Jordbruksutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:70 med förslag till lag om sambruksföreningar m. m. jämte motioner

Jordbruksutskottets betänkande nr 15

JoU 1975:15

Nr 15

Jordbruksutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975: 70 med förslag till lag om sambruksföreningar m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975: 70 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen att dels antaga förslagen till 1. lag om sambruksföreningar, 2. lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar, 3. lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m., 4. lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290), dels att 5. godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för stöd till samverkan inom jordbruk och trädgårdsnäring, m. m.

I propositionen läggs fram förslag till en ny lag om sambruksföreningar. Lagen är avsedd att ersätta 1948 års lag i ämnet.

Enligt den föreslagna lagen skall sambruksförenings verksamhet kunna avse inte bara gemensamt jordbruk på fastighet som ägs eller arrenderas av föreningen utan även samverkan över ägogränser och inom delar av medlemmarnas jordbruksproduktion. Lagförslaget innehåller också i övrigt regler, bl. a. i fråga om medlemsantal, insatser i föreningen och utträdande medlems rättigheter, som avser att stimulera till bildande av sambruksföreningar för samverkan i jordbruket och inom trädgårdsnäringen.

I propositionen föreslås vidare vissa stödåtgärder för att främja samverkan inom jordbruket och trädgårdsnäringen.

1 Riksdagen 1975.16 sami. Nr 15

JoU 1975:15

2 De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till

Lag om sambruksföreningar

Härigenom föreskrives följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Ekonomisk förening med ändamål att driva jordbruk eller trädgårdsnäring för medlemmarnas gemensamma räkning kan registreras som sambruksförening.

Sambruksförening får driva även annan verksamhet än sådan som avses i första stycket, om denna andra verksamhet har samband med föreningens ändamål.

2§ Bestämmelserna i 2—4 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening.

Inskrivning av uppgifter angående sambruksförening skall ske i en särskild avdelning av det föreningsregister som avses i 4 § lagen om ekonomiska föreningar.

Stadgar och firma m.m.

3 § För att sambruksförening skall få registreras fordras att föreningen har minst tre medlemmar och att den har antagit stadgar och utsett styrelse och revisorer.

4 § Sambruksförenings stadgar skall ange

1. föreningens firma,

2. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art,

3. den ort inom riket där föreningens styrelse skall ha sitt säte,

4. den insats med vilken varje medlem skall deltaga i föreningen och hur insatserna skall göras,

5. om regelbundna eller på särskilt beslut om uttaxering beroende avgifter till föreningen skall förekomma, avgifternas belopp eller det högsta belopp vartill de får bestämmas,

6. antalet styrelseledamöter och revisorer, tiden för deras uppdrag och, om suppleanter skall finnas, motsvarande uppgifter beträffande dem,

7. föreningens räkenskapsår,

8. hur ofta ordinarie föreningsstämma skall hållas och tiden för sådan stämma,

9. det sätt på vilket kallelse till föreningsstämma skall ske och andra meddelanden till medlemmarna skall tillställas dem samt den tid före stämma då föreskrivna kallelseåtgärder senast skall vara vidtagna,

10. de värderingsgrunder som skall tillämpas när förening skall inlösa medlems andel,

11. de grunder enligt vilka föreningen skall förfoga över uppkommen vinst och hur det skall förfaras med föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning.

5 § Sambruksförenings firma skall innehålla ordet sambruksförening.

Sambruksförenings firma får ej innehålla ordet bolag eller annat ord

som kan föranleda till antagande att firman innehas av ett bolag.

JoU 1975:15

3 Firman skall tydligt skilja sig från andra hos länsstyrelsen förut registrerade och ännu bestående föreningsfirmor. För registrering av sambruksförenings firma gäller i övrigt vad som föreskrives i firmalagen (1974:156).

Annan än sambruksförening får ej i sin firma eller annars vid beteckning av rörelsen använda ordet sambruksförening.

6 § Bestämmelserna i 8 och 9 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening. Härvid skall hänvisningen i 8 § tredje stycket till 5 § avse 3 § denna lag.

Medlemsför teckning

7 § Genom styrelsens försorg skall föras förteckning över sambruksföreningens medlemmar. Förteckning kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem.

Förteckningen skall för varje medlem innehålla uppgift om hans fullständiga namn och hemvist och om den insats med vilken han deltager

1 föreningen. Dessutom skall förteckningen innehålla uppgift om sammanlagda beloppet inbetalda insatser enligt senast fastställda balansräkning.

Styrelsen skall hålla förteckningen tillgänglig för den som vill taga del av den. Medlem har rätt att på begäran få skriftlig uppgift av föreningen om medlemskapet och den insats som han har gjort.

Medlems intagande och avgång m.m.

8 § Bestämmelserna i 11 § första stycket, 12 och 13 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall dock iakttagas att hänvisningen i 13 § till 16 § skall avse 10 § denna lag.

Fråga om antagande av medlem prövas av föreningsstämma, om ej annat har bestämts i stadgarna.

9 § Medlem får uppsäga sig till utträde ur föreningen. I stadgarna kan intagas förbehåll att uppsägning ej får ske förrän viss tid efter inträdet.

Bestämmelserna i 14 § andra stycket och 15 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksförening.

