Bet. 1975:NU13

Näringsutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:1 i vad avser anslag tili företags- och branschfrämjande åtgärder samt vissa fonder jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1975-03-20
Källa: data.riksdagen.se

Näringsutskottets betänkande nr 13

NU 1975:13

Nr 13

I detta betänkande behandlas propositionen 1975:1 bilaga 15 (industridepartementet) punkterna B 7 (företags- och branschfrämjande åtgärder), B 12 (medelstillskott till Norrlandsfonden) och E 19 (finansiering av statens utvecklingsfond) på driftbudgeten samt tio motioner med anknytning till dessa punkter.

INDUSTRI M. M.

1. Företags- och branschfrämjande åtgärder. Regeringen har under punkten B 7 (s. 65-82) föreslagit riksdagen att

1. godkänna av chefen för industridepartementet förordade riktlinjer för fortsatta utbildningsåtgärder och omställningsfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna,

2. till Företags- och branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 18 160 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet följande motioner:

1975:287 av herr Helén m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan att riksdagen

2. utöver vad regeringen föreslagit under anslaget Företags- och branschfrämjande åtgärder anvisar 3 milj. kr. för främjande av företagsservice, dvs. totalt 10 milj. kr.,

3. beslutar att 500 000 kr. av anslaget för främjande av företagsservice skall användas för försöksverksamhet med statliga bidrag till konsult- och rådgivningsinsatser,

1975:901 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp), vari hemställs att anslaget till främjande av företagsservice räknas upp med 300 000 kr. för utbildning och utveckling av företagareföreningarnas personal,

1975:911 av fru Hörnlund m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening uttalar

1. att det bör komma till stånd ett vidgat samarbete mellan olika branscher i syfte att nå en ökad export,

2. att det bör ankomma på industridepartementet att genom olika insatser försöka fä till stånd det branschsamarbete som åsyftas i motionen,

1 Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 13

NU 1975:13

1975:918 av herrar Olsson i Järvsö (c) och Stjernström (c), vari hemställs att anslaget till främjande av företagsservice räknas upp med 300 000 kr. för utbildning och utveckling av företagareföreningarnas personal,

1975:921 av herr Petersson i Ronneby m. fl. (c), vari hemställs att anslaget till främjande av företagsservice räknas upp till 8,5 milj. kr.,

1975:1639 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen till Företags- och branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1975/76 anvisar ett med 500 000 kr. förhöjt anslag av 18 660000 kr. för främjande av företagsservice genom företagareföreningarna vid underleverantörsverksamhet och statlig upphandling.

Motionerna

En rad olika åtgärder med syfte att stimulera och vidareutveckla de mindre och medelstora företagen föreslås i motionerna.

I motionen 1975:287 - som i näringsutskottets betänkande 1975:12 refereras i där aktuell del - tas frågan om statliga bidrag till konsult- och rådgivningsinsatser upp. Motionärerna påpekar att förslag om försöksverksamhet med statliga bidrag för att täcka sådana kontakt- och tröskelkostnader som ingår i varje nytt konsultuppdrag och som kan hämma de mindre företagens intresse för kvalificerad rådgivning har lagts fram av delegationen för de mindre och medelstora företagen i betänkandet (SOU 1972:78) Företagsservice. Kostnaderna för konsultuppdrag samt dåliga kunskaper om existerande serviceutbud är, säger motionärerna, bidragande orsaker till att dessa företag utnyttjar utomstående tjänster i så ringa utsträckning som f. n. är fallet.

Frågan om produktutveckling inom de mindre och medelstora företagen och om dessa företags marknadsföring behandlas i motionen 1975:921. Motionärerna påpekar att nu nämnda problem enligt statens industriverks bedömning är bland de mest angelägna att lösa för denna företagssektor. Från samhällsekonomisk synpunkt är det enligt motionärerna väsentligt att åstadkomma att de mindre företagen i ökad utsträckning utnyttjar den företagsservice som erbjuds. Avsikten med denna service är att få till stånd en förändring av existerande rutiner inom företagen och av produktionsinriktningen och vidare att erbjuda utbildning av företagsledare samt upplysning om och förmedling av statligt kreditstöd i olika former. Det anförs i motionen att serviceutbudet inte är anpassat för de mindre företagens behov och att företagen också i de flesta fall är dåligt informerade om den service som erbjuds på för dem aktuella områden. Motionärerna anser att företagareföreningarna bör få väsentligt utökade resurser för sin uppsökande verksamhet och för en fortlöpande information till de små och medelstora företagen. I motionerna 1975:901 och 1975:918 uttalas att det är väsentligt att företagareföreningarnas tjänstemän får utbildning och fortbildning, så

NU 1975:13

att de kan motsvara de nya krav som utvecklingen ställer på dem. De medel som statens industriverk avsatt för detta ändamål under budgetåret 1974/75 och omfattningen av den utbildning som planeras för våren 1975 är inte tillräckliga, anser motionärerna.

