Bet. 1975:JoU13

Jordbruksutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:25 angående riktlinjer för älgvården jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1975-05-13
Källa: data.riksdagen.se

Jordbruksutskottets betänkande nr 13

JoU 1975:13

Nr 13

Propositionen

I propositionen 1975:25 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen att avge yttrande över vad i propositionen anförts om riktlinjer för älgvården.

I propositionen förordas att samordnad älgjakt införs. Huvuddelen av älgjakten kommer därvid att bedrivas på licens efter särskild ansökan. Inom ramen för den samordnade älgjakten kommer länsstyrelsen att kunna lämna generell älgtilldelning utan ansökan på mindre jaktområden.

Motionerna m. m.

1 detta sammanhang har utskottet behandlat

dels den vid riksmötets början väckta motionen 1975:220 av herr Wikner m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen anmodar regeringen att ge trafiksäkerhetsverket och naturvårdsverket i uppdrag att i samarbete utreda frågan och lämna förslag till åtgärder för att nedbringa antalet kollisioner mellan vägtrafikfordon och vilt,

dets de i anledning av propositionen 1975:25 väckta motionerna

1975:1904 av herrar Forslund och Brännström (båda s) vari föreslås att riksdagen beslutar att licensjaktens längd skall vara högst 14 dagar,

1975:1948 av herr Andersson i Ljung (m) vari hemställs att riksdagen måtte besluta att endast fastigheter taxerade som jordbruksfastigheter eller fastigheter tillhörande jordbruksfastighet skall anses som jaktmarker vilka det är tillåtet att bedriva älgjakt på och att all avskjutning av älg sker efter årlig ansökan till och efter medgivande av länsstyrelse,

1975:1949 av herr Andersson i Ljung (m) vari hemställs att riksdagen måtte besluta 1. att viltbiologisk expertis skall ingå i länsälgnämnderna,

2. att jakttidens början fastställs av regeringen och att jakttidens längd för licens om en eller två älgar skall utgöra minst 20 dagar men att länsstyrelsen skall äga rätt att generellt besluta om förlängd jakttid för områden vilkas licens omfattar tre eller flera djur samt även i övriga fall där omständigheterna så motiverar, 3. att i den händelse riksdagen beslutar om reglerad älgjakt i enlighet med propositionens förslag om samordnad älgjakt i form av dels licensjakt i kombination med s. k. generella licenser för vissa jaktområden

1 Riksdagen 1975. 16 sami. Nr 13

JolJ 1975:13

eller fastigheter, de s. k. generella licenserna endast skall omfatta en jakttid om två till fem dagar och då endast avse kalvar,

1975:1950 av herr Dahlberg (s) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen beslutar 1. att försöksverksamheten i Norrbotten upphör, 2. att älgjakten i Norrbottens län begränsas till sju dagar,

1975:1952 av herr Jonasson (c) vari hemställs att riksdagen vid sin behandling av propositionen 1975:25 angående riktlinjer för älgvården beslutar att systemet för samordnad älgjakt prövas under en period av i första hand tre år efter att det införts i hela landet,

1975:1953 av herr Karlsson i Malung m. fl. (s) vari hemställs 1. att riksdagen med hänsyn till det rörliga friluftslivet fastställer den allmänna licensjakttiden till tolv dagar, 2. att riksdagen uttalar att en generell bestämmelse skall råda att då kalvförande ko fälls skall regelmässigt kons kalv eller kalvar om möjligt fällas,

1975:1954 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen, med bifall i övrigt till propositionen 1975:25, beslutar 1. att uttala att försöksverksamheten med reglerad älgjakt i Kronobergs, Västmanlands och Norrbottens län skall upphöra senast från och med jaktåret 1976/77, 2. att tiden för licensjakten i den samordnade älgjakten fastställs till 14 dagar utom i Norrbottens län där tiden fastställs till 7 dagar,

1975:1955 av herr Stadling m. fl.(s,c,m,fp) vari hemställs att riksdagen beslutar 1. att samordnad älgjakt med urvalsinriktad och produktionsanpassad beskattning införs i hela landet, 2. att all avskjutning av älg sker efter årlig ansökan till samt efter vederbörligt tillstånd av länsstyrelsen, 3. att jakttidens början fastställs av regeringen och att jakttidens längd skall utgöra 20 dagar men att länsstyrelsen skall äga rätt besluta om förlängd eller avkortad jakttid för jaktområden, med hänsynstagande till de lokala omständigheterna, 4. att mindre jaktområden icke utan starka skäl får vägras anslutning till ett större jaktområde, 5. att länets jaktvårdstjänsteman skall vara föredragande och sekreterare i länsälgnämnden.

