Näringsutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:42 om Sveriges anslutning till avtalet om ett internationellt energiprogram, m. m. jämte motioner

Näringsutskottets betänkande nr 29

NU 1975:29

Nr 29

Näringsutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:42 om Sveriges anslutning till avtalet om ett internationellt energiprogram, m. m. jämte motioner

Ärendet

1 propositionen 1975:42 (handelsdepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen att

1. godkänna Sveriges anslutning till avtal om ett internationellt energiprogram, IEP,

2. antaga förslag till oljekrislag.

Med anledning av propositionen har väckts två motioner, som redovisas nedan (s. 2).

Utrikesutskottet har avgivit yttrande över propositionen och motionerna (bilaga).

I propositionen 1975:78 om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m. m. har regeringen under punkten 89 föreslagit riksdagen att antaga inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om ändring i oljekrislagen (1975:000).

Propositionen 1975:78 har hänvisats till justitieutskottet, som i nu angiven del överflyttat den till näringsutskottet. I sin huvudsak behandlas propositionen i justitieutskottets betänkande 1975:22.

Propositionen 1975:42

Avtalet om ett internationellt energiprogram (IEP) är ett resultat av samverkan inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Propositionen innehåller en redogörelse för bakgrunden till energiprogrammets tillkomst och den närmare innebörden av bestämmelserna i avtalet. Ett utförligt referat av de viktigare delarna av IEP-avtalet och dess innebörd för svensk utrikespolitik lämnas i utrikesutskottets yttrande (s. 12). I propositionen redovisas även de åtgärder som kan bli aktuella för Sveriges vidkommande. Det förslag till oljekrislag som läggs fram i anslutning härtill innebär att bestämmelser i allmänna ransoneringslagen (1954:280) görs tillämpliga när Sverige skall fullgöra skyldighet att begränsa oljekonsumtionen och att bestämmelser efter mönster i allmänna förfogandelagen (1954:279) införs för fall då Sverige skall fullgöra tilldelningsskyldighet enligt avtalet. En särskild nämnd föreslås bli inrättad för prövning av frågor om ersättning för egendom som tas i anspråk enligt lagen.

1 Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 29

NU 1975:29

2 Propositionen 1975:78

Förslaget till lag om ändring i oljekrislagen (s. 93 i propositionen) innebär att 20 §, som innehåller bestämmelse rörande brott mot tystnadsplikt, upphör att gälla vid utgången av år 1975. Från 1976 års början gäller enligt vad som föreslås i propositionen en ny straffbestämmelse i 20 kap. 3 § brottsbalken, avsedd att i allmänhet ersätta de ansvars- och åtalsregler angående brott mot tystnadsplikt som finns i skilda specialförfattningar.

Motionerna

Yrkanden

Motionerna är följande:

1975:1976 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen avslår propositionen 1975:42,

1975:1977 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. uppdrar åt regeringen att till IEA:s styrelse göra framställning om en med ett år utsträckt tidsfrist för notifikation av IEP-avtalet,

2. beslutar att godkännande av Sveriges anslutning till avtalet om ett internationellt energiprogram uppskjuts till den 1 maj 1976 eller den senare tidpunkt då klarhet nåtts om den framtida IEA-politiken enligt vad som anförts i motionen.

Motivering

Det internationella energiprogram (IEP) som föreläggs riksdagen för godkännande i propositionen 1975:42 är, anförs i motionen 1975:1976, ett försök av USA:s regering att hävda de stora oljetrusternas intressen. Det är också ett försök att hävda de ledande imperialistiska staternas intressen mot de oljeproducerande länderna och mot u-länderna.

Motionärerna anger följande skäl för att Sverige ej bör ansluta sig till IEP. En anslutning till IEP strider mot den svenska neutralitetspolitiken, och detta trots att den svenska regeringen har gjort ett neutralitetsförbehåll. IEP är nämligen enligt motionärerna ett led i USA:s säkerhetspolitiska strategi. En anslutning till IEP skulle innebära att Sverige binds till USA och imperialismens politiska block. IEP är ett instrument för USA-imperialismen och ett stöd till oljetrusterna. Genom att IEP riktar sig mot OPEC-länderna motarbetas även u-ländernas allmänna strävan att få bättre råvarupriser. Den dialog och det samarbete med producentländerna som förutsätts enligt IEP-avtalet har, anför motionärerna, inletts genom att USA:s regering upprepade gånger uttalat direkt hot om krig mot vissa OPEC-stater om de inte bedriver en politik på området som USA kan acceptera. Om Sverige

NU 1975:29

ansluter sig till IEP blir det, menar motionärerna, svårare för Sverige att sluta bilaterala överenskommelser med OPEC-stater om oljeimport. Härigenom förstärks de stora oljetrusternas dominans över Sveriges oljeförsörjning.

Motionärerna föreslår en alternativ politik för svensk oljeförsörjning som går ut på att de privata oljebolagen nationaliseras och att bilaterala överenskommelser träffas med oljeproducerande stater.