Underleverantörssystemet har,anförs i motionen 1975:1639,såväl fördelar som nackdelar. Motionärerna anser dock att fördelarna överväger. En intensivare samverkan mellan företag av olika storlek och med olika förutsättningar i fråga om kunnande och utrustning bör kunna leda till bättre utnyttjande av resurser och bättre konkurrenskraft. För de mindre företagen innebär ett sådant system att de kan bli specialister och stora inom sitt särskilda område. En utveckling av underleverantörssystemet finner motionärerna angelägen även från regional utjämningssynpunkt. Att åstadkomma en sådan anser de vara en lämplig uppgift för samhällets företagsservice.

Ökade insatser i fråga om industriell design begärs i motionen 1975:911. Motionärerna åberopar de insatser som har gjorts i samverkan mellan olika företag i Finland för att föra ut finska produkter på världsmarknaden. Ett likartat samarbete borde, menar de, komma till stånd i Sverige, så att svensk design och svensk kvalitet blir ett gemensamt begrepp för flera varugrupper. Motionärerna anser att det bör bli en uppgift för staten genom industridepartementet och industriverket att få till stånd en sådan samordning, eftersom industrin och branschorganisationerna inte själva tagit några initiativ till samarbete. I första hand borde vissa företag inom textilindustrin, den manuellt arbetande glasindustrin och porslinsindustrin fås att samarbeta.

I ett senare skede skulle även möbelindustrin och annan industri på heminrednings- och hemutrustningssidan dras in i verksamhten. Motionärerna anför att det, eftersom flertalet av dessa branscher har tillgång till egna designers med rik erfarenhet och goda kunskaper, knappast torde bli fråga om några särskilda ekonomiska insatser på designsidan. De stimulansåtgärder som kan behövas skulle åtminstone i inledningsskedet kunna rymmas inom ramen för företagsservice.

Tidigare riksdagsbehandling av motioner om åtgärder till förmån för mindre och medelstora företag

Näringsutskottet behandlade vid förra årets riksdag (NU 1974:35) motionsyrkanden om medel till särskilda bidrag för konsultverksamhet vid företagareföreningar, till nyrekrytering och vidareutbildning av personal vid föreningarna och till stöd för utveckling av underleverantörssystemet.

Utskottet avstyrkte dessa motionsyrkanden med hänvisning till den höjning av anslaget till företagareföreningarnas administrationskostnader som utskottet föreslagit i annat sammanhang. Denna höjning borde, anförde utskottet, göra det möjligt för föreningarna att bygga ut sin service till företagen på de områden som föreningarna bedömde som angelägna. Riksdagen följde utskottet och avslog motionerna.

NU 1975:13

4 Utskottet

Det statliga bidraget för främjande av företagsservice, vilket infördes budgetåret 1973/74, har ökat kraftigt. Från 2,5 milj. kr. det första året höjdes det till 4,8 milj. kr. för innevarande budgetår. I propositionen föreslås att anslaget ökas med 2,2 milj. kr. till 7 milj. kr.

I flertalet av de här aktuella motionerna önskas en höjning av anslaget utöver regeringens förslag. Längst går motionen 1975:287, vari hemställs om en ökning med 3 milj. kr. Motionärerna föreslår även att 500 000 kr. av anslagsbeloppet skall anvisas för försöksverksamhet med statliga bidrag till konsult- och rådgivningsinsatser. I motionen 1975:921 yrkas att anslaget skall räknas upp med 1,5 milj. kr. En anslagsökning om 500 000 kr. för främjande av företagsservice genom företagareföreningarna vid underleverantörsverksamhet och statlig upphandling föreslås i motionen 1975:1639. I motionerna 1975:901 och 1975:918 påyrkas en höjning med 300 000 kr. för utbildning och utveckling av företagareföreningarnas personal.