Till utskottet har i anledning av propositionen 1975:25 överlämnats ett stort antal skrivelser från organisationer och enskilda personer.

Utskottet

Jakt efter älg i Sverige får f. n. bedrivas dels utan ansökan eller andra formaliteter såsom s. k. allmän jakt under den allmänna jakttiden vilken anges av regeringen i en årlig jakttidskungörelse, dels efter tillstånd av länsstyrelsen såsom licensjakt under särskild, av länsstyrelsen bestämd tid. Den allmänna jakttiden för älg varierar enligt den senaste jakttidskungörelsen (1974:554) mellan två och fem dagar. Den infaller regelmässigt i de

JoU 1975:13

fyra nordligaste länen i september och i övriga delar av landet i oktober. Den särskilda jakttiden för jakt efter älg får i en eller flera perioder omfatta tillsammans högst 30 dagar om inte särskilda skäl föranleder annat. Den för orten bestämda allmänna jakttiden för älg skall ingå i den särskilda jakttiden. Jakten får i regel tillåtas börja tidigast första dagen förden allmänna jakttiden. Licensjakt efter älg förekommer i dag på omkring två tredjedelar av älgjaktarealen.

I ett år 1964 framlagt betänkande förordade 1949 års jaktutredning att försöksverksamhet med s. k. helt reglerad älgjakt skulle bedrivas i vissa län. Sådana försök pågår i Kronobergs och Västmanlands län sedan jaktåret 1967/68 och i Norrbottens län nedanför lappmarksgränsen sedan jaktåret 1971/72. Om regeringen inte förordnar annat, upphör försöksverksamheten med utgången av innevarande jaktår. Verksamheten har följts av statens naturvårdsverk. I anslutning till försöken har bedrivits älgforskning med anlitande av medel från jaktvårdsfonden och älgskaderegleringsfonden. I slutet av år 1972 anmälde naturvårdsverket att tiden var kommen för en allmän övergång till enbart licensjakt efter älg. Frågan har därefter beretts ytterligare av en särskild arbetsgrupp inom jordbruksdepartementet. Arbetsgruppen har framlagt en promemoria (Ds Jo 1974:6) med förslag till riktlinjer för den framtida älgvården. Arbetsgruppen framhåller att målet för den framtida älgvården bör vara att hålla älgstammen vid en lämplig kvalitativ och kvantitativ nivå samtidigt som älgens skadegörelse på skog och växande gröda begränsas och riskerna för älgkollisioner i trafiken minskas. Vidare framhålls att ansvaret för älgvården även i fortsättningen i första hand bör åvila den som har rätt till jakt. För att samordna älgvården och förebygga älgskador av olika slag måste emellertid det allmänna ta på sig en del av detta ansvar. Arbetsgruppen förordar allmän övergång till licensjakt efter älg. Förslaget skiljer sig på några punkter från det system som tillämpas i försökslänen. Den största skillnaden består i att arbetsgruppen föreslår att tillstånd till jakt efter älg, avseende såväl kalv som vuxet djur, på mindre jaktområden skall fl årsvis lämnas generellt utan särskild ansökan. Beträffande jakt på övriga marker förordas tillståndsgivning efter ansökan i likhet med vad som f. n. gäller för jakt under särskild jakttid. I försökslänen är också licensansökan obligatorisk. Remissinstanserna har nära nog genomgående anslutit sig till arbetsgruppens uppfattning att älgjakten i fortsättningen bör samordnas.

På grundval av bl. a. här angivna förarbeten har i förevarande proposition förordats riktlinjer för älgvården som syftar till att samordnad älgjakt skall införas i hela landet. Föredraganden säger sig dela arbetsgruppens tidigare berörda uppfattning angående målet för den framtida älgvården. Systemet med samordnad älgjakt bör medge att förutsättningar skapas för att nå detta mål. Den instans som administrerar älgjakten, dvs. länsstyrelsen, får möjlighet att reglera avskjutningen och anpassa älgstammen till en lämplig nivå. Riktlinjerna innebär i korthet i sina huvuddrag följande. Jakttillstånd skall