10 § När medlem har avgått ur föreningen, är föreningen skyldig att sex månader därefter lösa hans andel.

Bestämmelserna i 16 § 1 mom. andra stycket och 2 mom. lagen <1951:308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksförening. Därvid skall vad som där sägs om insats i stället avse lösenbelopp för medlems andel.

Innehåller förenings stadgar inskränkning i avgående medlems rätt enligt första stycket eller 16 § 1 mom. andra stycket lagen om ekonomiska föreningar, skall detta gälla utom i fall som avses i 68 § andra stycket samma lag.

11 § I stadgarna kan intagas förbehåll att föreningen skall ha rätt att lösa andel som övergår till ny ägare. Finnes sådant förbehåll skall i stadgarna anges inom vilken tid lösningsrätten skall göras gällande hos förvärvaren samt inom vilken tid ersättningen skall betalas.

2 Riksdagen 1975.16 sami. Nr 15

JoU 1975: 15

12 § Tvist om rätt att inträda som medlem i förening samt om rätt till lösen av andel och om lösenbeloppets storlek prövas av tre skiljemän enligt lagen (1929: 145) om skiljemän, om ej annat har bestämts i stadgarna.

Kostnaderna för skiljeförfarandet skall bäras av föreningen, om ej skiljemännen av särskilda skäl ålägger föreningens motpart att helt eller delvis svara för dessa kostnader.

Reservfond och vinstutdelning m.m.

13 § Bestämmelserna i 17 §, 18 § första stycket, 19 och 20 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksförening. Härvid skall hänvisningen i 18 § första stycket till 16 § 1 mom. avse 10 § denna lag.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i 17 § 1 mom. lagen om ekonomiska föreningar skall i fråga om sambruksförening bland skulderna ej inräknas gäld för vilken föreningen har lämnat säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i jordbruksfastighet inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet. Vad som har sagts nu gäller i tilllämpliga delar i fråga om annan egendom, vilken enligt bestämmelse som meddelas av regeringen får anses erbjuda motsvarande säkerhet.

Vad i 17 § 2 mom. lagen om ekonomiska föreningar sägs beträffande belopp, som har tagits upp under rubriken Avsatt till pensioner, skall i fråga om sambruksförening gälla även i den mån sådant belopp täckes av kreditförsäkring i svensk försäkringsanstalt eller utländsk försäkringsanstalt som har rätt att driva rörelse här i riket.

Styrelse och firmateckning

14 § Bestämmelserna i 21—37 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening med följande avvikelser.

1. Styrelsen består av en eller flera ledamöter.

2. Styrelsen får ej tillsättas i annan ordning än genom val på föreningsstämma.

Styrelsens årsredovisning samt revision

15 § Bestämmelserna i 38—51 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksförening. Vad som i 43 § 1 mom. första stycket sägs om insatsbelopp skall i stället avse lösenbelopp för medlems andel.

Föreningsstämma

16 § Bestämmelserna i 52—61 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksförening. I stadgarna får dock ej göras avsteg från bestämmelsen i 56 § första stycket 1 att varje medlem äger en röst. Vidare kan medlems rösträtt utövas av medlemmens make som ombud, även om denne ej är medlem i föreningen, såvida ej annat har bestämts i stadgarna.

Talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad

17 § Bestämmelserna i 63—66 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening.

JoU 1975:15

5 Ändring av sambruksförenings stadgar

18 § Bestämmelserna i 67 och 68 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksförening. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall iakttagas att hänvisningen i paragraferna till 16 § 1 mom. skall avse 10 § denna lag.

Talan mot föreningsstämmobeslut

19 § Bestämmelserna i 69 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening.

Likvidation och upplösning

20 § Bestämmelserna i 70—95 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening. Vad i 71 och 75 §§ föreskrives för det fall antalet föreningsmedlemmar har nedgått under det i 5 § föreskrivna lägsta antalet skall i sambruksförening tillämpas, om antalet medlemmar har nedgått under tre och tillräckligt antal medlemmar ej har inträtt inom ett år samt länsstyrelsen ej heller funnit särskilda skäl medgiva, att föreningens verksamhet ändå får fortsätta.

Registrering

21 § Bestämmelserna i 99—105 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening. Härvid skall hänvisningen i 100 § femte stycket till 7 § tredje stycket avse 5 § tredje stycket denna lag.

Besvär

22 § Bestämmelserna i 105 a § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening.

Skadestånd

23 § Bestämmelserna i 106—109 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening.

St raff be stäm melser

24 § Bestämmelserna i 110—112 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksförening. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall iakttagas att hänvisningen i 110 § 7 till 7 § fjärde stycket skall avse 5 § fjärde stycket denna lag.

Är gärning som avses i första stycket belagd med straff i brottsbalken, dömes ej till ansvar enligt denna lag.

Särskilda bestämmelser

25 § Bestämmelserna i 114—116 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening.

JoU 1975:15

6 Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976, då lagen (1948:218) om sambruksföreningar upphör att gälla. Den gamla lagen skall dock fortfarande tillämpas på sambruksförening som är registrerad enligt den lagen.