Kraftfulla insatser för att förbättra förutsättningarna för de mindre och medelstora företagens verksamhet är utan tvivel väl motiverade. Förslaget i propositionen innebär också en fortsatt förstärkning av företagareföreningarnas utvecklingsfrämjande resurser. Utskottet har i annat sammanhang (NU 1975:12) föreslagit en ökning av anslaget till företagareföreningarnas administrationskostnader med 1 milj. kr. utöver det belopp som regeringen förordat. De här avsedda anslagshöjningarna bör göra det möjligt med en utbyggd service till företagen på de områden som föreningarna själva prioriterar. Utskottet vill även erinra om att chefen för industridepartementet i propositionen uttalar att föreningarna i ökad omfattning bör inrikta sina insatser på områdena marknadsföring och produktförnyelse inom de mindre och medelstora företagen. Utskottet instämmer häri. Mot bakgrund av vad som nu anförts anser sig utskottet inte böra föreslå ytterligare medel till företagsfrämjande åtgärder utan avstyrker samtliga motionsyrkanden härom.

I motionen 1975:911 föreslås att riksdagen skall uttala sig för att ett vidgat samarbete mellan olika branscher för att öka exporten kommer till stånd och att industridepartementet verkar för ett branschsamarbete med en inriktning som skisseras i motionen. Branschsamarbetet skulle avse ökade insatser i fråga om industriell design. Som syfte anges att svensk design och svensk kvalitet vid marknadsföringen utomlands skulle bli ett gemensamt begrepp för flera varugrupper.

Vad beträffar motionärernas förstnämnda önskemål vill utskottet erinra om att ett viktigt syfte med exportstödsprogrammet för teko- och glasindustrierna har varit att få till stånd samarbete mellan olika företag inom branscherna. Kollektiva insatser har prioriterats.

Otvivelaktigt kan industriell formgivning med konstnärlig genomslagskraft leda till att svenska varor blir mer uppmärksammade internationellt. Svensk formgivning har inom vissa områden kännetecknats av hög kvalitet och karakteristisk stil som rönt uppmärksamhet utomlands. Den fråga som

NU 1975:13

motionärerna tar upp - hur en ökad satsning på formgivning från företagens sida skali komma till stånd - behandlas i propositionen. Med utgångspunkt i förslag om stöd till industriell design som utarbetats av en särskild sakkunnig uttalar chefen för industridepartementet att särskilda stödinsatser behövs för att stimulera designarbetet inom företagen. Insatserna bör inriktas på allmän information och rådgivning till i första hand de mindre och medelstora företagen och bör lämnas genom företagareföreningarna. Statens industriverk föreslås få ansvaret för verksamheten, som till en början skall ha försökskaraktär. Utskottet finner mot denna bakgrund att motionärernas önskemål beträffande samordning av industriell design i väsentlig utsträckning är tillgodosedda.

Vad i övrigt anförs och föreslås i propositionen har inte givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner de av chefen för industridepartementet angivna riktlinjerna för fortsatta utbildningsåtgärder och omställningsfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustrin,

2. att riksdagen med bifall till propositionen 1975:1 och med avslag på

a) motionen 1975:287 punkterna 2 och 3,

b) motionen 1975:921,

c) motionerna 1975:901 och 1975:918,

d) motionen 1975:1639

till Företags- och branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag av 18 160 000 kr.,

3. att riksdagen avslår motionen 1975:911 om samordning i fråga om industriell design.

2. Medelstillskott till Norrlandsfonden. Regeringen har under punkten B 12 (s. 89 f.) föreslagit riksdagen att till Medelstillskott till Norrlandsfonden för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet följande motioner:

1975:912 av herrar Johansson i Holmgården (c) och Stridsman (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer

1. att anslaget på 5 milj. kr. till Norrlandsfonden används på det sätt som föreslagits i motionen för att uppnå snabba sysselsättningseffekter i Tornedalen och Norrbottens inland,

2. att Norrlandsfonden i högre grad än tidigare genom ekonomiskt engagemang aktivt stöder den regionala utvecklingsplaneringen främst i Norrbottens län samt att fondens styrelse utökas med minst en representant för regionalpolitiska samhällsorgan inom fondens verksamhetsområde,