JoU 1975:13

lämnas för jakt på s. k. licensområden som enligt föredragandens mening bör ha sådan storlek att för området lämpliga biologiska avskjutningsnormer kan tillämpas. Föredraganden ansluter sig till arbetsgruppens uppfattning att ett licensområde om möjligt bör vara sammanhängande och så stort att det kan tilldelas minst en vuxen älg per år. Anslutningen av mindre jaktområden till licensområden bör vara frivillig. Den kategori älgjägare, vars marker är för små för att utgöra eget licensområde och som av någon anledning, exempelvis höga arrendeavgifter eller andra villkor för jakten som man inte kan enas om, inte vill eller kan ansluta sina marker till licensområde, bör fö generell älgtilldelning. Den generella tilldelningen bör enligt föredraganden avse kalv och ett vuxet djur per registrerad enhet. Alla älgjaktsområden, såväl licensområden som områden, där generell tilldelning gäller, skall vara registrerade hos länsstyrelsen. Beträffande jakttidens längd framhålls i propositionen angelägenheten av att hänsyn tas till andra fritidsintressen som utövas i skog och mark. Av detta skäl förordas en förkortning av jakttiden från nuvarande högst 30 dagar till högst 20 dagar vid licenstilldelning. Vid generell tilldelning skall jakttiden vara två till fem dagar. Länen skall indelas i älgvårdsdistrikt med gränser som om möjligt bör motsvara kommungränserna. Representanter för älgjägarna i distrikten skall av länsstyrelsen varje år kallas till överläggningar i syfte att samordna jägarnas insatser i fråga om älgvården och inhämta deras synpunkter beträffande bl. a. indelningen av fastigheter i licensområden, anslutning till licensområden samt älgstammens vård och beskattning. Till varje länsstyrelse skall knytas en länsälgnämnd med huvuduppgift att dels vara ett rådgivande organ åt länsstyrelsen i älgvårdsfrågor, dels sköta de frågor som älgskadenämnderna nu svarar för. Länsälgnämnden skall bestå av sju ledamöter som länsstyrelsen förordnar. Till ledamöter bör utses representanter för jordbruket, skogsbruket, frilufts- och naturvårdsintressena, trafiksäkerhetsintresset och jägarnas organisationer. Den samordnade älgjakten förordas bli införd fr. o. m. jaktåret 1976-1977 i hela landet, utom på samernas jaktmarker ovanför lappmarksgränsen och inom renbetesfjällen. Frågan om samernas rättigheter beträffande älgjakten kommer att tas upp i särskild ordning. Den i Kronobergs, Västmanlands och Norrbottens län pågående försöksverksamheten skall tills vidare fortsätta i sin nuvarande form. Det föreslagna systemet för samordnad älgjakt bör prövas under en period av fem år efter det att det har införts i hela landet. Därefter skall frågan om älgjaktens fortsatta utformning övervägas på nytt.

Utskottet för beträffande olika detaljer i propositionen i den mån de inte berörs i det följande hänvisa till propositionen.

Utskottet har i anslutning till sin behandling av propositionen haft att pröva de inledningsvis angivna motionsyrkandena.

I motionen 1955, yrkande 1, framförs ett allmänt hållet förslag att riksdagen beslutar att samordnad älgjakt med urvalsinriktad och produktionsanpassad beskattning av älgstammen införs i hela landet. Utskottet ansluter

JoU 1975:13

sig för egen del till denna principiella uppfattning. Såvitt utskottet kunnat bedöma bör genom det föreslagna samgåendet i älgvårdsdistrikt bland jägarna ett stärkt medvetande om gemensamt ansvar för älgstammens beskattning, vård och utveckling skapas, och det bör kunna förutsättas att jaktvårdsorganisationerna, länsälgnämnderna, länsstyrelserna och övriga berörda parter under försöksperioden är beredda att aktivt verka för en effektiv samordning av älgjakten. Det synes utskottet som om propositionen i princip ligger väl i linje med det nu berörda motionsyrkandet. Utskottet finnér därför inte erforderligt med någon särskild riksdagens åtgärd med anledning av yrkande 1 i motionen 1955.

I motionen 1955, yrkande 4, hemställs att riksdagen beslutar att mindre jaktområden inte utan starka skäl får vägras anslutning till större jaktområden. I propositionen uttalas att anslutningen av fastigheter till licensområden bör vara frivillig, och det framhålls vidare att det är naturligt att den som önskar ansluta sina marker till ett licensområde för att därigenom möjliggöra en bättre samordning av jakten inte utan särskilda skäl skall kunna förhindras att ansluta sin fastighet till licensområdet. Skulle en fastighet vägras anslutning till licensområde bör, anför föredraganden, länsjaktvårdsföreningen söka ena parterna. Lyckas inte detta bör den utestängda fastigheten kunna kompenseras i samband med älgtilldelningen.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att anslutningen av mindre områden till licensområden så långt möjligt bör ske under frivilliga former.