2. På föreningssammanträde enligt den gamla lagen kan i den ordning som anges i 47 § första stycket nämnda lag beslutas att föreningen skall ombildas till sambruksförening enligt den nya lagen. Beslutas sådan ombildning, skall styrelse utses och nya stadgar antagas.

När sambruksförening som har ombildats enligt första stycket registrerats, skall den anses ha övertagit den tidigare föreningens samtliga tillgångar och förpliktelser.

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar1,

dels att i 4 §, 17 § 3 morn., 22 och 29 §§, 46 § 1 mom. samt 67, 76, 105 a och 117 §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att 118 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

118 §2

Vad i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning å:

1. ömsesidiga försäkringsbolag, sjukkassor, understödsföreningar och andra försäkringsföreningar i vidare mån än som följer av lagen (1972:262) om understödsföreningar;

2. de föreningar för anskaffande av lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom, å vilka gällande bestämmelser om hypoteksföreningar äga tillämpning;

3. förening av trafikförsäkringsanstalter, vilken av försäkringsinspektionen godkänts att handhava för anstalterna gemensamma angelägenheter; 4.

bostadsrättsföreningar i vidare 4. bostadsrättsföreningar i vidare

mån än som följer av bostadsrätts- mån än som följer av bostadsrättslagen (1971:479). lagen (1971: 479);

5. sambruksföreningar i vidare mån än som följer av lagen (1975: ) om sambruksföreningar.

1 Senaste lydelse av 4 § 1974:163

17 §3 mom. 1967:538 67 § 1967:621

105 a § 1974:163.

s Senaste lydelse 1972: 263.

JoU 1975:15

7 Ej heller göres genom denna lag ändring i vad om föreningar för visst ändamål eljest är i lag eller författning särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1916A56) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m.

Härigenom föreskrives att 18 § lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m.1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §2

De i denna lag föreskrivna inskränkningarna i rätten att förvärva fast egendom, rörelse eller del av rörelse, inmutad mineralfyndighet eller gruvlägenhet skola ej tillämpas på förvärv genom bodelning, arv, testamente eller fusion enligt 174 § lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag. Lagen utgör ej hinder för förvärv av fondandel enligt aktiefondslagen (1974:931).

Vad denna lag innehåller om inskränkning i rätten för bolag eller förening att förvärva fast egendom, rörelse eller del av rörelse, inmuta mineralfyndighet, förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift, så ock att förvärva aktier i vissa bolag skall, såvitt angår svenskt bolag eller svensk förening, icke tillämpas i avseende å

a) bankaktiebolag, järnkontoret, a) bankaktiebolag, järnkontoret,

sparbank, centralkassa för jord- sparbank, centralkassa för jordbrukskredit, försäkringsbolag, brukskredit, försäkringsbolag,

sjukkassa, understödsförening el- sjukkassa, understödsförening eller annan försäkringsförening, ak- ler annan försäkringsförening, aktiebolag eller förening, som er- tiebolag eller förening, som erhål hållit

statslån från egnahemslåne- lit statslån från egnahemslånefon fonden

eller sambruksförening; den;

b) förening med huvudsakligt b) förening, med undantag av

ändamål att främja medlemmar- sambruksförening, som har till

nas ekonomiska intressen genom huvudsakligt ändamål att främja

att medlemmarnas ekonomiska intres sen

genom att

1. anskaffa livsmedel eller and- 1. anskaffa livsmedel eller and ra

förnödenheter åt medlemmar- ra förnödenheter åt medlemmarna, na,

2. avsätta alster av medlemmar- 2. avsätta alster av medlemmarnas verksamhet, nas verksamhet,

3. avsätta transporttjänster som 3. avsätta transporttjänster som

medlemmarna utföra, medlemmarna utföra,

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1973:307.

2 Senaste lydelse 1974:932.

JoU 1975:15

8 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. bereda bostäder åt medlem- 4. bereda bostäder åt medlemmarna, marna,

5. anskaffa lån åt medlemmar- 5. anskaffa lån åt medlemmarna; na;

c) förening som utgör sammanslutning av föreningar, vilka äro undantagna från lagens tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om sambruksförening på vilken lagen (1948: 218) om sambruksföreningar är tillämplig.

4 Förslag till

Lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290)

Härigenom föreskrives i fråga om jordförvärvslagen (1965: 290)1,

dels att i 1 och 15—17 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 4 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Förvärvstillstånd må vägras, om Förvärvstillstånd må vägras, om anledning finnes till antagande att anledning finnes till antagande att

förvärvarens huvudsakliga syfte förvärvarens huvudsakliga syfte

med fånget icke är att själv eller, med fånget icke är att själv yrkes såvitt

rör sambruksförening, ge- mässigt och varaktigt ägna sig åt

nom medlemmarna yrkesmässigt jordbruk på egendomen eller driva

och varaktigt ägna sig åt jordbruk skogsbruk där som stöd åt förvär på

egendomen eller driva skogs- varén tillhörigt jordbruk,

bruk där som stöd åt förvärvaren tillhörigt jordbruk.