3. att Norrlandsfondens insatser i högre grad bör ske i framför allt Norrbottens inland,

NU 1975:13

4. att Norrlandsfonden i eller efter samråd med de myndigheter som handlägger ansökningar om lokaliseringsstöd får befogenhet att teckna aktier i foretag,

1975:1645 av fru Jonäng m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär sådana riktlinjer för Norrlandsfonden att även Gävleborgs län ingår samt att riksdagen till Medelstillskott till Norrlandsfonden för budgetåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag av 6 milj. kr.,

1975:1684 av herr Westberg i Hofors m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande behovet att stödja projekt och företag i Gävleborgs län med medel från Norrlandsfonden.

Bestämmelser och uttalanden om Norrlandsfondens geografiska verksamhetsområde Stiftelsen

Norrlandsfonden, som enligt sin stadga har till ändamål att ”främja näringslivets utveckling i Norrland, främst i Norrbottens län”, bildades 1961. Riktlinjer för fondens verksamhet under åren 1971-1975 fastställdes av statsmakterna 1970 (prop. 1970:85, SU 1970:106). I propositionen behandlade chefen för industridepartementet då relativt ingående vilka uppgifter fonden i fortsättningen skulle ha, varvid flerstädes uttalades att det gällde verksamhet ”i Norrland”. Bl. a. upptogs frågan om en genom fonden främjad samverkan mellan olika centrala och lokala organ i syfte att åstadkomma resurser för en bättre industriell miljö. Det förordades att fonden för ändamålet skulle inbjuda vederbörande myndigheter och organ att ingå i ett samarbetsråd för den regionala industriella servicens utveckling ”i Norrland, dvs. de fyra nordligaste länen”. Antalet styrelseledamöter utökades från sex till nio. Förut hade gällt att minst en ledamot skulle ”vara bosatt i Norrbottens län och vara väl förtrogen med förhållandena därstädes”. Enligt den nya lydelse av stadgan som Kungl. Maj:t fastställde på grundval av riksdagsbeslutet skall vart och ett av Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ”vara företrätt i styrelsen av en ledamot, som skall vara bosatt inom länet och väl förtrogen med dess förhållanden”. Minst ett styrelsesammanträde årligen skall hållas inom vart och ett av dessa län. Representanterna för de fyra nordligaste länen bör enligt uttalande i propositionen utses sedan förslag till ledamöter inhämtats från ifrågavarande landsting och företagareföreningar. Förslaget om ökad medelstilldelning till fonden motiverades bl. a. med fondens nya funktion som samordnande organ för att ”främja den industriella miljöns utveckling i de fyra nordligaste länen”.

I motioner med anledning av 1970 års proposition angående Norrlandsfonden påyrkades ett beslut av riksdagen att fondens geografiska verksamhetsområde i fortsättningen skulle omfatta samtliga fem Norlandslän. Stats- •

utskottet - vars utlåtande godkändes av riksdagen - erinrade om stadge -

NU 1975:13

bestämmelsen rörande fondens ändamål och konstaterade att inga formella hinder tycktes föreligga för fonden att innefatta Gävleborgs län i sin verksamhet. Att så inte skett dittills sades bero på att fondstyrelsen med hänsyn till fondens begränsade ekonomiska tillgångar funnit det nödvändigt att koncentrera verksamheten till de fyra nordligaste länen. Utskottet sade sig icke uppfatta att avsikten med de uttalanden avseende de fyra nordligaste länen som gjorts i propositionen var att inskränka fondens stadgeenliga rätt att stödja projekt i hela Norrland. Det borde även i fortsättningen åligga fondens styrelse att inom givna riktlinjer besluta om fördelningen av de medel som ställts till fondens disposition. Utskottet sade sig i och för sig ha förståelse för motionärernas synpunkter men inte anse det påkallat att riksdagen gjorde något särskilt uttalande i frågan.