I övrigt vill utskottet framhålla att, om det vid prövning av fråga om älgtilldelning visar sig att markägare på nyss angivna sätt ådagalagt sin vilja att bidra till en bättre samordning av jakten, detta förhållande bör ges stort beaktande. Detsamma bör gälla beträffande den som vägrats anslutning till jaktvårdsområde. Med hänsyn till vad föredraganden anfört i den nu berörda frågan finnér utskottet emellertid inte erforderligt med något särskilt riksdagens uttalande med anledning av yrkande 4 i motionen 1955.

I motionen 1948 föreslås, i vad här är i fråga, att riksdagen beslutar att endast fastigheter som är taxerade som jordbruksfastigheter eller fastigheter tillhörande jordbruksfastighet skall anses som jaktmarker på vilka det är tillåtet att jaga älg. Utskottet vill erinra om att arbetsgruppen förutsatt att de fastigheter som ingår i ett licensområde skall vara taxerade som jordbruksfastighet och att förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Naturvårdsverket påpekar dock att det finns vissa fastigheter som köpts in för exploateringsändamål, exempelvis vissa mossmarker som inte är taxerade som jordbruksfastighet men dock har den karaktären att de kan komma i fråga för älgjakt. Enligt föredragandens mening bör förutom fastigheter som är taxerade som jordbruksfastighet kunna registreras även fastigheter som taxerats som annan fastighet och som har jaktlig betydelse för älgjakt.

Utskottet anser det kunna förutsättas att jaktmarkerna inom det föreslagna systemet till övervägande del kommer att ligga på jordbruksfastigheter och

JoU 1975:13

anser sig i övrigt böra biträda naturvårdsverkets och föredragandens uppfattning i frågan. Utskottet anser inte att förevarande motionsyrkande bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

I några motionsyrkanden har framförts förslag som direkt berör frågan om generell älgtilldelning. Sålunda har i motionen 1948, såvitt här är i fråga, och motionen 1955, yrkande 2, hemställts om beslut av riksdagen att all avskjutning av älg skall ske efter årlig ansökan till och vederbörligt tillstånd av länsstyrelsen, dvs. att sådan generell tilldelning av älg som förordas i propositionen inte skall fö förekomma. I motionen 1949, yrkande 3, föreslås att, därest ett system med generell licens införes, sådant medgivande endast skall omfatta en jakttid av två till fem dagar och endast avse kalvar.

I det föregående har utskottet omnämnt arbetsgruppens och föredragandens ställningstaganden till spörsmålet om generell älgtilldelning, dvs. möjligheten för älgjägare vars marker är för små för att utgöra eget licensområde och som inte kunnat eller velat ansluta sig till större jaktområden, att utan ansökan erhålla rätt till viss jakt på sina områden. Vid remissbehandlingen av arbetsgruppens förslag har tanken på generell älgtilldelning mött stark kritik. Sådan har även framförts i ett stort antal skrivelser till utskottet från bl. a. jägarsammanslutningar i olika delar av landet. Det har i dessa sammanhang främst hävdats att ett system med generell licensgivning skulle vara ägnat att i hög grad motverka syftet med en samordning av älgjakten. Föredraganden anser som tidigare nämnts att den generella tilldelningen bör avse kalv och ett vuxet djur per registrerad jaktlig enhet.

Utskottet har vid sina överväganden av skälen för och emot en anordning med generell älgtilldelning funnit det viktigt att man inte går för långt i fråga om sådan tilldelning då detta givetvis kan äventyra syftet med den ifrågasatta samordningen av älgjakten. Samtidigt vill utskottet emellertid inte bestrida att ett visst behov föreligger att älgjägare med små jaktmarker skall under nyss berörda förutsättningar kunna medges viss jakt utan särskild ansökan härom. Enligt utskottets mening bör emellertid en sådan generell tilldelning på angivna skäl omfatta endast en kalv årligen per registrerad jaktlig enhet. Möjlighet bör emellertid öppnas för här ifrågavarande kategori älgjägare att efter årlig prövning av länsstyrelsen när särskilda skäl föreligger erhålla tilldelning av ytterligare en kalv eller ett vuxet djur. Som förutsättning för tilldelning av sist nämnt slag bör gälla att den berörda jaktliga enheten av geografiska eller andra skäl som anses böra godtagas, t. ex. oskäligt hög avgift för inträde i jaktområde, inte lämpligen kan anslutas till ett licensområde. Utskottet förutsätter att här ifrågavarande ärenden handläggs smidigt och med hänsynstagande till såväl jaktvårdens intressen som de lokala förhållandena.