Tillstånd må dock ej vägras med stöd av första stycket

1. om förvärvaren här i riket driver industriell eller kommersiell verksamhet för förädling av jordbruks- eller skogsprodukter eller för distribution av jordbruksprodukter och får antagas med fånget huvudsakligen åsyfta att varaktigt tillgodogöra sig egendomens alster i rörelsen; 2.

om fånget avser en för rationellt skogsbruk lämpad brukningsenhet och förvärvaren får antagas med fånget huvudsakligen åsyfta att bereda sig stadigvarande inkomst genom eget skogsarbete på egendomen; 3.

om fånget avser jordbruk, som uppenbarligen varken i befintligt

1 Senaste lydelse av 1 § 1971: 890

15 § 1971:558.

JoU 1975:15

skick eller efter tekniskt och ekonomiskt rimliga rationaliseringsåtgärder kan ge sin innehavare tillfredsställande försörjning;

4. om fånget medför att brukningsenhet, som redan tillhör förvärvaren, vinner i ändamålsenlighet.

Bestämmelserna i andra stycket gälla ej när fånget avser skogsmark av någon betydenhet och icke är ägnat att tillgodose kraven på rationellt skogsbruk och ändamålsenligt utnyttjande av avkastningen och ej heller när andra särskilda skäl föreligga mot att godtaga fånget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om sambruksförening på vilken lagen (1948: 218) om sambruksföreningar är tillämplig.

Motionerna

I motionen 1975: 2085 av herr Kronmark m. fl. (m) hemställs 1. att riksdagen beslutar om en försöksperiod om fem år för lagen om sambruksföreningar, 2. att konkurrensneutraia stödåtgärder för olika företagsformer i lantbruket särskilt beaktas, 3. att riksdagen avslår propositionens förslag om att nya tjänster inrättas på lantbruksstyrelsen för detta ändamål.

I motionen 1975: 2086 av herr Takman m. fl. (vpk) hemställs 1. att frågan om sambruksförening på samhällsägd mark skyndsamt utreds och att jordfonden kan användas i syfte att tillföra staten eller kommunerna mark, som köpes för rationaliseringsändamål, 2. att som villkor för medlemskap även i fortsättningen krävs att medlemmarna deltar i föreningens verksamhet med egen arbetsinsats, 3. att högre ekonomiska bidrag bör utgå till sambruksföreningar än till enskilda.

Utskottet

I propositionen erinras om de stora förändringar som skett inom jordbruket under de senaste decennierna. Utvecklingen har gått mot allt större brukningsenheter. En långtgående teknisk rationalisering har skett av produktionen varvid arbetskraften i stor utsträckning har ersatts av maskiner. Detta har medfört att jordbruket räknat per sysselsatt har blivit alltmer kapitalkrävande. Samverkan har därvid setts som en möjlighet att underlätta kapitalanskaffningen och som en väg att förbättra lönsamheten hos många jordbruk.

Särskilt tillkallade sakkunniga har utrett behovet och möjligheterna att genom statliga insatser av olika slag stimulera till samverkan i jordbruket, bl. a. i form av sambruksföreningar. Med utgångspunkt i denna utredning och däröver avgiva remissyttranden läggs i nu behandlade proposition fram förslag om lagbestämmelser och ekonomiska stödåtgärder i syfte att främja samverkan inom jordbruket och trädgårdsnäringen.

JoU 1975:15

10 Föredraganden framhåller att det är av särskilt intresse att den kooperativa företagsformen, som de svenska jordbrukarna så aktivt har utnyttjat i distributions- och förädlingsleden, prövas också i primärproduktionen. Intresset för samverkan i jordbruket uppges på senare år ha ökat väsentligt särskilt i den yngre generationen.

Det finns enligt föredraganden all anledning att också för framtiden ge möjlighet för jordbrukskunniga personer att genom samverkan bedriva jordbruk i en form som motsvarar de nuvarande sambruksföreningarna. Sådan samverkan bör vara en väg att öka möjligheterna för unga människor med intresse och utbildning för jordbruk att få ägna sig åt näringen. Inte minst bör samverkan minska de hinder som i dag ofta finns i fråga om finansieringen av jordbruksföretagen. De stora kapitalinsatser som fordras för att bruka en jordbruksegendom begränsar alltför ofta inte minst ungdomars möjligheter att ägna sig åt lantbruk.

Samarbete mellan redan befintliga jordbruksföretag är vidare enligt föredraganden ett väsentligt medel för att nå ökad effektivitet i produktionen. Sådant samarbete som hittills främst har avsett användning av maskiner och arbetskraft bör enligt propositionen kunna vidgas väsentligt.

De sålunda redovisade allmänna utgångspunkterna för den föreslagna reformen i fråga om samverkan i jordbruket och trädgårdsnäringen kan utskottet ansluta sig till. Enligt utskottets mening bör samverkan ses som en väg vid sidan av andra att bygga upp effektiva företag. Samverkansrationalisering bör kunna ge lika goda resultat som t. ex. yttre rationalisering och bör i ökad utsträckning kunna ingå som en integrerad del i rationaliseringsprocessen. Samverkan kan också medföra vinster av social karaktär, t. ex. i form av ökad eller ordnad fritid för deltagarna.

Utskottet behandlar i det följande främst de delar av propositionen som berörs av de med anledning av denna väckta motionerna.