Vissa uppgifter om Norrlandsfondens hittillsvarande verksamhet

Enligt de riktlinjer för Norrlandsfondens verksamhet som fastställdes år 1970 skall fonden särskilt ta initiativ till och stödja sådant forsknings- och utvecklingsarbete som syftar till att vidareförädla norrländska råvarutillgångar eller eljest är av betydelse för det norrländska näringslivet, verka för utveckling och differentiering av den norrländska företagsamheten genom att, med beaktande av den regionalpolitiska planeringen, stödja etablering och utbyggnad av dels manufaktureringsindustri grundad på norrländska råvaror, dels sådan industriell produktions- och serviceverksamhet i övrigt som är stödberättigad enligt normerna för det statliga lokaliseringsstödet,

ta initiativ till och stödja utredningar och inventeringar som bedöms vara av betydelse för det norrländska näringslivet samt

främja samordning av regional industriell service i Norrland. Beträffande stöd till etablering och utbyggnad föreskrivs att detta lämnas i form av medellångt eller långfristigt lån. Kortfristigt kan lån också i undantagsfall lämnas för att möjliggöra en nödvändig ökning av omsättningstillgångarna i samband med väsentlig expansion eller större beställning, om andra kreditmöjligheter icke föreligger.

Lån får under en tid av högst tio år vara ränte- och amorteringsfritt. Låneverksamheten skall bedrivas i samverkan med övriga organ som handhar statligt kreditstöd på detta område.

Norrlandsfonden har alltså till uppgift att stödja forskning, utredningar och inventeringar, industriell produktutveckling samt industriell expansion och nyetablering. Gemensamt för de anslag som lämnas är att de skall främja det norrländska näringslivet. Fonden har i en informationsskrift ”Norrlandsfonden informerar” (Luleå december 1974) lämnat en redovisning för hur fondens medel använts. Härav framgår bl. a. följande:

Under åren 1961-1974 har totalt 359,9 milj. kr. disponerats.

NU 1975:13

8 Till forskningsprojekt har under den hittillsvarande verksamheten anslagits

51.2 milj. kr. Betydande forskningsinsatser har gjorts för att näringslivet på ett mer effektivt sätt skall kunna ta till vara Norrlands tillgångar av malm och skogsråvaror. År 1963 lämnades ett anslag på 12,3 milj. kr. till Stiftelsen för metallurgisk forskning för uppförande av en forskningsstation i Luleå. Under de tio år verksamheten bedrivits har forskningsarbetet huvudsakligen varit inriktat på försök i halvstor skala på områden av gemensamt intresse för den metallurgiska industrin. Som en direkt fortsättning på forskningen kring möjligheterna att förädla mineralbaserade råvaror kan man se den satsning som Norrlandsfonden gjort 1973-1974 genom att anslå 15,9 milj. kr. till en bearbetningsteknisk forskningsstation i anslutning till den metallurgiska forskningsstationen.

Skogstillgångarna och dessas utnyttjande har varit föremål för intensiv forskning. Anslag till forskning uppgår till 14,2 procent av det totala disponerade beloppet under perioden 1961-1974.

Till utredningar och inventeringar har under de hittillsvarande tolv åren 18,5 milj. kr. anslagits, vilket utgör 5,2 procent av det totala anslagsbeloppet.

Dessa utredningar och inventeringar tjänar som beslutsunderlag för eventuella följdprojekt eller som bas för avvägning av långsiktiga insatser inom specifika branscher. Det största investeringsprojektet är den årligen återkommande mineraljakt som bedrivs i de fyra nordligaste länen i samarbete med respektive läns företagareförening. Andra viktiga utredningsprojekt berör skogsbruket, strukturfrågor inom skilda industrigrenar, industrimiljön i Norrland m. m. Undersökningarna kommer ofta till stånd på Norrlandsfondens eget initiativ, men fonden kan också vara enbart finansiär till undersökningar som initieras utifrån och bedöms vara av särskilt intresse för norrländskt näringsliv. Anslagen till utredningar och inventeringar utgår i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet.

Till industriellt utvecklingsarbete har av den totala anslagssumman om 359,9 milj. kr. 80,0 milj. kr. eller 22,2 procent avsatts. År 1971 anslogs 12,0 milj. kr. till Industriellt utvecklingscentrum (IUC) i Skellefteå. IUC skall tjäna som tekniskt högkvalificerad bas för företagens utvecklingsarbete.

Det begränsade egna kapitalet i många av de mindre och medelstora företagen utgör ett hinder även för expansioner och nyetableringar. Norrlandsfonden lämnar lån för att eliminera detta hinder. Finansieringen kompletterar bankmedel och lokaliseringsstöd och är av speciellt riskvillig karaktär. Fondens industrikrediter har under perioden 1961-1974 uppgått till

210.2 milj. kr. eller 58,4 procent av totala anslagssumman.

