Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner om etableringen av stormarknader och om stöd åt nedläggningshotade närbutiker
Näringsutskottets betänkande nr 3
NU 1975:3
Nr 3
Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner om etableringen av stormarknader och om stöd åt nedläggningshotade närbutiker Ärendet I
detta betänkande behandlas motionerna
1975:898 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Petersson i Röstånga (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att förslag till lag om temporärt etableringsförbud för stormarknader snarast föreläggs riksdagen,
1975:1602 av herrar Bengtsson i Göteborg (c) och Pettersson i Örebro (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag till erforderliga stödåtgärder avseende nedläggningshotade närbutiker i enlighet med vad som anförts i motionen,
1975:1638 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om omedelbart temporärt stopp för etablering av externa stormarknader, i avvaktan på de åtgärder som kan aktualiseras med anledning av distributionsutredningens betänkande.
Motionerna
I motionerna 1975:898 och 1975:1638 erinras om näringsutskottets ställningstagande vid 1974 års riksdag i anledning av motioner med i huvudsak samma yrkanden och motivering som i de nu föreliggande motionerna. Motionärerna anser att det är nödvändigt att åtgärder mot en ytterligare utbyggnad av stormarknader vidtas redan nu, utan att distributionsutredningens sedan länge aviserade betänkande inväntas.
1 motionen 1975:898 hänvisas till de argument mot ytterligare etablering av stormarknader som fördes fram i en motion vid förra årets riksdag. Motionärerna anser att dessa argument alltjämt är giltiga. De negativa effekter som etableringen av stormarknader för med sig framhålls i motionen 1975:1638. Motionärerna påpekaratt varuhandeln i ökad utsträckning bygger på att kunderna har bil. Detta medför, säger de, att handeln blir sårbar i bristsituationer, något som visade sig under förra vinterns s. k. oljekris. Motionärerna erinrar vidare om att förändringarna inom varuhandeln tagits upp inom flera utredningar, som dock inte lett till några konkreta försök att kontrollera utvecklingen. De anser att det finns stor risk för att eta -
1 Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 3
NU 1975:3
bleringen av stormarknader kommer att fortsätta. Detta kan medföra en ytterligare försämring av närservicen, vilket inte kan accepteras.
Liknande synpunkter förs fram i motionen 1975:1602. Motionärerna hävdaratt till följd av stormarknadernas och citybutikernas expansion ytterligare ett stort antal butiker kommer att läggas ner under de närmaste åren. De påpekar även att de krav på lokaler och utrustning som uppställs i livsmedelslagen medför att butiker med låg omsättning har svårt att klara investeringar som är nödvändiga för en fortsatt verksamhet. Utvecklingen inom dagligvaruhandeln skapar, anför motionärerna, svåra problem för stora konsumentgrupper både i glesbygd och tätort. För att en god närservice för inköp av dagligvaror skall säkerställas är det enligt motionärerna väsentligt att man från samhällets sida på olika sätt medverkar till att främja en butiksstruktur som underlättar detta syfte.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Butiksetableringsutredningen avgav i mars 1973 sitt slutbetänkande (SOU 1973:15) Kommunal planering och detaljhandel. Näringsutskottet lämnade i sitt betänkande 1973:32 en utförlig redogörelse för utredningens förslag. Utredningen konstaterade att kommunerna i dagens läge i väsentliga delar faktiskt bestämmer förutsättningarna för detaljhandeln i kommunerna men endast har begränsad tillgång till expertis i detaljhandelsfrågor. Utredningens förslag går ut på att de förhållanden som rör detaljhandeln i kommunerna skall behandlas i en rullande översiktsplanering. Denna planeringsteknik skall göra det möjligt att inom en från detaljhandelns synpunkt överskådlig tid överblicka förestående förändringar i kommunens detaljhandelsstruktur i dess helhet. Kommunerna föreslås få svara för fördelningen av butikslägen. Betänkandet har överlämnats till distributionsutredningen (se nedan) för att beaktas i dess arbete.
