Jordbruksutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:99 med förslag till lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften jämte motioner
Jordbruksutskottets betänkande nr 18
JoU 1975:18
Nr 18
Jordbruksutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:99 med förslag till lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften jämte motioner -
Propositionen
I propositionen 1975:99 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen att antaga inom jordbruksdepartementet upprättat förslag till lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften.
I propositionen föreslås att den särskilda lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften upphävs. Kontrollen av spridningen av sådana medel kommer därmed att ske helt med tillämpning av lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor.
Det till propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.
Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften
Härigenom föreskrivs att lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1975.
Motionerna
1975:2131 av herr Andersson i Storfors (s) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975:99 med förslag till lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av olika kompletterande åtgärder vid ett upphävande av lagen.
1975:2133 av herrar Göransson och Jadestig (båda s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om skyndsamt vidtagande av de kompletterande åtgärder som befinns vara nödvändiga.
1975:2134 av fru Hambraeus m. fl. (c) vari hemställs 1. att riksdagen beslutar avslå propositionen 1975:99 angående lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften, 2.
1 Riksdagen 1975. 16 sami Nr 18
JoU 1975:18
att riksdagen till Statens växtskyddsanstalt för budgetåret 1975/76 anvisar ett för resistensbiologisk verksamhet med 115 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 8 274 000 kr. samt 3. att riksdagen uttalar sig för att växtskyddsverksamheten i högre grad inriktas på biologisk bekämpning, resistensbiologiska undersökningar och försök samt integrerad bekämpning.
1975:2135 av herr Israelsson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar avslå regeringens proposition 1975:99 med förslag till lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften, varför den sistnämnda lagen skall fortsätta att gälla.
1975:2136 av herr Jonasson m. fl. (c) vari hemställs 1. att riksdagen med avslag på propositionen 1975:99 med förslag till lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften beslutar om ett bibehållande av lagen och införande av rätt för länsstyrelse att ge dispens i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen uttalar sig för att växtskyddsverksamheten i högre grad inriktas på ekologiskt anpassad bekämpning och giftfria metoder.
1975:2138 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m, c, fp) vari hemställs att riksdagen 1. hos regeringen begär förslag till ny lagstiftning om förbud mot spridning från luften av bekämpningsmedel inom samernas renbetesland samt 2. beslutar att nuvarande lagstiftning om förbud mot spridning från luften av bekämpningsmedel tills vidare icke upphävs vad gäller samernas renbetesland i avvaktan på det under 1. begärda förslaget till ny lagstiftning.
1975:2139 av herr Wirtén m. fl. (fp) vari hemställs 1. att riksdagen avslår propositionen 1975:99 ang. lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften, 2. att riksdagen hos regeringen begär att ett omfattande forskningsprogram i syfte att utveckla biologiska bekämpningsmetoder utarbetas och redovisas för riksdagen.
Till utskottet har i anledning av propositionen 1975:99 överlämnats en skrift från professor L. Nordström, skogshögskolan.
Utskottet
Enligt 1 S första stycket (1972:123, ändr. 1973:331) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften får sådan spridning inte ske över annat område än åkermark. Genom lagen förbjuds generellt spridning av bekämpningsmedel från luften över i första hand skogsmark.
I vissa fall kan det vara nödvändigt att ge dispens från förbudet enligt 1 § första stycket. Detta är fallet om allvarlig skadegörelse befaras på grund av angrepp av växtskadedjur eller växtsjukdom. Det bör också vara möjligt att undantagsvis ge dispens för vetenskaplig prövning av bekämpningsmedel. Bestämmelser i nu förevarande avseende återfinns i 2 S i lagen.
JoU 1975:18
3 I tilläggskungörelsen till lagen om hälso- och miljöfarliga varor bemyndigas produktkontrollnämnden att meddela föreskrifter om spridning av bekämpningsmedel från luften över åkermark. Nämnden bemyndigas också att medge undantag från förbudet att sprida bekämpningsmedel över annat område än åkermark enligt 2 $ lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften.