De förluster som drabbat Norrlandsfondens långivning uppgick t. o. m. år 1974 till 27,3 milj. kr., vilket motsvarar 2,0 milj. kr. per år. Förlusterna är delvis en konsekvens av att Norrlandsfonden tar stora risker i den meningen att realsäkerheter för lånen regelmässigt saknas. Norrlandsfondens medel tas som tidigare nämnts i anspråk först när andra kreditgivare ej kan lämna nödvändig finansiering.

NU 1975:13

9 Norrlandsfondens stödåtgärder riktar sig i stor utsträckning till mindre och medelstora foretag. Ca 55 procent av de foretag som fött stöd från fonden har varit sådana som haft 50 eller färre personer anställda. Endast 11 procent av företagen har haft fler än 200 anställda.

Motionerna

I en utförlig beskrivning av Norrlandsfondens tillkomst och utveckling konstateras i motionen 1975:912 att avgörande skäl för beslut om inrättande av Norrlandsfonden var hänsyn till Norrbottens framtida näringsliv och konjunkturen inom gruvnäringen. Mot bakgrund av den regionala utvecklingen och utvecklingsplaneringen är det nu enligt motionärerna motiverat att ånyo granska Norrlandsfondens hittillsvarande och kommande verksamhet. De anser att Norrlandsfonden bl. a. genom projektsamarbete och utredningsarbete aktivt bör delta i de regionalpolitiska satsningarna i berörda län. För att ömsesidigt informationsutbyte och effektivt samarbete skall garanteras bör Norrlandsfondens styrelse utökas med representanter för de regionala organ som har ansvar för den regionalpolitiska planeringen. Motionärerna påpekar att Norrlandsfonden i en informationsskrift från år 1974 omtalar att antalet etableringar och utbyggnader i malmfälten och övre Tornedalen varit relativt få. De tar även upp frågan om bristen på utvecklingsbara projekt och företag i inlandet. Finansiella resurser som ej finner nya affärsidéer är i princip utan effekt, säger motionärerna. De föreslår att Norrlandsfonden skall ges befogenhet att teckna aktier i företag.

I motionen 1975:1645 påpekas att år 1970, då riktlinjerna för fondens verksamhet för perioden 1971-1975 fastställdes, Gävleborgs län ställdes utanför fonden. Rent principiellt måste hävdas att samtliga Norrlandslän bör bli delaktiga av en fond vars verksamhet gäller "i Norrland”, uttalar motionärerna, som finnér en viss oklarhet råda i fråga om Norrlandsfondens formella möjligheter att utsträcka sin verksamhet till Gävleborgs län. När nya riktlinjer skall fastställas för tiden efter 1975 bör en omprövning ske, anser de. Styrelserepresentation för länet skulle ge möjlighet till värdefullt erfarenhetsutbyte och samarbete. Även sakskäl talar enligt motionärerna föra» Gävleborgs län bör ingå i fonden. Länet har i stort sett samma struktur som övriga delar av Norrland. Befolkningsutvecklingen och arbetsmarknadssituationen har varit ogynnsamma för länet under 1970-talet. Även om en återhämtning har skett under 1974 krävs betydande sysselsättningsökning och insatser för utveckling av den industriella miljön och en utbyggnad av näringslivet. Motionärerna, som uttalar att de ej önskar att Gävleborgs län tilldelas resurser på bekostnad av övriga Norrlandslän, föreslåratt anslaget till Norrlandsfonden förstärks för att även behoven i Gävleborgs län skall kunna tillgodoses.

Trots att det inte finns några formella hinder för Norrlandsfonden att låta verksamheten innefatta Gävleborgs län har projekt och företag i detta

NU 1975:13

län inte kommit i fråga för stöd från fonden, sägs det i motionen 1975:1684. Under perioden 1971-1973 minskade befolkningen i länet med nära 1 100 personer och antalet förvärvsarbetande med nära 7 000. Motionärerna anser det i hög grad angeläget att fonden utnyttjar sin rätt att stödja näringslivet i Gävleborgs län och därigenom medverkar till att vända den negativa utvecklingen.