Innan riksdagen ratificerar avtalet om Sveriges anslutning till det forskningsprogram som utarbetats av det internationella energiorganet International Energy Agency (IEA) bör, uttalas i motionen 1975:1977, effekterna av en svensk anslutning noga övervägas. Som skäl härför anger motionärerna dels att en rad händelser inträffat sedan den svenska regeringen den 18 november 1974 provisoriskt anslöt Sverige till IEA, dels att det konkreta innehållet i det långsiktiga energipolitiska samarbetet mellan medlemsländerna fortfarande inte är klart angivet.

Motionärerna erinrar om den kritik som de oljeproducerande länderna riktat mot IEA. Detta organ har av dem uppfattats som de rika oljekonsumerande i-ländernas kamporgan för att tillgodose dessa länders behov av olja. Det är principiellt felaktigt, menar motionärerna, att rika i-länder sluter sig samman för att tillgodose sina egna intressen på det sätt som skett genom bildandet av IEA. Organisationens tillkomst är enligt motionärerna ytterligare ett exempel på tendensen att det bildas internationella samarbetsorgan där i-länderna dominerar och u-länderna ställs utanför eller har ett mycket begränsat inflytande.

Motionärerna hävdar vidare att USA hittills i allt väsentligt bestämt inriktningen av samarbetet inom IEA. De anser att USA även i fortsättningen kommer att fylla de allmänt hållna målangivelserna i IEP-avtalet med ett innehåll dikterat av landets utrikespolitiska strävanden. Kombinationen av USA:s aktiva roll i Mellersta östern och dess roll som tongivande medlem i oljeklubben gör, anförde, den politik som USA för och de oljeproducerande ländernas svar på denna till en risk för alla IEA:s medlemsländer.

Motionärerna analyserar regeringens motiv för ett svenskt deltagande i IEP. Vad gäller de försörjningspolitiska skälen för ett deltagande anser de att det inte är sannolikt att oljetillförseln till Sverige minskar till följd av oljeembargo från de oljeproducerande länderna under förutsättning att Sveriges politik ej uppfattas gå ut på att söka konfrontation. Motionärerna ifrågasätter om regeringen har utnyttjat möjligheterna att fullfölja de ramavtal som tecknats med vissa oljeproducerande länder. De anser att möjligheterna att få till stånd ett vidgat nordiskt energipolitiskt samarbete inte har prövats tillräckligt aktivt.

Det informationssystem rörande de multinationella oljebolagens verksamhet som ingår i avtalet kommer knappast, menar motionärerna, att föra med sig ökade möjligheter till kontroll. Detta förutsätter nämligen att fö -

NU 1975:29

retagen medverkar och ställer erforderliga uppgifter till ländernas förfogande. Dessutom, säger motionärerna, förefaller ambitionsnivån inom IEA inte att vara speciellt hög när det gäller att kontrollera oljebolagens verksamhet. Även avtalets bestämmelser om ett långsiktigt energisamarbete kritiseras. De betecknas som mycket allmänt hållna. Motionärerna erinrar om att chefen för industridepartementet i propositionen 1975:30 uttalat att vid beräkningen av anslag till forskning och utveckling på energiområdet har tagits hänsyn till medelsbehov som kan uppkomma genom Sveriges deltagande i lEP:s forskningsprogram. De anser att medel inte bör föreslås förrän riksdagen har beslutat om inriktningen av Sveriges långsiktiga energipolitiska program. IEP:s forskningsprogram är i huvudsak inriktat på kärnenergifrågor, säger motionärerna, och satsning på alternativa förnyelsebara energikällor har hittills behandlats styvmoderligt inom organisationen.

Beträffande relationerna till producentländerna anför motionärerna att de vaga uttalanden om en dialog mellan producenter och konsumenter som finns i avtalet inte utgör någon garanti för ett konstruktivt samarbete mellan oljeproducenter och -konsumenter. De menar att risken för konfrontation inte får nonchaleras.

Utskottet

Sveriges anslutning till avtalet om ett internationellt energiprogram (IEP), vilken riksdagen i propositionen 1975:42 föreslås godkänna, är en del av den svenska energipolitiken. Syftet med anslutningen till avtalet är enligt propositionen att trygga oljeförsörjningen i krissituationer genom ett samarbete på olika områden med andra oljekonsumerande länder. Den är att se som ett led i strävan till största möjliga oberoende i försörjningshänseende vid internationella kriser. För att alla tvivel om medlemskapets förenlighet med den svenska utrikespolitikens allmänna linje skall undanröjas har den svenska regeringen vid anslutningen till programmet gjort ett neutralitetsförbehåll.

