Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner om ändringar i gruvlagen (1974:342) och lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter

Näringsutskottets betänkande nr 1 NU 1975:1

Nr 1

Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner om ändringar i gruvlagen (1974:342) och lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter Ärendet I

detta betänkande behandlas motionerna

1975:1605 av herr Börjesson i Glömminge (c), vari hemställs att riksdagen beslutar visst tillägg - med rubriken ”Avgäld till markägare” - i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter,

1975:1668 av herr Siegbahn (m), vari hemställs att riksdagen beslutar vissa ändringar i gruvlagen (1974:342),

1975:1669 av herr Siegbahn (m), vari hemställs att riksdagen beslutar vissa ändringar i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter.

De ändringar som föreslås i de båda senare motionerna avser dels bestämmelser om ersättning för intrång eller annan skada, dels bestämmelser om avgäld till markägare.

Ändringsförslagen är i alla tre motionerna preciserade i författningstext, som återges nedan.

Allmänt om gruvlagen och minerallagen

Gruvlagen (1974:342) är liksom tidigare lagstiftning på området grundad på inmutningssystemet. Enligt detta system kan vem som helst få rätt att inte bara på egen utan också på annans mark undersöka och bearbeta fyndigheter av de mineral som i lagen anges vara inmutningsbara, dvs. framför allt malm till de flesta metaller. Inmutningsrätt meddelas av bergmästaren i det distrikt där den avsedda fyndigheten är belägen och tillkommer i princip den som först ansöker därom. Om förutsättningar för gruvdrift befinns föreligga kan inmutaren ansöka om att få sig anvisat ett särskilt arbetsområde, s. k. utmål, där gruvdrift får äga rum. Staten har rätt till hälftendel i utmål, s. k. kronoandel.

Lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter har vid årsskiftet 1974-1975 ersatt stenkolslagen (1886:46 s. 1) och uranlagen (1960:679) och grundar sig liksom dessa på koncessionssystemet. Rätt att söka efter och bearbeta fyndigheter som omfattas av lagen upplåts sålunda efter diskretionär prövning av regeringen (eller myndighet som regeringen bestämmer). Lagen omfattar

1 Riksdagen 1975. 17 sami. Nr I

NU 1975:1

dels samma mineraliska ämnen som tidigare stenkols- och uranlagarna, dvs. stenkol, salt, olja, gas, alunskiffer, uran och torium, dels eldfasta leror och klinkrande leror (se härom prop. 1974:146 s. 31 och 78) samt torv som utvinns för energiändamål.

Ersättning för inträng eller annan skada

Gällande rätt m. m.

Enligt 4 kap. 4 § gruvlagen är ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet berättigad att av inmutaren få intrångsersättning och ersättning för annan skada till följd av att mark tagits i anspråk för undersökningsarbete. Även skada eller intrång i övrigt på grund av utmålsläggningen skall ersättas. Vid ersättningens bestämmande gäller i tillämpliga delar vad som i motsvarande hänseende föreskrivs i 4 kap. samt 5 kap. 23 §, 24 § och 27 § första stycket första punkten expropriationslagen (1972:719). Huvudregeln är sålunda att för fastighet, som exproprieras i sin helhet, skall betalas löseskilling med belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde och att, om del av fastighet exproprieras, intrångsersättning skall betalas med belopp som motsvarar den minskning av fastighetens marknadsvärde som uppkommer genom expropriationen. Enligt 4 kap. 3 § expropriationslagen skall dock sådan ökning av fastighetens marknadsvärde av någon betydelse som har ägt rum under de senaste tio åren före ansökan om expropriation räknas ägaren till godo endast i den mån det blir utrett att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt. Enligt övergångsbestämmelser i gruv- och minerallagarna begränsas tillämpningen av sistnämnda lagrum till att gälla värdeökning som ägt rum under tiden fr. o. m. den 1 juli 1971.