Först tar utskottet upp frågan om tillgång på företag av sådan storlek att de lämpligen kan brukas av sambruksföreningar. Föredragande departementschefen konstaterar att tillgången på sådana företag är begränsad. Samtidigt erinrar han om att vi i lantbruksnämnderna har en organisation som noga följer utbudet av jordbruksfastigheter. Nämnderna, som har tilli uppgift att verka för lantbrukets rationalisering, bör enligt propositionen uppmärksamma möjligheten att bilda sambruksföreningar och, när intresse föreligger, aktivt verka för att lämpliga brukningsenheter anskaffas.

I motionen 2086 framläggs skäl för att större jordegendomar i ökad utsträckning bör ägas av samhället, dvs. stat eller kommun. Frågan om att få till stånd kooperativa jordbruk eller sambruksföreningar på samhällsägd mark bör enligt motionen utredas (yrkande 1). Den av

JoU 1975:15

lantbruksnämnderna disponerade jordfonden föreslås kunna användas för inköp av mark som för ändamålet tillförs staten eller kommunerna. Som en fördel med att samhället äger marken anges att kapitalbehovet för nytillträdande medlem begränsas och att marken undandras spekulation. I anslutning härtill anför motionärerna även synpunkter på den jordpolitiska prövningen vid förvärv av jordbruksfastighet.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att tillgången på jordbruksföretag av den storleksordning som är lämplig för sambruksföreningar av nuvarande typ är begränsad. Såsom anförs i propositionen bör emellertid lantbruksnämnderna, när intresse föreligger att driva jordbruk i form av sambruksförening, aktivt verka för att lämpliga enheter anskaffas. Detta bör alltjämt kunna ske genom att lantbruksnämnd för medel i jordfonden övertar lämplig egendom. Vid sådana inköp bör givetvis aktiva brukares tillköpsintressen beaktas. För sambruksförening inköpt egendom kan liksom hittills kvarstanna i samhällets ägo. Utskottet vill även erinra om att jordförvärvsutredningen enligt sina direktiv skall ägna särskild uppmärksamhet åt möjligheten för sambruksförening och andra som vill driva jordbruk i samverkan att få tillgång till jordbruksmark. Vad som i motionen anförs i fråga om markanskaffning för sambruksförening faller således inom ramen för nämnda utrednings uppdrag. Utskottet finner lämpligt att motionen 2086 i denna del överlämnas till jordförvärvsutredningen.

Enligt propositionen behövs även i fortsättningen en särskild organisationsform för samarbete i jordbruk. Ingen av de vanligaste företagsformerna handelsbolag, aktiebolag eller ekonomisk förening anses helt tillgodose föreningsj ordbrukets behov. Den nu gällande lagen om sambruksförening är dock i flera avseenden otidsenlig och i behov av reformering. Förslag om att riksdagen antar en ny lag i ämnet framläggs därför. Lagen avses reglera samarbetet såväl inom gemensamt jordbruk som mellan jordbruksföretag, liksom även motsvarande samarbete inom trädgårdsnäringen.

Den föreslagna lagen som avses träda i kraft den 1 januari 1976 bygger i stora delar på lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar (föreningslagen), men tar på flera punkter upp särbestämmelser som motiveras av de speciella förhållandena vid samverkan inom jordbruk och trädgårdsnäring.

Jämfört med nuvarande lag innebär lagförslaget att sambruksföreningens verksamhetsområde vidgas från att nu endast omfatta samverkan inom ett jordbruksföretag till att gälla även samverkan över ägogränser och då även inom delar av jordbruksproduktionen vid medlemmarnas företag. Lagförslaget innebär vidare att personväxlingar i sambruksföreningar skall underlättas i förhållande till vad som nu gäller. I princip föreslås sålunda fri utträdesrätt för medlemmarna samt be -

JoU 1975:15

stämmelser som ger utträdande medlem möjlighet att få ersättning för andelens värde. Möjlighet skall finnas att i föreningsstadgarna begränsa rätten till utträde inom viss tid efter inträdet. Härigenom kan tillfredsställande stabilitet garanteras t. ex. nybildade sambruksföreningar med stora investeringar.

En annan förändring innebär förslaget att slopa nu gällande generella krav på att medlem skall vara skyldig att delta i sambruksförenings verksamhet med egen arbetsinsats. Enligt motionen 2086, yrkande 2, bör denna skyldighet alltjämt kvarstå, då risk eljest finns att det tunga arbetet övervältras på de kapitalsvaga medlemmarna i sambruksföreningen.

Utskottet vill på denna punkt framhålla att en huvudlinje i föreliggande lagförslag synes vara att åstadkomma ökade möjligheter till samverkan i syfte att främja jordbrukets rationalisering. Det förutsätts därvid att sådan samverkan skall kunna ske mellan i princip alla slags jordbruks- och trädgårdsföretag. Det torde i detta sammanhang inte ha avsetts att man skulle frångå nuvarande huvudprincip att medlem i sambruksförening skall delta i föreningens verksamhet med egen arbetsinsats. Med hänsyn till de skiftande typer av samverkan som innefattas i den nu föreslagna formen av sambruksförening synes dock något generellt krav om att medlem skall vara skyldig att delta i sambruksföreningsverksamhet med egen arbetsinsats lämpligen inte kunna uppställas. Emellertid vill utskottet starkt understryka föredragandens uttalande i propositionen att företagsformen sambruksförening som är en personsammanslutning, har utformats särskilt med tanke på att de flesta medlemmarna själva skall utföra arbetet inom föreningen. Den statliga stödgivningen till sambruksförening bör också såsom föreslås i propositionen vara beroende av i vilken utsträckning medlemmarna gör egna arbetsinsatser i företagets produktion. Med hänvisning till det sagda finner utskottet ej anledning föreslå någon ändring av det i propositionen framlagda lagförslaget på denna punkt.