Vad gäller frågan om jakttidens längd vid generell tilldelning vill utskottet endast framhålla att i propositionen förordas en tid av 2-5 dagar. Utskottet ansluter sig härtill. När extra tilldelning av älg medgivits bör länsstyrelsen enligt utskottets mening bestämma jakttiden i varje särskilt fall.

JoU1975:13

7 Utskottet biträder således förslagen i motionen 1949, yrkande 3, och motionen 1955, yrkande 2, så till vida att utskottet anser att generell tilldelning endast skall avse kalv men finner i övrigt med hänsyn till det anförda inte skäl föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen 1948, såvitt här är i fråga, och motionen 1949, yrkande 3.

1 propositionen förordas att jakttidens början skall fastställas av regeringen. Härmed överensstämmande yrkanden görs i motionerna 1949, yrkande 2 (delvis), och 1955, yrkande 3 (delvis). Utskottet finner inte anledning till erinran emot vad i propositionen anförts i denna del. Motionsyrkandena för anses besvarade härmed och bör inte föranleda någon särskild riksdagens åtgärd.

Beträffande licensjakttidens längd har föredraganden på i det föregående omnämnda skäl förordat en minskning från nu gällande regel om högst 30 dagar till högst 20 dagar, dock med möjlighet för länsstyrelsen att när särskilda skäl föreligger något förlänga jakttiden. Jakttidens längd har tagits upp i ett antal motioner. Den föreslås således böra bestämmas i motionen 1904 till högst 14 dagar, i motionen 1949, yrkande 2 (delvis), till minst 20 dagar, i motionen 1950, yrkande 2, till sju dagar i Norrbottens län, i motionen 1953, yrkande 1, till 12 dagar, i motionen 1954, yrkande 2, till 14 dagar utom i Norrbottens län, där den bör vara sju dagar, samt i motionen 1955, yrkande 3 (delvis), till 20 dagar. I motionen 1949, yrkande 2 (delvis), föreslås dessutom att länsstyrelsen skall äga rätt att generellt besluta om förlängd jakttid för områden, vilkas licens omfattar tre eller flera djur, samt även i övriga fall, där omständigheterna gör det motiverat. I motionen 1955, yrkande 3 (delvis), föreslås också att länsstyrelsen skall kunna besluta om förlängd eller avkortad jakttid med hänsyn till lokala omständigheter.

Utskottet finner för sin del skälen för en begränsning av jakttiden till högst 20 dagar i och för sig vägande. Utskottet vill emellertid samtidigt ansluta sig till det sistnämnda förslaget i motionen 1955 att länsstyrelsen skall kunna såväl avkorta som förlänga licensjakttiden när det är påkallat av lokala förhållanden. De motionsyrkanden i övrigt som berör jakttidens längd bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motionen 1950, yrkande 1, föreslås att försöksverksamheten med reglerad älgjakt i Norrbotten skall upphöra och i motionen 1954, yrkande 1, hemställs att försöksverksamheten i samtliga försökslän upphör senast fr. o. m. jaktåret 1976/77. I propositionen anförs att i försökslänen det nuvarande systemet med reglerad älgjakt bör bibehållas tills vidare. Såvitt utskottet kunnat bedöma har den hittillsvarande försöksverksamheten utfallit väl. Det synes också vara av värde att i det första skedet av ett system med samordnad älgjakt kunna tillgodogöra sig ytterligare erfarenheter av försöksverksamheten. Utskottet biträder därför vad föredraganden uttalat i frågan och avstyrker de nu berörda motionsyrkandena.

