Jordbruksutskottets betänkande med anledning av motion om viss översyn av bestämmelserna om utsäde

Jordbruksutskottets betänkande nr 21 JoU 1975:21

Nr 21

Jordbruksutskottets betänkande med anledning av motion om viss översyn av bestämmelserna om utsäde

Motionen

I motionen 1975:219 av herr Wachtmeister i Staffanstorp (m) hemställs att riksdagen beslutar om sådan översyn av våra bestämmelser beträffande utsäde, att odling av sort, som bedöms utgöra påtaglig risk för växtodling, efter förslag av statens växtsortnämnd skall av lantbruksstyrelsen kunna förbjudas att vidare odlas.

I motionen framhålls att endast de spannmålssorter som finns upptagna på den officiella svenska rikssortlistan får saluföras i Sverige. Det är statens växtsortnämnd som bestämmer vilka sorter som på grund av odlingsvärde och kvalitetsegenskaper bör upptas på listan. Nämnden avgör också vilka sorter som tid efter annan bör utgå ur rikssortlistan. Motionären påpekar, att en enskild jordbrukare emellertid är oförhindrad att importera ett parti spannmål och använda det till utsäde på egen gård. Han äger även rätt att överlåta utsäde av sorten till andra, men dylik överlåtelse får ej ske kommersiellt, dvs. utsäde får ej salubjudas eller i övrigt bli föremål för yrkesmässig försäljning.

Motionären anför att en tysk höstvetesort, Kranich, som under några år med stor framgång odlats i Danmark, de senaste åren i icke obetydlig omfattning har odlats också i södra delarna av Skåne. År 1972 blev Kranichvetet på sina håll i Danmark, särskilt i delar av Jylland, hårt angripet av gulrost. Sjukdomen spred sig senare till skånska odlingar av Kranich-vetet.

Åren 1973 och 1974 medförde nya och än kraftigare angrepp av gulrosten i Danmark, och år 1974 blev även angreppen i södra Skåne på sina håll kraftiga. Dock kom angreppet avsevärt senare i Danmark, varifrån det uppenbarligen emanerade. Förlusterna i sydskånska odlingar kan dock enligt motionen på sina håll beräknas uppgå till 10 % och mer.

I Danmark kunde skördeförlusterna såväl 1973 som 1974 på sina håll uppgå till 1/3 av skörden och ännu mer.

De nämnda gulrostangreppen har medfört att Kranich-vetet i Danmark i stor utsträckning ersatts av andra sorter. Även i Skåne har odlingen av Kranich starkt minskat. Det finns emellertid fortfarande en del odlingar på gårdar där man erhållit hög skörd av Kranich - beroende på att gulrostangrepp kommit sent - och dessa odlingar erbjuder en potentiell fara för den skånska veteodlingen, som enligt motionärens mening är särskilt

1 Riksdagen 1975. 16 sami. Nr 21

JoU 1975:21

påtaglig efter den våldsamma, men relativt sena, förökningen av smittan 1974.

Motionären anför att Kranich-vetet är prövat i svenska officiella försök men har icke kunnat godkännas av statens växtsortnämnd. Såväl sortens gulrostkänslighet som dess otillräckliga vinterhärdighet torde här ha spelat in.

Enligt motionärens mening utgör odlingen av Kranich i Skåne f. n. ett riskmoment för vår veteodling. Trots stränga bestämmelser och en kostnadskrävande kontroll har denna vetesort kunnat tagas in i landet och nå icke obetydlig spridning i södra Skåne. Det är uppenbart ett intresse för vårt folkhushåll att odling av olämpliga och potentiellt farliga växtsorter i görligaste mån förhindras. Detta är, anser motionären, icke möjligt med nuvarande bestämmelser.

Gällande bestämmelser

Enligt 3 § första stycket gällande växtskyddslag (1972:318) får bekämpning enligt lagen ske i fråga om växtskadegörare som regeringen föreskriver. Sådan föreskrift får meddelas endast beträffande växtskadegörare som kan allvarligt skada växtodling, skog eller lager av växter.