Om tidigare gällande regler om intrångsersättning etc. och föreslagna - sedermera antagna - nya regler anförde chefen för industridepartementet i propositionen (1974:32) angående gruvlagen bl. a. följande (s. 178):

Nuvarande ersättningsregler har utformats efter mönster i bl. a. 1917 års expropriationslag. I praxis synes ersättning ha bestämts i nära anslutning till de grunder som gällt för expropriationsersättning före de lagändringar som skedde i expropriationslagen år 1971. En väsentlig skillnad är dock att ersättning utgår med 50 96 förhöjt belopp. Denna regel har tillkommit i syfte att kompensera fastighetsägaren för förlusten av jordägarandelen'. Någon anledning att bevara denna särregel, som för övrigt äger tillämpning

också på ersättning till annan sakägare än fastighetsägaren, finns inte.

jag kan för min del inte finna annat än att ersättning för upplåtelse

av gruvrätt,som utgör en form av expropriation, även i övrigt bör bestämmas enligt de grunder som gäller vid expropriation. Reglerna för expropriation har reformerats i olika etapper och fr. o. m. den 1 januari 1973 gäller en ny ExL. Gruvlagens bestämmelser om ersättning i samband med att mark tas i anspråk för gruvdrift m. m. bör sålunda anpassas till ersättningsreglerna i denna lag.

‘Jordägarandel, som var föreskriven i äldre lagstiftning - före 1940 -, innebar att fastighetsägaren hade rätt att delta i gruvföretag till hälften med inmutaren.

NU 1975:1

3 Motsvarande regler om bestämmande av ersättning finns i 27 § minerallagen. 1 motiveringen (prop. 1974:146 s. 99) hänvisades härvidlag till vad som anförts i propositionen rörande gruvlagen.

Motionerna 1975:1668 och 1975:1669 I motionen 1975:1668 föreslås följande ändring i 4 kap. 4§ gruvlagen:

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap. Utmål

4 § Ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet är berättigade att av inmutaren få intrångsersättning och ersättning för annan skada till följd av att mark tages i anspråk enligt 3 §. Även skada eller intrång i övrigt på grund av utmålsläggningen skall ersättas.

Vid ersättningens bestämmande gäller 4 kap. samt 5 kap. 23 §, 24 § och 27 § första stycket första punkten expropriationslagen (1972:719) i tilllämpliga delar. Vad som sägs i 4 kap.

3 § nämnda lag skall härvid tillämpas ifråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det ansökningen om utmål kom in.

Tvist om ersättningen prövas vid

Ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet är berättigade att av inmutaren få intrångsersättning och ersättning för annan skada till följd av att mark tages i anspråk enligt 3 §. Ersättning skall avse fulla markvärdet. Även skada eller intrång i övrigt på grund av utmålsläggning skall ersättas till hela sitt värde.

utmålsförrättningen.

I motionen 1975:1669 föreslås motsvarande ändring i 27 § minerallagen:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet är berättigade att av koncessionshavaren få intrångsersättning och ersättning för annan skada till följd av att mark tages i anspråk enligt 26 §.

Vid ersättningens bestämmande gäller 4 kap. samt 5 kap. 23 §, 24 § och 27 § första stycket första punkten expropriationslagen (1972:719) i tilllämpliga delar. Vad som sägs i 4 kap. 3 § nämnda lag skall härvid tillämpas i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det

Ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet är berättigade att av koncessionshavaren få intrångsersättning och ersättning för annan skada till följd av att mark tages i anspråk enligt 26 §. Ersättning skall avse fulla markvärdet.

NU 1975:1

4 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ansökningen om anvisande av mark kom in.

Tvist om ersättningen prövas vid förrättningen för anvisande av mark.

Bestämmelsen i gruvlagen att expropriationslagen skall tillämpas vid fastställande av ersättning för skada och intrång betecknas i motionen 1975:1668 som obillig för de jordägare det här gäller. I motionen 1975:1669 sägs att det är ”otillfredsställande att jordägarna vid ersättning för skada och intrång skall behöva nöja sig med de små belopp som en tillämpning av lagen om expropriation skulle medge”.

Tidigare behandling av frågan

Ett motionsyrkande av samma innebörd som det nyss angivna yrkandet i motionen 1975:1668 förelåg vid behandlingen av propositionen 1974:32 med förslag till gruvlag.