Tidigare riksdagsbehandling av motioner om Norrlandsfonden

Förslag om att Norrlandsfondens geografiska verksamhetsområde skall omfatta även Gävleborgs län har förts fram vid 1971 och 1974 års riksdagar. Ifrågavarande motioner har avstyrkts av näringsutskottet (NU 1971:13, 1974:7) och avslagits av riksdagen. Vid sin behandling av frågan år 1974 erinrade utskottet om att Norrlandsfondens verksamhet kan omfatta hela Norrland men att fondens långivning i praktiken är begränsad till de fyra nordligaste länen. Utskottet uttalade att med hänsyn till Norrlandsfondens begränsade resurser den förändring av Norrlandsfondens geografiska inriktning av verksamheten som motionärerna föreslagit skulle innebära att Gävleborgs läns i och för sig angelägna behov skulle tillgodoses på bekostnad av motsvarande behov i de nordligare länen. Moderata samlingspartiets, folkpartiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet samt en företrädare för det socialdemokratiska partiet reserverade sig till förmån för motionsyrkandet.

Utskottet

Norrlandsfondens verksamhet regleras som framgår av ovanstående redogörelse av riktlinjer som statsmakterna fastställde år 1970. Dessa gäller för perioden 1971-1975. Fonden har till uppgift att främja näringslivets utveckling i Norrland. I detta syfte skall den ta initiativ till och stödja sådant forsknings- och utvecklingsarbete som syftar till vidareförädling av norrländska råvarutillgångar eller som på annat sätt är av betydelse för det norrländska näringslivet.

I motionerna framförs olika önskemål beträffande inriktningen av fondens verksamhet.

Stöd från fonden till näringslivet i Gävleborgs län påyrkas i motionerna 1975:1645 och 1975:1684. Motionärerna anser att en omprövning av Norrlandsfondens geografiska verksamhetsområde bör ske i samband med att nya riktlinjer skall fastställas för tiden efter år 1975. 1 den förstnämnda motionen hemställs även att anslaget till Norrlandsfonden skall höjas med 1 milj. kr. Härigenom skulle fonden kunna tillgodose behoven i Gävleborgs län utan att ta i anspråk resurser som behövs för insatser i övriga Norlandslän.

Med anledning av dessa yrkanden vill utskottet erinra om att fonden

NU 1975:13

stadgeenligt har rätt att om den så finner lämpligt stödja projekt även i Gävleborgs län. Någon höjning av anslaget till fonden är utskottet inte berett att förorda.

En rad olika förslag rörande fondens verksamhet, vilka ingående refererats i det föregående, läggs fram i motionen 1975:912. De syftar till speciella åtgärder i Norrbottens län, främst då i Tornedalen och Norrbottens inland. Utskottet delar motionärernas uppfattning att den negativa befolkningsoch sysselsättningsutvecklingen i Tornedalen och Norrbottens inland måste motverkas. En rad olika medel står till buds för detta ändamål. De konkreta åtgärder som föreslås i motionen står i god överensstämmelse med fondens mål och intentioner.

Utskottet vill med anledning av samtliga motionsyrkanden erinra om att fondens nuvarande verksamhetsperiod löper ut med innevarande år. Förslag till nya riktlinjer för verksamheten kommer alltså att föreläggas riksdagen under år 1975. Utskottet förutsätter att de olika synpunkter på Norrlandsfondens verksamhet som förs fram i föreliggande motioner kommer att prövas vid överväganden om nya riktlinjer för Norrlandsfonden.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975:1645 såvitt gäller anslagsbelopp till Medelstillskott till Norrlandsfonden för budgetåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

2. att riksdagen avslår motionen 1975:1645 i övrigt och motionen 1975:1684,

3. att riksdagen avslår motionen 1975:912.

TEKNISK UTVECKLING M. M.

3. Finansiering av statens utvecklingsfond. Regeringen har under punkten E 19 (s. 168 f.) föreslagit riksdagen att godkänna att av vinsten för år 1974 från Sveriges investeringsbank AB 5 000 000 kr. avsätts till statens utvecklingsfond.

I motionen 1975:281 av herr Andersson i Örebro (fp), hemställs att riksdagen beslutar att 30 000 000 kr. av vinsten för år 1974 för Sveriges investeringsbank AB avsätts till statens utvecklingsfond.