Nyssnämnda lag infördes genom beslut av 1972 års riksdag (prop. 1972:25, SoU 1972:10, rskr 1972:12) och trädde i kraft den 10 maj 1972. Vid lagens tillkomst erinrade föredragande departementschefen om att frågan om användning av bekämpningsmedel i naturen under senare tid hade tilldragit sig stor uppmärksamhet. Inte minst hade man diskuterat vilka risker det skulle kunna innebära för människor att bli utsatta för medlen. De restriktioner för spridning av bekämpningsmedel från luften som gällt sedan hösten 1970 och som sedan kompletterats med andra förbud mot användningen av bekämpningsmedel hade i hög grad bidragit till att minska riskerna för allmänheten att ovetande bli utsatt för obehag och andra följder av medlens användning. Emellertid hade läget till en del förändrats, sedan dåvarande giftnämnden i februari 1972 beslutat att de omdiskuterade fenoxisyrorna i fortsättningen skulle fl spridas från luften över skogshyggen.
Det framhölls att giftnämndens beslut hade föregåtts av omfattande utredningar och att nämndens ställningstagande byggde på material från olika experter. Såväl bland experterna som inom nämnden förelåg det dock delade meningar om i vilken utsträckning och på vilket sätt medlen skulle få användas. Det var också uppenbart att många människor kände oro eller upplevde obehag inför spridningen av kemiska medel på områden dit allmänheten hade tillträde. Detta gällde inte minst då bekämpningsmedel spreds från luften. Införandet av lagen innebar ett fortsatt förbud mot spridning från luften av bekämpningsmedel över skogsmark m. m. i avvaktan på en närmare utredning av dessa frågor. I realiteten kom genom lagens antagande de förbud mot spridning av fenoxisyror från luften som gällt under år 1971 att t. v. ha oförändrad omfattning.
I anslutning till 1972 års riksdagsbeslut erhöll chefen för jordbruksdepartementet bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga med uppgift att allsidigt utreda frågan om spridning av kemiska medel. Den principiella utgångspunkten för de sakkunniga skulle vara att allmänheten så långt det är möjligt skall skyddas mot spridning av kemiska medel och inte heller ovetande behöver komma i kontakt med sådana medel eller områden inom vilka de spritts. De sakkunniga fick också i uppdrag att bedöma de konsekvenser - bl. a. de ekonomiska - som förbud eller restriktioner i olika avseenden beträffande spridning av kemiska medel kan få för i första hand jordbruket och skogsbruket. I de fall de sakkunniga fann att spridning kunde tillåtas, skulle de bedöma under vilka betingelser det skulle få ske. De sakkunniga skulle särskilt behandla spridningen av kemiska medel från luften. Utredningen skulle bedrivas skyndsamt. Då resultatet av de sak -
JolJ 1975:18
kunnigas arbete förelåg borde frågan om förbud mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark och annan mark som inte är åkermark ånyo underställas riksdagen.
De sakkunniga som antog namnet utredningen om spridning av kemiska medel lade i maj 1974 fram betänkandet (SOU 1974:35) Spridning av kemiska medel. Utredningen anför där att lagen (1973:329 om hälso- och miljöfarliga varor och den med stöd av lagen utfärdade kungörelsen (1973:334)om hälsooch miljöfarliga varor numera ger möjligheter att effektivt kontrollera alla former av spridning av bekämpningsmedel. Utredningen föreslår därför att den särskilda lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften upphävs. Utredningen föreslår samtidigt en rad åtgärder avsedda att öka säkerheten och att förhindra negativa miljöeffekter i samband med spridning av kemiska bekämpningsmedel. Enligt utredningen bör således en obligatorisk biologisk värdeprövning införas för nya bekämpningsmedel. Vidare är det enligt utredningen nödvändigt med bättre information till allmänheten om var och när spridning av bekämpningsmedel kommer att ske. Utredningen lägger dessutom fram förslag om bl. a. förbättrad utbildning, utökade behörighetskrav för användning av vissa bekämpningsmedel samt om medicinsk kontroll av personal som sprider bekämpningsmedel. Vidare föreslås ökad forskning om bl. a. alternativa bekämpningsmetoder.
Frågan om behovet av att i fortsättningen ha en särskild lagstiftning om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften måste enligt departementschefens uppfattning bedömas mot bakgrund av den nya lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. När lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften tillkom år 1972 var frågan om kontroll av kemiska varor föremål för utredning. På grundval av förslag från miljökontrollutredningen infördes den 1 juli 1973 en väsentligt vidgad och skärpt produktkontroll över varor som med hänsyn till sina kemiska eller fysikalisk-kemiska egenskaper kan befaras medföra skada på människor eller i miljön.
