Näringsutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:110 om verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB jämte motioner

Näringsutskottets betänkande nr 35

NU 1975:35

Nr 35

Näringsutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:110 om verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB jämte motioner

Ärendet

I propositionen 1975:110 har regeringen föreslagit riksdagen att på villkor som chefen för industridepartementet angett

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att

1. ikläda staten garanti för ett lån på 150 000 000 kr. som Ångfartygs AB Tirfing avser att ta upp,

2. ikläda staten borgen för två lån till Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB, det ena på 7 500 000 kr. jämte ränta och det andra på 200 203 800 portugisiska escudos jämte ränta,

3. tillhandahålla Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB en rörlig kredit av 200 000 000 kr.,

dels

4. till Förvärv av aktier i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB på kapitalbudgeten för budgetåret 1975/76 under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 1 000 kr.

Med anledning av propositionen har väckts tre motioner, som redovisas nedan (s. 2)

Upplysningar i anslutning till propositionen har inför utskottet lämnats av direktörerna Kristian von Sydow och Ingemar Blennow, Ångfartygs AB Tirfing, och av statssekreterare Tony Hagström såsom företrädare för 1975 års varvskommission.

Propositionen

De åtgärder som föreslås i propositionen är avsedda att temporärt lösa den kris som uppstått vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB(EMV). Förslagen innebär att staten den 1 juli 1975 övertar samtliga aktier i bolaget från den nuvarande ägaren, Ångfartygs AB Tirfing, för ett formellt belopp. För delfinansiering av ett koncernbidrag från Tirfing till Eriksberg för verksamhetsåret 1974 ställer staten garanti för ett till den 30 juni 1978 amorteringsfritt lån till Tirfing om 150 milj. kr. Staten ställer vidare borgen för två lån till Eriksberg, det ena på 7,5 milj. kr., det andra på ca 34 milj. I Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 35

NU 1975:35

kr. Ytterligare tillhandahåller staten Eriksberg en rörlig kredit om högst 200 milj. kr. I propositionen aviseras förslag under nästa riksmöte angående Eriksberg och den svenska varvsindustrin över huvud taget.

Motionerna

Yrkanden

Motionerna är följande:

1975:2158 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. fattar principbeslut om förstatligande av samtliga privata storvarv,

2. med godkännande av det i propositionen 1975:110 föreslagna avtalet med Tirfing beslutar bilda en statlig varvsgrupp med målsättning att garantera den bestående sysselsättningen på EMV och övriga ingående enheter,

3. bemyndigar regeringen och Statsföretag AB att inrätta ett statligt rederi,

4. uttalar att den nya styrelsen för Eriksbergs Mekaniska Verkstad till sitt flertal bör bestå av ledamöter valda av de arbetande,

5. uttalar att flertal för de anställda i styrelserna bör genomföras även inom övriga enheter i den nyssnämnda statliga varvs-rederigruppen,

1975:2159 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen 1.

hos regeringen hemställer om ytterligare arbetsmarknadspolitisk beredskap så att åtgärder kan sättas in om sysselsättningen vid Eriksberg blir lägre än vad regeringen nu räknar med,

2. ger regeringen till känna vad i övrigt i motionen anförts,

1975:2160 av herrar Torwald (c) och Hörberg (fp), vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande framtida verksamhet vid de tre varven i Göteborg.

Motivering

I motionen 1975:2158 diskuteras först den svenska varvsindustrins utveckling mot bakgrund av den internationella utvecklingen inom branschen. Det finns, menar motionärerna, knappast något skäl att i ljuset av utvecklingen sedan år 1955 ha en allmänt pessimistisk syn på varvsindustrin, inklusive Eriksberg. Situationen ställer emellertid stora krav på planering och finansiering. Branschens nuvarande struktur, med bl. a. en koppling mellan varvsindustrin och det privata redarkapitalet, medför emellertid att man inte utnyttjar de tänkbara fördelarna av en samplanering, säger motionärerna. Hela den kapitalistiska organisationsramen är uppenbart föråldrad, hävdar de.

