill gå igenom utbildning med studiestöd enligt studiestödslagen. I det fallet kan AMU-centra sägas komplettera undervisningen i gymnasieskolan. De av SÖ sedan länge drivna s. k. riksyrkesskolorna (internatskolor) för ungdomar i åldern 15-21 år är ett annat komplement till gymnasieskolans yrkesinriktade utbildning. F. n. finns riksyrkesskolor på fem orter i landet. Vid dessa skolor uppbär eleverna utbildningsbidrag, som är reducerat med hänsyn till att skolorna tillhandahåller kost och logi. Verksamheten vid riksyrkesskolorna bör enligt propositionen fortgå tills vidare.

I den vid riksdagens början väckta motionen 949 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c) föreslås att ungdomar under 20 år som anvisas utbildning

InU 1975:14

med anlitande av vakanta platser vid AMU-centra skall fö samma utbildningsbidrag som elever vid riksyrkesskolorna.

Motionens syfte har delvis tillgodosetts genom propositionens förslag om att ungdomar som uppfyller villkoren för kontant arbetsmarknadsstöd skall kunna medges utbildning vid AMU-centra och andra av SÖ anordnade särskilda kurser och genom förslaget att öppna AMU-centra för även andra ungdomar i särskilt besvärliga konjunkturlägen. Utskottet anser liksom föredragande statsrådet att man inte bör gå längre med hänsyn till att klara gränser mellan de olika utbildnings- och studiestödsformerna i möjligaste mån bör upprätthållas. Både propositionen och motionen syftar till att Unga upp ungdomar som har problem på arbetsmarknaden och för vilka utbildningen i gymnasieskolan av skilda anledningar passar mindre väl. Inom utbildningsdepartementet utreds frågan om nya utbildningsformer inom gymnasieskolan för sådana elever. En sådan nyinriktning kan också bidra till att lösa de av motionärerna berörda problemen. Med det anförda har utskottet besvarat det aktuella motionsyrkandet, som inte bör föranleda någon åtgärd.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet samtliga förslag i propositionen om arbetsmarknadsutbildning för ungdomar under 20 år.

Utbildningens innehåll och kursformer

Arbetsmarknadsutbildningen är, som tidigare sagts, i princip inriktad på vuxna, och dess främsta uppgift är att meddela yrkesutbildning som leder fram till ett stadigvarande arbete. Dessa grundläggande drag i utbildningen ställer särskilda krav på dess innehåll och kursformer. Det framhålls i propositionen att utbildningen sålunda bör vara inriktad på ett bestämt yrke snarare än ett helt yrkesområde. Allmänna ämnen bör koncentreras till vad som behövs för den åsyftade yrkeskompetensen. Önskemålet att begränsa kursernas längd är starkare än i annan utbildning. Undervisningen bör vara anpassad för vuxna deltagare. Den bör bedrivas på heltid året runt utan terminsindelning.

Arbetsmarknadsutbildning bedrivs inte bara vid AMU-centra och andra av SÖ anordnade särskilda kurser, utan även andra kursanordnare anlitas i betydande utsträckning. Räknat i antal elevveckor svarade SÖ-kurserna under budgetåret 1973/74 för hälften av utbildningsvolymen och det reguljära utbildningsväsendet för en tredjedel. Övriga elever var hänvisade till företagsutbildning eller till s. k. övriga kurser (korrespondenskurser, studieförbunden m. m.).

Arbetsmarknadsutbildningen har hittills kunnat spela över ett brett register av utbildningsvägar, och det bör enligt propositionen inte heller i fortsättningen finnas några formella regler som utesluter vissa kursformer. Anordnare av kurser bör emellertid i ökad utsträckning samplanera verksamheten. AMS och SÖ:s årliga ramplanering för arbetsmarknadsutbild -

InU 1975:14

ningen bör göras upp efter överläggningar med övriga kursanordnare liksom med alla parter på arbetsmarknaden inkl. kommuner och landsting.

Planeringsfrågorna tas upp i motionerna 2001 av herr Nordstrandh m. fl. (m) och 2017 av herr Olsson i Järvsö (c). 1 den förra motionen anses att frågan om samordnad planering behöver utvecklas mer än som skett i propositionen. Motionärerna anser att mycket är att vinna, inte minst på kostnadssidan, på gemensamt utnyttjande av tillgängliga resurser inom ungdomsutbildningen, vuxenutbildningen och arbetsmarknadsutbildningen i syfte att undvika improvisationer och nedbringa överkapacitet. Som lämplig lösning förordas att arbetsmarknadsutbildningen inkl. företagsutbildningen såväl pedagogiskt som organisatoriskt inordnas under SÖ. Motionen mynnar ut i ett yrkande om att det snarast bör tillsättas en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta förslag till former och riktlinjer för en hela utbildningsfältet omfattande samordnad planering för arbetsmarknadsutbildningen och det reguljära utbildningsväsendet.

I motionen 2017 behandlas samordningen av ungdomsutbildningen och arbetsmarknadsutbildningen, som enligt motionären bör utredas. Liksom i motionen 2001 finns tanken på ett samordnat huvudmannaskap för all yrkesutbildning. Huvudproblemet för motionären är att studerande inom arbetsmarknadsutbildningen för väsentligt bättre ekonomiska villkor än ungdomsstuderande, något som kan befaras leda till att ungdomar avstår från yrkesutbildning i ungdomsskolan för att efter några års yrkesarbete i stället söka arbetsmarknadsutbildning. Motionären befarar att en sådan utveckling försämrar möjligheterna till planering och leder till lägre resursutnyttjande.

Den pedagogiska och organisatoriska ledningen av AMU-centra och motsvarande särskilt anordnade kurser har sedan verksamhetens start vid mitten av 1940-talet legat hos den tidigare överstyrelsen för yrkesutbildningen och har numera övergått till SÖ. Som nyss sagts svarar det reguljära utbildningsväsendet för en tredjedel av arbetsmarknadsutbildningen, som därigenom i den delen automatiskt sorterar under SÖ. Genom SÖ:s verksamhet kan det därför sägas finnas ett enhetligt huvudmannaskap för ca 80 % av hela utbildningen. Den i motionen 2001 föreslagna ordningen är till stor del genomförd.

Att sammanföra all utbildning under SÖ kan inte anses realistiskt. Vid företagsutbildning, exempelvis lokaliseringsutbildning, fastställs utbildningsplaner av AMS eller länsarbetsnämnd. Sagda planer skall ha godkänts av arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer inom branschen. Någon ändring härvidlag är enligt utskottets mening inte påkallad. Arbetsmarknadsutbildningen replierar - förutom på SÖ-kurserna - på utbildning som tillhandahålls av statliga, landstingskommunala, kommunala och privata kursanordnare. 1 många fall är det förbundet med betydande fördelar. Den i de båda motionerna väckta tanken på ett gemensamt huvudmannaskap för utbildningen är inte genomförbar, i vart fall inte under överskådlig tid.

I stället bör ökade insatser göras för att samordna kursutbudet. Den i pro -

InU 1975:14

positionen föreslagna ordningen för ramplaneringen på regional och central nivå av arbetsmarknadsutbildningen ser utskottet som en lämplig framgångsväg. Inte minst är det av betydelse att kursanordnare, exempelvis skolstyrelserna, blir informerade om behovet av arbetsmarknadsutbildning och kraven på kursernas uppläggning. Härigenom skapas ökade möjligheter för SÖ/AMS att köpa hela kurser i det reguljära utbildningsväsendet eller i företag i stället för att anordna särskilda kurser i SÖ:s regi.

Både av KAMU och i propositionen påtalas det i motionen 2001 behandlade problemet med överkapacitet på AMU-centra. Enligt KAMU har stagnationen i beläggningen på AMU-centra samband med utbyggnaden av företagsutbildningen. Till följd av det förbättrade sysselsättningsläget minskade antalet personer i arbetsmarknadsutbildning under år 1974, och i vinter har det varit ca 10 000 färre personer i utbildning jämfört med förra vintern. Det är en följd av den roll som arbetsmarknadsutbildningen har i vår arbetsmarknadspolitik. Vissa ojämnheter i beläggningen måste accepteras. Vid en konjunkturnedgång måste finnas möjligheter att snabbt öka utbildningen. En långt driven flexibilitet i utbildningskapaciteten på AMU-centra kan inte heller genomföras utan problem för lärarpersonalens anställningstrygghet. Enligt utskottets uppfattning bör resultatet av de metoder för samordning som nu föreslås avvaktas innan man tar ställning till nya åtgärder. Utskottet avstyrker därför de förslag om nya utredningar som läggs fram i de båda motionerna 2001 och 2017.

Deltagare i arbetsmarknadsutbildning som saknar den nioåriga grundskolans eller motsvarande utbildning får numera åtta veckors undervisning i allmänna ämnen. I de fall den planerade yrkesutbildningen kräver ytterligare förberedande utbildning ges sådan i form av preparandkurser. Förberedande utbildning av detta slag bör enligt KAMU liksom hittills kunna anordnas av vilken huvudman som helst, men enligt kommittén uppfyller AMU-centras preparandkurser bäst de krav som i allmänhet bör ställas på en arbetsmarknadsutbildning. Vissa remissinstanser har förespråkat att exempelvis folkhögskolorna eller studieförbunden borde kunna utnyttjas i större utsträckning än KAMU förutsatt. Med anledning härav framhålls i propositionen att det inte finns några formella hinder för detta och att de olika kursformerna har var och en specifika fördelar som kan vara avgörande för vissa grupper.

1 anslutning till vad som framkommit vid remissbehandlingen förordas i motionerna 2010 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp), 2012 av herr Jonsson i Alingsås (fp) och 2014 av herr Karlsson i Mariefred (c) att folkhögskolorna i ökad utsträckning anlitas förpreparandkurserna. Yrkandet i motionen 2010 omfattar även studieförbunden.