Departementschefen framhåller att lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor innebär en mycket långt gående kontroll av användningen av kemiska bekämpningsmedel. Sålunda krävs produktkontrollnämndens tillstånd i form av registrering för att medlen skall få användas. Frågan om sättet för spridning av medlen är en av de frågor nämnden har att ta ställning till vid tillståndsprövningen. Nämnden kan således när den registrerar ett bekämpningsmedel t. ex. föreskriva att medlet endast får spridas på visst sätt och på de villkor som behövs till skydd för allmänheten. Med hänsyn härtill anser departementschefen i likhet med utredningen och det övervägande antalet remissinstanser att det inte är motiverat att reglera frågan om spridning av bekämpningsmedel från luften i en särskild lag. Han ansluter sig därför till förslaget att lagen om förbud mot spridning
JoU 1975:18
av bekämpningsmedel från luften upphävs. Kontrollen av spridning av sådana medel kommer därmed att ske helt med tillämpning av lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor.
Departementschefen understryker att förslaget inte innebär något ställningstagande i sak till frågan huruvida vissa medel bör godkännas för spridning från luften. Sådana bedömningar ankommer det på produktkontrollnämnden att göra.
I flera av de motioner som väckts med anledning av propositionen 1975:99 ges uttryck för allvarlig oro för att ett upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften kommeratt innebära minskade kontrollmöjligheter när det gäller spridningen av bekämpningsmedel från luften. Detta gäller framför allt spridningen av fenoxisyror över skogsmark. I motionerna 2134, 2135, 2136 och 2139 yrkas mot bakgrund härav avslag på regeringsförslaget om upphävande av 1972 års förbudslag på förevarande område. I den förstnämnda motionen hänvisas bl. a. till att Svenska kommunförbundet i sitt yttrande över utredningens förslag särskilt betonat att lagen bör fortsätta att gälla till dess att ökad kunskap erhållits som möjliggör en säkrare bedömning av hur detta spridningssätt påverkar totalmiljön. I motionen 2135 anförs att den situation som uppstår, om lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften upphävs, är bättre än den som rådde före lagens tillkomst. Dels finns lagen om hälso-och miljöfarliga varor att falla tillbaka på och dels föreslås i propositionen vissa åtgärder i samband med upphävandet som avser att skydda mot olägenheter. Enligt motionärerna räcker det dock inte med en formellt bra lag, det fordras också en strikt tillämpning. Tillämpningen av lagen hittills har, som motionärerna ser det, inte skett så strikt att grund finns att den utan vidare skall kunna ersätta lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften. I motionen erinras vidare om att socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Svenska naturskyddsföreningen och Svenska samernas riksförbund också är av den meningen att förbudslagen skall behållas. I motionen 2139 påpekas att utredningen om spridning av kemiska medel i sitt betänkande redovisat en rad villkor som måste vara uppfyllda för att flygbesprutning skall kunna tillämpas. Motionärerna har dock funnit att det i propositionen inte lämnas några garantier för att nämnda krav skall tillgodoses. Departementschefen utlovar ändringar i kungörelsen om hälsooch miljöfarliga varor så att produktkontrollnämnden för ytterligare möjligheter att reglera hanteringen, men säger enligt motionärernas mening inte något om vilka dessa förändringar skall bli. Det ges inga uppgifter om vilken omfattning besprutningen kan fä och inte heller anges i vilken grad regeringen ämnar följa upp utredningens krav. I samband med att avslag yrkas på propositionen föreslås i motionen 2136 ett ändrat dispensförfarande, innebärande att regionala och lokala instanser ges befogenhet att besluta i dessa frågor. Enligt motionen borde därvid produktkontrollnämnden handha besluten om vilka bekämpningsmedel som över huvud
JoU 1975:18
taget får användas medan länsstyrelsen skulle vara den myndighet som kan ge dispens från förbudet för spridning av bekämpningsmedel från luften. Kommunen måste vid besluten ges tillfälle att yttra sig och dess uppfattning måste enligt motionärernas mening tillmätas stor betydelse. Motionen 2138 tar särskilt sikte på samernas intressen i nu förevarande sammanhang. Motionärerna anser att samerna i sitt remissyttrande över utredningens betänkande för fram tungt vägande skäl mot spridning av bekämpningsmedel. Enligt motionärerna synes det under alla förhållanden vara ofrånkomligt att skydda samernas betesrätt i lagstiftningen också i detta särskilda fall. Motionärerna anser att spridning av bekämpningsmedel från luften även framgent måste vara förbjuden i de områden som av Svenska samernas riksförbund anges som viktiga för rennäringen. I stort sett tillhörde skogar och impediment det här är fråga om staten och de nackdelar för skogsbruket som lagen anses kunna medföra drabbar enligt motionärernas uppfattning i ytterst ringa utsträckning enskilda. Motionen utmynnar i hemställan att nuvarande lagstiftning om förbud mot spridning från luften av bekämpningsmedel t. v. inte upphävs vad gäller samernas renbetesland i avvaktan på förslag till ny lagstiftning om förbud mot sådan spridning inom nämnda renbetesland. I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär framläggande av sådant lagförslag.
