Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner rörande LKAB och NJA
Näringsutskottets betänkande nr 18
NU 1975:18
Nr 18
Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner rörande LKAB och NJA
Ärendet
I detta betänkande behandlas fem motioner med yrkanden rörande Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) och Norrbottens Järnverk AB (NJA). Yrkandena avser
utredning av förutsättningarna för att föra samman NJA och LKAB:s gruvförvaltning i Malmberget,
begränsning av råvaruexporten från malmfälten, åtgärder för att - i anslutning till utbyggnaden av NJA - sprida industri i övre Norrland,
en vetenskaplig studie av utvecklingsproblematiken kring Stålverk 80 i Luleå.
Motionerna
Yrkanden Motionerna är följande:
1975:179 av herr Lövenborg (vpk) och fru Marklund (vpk), vari hemställs att riksdagen uttalar sig för
1. en dämpning av råvaruexporten från malmfältsgruvorna,
2. att regeringen ger LKAB direktiv att verka för ökad förädling och industrialisering i Kiruna och Gällivare kommuner,
3. att regeringen anmodar LKAB att skyndsamt utarbeta en plan för breddad gruvbrytning i Norrbotten genom exploatering av nya redan kända malmfyndigheter,
1975:620 av herr Haglund m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen begär att regeringen tar initiativ syftande till att få till stånd en vetenskaplig studie av utvecklingsproblematiken kring Stålverk 80 i Luleå.
1975:909 av herr Häll m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär initiativ syftande till en utredning om förutsättningarna för sammanläggning av NJA och LKAB:s gruvförvaltning i Malmberget,
1975:1619 av herr Gustafsson i Byske m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för ökning av sysselsättningstillfällena i Skel -
1 Riksdagen 1975. 17 sami. Nr IS
NU 1975:18
lefteregionen, bl. a. i anslutning till uppbyggandet av Stålverk 80 i Luleå, allt i enlighet med vad som i motionen anförts,
1975:1650 av herr Lövenborg (vpk) och fru Marklund (vpk), vari hemställs att riksdagen uttalar sig för en plan i syfte att åstadkomma största möjliga industrispridning i anslutning till utbyggnaden av NJA och hos regeringen hemställer att en sådan plan snarast utarbetas jämte förslag om anvisande av anslag i erforderlig storlek.
LKAB:s och NJA:s verksamhet
Motionerna 1975:179 och 1975:909
De planer på ökad brytning och export av råmalm som LKAB:s ledning har offentliggjort kritiseras i motionerna 1975:179 och 1975:909. I den sistnämnda motionen uttalas att en utveckling mot att malmen i ökad utsträckning förädlades skulle vara till fördel såväl för de anställda inom gruvorna som för malmkommunerna. Motionärerna anför att det måste skapas garanti för att Stålverk 80:s nuvarande och framtida behov av säker och konkurrenskraftig råvaruförsörjning blir tillgodosett. Detta skulle, menar de, kunna åstadkommas genom att LKAB:s gruva i Malmberget i huvudsak fick svara för leverans av råvara till Stålverk 80. Det förhållandet att gruvrörelsen och stålproduktionen i dag är fördelade på två skilda företag innebär att en gemensam planering i skilda avseenden behövs. Mycket talar för, hävdar motionärerna, att gruva och stålverk bör föras samman till en företagsenhet med gemensam ledning och administration. En sådan sammanläggning skulle enligt motionärerna föra med sig en rad fördelar och få till resultat en enhetlig stålproduktion med goda förutsättningar för rationell drift och god lönsamhet. Vidare skulle företaget - genom gruvdelen - komma att direkt engageras i frågan om sysselsättningen i Norrbottens inland. Motionärerna pekar även på att företaget skulle få ökade möjligheter att självt tillverka produkter som nu inköps utifrån och sörja för behovet av kvalificerad verkstadsservice. Om gruvan i Malmberget fördes över till en ny företagsenhet samman med Stålverk 80 skulle LKAB:s verksamhet renodlas till att omfatta malmbrytning inom nuvarande gruvfält och bearbetning av ännu inte exploaterade fyndigheter, sägs det vidare i motionen.
Vid planeringen av sin fortsatta verksamhet bör LKAB, uttalas i motionen 1975:179, revidera sin exportpolitik och minska råvaruexporten. Rovdrift i gruvrörelsen innebär, anför motionärerna, ett uppenbart katastrofhot inte endast mot gruvsamhällena utan mot hela Norrbottens län. LKAB bör verka för en långtgående förädling av malmen. Detta kan ske genom att ytterligare ett statligt järnförädlingsverk - förlagt till malmfälten - upprättas. Gruvbrytningen i Norrbotten bör breddas genom att nya fyndigheter exploateras. Motionärerna nämner särskilt malmförekomsterna i Kaunisvaara och Mertainen. De anser vidare att det är viktigt att en del av vinsten från gruvbrytningen går till investeringar i förädlingsindustri i malmkommunerna.