I yttrande till näringsutskottet över motionen anförde civilutskottet (CU 1974:3 y) bl. a.:

Motionsförslaget torde närmast vara att uppfatta som ett vidhållande av invändningar som tidigare förts fram mot det undantag från marknadsvärdesprincipen i ExL som den s. k. presumtionsregeln innebär. Ett av regelns huvudsyften är att dämpa markvärdestegringen. Regeln gäller oberoende av expropriationsgrund och vem som exproprierar. Den tillämpas även vid inlösen enligt byggnads- och naturvårdslagarna och har förts in i t. ex. anläggningslagen och ledningsrättslagen. En utvidgning även till vattenlagens område föreslås i prop. 1974:83.

Grundsatsen att ersättning inte bör utgå på grund av nya förväntningar om ändrad markanvändning har godtagits av en stark riksdagsmajoritet. De skilda meningar som i övrigt uttryckts rör vissa bevisbördeproblem vid tillämpning av presumtionsregeln. Enligt utskottets mening finns inte någon befogad anledning att göra andra bedömningar på gruvlagens område, särskilt som upplåtelse av inmutningsrätt och rätt till utmål kan anses utgöra en form av expropriation. Förslaget om annan lydelse av 4 kap. 4 § gruvlagen bör sålunda avstyrkas.

Näringsutskottet (NU 1973:39) hänvisade till yttrandet och avstyrkte motionärernas förslag. Moderata samlingspartiets representanter i de båda utskotten anmälde avvikande mening. Riksdagen avslog motionsyrkandet. Ett motsvarande motionsyrkande och motsvarande ställningstagande av näringsutskottet (NU 1974:59) förekom vid behandlingen av förslaget till minerallag (prop. 1974:146).

NU 1975:1

5 Avgäld till markägare

Bakgrund

Enligt den tidigare gruvlagen hade fastighetsägaren rätt att av gruvinnehavaren fä viss ersättning, kallad jordägaravgäld. Enligt den nya gruvlagen utgår icke sådan ersättning.

Jordägaravgälden motsvarade 1 96 av värdet av alla de inmutningsbara mineral som brutits och uppfordrats inom utmålet. Den var dock maximerad till 10 000 kr. för år och skulle upphöra att utgå sedan regelbunden brytning pågått inom utmålet under sammanlagt 20 år. Gruvrättsutredningen föreslog att systemet med jordägaravgäld skulle bibehållas och att maximibeloppet skulle höjas till 20 000 kr. per år.

Chefen för industridepartementet anförde i propositionen 1974:32 (s. 130) att det ingalunda var självklart att fastighetsägaren skulle ha rätt till avgäld av gruvinnehavaren vid gruvbrytning. Bestämmelserna infördes i 1938 års gruvlag med anledning av att tidigare bestämmelser om jordägarandel för fastighetsägare avskaffades, dvs. närmast av billighetsskäl, påpekades det. Dessa skäl hade, menade departementschefen, alltmer förlorat sin bärkraft. Fastighetsägaren har numera sällan möjlighet att använda den substans vari mineralen ingår för annat ändamål än gruvdrift. Prospekteringen inriktar sig i allt större utsträckning på djupmalmer. Det finns då, menade departementschefen, inget rimligt skäl till att fastighetsägaren utan egen insats skall vara berättigad att erhålla ersättning av gruvinnehavaren med betydande belopp. På grundval av detta resonemang förordades att fastighetsägarens rätt till avgäld skulle slopas. Någon bestämmelse om jordägaravgäld ingick följaktligen inte i lagförslaget. Lagrådet anmärkte att den inskränkning i jordägares rätt som lagförslaget i skilda hänseenden innebar väsentligen hade tillkommit under departementsbehandlingen utan att ändringarna diskuterats under vare sig utredningsarbetet eller remissbehandlingen och att ändringarna och verkningarna av dem därigenom inte fått den belysning som frågan kunnat förtjäna med hänsyn till sin principiella betydelse. Förslaget innebar dock, sade lagrådet, i rättsligt hänseende en anpassning till vad som i allmänhet gäller vid tvångsingripanden i fast egendom och föranledde därför ingen erinran. Lagrådet framhöll också att frågan om vilken ställning som skall ges jordägaren med avseende på rätten till fyndigheter på hans mark huvudsakligen är av politisk natur.

Bestämmelser om jordägaravgäld fanns också i stenkolslagen och uranlagen. Gruvrättsutredningen föreslog att jordägaravgäld alltjämt skulle erläggas i fråga om stenkol, lera, alunskiffer, uran och torium men inte i fråga om olja, gas och salt. Torv omfattades inte av utredningens förslag till minerallag. I propositionen (1974:146) rörande minerallagen föreslogs att bestämmelserna om avgäld skulle slopas beträffande alla de mineraliska ämnen som omfattades av förslaget till minerallag. Så blev också riksdagens beslut.