Enligt vad utskottet inhämtat bereddes 2 090 personer förberedande utbildning vid folkhögskolorna under år 1974. Det är en viss minskning jämfört med tidigare år. Minskningen torde hänga samman med den allmänna ned -

InU 1975:14

gång av arbetsmarknadsutbildningens volym som utskottet tidigare berört. Mot bakgrunden av det nyss refererade uttalandet av föredragande statsrådet kan utskottet inte finna annat än att folkhögskolorna även i fortsättningen kommer att ha en betydelsefull funktion att fylla i arbetsmarknadsutbildningen. Samtidigt vill utskottet liksom föredragande statsrådet betona att möjligheterna att i ökad utsträckning utnyttja bl. a. folkhögskolorna för den förberedande utbildningen beror på i vad mån dessa skolor kan tillgodose arbetsmarknadsutbildningens speciella krav. Här kan pekas på att det är önskvärt att elever kan tas in under pågående termin för att förkorta tiden för de arbetslösas väntan på utbildning. Vidare bör utbildningens uppläggning och längd anpassas till de särskilda krav som kan ställas för olika yrken. Utskottet förutsätter att anpassningsproblem av detta slag kan tas upp av den pågående folkhögskoleutredningen. Med hänsyn härtill och till vad utskottet i övrigt anfört är det inte påkallat med något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionerna.

I två avsnitt i propositionen behandlas inriktningen av arbetsmarknadsutbildningens yrkeskurser och frågan om återkommande utbildning (etapputbildning) resp. utbildning på eftergymnasial nivå samt gymnasieskolstudier utan direkt yrkesinriktning. Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot vad som anförts i dessa avsnitt.

Ett av arbetsmarknadspolitikens mål är att medverka till ökad jämställdhet mellan män och kvinnor. Arbetsmarknadsutbildningen kan härvid vara ett betydelsefullt instrument. Förbättrad yrkesutbildning är ett av sätten att lösa sysselsättningsfrågan för hemarbetande kvinnor som söker sig ut på arbetsmarknaden efter en tids bortavaro. Utbildningen kan också medverka till att ett slentrianmässigt mönster av könsbundna utbildnings- och yrkesval bryts. Arbetsförmedlingen har i det avseendet en betydelsefull informationsuppgift. De s. k. ALU-kurserna (ALU = arbetsliv och utbildning) är härvid ett viktigt hjälpmedel.

Hittillsvarande erfarenheter från arbetsmarknadsutbildningen visar tyvärr att kvinnor - liksom män - även inom denna utbildning söker sig till traditionella yrkesutbildningar. Det finns därför motiv för att man på olika sätt försöker ändra på denna inställning. Den föreslagna reformen av utbildningsbidraget kommer särskilt för tidigare hemarbetande kvinnor att betyda en avsevärd förbättring och bör därmed stimulera till både mera kvalificerande och icke könsbundna utbildningsval i stället för korta, mot typiska kvinnoyrken inriktade utbildningar. Vidare pågår f. n. en brett upplagd försöksverksamhet med det s. k. jämställdhetsbidraget, en form av företagsutbildning som är direkt inriktad på att föra över kvinnor till typiskt manliga yrken och män till vad som nu är kvinnoyrken. Verksamheten har börjat innevarande budgetår och skall pågå i tre år. 1 samma syfte har under en period av två år inletts försök med könskvotering i samband med att företag erhåller regionalpolitisk! stöd. Man kan också peka på att försök

1 ** Riksdagen 1975. 18 sami. Nr 14

InU 1975:14

kommer att inledas med mer allsidig praktik i samband med ALU-kurserna.

KAMU förde fram ytterligare ett förslag för att stimulera till val av utbildning som avviker från det traditionella könsrollsmönstret. Utredningen ville på försök införa ett nytt stimulansbidrag på 20 kr. om dagen för dem som deltar i sådan utbildning. Föredragande statsrådet säger sig känna stark sympati för motiven bakom förslaget men anser sig inte kunna biträda detsamma bl. a. med hänsyn till att det kommer i konflikt med rättvisekrav.

Med anslutning till KAMU:s förslag yrkas i motionen 2013 av fru Jonäng m. fl. (c) att det särskilda stimulansbidraget på 20 kr. om dagen införs för dem som utbildar sig inom för män resp. kvinnor icke traditionella yrkesområden. Vad rättviseskälen beträffar anförs i motionen att den kvardröjande könsuppdelningen på arbetsmarknaden inte är mindre orättvis.

Även utskottet har stark sympati för strävandena att med hjälp av utbildning bryta ned det härskande könsrollsmönstret. Mot den bakgrunden finns det skäl som talar för stimulansbidrag av den typ KAMU och motionärerna rekommenderar. Det kan emellertid inte förnekas att skillnader i bidragsnivån mellan människor i samma utbildning och med i övrigt samma förutsättningar är en komplikation som man inte kan bortse från. Utskottet är inte f. n. berett förorda att ett särskilt stimulansbidrag skall införas. Sedan erfarenheter vunnits av de åtgärder som satts in för att inom arbetsmarknadsutbildningens ram skapa ökad jämställdhet mellan män och kvinnor får det övervägas vad som ytterligare behöver göras. Det kan då på nytt bli aktuellt att överväga någon form av stimulansbidrag. Med det anförda ansluter sig utskottet till propositionens förslag i förevarande frågor. Den aktuella motionen bör, som också framgår av utskottets överväganden, inte föranleda någon åtgärd.

I detta sammanhang tar utskottet också upp ett motionsyrkande om./o/-- söksverksamheten med jämställdhetsbidrag. Den verksamheten omfattar sju yrken eller yrkesgrupper för kvinnor och tre yrken för män och täcker hela landet. Yrkandet i motionen 1712 av fru Jonäng (c) att verksamheten skall ges sådan geografisk utsträckning är således redan tillgodosett. Det kan tilläggas att en yrkesmässig utvidgning som genomfördes vid senaste årsskiftet däremot är begränsad till sex län.

Vad i propositionen anförts under avsnittet om vissa frågor rörande handikappade m. fl. kan utskottet ansluta sig till.

Beträffande svenskundervisning för invandrare i samband med arbetsmarknadsutbildning föreslås att nuvarande begränsning av undervisningstiden till två månader mjukas upp så att det i individuella fall blir möjligt att förlänga tiden med ytterligare två månader. Utskottet biträder förslaget. Samtidigt konstaterar utskottet att yrkandet i den vid riksdagens början väckta motionen 1736 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) om möjlighet till individuellt förlängd svenskundervisning på AMU-centra härigenom blir tillgodosett.

InU 1975:14

15 I den likaså vid riksdagens början väckta motionen 1717 av herr Lindström m. fl. (s) begärs anordnande av förlängda, särskilda ALU-kurser för hemarbetande invandrarkvinnor. Vid kurserna avses tonvikten bli lagd på svenskundervisning.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår redan försök med kurser av föreslagen typ. Därutöver vill utskottet erinra om att riksdagen nyligen på förslag av utbildningsutskottet (UbU 1975:6 s. 11-12) hos regeringen begärt att ett samlat handlingsprogram för de icke förvärvsarbetande invandrarnas svenskundervisning m. m. utarbetas och föreläggs riksdagen. På grund härav finnér utskottet det inte påkallat med ytterligare initiativ från riksdagens sida med anledning av motionen 1717.

Övriga i propositionen behandlade frågor under avsnittet om invandrare föranleder inte något uttalande från utskottets sida.

I propositionen redovisas ett av AMS, SÖ och kriminalvårdsstyrelsen utarbetat förslag om arbetsmarknadsutbildning inom kriminalvården. Förslaget innebär att huvudmannaskapet för den av kriminalvårdsstyrelsen f. n. bedrivna yrkesutbildningen på kriminalvårdsanstalterna skall övertas av AMS och SÖ och därmed bli en del av arbetsmarknadsutbildningen. Förslaget har tillstyrkts av KAMU och andra remissinstanser. Föredragande statsrådet anser att stora fördelar kan vinnas med den föreslagna ordningen men finner att vissa administrativa och organisatoriska problem behöver lösas innan överflyttningen kan komma till stånd. Avsikten är att förslaget skall behandlas på nytt i det kommande budgetarbetet.

Enligt myndighetsförslaget föreslås utbildningen till en början koncentrerad till färre anstalter än dem där det f. n. ordnas yrkesutbildning i kriminalvårdsstyrelsens regi. Mot det förslaget vänder sig herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c) i motionen 2016. Motionärerna anser att yrkesutbildning bör bedrivas på samtliga anstalter där sådan utbildning bedrivs f. n.

Mot bakgrunden av föredragande statsrådets uttalande konstaterar utskottet att riksdagen först nästa år har att ta ställning till detaljerna i organisationsfrågan. Utgångspunkten för organisationsändringen måste självfallet vara att förbättra yrkesutbildningen på anstalterna, inte att minska densamma. Frågan har också ett samband med den framtida beläggningen på kriminalvårdsanstalterna. Mot bakgrund av det anförda finnér utskottet inte anledning för riksdagen att göra ett uttalande av det slag som begärs i motionen.

Arbetsmarknadsutbildning inom företag

Vid företagsutbildning utgår i flertalet fall bidrag till företaget med visst, ofta individuellt bestämt belopp per timme. De personer som utbildas uppbär lön från företaget och är därmed anställda under utbildningstiden. Vid provanställning av äldre arbetstagare utgår däremot utbildningsbidrag enligt ar -

InU 1975:14

betsmarknadskungörelsen till arbetstagaren, som följaktligen inte är anställd i egentlig mening. Samma anordning kan också förekomma när det gäller utbildning av handikappade i företag, ehuru sådan utbildning normalt skall anordnas enligt huvudregeln.