Även i övrigt tillstyrker utskottet förslaget till lag om sambruksföreningar. Detta innebär bl. a. att utskottet inte biträder förslaget i motionen 2085, yrkande 1, om en femårig försöksperiod för lagen. Utskottet utgår emellertid från att regeringen och vederbörande myndigheter noga följer verksamheten på nu ifrågavarande område och utvärderar effekterna av den nya lagen. Om förslag till ändringar i lagen visar sig erforderliga får riksdagen ånyo pröva frågan.

I propositionen föreslås vissa ändringar av reglerna för det statliga stödet till jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering i syfte att stimulera bildande och drift av samverkansföretag. Sådana företag definieras som företag vilka genomfört samverkansrationalisering. Härmed avses övergång till ändamålsenlig gemensam drift av tidigare enskilt drivna verksamheter. Stödet bör syfta till att skapa rationella och bärkraftiga produktionsenheter och får självfallet inte utgöra hinder

JoU 1975:15

för den yttre rationaliseringen. Det föreslagna stödet till samverkansföretag bör enligt propositionen inte begränsas till någon särskild form för samverkan.

Statligt stöd föreslås utgå i form av lånegaranti för att underlätta finansieringen av insatserna när ny delägare träder in i samverkansföretag. Statsbidrag avses vidare kunna utgå till investering i ekonomibyggnader och markanläggningar vid samverkansrationalisering. Bidraget föreslås utgå med högst 25 procent av godkänd investeringskostnad. Vid fastställande av bidragets storlek bör hänsyn dock tas till i vilken utsträckning medlemmarna i samverkansföretaget medverkar med egen arbetsinsats i företagets produktion. Som en riktpunkt föreslås gälla att bidrag får utgå med högst 50 000 kr. per sådan heltidssysselsatt.

Frågan om det statliga stödets omfattning tas upp i båda de med anledning av propositionen väckta motionerna. Enligt motionen 2086, yrkande 3, bör högre statsbidrag utgå till sambruksföreningar än till enskilda. Detta motiveras dels med att i denna företagsform avbytarfrågan löses utan kostnad för det allmänna, dels med att bidragsgivningen stimulerar till samverkan. Enligt motionen 2085, yrkande 2, bör särskilt beaktas att stödåtgärderna utformas så att de blir konkurrensneutrala med avseende på olika företagsformer.

Det i propositionen föreslagna stödet till samverkansföretag inom jordbruk och trädgårdsnäring innebär enligt utskottet en välmotiverad utvidgning av stödgivningen. Förutom det stöd som redan nu kan utgå bör i enlighet med vad som föreslås i propositionen statsbidrag kunna beviljas till investeringar i ekonomibyggnader och markanläggningar i samband med samverkansrationalisering. Lånegaranti för lösen av eller övertagande av andel eller motsvarande i samverkansföretag bör vidare i enlighet med propositionen kunna beviljas. Stödbestämmelserna har sålunda utformats så att samverkan särskilt skall stimuleras med bl. a. statsbidrag. Mot stödets utformning har utskottet i förevarande avseende inte något att invända. I överensstämmelse härmed är utskottet inte berett förorda någon riksdagens särskilda åtgärd med anledning av motionen 2086, yrkande 3.

Vad gäller förslaget i motionen 2085 att olika företagsformer skall behandlas lika vid beviljande av rationaliseringsstöd får utskottet anföra följande. På samma sätt som bidrag nu kan utgå till investeringar i anläggningar vid jordbruksföretag, som rationaliserar genom marktillköp, skall enligt propositionen bidrag till sådana investeringar kunna utgå till företag som rationaliserar genom samverkan. Det står öppet för alla personer som driver jordbruk eller trädgårdsodling att ingå i samverkansföretag. Statligt stöd vid samverkansrationalisering avses således kunna utgå oavsett företagsform, varför stödet enligt utskottets mening får anses vara konkurrensneutralt. Härmed torde motionen 2085 få anses besvarad i denna del.

JoU 1975:15

14 Utskottet vill slutligen kommentera ett i propositionen redovisat förslag att förstärka lantbruksstyrelsen med vissa tjänster för att tillgodose behovet av ekonomisk-teknisk och juridisk sakkunskap rörande samverkansfrågor. Som motiv för förstärkningen anförs att den framtida omfattningen av samverkan i jordbrukets primärproduktion i hög grad kommer att bli beroende av de resurser som ställs till förfogande för att bedriva information och rådgivning i samverlcansfrågor. Dessa aktiviteter bör därför enligt propositionen intensifieras.