NU 1975:1

6 Motionerna

1 motionen 1975:1668 föreslås att en bestämmelse om jordägaravgäld skall inforas i den nya gruvlagen i form av en ny paragraf - 2 a § - i 6 kap., vilket har rubriken "Rätt att använda utmål”. Paragrafen föreslås få följande lydelse:

2 a § Jordägaren är berättigad att av gruvinnehavaren erhålla en årlig avgäld motsvarande en procent av värdet av alla inmutningsbara mineral som brutits inom utmålet och uppfordrats. Avgälden beräknas dock ej för något år högre än till 20 000 kr. och skall upphöra att utgå, sedan regelbunden brytning av inmutningsbara mineral pågått inom utmålet under sammanlagt tjugo år. Sker sammanläggning eller uppdelning av utmål, är det utan verkan i de hänseenden varom nu är fråga. Finnes flera jordägare inom utmålet, skall de ha del i avgälden efter sin del i jorden.

Avgälden skall för varje år betalas inom mars månad påföljande år till jordägaren eller, om flera jordägare finnes, till den person som de har att utse. Uppstår tvist om avgäldens belopp, äger bestämmelserna (i 0 kap. 0§) motsvarande tillämpning.

I motionen 1975:1669 föreslås en motsvarande ändring i minerallagen. Före de nuvarande 51 och 52 §§, som skulle betecknas 52 och 53 §§, skulle där införas en ny paragraf, 51 §, med rubriken ”Avgäld till markägare” och av följande lydelse:

51 § Markägaren är berättigad att av innehavare av bearbetningskoncession beträffande fyndighetsgrupp som avses i 1 § första stycket 2-5 erhålla en årlig avgäld, motsvarande en procent av värdet av de med koncessionen avsedda mineraliska ämnen som utvunnits inom koncessionsområdet. I fråga om varje fyndighetsgrupp gäller dock att avgälden ej för något år skall beräknas högre än till 20 000 kronor och att den skall upphöra att utgå, sedan regelbunden brytning pågått under sammanlagt tjugo år. Finns inom koncessionsområdet flera markägare, skall de ha del i avgälden efter sin del i området.

Avgälden skall för varje år betalas inom mars månad påföljande år till markägaren eller, om flera markägare finns, till den person som de har att utse. Uppstår tvist om beloppet, får talan väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

De fyndighetsgrupper för vilka enligt motionärens förslag skulle föreligga rätt till jordägaravgäld är alunskiffer för att utvinna olja eller gas, vidare stenkol, eldfast lera eller klinkrande lera, uranhaltigt eller toriumhaltigt mineral samt torv för att utvinna energi.

Inga bärande skäl för att slopa jordägaravgälden framlades i propositionen rörande gruvlagen, anförs det i motionen 1975:1668. Det är, säger motionären, obegripligt varför man skulle beröva de vanligen små och avsides bosatta jordägarna de förhållandevis ringa inkomster de skulle kunna erhålla om gruvdrift upptas på deras ägor. Motsvarande motivering återfinns i motionen 1975:1669.

I motionen 1975:1605 föreslås att i minerallagen görs följande tillägg under rubriken "Avgäld till markägare”:

NU 1975:1

7 Markägaren är berättigad att av innehavare av bearbetningskoncession beträffande fyndighetsgrupp som avses i 1 § första stycket 3, utom såvitt gäller stenkol, eller 5 erhålla en årlig avgäld, motsvarande en procent av värdet av de med koncessionen avsedda mineraliska ämnen som utvunnits inom koncessionsområdet. I fråga om varje fyndighetsgrupp gäller dock att avgälden ej för något år skall beräknas högre än till 20 000 kronor och att den skall upphöra att utgå, sedan regelbunden täkt pågått under sammanlagt tjugo år. Finns inom koncessionsområdet flera markägare, skall de ha del i avgälden efter sin del i området.