IEP-avtalet innehåller bestämmelser om ett system för krisåtgärder, om ett informationssystem avseende den internationella oljemarknaden, om ett långsiktigt samarbete i energifrågor och om förhållandet till producentländer och andra konsumentländer. I två motioner kritiseras avtalets innehåll och syftning. Motionärerna ifrågasätter om en svensk anslutning är i överensstämmelse med den svenska utrikespolitiken. De anser att ett medlemskap skulle medföra bindningar sorn inte är förenliga med neutralitetspolitiken. Den ingående motivering som motionärerna lämnar forsin uppfattning har redovisats i det föregående. I motionen 1975:1976 yrkas avslag på propositionen. Hemställan i motionen 1975:1977 går ut på ett uppskov om i första hand ett år med godkännande av Sveriges anslutning till IEP.

Utrikesutskottet har från utrikespolitisk synpunkt yttrat sig i ärendet till näringsutskottet. I sitt avstyrkande av motionerna tar utrikesutskottet upp

NU 1975:29

motionärernas kritik mot avtalets fyra huvudpunkter. Utrikesutskottet konstaterar att det är obestridligt att internationella avtal på det ekonomiska området kan medföra begränsningar av den nationella handlingsfriheten som gör det svårare att konsekvent fullfölja neutralitetspolitiken. Lösningen på detta dilemma ligger emellertid, anför utskottet, inte däri att Sverige isolerar sig från omvärlden och avstår från att medverka i mellanfolkliga samarbetsavtal. Vårt land måste i stället verka för att dylika avtal får en sådan utformning och tillämpning att de överensstämmer med vår traditionella utrikespolitiska kurs. Utrikesutskottet understryker att IEP-avtalet i sin nuvarande lydelse inte innehåller förpliktelser som är av den karaktären att de står i strid med ett konsekvent fullföljande av neutralitetspolitiken. Beträffande Sveriges möjligheter att trygga sin oljeförsörjning genom bl. a. bilaterala överenskommelser med de oljeproducerande staterna - ett alternativ som förespråkas i motionerna - ansluter sig utrikesutskottet till den bedömning som görs i propositionen. Utskottet framhåller att deltagande i IEP inte hindrar regeringen från att ingå bilaterala överenskommelser med oljeproducerande länder.

Det internationella samarbetet på informationssidan är enligt utrikesutskottets mening nödvändigt för att vederbörande regeringar skall få bättre insyn i oljemarknaden och i de multinationella oljebolagens verksamhet. Utrikesutskottet utgår från att Sverige med kraft verkar för att detta samarbete utvecklas i enlighet med avtalet. Utskottet anför att motionärerna synes utgå från en ofullständig bild av avtalets innehåll. Vidare erinrar utrikesutskottet om att Sverige i olika internationella sammanhang har uttalat intresse för att energifrågorna skall bli föremål för globala diskussioner i samförstånd med alla berörda parter. Utskottet räknar med att Sverige även framdeles aktivt verkar för att en fruktbar dialog med dessa länder skall kunna komma till stånd. Avslutningsvis anförs att det, om i samband med avtalets tillämpning skulle uppstå för den svenska utrikespolitiken viktiga avvägningsfrågor, får förutsättas att riksdagen som hittills hålls underrättad därom, i första hand genom utrikesnämnden.

Näringsutskottet instämmer i vad utrikesutskottet anfört och vill understryka att deltagande i IEP är en viktig del av svensk energipolitik. Ett utbyggt samarbete med andra oljekonsumerande stater är en av de åtgärder som bör vidtas för att minska och kontrollera de risker som är förenade med vårt stora beroende av oljeimport.

Det långsiktiga samarbete i energifrågor som förutsätts i IEP-avtalet är inriktat på energihushållning, utveckling av alternativa energikällor, forskning och utveckling på energiområdet samt urananrikning. I propositionen framhålls att detta långsiktiga samarbete erbjuder intressanta möjligheter. Även om Sverige är ett teknologiskt högt utvecklat land räcker inte våra resurser till för en satsning på alla de forsknings- och utvecklingsprojekt som aktualiseras på energiområdet, särskilt i fråga om alternativa energikällor. Möjligheterna att delta i ett internationellt samarbete ökar utsikterna

NU 1975:29

för svensk del att med en rimlig resursinsats nå goda resultat. Utskottet delar denna bedömning. I avtalet uttalas att det långsiktiga samarbetet skall omfatta forskning och utveckling på energiområdet med gemensamma program för bl. a. solenergi, hushållning med energi och undersökning av energisystemet som helhet. Med hänsyn till vad som anförs i propositionen anser sig utskottet kunna räkna med att regeringen inom ramen för IEPavtalet söker främja forskningsprojekt av nu nämnt slag.

Utskottet tillstyrker med vad här anförts propositionens förslag om anslutning till avtalet om ett internationellt energiprogram (IEP) och avstyrker alltså motionerna 1975:1976 och 1975:1977.