Regeringens förslag till lösning av krisen vid Eriksberg betecknas av motionärerna som djupt otillfredsställande. Statens stödpolitik vid varvskriser har inneburit att krisernas verkningar och förlusterna har ”socialiserats”,

NU 1975:35

anförs det. Särskilt stötande är det när staten träder in för att verkställa massavskedanden. Uppgörelsen med Tirfing är inte så uppenbart ofördelaktig som tidigare uppgörelser, anser motionärerna, som emellertid betonar att följderna av de lånetransaktioner som ingår i uppgörelsen inte kan överblickas helt. Motionärerna kräver en ny varvspolitik, som innebär att hela varvsindustrin samordnas och att alla större varv kommer i statlig ägo. Ett långsiktigt program rörande investeringar, kreditförhållanden, rekrytering, yrkesutbildning etc. skall upprättas. En förstatligad varvsindustri bör enligt motionärerna kompletteras med ett statligt rederi. Ett förstatligande kan, anför de, i och för sig genomföras snabbt. Som en dellösning kan emellertid tänkas att Eriksberg och andra statliga varv tillsammans med det föreslagna statliga rederiet sammanförs till en samverkande grupp av statsföretag. Nedskärningar i sysselsättningen bör, menar motionärerna, undvikas i avvaktan på ett ambitiöst, långsiktigt investeringsprogram, som innebär att Eriksberg rustas upp och saneras.

I motionen 1975:2159 återges den sammanfattning av varvsindustrins läge som finns i 1975 års varvskommissions rapport. Motionärerna konstaterar att den svenska varvsnäringens svårigheter delvis betingas av att varvsindustrin i andra länder fått ett generellt statligt stöd. De erinrar därefter om de industripolitiska riktlinjer beträffande svensk varvsindustri som angavs i propositionen 1974:1 bilaga 15 (s. 51-91) och godkändes av riksdagen (NU 1974:41). Den bedömning av varvsindustrins framtidsutsikter som industriministern där gjorde har visat sig överoptimistisk för att inte säga direkt felaktig, säger motionärerna. Den kan, menar de, ha bidragit till att den nu aktuella varvskrisen har blivit svårare än den eljest skulle ha blivit. Även med ett statligt övertagande av Eriksberg är framtidsutsikterna för de anställda vid varvet mörka, anför motionärerna vidare och understryker behovet av omfattande och effektiva arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder till förmån för dem som kan få lämna sina anställningar.

Med anledning av uttalanden om otillräckliga investeringar vid Eriksberg erinras i motionen 1975:2160 dels om att enligt propositionen 1971:117 den statliga varvspoliliken under de närmaste åren borde sikta till konsolidering snarare än expansion, dels om att Eriksberg hade en relativt intensiv investeringsperiod under 1960-talet. Från personalens sida har, säger motionärerna, nyligen understrukits att både Eriksberg och Lindholmen har en god och ändamålsenlig utrustning och en skicklig arbetar- och tjänstemannastab. Motionärerna anser det inte möjligt med en högre sysselsättningsnivå än regeringen räknar med men vill ifrågasätta fördelningen av de arbetstillfällen som blir kvar från mitten av år 1976. Hela nedskärningen behöver, menar de, inte företas vid Eriksberg och Lindholmen. Motionärerna rekommenderar att den utbildningsverksamhet som planeras förläggs till Götaverken och att samtidigt en viss nedskärning av arbetsstyrkan sker där. Lindholmen - som enligt motionärerna kännetecknas av bättre laganda

1* Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 35

NU 1975:35

än de större varven - och Eriksberg borde kunna tillverka komponenter till fartyg som sammanfogas vid Götaverken. anförs det slutligen i motionen.

Utskottet

Vid ett av de fyra svenska storvarven. Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB, vilket ägs av Ångfartygs AB Tirfing, har under det senaste året uppstått en allvarlig likviditetskris, vars ursprung och förlopp närmare beskrivs i propositionen. Krisen får ses mot bakgrund av varvsindustrins allmänna situation. Som kännetecken för denna kan - på grundval av 1975 års varvskommissions sammanfattning(s. 9 i bilaga till propositionen)-anges snabba och internationellt betingade marknadsfluktuationer, hög skuldsättningsgrad sammanhängande med mycket omfattande kreditgivning, avsevärd känslighet för fluktuationer i valutakurserna och för räntevariationer vid upplåning, låg orderstock - ofta med kontrakt i fasta priser - och ojämn orderingång. Krisen har vidare sin grund i förhållanden som är speciella för Eriksberg. Företagets investeringar i förnyelse av anläggningarna bedöms ha varit otillräckliga under senare år. Otillräckliga rörelseresultat har urholkat företagets soliditet. Valutasituationen har nödvändiggjort stora nedskrivningar. Ledningen av företaget har företett brister som i propositionen framställs som allvarliga.