NU 1975:18
3 Uppgifter i anslutning till motionerna
Om LKAB:s verksamhet lämnas i företagets årsredovisning för 1974 följande uppgifter. Fördelningen på produktslag vid gruvorna var - mätt i milj. ton - följande:
malm
slig
kulsinter
s:a produktion för avsalu
Kiruna
19,1
3,8
22,9
därav
Kiiru na vaara
17,0
1,8
18,8
Svappavaara
1,4
2,0
3,4
Övriga dagbrott
0,7
0,7
Malmberget
0,9
3,9
7,1
Totalt LKAB
20,0
7,7
30,0
Leveranserna uppgick totalt till 31,2 milj. ton, varav 29,9 milj. ton på export och 1,3 till köpare inom Sverige, företrädesvis NJA. Över Narvik skeppades 22,1 milj. ton och över Luleå 7,8 milj. ton. Exporten gick främst till Västtyskland, Belgien och Storbritannien.
Antalet anställda var i medeltal 7 786. De fördelade sig på arbetsplatser och funktioner på följande sätt:
Förvaltning
Arbetare
Tjänstemän
Totalt
Kiruna
3 643
4 320
Malmberget
1 706
2 092
Luleå
207 Narvik
772 Regionkontoret i
Kiruna
186 Centrala funktio-
ner i Norrbotten
125 Koncernkontoret
i Stockholm
6 223
1 563
7 786
I de långtidsplaner som LKAB för närvarande arbetar med ingår en successiv ökning av brytningen till mellan 35 och 40 milj. årston eller en ökning i ungefär samma takt som under de senaste tio åren.
Mineralpolitiska utredningen (I 1974:02; ordförande: landshövding Karl Frithiofson) har i uppdrag att utreda den långsiktiga hushållningen med mineralresurser. I direktiven erinras om att den inhemska mineralutvinningen spelar en viktig roll som råvarubas för de inhemska järn- och metallverken och den industri som arbetar med vidareförädling av deras pro -
NU 1975:18
>
dukter. Det är enligt direktiven nödvändigt att den inhemska utvinningen av metaller och mineral bedöms mot bakgrund av dessa industriers behov på lång sikt. Hur stor mineralutvinningen i Sverige bör vara med hänsyn till den framtida försörjningen är, anförs det, svårt att avgöra. Detta beror bl. a. på att uppskattningar av de exploateringsbara fyndigheternas storlek ständigt förändras genom att nya fyndigheter upptäcks, att brytnings- och anrikningsteknik utvecklas, att priser varierar samt att användningsområdena för olika metaller och mineral ständigt förändras. Möjligheterna att ersätta exploatering av inhemska fyndigheter med import varierar också. Av dessa orsaker måste frågan om mineralutvinningens omfattning på lång sikt prövas fortlöpande.
I första hand bör utredningen utarbeta en långsiktig prognos över Sveriges försörjning med mineraliska råvaror, dels för den närmaste tioårsperioden, dels för tiden fram till år 2000. Den tioåriga, mer detaljerade prognosen bör byggas upp av särskilda prognoser över utvinning, import, export, förädling, användning och priser. Prognoserna bör omfatta mineralråvaror av större betydelse för Sveriges ekonomi, dock inte mineraliska energiråvaror eller sand och grus. En första prognosrapport bör föreligga vid utgången av år 1975.
I andra hand bör de sakkunniga på grundval av de gjorda prognoserna överväga om en ändrad inriktning eller utformning av mineralpolitiken är motiverad med hänsyn till samhällets långsiktiga behov. I mineralpolitiken innefattas då även teknisk forskning och utveckling på mineralområdet samt möjligheten att tillvarata mineral mer effektivt genom ökad återvinning.
I en skrivelse från chefen för industridepartementet till styrelsen för Statsföretag AB den 21 oktober 1974 har föreslagits en utredning om Statsföretags framtida verksamhet och organisation. I skrivelsen erinrar statsrådet om att Statsföretagsgruppen efter några år av påtagliga lönsamhetsproblem har administrativt och ekonomiskt stabiliserats och nu kan räknas till de mera lönsamma i landet. Han anför vidare bl. a. följande:
Det är naturligt att det till mig i min egenskap av industriminister inkommer en stor mängd uppslag och idéer till projekt som jag många gånger bedömer som industripolitiskt intressanta. Till mycket stor del rör det sig också om projekt för vilka man kan våga bedömningen att de är företagsekonomiskt intressanta. 1 många fall vidarebefordrar jag därför sådana uppslag till Statsföretag för prövning. Därtill kommer att det finns anledning anta att regeringen kan komma att i ökad utsträckning initiera sådana projekt.
Många gånger rör det sig om projekt som kan komma att kräva ett avsevärt utrednings- och förhandlingsarbete. Jag befarar därför att arbetsbelastningen på Statsföretags ledning i framtiden kan komma att bli orealistiskt stor om nuvarande organisation av företagsgruppen bibehålies med i princip direkt underställda dotterbolag till Statsföretag. Jag har emellertid noterat de tendenser till sektorisering av koncernen som förekommit.
Jag tror att detta kan vara en riktig utveckling i fråga om företagsgruppens organisation. Praktisk erfarenhet i andra liknande koncerner pekar i denna
NU 1975:18
riktning. Jag är medveten om att det inte finns organisatoriska standardmodeller som kan appliceras på olika foretag. Varje organisation måste byggas upp efter de förutsättningar som råder i varje enskilt fall, vilket bl. a. också innebär att organisationen ofta i praktiken får anpassas efter de människor som skall verka inom den. Jag är också medveten om att en företagsorganisation successivt får byggas upp och anpassas till förutsättningarna.
