Jordbruksutskottets betänkande med anledning av motioner om sockerbetsodling
Jordbruksutskottets betänkande nr 12
JoU 1975:12
Nr 12
Jordbruksutskottets betänkande med anledning av motioner om sockerbetsodling
Motionerna
I motionen 1975:379 av herr Hallenius m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag om en ökad svensk sockerproduktion främst med målet att uppnå full självförsörjningsgrad men att exportmöjligheterna till t. ex. Norge och Finland också bör utvärderas i detta sammanhang. En utökad odling bör enligt motionen bl. a. kunna ske i Skaraborgs län.
Enligt motionen 1975:598, yrkande 2 e, av herr Fälldin m. fl. (c) bör riksdagen uttala att odlingsarealen för sockerbetor snarast bör utökas så att den motsvarar kapaciteten vid sockerbruken, dvs. 52 000 ha (1975 års areal 46 000 ha), och på längre sikt så att odlingen täcker hela den svenska konsumtionen.
I motionen 1975:599 av herr Henmark m. fl. (fp) begärs kompletterande direktiv till 1972 års jordbruksutredning av innebörd att sockerbetsodlingen i Sverige bör utökas. Riksdagen föreslås vidare uttala sig om arealens fördelning. Möjligheter bör bl. a. erbjudas odlare i Östergötland och Västergötland att återuppta sockerbetsodlingen. Investeringar i nya sockerbruk kan aktualiseras.
1 motionen 1975:605 av herrar Strindberg och Söderström (m) begärs att riksdagen skall ge regeringen till känna dels behovet av utökad sockerbetsodling inom landet, dels att intresset för sockerbetsodling inom Östergötland bör kartläggas liksom kostnaderna för alternativa metoder för raffinering vid eventuell sockerbetsodling inom länet.
Enligt motionen 1975:1523 av herr Dahlgren m. fl. (c) bör riksdagen hos regeringen begära utredning och förslag angående utvidgning av den svenska sockerbetsarealen. Utvidgning bör enligt motionen i första hand ske till delar av landet där odling tidigare förekommit, t. ex. Östergötland. Olika alternativ för förädling bör undersökas. Som en möjlighet anges beredning vid en s. k. saftstation som uppfors i Östergötland samt raffinering vid sockerbruket på Gotland.
Bakgrund
1967 års riksdagsbeslut om jordbrukspolitiken innebar beträffande sockerbetsodlingen en viss minskning. Arealen begränsades till ca 40 000 ha,
1 Riksdagen 1975. 16 sami. Nr 12
Joll 1975:12
vilket motsvarade ungefär två tredjedelar av konsumtionsbehovet inom landet.
1968 års internationella sockeravtal, till vilket Sverige var anslutet och som avsåg tiden den 1 januari 1969-den 31 december 1973, innebar för svensk del bl. a. ett åtagande att begränsa sockerarealen till i runt tal 40 000 ha. Riksdagen godkände år 1969 grunderna för regleringen av sockernäringen för perioden den 1 juli 1969-den 30 juni 1974. I detta beslut fastställdes nämnda arealbegränsning. Riksdagen godkände därefter år 1972 ett i propositionen 1972:79 framlagt förslag om en ökning av sockerbetsarealen på Gotland och Öland med 1 200 ha fr. o. m. år 1972.
Det internationella sockeravtalet från 1968 har ersatts med ett provisoriskt avtal, som ej innehåller några arealmässiga bindningar. Riksdagen godkände föregående år (prop. 1974:122, JoU 1974:29, rskr 1974:275) grunderna för reglering av sockernäringen för tiden den 1 juli 1974-den 30 juni 1976. I anslutning härtill uttalades att sockerbetsarealen under den närmaste femårsperioden skulle fastställas så att sockerbolagets dåvarande brukskapacitet skulle utnyttjas fullt på ett rationellt sätt.
Statens jordbruksnämnd har fått bemyndigande att efter samråd med betodlarna och sockerbolaget fastställa den årliga sockerbetsarealen. För år 1974 fastställdes arealen sålunda till 46 000 ha och har för innevarande år fastställts till 52 000 ha.