Vad gäller länsälgnämnderna föreslås i motionen 1949, yrkande 1, att viltbiologisk expertis skall ingå i länsälgnämnd. I motionen 1955, yrkande

JoU 1975:13

5, föreslås att länets jaktvårdstjänsteman skall vara föredragande och sekreterare i nämnden. Utskottet har i det föregående berört departementschefens synpunkter beträffande nämndens sammansättning. Det anförs vidare i propositionen att föredraganden i jaktfrågor vid länsstyrelsen bör fungera som sekreterare i länsälgnämnden. Utskottet finnér för egen del angeläget att den som anlitas för uppdraget äger ingående praktiska erfarenheter av jaktliga frågor och är förtrogen med de särskilda förhållanden på detta område som kan råda inom länet. Det ter sig naturligt att härvidlag exempelvis länsjaktvårdstjänstemannen i länet eller tjänsteman vid länsstyrelsens naturvårdsenhet närmast kommer i fråga. Till länsälgnämnden bör även eljest, när så är möjligt, kunna knytas viltbiologisk expertis. Det ankommer emellertid på länsstyrelsen att utse befattningshavare vid nämnden, och utskottet finner inte tillräckliga skäl föreslå någon annan åtgärd från riksdagens sida med anledning av förevarande motionsyrkanden än att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet här anfört.

I propositionen förordas att det föreslagna systemet med samordnad älgjakt prövas under en period av fem år sedan det införts i hela landet och att frågan om älgjaktens fortsatta utformning därefter övervägs på nytt. I motionen 1952 föreslås att riksdagen beslutar att prövotiden i första hand skall vara tre år. Utskottet vill för sin del framhålla angelägenheten av att verkningarna av systemet hålls under fortlöpande noggrann observation. Hinder bör inte möta att under försökstiden vidtas sådana jämkningar i systemet som kan befinnas ändamålsenliga. Även om det i och för sig hade varit önskvärt med en kortare prövotid torde det av bl. a. biologiska skäl inte vara möjligt att på kortare tid än fem år få fram ett material som kan ge underlag för en meningsfylld utvärdering. Efter prövotidens utgång bör regeringen underställa riksdagen vederbörligen utvärderade resultat av det nya systemet och föreslå åtgärder som kan föranledas härav. Utskottet finner sig med hänsyn till det anförda inte böra föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen 1952.

I motionen 1953, yrkande 2, föreslås att riksdagen uttalar sig för en generell bestämmelse att då kalvförande ko fälls även kons kalv eller kalvar skall fällas om möjligt. Utskottet vill med anledning av detta yrkande erinra om föredragandens uttalande att kalv bör fällas om kalvförande ko får fällas eller har fällts av misstag och att regelmässigt kalv bör fällas före kalvförande ko. Utskottet förutsätter att de regler som innefattas i dessa synpunkter kommer att beaktas vid älgjakten och att eventuella avsteg härifrån kommer att föranleda lämpliga åtgärder av de jaktvårdande myndigheterna och organisationerna. Utskottet finner inte tillräckliga skäl att föreslå någon särskild åtgärd med anledning av yrkandet.

Utskottet har i detta sammanhang även behandlat den fristående motionen 220, vari hemställs att åt trafiksäkerhetsverket och naturvårdsverket uppdras att i samarbete utreda frågan om åtgärder för att nedbringa antalet kollisioner mellan vägtrafikfordon och vilt. Motionen åsyftar kollisioner mel -

JoU 1975:13

lan fordon och älgar. Utskottet vill anföra att i den allmänna målsättningen för den samordnade älgjakten bl. a. framhållits angelägenheten av att riskerna för älgkollisioner i trafiken minskas. Detta spörsmål har i regeringens uttalanden och i de olika skedena av förarbeten till propositionen getts rätt stort utrymme. Föredraganden har bl. a. uttalat att länsstyrelserna bör ha möjlighet att vidta särskilda åtgärder, om det skulle visa sig att licenserna inte utnyttjas utan älgstammen antar en sådan nivå att riskerna för trafikolyckor och annan skadegörelse inte kan accepteras. Detta bör exempelvis kunna ske genom ytterligare avskjutning för att därigenom nedbringa vinterstammen. Det kan förutsättas att frågan även i fortsättningen uppmärksammas av berörda myndigheter och organisationer m. fl. Det bör även nämnas att vid Stockholms universitets zoologiska institution försök pågår i samarbete med statens vägverk m. fl. i syfte att finna nya metoder för att avhålla älgarna från trafikstråken. Försöken avser bl. a. biologiska metoder för detta syfte.

Någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen synes f. n. inte påkallad.