Dock har i den praktiska erfarenheten vissa organisationsprinciper utvecklats. En sådan princip är sektororganisationen som kan vara lämplig för den heterogent sammansatta Statsföretagsgruppen. Samordningsfördelarna mellan olika företag med gemensamma kriterier kan bättre tillvaratas i det löpande, operativa arbetet. Inom varje sektor kan gemensamma mål och policies uppsättas och sektorgemensamma budget- och planeringssystem kan sättas i kraft. Genom tillkomsten av ansvariga sektorledningar avlastas också toppledningen inom Statsföretag i frågor som ovan berörts. Jag förutsätter dock att den överordnade finansplaneringen för koncernen förläggs till Statsföretag. Om Statsföretag skall kunna medverka i den näringspolitiska planeringen torde det krävas att Statsföretags styrelse och verkställande ledning i allt väsentligt kan utöva styrningen av finansieringsfrågorna - ytterst i enlighet med regeringens näringspolitiska värderingar.
På grund av den ökande samverkan mellan departementet och Statsföretag med hänvisning till expansionsmålet är Statsföretags framtida organisation av stort intresse för departementet. Jag vill därför till Statsföretags styrelse framföra förslaget om en utredning om Statsföretags framtida verksamhet och organisation.
Utredningen bör undersöka förutsättningarna för en organisation enligt de principer jag ovan skisserat. Med utgångspunkt härifrån borde utredningen kunna ge förslag till en lämplig organisation av företagsgruppen, dess konsekvenser för organisationen av moderbolaget samt förslag till fördelning av ansvar och befogenheter mellan enskilda dotterbolag, sektorledningar och Statsföretag AB. Intressant vore det givetvis också om utredningen ger synpunkter på det sätt som en eventuell omorganisation av företagsgruppen kan genomföras samt den tid som kan beräknas härför.
Tidigare riksdagsbehandling av liknande motioner
Näringsutskottet (NU 1974:40) behandlade förra året i samband med propositionen 1974:64 om finansiering av ett nytt stålverk i Luleå ett flertal motionsyrkanden om bl. a. samplanering mellan de statliga företagen i Norrbotten samt gruvbrytning i Kaunisvaara.
Yrkanden i motioner från vänsterpartiet kommunisterna om att riksdagen skulle begära initiativ av regeringen till samplanering mellan de statliga företagen i Norrbotten inbördes samt mellan dessa - eller moderföretaget Statsföretag AB - och Norrbottens läns landsting och kommuner avstyrktes av utskottet. Utskottet uttalade därvid: ”Ett nära samband torde förekomma mellan vissa av de statliga företagen. Någon samlad plan för resursutnyttjande från deras sida föreligger dock inte. Utskottet tror liksom motionärerna att ett utbyggt regionalt samarbete inom den statliga företagssektorn skulle kunna visa sig värdefullt men finner inte skäl att föreslå att riksdagen skall
NU 1975:18
utfärda några särskilda anvisningar härvidlag.” Riksdagen följde utskottet och avslog ifrågavarande motionsyrkanden.
Beträffande önskemål om att Kaunisvaara-malnnen omedelbart skulle exploateras uttalade utskottet att detta önskemål var väl förståeligt mot bakgrund av det bekymmersamma läget i Pajala kommun liksom i åtskilliga andra Norrbottenskommuner. Utskottet erinrade om att LKAB:s tekniska undersökningar inom kort väntades vara avslutade och att därefter en företagsekonomisk kalkyl skulle upprättas. Utskottet sade sig utgå från att prövningen av Kaunisvaara-projektet skulle fullföljas så snabbt som möjligt och att de undersökningsresultat som kom fram skulle bekantgöras successivt i den mån inte särskilda skäl talade däremot. Utskottet avstyrkte ifrågavarande motionsyrkanden, som avslogs av riksdagen. Vänsterpartiet kommunisternas ledamot i utskottet reserverade sig till förmån för motionerna.
Vid sin behandling år 1971 av Statsföretag AB:s årsredovisning erinrade näringsutskottet (NU 1971:44) bl. a. om att då Statsföretag inrättades det också slogs fast vilka uppgifter som tillkommer förvaltningsbolaget i förhållande till dotterbolagen. Utskottet anförde härom bl. a.:
Dit hör naturligt nog att främja en samverkan företagen emellan som kan höja gruppens effektivitet, att medverka i koncernens kapitalanskaffning och att stimulera ett utnyttjande av de möjligheter till utveckling, rationalisering och arbetsfördelning som finns inom den statliga företagssektorn. Några av de funktioner som följer av ägaransvaret förtjänar särskild uppmärksamhet, eftersom de aktualiserar frågan om kompetensfördelningen mellan förvaltningsbolaget och de företag som ingår i koncernen. Utifrån angivna mål för sin egen verksamhet skall Statsföretag uppställa mera preciserade mål förde olika företagen i gruppen. Statsföretag skall vidare tillsätta styrelse i företagen, skapa förutsättningar för att företagen kan skaffa nödvändiga resurser, följa företagens planering och kontrollera att uppställda mål infrias samt vidta korrigerande åtgärder vid bristande måluppfyllelse. Vad gäller planering har uttalats att Statsföretag har ansvaret för den översiktliga planeringen i stort inom koncernen. Härmed avses främst frågor rörande investeringar som har en sådan omfattning att de i väsentlig grad påverkar företagssektorns struktur eller som innebär att nya verksamheter tas upp - i motsats till investeringar som innebär en utvidgning eller utveckling av redan pågående verksamhet.