Enligt motionen 2085, yrkande 3, är det med hänsyn till tidigare erfarenheter av omfattningen av sambruksföreningar inte rimligt med en personell förstärkning av lantbruksstyrelsen för nämnda ändamål. Motionärerna yrkar därför avslag på propositionen i förevarande del.

Enligt utskottets mening erfordras en relativt omfattande information och rådgivning i samverkansfrågor om den i propositionen förordade formen för rationalisering skall få någon större användning. Denna rådgivningsuppgift bör i första hand ankomma på lantbruksnämnderna som bl. a. i sin kursverksamhet har den direkta kontakten med näringsutövarna. Det förefaller dock sannolikt att det för den centrala ledningen av informationen och rådgivningen på området kan komma att behövas särskild personal med den kompetens som anges i propositionen. Utskottet har inte underlag för att bedöma det närmare behovet av tjänster för ändamålet. Om en förstärkning av lantbruksstyrelsen befinns erforderlig i detta sammanhang bör den begränsas så långt möjligt. Det synes emellertid ankomma på regeringen att besluta i denna fråga. Det får förutsättas att vad utskottet anfört med anledning av propositionen och motionen 2085 beaktas i detta sammanhang.

Vad regeringen i övrigt föreslagit och föredraganden anfört i propositionen föranleder ingen erinran från utskottets sida. Utskottet hemställer under åberopande av vad som anförts i det föregående

att riksdagen

1. anhåller att regeringen till jordförvärvsutredningen överlämnar motionen 1975: 2086, yrkande 1,

2. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975: 2085, yrkande 1, och motionen 1975: 2086, yrkande 2, antager förslaget till lag om sambruksföreningar,

3. antager förslaget till lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar,

4. antager förslaget till lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.,

5. antager förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290),

6. med bifall till regeringens förslag och med anledning av motionen 1975: 2085, yrkande 2, samt med avslag på motionen

JoU 1975:15

1975:2086, yrkande 3, godkänner de av utskottet förordade riktlinjerna för stöd till samverkan inom jordbruk och trädgårdsnäring m. m.,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med anledning av propositionen och motionen 1975: 2085, yrkande

3, anfört om ifrågasatt personalförstärkning vid lantbruksstyrelsen.

Stockholm den 6 maj 1975

På jordbruksutskottets vägnar

EINAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c)*, fru Theorin (s)*, herr Jonasson (c), fru Lundblad (s)*, herr Lindberg (s), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Wachtmeister i Johannishus (m), Wictorsson (s)*, Johansson i Holmgården (c), Takman (vpk), Strömberg i Vretstorp (s), fru Ohlin (s), herrar Leuchovius (m)*, Enlund (fp) och Wikner (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herr Takman (vpk) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”pröva frågan” bort ha följande lydelse:

Utskottet ser det som positivt att det framlagda lagförslaget möjliggör uppbyggande av kooperativa företag av varierande slag inom jordbrukets och trädgårdsnäringens primärproduktion. Uppbyggandet av sådana företag bör liksom inom jordbrukets förädlingsled kunna leda till genomgripande rationalisering av berörda näringar. Kooperativa företag

i form av sambruksföreningar bör utgöra ett gynnsamt alternativ inte bara i de traditionella jordbruksbygderna i södra Sverige, utan även inom jordbruket i de norra delarna av landet. Jordbruksdrift i sambruksföreningens form bör vara ett konstruktivt alternativ till den hittillsvarande nedläggningen och avfolkningen inom jordbruket i norra Sverige.

Enligt utskottets mening bör för sambruksförening alltjämt gälla att medlem skall vara skyldig att i mån av tillgång på arbete delta i föreningens verksamhet med egen arbetsinsats. Slopas denna skyldighet kan det såsom framhålls i motionen 2086 ge sådana personer som innehar jordbruksegendom främst av kapitalplaceringsskäl möjlighet att vältra över det tunga arbetet på de kapitalsvaga medlemmarna i sambruks -

JoU 1975:15

föreningen. Ett bibehållande av kravet på arbetsinsats från medlem i sambruksförening torde nödvändiggöra viss omarbetning av lagtexten. Det bör ankomma på regeringen att utarbeta förslag om erforderliga lagändringar och snarast förelägga riksdagen dem. I avvaktan härpå bör det i propositionen framlagda lagförslaget kunna antas att gälla tills vidare. Utskottet förutsätter dock att vid tillämpningen av lagen beaktas vad utskottet i det föregående anfört om medlems deltagande i arbetet i sådan förening. Likaså bör vid den statliga stödgivningen till sambruksförening ställas villkor om att medlemmarna i princip skall göra egna arbetsinsatser i företagets produktion.

Utskottets nu angivna ställningstagande innebär bl. a. att utskottet inte biträder förslaget i motionen 2085, yrkande 1, om en femårig försöksperiod för lagen. Utskottet utgår emellertid från att regeringen och vederbörande myndigheter noga följer verksamheten på nu ifrågavarande område och utvärderar effekterna av den nya lagen. Om förslag till ändringar i lagen utöver de förut nämnda visar sig erforderliga får riksdagen ånyo pröva frågan.

dels det avsnitt av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Det i” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Det i (lika med utskottet) bl. a. statsbidrag. Skäl

finns enligt utskottets mening för gynnsammare stödregler för sambruksföreningar än för enskilt innehavda jordbruk. Bl. a. behöver det allmänna här inte ha några kostnader för att lösa avbytarfrågan. Utskottet tillstyrker därför de i propositionen föreslagna stödbestämmelserna, dock med den ändringen att föreslaget statsbidrag till investeringar i sambruksföreningar såsom föreslagits i motionen 2086, yrkande

3, bör kunna utgå med högre belopp än som angetts i propositionen, förslagsvis med högst 40 i stället för 25 procent av investeringskostnaden.