För att bekämpa och hindra spridning av växtskadegörare, som omfattas av föreskrift enligt 3 § första stycket, får regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer

1. förelägga fastighetsägare eller nyttjanderättshavare att vidtaga åtgärd för bekämpning av växtskadegörare på fastigheten,

2. förordna om smittrening av lokal, redskap, transportmedel eller annat föremål som kan hysa växtskadegörare,

3. förordna om smittrening eller förstöring av växt eller förpackning till växt eller om begränsning i rätten att använda växt eller sådan förpackning,

4. förbjuda sådd eller plantering av växt,

5. meddela föreskrifter om odling eller skörd av växt,

6. förbjuda eller föreskriva villkor för införsel, utförsel eller bortförande av växt, växtskadegörare, jord, kompost, gödsel och kulturer av växtskadegörare,

7. vidtaga eller föreskriva annan åtgärd i fråga om enskilds egendom som finnes oundgängligen påkallad.

Åtgärd som avses i första stycket 2, 3 eller 7 kan verkställas genom myndighets försorg. (5 §).

Om synnerliga skäl föreligger, får myndighet som regeringen bestämmer meddela beslut som avses i 5 § utan hinder av 3 § första stycket. Sådant beslut får gälla högst 3 månader. (3 § andra stycket).

Enligt 2 § växtskyddskungörelsen (1972:319) får statens växtskyddsanstalt meddela beslut som avses i 3 § andra stycket växtskyddslagen.

JoU 1975:21

11 § kungörelsen anges de växtskadegörare, i fråga om vilka bekämpning enligt växtskyddslagen i övrigt för ske.

Dessa är f. n. virus som orsakar sjarkasjuka, bakterier som orsakar ringröta på potatis och päronpest samt svampar som orsakar holländsk almsjuka eller potatiskräfta. Vidare ingår i förteckningen följande skadedjur, nämligen blodlus, San José-sköldlus, koloradoskalbagge och potatiscystnematod.

Det åligger jämlikt 3 § kungörelsen växtskyddsanstalten att i fråga om bekämpning av växtskadegörare som avses i 1 § eller omfattas av beslut enligt 2 §

1. med uppmärksamhet följa sådana skadegörares uppträdande och spridning såväl inom som utom riket samt att särskilt söka utröna skadegörarnas spridningsvägar,

2. till ledning för andra myndigheter meddela anvisningar om bekämpning av skadegörarna,

3. till hjälp för växtodlare meddela råd och anvisningar för igenkännande och bekämpning av skadegörarna,

4. skyndsamt underrätta chefen för jordbruksdepartementet, då skadegörare påträffas i landet, samt hålla honom underrättad om skadegörarens vidare utbredning och när skadegöraren kan anses vara under kontroll,

5. i övrigt handha ledningen av kampen mot skadegörarna och, när så behövs, genom framställning till Kungl. Maj:t eller vederbörlig myndighet verka för deras bekämpning.

Finns anledning misstänka förekomst av växtskadegörare som avses i 1 § eller omfattas av beslut enligt 2 §, för växtskyddsanstalten låta verkställa den undersökning som påkallas av omständigheterna och taga härför erforderliga prov (5 §).

Om förbud mot införsel av växtskadegörare finns bestämmelser i kungörelsen (1959:229) angående införsel av växter m. m. (omtr. 1972:320, ändr. 1973:1073).

1 sistnämnda kungörelse intagna bestämmelser har till syfte att förebygga att till riket införs växtskadegörare, som kan vålla allvarliga skador på inhemska odlingar eller på växtprodukter, som lagrats inom landet (1 §). Bestämmelser om förbud att till riket införa vissa växter, som är angripna av eller behäftade med vissa för växtodlingen farliga växtskadegörare återfinns i 5 § kungörelsen jämte till kungörelsen fogad bilaga.

Befinns växt vara angripen av eller behäftad med växtskadegörare, som icke är upptagen i bilagan men som enligt växtskyddsanstaltens bedömande får anses vara i lika hög grad farlig för växtodlingen som där angiven skadegörare, äger växtskyddsanstalten förbjuda införsel av den angripna varan.

Enligt förordningen (1967:139) om obligatorisk statsplombering av utsädesvara och om växtförädlingsavgift (ändrad senast 1971:836) gäller ett system med obligatorisk statsplombering och växtförädlingsavgift för samtliga lantbruksväxter utom sockerbeta, lin och hampa samt för alla grön -

JoU 1975:21

yteväxter. Utsäde av sådana växter får i regel inte säljas för användning som utsäde eller exporteras, om det inte är statsplomberat.