Distributionsutredningen (H 1970:14; ordförande: riksdagsledamoten Anna Lisa Lewén-Eliasson) har till uppgift att göra en utredning om varudistributionen och därmed förknippade problem. Utredningen skall enligt direktiven inriktas särskilt på de frågor som aktualiseras av handelns strukturutveckling, och dess tyngdpunkt skall läggas på de konsumentekonomiska och samhällsekonomiska följderna av koncentrationen inom detaljhandeln, i första hand dagligvaruhandeln. Förändringar inom andra delar av distributionssektorn skall också innefattas i utredningen i den mån de medför påtagliga problem för konsumenterna. Vidare bör genom utredningen i görlig mån klarläggas vilka förutsättningar som kommer att gälla för varudistributionen i framtiden och vilka krav som bör ställas för att konsumenternas behov skall bli tillgodosedda. En viktig uppgift blir att göra en totalbedömning, där inte bara de företagsekonomiska synpunkterna utan även hushållens insatser och uppoffringar i tid och pengar beaktas. Mot bakgrunden
NU 1975:3
av en sådan totalanalys skall utredningen överväga behovet av och formerna för samhälleliga åtgärder för att påverka handelns strukturomvandling i sådan riktning att övervältringseffekterna motverkas och att rimliga konsumentönskemål om bl. a. olika former av närhetsservice kan tillgodoses. Härvid bör särskilt beaktas sådana krav som kan ställas med hänsyn till de gamlas och de handikappades svårigheter.
Servicekommittén behandlar i sitt slutbetänkande (SOU 1973:24) Boendeservice 7 etableringen av stormarknader i sin diskussion av hushållsteknisk service. Kommittén finnér att för funktionen varudistribution företagsekonomiska skäl synes styra även de grundläggande planeringsåtgärder för vilka enligt kommitténs uppfattning samhället (i detta fall kommunen) bör vara ansvarigt. Med allt större enheter och framför allt med stormarknader, som kräver stort underlag, utarmas närservicen i stora delar av den egna kommunen och ofta i angränsande kommuner, framhåller kommittén. Den anser det vara av betydelse att kommunerna genom sina planeringsåtgärder ger grundförutsättningar för detaljhandeln att tillgodose konsumenternas behov.
Kommittén hänvisar till butiksetableringsutredningens förslag och till det arbete som pågår inom distributionsutredningen. Det slutliga ställningstagandet till frågan om kommunernas befogenheter kan enligt servicekommitténs mening inte ske innan distributionsutredningen närmare studerat dels skillnaden mellan de mål som utredningen avser att uppställa för distributionssystemen, dels den nuvarande planeringsmetodikens förutsättningar att styra utvecklingen i enlighet med dessa mål. Servicekommittén säger sig med särskild oro se på den snabba utvecklingen inom stormarknadssektorn och därför vilja understryka betydelsen av att åtgärder för en förbättrad kommunal och interkommunal planering kommer till stånd. Omedelbara åtgärder för en allsidig behandling av stormarknadsetableringarna vore enligt servicekommittén angelägna. I avvaktan på distributionsutredningens konkreta förslag är det enligt servicekommitténs uppfattning ytterst önskvärt att stor restriktivitet visas i etableringen av nya stormarknadsanläggningar. Enligt kommitténs åsikt åvilar det kommunerna att noga överväga om det sakmaterial som i dag föreligger är tillräckligt för ställningstaganden för en ytterligare utbyggnad av stormarknadsutbudet.
Tidigare riksdagsbehandling av frågan
Näringsutskottet behandlade vid 1973 och 1974 års riksdagar (NU 1973:32, 1974:14) motioner med i huvudsak samma yrkanden som de vilka förs fram i motionerna 1975:898 och 1975:1638. Vid båda tillfällena avstyrkte utskottet motionerna bl. a. med motivering att pågående utredningsarbete inom distributionsutredningen borde avvaktas. Vid sin behandling av frågan år 1973 anförde utskottet att det inte skulle vara lämpligt att välja ut en
NU 1975:3
speciell företagstyp, stormarknaden, i distributionssystemet och förbjuda vidare etablering av foretag av denna typ, medan samtidigt etableringen av andra typer av foretag som till sin verkan är lika okända som stormarknaden skulle fä fortgå. År 1974 uttalade utskottet bl. a. att det delade den oro inför den ökade etableringen av stormarknader som kom till uttryck i motionerna. Eventuella beslut om en starkare samhällelig styrning på detta område kunde dock enligt utskottets mening inte fattas förrän ett allsidigt faktaunderlag blivit tillgängligt. Centerpartiets, folkpartiets och vänsterpartiet kommunisternas representanter i utskottet påyrkade i reservationer år 1973 och år 1974 att riksdagen med det snaraste skulle få ta ställning till ett förslag om temporärt förbud mot etablering av stormarknader. Riksdagen avslog vid båda tillfällena motionerna.
Utskottet
Utskottet behandlar här yrkanden om åtgärder för att på olika sätt motverka de påtagliga nackdelar som koncentrationen inom detaljhandeln för med sig för vissa konsumentgrupper.