Motionen

Motionären anför att statens utvecklingsfond, som inrättades den 1 juli 1973, fram till den 1 oktober 1974 tagit emot endast ca 125 låneansökningar. Fondens verksamhet har hittills dominerats av ganska små projekt. Detta förhållande liksom det faktum att det totala utlåningsbeloppet endast uppgår till ca 11 milj. kr. beror enligt motionären på att fondens verksamhet inte

NU 1975:13

varit känd. Erfarenheterna från fondens verksamhet tyder på att den särskilt beträffande stöd till industriell innovations- och utvecklingsverksamhet har en viktig roll att fylla. Då fonden först i slutet av 1970-talet kommer att få tillbaka medel i en omfattning som påverkar dess finansiella ställning är fonden under de närmaste åren beroende av tillförsel av kapital för att kunna fullfölja sin uppgift. Motionären kritiserar därför regeringens förslag i propositionen 1975:1 att fonden endast skall tillföras ett anslag om 5 milj. kr. Detta sägs innebära att fonden i praktiken övergår från att vara fond till att leva på årsanslag, vilket motionären anser vara en olycklig utveckling.

Utskottet

Statens utvecklingsfond, som inrättades år 1973, skall genom långivning med villkorlig avbetalningsskyldighet stödja riskbetonade investeringar inom industrin för utveckling av nya produkter, processer eller system. Fondens verksamhet har finansierats genom att 30 milj. kr. av vinsten från Sveriges investeringsbank AB under vartdera av de två senaste budgetåren avsatts till fonden. Fondens långivning har hittills varit liten - vid utgången av budgetåret 1973/74 hade fonden lånat ut 6,8 milj. kr. Med hänvisning härtill och i avvaktan på forskningsavgiftskommitténs arbete föreslås i propositionen att 5 milj. kr. skall tillföras fonden för budgetåret 1975/76.

I motionen 1975:281 kritiseras detta förslag. Motionären uttrycker viss oro inför en utveckling som innebär att fondens ställning förändras så till vida att dess verksamhet kommer att baseras uteslutande på årliga anslag.

Utskottet vill understryka att de uppgifter som fonden har är mycket väsentliga. Den brist på riskvilligt kapital som föreligger innebär att det finns ett stort behov av den typ av stöd som fonden kan erbjuda. Det låga utlåningsbeloppet under fondens första verksamhetsår torde bero främst på bristande kännedom hos företagen om fondens existens. Utlåningsvolymen kan säkerligen öka allteftersom fondens verksamhet blir mer allmänt känd. Så har - enligt vad utskottet inhämtat - redan blivit fallet. För att fonden skall kunna fungera enligt fastställda riktlinjer är det enligt utskottets mening nödvändigt att den tillförsäkras tillräckligt rörelsekapital. Med hänvisning till att frågan om formerna för det statliga stödet till industriellt forsknings- och utvecklingsarbete f. n. utreds och till bedömningen i propositionen att det föreslagna medelstillskottet bör göra det möjligt för fonden att möta den förväntade ökade efterfrågan på lån avstyrker utskottet motionen Utskottet

hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975:281 godkänner att av vinsten för år 1974

NU 1975:13

från Sveriges investeringsbank AB 5 000 000 kr. avsätts till statens utvecklingsfond.

Stockholm den 20 mars 1975

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors (s), Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Blomkvist (s), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s), herr Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c).

Särskilt yttrande

vid punkten 3 (Finansiering av statens utvecklingsfond) av herr Andersson i Örebro (fp):

Utöver vad utskottet uttalar i vad gäller motionen 1975:281 angående anslaget till statens utvecklingsfond vill jag anföra följande.

Traditionellt har företagen varit obenägna att finansiera utvecklingsarbete med lånade medel. Samtidigt med att det finns en tendens till sjunkande självfinansieringsförmåga hos företagen har statens utvecklingsfond med sina speciella former för riskvilligt lånekapital till utvecklingsprojekt i form av lån med villkorlig återbetalningsskyldighet en viktig uppgift att fylla. Företagen accepterar lättare att driva även riskfyllda utvecklingsprojekt med extern finansiering och behovet ökar av kapitaltillförsel i denna speciella form.

Det erkänns allmänt att pengar som satsas i utvecklingsarbete ger god utdelning i form av sysselsättning och andra önskvärda effekter. Det är därför olyckligt att fonden inte tillförs medel som motsvarar den förväntade efterfrågan.

GOTAB 75 9184 S Stockholm 1975