Det förlopp som föregick framläggandet av propositionen anges i denna på - sammanfattningsvis - följande sätt. Indikationer på en förestående kris erhölls vid bearbetning av industridepartementets varvsenkät i september 1974. Företrädare för de fackliga organisationerna vid Eriksberg uttryckte farhågor vid kontakter med departementschefen. Företagsledningen hänvisade - alltjämt i september 1974 - till pågående arbete med rekonstruktions- och handlingsplaner. Tidpunkten för presentationen av deSsa framflyttades till februari 1975. Fördjupade analyser inom departementet under sista delen av år 1974 gav en allt dystrare bild. Sedan en särskild analysgrupp inom departementet avgivit en rapport tillsatte industriministern med stöd av regeringens bemyndigande en särskild kommission - 1975 års varvskommission - med huvuduppgift att utreda förutsättningarna för en rekonstruktion av Eriksberg. Ett första resultat av kommissionens förhandlingarmed Tirfing varatt moderbolaget åtog sig att garantera Eriksbergs betalningsförmåga fram till halvårsskiftet 1975. Efter fortsatta förhandlingar, som resulterat i en ensidig utfästelse av Tirfing om viss medverkan, har kommissionen framlagt en första rapport den 30 april 1975 med förslag till en temporär lösning av krisen vid Eriksberg. Detta förslag ligger till grund för propositionen.

Varvskommissionens arbete fortsätter med sikte på att förslag till mer långsiktiga lösningar skall läggas fram under hösten 1975. Industriministern

NU 1975:35

meddelar i propositionen att han räknar med att under nästa riksmöte återkomma till riksdagen med bl. a. förslag på grundval av det fortsatta arbetet kring den svenska varvsindustrins struktur och produktionsförhållanden.

Varvskommissionens förslag, som grundas på Tirfings utfästelse, innebär i första hand följande. Staten övertar från Tirfing samtliga aktier i Eriksberg för ett formellt belopp av I 000 kr. Tirfing lämnar för verksamhetsåret 1974 ett koncernbidrag till Eriksberg om 225 milj. kr. Staten ställer garanti för ett lån till Tirfing på 150 milj. kr., amorteringsfritt till den 30 juni 1978, för delfinansiering av koncernbidraget. Tirfing beställer hos Eriksberg två s. k. isbulkfartyg till en sammanlagd beställningssumma av 237 milj. kr. Staten medverkar till att Tirfing för delfinansiering av dessa fartygsköp får lån motsvarande 80 % av beställningssumman. Staten övertar från Tirfing borgen för två lån till Eriksberg på belopp motsvarande tillsammans 41,5 milj. kr. Tirfings utfästelse har gjorts med förbehåll att den godkänns av regeringen senast den 30 juni 1975. Det förutsätts att regeringen vid denna prövning måste beakta om uppgörelser som enligt dess bedömning är godtagbara har nåtts beträffande fyra tvistiga engagemang. Det gäller dels frågor om annullering av vissa fartygskontrakt, dels långtidsavtal med Lisnavevarvet i Portugal enligt vilket detta årligen t. o. m. år 1979 skall leverera stålarbeten till Eriksberg i minst viss angiven omfattning.