Med undantag för den kortare praktik som ingår i ALU-kurserna förordas i propositionen att vid företagsutbildning bör gälla att ett anställningsförhållande råder redan från utbildningens början och att avtalsenliga förmåner utgår till dem som utbildas. Det statliga stödet vid utbildning i företag bör i konsekvens härmed utgå till arbetsgivaren.

I motionen 2016 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c) befaras att anställningsvillkoret kan leda till att personer med svårigheter att få fotfäste på arbetsmarknaden kommer att undanhållas möjlighet till utbildning. Motionärerna anser att anställningsvillkoret bör kunna efterges i de fall andra utbildningsalternativ saknas.

Utskottet anser att propositionens förslag är förenat med betydande fördelar för de enskilda arbetstagarna. Erfarenheterna av den nya ordningen bör avvaktas innan man tar ställning till om den behöver modifieras. Utskottet biträder därför propositionens förslag på denna punkt och avstyrker följaktligen motionsyrkandet.

I propositionen föreslås i överensstämmelse med vad som gäller f. n. att stöd till företag normalt skall utgå under högst sex månader - vid provanställning under högst tre månader. Benämningen provanställning föreslås ändrad till praktikanställning. Utskottet har ingen invändning mot dessa förslag.

När det gäller storleken av det statliga stödet vid utbildning i företag förordas ett enhetligt belopp om åtta kr. per timme. Undantag görs för det s. k. jämställdhetsbidraget som föreslås höjt från fem till sex kr. per timme. Det regionalpolitisk! betingade utbildningsstödet berörs inte av den föreslagna bidragsändringen.

Förslaget om enhetligt bidrag har föranlett ett ändringsyrkande i motionen 2005 av fru Johansson i Hovmantorp (s) och herr Nilsson i Växjö (s). De anser att möjlighet bör finnas att jämka beloppet uppåt vid utbildning i företag av svårt handikappade. Vidare bör bidrag vid introduktionsutbildning av handikappade som bereds sysselsättning på skyddade verkstäder utgå med oförändrat 10 kr. per timme.

Utskottet ser det som en fördel att bidragsgivningen blir enhetligare än f. n. När det gäller svårt handikappade kan det dock vara önskvärt att behålla den möjlighet som funnits sedan länge att jämka bidraget till högre belopp än som förutsatts i propositionen. Utskottet räknar med att det skall behöva ifrågakomma i ett endast begränsat antal fall. Vad gäller introduktionsutbildningen på skyddade verkstäder innebär propositionsförslaget en bidragssänkning för landsting och kommuner som är huvudmän för dessa verkstäder. Utskottet anser att en dylik konsekvens av förslaget bör undvikas och biträder därför även motionärernas förslag att bidraget liksom hittills

InU 1975:14

skall kunna utgå med 10 kr. per timme.

Under åren 1972-1974 prövades ett särskild utbildningsbidrag till företag för att förbättra möjligheterna till sysselsättning för främst kvinnor och ungdomar under 25 år. Bidraget utgick med fem kr. per timme och brukade därför benämnas femkronan.

I motionen 949 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c) föreslås att femkronan höjs till åtta kr. och i folkpartiets partimotion 399 att femkronan återinförs som en av de åtgärder som kan bli aktuella om regeringen behöver utnyttja den i årets finansplan begärda finansfullmakten.

Samtidigt med framläggandet av propositionen 45 beslöt regeringen på förslag av KAMU att tillsätta en utredning om utbildning i företag m. m. Enligt sina direktiv skall utredningen bl. a. göra en utvärdering av förekommande former av arbetsmarknadsutbildning i företag, däribland femkronan. Utskottet anser att resultatet av utvärderingen bör avvaktas innan man tar ställning till ett återinförande av femkronan som konjunkturpolitiskt medel och kan därför inte biträda de båda motionsyrkandena. Samtidigt förutsätter utskottet att regeringen beaktar de ökade sysselsättningsproblem för ungdom som kan uppstå i ett kärvare konjunkturläge. Utskottet hänvisar härvidlag till vad finansutskottet anfört vid behandlingen av finansplanen (FiU 1975:1 s. 19).

Enligt beslut av 1974 års riksdag (InU 1974:3, rskr 1974:68) kan stöd utgå till företag för utbildning av anställd personal som hotas av permittering eller avskedande på grund av konjunkturutvecklingen eller nödvändig omstrukturering av företagets verksamhet. Bidraget utgår f. n. med sex kr. per timme - som framgått av det föregående kommer bidraget att höjas till åtta kr. För verksamheten har fastställts en ram om 5 milj. kr. 1 propositionen 1975:85 har regeringen begärt bemyndigande att vid behov vidga denna ram under innevarande budgetår. Frågan behandlas i betänkandet InU 1975:13. I den nu aktuella propositionen föreslås regeringen även under nästa budgetår få bestämma ramen för verksamheten. Utskottet tillstyrker förslaget.

I propositionen 45 redovisas förslag till utbildning av grovplåtslagare och grovsvetsare vid varvsföretag. Det föreslås att verksamheten försöksvis skall pågå i två år och omfatta högst 1 000 personer. Bidrag avses utgå med åtta kr. per timme. Med propositionsförslaget, som utskottet biträder, tillgodoses yrkandet i den vid riksdagens början väckta motionen 643 av herr Nordstrandh m. fl. (m)om arbetsmarknadsutbildning av nämnda yrkeskategorier förvarvens behov.

Som tidigare nämnts berör propositionens förslag om utbildning i företag inte villkoren för det regionalpolitisk! motiverade utbildningsstödet. Behovet av ändringar av detta stöd förutsätts bli prövat i annat sammanhang. Utbildningsstöd kan bl. a. utgå i form av s. k. schablonstöd med fem kr. per timme under högst sex månader. Enligt propositionen bör denna form av utbildningsstöd på i övrigt oförändrade villkor i fortsättningen benämnas

InU 1975:14

introduktionsstöd. Utskottet finnér den ändrade benämningen motiverad för att markera att det här närmast gäller ett stöd till allmän inskolning av personal.

Bidragssystemet

Det nuvarande utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning är sammansatt av grundbidrag (745 kr. för gifta och 695 kr. för övriga per månad), hyresbidrag med belopp motsvarande den faktiska bostadskostnaden eller i vissa fall, 225 kr. per månad, barntillägg (120 kr., i vissa fall 150 kr. per månad), traktamente vid utbildning utom hemorten och särskilda bidrag för dagliga och andra resor, kursavgifter, materiel m. m. Utbildningsbidraget har haft en i huvudsak oförändrad konstruktion sedan mitten på 1950-talet och kan sägas vara byggt på principen om behovstäckning.

Det nya bidragssystem som föreslås i propositionen i anslutning till vad KAMU förordat grundas på inkomstbortfallsprincipen och anknyts till arbetslöshetsförsäkringen. För vuxna arbetslöshelsforsäkrade skall bidrag normalt utgå med 120 kr. om dagen under fem dagar per vecka jämte ett stimulansbidrag om 10 kr. per dag. Med anknytning till arbetslöshetsförsäkringens överförsäkringsregler föreslås vidare att den totala ersättningen inte får överstiga 91,7 % av tidigare inkomst. Lägsta bidrag för försäkrade skall dock vara(80 +10)90 kr. om dagen.

För vuxna icke arbetslöshelsforsäkrade föreslås ett enhetligt bidrag om 90 kr. om dagen.

Räknat per månad kommer bidragen för försäkrade att variera mellan 1 980 och 2 860 kr. och för icke försäkrade att utgå med 1 980 kr.

KAMU har förutsatt att traktamenten vid utbildning utom hemorten och andra särskilda ersättningar skall utgå vid sidan av ovannämnda bidrag och har lagt fram förslag till utformning av dessa kompletterande bidrag. Kommitténs förslag i denna del behandlas inte i propositionen.

För ungdomar under 20 år som enligt de tidigare behandlade dispensreglerna skall fö delta i arbetsmarknadsutbildning föreslås ett reducerat bidrag med 45 kr. om dagen, motsvarande nuvarande kontanta arbetsmarknadsstöd (35 kr.) och stimulansbidrag med 10 kr. Ungdomar med vårdnad om barn skall dock fö samma bidrag som vuxna, och detsamma föreslås gälla om ungdomar som är anslutna till arbetslöshetskassa och har rätt till kassaersättning. Ovannämnda bidrag avses bli skattepliktiga.

Vänsterpartiet kommunisterna lägger i partimotionen 2011 fram förslag till ett alternativt bidragssystem. Detta system bygger på en enhetlig utbildningslön som per månad skall utgå med 2 500 kr. och kompletteras med barntillägg om 270 kr. för barn i åldern 0-9 år, 405 kr. för barn i åldern 10-15 år och 495 kr. för barn i åldern 16-19 år. I motsats till propositionsförslaget förutsätts utbildningslönen utgå med fullt belopp till ungdomar under 20 år. Motionsförslaget bygger på det förslag till bidragssystem

InU 1975:14

som den provisoriska styrelsen för AMU-elevernas riksförbund fört fiam i sitt yttrande över KAMU:s betänkande.

För KAMU har det varit angeläget att nå en allmän förbättring av bidragsnivåerna men också att konstruera ett bidragssystem som stimulerar även arbetslösa kassamedlemmar till utbildning. De kassaanslutna har hittills varit klart underrepresenterade i arbetsmarknadsutbildningen. Utskottet konstaterar att motionsförslaget i flertalet fall kommer att ge kassamedlemmarna lägre bidrag per månad än enligt propositionens förslag. Tekniken med barntillägg är inte förenlig med inkomstbortfallsprincipen, som även motionärerna säger att de biträder. Tillämpar man denna princip bör barnfamiljernas högre levnadskostnader täckas genom generella åtgärder, såsom barnbidrag samt statliga och kommunala bostadstillägg.