Utskottet vill framhålla att statsmakternas beslut om förutsättningarna för Statsföretags verksamhet kan ge upphov till vissa motsättningar och konfliktmöjligheter. Ett problem är i vilken utsträckning det övergripande målet med dess lönsamhetskrav skall göra sig gällande i förhållande till olika delmål. Ett annat problem är hur maktfördelningen mellan moderbolaget och dotterbolagen skall gestalta sig när det gäller att utforma handlingslinjer för olika bolag.
Utskottet ansåg sig inte ha anledning att i sammanhanget ta upp någon diskussion om den sistnämnda typen av problem. Utskottet erinrade om att Statsföretag hade inlett ett arbete på en konsolidering av koncernen.
NU 1975:18
7 Denna konsolideringssträvan, som givetvis allmänt sett måste verka kraftigt styrande på dotterbolagen, menade utskottet vara ett väsentligt inslag i den aktivitet som Statsföretag redovisade.
Utbyggnad av näringslivet i övre Norrland
Motionerna 1975:179, 1975:1619 och 1975:1650
Utbyggnaden av NJA bör enligt motionerna 1975:179, 1975:1619 och 1975:1650 även leda till att näringslivet i övre Norrland stimuleras.
Den ”växtvärk” som Luleå kommun känner av bör, hävdas i motionen 1975: 1619, kunna motverkas genom att industrieretableras i andra områden. Motionärerna påpekar att Skellefteregionens näringsliv, trots att industristrukturen är rikt differentierad, inte har något fast samband med järnmalmen. De anser att det är angeläget att Statsföretag AB och NJA i samarbete med Skellefteå kommun söker finna industriprojekt i anslutning till uppbyggnaden av Stålverk 80 som kan etableras i Skellefteregionen.
1 motionen 1975:1650 anförs att det är ytterst angeläget att miljardsatsningen på Stålverk 80 i Luleå får bredaste möjliga effekt. Det är viktigt, anser motionärerna, att expansionen i Luleå får måttliga proportioner. En extrem expansion i ett geografiskt begränsat område är inte till fördel från folkets synpunkt om samtidigt andra områden utarmas. Motionärerna nämner särskilt kommunerna i nordöstra Norrbotten som har stora svårigheter med sysselsättningen. De anför att staten, kommunerna och NJA:s ledning målmedvetet bör planera för att åstadkomma en spridning av industrier över hela länet. Det är rimligt, hävdar de, att staten garanterar NJA ett särskilt ekonomiskt stöd för en målmedveten länsomfattande uppbyggnad av nya industrier knutna till NJA.
Uppgifter i anslutning till motionerna
För att bevaka sysselsättningsfrågorna i Tornedalen har regeringen tillsatt en särskild arbetsgrupp. J denna arbetsgrupp, vars ordförande är landshövding Ragnar Lassinantti, ingår representanter för industridepartementet och arbetsmarknadsdepartementet.
Chefen för industridepartementet besvarade den 1 april 1975 en interpellation av herr Burenstam Linder (m) om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen i fråga om ett valsverk samt om hur Norrbottens inland, t. ex. Tornedalen, skulle drabbas av ett ytterligare sug till Luleå. Industriministern anförde följande:
Ett område med undersysselsättning påverkas alltid av suget från expanderande regioner med arbetskraftsbehov. I fråga om Norrlands inland har detta tidigare inneburit att en relativt stor utflyttning skett till i första hand Mellansverige. Luleås expansion genom Stålverk 80 och andra satsningar
NU 1975:18
medför att omflyttningar i den mån de är ofrånkomliga främst sker inom länet, vilket medför att länet/regionen kan nå en balans i fråga om befolkningsutvecklingen och torde kunna emotse en ökning av befolkningen under den närmaste framtiden. Därigenom förbättras möjligheterna till en spridning av framtida lokaliseringsobjekt också till länets inlandsområden.
Som ett resultat av den regionalpolitiska stödverksamheten har hittills fem företag i Haparanda fått lokaliseringsstöd. I Pajala, Övertorneå och Överkalix har tre, fyra resp. ett företag fått lokaliseringsstöd. Men också företag på andra orter i inlandet har fått sådant stöd. Ansträngningarna att intressera såväl statliga som privata företag för lokalisering till denna del av landet fortsätter givetvis. En arbetsgrupp under ledning av landshövding Ragnar Lassinantti håller f. n. på att studera alternativa möjligheter att åstadkomma en ökning av sysselsättningen i Tornedalskommunerna. Jag vill också i sammanhanget nämna att Statsföretagsgruppen under senare år svarat för 75-80 % av industriinvesteringarna i hela Norrbottens län. Denna andel kommer knappast att minska under de närmaste åren, vilket visar att staten även som företagare prioriterar denna landsdel.