I propositionen läggs även fram förslag till en oljekrislag som skall komplettera de nuvarande beredskapslagarna allmänna ransoneringslagen (1954:280) och allmänna förfogandelagen (1954:279). Den nuvarande lagstiftningen gör det inte möjligt att klara alla tänkbara åligganden beträffande ransoneringsåtgärder som en kris i oljeförsörjningen kan komma att medföra för Sverige som medlem i IEP. Avtalets bestämmelser om ett informationssystem rörande den internationella oljemarknaden förutsätter att de deltagande länderna i en rad hänseenden skall lämna uppgifter rörande oljebolagen. De nya skäl för uppgiftslämnande som alltså har tillkommit samt sammanställandet och utlämnandet av dessa uppgifter för IEP:s räkning kräver, anförs i propositionen, särskilt lagstöd. Den föreslagna oljekrislagen syftar till att i nu nämnda hänseenden säkerställa att Sverige skall kunna fullfölja sina åtaganden enligt IEP-avtalet. Datum för lagens ikraftträdande är i propositionen satt till den 1 maj 1975. Utskottet föreslår att denna tidpunkt ändras till den 1 juni 1975. Vidare föreslår utskottet att syftet med det förslag till lag om ändring i oljekrislagen, som har framlagts i propositionen 1975:78, tillgodoses genom att ikraftträdandebestämmelsen kompletteras med föreskriften att lagens 20 § skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975. Den blir då - under förutsättning att riksdagen bifaller propositionen 1975:78 i dess huvuddel - överflödig till följd av annan lagstiftning.

Utskottet hemställer att riksdagen

1. med bifall till propositionen 1975:42 punkten 1 samt med avslag på motionen 1975:1976 i ifrågavarande del och motionen 1975:1977 godkänner Sveriges anslutning till avtalet om ett internationellt energiprogram, IEP,

2. med anledning av propositionen 1975:42 punkten 2 och propositionen 1975:78 punkten 89 samt med avslag på motionen 1975:1976 i ifrågavarande del antager följande

NU 1975:29

7 Förslag till

Oljekrislag

Härigenom föreskrives följande.

Inledande bestämmelse

1 § Denna lag tillämpas för att säkerställa fullföljandet av Sveriges åtaganden i det avtal om ett internationellt energiprogram (IEP) som undertecknades i Paris den 18 november 1974.

Ransonering

2 § Skall Sverige fullgöra skyldighet att begränsa oljekonsumtionen enligt artiklarna 13 och 14 i det avtal som anges i 1 S, får regeringen föreskriva, att bestämmelserna i 2-5 SS allmänna ransoneringslagen (1954:280), helt eller delvis, skall äga tillämpning under viss tid, högst ett år varje gång.

Föreskrift som avses i första stycket skall inom en månad eller, om riksmöte ej pågår, inom en månad från början av nästkommande riksmöte underställas riksdagen för dess prövning huruvida föreskriften skall bestå. Underlåtes detta eller godkänner riksdagen ej föreskriften inom två månader från det underställningen har skett, är föreskriften förfallen.

Under tid då bestämmelse i 2-5 $$ allmänna ransoneringslagen äger tilllämpning skall även motsvarande föreskrifter i 6-46 §§ samma lag tillämpas. Ersättning vid inlösen skall dock bestämmas av den nämnd som anges i 8 S denna lag och ej av värderingsnämnd som avses i 10 och 11 SS allmänna ransoneringslagen.

Förfogande

3 § Skall Sverige fullgöra tilldelningsskyldighet enligt artiklarna 13-15 och 17 i det avtal som anges i 1 S, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att ägare eller innehavare av råolja eller oljeprodukter skall avstå förnödenheten till staten eller annan. Sådant beslut får också innebära att ägare eller innehavare av förnödenhet som har sagts nu eller av fastighet, anläggning, transportmedel eller annan egendom ålägges att utöva den verksamhet som har samband med produktion, iståndsättande eller användning av egendomen inom ramen för hans vanliga verksamhet eller med transport av egendomen.

4 § Kan beslut enligt 3 § antagas bli behövligt för viss egendom, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer i avvaktan på beslutet förbjuda egendomens ägare eller innehavare att överlåta, förbruka, skada eller förflytta egendomen. Meddelas ej beslut enligt 3 § inom 30 dagar därefter, upphör förbudet att gälla. Om särskilda skäl föreligger, kan tiden förlängas med högst 30 dagar.

5 § Ägare eller innehavare av egendom som avses med beslut enligt 3 eller 4 $ är skyldig att upplägga, förvara och vårda egendomen samt att avlämna den på tid och plats som föreskrives av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

NU 1975:29

6 § Vid beslut enligt 3 eller 4 8 skall tillses att den vars rätt beröres av beslutet icke lider större förfång än som är nödvändigt.

Ersättning

7 § I fråga om ersättning för egendom som tages i anspråk enligt denna lag äger 18,20-22 §8, 24 8 andra stycket och 25 8 allmänna förfogandelagen (1954:279) motsvarande tillämpning.

8 § Ersättning bestämmes av en nämnd, som består av ordförande och fyra andra ledamöter. Ordföranden och ytterligare en ledamot skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv.

För varje ledamot finns en eller flera ersättare. Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare.

Mot nämndens beslut enligt denna lag får talan ej föras.