Vid en interpellationsdebatt i december 1974 förklarade jordbruksministern att han inte var beredd att tillråda en sockerbetsodling som skulle kräva nyinvesteringar vid sockerbruken.
Av betydelse vid fastställande av den svenska sockerproduktionens storlek är bl. a. produktionskostnaderna inom landet och priset på importerat socker. Medan världsmarknadspriset på socker år 1967 och åren därefter låg betydligt under det svenska producentpriset har förhållandet fr. o. m. november 1973 blivit det omvända.
Vid behandling föregående år av motioner i ämnet erinrade jordbruksutskottet (JoU 1974:30) i fråga om den långsiktiga målsättningen för den svenska sockerbetsodlingen om att 1972 års jordbruksutredning bl. a. skall undersöka vilka metoder som kan användas för att undvika permanent överskottsproduktion. Utskottet förutsatte att frågan om sockerbetsodlingens omfattning på längre sikt härvidlag måste bli föremål för jordbruksutredningens prövning.
Såsom framgår av motionerna förekommer f. n. sockerbetsodling endast i södra Sverige däribland Öland och Gotland. 1 Östergötland och Västergötland förekom sockerbetsodling fram till mitten av 1950-talet i relativt stor omfattning. Under några år i mitten av 1960-talet förekom på nytt sockerbetsodling i dessa områden i mindre skala. Betorna transporterades då till Skåne för förädling. Under tiden därefter har någon sockerbetsodling inte förekommit i Östergötland och Västergötland.
JoU 1975:12
3 Utskottet
Såsom framgår av redovisningen i det föregående har den svenska sockerbetsodlingen, vars omfattning fastställs inom ramen för sockerregleringen, efter hand ökats under senare år. Under slutet av 1960-talet uppgick sockerbetsarealen till 40 000 ha och hade år 1974 ökats till 46 000 ha. I de nu väckta motionerna ifrågasätts en ytterligare ökning av denna areal i första hand till 52 000 ha och i andra hand till en areal som ger full självförsörjning. Vidare begärs utredning om möjligheterna att återuppta sockerbetsodling i Östergötland och Västergötland.
Utskottet får med anledning av motionerna erinra om att föregående års riksdag i samband med beslut om grunderna för reglering av sockernäringen uttalade att sockerbetsarealen under den närmaste femårsperioden skulle fastställas så att sockerbolagets dåvarande brukskapacitet på ett rationellt sätt blev fullt utnyttjad. Statens jordbruksnämnd har i enlighet med lämnat bemyndigande - efter överläggningar med Sveriges betodlares centralförening och Svenska sockerfabriks AB - fastställt innevarande års sockerbetsareal till 52 000 ha. Därmed är motionsyrkandena delvis redan tillgodosedda.
Vad gäller frågan om ytterligare utökad sockerbetsodling vill utskottet hänvisa till att det ankommer på 1972 års jordbruksutredning att bl. a. undersöka vilka metoder som kan användas för att undvika permanent överskottsproduktion av t. ex. spannmål. Frågan om sockerbetsodlingens omfattning måste i detta sammanhang bli föremål för jordbruksutredningens prövning. Utskottet utgår från att därvid även frågan om att på nytt ta upp odling i Östergötland och Västergötland kommer att prövas liksom spörsmålet om hur förädlingen av en sålunda eventuellt utökad betproduktion bör ske.
Med hänsyn till det anförda finner utskottet sig inte böra föreslå någon åtgärd med anledning av nu ifrågavarande motionsyrkanden. Utskottet hemställer därför
att riksdagen lämnar motionerna 1975:379, 1975:598, yrkande 2 e, 1975:599, 1975:605 och 1975:1523 utan åtgärd, såvitt de ej kan anses besvarade med vad utskottet anfört i det föregående.
Stockholm den 29 april 1975
På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON
Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c). Hedström (s). Magnusson i Tanum (s), fru Theorin (s), herr Jonasson (c), fru Lundblad (s)*, herr Lindberg (s), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Pettersson i Lund (s), Wachtmeister i Johannishus (m), Wictorsson (s), Takman (vpk). Andersson i Ljung (ni) och fru Andersson i Hjärtum (c).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 75 9393 S Stockholm 1975