Utskottet vill för egen del anföra följande. 1 några av motionerna riktas invändningar mot att i propositionen lagts fram förslag om att nuvarande förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften över annan mark än åkermark skall slopas. Med anledning härav vill utskottet fästa uppmärksamheten på departementschefens tidigare refererade uttalande vari understryks att förslaget inte innebär något ställningstagande i sak till frågan huruvida vissa medel bör godkännas för spridning från luften. Sådana bedömningar avses det ankomma på produktkontrollnämnden att göra. Något automatiskt frisläppande av förevarande bekämpningsmetod är det sålunda inte fråga om. Vad frågan gäller är om kontrollen av spridning av bekämpningsmedel från luften skall kunna i tillfredsställande omfattning ske med tillämpning enbart av lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor eller om även i fortsättningen en speciallagstiftning skall behövas i fråga om den särskilda form för hantering av vissa hälso- och miljöfarliga varor varom nu är fråga. Som framgår av det föregående har bestämmelserna om hälsooch miljöfarliga varor redan full giltighet när det gäller spridning av bekämpningsmedel från luften över åkermark.
Enligt utskottets mening bör skillnaden i sak mellan ett system med i speciallag inskrivet förbud med möjlighet till dispens i vissa fall och ett i propositionen förordat prövningsförfarande genom produktkontrollnämndens försorg inte överbetonas. Önskemålet om att allmänheten så långt det är möjligt bereds skydd mot spridning av kemiska medel och kravet att den inte heller ovetande skall behöva komma i kontakt med sådana
JoU 1975:18
medel eller de områden inom vilka de spritts bör exempelvis kunna tillgodoses i lika hög grad i båda fallen. Utskottet vill vidare erinra om att det åvilar produktkontrollnämnden att göra de centrala bedömningarna enligt lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. Nämnden har bl. a. att meddela generella föreskrifter om hantering och import samt att leda, samordna och i stort övervaka produktkontrollen i övrigt. Nämnden handlägger vidare ärenden rörande registrering av bekämpningsmedel och skall därvid bl. a. pröva behovet av villkor och föreskrifter för användningen. Nämnden skall enligt riksdagens beslut år 1973 företräda såväl myndighetssom andra intressen. Som självskrivna ledamöter i nämnden ingår cheferna för naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, livsmedelsverket och konsumentverket. I nämnden ingår vidare representanter för arbetstagarna och näringslivet. Såvitt utskottet kan finna är produktkontrollnämnden det organ som bör vara bäst ägnat att handlägga hithörande frågor.
Som anförs i propositionen har utredningen om spridning av kemiska medel i sitt betänkande redovisat en rad förslag till åtgärder avsedda att minska riskerna för skadeverkningar vid spridning av bekämpningsmedel. Dessa förslag gäller bl. a. obligatorisk biologisk värdeprövning av bekämpningsmedel, obligatorisk information vid spridning av sådana medel, tillståndsplikt vid yrkesmässig hantering av medlen samt skärpta krav på utbildning och hälsokontroll av personal som sprider bekämpningsmedel. Enligt utredningen krävs att vissa kompletterande bestämmelser införs i kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor. Departementschefen nämner med anledning härav att han avseratt senare föreslå regeringen att genomföra sådana ändringar i kungörelsen att produktkontrollnämnden får de ytterligare möjligheter som kan behövas för att reglera hanteringen av bekämpningsmedel.