Eriksberg hade vid tidpunkten för varvskommissionens rapport ca 5 500 anställda, av vilka ca 1 300 tjänstemän och arbetsledare. Därtill kom ca 500 entreprenadanställda. Varvskommissionen har beräknat att fram till halvårsskiftet 1976 arbetsstyrkan vid varvet måste minska med ca 1 500 personer. Även om en del av minskningen kan åstadkommas genom s. k. naturlig avgång, beräknas friställningar i viss omfattning bli nödvändiga. Under förutsättning bl. a. att stödbeställningar kan erhållas från övriga storvarv skulle en sysselsättningsnivå på ca 3 000 personer under större delen av år 1977 kunna möjliggöras. Industriministern understryker att Eriksberg står inför en djupgående omställningsprocess, som kan innebära svåra problem för många av de anställda och som särskilt torde drabba tjänstemännen hårt. I detta sammanhang redovisas tillämnade insatser från arbetsmarknadsverkets sida och meddelas att en samrådsgrupp avses bli tillsatt för planering av de nödvändiga förändringarna.

Eriksbergs ekonomiska läge har av kommissionen bedömts vara sådant att risken för en konkurs under de närmaste månaderna är stor. Ett fullföljande av inneliggande orderstock efter vissa annulleringar skulle kunna medföra förluster på 450 milj. kr. Häremot står ett eget kapital som efter 1974 års bokslut uppgår till ca 200 milj. kr., koncernbidraget oräknat. Att försöka avvärja det omedelbara hotet om konkurs har varit en primär strävan från kommissionens sida. Förslaget om att Tirfings engagemang i Eriksberg skall avvecklas grundas på slutsatsen att Tirfing saknar ekonomiska möjligheter att finansiellt rekonstruera Eriksberg. Koncernbidragets storlek har bestämts med utgångspunkt i att anställningstryggheten för Tirfings egen

NU 1975:35

personal inte får äventyras. Ett statligt ägarskap har ansetts vara det enda möjliga alternativet om driften vid Eriksberg skall fortsätta.

De ekonomiska insatser som Tirfing har utfäst sig att göra - under förutsättning av vissa motprestationer från statens sida - bedöms vara otillräckliga för att skapa en godtagbar likviditetssituation för Eriksbergs del. Likviditetsunderskottets storlek och behovet av en likviditetsreserv motiverar enligt industriministern att företaget får en rörlig kredit om högst 200 milj. kr. I propositionen föreslås att denna lämnas i form av en dragningsrätt hos riksgäldskontoret.

Industriministern gör i propositionen vissa kommentarer rörande förhållandena inom den svenska varvsindustrin i stort. Han erinrar om att det har varit en huvudlinje i de näringspolitiska strävandena att verka för ett vidgat samarbete och en större koordinering inom branschen. Denna strävan har dock inte givit avsedda resultat. Industriministern betecknar som angeläget att varvskommissionen i sitt fortsatta arbete söker finna en lösning som innebär ökad samordning inom varvsindustrin. Flera alternativ står härvidlag till buds, framhåller han. Det kan påpekas att kommissionen i sin rapport skisserar olika handlingsalternativ i detta avseende.

En särskild komplikation skapar, såsom framhålls i propositionen, de problem som är förknippade med dels vissa redares önskan att annullera fartygskontrakt, dels Eriksbergs långtidsavtal med Lisnavevarvet. Dessa problem är, uttalar industriministern, av sådan omfattning att de kan rycka undan grunden för fortsatt drift vid Eriksberg. Industriministern understryker i likhet med kommissionen särskilt vikten av att Eriksberg före den 30 juni i år når godtagbara uppgörelser beträffande dessa engagemang. Skulle vid denna tidpunkt i något väsentligt avseende oklarhet råda om de ekonomiska konsekvenserna av dessa engagemang, torde i praktiken förutsättningar saknas för ett statligt övertagande av Eriksberg, säger industriministern. Han anför att det bör ankomma på regeringen att före utgången av juni 1975 fatta det slutliga avgörandet.

Avslutningsvis konstaterar industriministern att ett övertagande av Eriksberg medför ekonomiska konsekvenser som - även bortsett från de nyssnämnda engagemangen - inte nu kan överblickas. Det beräknas att betydande resurser kommer att framgent behöva tillföras företaget.