9 8 Regeringen utser ordförande, övriga ledamöter och ersättare i nämnden. Ledamot och ersättare utses för viss tid.

10 § Ledamot och ersättare i nämnden skall vara myndig svensk medborgare.

Innan ledamot eller ersättare börjar tjänstgöra i nämnden skall han ha avlagt domared.

118 Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare äger motsvarande tillämpning på ledamot i nämnden.

12 8 Nämnden är beslutför när ordföranden och två andra ledamöter är närvarande.

Som nämndens beslut gäller den mening varom de flesta ledamöter förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

Yppas vid omröstning flera än två meningar, äger bestämmelserna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i överrätt motsvarande tillämpning.

13 8 Uppkommer fråga om skyldighet för staten att utge ersättning, bevakas statens rätt inför nämnden av ombud som regeringen utser.

Uppgiftsskyldighet

14 8 Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar de föreskrifter om uppgiftsskyldighet som behövs för uppfyllandet av Sveriges åligganden beträffande det informationssystem rörande den internationella oljemarknaden som anges i kapitel V i det i 18 angivna avtalet.

15 § Myndighet som regeringen bestämmer får förelägga uppgiftsskyldig att enligt meddelade anvisningar tillhandahålla avtal, handelsböcker, korrespondens och andra handlingar. Uppgiftsskyldig får även kallas att inställa sig inför myndighet.

16 8 Efterkommes ej anmaning att lämna föreskriven uppgift får den försumlige föreläggas vid vite att fullgöra sin skyldighet. Vite får också utsättas vid meddelande av föreläggande eller kallelse enligt 15 8-

NU 1975:29

17 § Den som efter kallelse enligt 15 § inställer sig inför myndighet har rätt till ersättning för inställelsen enligt grunder som fastställes av regeringen.

18 § Vad som har inhämtats med stöd av 14 och IS 88 får ej obehörigen yppas.

Ansvarsbestämmelser m. m.

19 § Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa,

1. underlåter att efterkomma beslut enligt 3 eller 4 8, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken,

2. underlåter att fullgöra skyldighet som åligger honom enligt 5 8,

3. underlåter att följa föreskrift som har meddelats enligt 14 §,

4. lämnar osann uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighet, om åtgärden innebär fara i bevishänseende.

Företagare ansvarar för gärning som begås i hans rörelse, om han haft eller bort ha vetskap om gärningen.

20 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot tystnadsplikt enligt 18 § dömes till böter eller fängelse i högst ett år, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

21 § Vägrar eller försummar någon att på föreskrivet sätt eller i rätt tid tillhandahålla egendom, som omfattas av beslut enligt 3-5 §8, lår polismyndighet lämna det biträde som behövs.

22 § Förekommer vid domstol mål om utdömande av vite, som har utsatts enligt denna lag, eller om brott enligt lagen, och kan målets offentliga handläggning medföra skada för någon genom yppande av affärs- eller driftförhållande, får domstolen förordna att målet skall handläggas inom stängda dörrar.

23 § Mot beslut av myndighet enligt 3-5 och 14-16 §8 föres talan hos regeringen genom besvär. Beslut skall dock lända till efterrättelse utan hinder av anförda besvär om ej annat föreskrives.

Talan mot beslut av myndighet om ersättning enligt 17 § föres hos kammarrätt genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1975.

Lagens 20 8 upphör att gälla vid utgången av år 1975.

Stockholm den 13 maj 1975 På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors (s), Rask (s), Sjönell (c), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s), fru Radesjö (s), herr Pettersson i Helsingborg (s), fru Oskarsson (c) och herr Wirtén (fp).

NU 1975:29

10 Reservation

av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Sveriges anslutning till (=utskottet, s. 4 och 5) hand genom

utrikesnämnden.

Den bedömning som utrikesutskottet gör kan utskottet inte dela. Det är uppenbart att det vidgade samarbete mellan oljekonsumentländerna i OECD som har resulterat i IEP-avtalet har drivits fram av USA. Syftet med avtalet är bl. a. att de oljekonsumerande staterna skall kunna utöva en stark press mot de oljeproducerande staterna. Härigenom tillgodoses även USA:s säkerhetspolitiska intressen. Ett studium av IEP-avtalets bakgrund, tillkomst och utveckling visar att USA hittills och i allt väsentligt bestämt inriktningen av IEP-samarbetet. En svensk anslutning till IEP kommer trots det neutralitetsförbehåll som regeringen har gjort att försvaga den svenska neutralitetspolitikens trovärdighet. En anslutning innebär tvärt emot regeringens uttalande att Sverige i realiteten knyts närmare till USA och de västallierade staterna. Utskottet anser att det finns en uppenbar risk för att Sverige genom den starka integrationen mellan medlemsstaterna inom IEP kommer i situationer då det politiska handlingsutrymmet starkt begränsas och neutralitetsförbehållet inte får en reell innebörd. Ett avvisande av medlemskap i IEP innebär inte - som utrikesutskottet synes mena - att Sverige isolerar sig från omvärlden och avstår från att medverka i mellanfolkliga samarbetsavtal. IEP-avtalet är^så utformat att de rika industfistaternas fortsatta herravälde över energitillgångarna säkras. Det alltmer ökande gapet mellan de industrialiserade ländernas krav på ekonomisk tillväxt och deras brist på råvarutillgångar kommer att kunna överbryggas på de fattiga u-ländernas bekostnad. Genom avtalet kommer de multinationella oljebolagens och de amerikanska oljetrusternas ställning att säkras. Sverige skulle genom att stå utanför detta samarbete - som i sak innebär att i-länderna befäster sin privilegierade ställning - fullfölja sin i andra sammanhang förda utrikespolitiska linje att stödja u-ländernas strävan att bryta sin underutveckling.