Även om, som förut framhållits, det i propositionen 1975:99 framlagda förslaget inte åsyftar något ändrat ställningstagande till frågan huruvida spridning av bekämpningsmedel från luften skall få ske över framför allt skogsmark, innebär ett bifall till förslaget självfallet en väsentlig ändring av formerna för handläggningen av hithörande frågor. Inte minst med hänsyn till den oro och det obehag många människor känner inför befarade risker av en utvidgning av användningsområdet för ifrågavarande bekämpningsmetod framstår det enligt utskottets uppfattning som särskilt angeläget att ett eventuellt riksdagsbeslut om upphävande av lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften kombineras med bestämda uttalanden från riksdagens sida om vikten av att effektiva åtgärder vidtas för att minska riskerna för skadeverkningar. De uttalanden i ämnet som gjorts i propositionen förefaller från nyss angivna ståndpunkt något kortfattade. Utskottet skulle bl. a. ha satt värde på en utförligare kommentar till de ändringar i kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor som avses genomföras i syfte att ge produktkontrollnämnden de ytterligare möjligheter som kan behövas för att reglera hanteringen av bekämpningsmedel.
JoU 1975:18
8 Utskottet har i och för sig inte något att invända mot vad departementschefen i förevarande sammanhang anfört. Liksom departementschefen fäster utskottet sålunda särskild vikt vid utredningens förslag om informationsplikt vid alla former av spridning av bekämpningsmedel. Som anförs i propositionen är den obligatoriska informationen av betydelse framför allt när det gäller spridning på områden där allmänheten har fritt tillträde. Utskottet delar vidare i likhet med departementschefen utredningens och flertalet remissinstansers uppfattning att frågan om medicinsk kontroll av dem som sprider bekämpningsmedel är mycket viktig från arbetarskyddssynpunkt. Vad i propositionen anförts i denna fråga föranleder därför ingen erinran från utskottets sida.
Utöver vad nu anförts vill utskottet för egen del även framhålla angelägenheten av att de förslag till åtgärder i syfte att förebygga skadeverkningar, som utredningen efter en mycket omsorgsfull och omfattande undersökning lagt fram, så snart som möjligt genomförs. Tillämpningsbestämmelserna bör utformas så att de verksamt bidrar härtill.
Utredningens förslag tar mot bakgrund av lämnade direktiv särskilt sikte på att skydda människan i nu berörda hänseende. Häremot finner utskottet självfallet inte något att erinra. Utskottet utgår emellertid från att de ytterligare bestämmelser i fråga om produktkontrollnämndens befattning med hithörande ärenden som vid ett upphävande av 1972 års förbudslag skulle bli aktuella måste utformas med stort beaktande även av de allmänt ekologiska sammanhangen. Med anledning bl. a. av de synpunkter som i motionen 2138 framförts rörande nödvändigheten att särskilt beakta de renskötande samernas intressen i förevarande sammanhang vill utskottet framhålla att utskottet delar motionärernas uppfattning att all möjlig hänsyn självfallet bör tas till rennäringens utövare härvidlag. Bl. a. den omständigheten att något godtagbart alternativt näringsfång här inte står till buds talar för att behovet av särskilda försiktighetsmått noga beaktas innan beslut fattas om användning av bekämpningsmedel inom samernas renbetesland. Utskottet förutsätter också att hithörande frågor kommer att prövas i samråd med samernas företrädare.
Rent allmänt bör enligt utskottets mening betonas att produktkontrollnämnden när det i förekommande fall gäller att ta ställning till frågan om sättet för spridning av bekämpningsmedel givetvis bör agera med all möjlig försiktighet. Som i andra sammanhang redovisats påkallar bl. a. fenoxisyror som innehåller s. k. dioxiner av vilka en del är höggiftiga substanser särskild uppmärksamhet i förevarande sammanhang.
Inom utskottet har övervägts om det bör vara nödvändigt att föreskriva att spridning av bekämpningsmedel från luften endast skall få ske efter produktkontrollnämndens prövning och godkännande i varje särskilt fall. Att ha detta som ett generellt krav har dock bedömts vara alltför långtgående. Enligt utskottets mening bör det emellertid inte vara uteslutet att sådant villkor föreskrivs beträffande områden som bedöms särskilt känsliga eller
JoU 1975:18
då eljest särskilda skäl härför föreligger.
Under nu angivna förutsättningar tillstyrker utskottet regeringens förslag att lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften upphävs och att kontrollen av spridning av sådana medel i fortsättningen helt sker med tillämpning av lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. I motionerna 2134,2135,2136, 2138 och 2139 framförda yrkanden om avslag på propositionen helt eller delvis avstyrks således.
Med det nu anförda anser sig utskottet vidare ha besvarat motionerna 2131 och 2133 rörande behovet av olika kompletterande åtgärder i samband med ett upphävande av lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften.