Tidigare riksdagsbehandling av liknande motioner
Näringsutskottet (NU 1974:40) behandlade år 1974 i samband med propositionen 1974:64 om finansiering av ett nytt stålverk i Luleå ett flertal motionsyrkanden om bl. a. differentiering av näringslivet i malmkommunerna. Förslag om åtgärder för att stödja sysselsättningen i Norrbottens inland och för att åstadkomma en spridning av industri i anslutning till utbyggnaden av Stålverk 80 avstyrkte utskottet, som bl. a. anförde att de aktuella önskemålen till en del tillgodosågs genom den pågående utvecklingsplaneringen, Länsplanering 1974. Utskottet ansåg att Stålverk 80 på något längre sikt borde kunna ge upphov till följdindustrier av olika slag. Utskottet anförde vidare att det fäste stor vikt vid att en konsolidering och utbyggnad av näringslivet i Norrbottens län skulle komma till stånd. Utskottet underströk betydelsen av insatser på detta område av de statliga företag som är verksamma i länet. Utskottet avstyrkte samtliga motionsyrkanden, och dessa avslogs också av riksdagen. Moderata samlingspartiets samt vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet reserverade sig till förmån för motioner från dessa båda partier.
Beträffande yrkanden om åtgärder för att åstadkomma ett mera differentierat näringsliv i malmkommunerna uttalade utskottet att sådana åtgärder måste anses angelägna. Utskottet betonade att för malmkommunernas del särskilda förväntningar måste knytas till LKAB:s möjligheter att bidra till ett rikare utvecklat näringsliv i de båda kommuner där företaget är den dominerande arbetsgivaren. Vid den regionala planeringen måste uppenbarligen stor hänsyn ägnas åt den här behandlade frågan. Utskottet avstyrkte motionsyrkandena, vilka avslogs av riksdagen.
NU 1975:18
9 Forskning rörande utbyggnaden av NJA
Motionen 1975:620
NJA:s satsning på utbyggnaden av Stålverk 80 i Luleå^ären samhällsinvestering av i Sverige tidigare inte prövad storlek, framhålls det i motionen 1975:620. Motionärerna anser att denna utbyggnad och den därav föranledda regionalekonomiska planeringen för Norrbottens län bör bli föremål för ett samordnat forsknings- och utredningsarbete. Syftet med ett sådant forskningsprojekt skulle vara att fånga det väsentliga i den problematik som finns i planerade ”samhällsexperiment” av detta slag och att öka kunskapen om hur denna utveckling bäst kan studeras och påverkas. En sådan studie om utvecklingsproblematiken kring Stålverk 80 torde enligt motionärerna komma att kosta minst 500 000 kr. Motionärerna påpekar att forskning med en inriktning likartad den som föreslagits i viss utsträckning bedrivs inom olika institutioner vid Umeå universitet. De anser att bl. a. dessa forskningsgrupper skulle kunna engageras i det aktuella forskningsprojektet.
Uppgifter i anslutning till motionen
Expertgruppen (In 1967:24) för regional utredningsverksamhet (ERU; ordförande: generaldirektör Ingvar Ohlsson) tillkallades år 1965 för att i anslutning till lokaliseringsberedningens arbete biträda vid uppläggningen av den regionala utredningsverksamheten. Expertgruppen har särskilt att behandla fördelningen av uppgifter mellan olika organ samt frågor rörande metodologisk samordning och utveckling. Den skall även samla information, föreslå koordinering av forskningsverksamheten och definiera forskningsbehov i lokaliseringsfrågan.
ERU:s uppgifter delades på ett tidigt stadium i arbetet upp i service och utredningsverksamhet. Serviceverksamheten riktade sig till den länsplanering som växte fram. Den kunde ses som ett medel att undvika dubbelarbete ute på fältet och som ett samordningsinstrument. ERU:s utredningsverksamhet syftade till att klarlägga lokaliseringspolitikens förutsättningar, verkningar och former. Forskning om glesbygd och storstad initierades.
Vid organisationen av ERU:s verksamhet har det bedömts som väsentligt att skapa ett system för kontakt mellan forskning, planering och politik, som både tillgodoser de servicebehov som finns på politikernas och planerarnas sida och de behov av information som forskarna har vid val av forskningsprojekt. Samtidigt har det gällt att inte rubba utrymmet för den mer oberoende grundforskningen. ERU har valt att bilda arbetsgrupper i vilka forskare från olika ämnesområden samt tjänstemän från statliga verk och myndigheter har deltagit.
NU 1975:18
10 Den nordiska arbetsgruppen för samarbete om forskning rörande regionalpolitiska frågor (NordREFO) har till uppgift att definiera forskningsuppgifter, att göra sig själv informerad om pågående forskning och att sprida information om denna forskning mellan de nordiska länderna. NordREFO inrättades 1967. Då nordiska ministerrådet tillkom år 1972 beslöts det att regionalpolitiken skulle få en framträdande plats i det nordiska samarbetet. För samarbetet på detta område svarar i forsta hand den nordiska ämbetsmannakommittén, NÄRP. NordREFO är knuten till och får anslag genom denna. År 1973 beslöts vid det nordiska arbetsministermötet att NordREFO skulle fortsätta sin verksamhet i utvidgad form.