Utskottet har här redogjort för huvuddragen i den redogörelse för Eriksbergs situation och det förslag till temporär lösning av den uppkomna krisen som lämnas i propositionen. Utskottet vill understryka att ärendet gäller åtgärder från statens sida som föranleds av ett akut krisläge. Att i detta sammanhang fälla något omdöme om de förhållanden som har lett fram till krisen finner utskottet inte påkallat. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om statens övertagande av aktierna i Eriksberg och om ekonomiska åtaganden i samband härmed. I anslutning till industriministerns ovan rerererade uttalande om möjliga konsekvenser av vissa särskilda engagemang från Eriksbergs sida vill utskottet emellertid understryka att ett beslut i

NU 1975:35

enlighet med vad utskottet förordar inte innebär att ett statligt övertagande av Eriksberg blir att betrakta såsom med säkerhet förestående. Utskottet delar nämligen uppfattningen att det bör ankomma på regeringen att före utgången av juni 1975 fatta det slutliga avgörandet i frågan på grundval av den bedömning som vid beslutstillfället kan göras av då ernådda uppgörelser och dessas ekonomiska konsekvenser.

De temporära insatser som utskottet här tillstyrkt måste efterföljas av åtgärder syftande till att varvsindustrin i sin helhet skall få en struktur som medger balanserade produktionsförhållanden och tryggad sysselsättning på längre sikt. Utskottet fäster stor vikt vid varvskommissionens fortsatta arbete^och noterar att, enligt vad industriministern aviserar i propositionen, förslag rörande varvsindustrin kan väntas bli förelagda riksdagen under nästa riksmöte.

Utskottet har i den hittillsvarande framställningen lämnat åsido de motioner som har väckts med anledning av propositionen. I dessa görs ingen erinran mot regeringens förslag. Vad motionerna innehåller är kompletterande förslag och önskemål av olika räckvidd.

I motionen 1975:2160 förordas en sådan omfördelning av det totala antalet arbetstillfällen vid varven i Göteborg att en ofrånkomlig nedskärning av arbetsstyrkan inte i sin helhet behöver företas vid Eriksberg, inklusive Lindholmens varv. Motionärerna nämner möjligheterna att förlägga viss planerad utbildningsverksamhet (se propositionen, s. 6 nederst) till Götaverken och att utnyttja Eriksberg och Lindholmen som underleverantörer till Götaverken. Ett huvudsyfte med motionen tycks vara att plädera för att Lindholmens varv får bestå som en särskild produktionsenhet.

Som ovan nämnts har tanken på stödbeställningar hos Eriksberg från övriga storvarvs sida aktualiserats. Ett av de handlingsalternativ som varvskommissionen anger böra övervägas är en samordning av varvsverksamheterna i Göteborg, dvs. Götaverken och Eriksberg. Utskottet finner inte något särskilt uttalande från riksdagens sida med anledning av motionen 1975:2160 vara motiverat.

Motionen 1975:2159 innehåller ett yrkande om att riksdagen skall hemställa hos regeringen om ”ytterligare arbetsmarknadspolitisk beredskap", så att åtgärder kan sättas in om sysselsättningen vid Eriksberg blir lägre än vad regeringen nu räknar med. 1 propositionen understryks betydelsen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder i samband med en nedskärning av arbetsstyrkan vid Eriksberg och redovisas att arbetsmarknadsverket har förklarat sig berett att ställa erforderliga personella resurser till förfogande och sätta in de arbetsmarknadspolitiska medel som kan visa sig nödvändiga. Utskottet utgår från att så kommer att ske, att erforderlig planering verkställs omgående och att arbetsmarknadsstyrelsen eller regeringen om det visar sig påkallat tar initiativ till ytterligare arbetsmarknadspolitiska insatser. En sådan framställning till regeringen som motionärerna förordar anser utskottet inte att det finns anledning till.

NU 1975:35

8 I samma motion begärs dessutom att riksdagen skall "ge regeringen till känna vad i övrigt i motionen anförts". Härmed torde åsyftas de uttalanden i motionen som avser industriministerns bedömningar vid olika tillfällen av varvsindustrins framtidsutsikter, inklusive motionärernas avslutande varning för överdriven optimism i detta hänseende. Utskottet finner inte en sådan meningsyttring från riksdagens sida vara motiverad.