Avgälden skall för varje år betalas inom mars månad påföljande år till markägaren eller, om flera markägare finns, till den person som de har att utse. Uppstår tvist om beloppet, får talan väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

Enligt denna motion skulle rätt till avgäld föreligga beträffande fyndigheter av eldfast lera, klinkrande lera samt torv för att utvinna energi. Dessa fyndigheter kan, säger motionären, orsaka ett förväntningsvärde och påverka fastighetstaxeringen. Skälighetshänsyn anses därför tala för att jordägaravgäld bör vara föreskriven.

Tidigare behandling av frågan

Motionsyrkanden av samma innebörd som de nu aktuella förekom när förslagen till gruvlag och minerallag behandlades vid 1974 års riksdag. Näringsutskottet (NU 1974:39, 1974:59) anslöt sig i båda fallen till den ståndpunkt som departementschefen deklarerat i propositionen. I det senare fallet sade sig utskottet finna det uteslutet att systemet med jordägaravgäld skulle bibehållas på minerallagens område sedan det hade avskaffats beträffande de mineral som omfattas av gruvlagen. Reservationer avgavs av moderata samlingspartiets representanter i utskottet till förmån för yrkanden i ämnet motsvarande dem som nu framförs i motionerna 1975:1668 och 1975:1669 samt av centerpartiets och folkpartiets representanter till förmån för ett yrkande som nu upprepas i motionen 1975:1605.1 slutvoteringen i kammaren stöddes detta yrkande av de tre nu nämnda partiernas företrädare. Riksdagen antog, som ovan sagts, propositionernas lagförslag i här aktuella delar.

Utskottet

Riksdagen antog förra året förslag till dels en ny gruvlag (1974:342), dels en lag (1974:890) om vissa mineralfyndigheter, vilken har ersatt de tidigare stenkols- och uranlagarna. Koncession krävs enligt minerallagen för täkt av vissa mineraliska ämnen - eldfasta och klinkrande leror samt torv avsedd för energiändamål - som inte omfattades av den förutvarande minerallagstiftningen. Lagförslagen var föremål för vissa meningsskiljaktigheter. Ett par av de kontroversiella frågorna har nu på nytt aktualiserats genom motioner.

NU 1975:1

8 I motionerna 1975:1668 och 1975:1669 upprepas tidigare yrkanden riktade mot bestämmelserna i 4 kap. 4 § gruvlagen och 27 § minerallagen att expropriationslagen (1972:719) i viss utsträckning skall tillämpas vid bestämmande av ersättning till fastighetsägare för intrång och skada när mark tas i anspråk för gruvdrift eller för utvinning av mineraliska ämnen enligt bearbetningskoncession.

Förra årets riksdagsbeslut innebar att riksdagen godtog principen att gruvoch minerallagarnas ersättningsregler bör på samma sätt som motsvarande regler i annan lagstiftning präglas av syftet att dämpa markvärdestegringen. Utskottet finnér inte nu skäl för en annan bedömning och avstyrker följaktligen de båda motionerna på denna punkt.

De två nämnda motionerna innehåller också yrkanden om att gruvlagen och minerallagen skall kompletteras med bestämmelserom avgäld till markägare enligt de principer som gruvrättsutredningen föreslog. I motionen 1975:1605 föreslås en mindre långtgående bestämmelse i minerallagen, innebärande att sådan avgäld skall erläggas vid utvinning av leror och torv men icke för andra mineraliska ämnen.

Utskottet finner icke heller på denna punkt anledning till ändring av riksdagens ställningstaganden i fjol, vilkas bakgrund har redovisats i det föregående. Utskottet avstyrker således motionsyrkandena om att bestämmelser om avgäld till markägare skall införas i de båda lagarna.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionerna 1975:1668 och 1975:1669 såvitt de avser bestämmelser om ersättning för ianspråktagande av mark,

2. att riksdagen avslår

a) motionen 1975:1668 såvitt den avser bestämmelse om avgäld till markägare,

b) motionen 1975:1669 såvitt den avser bestämmelse om avgäld till markägare samt motionen 1975:1605.

Stockholm den 11 februari 1975

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c). Bengtsson i Landskrona (s). Andersson i Storfors (s), Andersson i Örebro (fp), Blomkvist (s), Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s), herr Petersson i Ronneby (c), fru Radesjö (s), herrar Pettersson i Helsingborg (s), Siegbahn (m) och fru Oskarsson (c).