I 2 § kungörelsen (1968:214) om statsplombering av utsäde (ändrad senast 1971:394) stadgas att statsplombering får ske endast av utsäde av sådan sort som prövats lämplig att odla här i landet eller stamutsäde av sådan ny växtförädlingsprodukt som prövats lämplig att föröka (p. 1 och 2). Statsplombering av annat utsäde får ske, om lantbruksstyrelsen anser statsplombering nödvändig för att tillgodose försörjningsbehov eller möjliggöra lämplig export (p. 3).

Prövning som avses under 1 och 2 i föregående stycke utförs av statens växtsortnämnd (5 §).

Utskottet

Enligt motionen 219 bör riksdagen besluta om sådan översyn av våra bestämmelser beträffande utsäde, att odling av sort, som bedöms utgöra påtaglig risk för vår växtodling, efter förslag av statens växtsortnämnd skall av lantbruksstyrelsen kunna förbjudas att vidare odlas. Bakgrunden till yrkandet är önskemålet att komma till rätta med olägenheter av den art som under senare år drabbat vissa jordbrukare i södra delarna av Skåne till följd av gulrostangrepp genom smitta från odlingar av s. k. Kranichvete. Enligt motionen är det uppenbart ett intresse för vårt folkhushåll att odling av olämpliga och potentiellt farliga växtsorter i görligaste mån förhindras. Detta är enligt motionärens mening inte möjligt med nuvarande bestämmelser.

Åsyftade bestämmelser återfinns i gällande växtskyddslag (1972:318) och växtskyddskungörelse (1972:319). Enligt 3 § första stycket växtskyddslagen får bekämpning enligt lagen ske i fråga om växtskadegörare som regeringen föreskriver. Sådan föreskrift får meddelas endast beträffande växtskadegörare som kan allvarligt skada växtodling, skog eller lager av växter. Bestämmelser om de skadegörare i fråga om vilka bekämpning enligt växtskyddslagen får ske ges i 1 § växtskyddskungörelsen. Uppgift om vilka skadegörare som härvid avses har lämnats i det föregående. De åtgärder som krävs för att bekämpa och hindra spridning av angivna växtskadegörare har det till största delen anförtrotts åt statens växtskyddsanstalt att vidtaga.

Växtskadegörare av det slag som avses i motionen 219 omfattas inte av föreskrifterna i 1 § växtskyddskungörelsen. 1 samband med växtskyddslagens tillkomst uttalade emellertid föredragande departementschefen (prop. 1972:89) att det kan vara angeläget att bekämpningsåtgärder vidtas så snabbt som möjligt, om i Sverige påträffas en farlig växtskadegörare som ej omfattas av förordnande av regeringen enligt växtskyddslagen. Om bekämpningen sätts in på ett tidigt stadium och innan växtskadegöraren hunnit sprida sig, är det kanske ej nödvändigt att tillgripa mera omfattande bekämpningsåtgärder, t. ex. i form av allmän insats av kemiska preparat. Departementschefen framhöll att alla möjligheter att vidta åtgärder som bidrar till att

JoU 1975:21

hålla användningen av bekämpningsmedel på låg nivå borde tas till vara. Enligt propositionen borde därför myndighet som regeringen bestämmer, om synnerliga skäl föreligger, interimistiskt kunna besluta om bekämpningsåtgärder mot växtskadegörare som inte omfattas av förordnande som nyss nämnts. Interimistiskt beslut borde få meddelas även om det ännu ej klarlagts huruvida växtskadegöraren kan orsaka allvarlig skada. Om det hanns med, borde myndigheten givetvis höra annan berörd myndighet eller näringsorganisation, innan den meddelade interimistiskt beslut. Sådant beslut skulle få gälla högst tre månader. Om det förelåg fortsatt behov av bekämpningsåtgärder efter utgången av tre månader, ankom det på myndigheten att göra framställning hos regeringen om erforderligt förordnande i fråga om växtskadegöraren. I 2 § växtskyddskungörelsen har statens växtskyddsanstalt befullmäktigats att meddela sådana interimistiska beslut om bekämpningsåtgärder som här nämnts.