Propositionen föranleder i de delar som inte berörts i det föregående inget särskilt uttalande av utskottet.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

1. beträffande målsättningen för en samordnad älgjakt med anledning av propositionen 1975:25 och motionen 1975:1955, yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande anslutningen till jaktområden m. m. med biträdande av vad föredraganden i propositionen anfört och med anledning av motionen 1975:1955, yrkande 4, samt med avslag på motionen 1975:1948, såvitt här är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande generell älgtilldelning med anledning av propositionen och motionerna 1975:1949, yrkande 3, och 1975:1955, yrkande 2,samt med avslag på motionen 1975:1948, såvitt här är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande licensjakttidens längd m. m. med bifall till motionen 1975:1955, yrkande 3, och med anledning av propositionen och motionen 1975:1949, yrkande 2, samt med avslag på motionerna 1975:1904,1975:1950, yrkande 2,1975:1953, yrkande 1, och 1975:1954, yrkande 2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande försöksverksamheten med avslag på motionerna 1975:1950, yrkande 1, och 1975:1954, yrkande 1, biträder vad föredraganden anfört,

JoU 1975:13

6. beträffande länsälgnämnderna med anledning av propositionen och motionerna 1975:1949,yrkande l,samt 1975:1955, yrkande

5, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

7. lämnar motionerna

a. 1975:220,

b. 1975:1952, och

c. 1975:1953, yrkande 2, utan åtgärd.

8. biträder vad i propositionen anförts beträffande riktlinjer för älgvården i vad de ej tidigare behandlats i utskottets hemställan.

Stockholm den 13 maj 1975

På jordbruksutskottets vägnar UNO HEDSTRÖM

Närvarande: herrar Hedström (s), Jonasson (c), Lindberg (s), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Pettersson i Lund (s), Wachtmeister i Johannishus (m), Wictorsson (s), Johansson i Holmgården (c), Takman (vpk), Strömberg i Vretstorp (s), fru Ohlin (s), herrar Stadling (s), Enlund (fp), Andersson i Ljung (m) och fru Andersson i Hjärtum (c).

Reservationer

1. beträffande generell älgtilldelning

av herrar Jonasson (c), Lindberg (s), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Pettersson i Lund (s), Takman (vpk), Strömberg i Vretstorp (s) och fru Ohlin (s) som anser att

dels det avsnitt av utskottets utlåtande som på s. 6 börjar med ”Utskottet har” och på s. 7 slutar med ”1949, yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Utskottet har vid sin prövning av frågan om generell älgtilldelning ansett en vägledande synpunkt böra vara att ett sådant system utformas så att det inte motverkar syftet med en samordning av älgjakten. Samtidigt är det rimligt att älgjägare som av olika skäl inte ansett sig kunna ansluta sina marker till licensområde också ges möjlighet att jaga vuxen älg utan att detta blir administrativt svårhanterligt. Utskottet har noterat de farhågor som från vissa håll uttryckts för att en sådan generell älgtilldelning som förordas i propositionen skulle medföra alltför stor beskattning av älgstammen. Utskottet har dock inte kunnat finna att dessa betänkligheter är motiverade. Såväl älgstammens utveckling under de senste årtiondena som erfarenheterna av den jakt som hittills bedrivits av här ifrågavarande kategori älgjägare talar häremot. Som sägs i propositionen torde vidare den förordade

JoU 1975:13

samordningen av älgjakten innebära att huvuddelen av jakten kommer att bedrivas på licens efter särskild ansökan. Det finns enligt utskottets mening inte heller anledning räkna med att de älgjägare som omfattas av en generell älgtilldelning inte skulle i samma mån som övriga älgjägare känna sitt ansvar för älgstammens beskattning, vård och utveckling. Utskottet finnér med hänsyn till det anförda det i propositionen förordade systemet med generell älgtilldelning väl avvägt och ansluter sig sålunda till departementschefens uppfattning i frågan. Motionsyrkandena avstyrks alltså i motsvarande delar.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande generell älgtilldelning biträder vad föredraganden anfört och lämnar motionerna 1975:1948, såvitt här är i fråga, 1975:1949, yrkande 3, samt 1975:1955, yrkande 2, utan åtgärd,

2. beträffande licensjakttidens längd av herr Takman (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 7 som börjar med ”Utskottet finnér” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