Vad gäller (lika med utskottet) i samverkansföre tag.

Såtillvida har alla aktiva brukare samma möjligheter att erhålla stöd. Utskottets ställningstagande i det föregående för högre bidrag till sambruksföreningar än till andra företag innebär att utskottet anser att vad som föreslagits i motionen 2085, yrkande 2, inte bör föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

dels utskottets hemställan under 2 och 6 bort ha följande lydelse:

2 a. med anledning av motionen 1975: 2086, yrkande 2, såvitt nu är i fråga, ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående utarbetande av förslag till viss lagändring, b. med anledning av regeringens förslag och motionen 1975: 2086, yrkande 2, såvitt i övrigt är i fråga, samt motionen 1975: 2085, yrkande 1, antager förslaget till lag om sambruksföreningar,

JoU 1975:15

6. med anledning av regeringens förslag och motionen 1975: 2086, yrkande 3, samt med avslag på motionen 1975: 2085, yrkande

2, godkänner de av utskottet förordade riktlinjerna för stöd till samverkan inom jordbruk och trädgårdsnäring m. m.,

Särskilt yttrande

av herr Takman (vpk):

Genom generellt bemyndigande har lantbruksnämnderna möjlighet att anlita en särskild kapitalfond, den s. k. jordfonden, för att köpa och sälja fast egendom i samband med åtgärder för yttre rationalisering på jordbrukets område. Möjligheten att köpa mark använder nämnderna i de fall då direkta köp mellan fastighetsägarna inte kan genomföras. Någon särskild författning som reglerar jordfondens användning finns inte, men i princip skall den inköpta marken snarast överlåtas till jordbrukare som är i behov av tillskottsjord. Lantbruksstyrelsen skall årligen senast den 1 juli komma in till regeringen med redogörelse för vidtagna åtgärder för att avveckla sådana fastigheter som är redovisade på jordfonden och som innehafts mer än tre år (brev den 15 december 1961, ändrat senast den 28 mars 1969). Nämnderna har en viss rationaliseringsreserv, men de inköpta fastigheterna stannar genomsnittligt endast drygt två år i nämndernas ägo.

De hittills existerande sambruksföreningarna har från början drivits på samhällsägd mark, men syftet har tydligen i samtliga fall varit att så snart som möjligt sälja gårdarna till föreningarna. Sålunda såldes Gudhem till sambruksföreningen efter ett tiotal år. Två av föreningarna tvingades upphöra därför att marken togs i anspråk för expanderande städer. Enligt motion 2086 borde man överväga betydelsen av att få till stånd kooperativa jordbruk på mark som ständigt förblev i samhällets ägo. Motionärerna menar att jordfonden borde kunna användas även i detta syfte. En jämförelse med tomträttsinstitutet ligger, enligt min mening, nära till hands. Stockholms stad införde 1908 denna ”form för jordens besittande”, tomträtten efter att åren 1904—1908 ha köpt egendomarna Enskede, Ulvsunda, Traneberg, Akeshov, Stora Ängby, Årsta, Mossen, Svedmyra, Alvik och Äppelviken. De flesta villor i Bromma är sålunda byggda på mark som ägs av Stockholms stad. Upplåtelsetiden har varit 60 år men förlängs givetvis, och villaägare med tomträtt har i praktiken samma besittningsskydd som om de ägde tomterna. En fängslande och faktafylld historik över tomträttsinstitutet utgör Axel Dahlbergs kapitel ”Trädgårdsstaden” i Levande stad, en bok om Stockholm tillägnad Carl Albert Anderson (Rabén & Sjögren 1959).

Jag anser att det finns flera uppenbara fördelar med kooperativa jordbruk på samhällsägd mark. Dels är det lättare för intresserade personer

JoU 1975:15

att besluta sig för inträde, när skuldsättningen blir begränsad från början och förblir begränsad även i fortsättningen. Dels kan sambruksföreningen bli ett projekt på lång sikt, inte bara för en generation, vilket den sannolikt blir om initiativtagarna måste förvärva fastigheten och inträdesbeloppet för nytillkommande medlem kan bli lika stort och betungande som vid köp av s. k. familjejordbruk. Dels slutligen blir marken undandragen spekulation.

I analogi med tomträtten borde upplåtelsetiden för sambruksföreningens markegendom vara åtskilliga decennier med samma självklara möjlighet till ständig förlängning. Det kan inte vara rimligt att ha det bräckliga besittningsskydd som två av de upplösta sambruksföreningarna hade och som ledde till deras upphörande, trots att de hade en framgångsrik verksamhet.

KUNGL. BOKTR. STOCKHOLM 1975 75005»