Det kan tilläggas att det i propositionen 23 föreslagna särskilda vuxenstudiestödet är direkt anknutet till nu föreslagna utbildningsbidrag. Ett genomförande av motionärernas förslag skulle därmed påverka vuxenstudiestödet på ett svåröverblickbart sätt.

På nu anförda skäl avstyrker utskottet motionen 2011 i aktuell del. De i propositionen föreslagna principerna för reformen av utbildningsbidraget är väl underbyggda och kommer generellt sett att medföra betydande förbättring av det studiesociala stödet vid arbetsmarknadsutbildning. Utskottet tillstyrker därför att dessa principer genomförs. Till vissa detaljer i reformförslaget återkommer utskottet i det följande.

Bidragsnivåns höjd för icke försäkrade berörs i motionen 2016 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c). Motionärerna befarar att den föreslagna tilllämpningen av inkomstbortfallsprincipen kommer att leda till att icke försäkrade kursdeltagare får sin levnadsstandard sänkt under utbildningstiden. De föreslår därför att riksdagen skall uttala sig för att de icke försäkrades situation under arbetsmarknadsutbildning beaktas av 1974 års utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

För arbetslösa utan rätt till kassaersättning innebär utbildningen inget direkt inkomstbortfall utom för dem som är berättigade till kontant arbetsmarknadsstöd som utgår med högst 35 kr. om dagen. Det avsteg från inkomstbortfallsprincipen som propositionsförslaget gör för de icke försäkrade är således till klar fördel för dem. Utredningsarbetet med en allmän arbetslöshetsförsäkring kommer självfallet att få konsekvenser för utbildningsbidraget till följd av kopplingen mellan bidraget och försäkringen. Med hänsyn härtill finns det inte anledning att göra ett uttalande av det slag som begärs i motionen.

1 propositionen uttalas att det är en naturlig konsekvens av utbildningsbidragets konstruktion att det anpassas till höjningar av maximiersättningen inom arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. Det föreslås att det skall ankomma på regeringen att företa en sådan anpassning. Utskottet finner anordningen naturlig och tillstyrker förslaget i denna del.

InU 1975:14

20 I motionen 2007 av herr Nilsson i Växjö (s) och fru Johansson i Hovmantorp (s) påpekas att tillämpningen av arbetslöshetsförsäkringens regler medför att utbildningsbidragets storlek kommer att bestämmas av den enskildes inkomst vid utbildningens början. Vid längre utbildningar, som ifrågakommer särskilt för handikappade, bör det finnas möjlighet att räkna upp bidraget under pågående utbildning, om arbetslöshetsersättningen höjs under tiden. Regeringen bör därför bemyndigas att göra även sådana bidragsjusteringar vid längre utbildningar.

Utskottet biträder motionsförslaget och utgår från att frågan löses vid utarbetandet av bidragsbestämmelserna.

I folkpartiets vid riksdagens början väckta partimotion 399 yrkas på värdesäkring av det grundbidrag som f. n. ingår i utbildningsbidraget. Till följd av den föreslagna omkonstruktionen av utbildningsbidraget saknar yrkandet numera aktualitet. Motionsyrkandet bör därför inte föranleda någon åtgärd.

Frågan om värdesäkring av del nya utbildningsbidraget tas upp i motionen 2010 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp) där det begärs att 1974 års utredning om allmän arbetslöshetsförsäkring skall fl i uppdrag att överväga den lämpligaste formen för värdesäkring av utbildningsbidraget.

Det nya utbildningsbidraget är nivåmässigt knutet till dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen. Man måste därför utgå från att en reform av försäkringen med förutsatt utformning enligt inkomstbortfallsprincipen också kommer att påverka utbildningsbidraget. Enligt utskottets mening kan arbetslöshetsförsäkringsutredningen i sitt arbete inte förbigå problem av det slag som berörs i motionen. Ett initiativ i frågan från riksdagens sida kan därför inte anses påkallat.

Fru Sundberg (m) behandlar i motionen 2018 frågan om bidrag till köp av läroböcker. Hon anför att de bättre bidragsförmånerna till deltagare i arbetsmarknadsutbildning i många fall anses som orättvist av andra vuxenstuderande och att det upplevs som särskilt orättvist att deltagarna i arbetsmarknadsutbildning kan rekvirera erforderliga läromedel kostnadsfritt. Motionären anser därför att deltagare i arbetsmarknadsutbildning som studerar inom det reguljära utbildningsväsendet bör likställas med andra vuxenstuderande när det gäller utgifter för läromedel.

De förmånligare utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning är ett uttryck för prioriteringen av utbildningen för arbetslösa m. fl. Ett genomförande av motionsförslaget skulle medföra skillnader i förmånshänseende mellan olika grupper av deltagare i arbetsmarknadsutbildning, exempelvis mellan dem som deltar i de förut behandlade preparandkurserna på AMUcentraresp. på folkhögskolor. Utskottet finner den konsekvensen oacceptabel och avstyrker därför motionen.

En fråga av speciellt slag beträffande bidragsförmånerna tas upp av fru Fraenkel (fp) i den vid riksdagens början väckta motionen 1697. Den motionen är en följdmotion till motionen 1755 som vänder sig mot särbe -

InU 1975:14

handlingen av ensamstående. Den aktuella motionen gäller inskränkningen av de ensamståendes rätt till traktamente och fria hemresor vid utbildning utom hemorten.

Familjeförsörjare uppbär f. n. vid utbildning utom hemorten traktamente med högst 375 kr. i månaden, medan traktamentet för ensamstående utgör 225 kr. Vid utbildning utom hemorten har kursdeltagare utan avseende på familjeförhållanden dessutom rätt till resekostnadsersättning och traktamente vid resor mellan hemorten och utbildningsorten vid utbildningens påbörjande och avslutning. Familjeförsörjare - men icke ensamstående - har härutöver under utbildningstiden rätt till resekostnadsersättning för en resa i månaden, antingen för sig själv från utbildningsorten till hemorten och åter eller för familjemedlem för resa i omvänd riktning.

Även resekostnads- och traktamentsfrågorna har behandlats av KAMU. Kommitténs förslag i den delen tas dock inte upp till prövning i propositionen. Föredragande statsrådet anser att förslag av denna art inte behöver underställas riksdagens prövning och avser att återkomma till frågorna i annat sammanhang. Utskottet förutsätter att regeringen vid prövningen av hithörande frågor beaktar önskvärdheten av såvitt möjligt enhetliga och rättvisa bestämmelser under hänsynstagande till att bidragssystemet vilar på nya principer och till utformningen av motsvarande förmåner på arbetsmarknaden i stort. Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionen, som inte bör föranleda någon åtgärd.

Den ovan behandlade bidragsformen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1976. Med verkan under tiden den 1 juli—31 december 1975 har i årets budgetproposition (bil. 13 s. 81) föreslagits att nuvarande grundbidrag höjs med 40 kr. till 785 kr. i månaden för gifta m. fl. och till 735 kr. för övriga.

Det nya bidragssystemet kommer för flertalet kursdeltagare att betyda bättre bidragsförmåner. 1 många fall blir förbättringen avsevärd. I fyra motioner föreslås från olika utgångspunkter åtgärder för att överbrygga de tröskeleffekter som kan uppstå till följd av övergången från det nuvarande bidragssystemet till ett nytt. Särskilt befaras att arbetslösa m. fl. under hösten avstår från erbjuden utbildning i avvaktan på de bättre bidragen efter årsskiftet med bl. a. ojämnheter i utnyttjandet av tillgänglig utbildningskapacitet som följd.

Mot angivna bakgrund föreslår fru Landberg (s) i motionen 2006, att regeringen bemyndigas att under tiden september-december 1975 vid behov besluta om ett särskilt tillägg till grundbidraget om ca 100 kr. för månad. Tillägget förutsätts kunna varieras med hänsyn till de nivåer för utbildningsbidraget som inträder för olika kategorier från den 1 januari 1976. Ett delvis likartat yrkande framställs i motionen 2010 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp). Det föreslås ett bemyndigande för regeringen att höja grundbidraget för tiden från den 1 september med hänsyn till den allmänna

InU 1975:14

kostnadsutvecklingen. I motionen 2016 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c) förordas att grundbidraget höjs med ytterligare 100 kr. från den 1 september. Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i partimotionen 2011 att grundbidraget höjs med 200 kr. Höjningen avses gälla från den 1 juli.

Utskottet biträder den i budgetpropositionen föreslagna höjningen av grundbidraget med 40 kr. från den 1 juli och avstyrker därmed yrkandet i motionen 2011 i motsvarande del.

I vad sedan gäller motionsyrkandena om överbryggande av tröskeleffekten under hösten 1975 vill utskottet anföra följande.

Svårigheterna att bedöma reformens föregripande effekter under hösten är uppenbara. Tillströmningen av deltagare till arbetsmarknadsutbildningen är ytterst beroende av det sysselsättningsläge som då råder. En nedgång i sysselsättningen leder till ökad efterfrågan på utbildning, och befarade förskjutningar i utnyttjandet av utbildningsplatser uteblir. Den enskildes tvekan att acceptera erbjuden utbildning kan, särskilt framemot senhösten, undanröjas med hänvisning till att förmånerna inom kort blir bättre. Å andra sidan är det motiverat att vidta åtgärder om man kan avläsa att bidragsnivån till följd av bristande anpassning till prisutvecklingen leder till dålig anslutning till utbildningen. I ett sådant läge uppstår också automatiskt finansiellt utrymme för en bidragsjustering. Regeringen bör därför ges ett allmänt bemyndigande att om situationen kräver det vidta härav föranledd bidragsjustering. Formen för denna justering och den tidpunkt vid vilken åtgärden sätts in bör vara beroende av utvecklingen och de framtidsbedömningar som kan göras efter halvårsskiftet. Vid en justering av bidragen måste självfallet beaktas de nivåer utbildningsbidragen efter den 1 januari 1976 får för olika kategorier. Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört med anledning av de fyra aktuella motionerna.