I motionerna 2134, 2136 och 2139 framförs utöver vad tidigare nämnts förslag till vissa ökade insatser i fråga om forsknings- och undersökningsverksamheten på bekämpningsmedlens område. I motionen 2134 hemställs sålunda att riksdagen till statens växtskyddsanstalt för nästa budgetår, utöver tidigare beslutad medelsanvisning, anvisar 115 000 kr. för resistensbiologisk verksamhet vid anstalten. Vidare hemställs i motionen att riksdagen uttalar sig för att växtskyddsverksamheten i högre grad inriktas på biologisk bekämpning, resistensbiologiska undersökningar och försök samt integrerad bekämpning. Ett motsvarande yrkande framläggs i motionen 2136. Enligt motionen 2139 slutligen föreslås att riksdagen hos regeringen begär ett omfattande forskningsprogram i syfte att utveckla biologiska bekämpningsmetoder.
Utskottet vill i anslutning till nu redovisade motionsyrkanden erinra om att utskottet i olika sammanhang uttalat sig för ökade insatser i fråga om forsknings- och undersökningsverksamheten rörande de kemiska bekämpningsmedlens miljöeffekter och beträffande alternativa bekämpningsmetoder. Vikten av en intensifierad verksamhet på ifrågavarande områden har även betonats i föreliggande proposition. Som därvid även anförs är hithörande problem emellertid sedan flera år uppmärksammade av berörda forskningsorgan. En omfattande forskning rörande kemiska bekämpningsmedel pågår därför redan. Departementschefen erinrar i detta sammanhang om att i årets budgetproposition (prop. 1975:1 bil. 11 s. 145) lagts fram förslag om att ett nytt anslag för undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor skall ställas till produktkontrollnämndens förfogande. Anslaget som för budgetåret 1975/76 föreslås uppfort med 1 milj. kr. kan också användas för undersökningar av här ifrågavarande slag. Vad särskilt gäller nu berörda motionsyrkanden vill utskottet emellertid anföra att de enligt utskottets mening är av den karaktären att de bör övervägas i samband med den årliga budgetprövningen för hithörande ändamål. Motionerna berör vidare i nu ifrågavarande delar frågor som hänger nära samman med miljöforskningsutredningens förslag. Motionerna 2134, 2136 och 2139 torde därför, såvitt här är i fråga, inte böra föranleda någon riksdagens åtgärd i nu fö -
JoU 1975:18
revarande sammanhang.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer utskottet att riksdagen
1. med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionerna 1975:2134, yrkande 1, 1975:2135, 1975:2136, yrkande 1 i förevarande del, 1975:2138, yrkande 2, och 1975:2139, yrkande
1, antager inom jordbruksdepartementet upprättat förslag till lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften,
2. anser motionerna 1975:2131 och 1975:2133 besvarade med vad utskottet anfört,
3. lämnar motionen 1975:2136, yrkande 1 i återstående del, utan åtgärd,
4. lämnar utan åtgärd motionerna
a. 1975:2134, yrkandena 2 och 3,
b. 1975:2136, yrkande 2,
c. 1975:2138, yrkande 1,
d. 1975:2139, yrkande 2.
Stockholm den 13 maj 1975
På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON
Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Hedström (s), Magnusson i Tanum (s)*, Kronmark (m), Jonasson (c), fru Anér (fp), herr Lindberg (s), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Pettersson i Lund (s), Wachtmeister i Johannishus (m), Wictorsson (s), Johansson i Holmgården (c), Takman (vpk), Strömberg i Vretstorp (s) och fru Ohlin (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservationer
1. angående upphävande av lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften
av herrar Larsson i Borrby (c), Jonasson (c), fru Anér (fp), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Johansson i Holmgården (c) och Takman (vpk) som anser att
dels det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet vill’’ och på s. 9 slutar med ”från luften" bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening förtjänar de i förenämnda motioner anförda be -
JoU 1975:18
tänkligheterna mot att man nu skall upphäva lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften ett allvarligt övervägande. Som framgår av det föregående har vid remissbehandlingen av det utredningsförslag som ligger till grund för propositionen fyra tunga remissinstanser, nämligen socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Svenska naturskyddsföreningen och Svenska samernas riksförbund, uttalat sig för att den särskilda lagstiftningen på förevarande område alltjämt bör behållas. Enligt socialstyrelsen är spridning från luften att föredra från arbetarskyddssynpunkt. Från allmänna hälso- och miljövårdssynpunkter och inte minst från psykologisk synpunkt är denna metod dock enligt styrelsen olämplig och inte i överensstämmelse med kravet på minsta möjliga ingrepp i miljön. Enligt Svenska kommunförbundet bör lagen fortsätta att gälla till dess ökad kunskap erhållits som möjliggör säkrare bedömning av hur spridning från luften påverkar totalmiljön. Svenska naturskyddsföreningen framhåller att spridningen från luften över stora arealer kan leda till en utarmning av floran och faunan. Svenska samernas riksförbund förklarar att rennäringen har urminnes rätt till bete och att angrepp på betesväxter inte får ske utan uttrycklig upplåtelse av de betesberättigade.