NU 1975:1

9 Reservationer

1. beträffande bestämmelser om ersättning för ianspråktagande av mark (utskottets hemställan under 1) av herrar Regnéll (m) och Siegbahn (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Förra årets” och slutar med ”denna punkt” bort ha följande lydelse:

De angivna bestämmelserna innebär att till gruv- och mineral lagarna har överförts expropriationsrättsliga värderingsregler som innebär undantag från huvudregeln om full ersättning vid tvångsinlösen. Ett i sig oacceptabelt rättssystem har på detta sätt fött vidgad tillämpning. De här åsyftade bestämmelserna ter sig obilliga för de fastighetsägare som nödgas avstå mark till inmutare eller koncessionshavare och bör följaktligen nu korrigeras av riksdagen. Utskottet föreslår i detta hänseende ändringar i gruvlagen och minerallagen i enlighet med vad som yrkas i motionerna 1975:1668 och 1975:1669.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1975:1668 i ifrågavarande del antar följande

NU 1975:1

10 Förslag till

Lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

Härigenom föreskrives att 4 kap. 4 § gruvlagen (1974:342) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 4 §

Ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet är berättigade att av inmutaren fö intrångsersättning och ersättning för annan skada till följd av att mark tages i anspråk enligt 3 §. Även skada eller intrång i övrigt på grund av utmålsläggningen skall ersättas.

Vid ersättningens bestämmande gäller 4 kap. samt 5 kap. 23 §, 24 § och 27§ första stycket första punkten expropriationslagen (1972:719) i tilllämpliga delar. Vad som sägs i 4 kap.

3 § nämnda lag skall härvid tillämpas i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det ansökningen om utmål kom in.

Tvist om ersättningen prövas vid

Ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet är berättigade att av inmutaren fö intrångsersättning och ersättning för annan skada till följd av att mark tages i anspråk enligt 3 §. Ersättning skall avse fulla markvärdet. Även skada eller intrång i övrigt på grund av utmålsläggningen skall ersättas till hela sitt värde.

utmålsförrättningen.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

b) med bifall till motionen 1975:1669 i ifrågavarande del antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter

Härigenom föreskrives att 27 § lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet är berättigade att av koncessionshavaren få intrångsersättning och ersättning

Föreslagen lydelse

5 Ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet är berättigade att av koncessionshavaren få intrångsersättning och ersättning

NU 1975:1

11 Nuvarande lydelse

för annan skada till följd av att mark tages i anspråk enligt 26 §.

Vid ersättningens bestämmande gäller 4 kap. samt 5 kap. 23 §, 24 § och 27 § första stycket första punkten expropriationslagen (1972:719) i tilllämpliga delar. Vad som sägs i 4 kap.

3 § nämnda lag skall härvid tillämpas i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det ansökningen om anvisande av mark kom in.

Tvist om ersättningen prövas vid

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2. beträffande bestämmelser om avgäld till markägare av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet finnér” och slutar med "båda lagarna” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner inte anledning till ändring av riksdagens beslut i fjol om avskaffande av tidigare bestämmelser i gruvlagen och minerallagstiftningen om avgäld till markägare. Bakgrunden till dessa bestämmelser har redovisats i det föregående. När det gäller leror och torv, som nu i viss utsträckning har förts in under koncessionslagstiftningen, råder emellertid ett speciellt läge. Fyndigheter av dessa ämnen kan orsaka ett förväntningsvärde och påverka fastighetstaxeringen. Markägaren skulle också kunna i annan form utnyttja den substans vari sådana ämnen ingår. Skälighetshänsyn talar således för att avgäld till markägaren bör erläggas i fråga om leror och torv. Utskottet föreslåratt minerallagen i enlighet med vad som påyrkas i motionen 1975:1605 kompletteras med en bestämmelse om sådan avgäld.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen

a) avslår motionen 1975:1668 såvitt den avser bestämmelse om avgäld till markägare,

b) med bifall till motionen 1975:1605 och med anledning av motionen 1975:1669 i ifrågavarande del antar följande

Föreslagen lydelse

för annan skada till följd av att mark tages i anspråk enligt 26 §. Ersättning skall avse fulla markvärdet.

förrättningen för anvisande av mark.