I den vid riksdagens början väckta partimotionen 1708 har vänsterpartiet kommunisterna begärt att grundbidraget höjs till 1 000 kr. från den 1 juli och att barntilläggen räknas upp från samma tidpunkt. I motionen 2011 frångår partiet dessa yrkanden. Motionen 1708 bör på grund härav inte föranleda någon åtgärd.

Som framhållits i det föregående kommer bidragsreformen att ge förbättrade förmåner för flertalet kursdeltagare. För ungdomar under 20 år blir bidragsnivån däremot lägre än f. n. såvida de inte är ensamstående föräldrar eller har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa. Även vuxna deltagare kan under speciella förutsättningar få ett något lägre bidrag än f. n. Vid reformens ikraftträdande behöver mot denna bakgrund övergångsvis föreskrivas att den som efter årsskiftet fortsätter en tidigare påbörjad utbildning skall ha rätt till minst oförändrade förmåner.

InU 1975:14

23 Övriga frågor

I ett delavsnitt om organisatoriska frågor behandlas inledningsvis forsknings- och utvecklingsarbete på arbetsmarknadsutbildningens område. Betydelsen härav understryks. När det gäller ramplaneringen för utbildningen på det regionala planet uttalas att ansvaret härför liksom hittills bör åvila länsarbetsnämnderna.

För uppläggningen av utbildningen i varje yrke eller grupp av närliggande yrken finns i varje län en kursnämnd med f. n. tre ledamöter. Nämnderna föreslås utökade till sju ledamöter för att bl. a. bereda även eleverna tillfälle att delta i nämndernas arbete. Möjligheterna tjll medinflytande för AMUcentras elever i andra former diskuteras också i detta avsnitt av propositionen mot bakgrunden av vissa av KAMU gjorda förslag till initiativ från myndigheternas sida på detta område, bl. a. om skyldighet för de lokala kursstyrelserna att tillse att elevråd inrättas vid varje AMU-center.

I den tidigare behandlade partimotionen 2011 ställer sig vänsterpartiet kommunisterna bakom de synpunkter på bl. a. medinflytandefrågorna som framförts av Sveriges AMU-elevers riksförbund. Partiets ställningstagande innebär i denna del att varje inblandning av AMS eller SÖ när det gäller den elevfackliga organisationen avvisas liksom tanken på ett under myndigheternas medverkan tillkommet forum på riksnivå för kursdeltagarna ("AMU-riksdag”).

I propositionen understryks att eleverna i arbetsmarknadsutbildning liksom andra grupper i samhället bör ha rätt och möjlighet att framföra sina synpunkter i sedvanliga demokratiska former. Ett uttryck härför är förslaget om representation för eleverna i kursnämnderna. Det framhålls emellertid vidare att elevråd och formerna för elevsamverkan på riksnivå måste växa fram naturligt genom elevernas egna initiativ. Mot bakgrunden av dessa uttalanden har utskottet svårt att se någon principiell skiljelinje i de uppfattningar som kommer till uttryck i propositionen resp. i motionen i det nu aktuella avseendet. Även utskottet anser att formerna för samverkan eleverna emellan bör utvecklas i samma ordning och omfattning som för elever i annan utbildning. Med hänsyn till det anförda och då vad i övrigt anförts i motionen i denna del huvudsakligen gäller sådan resurstilldelning till elevsociala ändamål som bör prövas i annat sammanhang finner utskottet inte anledning föreslå någon åtgärd med anledning av motionsyrkandet. Utskottet återkommer till vissa andra sociala frågor i det följande.

Under följande delavsnitt om informationsfrågor framhålls allmänt behovet av en god studie- och yrkesorientering med betonande av ALU-kursernas betydelse i sammanhanget. Vidare anmäls att regeringen avser att ge ut en broschyr om de nya reglerna för arbetsmarknadsutbildningen och om övriga möjligheter till vuxenutbildning.

I det avslutande delavsnittet om kursdeltagarnas sociala situation berörs bl. a. KAMU:s förslag om successivt utvidgad försöksverksamhet med barn -

InU 1975:14

tillsyn inom arbetsmarknadsutbildningen. Enligt propositionen bör det ankomma på regeringen att besluta om de justeringar av bestämmelserna för verksamheten som kan visa sig motiverade.

Den aktuella försöksverksamheten inleddes vid mitten av 1960-talet. Verksamheten var till en början begränsad till 15 platser i Örebro och gällde enbart ensamstående föräldrar. Verksamheten omfattar nu 100 platser fördelade på ett antal orter i landet, och begränsningen till ensamstående föräldrar har upphört. Å andra sidan har införts villkoret att föräldrarnas utbildning skall bedrivas vid AMU-centra. Liksom tidigare förutsätts att utbildningen bedrivs utom hemorten.

1 anslagsframställningen för budgetåret 1975/76 har AMS föreslagit att barntillsynsverksamheten skall omfatta 400 platser till en kostnad av 1,5 milj. kr. per budgetår. KAMU förordar en successivt utvidgad verksamhet och anser liksom AMS att även föräldrar vilkas arbetsmarknadsutbildning inte är förlagd till AMU-centra skall inom den angivna ramen kunna få hjälp med barntillsyn.

I anslutning till AMS förslag yrkas i de vid riksdagens början väckta motionerna 942 av fru Hörnlund m. fl. (s)och 949 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c) att barntillsynsmöjligheten skall stå öppen för deltagare i alla slag av arbetsmarknadsutbildning. I motionen 949 innefattar yrkandet även bifall till AMS framställning om utökning av platsantalet till 400. Också motionen 942 understryker angelägenheten av att platsantalet vidgas.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en fortsatt utbyggnad av barntillsynsverksamheten är angelägen. Problemen med att ordna barntillsyn växer i de fall utbildningen måste förläggas utanför hemorten. Utskottet anser därför att en successiv utbyggnad bör komma till stånd och att det nuvarande villkoret att utbildningen skall ske vid AMU-centra bör slopas. Utskottet förutsätter dock att det liksom tidigare bör gälla att utbildningen bedrivs utom hemorten. Vid den fortsatta planeringen bör övervägas om man i fortsättningen skall som nu repliera på den kommunala barntillsynen eller om nya organisatoriska former kan prövas i syfte att få ett rellt nytillskott av platser.

Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört.

Anslagsberäkning

Genomförandet av reformen av arbetsmarknadsutbildningen beräknas i propositionen för helt år kosta 690 milj. kr. Av beloppet avser ca 520 milj. kr. utbildningsbidragen, varav ca 180 milj. kr. faller på den ökning av antalet kursdeltagare som väntas bli en följd av propositionens förslag.

Kostnaderna för arbetsmarknadsutbildningen har hittills finansierats över statsbudgeten - tidigare från särskilt anslag för ändamålet och på senare år från en av anslagsposterna under anslaget Arbetsmarknadsservice. I fortsättningen bör enligt propositionen kostnaderna bestridas från en ny fond,

InU 1975:14

arbetsmarknadsutbildningsfonden, som redovisas över inkomstskattetiteln. Fonden är avsedd att utformas enligt samma principer som gäller för sjukförsäkringsfonden inom den allmänna försäkringen och arbetslöshetsfonden inom arbetslöshetsförsäkringen.

Förslaget att inrätta en särskild fond för arbetsmarknadsutbildningen är betingat av samtidigt föreslagna nya principer för finansiering av utbildningen. För att täcka de ökade kostnaderna föreslås att en särskild arbetsgivaravgift införs fr. o. m. den 1 januari 1976. Avgiften jämte bidrag över statsbudgeten från anslag till arbetsmarknadsutbildning skall utgöra det finansiella underlaget för den nya fonden.

För bestämmande av arbetsgivaravgiftens storlek görs i propositionen följande beräkning. Avgiften avses, som nämnts, täcka den till 690 milj. kr. angivna reformkostnaden. Reformen medför - till följd av höjda utbildningsbidrag och ökat antal deltagare - en ökning av statens skatteinkomster med drygt 160 milj. kr. Ett motsvarande belopp bör tillgodoföras arbetsmarknadsutbildningsfonden i form av statliga budgetmedel för att reducera avgiftsuttaget. Det görs tekniskt sett genom att utgiftsanslaget till arbetsmarknadsutbildning räknas upp. Det återstående belopp som skall täckas av arbetsgivaravgiften blir härigenom (690-160) 530 milj. kr. Det beloppet förutsätter enligt propositionen att arbetsgivaravgiften tas ut med 0,4 % från den 1 januari 1976.

Utskottet tar först upp principfrågan om en arbetsgivaravgift för att i framtiden täcka kostnader för arbetsmarknadsutbildningen. I motionen 2015 yrkar herr Magnusson i Borås (m) avslag på propositionens förslag i denna del. Enligt motionären är de automatiska inkomstökningar som under år 1976 kommer att tillföras statsverket tillräckliga för att täcka merkostnaderna.

Ett viktigt delmål för arbetsmarknadsutbildningen är att främja den ekonomiska tillväxten genom att tillgodose behovet av yrkesutbildad arbetskraft, och det bör vara en ständig strävan att snabbt anpassa utbildningen till förändringarna i arbetsgivarnas efterfrågan på utbildad arbetskraft. Mot den bakgrunden är det rimligt att de som efterfrågar utbildad arbetskraft åläggs att betala åtminstone en del av utbildningskostnaderna. Utskottet ställer sig därför bakom förslaget om uttag av en särskild arbetsgivaravgift och avstyrker därmed motionen. I konsekvens härmed tillstyrker utskottet också förslaget om inrättande av en arbetsmarknadsutbildningsfond och den principiella uppläggningen av dess finansiering.