Av det forskningsprogram som NordREFO presenterar i sin skrift i slutet av förra året (NordREFO 1974:3) framgår att arbetsgruppen planerar att påbörja ett samnordiskt forskningsprojekt om effekterna av lokalisering av stora enheter. I detta projekt skulle som svenskt exempel Stålverk 80 studeras.
Genom NordREFO har ERU en omfattande samverkan med motsvarande organ i de övriga nordiska länderna.
Utskottet
Verksamheten vid de statliga företagen Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) och Norrbottens Järnverk AB (NJA) tas upp i de motioner som utskottet behandlar i detta sammanhang. Även företagens utbyggnadsplaner berörs.
I motionerna 1975:179 och 1975:909 kritiseras LKAB:s planer på att öka brytningen i gruvorna och exporten av järnmalm. Denna politik kan, anser motionärerna, leda till att gruvornas livslängd förkortas med åtföljande negativa konsekvenser för de samhällen som är helt beroende av gruvdriften. I stället borde malmen i ökad utsträckning förädlas och exporten av råmalm skäras ned. Uppbyggnaden av Stålverk 80 är, anförs i motionen 1975:909, ett viktigt steg mot en ökad förädlingsgrad. Stålverkets behov av malm av god kvalitet bör enligt motionärerna tillgodoses genom att LKAB:s gruva i Malmberget i huvudsak får svara härför. Malmbergets gruvförvaltning borde därför föras samman med stålverket till en företagsenhet. Motionärerna önskar att förutsättningarna för en sammanläggning av NJA och LKAB:s gruvförvaltning i Malmberget utreds.
Frågan om vilka malmkvaliteter som kan erhållas för Stålverk 80 och från vilka gruvor malmen skall hämtas är, påpekade chefen för industridepartementet i propositionen om statens medverkan vid finansieringen av Stålverk 80 (prop. 1974:64), av stor betydelse för stålverkets ekonomi. Inom Statsföretagsgruppen kommer, anfördes det, en från koncernsynpunkt lämplig lösning av NJA:s framtida malmförsörjning att utarbetas.
Detta överensstämmer med Statsföretags uppgifter, till vilka bl. a. hör att främja en samverkan mellan de i koncernen ingående företagen som
NU 1975:18
kan höja gruppens effektivitet. Denna samverkan bör för LKAB:s och NJA:s del kunna underlättas av att de båda företagen sedan någon tid har en gemensam styrelseordförande.
Någon samlad plan för resursutnyttjande - även innefattande frågor om prissättning och fraktkostnader - föreligger inte från de berörda statliga företagens sida. Mot bakgrund av vad som anförs i motionen vill utskottet framhålla att en samordning av LKAB:s och NJ A:s verksamhet skulle kunna föra med sig betydande fördelar från såväl företagens som samhällets synpunkt. Utskottet finner det angeläget att alla möjligheter till ett närmare samråd och samarbete mellan de båda företagen tas till vara. Som påpekats ovan ankommer det i första hand på Statsföretag att vidta organisatoriska åtgärder för att stärka företagsgruppens ställning. Med hänsyn till sakens uppenbara vikt för industriutvecklingen och sysselsättningen i Norrbottens län anser utskottet att det finns skäl för riksdagen att göra en framställning till regeringen om att förutsättningarna för en sammanläggning av LKAB och NJA bör utredas.
Frågan om hushållningen med järnmalmstillgångarna i Norrbottens län tas upp i motionen 1975:179. Motionärerna önskar att riksdagen skall uttala sig för att råvaruexporten från malmfältens gruvor skall dämpas och att LKAB skall anmodas att skyndsamt utarbeta en plan för breddad gruvbrytning i Norrbotten genom exploatering av nya redan kända malmfält. Särskilt nämns gruvfyndigheterna i Kaunisvaara och Mertainen.
Vid förra årets riksdag uttalade utskottet med anledning av motionsyrkanden om gruvbrytning i Kaunisvaara att önskemålen om en omedelbar exploatering av Kaunisvaara-malmen är välförståeliga mot bakgrund av det bekymmersamma sysselsättningsläge som råder i Pajala kommun liksom i en del andra Norrbottenskommuner. Utskottet framhöll emellertid att de teknisk-ekonomiska förutsättningarna för malmbrytning måste klarläggas innan ett beslut kan fattas att öppna gruvdrift. Det anförda äger fortfarande sin giltighet. Enligt vad utskottet inhämtat beräknas resultaten av pågående tekniska undersökningar, bl. a. försök med avsvavling av malm från Kaunisvaara-gruvan, kunna föreligga under sommaren 1975. Utskottet utgår från att det nödvändiga utredningsarbetet bedrivs i så snabb takt som möjligt.