Även om det i propositionen 1975:99 framlagda förslaget inte i och för sig åsyftar något ändrat ställningstagande till frågan om spridning av bekämpningsmedel från luften över framför allt skogsmark skall få ske eller ej, skulle ett bifall till förslaget självfallet innebära en väsentlig ändring av formerna för handläggningen av hithörande frågor. Inte minst med hänsyn till den oro och det obehag många människor känner inför riskerna av en utvidgning av användningsområdet för ifrågavarande bekämpningsmetod framstår det enligt utskottets uppfattning som särskilt angeläget att ett riksdagsbeslut om upphävande av lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften inte fattas utan bestämda garantier för att effektiva åtgärder vidtas för att minska riskerna för skadeverkningar. De uttalanden i ämnet som gjorts i propositionen förefaller från nyss angivna ståndpunkt både kortfattade och otillfredsställande. Enligt utskottets uppfattning borde propositionen innehållit en betydligt utförligare kommentar till de ändringar i kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor som vid bifall till propositionen avses genomföras i syfte att ge produktkontrollnämnden ytterligare möjligheter att reglera hanteringen av bekämpningsmedel. För övrigt vill utskottet framhålla att den tid varunder lagen om hälso- och miljöfarliga varor varit i tillämpning synes alltför kort för att erfarenheterna härav skall ge tillräckligt underlag för ståndpunkten att nyssnämnda lag utan vidare skall kunna ersätta lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften.
Med hänsyn till angivna förhållanden finner sig utskottet böra förorda att riksdagen avslår regeringens förslag att sistnämnda lag upphävs och att kontrollen av spridning av sådana medel i fortsättningen helt sker med tillämpning av lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. I motionerna
JoU 1975:18
2134, 2135, 2136, 2138 och 2139 framförda yrkanden om avslag på propositionen tillstyrks således av utskottet.
I och för sig har utskottet inte något att invända mot vad departementschefen uttalat om informationsplikt vid alla former av spridning av bekämpningsmedel. Som anförs i propositionen är den obligatoriska informationen av betydelse framför allt när det gäller spridning på områden där allmänheten har fritt tillträde. Utskottet delar vidare i likhet med departementschefen utredningens och flertalet remissinstansers uppfattning att frågan om medicinsk kontroll av dem som sprider bekämpningsmedel är mycket viktig från arbetarskyddssynpunkt. Vad i ärendet anförts i denna fråga föranleder därför ingen erinran från utskottets sida.
Utöver vad nu sagts vill utskottet för egen del även framhålla angelägenheten av att de förslag till åtgärder i syfte att förebygga skadeverkningar, som utredningen efter en mycket omsorgsfull och omfattande undersökning lagt fram, så snart som möjligt genomförs.
Utredningens förslag tar mot bakgrund av lämnade direktiv särskilt sikte på att skydda människan i nu berörda hänseende. Häremot Finner utskottet självfallet inte något att erinra. Utskottet anser emellertid att även de allmänt ekologiska sammanhangen måste tillmätas stort beaktande. Med anledning bl. a. av de synpunkter som i motionen 2138 framförts rörande nödvändigheten att särskilt beakta de renskötande samernas intressen i förevarande sammanhang vill utskottet framhålla att utskottet delar motionärernas uppfattning att all möjlig hänsyn självfallet bör tas till rennäringens utövare härvidlag. Bl. a. den omständigheten att något godtagbart alternativt näringsfång här inte står till buds talar för att behovet av särskilda försiktighetsmått noga beaktas innan beslut fattas om användning av bekämpningsmedel inom samernas renbetesland. Utskottet förutsätter också att hithörande frågor kommer att prövas i samråd med samernas företrädare.