Utskottet tar härefter upp frågan om arbetsgivaravgiftens storlek. Propositionens förslag om 0,4 % har, som redan nämnts, avvägts för att täcka 530 milj. kr. av den till totalt 690 milj. kr. beräknade reformkostnaden. Herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c) anmäler i motionen 2016 tvivel när det gäller propositionens kostnadsberäkning och framhåller att skillnaden mellan propositionens och KAMU:s beräkningar kan uppskattas till 200 milj. kr. Med utgångspunkt i KAMU:s beräkning skulle enligt motionärerna

InU 1975:14

en arbetsgivaravgift om 0,25 % vara tillräcklig för att täcka reform kostnaden. De tillägger att ett slopande av det i propositionen förordade taket för avgiftsuttaget tillför arbetsmarknadsutbildningsfonden ökade inkomster. Motionärerna hemställer att utskottet gör en noggrann kostnadsberäkning och på grundval härav fastställer erforderlig arbetsgivaravgift. Liknande synpunkter framförs också i motionen 2010 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp), dock utan att följas av något yrkande.

Utskottet har tagit del av de bakomliggande beräkningarna i propositionen. Utskottet har i huvudsak ingen invändning mot dem. KAMU har vid sin beräkning tagit hänsyn till ökade kostnader för utvidgad bristyrkesutbildning m. m. men utgår i övrigt från att antalet personer i utbildning blir detsamma som f. n. Förbättringen av utbildningsbidraget måste emellertid rimligen leda till att arbetslösa m. fl. i ökad utsträckning söker sig till utbildning. Ett viktigt syfte med bidragsreformen är att göra utbildningen attraktiv för bl. a. arbetslöshetsförsäkrade, som hittills varit underrepresenterade i utbildningen. Arbetsmarknadsutbildningens volym har sedan 1974 varit ca 20 % lägre än de närmast föregående åren. Det kan inte uteslutas att sysselsättningsläget under år 1976 medför en återgång till tidigare volym. Fler kursdeltagare leder självklart till ökade kostnader för såväl utbildningsbidrag som för undervisningen. Mot bakgrunden av det anförda kan snarast ifrågasättas om inte den i propositionen föreslagna procentsatsen är för låg. I vart fall bör den inte sänkas.

Som ovan nämnts är arbetsgivaravgiften knuten till själva reformkostnaden. Utskottet ställer sig tveksamt till om denna anknytning i framtiden är ändamålsenlig. Det kan vara anledning att överväga om inte arbetsgivaravgiftens täckningsandel bör sättas i relation till hela utbildningskostnaden eller till något i denna ingående utgiftsändamål. Utskottet räknar med att regeringen uppmärksammar detta spörsmål.

Propositionens förslag till lag om arbetsgivaravgift förutsätter att underlaget för avgiften stämmer med underlaget för motsvarande avgift till sjukförsäkringen. Det innebär bl. a. att hänsyn vid avgiftsberäkningen inte tas till den del av arbetstagarens lön m. m. som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet inom allmänna försäkringen. Detta avgiftstak bör slopas liksom när det gäller andra typer av motsvarande arbetsgivaravgifter (se härom prop. 1975:92, bil. 2). Lydelsen av 2 § i lagförslaget bör ändras i enlighet härmed. Lagändringen kommer, som påpekats i motionen 2016, att medföra viss inkomstökning för arbetsmarknadsutbildningsfonden. Ökningen är svår att beräkna, men det kan fastslås att den är ringa i förhållande till den reformkostnad som nu diskuterats.

Vad ovan anförts innebär att utskottet biträder propositionens förslag när det gäller avgiftsuttaget. Det aktuella yrkandet i motionen 2016 bör följaktligen avslås.

Utskottet övergår nu till frågan om medelsanvisningen för budgetåret

InU 1975:14

1975/76. I årets budgetproposition (bilaga 13) beräknades under anslaget Arbetsmarknadsservice medelsbehovet för arbetsmarknadsutbildningen under det nämnda budgetåret till 1 086,7 milj. kr. Vid anslagsbehandlingen i betänkandet InU 1975:3 tog utskottet inte hänsyn till kostnaderna för arbetsmarknadsutbildning utan beräknade för övriga utgifter under anslaget ett belopp av 490 158 000 kr. Avsikten var att vid behandlingen av den i budgetpropositionen aviserade särskilda propositionen om arbetsmarknadsutbildning föreslå riksdagen att räkna upp anslaget med erforderligt belopp. Riksdagen biföll vad utskottet hemställt i det nyssnämnda betänkandet.

I propositionen 45 föreslås att den nuvarande anslagsposten Arbetsmarknadsutbildning under anslaget Arbetsmarknadsservice förs upp som särskilt anslag, benämnt Bidrag till arbetsmarknadsutbildning. Anslaget föreslås vara obetecknat. Det bör för budgetåret 1975/76 föras upp med 1 150 milj. kr. eller drygt 60 milj. kr. mer än som beräknades i budgetpropositionen. Merkostnaden motsvaras av ökade skatteinbetalningar till staten under första halvåret 1976 till följd av bidragsreformen. Återstoden av den till 160 milj. kr. per år beräknade ökningen av skatteintäkterna kommer att flyta in under andra halvåret 1976 och berör sålunda budgetåret 1976/77.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag till anslagsomläggning. 1 enlighet härmed bör på riksstaten för budgetåret 1975/76 föras upp ett nytt obetecknat anslag om 1 150 milj. kr. med föreslagen benämning. Det nya anslaget kan lämpligen i riksstaten tas in närmast efter anslaget Arbetsmarknadsservice. Som följd av utskottets ställningstagande är det inte påkallat att ändra riksdagens tidigare fattade beslut om medelsanvisningen under sistnämnda anslag. Regeringens i budgetpropositionen gjorda hemställan om anslag till Arbetsmarknadsservice får anses besvarad med behandlingen i betänkandet InU 1975:3 och förevarande betänkande.

De under anslaget Arbetsmarknadsservice anvisade medlen till förvaltningskostnader bör, såsom föreslås i propositionen 45, under budgetåret 1975/76 övergångsvis täcka sådana kostnader även till den del de gäller arbetsmarknadsutbildning. Avsikten är att sådana förvaltningskostnader i fortsättningen skall belasta det nya anslaget till arbetsmarknadsutbildning.

Lagfrågor m. m.

Nuvarande utbildningsbidrag beskattas. Även det nya utbildningsbidraget förutsätts vara skattepliktigt. Härmed sammanhängande skattefrågor behandlas i propositionen 1975:98. Dagpenning och stimulansbidrag förutsätts vidare bli likställda med inkomst av anställning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst inom den allmänna försäkringen. Härav föranledda lagförslag läggs fram i propositionen 1975:97.

Utskottet har i det föregående förordat att 2 5 förslaget lill lag om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen ges ändrad lydelse. I övrigt har utskottets granskning av lagförslaget inte gett anledning till invändning. Riks -

InU 1975:14

dagen bör således anta lagen med den av utskottet föreslagna ändringen.

I den mån propositionens förslag till riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen inte behandlats i det föregående har utskottet inte funnit anledning till erinran mot desamma. Utskottet föreslår sålunda att riksdagen antar dessa riktlinjer, om inte annat följer av vad utskottet tidigare anfört och föreslagit.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utbildning för låginkomsttagare att motionen 1975:2013, yrkandet 2, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

2. beträffande 20-drsgränsen

A. att riksdagen bemyndigar regeringen att vid behov med hänsyn till arbetsmarknadsläget göra undantag från 20-årsgränsen för utbildningsbidrag,

B. att motionen 1975:949, yrkandet 3, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

3. beträffande arbetsgrupp för samordning av arbetsmarknadsutbildning och annan utbildning att motionen 1975:2001 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

4. beträffande utredning om samordning av ungdomsutbildning och arbetsmarknadsutbildning att motionen 1975:2017 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

5. beträffande folkhögskolornas roll inom arbetsmarknadsutbildningen att motionerna 1975:2010, yrkandet 3, 1975:2012 och 1975:2014 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

6. beträffande försök med särskilt stimulansbidrag vid icke könsbundna utbildningsval att motionen 1975:2013, yrkandet 1, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

7. beträffande utvidgad försöksverksamhet med jämställdhetsbidrag att motionen 1975:1712, yrkandet 1, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

8. beträffande svenskundervisning för invandrare att motionen 1975:1736 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

9. beträffande sä/skilda ALU-kurser för hemarbetande invandrarkvinnor att motionen 1975:1717 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

10. beträffande arbetsmarknadsutbildning inom kriminalvården att motionen 1975:2016, yrkandet 3, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

11. beträffande anställningsvillkoret vid företagsutbildning att riksdagen med bifall till förslaget i propositionen 1975:45 avslår motionen 1975:2016, yrkandet 2,

InU 1975:14

12. beträffande bidragsbeloppets storlek vid företagsutbildning att riksdagen med anledning av propositionens förslag samt med bifall till motionen 1975:2005 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. beträffande återinförande av femkronan som konjunkturpolitiskt medelm. m. att motionerna 1975:399, yrkandet l,och 1975:949, yrkandet 2, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

14. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1975/76 fastställa ram för stöd till företag som anordnar utbildning av anställda vid risk för permittering eller uppsägning,

15. beträffande arbetsmarknadsutbildning av grovplätslagare och grovsvetsare för varven att motionen 1975:643 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

16. beträffande stöd till utbildning i företag att riksdagen godkänner de i propositionen 1975:45 föreslagna nya grunderna för stöd till företag som anordnar utbildning av anställda, i den mån dessa grunder inte behandlats i föregående punkter,

17. beträffande beaktande av de icke försäkrades situation vid arbetsmarknadsutbildning att motionen 1975:2016, yrkandet 1, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