Frågan om den framtida tillgången på järnmalm är otvivelaktigt mycket viktig. Den behandlas av mineralpolitiska utredningen (I 1974:02), som bl. a. skall utarbeta långsiktiga prognoser över Sveriges försörjning med mineraliska råvaror. Utredningsarbetet bör kunna ge underlag för en välgrundad planering av hur malmtillgångarna i Norrbotten skall utnyttjas. Utskottet anser sig kunna förutsätta att frågan om en lämplig avvägning - från såväl samhällets som företagets synpunkt - mellan produktion för export och för vidare bearbetning inom landet beaktas av ledningen för LKAB och Statsföretag. Något särskilt uttalande från riksdagens sida i dessa frågor finner utskottet inte påkallat.
NJA:s utbyggnad bör även leda till en ökad industrialisering i andra delar av övre Norrland, hävdas i flera motioner. 1 motionen 1975:1619 hemställs
NU 1975:18
om åtgärder för att öka antalet sysselsättningstillfällen i Skellefteåregionen, bl. a. i anslutning till uppbyggandet av Stålverk 80. Motionären anser att Statsföretag och NJA i samarbete med Skellefteås kommunala myndigheter bör söka finna industriprojekt som kan etableras i denna region. I motionen 1975:179 begärs ett uttalande av riksdagen om att LKAB av regeringen bör få direktiv att verka för ökad förädling och industrialisering i Kiruna och Gällivare kommuner. En plan bör enligt motionen 1975:1650 utarbetas för att åstadkomma största möjliga spridning av industrier i anslutning till utbyggnaden av NJA. Motionärerna önskar att regeringen snarast skall utarbeta en sådan plan och föreslå att anslag härför anvisas.
Vad avser önskemålet i motionen 1975:1619 vill utskottet erinra om att
- som också påpekas i motionen - Skellefteåregionen har ett mer differentierat näringsliv än övriga delar av övre Norrland. Det bör med hänsyn därtill finnas möjligheter att åstadkomma en etablering av industri i anslutning till uppbyggnaden av Stålverk 80. I första hand är detta en fråga som bör lösas inom ramen för den regionala planeringen i samverkan med de kommunala myndigheterna i Skellefteå. Utskottet vill emellertid - liksom vid behandlingen av motionsyrkanden förra året om statliga insatser i Norrbottens län - understryka betydelsen av insatser från de statliga företagens sida för att konsolidera och bygga ut näringslivet i övre Norrland. Utskottet finner inte någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen erforderlig.
De synpunkter och förslag som förs fram i motionerna 1975:179 och 1975:1650 tillgodoses i viss mån genom den pågående regionala utvecklingsplaneringen, Länsplanering 74. Det är dock uppenbart att sysselsättningsläget i Norrlands inland och särskilt i Tornedalskommunerna motiverar speciella åtgärder. Möjligheterna att få till stånd konkreta åtgärder för att förbättra sysselsättningsläget i Tornedalen undersöks av en särskild arbetsgrupp under ledning av landshövdingen i Norrbottens län. Vidare kan - som chefen för industridepartementet nyligen anfört i ett interpellationssvar
- satsningen på Stålverk 80 och den expansion som följer därav komma att förbättra möjligheterna att sprida framtida lokaliseringsobjekt även till länets inland. Med hänvisning till vad här sagts avstyrker utskottet ifrågavarande motionsyrkanden.
I motionen 1975:620 påpekas att utbyggnaden av NJA är en för svenska förhållanden mycket stor samhällsinvestering med vittgående effekter för hela Norrbottens län. Motionärerna anser att problemen kring denna utbyggnad bör bli föremål för ett samordnat forsknings- och utredningsarbete. De önskar ett initiativ för att få till stånd en sådan studie.
Forskning och utredningsverksamhet om lokaliseringspolitikens förutsättningar, verkningar och former bedrivs - såsom framgår av den redovisning som lämnats i det föregående - av expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU). För samarbete inom Norden om forskning rörande regionalpolitiska frågor finns en nordisk arbetsgrupp (NordREFO). Det svenska
NU 1975:18
sekretariatet för NordREFO samarbetar nära med ERU. NordREFO planerar att påbörja ett forskningsprojekt om effekterna av lokalisering av stora enheter. I detta samnordiska projekt skulle studier kring Stålverk 80 komma att ingå. Forskningsprojektet kring Stålverk 80 skulle inte få den breda omfattning som önskas i motionen 1975:620. Utskottet delar motionärernas uppfattning att en vetenskaplig studie av utvecklingsproblematiken kring Stålverk 80 är angelägen. Lämpligen bör ERU, som har erfarenheter av uppläggning och genomförande av tvärvetenskaplig forskning i regionalpolitiska frågor, få i uppdrag att initiera och leda detta forskningsprojekt.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med anledning av motionen 1975:909 hos regeringen begär att förutsättningarna för sammanläggning av LKAB och NJA utreds,
2. att riksdagen avslår motionen 1975:179 punkterna 1 och 3 om begränsning av råvaruexporten från malmfälten m. m.,
3. att riksdagen avslår motionen 1975:1619 om industriprojekt i Skellefteåregionen i anslutning till Stålverk 80,
4. att riksdagen avslår motionen 1975:1650 och motionen 1975:179 punkten 2 om industrispridning i anslutning till utbyggnaden av NJA,
5. att riksdagen med anledning av motionen 1975:620 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om forskning rörande utvecklingsproblematiken kring Stålverk 80.