Utskottet anser att Sveriges oljeförsörjningspolitik i stället - som föreslås i motionen 1975:1976 - bör inriktas på att den privata oljehanteringen i landet nationaliseras och att bilaterala överenskommelser träffas med oljeproducerande stater. Utskottet tillstyrker därför motionen och avstyrker propositionen.

Utskottets ställningstagande innebär att det inte föreligger behov av en särskild oljekrislag. Härmed förfaller även förslaget i propositionen 1975:78 punkten 89.

NU 1975:29

11 Utskottet hemställer att riksdagen

1. med bifall till motionen 1975:1976 avslår propositionen 1975:42 och motionen 1975:1977,

2. finner propositionen 1975:78 punkten 89 icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

NU 1975:29

12 Bilaga

Nr 2 y

Utrikesutskottets yttrande över propositionen 1975:42 om Sveriges anslutning till avtal om ett internationellt energiprogram m. m. jämte motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 10 april 1975 beslutat bereda utrikesutskottet tillfälle att till näringsutskottet avge yttrande över propositionen 1975:42 om Sveriges anslutning till avtalet om ett internationellt energiprogram m. m. samt över de i anslutning till propositionen väckta motionerna 1975:1976 och 1975:1977.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner Sveriges anslutning till avtalet om ett internationellt energiprogram (IEP). En redogörelse lämnas för bakgrunden till energiprogrammets tillkomst och den närmare innebörden av bestämmelserna i avtalet. Slutligen redovisas de åtgärder som kan bli aktuella för Sveriges vidkommande. I anslutning härtill framläggs förslag till oljekrislag.

I motionen 1975:1976 föreslås att riksdagen beslutar att avslå propositionen 1975:42 med förslag om godkännande av Sveriges anslutning till IEP m. m.

I motionen 1975:1977 hemställs att riksdagen beslutar

1. att uppdra åt regeringen att till IEA:s styrelse göra framställning om en med ett år utsträckt tidsfrist för notifikation av IEP-avtalet,

2. att godkännande av Sveriges anslutning till avtalet om ett internationellt energiprogram uppskjuts tillden 1 maj 1976 eller den senare tidpunkt då klarhet nåtts om den framtida IEA-politiken enligt vad som anförts i motionen.

Utskottet

Som av propositionen framgår är Sverige för sin energiförsörjning i hög grad beroende av omvärlden. Av vår energikonsumtion svarar oljan för inemot tre fjärdedelar. Sveriges deltagande i det internationella energiprogrammet IEP utgör ett led i vår strävan efter största möjliga oberoende i fråga om försörjning med olja och oljeprodukter vid internationella kriser.

IEP-avtalets syfte är att främja en säker oljeförsörjning på rimliga och rättvisa villkor, liksom ett på samarbete grundat förhållande till oljeproducent- och andra oljekonsumentländer. De avtalsslutande länderna förklarar sig önska spela en mer aktiv roll i förhållande till oljeindustrin och

NU 1975:29

är beslutna att vidta åtgärder för att möta oljeförsörjningskriser. I avtalet uttrycks en beslutsamhet att minska beroendet av importerad olja bl. a. genom utveckling av ett långsiktigt energisamarbete.

Avtalet innehåller bl. a. bestämmelser om ett system för krisåtgärder, om ett informationssystem avseende den internationella oljemarknaden, om ett långsiktigt samarbete i energifrågor samt om förhållandet till producentländer och andra konsumentländer.

De mest omfattande och detaljerade bestämmelserna avser systemet för krisåtgärder. Häri ingår rättigheter och förpliktelser i tre hänseenden, nämligen försörjningsberedskap, konsumtionsbegränsning och oljetilldelning.

Försörjningsberedskapen innebär bl. a. att deltagande länder skall hålla vissa beredskapsreserver som skall redovisas löpande till sekretariatet för det internationella energiorganet, IEA. Den s. k. krigsreserven är undantagen, och uppgifter om, denna behöver alltså inte lämnas ut.

Konsumtionsbegränsningar, såsom ransoneringar, skall vidtas i en kris i enlighet med avtalets regler. Dessa begränsningar skall ske enligt i varje deltagarland i förväg uppgjorda planer.