Yrkanden om ett temporärt etableringsförbud för externa stormarknader har - som redovisats ovan - behandlats av utskottet vid 1973 och 1974 års riksdagar. Detta krav återkommer i motionerna 1975:898 och 1975:1638. De skäl som nu anförs är i stort sett desamma som föregående år. Motionärerna hävdaratt etableringen av stormarknader medför negativa effekter av olika slag, bl. a. i form av en betydande övervältring av varudistributionsarbetet på konsumenterna och på samhället, och att vissa konsumentgrupper därigenom kan få stora svårigheter.
Vid sin tidigare behandling av frågan om etableringen av stormarknader underströk utskottet behovet av att ett allsidigt faktaunderlag föreligger innan eventuella beslut fattas om en starkare samhällelig styrning på detta område. Utskottet ansåg att resultatet av distributionsutredningens arbete borde avvaktas och avstyrkte därför motionerna. I huvudsak instämde utskottet dock i motionärernas bedömning av stormarknadsetableringens följder. Utskottet deklarerade också att utskottet delade den oro inför den ökade etableringen av stormarknader som kom till uttryck i motionerna.
Vad utskottet anfört äger fortfarande giltighet. Utvecklingen främst inom dagligvaruhandeln gör det nödvändigt att överväga om samhällets inflytande på den framtida distributionsstrukturen bör utökas. Utskottet vill dock i detta sammanhang erinra om att kommunerna i dagens läge bl. a. genom det kommunala planmonopolet i väsentliga hänseenden faktiskt bestämmer förutsättningarna för detaljhandeln i kommunerna. En rimlig avvägning mellan olika intressen för att konsumenternas önskemål i olika avseenden, t. ex. beträffande närservice, utbud och pris, skall kunna tillgodoses förutsätter enligt utskottets mening tillgång till faktaunderlag som distribu'tionsutredningen kommer att lägga fram. Det är därför lämpligt att avvakta
NU 1975:3
utredningens kommande betänkande.
I motionen 1975:1602 erinras om att strukturförändringen inom varuhandeln har fört med sig problem för stora grupper av konsumenter. Motionärerna anser att det är väsentligt att samhället på olika sätt främjar en butiksstruktur som säkerställer en god närservice beträffande inköp av dagligvaror. De önskar därför en utredning om och förslag till erforderliga stödåtgärder avseende nedläggningshotade närbutiker.
Otvivelaktigt är det en angelägen fråga som motionärerna har aktualiserat. Utskottet vill emellertid erinra om att distributionsutredningen har i uppdrag bl. a. att göra en total bedömning av förutsättningarna för varudistributionen, där inte bara de företagsekonomiska synpunkterna utan även hushållens insatser och uppoffringar i tid och pengar beaktas. Mot bakgrunden av en sådan totalanalys finns det enligt direktiven anledning att överväga behovet av och formerna för samhälleliga åtgärder för att påverka handelns strukturomvandling i sådan riktning att övervältringseffekterna motverkas och att rimliga konsumentönskemål om bl. a. olika former av närservice kan tillgodoses. Utskottet finner därför att önskemålet i motionen i stort sett redan är tillgodosett.
Med hänvisning till vad här anförts hemställer utskottet
1. att riksdagen avslår motionerna 1975:898 och 1975:1638,
2. att riksdagen avslår motionen 1975:1602.
Stockholm den 11 februari 1975
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s). Regnéll (m). Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Storfors (s), Andersson i Örebro (fp). Blomkvist (s), Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s), herr Petersson i Ronneby (c), fru Radesjö (s), herr Pettersson i Helsingborg (s) och fru Oskarsson (c).
Reservation
av herrar Börjesson i Glömminge (c). Andersson i Örebro (fp). Svensson i Malmö (vpk). Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c) som anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 4 med "Vid sin” och slutar på s. 5 med ”kommande betänkande” bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärernas uppfattning att utvecklingen inom varuhandeln har fört med sig en försämrad service för stora grupper av konsumenter. Det är angeläget att en tillfredsställande närservice kan bibehållas.
NU 1975:3
6 Med hänsyn till att varuhandelns struktur snabbt håller på att förändras finner utskottet att åtgärder omedelbart bör vidtas för att motverka en ytterligare koncentration. Det är inte rimligt att blott avvakta distributionsutredningens kommande betänkande och de eventuella förslag till åtgärder som detta kan ge anledning till. Utskottet anser alltså att ett temporärt etableringsstopp för stormarknader bör införas i avvaktan på resultatet av distributionsutredningens arbete. dels att utskottet under 1 bort hemställa
1. att riksdagen med bifall till motionerna 1975:898 och 1975:1638 hos regeringen anhåller att förslag till lag om temporärt etableringsförbud för stormarknader snarast föreläggs riksdagen.
..
I
I
.
GOTAB 75 8895 S Stockholm 1975