I den aktuella frågan har växtskyddsanstalten på utskottets förfrågan genom föreståndaren för anstaltens botaniska avdelning bekräftat att sakförhållandena beträffande Kranichvetet är riktigt framställda i motionen. Kranich är sålunda en vetesort, som på grund av sin mottaglighet för gulrost indirekt kan orsaka förluster i veteodlingar av andra sorter och som även har gjort så.

Det förhållandet att en sort eller ett växtslag genom sin inverkan på förökningen av växtskadegörare indirekt påverkar omgivande odling är enligt anstalten en vanlig företeelse inom jordbruket. Av de mera påtagliga exemplen på en sådan negativ inverkan nämns, utöver Kranich-fallet, den inom landet förekommande mycket begränsade odlingen av höstkorn, som bidrar till att omgivande vårkornodlingar i högre grad skadas av mjöldagg, ett förhållande som i Danmark lett till ett temporärt förbud att odla höstkorn.

Från anstaltens sida framhålls att skillnaden i mottaglighet mellan det gängse odlingsmaterialet och en nyintroducerad sort i många fall är liten.

I sådana fall kan nämnda påverkan vara svår att omedelbart iaktta, men ändå vara betydande. Omvänt gäller, att - om en sort med bättre resistens än den i omgivande odlingsmaterial introduceras - denna sort kommer att påverkas negativt genom de omgivande sorterna. Denna ömsesidiga påverkan gäller enligt anstalten inte endast sorter inom de olika växtslagen. Anstalten anser att av det framförda framgår, att en skärpning av bestämmelserna om utsäde som utifrån ett speciellt fall (Kranich) kan anses starkt motiverad, i andra fall kan leda till att bestämmelserna blir svåra att tillämpa på ett objektivt sätt. En eventuell skärpning av lagstiftningen på detta område bedöms därför böra ske med stor försiktighet.

Beträffande Kranich har växtskyddsanstalten upplyst att anstalten dels mycket noga följt händelseförloppet, dels bedrivit en intensiv informationsoch propagandaverksamhet i avsikt att få odlare att avstå från att odla sorten. Till stor del som en följd härav är sorten i år praktiskt taget ute ur odlingen. Skärpta bestämmelser mot just denna sort anses därför f. n. vara obehövliga.

JoU 1975:21

6 Skulle en skärpning av bestämmelserna senare ändå visa sig motiverade, kan man enligt anstalten överväga att på gulrosten tillämpa växtskyddslagen enligt vilken man genom en särskild kungörelse exempelvis kan förbjuda odling av en viss sort.

Utskottet finnér mot bakgrund av bl. a. vad från anstaltens sida anförts i ämnet inte tillräckliga skäl att förorda någon särskild åtgärd från riksdagens sida i det i motionen 219 aktualiserade fallet. Emellertid kan självfallet inte garanteras att ej skadegörare av liknande natur kan uppträda återigen med risk för betydande skadeverkningar som inte minst kan komma att drabba tredje man. Med anledning härav vill utskottet starkt understryka nödvändigheten av att de växtskyddande myndigheterna har en effektiv handlingsberedskap om en antydd situation skulle uppstå. Utskottet har inte tillräckligt underlag för att utan en närmare undersökning kunna med bestämdhet fastslå att bestämmelserna i nuvarande växtskyddskungörelse är så utformade att de på effektivaste möjliga sätt tillgodoser angivna syfte. Emellertid förutsätter utskottet att regeringen och berörda myndigheter noga uppmärksammar problemet och vidtar de åtgärder som befinns erforderliga i syfte att effektivera bekämpningen av växtskadegörare i fall som här avses.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1975:219 besvarad med vad utskottet anfört.

Stockholm den 15 maj 1975

På jordbruksutskottets vägnar UNO HEDSTRÖM

Närvarande: herrar Hedström (s), Magnusson i Tanum (s), Kronmark (m)*, Jonasson (c), fru Anér (fp)*, herr Lindberg (s), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Takman (vpk)*, Strömberg i Vretstorp (s), fru Fredrikson (c), fru Ohlin (s)*, herrar Stadling (s)*. Bergqvist (s)*, fru Andersson i Hjärtum (c)* och herr Johansson i Vrångebäck (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

.

I

. • . : . .

1 I

GOTAB 75 9555 S Stockholm 1975