En rad yrkanden med större räckvidd framställs i motionen 1975:2158. Motionärerna önskar ett principbeslut av riksdagen om förstatligande av samtliga privata storvarv och ett bemyndigande för regeringen och Statsföretag AB att inrätta ett statligt rederi. Såsom en temporär åtgärd förordas att en statlig varvsgrupp - innefattande också det statliga rederiet - bildas med målet att garantera den bestående sysselsättningen vid Eriksberg och övriga ingående enheter. Slutligen begärs att riksdagen skall uttala att den nya styrelsen för Eriksberg liksom styrelserna för övriga enheter i den statliga varvs-rederigruppen skall till sitt flertal bestå av representanter för de anställda.

En motion om etablering av ett statligt rederiföretag har nyligen - så sent som den 13 maj i år - avslagits av riksdagen. Det nya yrkandet i ämnet avstyrks med hänvisning till vad utskottet anfört om denna motion (NU 1975:19). Det kan anmärkas att Statsföretag AB inte behöver något bemyndigande av riksdagen för att etablera ett rederi, för så vitt finansieringen kan ske utan statens medverkan. Ett sådant bemyndigande för regeringen torde vara verkningslöst om det inte samtidigt anvisas medel för erforderliga investeringar.

Vad gäller förslagen om inrättande av en statlig varvsgrupp och om förstatligande av övriga privata storvarv vill utskottet hänvisa till vad i propositionen och ovan sagts om att frågan om den svenska varvsindustrins struktur och produktionsförhållanden är föremål för varvskommissionens fortsatta arbete och att förslag på grundval av detta avses skola läggas fram för riksdagen under nästa riksmöte. Utskottet anser inte att det i det nu aktuella sammanhanget, som gäller särskilda åtgärder i en krissituation, finns förutsättningar för de ställningstaganden med vittgående konsekvenser som motionärerna enligt vad nyss sagts förordar. Utskottet avstyrker följaktligen de nu berörda motionsyrkandena.

Att stor vikt tillmäts de anställdas medverkan vid planeringen och genomförandet av anpassningsåtgärderna för Eriksbergs del framgår enligt utskottets mening klart av propositionen. Man kan också räkna med att de meningar som framförs av de anställdas företrädare kommer att väga tungt i styrelsen för det rekonstruerade Eriksberg. Ett uttalande av riksdagen - enligt vad som föreslås i motionen 1975:2158 - om att representanter för de anställda skall bilda flertal i Eriksbergs styrelse liksom i styrelserna för andra statliga varv kan utskottet emellertid inte tillstyrka. Förslaget om en sådan regel aktualiserar viktiga principspörsmål om fördelningen av beslutsbefogenheterna med avseende på de statliga företagen.

NU 1975:35

9 Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1975:110 dels bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att

a) ikläda staten garanti för ett lån på 150 000 000 kr. som Ångfartygs AB Tirfing avser att ta upp,

b) ikläda staten borgen för två lån till Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB, det ena på 7 500 000 kr. jämte ränta och det andra på 200 203 800 portugisiska escudos jämte ränta,

c) tillhandahålla Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB en rörlig kredit av 200 000 000 kr.,

dels till Förvärv av aktier i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB på kapitalbudgeten för budgetåret 1975/76 under fonden för statens aktier anvisar ett investeringsanslag av 1 000 kr.,

2. att riksdagen avslår motionen 1975:2160 angående verksamheten vid varven i Göteborg,

3. att riksdagen avslår motionen 1975:2159, såvitt den avser vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder (punkten 1),

4. att riksdagen avslår motionen 1975:2159 i övrigt (punkten 2),

5. att riksdagen avslår motionen 1975:2158, såvitt den avser etablering av ett statligt rederi (punkten 3),

6. att riksdagen avslår motionen 1975:2158, såvitt den avser förstatligande av vissa varv och inrättande av en statlig varvsgrupp (punkterna 1 och 2),

7. att riksdagen avslår motionen 1975:2158, såvitt den avser sammansättningen av vissa företagsstyrelser (punkterna 4 och 5).

Stockholm den 27 maj 1975

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s). Regnéll (m). Börjesson i Glömminge (c). Bengtsson i Landskrona (s). Andersson i Storfors (s). Andersson i Örebro (fp). Rask (s). Sjönell (c). Blomkvist (s). Hovhammar (m). Wååg (s), fru Hambraeus (c), herr Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s) och fru Oskarsson (c).