Under förutsättning av riksdagens bifall till vad utskottet i det föregående förordat påkallar motionerna 2131 och 2133 inte någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
dels utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:
1. med bifall till motionerna 1975:2134, yrkande 1, 1975:2135, 1975:2136, yrkande 1 i förevarande del, och 1975:2139, yrkande 1, samt med anledning av motionen 1975:2138, yrkande 2, avslår propositionen 1975:99,
2. lämnar motionerna 1975:2131 och 1975:2133 utan åtgärd,
2. angående ändrat dispensförfarande
av herrar Larsson i Borrby (c), Jonasson (c), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Johansson i Holmgården (c) och Takman (vpk) som - under förutsättning av riksdagens bifall till reservation nr 1 - anser att
JoU 1975:18
dels i utskottets yttrande omedelbart efter i reservationen nr 1 angiven text bort infogas ett avsnitt av följande lydelse:
Enligt 1972 års lag har produktkontrollnämnden tillagts uppgiften att medge undantag från förbudet att sprida bekämpningsmedel från luften över annat område än åkermark, om det behövs för vetenskaplig prövning eller för bekämpning av växtskadedjur eller växtsjukdom. I motionen 2136 har framkastats tanken på införande av ett dispensförfarande innebärande att regionala och lokala instanser skulle ges befogenhet att besluta i dessa frågor. Dispens skulle enligt motionärernas mening enbart lämnas i de fal! särskilda skäl föreligger, där spridningen är noggrant kontrollerad och inga risker för utsläpp i vattendrag föreligger. Vid dispensgivningen skulle hänsyn även tas till eventuella risker för såväl allmänheten som till dem som är verksamma inom skogsbruket. Produktkontrollnämnden skulle därvid handha besluten om vilka bekämpningsmedel som över huvud taget får användas medan länsstyrelsen skulle vara den myndighet som kan ge dispens från förbudet för spridning av bekämpningsmedel från luften. Kommunen måste vid besluten ges tillfälle att yttra sig och dess uppfattning måste enligt motionärernas mening tillmätas stor betydelse.
Utskottet finner sig i mycket kunna dela motionärernas synpunkter och hemställer därför att riksdagen hos regeringen anhåller att åtgärder vidtas i syfte att åstadkomma en dispensordning i huvudsaklig överensstämmelse med motionärernas förslag.
dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. med anledning av motionen 1975:2136, yrkande 1 i återstående del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående införande av rätt för länsstyrelse att ge dispens från förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften i vissa fall.
Särskilt yttrande
av fru Anér (fp):
I motionerna 2134,2136 och 2139 krävs en ökad insats i fråga om biologiska bekämpningsmetoder. Kemisk bekämpning är i princip felaktig och medför alltid risker för det ekologiska sammanhanget, som är svåra att bemästra. Socialstyrelsen skriver om detta i sitt remissyttrande, att ”en alltför stor njugghet från samhällets sida till spörsmålet beträffande spridning av kemiska bekämpningsmedel kan lätt leda till (nämligen om man inte successivt drar ner antalet tillåtna bekämpningsmedel) att man av bekvämlighetsskäl tillgriper dylika medel och att forskningen i fråga om alternativa bekämpningsåtgärder hålls nere eller på en blygsam nivå". Utskottet ansluter sig till departementschefens bedömning att problemen sedan flera år är uppmärksammade och att årets anslag för undersökningar av hälso- och mil -
JoU 1975:18
jöfarliga varor även kan användas för undersökningar av här ifrågavarande slag. Utskottet avslår motionerna med hänvisning till att de bör övervägas i samband med den årliga budgetprövningen och alltså inte kan tas upp i samband med nu ifrågavarande proposition. För min del instämmer jag i den formella delen av denna bedömning. Men jag vill understryka att de resurser, som ges åt forskning i alternativa bekämpningsmetoder ingalunda kan anses tillfredsställande, vare sig när det gäller jordbruk eller skogsbruk. Kommunförbundets remissyttrande, att det är viktigare att få fram bekämpningsmetoder som gör de kemiska medlen överflödiga, än att förfina spridningsmetoderna för de senare, står sig fortfarande. Att jag här inte driver denna fråga längre beror alltså uteslutande på att det av formella skäl inte finns någon möjlighet att göra det.
I
.
.
I
. I
.
GOTAB 75 9519 S Stockholm 1975