18. beträffande bidragsjusteringar vid längre utbildningar att riksdagen med bifall till motionen 1975:2007 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. beträffande värdesäkring av grundbidrag att motionen 1975:399, yrkandet 4, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

20. beträffande utredning om värdesäkring av utbildningsbidraget att motionen 1975:2010, yrkandet 2, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

21. beträffande bidrag till köp av läroböcker att ri ksdagen avslår motionen 1975:2018,

22. beträffande särbehandling av ensamstående inom arbetsmarknadsutbildningen att motionen 1975:1697, yrkandet 2, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

23. beträffande reformeringen av utbildningsbidraget att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionen 1975:2011, yrkandena B 1 och B 2, godkänner i propositionen 1975:45 föreslagna nya grunder för utbildningsbidrag till kursdeltagare, att tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1976, i den mån dessa grunder inte behandlats i föregående punkter,

24. beträffande utbildningsbidrag för tiden den 1 juli-31 december 1975

A. att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionen 1975:2011, yrkandet A i motsvarande del, godkänner i propositionen 1975:1, bilaga 13, förordad ändring av

InU 1975:14

grunderna för utbildningsbidrag, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1975,

B. att riksdagen med anledning av motionerna 1975:2006, 1975:2010, yrkandet 1,1975:2011, yrkandet A i motsvarande del, och 1975:2016, yrkandet 4, bemyndigar regeringen att vid behov företa erforderlig justering av utbildningsbidraget,

C. att motionen 1975:1708 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

25. beträffande medinflytande för deltagare i arbetsmarknadsutbildning, m. m. att motionen 1975:2011, yrkandet B 3, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

26. beträffande försöksverksamheten med barntillsyn inom arbetsmarknadsutbildningen att riksdagen med anledning av motionerna 1975:942 och 1975:949, yrkandet 5, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. beträffande principfrågan om införande av en arbetsgivaravgift och inrättande av en arbetsmarknadsutbildningsfond att riksdagen med avslag på motionen 1975:2015 bifaller regeringens i propositionen 1975:45 framlagda förslag,

28. beträffande arbetsgivaravgiftens storlek att utskottet med avslag på motionen 1975:2016, yrkandet 5, antar 2 § första stycket

i det i propositionen 1975:45 framlagda förslaget till lag om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen,

29. beträffande medelsanvisningen att riksdagen till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1975/76 under elfte huvudtiteln anvisar ett anslag av 1 150 000 000 kr.,

30. att riksdagen antar det vid propositionen 1975:45 fogade förslaget till lag om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen - i den mån förslaget inte behandlas under punkten 28 - med den ändringen att 2 § andra stycket erhåller följande såsom Utskottets förslag betecknade lydelse:

R ege ringens förslag Utskottets förslag

2 §

Arbetsgivare erlägger utfört

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagarens lön eller ersättning i vad den för dr räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän för -

arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt la -

InU 1975:14

säkring. Hänsyn tages ej heller till ar- gen(1954:243)om yrkesskadeförsäk betstagare,

vars lön under året un- ring, om ej fall som avses i 3 kap.

derstigit femhundra kronor. Vidare 2 § andra stycket sista punkten lagen

bortses vid denna beräkning från ar- (1962:381) om allmän försäkring är

betstagare, som icke är obligatoriskt för handen.

försäkrad enligt lagen (1954:243) om

yrkesskadeförsäkring, om ej fall som

avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista

punkten lagen (1962:381) om allmän

försäkring är för handen.

Avgift erlägges vid inkomsttaxeringen.

31. att riksdagen antar i propositionen 1975:45 förordade riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen, i den mån annat inte framgår av vad utskottet anfört och hemställt i föregående punkter.

Stockholm den 6 maj 1975

På inrikesutskottets vägnar BENGT FAGERLUND

Närvarande: herrar Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Nilsson i Östersund (s), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn (s), fru Jonäng (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Granstedt (c), Ekinge (fp), Andréasson i Falkenberg (s), Rämgård (c), Hallgren (vpk) och Carlström (fp).

Reservationer

1. Folkhögskolornas roll inom arbetsmarknadsutbildningen (punkt 5)

av herr Nilsson i Tvärålund (c), fru Jonäng (c), herrar Granstedt (c), Ekinge (fp), Rämgård (c) och Carlström (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar ”Enligt vad” och på s. 13 slutar ”av motionerna” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den vid remissbehandlingen framkomna uppfattningen att folkhögskolorna i ökad utsträckning bör utnyttjas för den förberedande utbildningen. Folkhögskolorna har tack vare sin frihet vid kursplaneringen och flexibilitet i kursutbudet i förening med en unik erfarenhet av vuxenutbildning särskilt goda förutsättningar att ombesörja denna utbildning. Utnyttjar man folkhögskolornas kapacitet behöver man inte heller bygga

InU 1975:14

ut motsvarande resurser för denna typ av allmänutbildning på AMU-centra. AMS och SÖ bör därför ges i uppdrag att i samråd med folkhögskoleutredningen särskilt överväga möjligheterna att förlägga förberedande utbildning till folkhögskolorna. I samband därmed bör självfallet prövas den ytterligare anpassning av kursuppläggning m. m. som kan behöva göras för att folkhögskolorna på bästa sätt skall tillgodose de specifika kraven inom arbetsmarknadsutbildningen.

Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande folkhögskolornas roll inom arbetsmarknadsutbildningen att riksdagen med anledning av motionerna 1975:2010, yrkandet 3, 1975:2012 och 1975:2014 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Anställningsvillkoret vid företagsutbildning (punkt 11)

av herr Nilsson i Tvärålund (c), fru Jonäng (c), herrar Granstedt (c) och Rämgård(c)som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar ”Utskottet anser” och slutar ”följaktligen motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

Det skall inte bestridas att en utbildning förenad med anställning är att föredra i normalfallen. Så långt kan utskottet instämma i propositionens förslag. Erfarenheterna av den under lång tid bedrivna utbildningen av handikappade m. fl. i företag har emellertid ådagalagt att det stundom är nödvändigt att bereda utbildning i företag utan att arbetsgivaren i förväg förbinder sig att anställa den som skall utbildas. Denna kompletterande utbildningsmöjlighet bör finnas kvar. I sådana fall kommer eleven att som hittills uppbära utbildningsbidrag via länsarbetsnämnden. De förbättrade bidrag som utskottet förordar i det följande kommer att förbättra elevens situation under utbildningstiden jämfört med nuläget. Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande anställningsvillkoret vid företagsutbildning att riksdagen med avslag på förslaget i propositionen 1975:45 samt med bifall till motionen 1975:2016, yrkandet 2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Reformeringen av utbildningsbidraget (punkt 23)

av herr Hallgren (vpk) som anser dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar ”För KAMU” och slutar ”det följande” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till tanken på ett nytt bidragssystem som bygger

InU 1975:14

på inkomstbortfallsprincipen men kan inte acceptera att bidraget skall beräknas efter det inkomstbortfall som uppstår i individuella fall. Ett nytt bidragssystem bör i stället - med utgångspunkt i det förslag som AMUeleverna själva fört fram i remissyttrandet över KAMU:s förslag - utformas som en enhetlig utbildningslön om 2 500 kr. per månad, kompletterad med tilläggsbidrag för barnfamiljerna. Dessa tilläggsbidrag bör utgå med de belopp som föreslås i motionen 2011, dvs. per månad 270 kr. för barn i åldern 0-9 år, 405 kr. för barn i åldern 10-15 år och 495 kr. för barn i åldern 16-19 år. En så utformad utbildningslön bör utgå till samtliga kursdeltagare utan åldersdifferentiering.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande reformeringen av utbildningsbidraget att riksdagen med bifall till motionen 1975:2011, yrkandena B 1 och B 2, samt med avslag på de i propositionen 1975:45 föreslagna nya grunderna för utbildningsbidrag till kursdeltagare beslutar att utbildningslön enligt de grunder som utskottet förordat skall utgå till kursdeltagare fr. o. m. den 1 januari 1976.

4. Utbildningsbidrag för tiden den 1 juli—31 december 1975 (punkt 24)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar ”Utskottet biträder” och slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Den i propositionen föreslagna höjningen av grundbidraget med 40 kr. från den 1 juli i år är klart otillräcklig och skulle innebära en fortsatt standardsänkning för kursdeltagarna. Det föreslagna beloppet står inte i någon skälig proportion till de nödvändiga inkomstförbättringar som löntagarna kunnat uppnå i årets avtalsrörelse. En höjning med 200 kr. framstår mot bakgrunden härav som rimligare, och utskottet biträder därför förslaget i motionen 2011. Regeringen bör underrättas härom.

Vid bifall till utskottets förslag tillgodoses yrkandena i motionerna 2006, 2010 och 2016, vilka följaktligen inte behöver föranleda någon åtgärd.

I den vid riksdagens början väckta partimotionen 1708 har vänsterpartiet kommunisterna begärt att grundbidraget höjs till 1 000 kr. från den 1 juli och att barntilläggen räknas upp från samma tidpunkt. I motionen 2011 frångår partiet dessa yrkanden. Motionen 1708 bör på grund härav inte föranleda någon åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande utbildningsbidrag för tiden den 1 juli-31 december 1975

A. att riksdagen med anledning av regeringens i proposition 1975:1 bilaga 13 framlagda förslag samt med bifall till motionen 1975:2011, yrkandet A, godkänner av utskottet förordad änd -

InU 1975:14

ring av grunderna för utbildningsbidrag, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1975,

B. att motionerna 1975:2006, 1975:2010, yrkandet 1, och 1975:2016, yrkandet 4, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

C. att motionen 1975:1708 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

5. Finansiering genom arbetsgivaravgift m. m. (punkt 27)

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar ”Ett viktigt” och på följande sida slutar "följaktligen avslås” bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening har det inte framlagts några övertygande skäl för att riksdagen skall gå ifrån den nuvarande ordningen att kostnader för arbetsmarknadsutbildning finansieras över statsbudgeten. Frågan om avgiftsbelastningen på företagen bör dessutom prövas i ett större sammanhang, och utskottet avstyrker därför lagförslaget om uttag av en särskild arbetsgivaravgift om 0,4 % och om inrättande av en fond för arbetsmarknadsutbildningen. Kostnaderna för nästa budgetår är svåra att beräkna, men anspråken på budgetanslaget kommer uppenbarligen att bli större med den finansiering som här förordats. Utskottet föreslår därför att anslaget förs upp som ett förslagsanslag. Sedan belastningen bättre kan överblickas får det övervägas i vad mån det finns behov av tilläggsanslag.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande principfrågan om införande av en arbetsgivaravgift och inrättande av en arbetsmarknadsutbildningsfond att riksdagen med bifall till motionen 1975:2015 och med avslag på propositionen 1975:45 i motsvarande del godkänner vad utskottet anfört.