Den viktigaste och mest komplicerade delen av systemet för krisåtgärder är själva oljetilldelningen. Den utgår från att varje land har byggt upp sina lager i enlighet med IEP och har förmåga att uppfylla den angivna begränsningen av konsumtionen.

Oljetilldelningssystemet utlöses när tillförseln till ländergruppen eller till ett eller flera anslutna länder undergått en viss minskning. Systemet utlöses automatiskt, om inte en majoritet av de anslutna länderna beslutar annorlunda. Innebörden av voteringsreglerna är att majoriteten härvidlag måste bestå av minst 13 av de 17 medlemsländerna.

IEP omfattar vidare ett informationssystem. Detta består av en särskild del, knuten till systemet för krisåtgärder, och en allmän del, närmast avsedd att ge insyn i de internationella oljebolagens verksamhet.

De oljebolag som omfattas av informationssystemet är sådana som spelar en betydande roll i den internationella oljeindustrin. Medlemsländerna skall regelbundet insända uppgifter om bl. a. oljebolagens bolagsform, finansiella struktur, gjorda kapitalinvesteringar, överenskomna villkor för tillgång till större råoljekällor, rådande produktionsnivå och väntade förändringar i denna, tilldelning av tillgänglig råolja till dotterbolag och andra kunder, lager, kostnader för råolja och råoljeprodukter, priser (inkl. avräkningspriser till dotterbolag) samt andra uppgifter som styrelsen enhälligt beslutat om.

Enligt avtalet skall vidare samarbete främjas med oljeproducentländer, i första hand genom att få till stånd en dialog. Särskild hänsyn skall tas till de icke oljeproducerande utvecklingsländernas intressen. De deltagande länderna skall informera varandra om samarbete med producentländer och man skall överlägga om sina förbindelser med dessa länder. En stabil internationell oljehandel skall främjas liksom en säker oljeförsörjning på rimliga och rättvisa villkor. Vidare skall möjligheten av samarbete med pro -

NU 1975:29

ducentländerna på olika områden av ömsesidigt intresse -1, ex. beträffande *

industrialisering och samhällsutveckling - studeras.

I motionerna 1976 och 1977 framförs olika argument av innebörd att medlemskap i IEP skulle medföra bindningar som inte är förenliga med neutralitetspolitiken.

Att internationella avtal på det ekonomiska området kan medföra begränsningar av den nationella handlingsfriheten, som gör det svårare att konsekvent fullfölja neutralitetspolitiken är obestridligt. Lösningen på detta dilemma ligger emellertid inte däri att Sverige isolerar sig från omvärlden och avstår från att medverka i mellanfolkliga samarbetsavtal. Vårt land måste i stället verka för att dylika avtal får en sådan utformning och tilllämpning att de överensstämmer med vår traditionella utrikespolitiska kurs.

Utskottet vill understryka att IEP-avtalet i sin nuvarande lydelse, som framgår av propositionen, inte innehåller förpliktelser som är av den karaktären att de står i strid med ett konsekvent fullföljande av neutralitetspolitiken.

Beslut om samarbete som går utöver de i avtalet inskrivna förpliktelserna kräver enhällighet. Sverige kan således inte utan eget samtycke åläggas några nya förpliktelser.

I propositionen framhålls att alla tvivel om medlemskapets förenlighet med vår allmänna utrikespolitik måste undanröjas. Sverige har därför vid anslutningen till programmet i likhet med Schweiz och Österrike gjort ett neutralitetsförbehåll.

Ur neutralitetspolitisk synpunkt kan det, som framhålls i propositionen, vara en fördel att redan under normala förhållanden ingå ett avtal, som är avsett att i ett krisläge trygga vår försörjning med en så väsentlig vara som olja. Försök att nå uppgörelser om tryggad oljeförsörjning, som görs först sedan ett krisläge inträtt, skulle kunna möta krav på svenska motprestationer som kan vara betänkliga just ur neutralitetssynpunkt. Det system för fördelning av olja i krissituationer som är en viktig del av programmet träder i verkställighet automatiskt utan politiska beslut.

Motionärerna gör gällande att Sverige skulle kunna trygga sin oljeförsörjning genom bl. a. bilaterala överenskommelser med de oljeproducerande staterna.

Frågan om dylika avtal har också behandlats i propositionen 1975:42. Departementschefen framhåller härvidlag följande:

I debatten har hävdats att Sverige skulle kunna säkra sin oljetillförsel genom att träffa bilaterala avtal med oljeproducerande länder. Regeringen har givetvis övervägt denna möjlighet i samband med frågan om en anslutning till IEP.

Vad gäller OPEC-länderna torde bilaterala avtal tills vidare kunna avse främst råolja. Då vår raffineringskapacitet, som jag redan påpekat, är be -

NU 1975:29

gränsad, skulle sådana avtal inte utgöra en tillräcklig grund för vår oljeförsörjning under de närmaste åren. Däremot är sådana avtal en intressant möjlighet på längre sikt. Jag vill här peka på vad statsministern och chefen för industridepartementet anfört tidigare i dag.