Reservationer

1. beträffande etablering av ett statligt rederi (utskottets hemställan under 5) av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”En motion” och slutar med "erforderliga investeringar” bort ha följande lydelse:

NU 1975:35

10 Såsom framhållits med anledning av en motion tidigare i år om inrättande av ett statligt varvsföretag talar flera vägande skäl för en sådan åtgärd. En trafikpolitisk satsning på sjötransporter som ersättning för en del av nuvarande landsvägstransporter är starkt motiverad av bl. a. energibesparingsoch miljöskäl. Det är vidare angeläget att staten på sjötransporternas område söker frigöra sig från nuvarande beroende av det privata redarkapitalet. Genom skapande av en statlig transportfiotta med uppgift i första hand att sörja för statens - inklusive de statliga företagens - transportbehov skulle erhållas en betydelsefull motvikt till de stora privata rederierna.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. att riksdagen med anledning av motionen 1975:2158 punkten 3 hos regeringen hemställer om åtgärder för etablering av ett statligt rederi,

2. beträffande förstatligande av vissa varv, m. m. (utskottets hemställan under

6) av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Vad gäller” och slutar med "berörda motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Såsom uttalas i motionen 1975:2158 kan riksdagen inte nu nöja sig med en snabbt ihopkommen provisorisk lösning, som i huvudsak innebär att en akut betalningskris uppskjuts och att en avsevärd sysselsättningsminskning vid Eriksberg godtas. Tiden är mogen för att framtvinga en ny varvspolitik. En samordning av hela varvsindustrin måste ske med det snaraste. De stora rederikoncernernas makt över varvsindustrin måste brytas. Staten bör följaktligen överta även de övriga större varv som nu är i privat ägo. Arbetet på ett långsiktigt program för varvsindustrin bör baseras på förutsättningen att denna förstatligas i sin helhet. I avvaktan på att detta genomförs - vilket bör vara möjligt inom en ganska kort tidrymd - bör Eriksberg och övriga statliga varv omgående föras samman till en grupp av samverkande företag. Målet för denna bör vara att sysselsättningen skall hållas på lägst nuvarande nivå, något som för sitt förverkligande kräver ett ambitiöst, långsiktigt investeringsprogram.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. att riksdagen med anledning av motionen 1975:2158 punkterna 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet uttalat om förstatligande av samtliga privata storvarv och bildande av en statlig varvsgrupp,

3. beträffande sammansättningen av vissa företagsstyrclser (utskottets hemställan under 7) av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Att stor” och slutar med "statliga företagen” bort ha följande lydelse:

NU 1975:35

11 Att styrelsen för det statsägda Eriksberg till sitt flertal bör väljas av de arbetande i företaget är med hänsyn till varvskrisens bakgrund ett naturligt krav. Fördetta talar också principiella skäl som är tillämpliga mera generellt. Riksdagen bör därför, såsom hemställs i motionen 1975:2158, uttala att majoriteten inom styrelsen för Eriksberg och för övriga enheter i en statlig varvs-rederigrupp bör utgöras av representanter för de anställda.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. att riksdagen med bifall till motionen 1975:2158 punkterna 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om sammansättningen av styrelserna för Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB och andra statliga varvsföretag m. fl.

Särskilt yttrande

av herrar Börjesson i Glömminge och Sjönell, fru Hambraeus och fru Oskarsson (alla c):

1975 års varvskommission överväger enligt uppgift möjligheterna till en samordning av varvsverksamheterna i Göteborg, dvs. dels Götaverken, dels Eriksberg, inklusive Lindholmens varv. Det är av stor betydelse att en sådan samordning sker i samarbete med de anställda. Enligt motionen 1975:2160 talar bl. a. den laganda och de andra fördelar som följer med en mindre arbetsplats för att man söker möjlighet att bibehålla Lindholmens varv som en särskild produktionsenhet. Vi utgår från att varvskommissionen också tar hänsyn till de anställdas synpunkter.

GOTAB 75 9637 S Stockholm 1975