NU 1975:1

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter

Härigenom föreskrives att i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter skall införas en ny paragraf, 34 a §, med rubriken ”Avgäld till markägare” och av nedan angivna lydelse.

34 a § Markägaren är berättigad att av innehavare av bearbetningskoncession beträffande fyndighetsgrupp som avses i 1 § forsta stycket 3, utom såvitt gäller stenkol, eller 5 erhålla en årlig avgäld, motsvarande en procent av värdet av de med koncessionen avsedda mineraliska ämnen som utvunnits inom koncessionsområdet. 1 fråga om varje fyndighetsgrupp gäller dock att avgälden ej för något år skall beräknas högre än till 20 000 kronor och att den skall upphöra att utgå, sedan regelbunden täkt pågått under sammanlagt tjugo år. Finns inom koncessionsområdet flera markägare, skall de ha del i avgälden efter sin del i området.

Avgälden skall för varje år betalas inom mars månad påföljande år till markägaren eller, om flera markägare finns, till den person som de har att utse. Vid tvist om beloppet väckes talan vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1975.

3. beträffande bestämmelser om avgäld till markägare av herrar Regnéll (m) och Siegbahn (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar med "Utskottet finnér” och slutar med ”båda lagarna” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motionerna 1975:1668 och 1975:1669 uttryckta uppfattningen att avgäld till markägare bör föreskrivas i den utsträckning som gruvrättsutredningen förordade och dessutom beträffande torv, som inte omfattades av utredningens lagförslag. Som motionären framhåller är det svårt att inse varför de berörda markägarna, vilka ofta har förhållandevis ringa inkomster, skulle gå förlustiga sin hävdvunna rätt att under en tid fortlöpande få viss ersättning från de företag som tar upp gruvdrift eller annan utvinning av mineraliska ämnen på deras ägor. Utskottet förordar således att gruvlagen och minerallagen kompletteras med bestämmelser om avgäld till markägare i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslås i de båda motionerna. Härigenom tillgodoses också det mindre vittgående yrkandet i motionen 1975:1605.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1975:1668 i ifrågavarande del antar följande

NU 1975:1

13 Förslag till

Lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

Härigenom föreskrives att i 4 kap. gruvlagen (1974:342) skall inforas en ny paragraf, 9 a 8, med rubriken ”Avgäld till markägare” och av nedan angivna lydelse.

9 a § Markägaren är berättigad att av gruvinnehavaren erhålla en årlig avgäld motsvarande en procent av värdet av alla inmutningsbara mineral som brutits inom utmålet och uppfordrats. Avgälden beräknas dock ej för något år högre än till 20 000 kronor och skall upphöra att utgå, sedan regelbunden brytning av inmutningsbara mineral pågått inom utmålet under sammanlagt tjugo år. Sker sammanläggning eller uppdelning av utmål, är det utan verkan i de hänseenden varom nu är fråga. Finnes flera markägare inom utmålet, skall de ha del i avgälden efter sin del i jorden.

Avgälden skall för varje år betalas inom mars månad påföljande år till markägaren eller, om flera markägare finnes, till den person som de har att utse. Vid tvist om avgäldens belopp äger bestämmelserna i 3 kap. 8 § motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1975.

b) med bifall till motionen 1975:1669 och med anledning av motionen 1975:1605 antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter

Härigenom föreskrives att i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter skall införas en ny paragraf, 34 a §, med rubriken "Avgäld till markägare” och av nedan angivna lydelse.

34 a § Markägaren är berättigad att av innehavare av bearbetningskoncession beträffande fyndighetsgrupp som avses i 1 § första stycket 2-5 erhålla en årlig avgäld, motsvarande en procent av värdet av de med koncessionen avsedda mineraliska ämnen som utvunnits inom koncessionsområdet. I fråga om varje fyndighetsgrupp gäller dock att avgälden ej för något år skall beräknas högre än till 20 000 kronor och att den skall upphöra att utgå, sedan regelbunden brytning pågått under sammanlagt tjugo år. Finns inom koncessionsområdet flera markägare, skall de ha del i avgälden efter sin del i området.

Avgälden skall för varje år betalas inom mars månad påföljande år till markägaren eller, om flera markägare finns, till den person som de har att utse. Vid tvist om beloppet väckes talan vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1975.

GOTAB 75 8904 S Slockholm 1975