I övrigt är möjligheterna till långsiktiga överenskommelser i praktiken begränsade till tillförsel från Sovjetunionen eller från Nordsjön.

Från Sovjetunionen importerar Sverige i dag betydande mängder oljeprodukter, främst tunga eldningsoljor. Man kan dock konstatera att Sveriges möjligheter att erhålla ökade leveranser från Sovjetunionen förefaller ringa. Vidare saknas de närmaste åren möjligheter att få leveranser från Norge vilka är av sådan storlek att det på ett påtagligt sätt påverkar vårt försörjningsläge.

Slutligen konstaterar jag, vad gäller bilaterala avtal, att de aldrig kan vara den enda formen för vår oljetillförsel. Sverige skulle med enbart eller huvudsakligen bilaterala avtal vara avsevärt mer sårbart än i dag, eftersom eventuella politiska påtryckningar, med tanke på oljans särskilda betydelse för det svenska samhället, skulle vara svåra att avvisa.

Utskottet, som ansluter sig till dessa synpunkter, vill framhålla att deltagande i IEA ej hindrar regeringen från att ingå bilaterala överenskommelser med oljeproducerande länder.

En viktig del av IEP-avtalet utgör det informationssystem som bl. a. skall ge insyn i de internationella oljebolagens verksamhet. Härom framhåller departementschefen bl. a. följande:

I riksdagen framfördes i samband med oljekrisen förra vintern frågan om regeringen avser att inleda undersökning av de stora oljebolagens verksamhet. Jag instämde då i att det är angeläget att få klarhet i oljebolagens beteende och tillvägagångssätt men att formerna för en dylik undersökning fick bedömas mot möjligheterna till internationellt samarbete i denna fråga. Anledningen är att ett internationellt samarbete i fråga om informationsinsamlande, såsom IEP-avtalet förutser, är den enda möjliga vägen att få ökad insyn i oljemarknaden och oljebolagens verksamhet.

Utskottet vill instämma i bedömningen att det internationella samarbete som inletts inom 1EP är nödvändigt för att vederbörande regeringar skall få bättre insyn i oljemarknaden och de multinationella oljebolagens verksamhet. Utskottet utgår ifrån att Sverige med kraft verkar för att detta samarbete utvecklas i enlighet med avtalet.

Motionärerna synes utgå från en ofullständig bild av avtalets innehåll.

Sverige har i olika internationella sammanhang uttalat intresse för att energifrågorna skall bli föremål för globala diskussioner i samförstånd med alla berörda parter. Av propositionen framgår att regeringen fäster stor vikt vid det nära och förtroendefulla samarbete som propositionen förutsätter. Utskottet räknar med att Sverige även framdeles aktivt verkar för att en fruktbar dialog med dessa länder kan komma till stånd.

Utskottet noterar att regeringen beaktat möjligheten av fall, låt vara hypotetiska, i vilka tillämpningen av IEP-avtalet, vid en tillspetsad internationell situation, skulle kunna leda till påfrestningar för Sveriges utrikespolitik.

NU 1975:29

16 I propositionen anförs härom bl. a. följande:

Neutralitetsförbehållet är inte att betrakta som ett allmänt förbehåll om utträde. Sverige kommer i likhet med de två andra neutrala länderna att verka för sina synpunkter i första hand inom ramen för IEP-avtalet och de organ som har upprättats för att tillämpa detsamma. Om en för neutralitetspolitiken kritisk situation skulle uppkomma, är Sverige emellertid redo att vidta de extraordinära åtgärder läget kan kräva, såsom att ställa sig utanför avtalet. Jag skall inte här söka ange situationer som skulle kunna föranleda Sverige att vidta sådana extraordinära åtgärder. Det väsentliga för svensk del är att vi har anslutit oss till programmet med bibehållande av nödvändig handlingsfrihet och att vi själva har förbehållit oss bedömningen av de åtgärder som i ett visst läge krävs för att säkerställa vår neutralitetspolitik.

Om det i samband med avtalets tillämpning skulle uppstå för den svenska utrikespolitiken viktiga avvägningsfrågor förutsätts att riksdagen som hittills skall hållas underrättad därom, i första hand genom utrikesnämnden.

Mot den bakgrund som här angivits vill utrikesutskottet tillstyrka propositionens förslag om anslutning till avtalet om ett internationellt energiprogram (IEP) samt avstyrka motionerna 1976 och 1977.

Stockholm den 29 april 1975

På utrikesutskottets vägnar CECILIA NETTELBRANDT

Närvarande: fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp), herr förste vice talmannen Bengtson i Jönköping (c), herrar Hernelius (m), Lange (s), fru Lewén-Eliasson (s), herr Adamsson (s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Palm (s), Göransson (s), Korpås (c), Ericson i Örebro (s), fru Frändås (s), herrar Ångström (fp) och Wijkman (m).

GOTAB 75 9529 S Stockholm 1975