Stockholm den 17 april 1975
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s). Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors (s). Rask (s), Sjönell (c) (punkten 1), Blomkvist (s), Hovhammar (m), Wååg (s), fru Hambraeus (c), herrar Svensson i Malmö (vpk), Petersson i Ronneby (c) (punkterna 2-5) och Wirtén (fp).
Reservationer
1. beträffande utredning om sammanläggning av LKAB och NJA av herrar Regnéll (m). Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c). Sjönell (c). Hovhammar (m), fru Hambraeus (c) och herr Wirtén (fp), som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Någon samlad" och slutar med "bör utredas” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka vikten av att alla möjligheter till ett närmare samråd och samarbete mellan de båda företagen tas till vara. Mot bakgrund
NU 1975:18
av vad som anförts ovan anser sig utskottet kunna utgå från att Statsföretag vidtar de organisatoriska åtgärder som är påkallade för att stärka företagsgruppens ställning. Utskottet finner inte anledning för riksdagen att göra någon särskild framställning i ämnet till regeringen.
dels att utskottet under 1 bort hemställa
1. att riksdagen avslår motionen 1975:909 angående utredning om sammanläggning av NJA och LKAB:s gruvförvaltning i Malmberget,
2. beträffande begränsning av råvaruexporten från malmfälten av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Vid förra" och slutar med ”inte påkallat" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att gruvbrytningen i Norrbotten bör breddas. LKAB bör därför utarbeta ett långsiktigt program som bör inriktas på intensifierad malmletning och prospektering och ett snabbt öppnande av redan kända malmförekomster.
Frågan om den framtida tillgången på järnmalm är viktig. Mineralpolitiska utredningen (I 1974:02) har i uppdrag att behandla detta problem. Tydligt är dock, att den fråga som aktualiseras i motionen 1975:179 har en rad aspekter även utanför det mineralpolitiska området. Hit hör bl. a. industripolitiska problem - industrins framtida struktur i Sverige -, grundläggande frågor i den allmänekonomiska politiken såsom förhållandet och proportionerna mellan inre och yttre marknad samt sysselsättningspolitiska perspektiv i vidaste bemärkelse.
Vad som sker med landets råvarutillgångar är med andra ord kopplat till en mycket mer allmän problematik än den som kan beaktas av en mineralpolitisk utredning eller av Statsföretag AB:s ledning. Denna allmänna problematik är en angelägenhet för regeringen och riksdagen. Det är följaktligen därifrån initiativen måste komma.
dels att utskottet under 2 bort hemställa
2. att riksdagen med bifall till motionen 1975:179 punkterna 1 och 3
a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om begränsning av råvaruexporten från malmfälten,
b) hos regeringen begär att en plan för breddad gruvbrytning i Norrbotten skyndsamt utarbetas,
3. beträffande industrispridning i anslutning till utbyggnaden av NJA av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”De synpunkter” och slutar med ”ifrågavarande motionsyrkanden” bort ha följande lydelse:
NU 1975:18
15 De synpunkter och förslag som förs fram i motionerna 1975:179 och 1975:1650 är enligt utskottets mening viktiga. Frågan om sysselsättningsspridning är väsentlig både regionalpolitisk! och med hänsyn till det större problemet rörande industrins strukturella utveckling.
Industrisatsningen i Luleregionen medför ingen automatisk förbättring för inlandet och Tornedalen. Den allmänna länsplaneringen utgör inte tillräckligt underlag för en konkret plan, då en sådan förutsätter ytterligare underlag och initiativ. Det bör ankomma på regeringen att leda arbetet härmed och ställa erforderliga anslag till förfogande.
dels att utskottet under 4 bort hemställa
4. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1650 och med anledning av motionen 1975:179 punkten 2 hos regeringen begär att en plan för industrispridning i anslutning till utbyggnaden av NJA utarbetas.
Särskilt yttrande
beträffande industriprojekt i SkeUefteåregionen i anslutning till Stålverk 80 av herr Gustafsson i Byske (c):
Diskussionen om industriell utveckling i anslutning till Stålverk 80 har hittills nästan uteslutande gällt Norrbottens län. Luleås expansion - väsentligen positiv men också, som framhålls i motionen 1975:1619, med drag av "växtvärk” - medför risker för att delar av länet på längre avstånd från Luleå får vidkännas en olycklig befolkningsavtappning. Sådana följder måste, som utskottet betonar, motarbetas genom strävanden att konsolidera och bygga ut näringslivet i länet. Verkningarna av stålverksprojektet gör sig emellertid gällande också i norra delen av Västerbottens län. Statsmakterna har - om än inte med önskvärd konsekvens - i regionalpolitiken satsat på detta område, bl. a. genom att klassificera Skellefteå som primärt centrum. Dessa ambitioner får icke omintetgöras genom den nya stora regionalpolitiska insats som investeringen i Stålverk 80 innebär. Det är ofrånkomligt att Norrbottens Järnverk AB och dess moderbolag, Statsföretag AB, har ett särskilt ansvar för att så inte blir fallet utan i stället de gynnsamma effekterna av Stålverk 80 utsträcks över en större del av övre Norrland.
■