6. Arbetsgivaravgiftens storlek (punkt 28)

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser att utskottet - under förutsättning av bifall till reservationen 5 - under punkt 28 bort hemställa

28. beträffande arbetsgivaravgiftens storlek att riksdagen avslår dels det i propositionen 1975:45 framlagda förslaget till lag om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen såvitt avser

2 § första stycket,

dels motionen 1975:2016, yrkandet 5.

InU 1975:14

7. Arbetsgivaravgiftens storlek (punkt 28)

av herr Nilsson i Tvärålund (c), fru Jonäng (c), herrar Granstedt (c), Ekinge (fp), Rämgård (c) och Carlström (fp) sorn anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar ”Utskottet har” och slutar ”följaktligen avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet har, som framgår av det nyss anförda, anslutit sig till principen att reformen bör betalas genom en särskild arbetsgivaravgift efter frånräknande av automatiskt ökande skatteintäkter. När det sedan gäller beräkningen av den nettokostnad för reformen som skall täckas genom avgiftsuttag vill utskottet i likhet med vad som görs i motionerna 2010och2016 ifrågasätta om inte nettokostnaden har överskattats i propositionen. KAMU har beräknat reformkostnaden till 550 milj. kr., att jämföra med propositionens 690 milj. kr. Tar man hänsyn till att KAMU:s förslag i vissa delar inte genomförs, blir skillnaden i beräkningarna, som påpekas i motionen 2016, ca 200 milj. kr. Utskottet anser för sin del att KAMUs beräkningar bör kunna läggas till grund för fastställandet av avgiftsuttaget. De uppgifter som utskottet inhämtat för att komplettera propositionens knapphändiga uppgifter på denna punkt har inte jävat denna uppfattning. I likhet med KAMU anser utskottet att ledig utbildningskapacitet på AMU-centra bör göra det möjligt att öka utbildningens omfattning utan en merbetydandeökning av undervisningskostnaderna. Till detta kommer att en på grund av konjunkturläget större ökning av utbildningsvolymen i och för sig inte är en följd av reformen och därför inte bör finansieras genom den nya arbetsgivaravgiften utom såvitt avser ökade studiesociala förmåner.

Vid sina överväganden har utskottet vidare tagit hänsyn till två faktorer som inte kunnat beaktas vid propositionens beräkning. Avgiften, som skall börja erläggas fr. o. m. år 1976, kommer att tas ut på de lönesummor som blir en följd av den i dagarna i stort sett avslutade avtalsrörelsen. Det kommer att innebära en avsevärd förstärkning av avgiftsintäkterna till arbetsmarknadsutbildningsfonden. Dessutom innebär utskottets nedan framförda förslag om slopande av taket för avgiftsuttaget en ytterligare inkomstförstärkning.

Med ledning av det anförda kommer utskottet fram till att det i propositionen föreslagna avgiftsuttaget är för högt. Utskottet ansluter sig därför till förslaget i motionen 2016 att procentsatsen bör fastställas till 0,25. Propositionens förslag till lag om arbetsgivaravgift (2 § första stycket) bör ändras

i denna del.

Som ovan nämnts är arbetsgivaravgiften knuten till själva reformkostnaden. Utskottet ställer sig tveksamt till om denna anknytning i framtiden är ändamålsenlig. Det kan vara anledning att överväga om inte arbetsgivaravgiftens täckningsandel bör sättas i relation till hela utbildningskostnaden eller till något i denna ingående utgiftsändamål. Utskottet räknar med att regeringen uppmärksammar detta spörsmål.

Det nämnda lagförslaget förutsätter att underlaget för avgiften stämmer

InU 1975:14

med underlaget för motsvarande avgift till sjukförsäkringen. Det innebär bl. a. att hänsyn vid avgiftsberäkningen inte tas till den del av arbetstagarens lön m. m. som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet inom allmänna försäkringen. Detta avgiftstak bör slopas liksom när det gäller andra typer av motsvarande arbetsgivaravgifter (se härom prop. 1975:92, bil. 2). Lydelsen av 2 § andra stycket i lagförslaget bör ändras i enlighet härmed,

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande arbetsgivaravgiftens storlek att riksdagen - med bifall till motionen 1975:2016, yrkandet 5, samt med förklaring att

2 § första stycket i det i propositionen 1975:45 framlagda förslaget till lag om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen bör ändras - antar följande såsom Utskottets förslag betecknade lydelse av 2 § första stycket:

R ege ringe ris förslag U t skot tets förslag

2 §

Arbetsgivare erlägger årligen ar- Arbetsgivare erlägger årligen arbetsgivaravgift med belopp som betsgivaravgift med belopp som

motsvarar fyra tiondels procent av motsvarar 0,25 procent av summan

summan av vad arbetsgivaren under - av vad arbetsgivaren under året utåret utgivit som lön till arbetstagare givit som lön till arbetstagare i peng i

pengar eller naturaförmåner i form ar eller naturaförmåner i form av

av kost eller bostad eller, i fall som kost eller bostad eller, i fall som avavses i 3 kap. 2 § andra stycket sista ses i 3 kap. 2 § andra stycket sista

punkten lagen (1962:381) om allmän punkten lagen (1962:381) om allmän

försäkring, annan ersättning för ut- försäkring, annan ersättning för utfört arbete. fört arbete.

Vid beräkningen för handen.

Avgift erlägges vid i nkomsttaxeringen.

8. Medelsanvisningen (punkt 29)

av herrar Nordgren(m)och Oskarson (m) som - under förutsättni ng av bifall till reservationen 5 - anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar ”Utskottet tillstyrker” och slutar "förevarande betänkande” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker att under anslaget Arbetsmarknadsservice förs upp ett särskilt anslag benämnt Bidrag till arbetsmarknadsutbildning med 1 150 milj. kr. I enlighet med det tidigare anförda bör dock anslaget inte vara obetecknat utan ett förslagsanslag.

Det nya anslaget kan lämpligen i riksstaten tas in närmast efter anslaget Arbetsmarknadsservice. Som följd av utskottets ställningstagande är det inte påkallat att ändra riksdagens tidigare fattade beslut om medelsanvisningen under sistnämnda anslag. Regeringens i budgetpropositionen gjorda

InU 1975:14

hemställan om anslag till Arbetsmarknadsservice får anses besvarad med behandlingen i betänkandet InU 1975:3 och förevarande betänkande.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande medelsanvisningen att riksdagen till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1975/76 under elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 1 150 000 000 kr.

9. Lagförslaget i övrigt (punkt 30)

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser att utskottet - under förutsättning av bifall till reservationen 5 - under 30 bort hemställa

30. att riksdagen avslår det vid propositionen 1975:45 fogade förslaget till lag om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen i den mån det inte behandlats ovan.

Särskilt yttrande

Värdesäkring av utbildningsbidraget (punkt 20)

av herrar Ekinge (fp) och Carlström (fp):

Utbildningsbidragen har storleksmässigt sammankopplats med arbetslöshetsförsäkringen. Detta innebär att vårt gamla krav på värdebeständighet av utbildningsbidragen i viss mån i praktiken blir tillgodosett. En del problem återstår emellertid, inte minst för dem som endast får 45 kr./dag. En ny konstruktion av arbetslöshetsförsäkringen får indirekt betydelse för utbildningsbidragen. Vi förutsätter därför att utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring vid sina överväganden beaktar frågan om värdebeständighet för utbildningsbidragen. Då riksdagen förra året tog ställning för en allmän arbetslöshetsförsäkring betonades att utredningsarbetet skulle bedrivas skyndsamt.

InU 1975:14

38 Innehållsförteckning

Inledning 1

Propositionerna 1

Lagförslaget 2

Motionerna 3

Utskottet 6

Inledning 6

Arbetsmarknadsutbildningens omfattning och mål 7

Villkor för rätt till arbetsmarknadsutbildning 7

Utbildningens innehåll och kursformer 10

Arbetsmarknadsutbildning inom företag 15

Bidragssystemet 18

Övriga frågor 23

Anslagsberäkning 24

Lagfrågor m. m. 27

Hemställan 28

Reservationer 31

1. Folkhögskolornas roll inom arbetsmarknadsutbildningen (c, fp) 31

2. Anställningsvillkoret vid företagsutbildning (c) 32

3. Reformeringen av utbildningsbidraget (vpk) 32

4. Utbildningsbidrag för tiden den 1 juli—31 december 1975 (vpk) 33

5. Finansiering genom arbetsgivaravgift m. m. (m) 34

6. Arbetsgivaravgiftens storlek (m) 34

7. Arbetsgivaravgiftens storlek (c, fp) 35

8. Medelsanvisningen (m) 36

9. Lagförslaget i övrigt (m) 37

Särskilt yttrande 37

Värdesäkring av utbildningsbidraget (fp) 37

GOTAB 75 9498 S Stockholm 1975