De i propositionen anförda motiven - hänsynen till andra fritidsintressen - för en begränsning av jakttiden till 20 dagar finner utskottet i och för sig vägande. Som anförs i motionerna 1904 och 1954 kan emellertid skäl anföras för en ytterligare nedskärning av jakttiden. Erfarenheterna från försöksverksamheten i Kronobergs och Västmanlands län visar, erinrar motionärerna om, att älgar som fällts under jaktens första 5-7 dagar motsvarar i genomsnitt 70 procent av den totala avskjutningen. En lång jakttid kan medföra ökade risker för trafikolyckor med älgar inblandade. En kortare jakttid kan innebära att jägare med stora jaktmarker inte hinner själva helt utnyttja sin rätt utan överlåter delar av den till andra jägare. Det är, anförs det bl. a., bättre att fler jägare får delta i jakten ett fåtal dagar än att ett fåtal förjaga många dagar. I motionerna 1950 och 1954 anförs att de speciella förhållanden i Norrbottens län, bl. a. minskningen av älgstammen, bör medföra att jakttiden där bestäms till sju dagar.

Utskottet finner de sålunda anförda skälen för en större förkortning av jakttiden än departementschefen förordat beaktansvärda och ansluter sig till motionsförslagen.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande licensjakttidens längd m. m. med bifall till motionen 1975:1954, yrkande 2, och med anledning av propositionen samt motionerna 1975:1904, 1975:1949, yrkande 2, 1975:1950, yrkande 2, 1975:1953, yrkande 1, och 1975:1955, yrkande 3, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

JoU 1975:13

3. beträffande försöksverksamheten av herr Takman (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets utlåtande som på s. 7 börjar med ”1 motionen” och slutar med ”berörda motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

I motionen 1950 (lika med utskottet) tills vidare. Utskottet

vill i överensstämmelse med vad som anförs i motionen 1954 framhålla att eftersom det i propositionen förordade systemet med samordnad älgjakt anses böra prövas under en tid av fem år sedan det införts i hela landet skäl synes saknas för att den redan pågående försöksverksamheten skall fortsätta. En sådan ordning skulle innebära att värderingen av den samordnade älgjakten uppskjuts och att det missnöje med jaktens utformning som finns i försökslänen skulle kvarstå ytterligare en tid. Utskottet delar den i motionerna uttalade uppfattningen att ett enhetligt system för hela landet bör införas fr. o. m. jaktåret 1976/77.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande försöksverksamheten med bifall till motionen 1975:1954, yrkande l,och med anledning av propositionen och motionen 1975:1950, yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande länsälgnämnderna

av herrar Lindberg (s), Pettersson i Lund (s), Takman (vpk), Strömberg i Vretstorp (s) och fru Ohlin (s) som anser att

dets det stycke i utskottets utlåtande som på s. 7 börjar med ”Vad gäller” och på s. 8 slutar med ”här anfört” bort ha följande lydelse:

Vad gäller (lika med utskottet) sekreterare i länsälgnämnden.

Utskottet anser det kunna förutsättas att nämnderna i sitt arbete kommer att vid behov anlita tillgänglig viltbiologisk expertis och finnér inte anledning till någon erinran emot föredragande departementschefens uttalande i förevarande fråga. Utskottet finner inte skäl föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandena.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande länsälgnämnderna biträder vad föredraganden uttalat och lämnar motionerna 1975:1949, yrkande 1 och 1975:1955, yrkande 5, utan åtgärd,

5. beträffande prövotiden för samordnad älgjakt av herr Jonasson (c) som anser att

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 8 som börjar med ”1 propositionen” och slutar med ”motionen 1952” bort ha följande lydelse:

I propositionen (lika med utskottet) tre år. 1 motionen anförs

JoU 1975:13

bl. a. att det uttryckts oro för att förslaget till nytt system kan komma att innebära att det påbörjade arbetet för en bättre jaktvård äventyras. På grund av de farhågor som från vissa håll framförts för att tidigare jaktområden kan komma att sönderslås och att verkningarna härav relativt snabbt kan förändra förhållandena för älgvården anser motionären det olämpligt att man här binder sig för en så lång prövotid som fem år. Det finns anledning att redan efter tre år se över verkningarna och att kunna införa kompletteringar eller justeringar i bestämmelserna. Över huvud taget är det väsentligt, framhåller motionären, att man inte låser sig vid en femårsperiod utan är öppen för en kortare försöksperiod. Utskottet delar motionärens uppfattning härvidlag.

dels utskottets hemställan under 7 b bort ha följande lydelse:

7 b. beträffande prövotiden för samordnad älgjakt med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1975:1952 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,