Skatteutskottets betänkande med anledning av motioner om reklamskatten
Skatteutskottets betänkande nr 12
SkU 1975:12
Nr 12
Skatteutskottets betänkande med anledning av motioner om reklamskatten -
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1975:1 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Hovhammar (m) vari hemställs att riksdagen beslutar upphäva skatten på annonser och reklam;
1975:427 av herr Clarkson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar dels att slopa reklamskatten, dels att hos regeringen begära översyn i tilllämpliga delar av bestämmelserna för mervärdeskattens uttagande;
1975:440 av fru Ström m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar uppdra åt regeringen att framlägga förslag om sådan ändring i reklamskatteförordningen att trycksaker som väsentligen har karaktär av konsumentupplysning undantas från reklamskatt;
1975:441 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar om sådan ändring av reklamskatteförordningen (1974:416) att tidningar som ges ut av politiska eller andra ideella organisationer medges återbetalning av och befrielse från reklamskatt även om de tillhandahålls gratis;
1975:686 av herr Carlström m. fl. (fp, c, m) vari hemställs att riksdagen beslutar upphäva skatten på reklamtrycksaker;
1975:1036 av fröken Andersson (c) och herr Josefson (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att punkten 2 av anvisningarna till 1 § förordningen (1972:266) om skatt på annonser och reklam skall ha följande lydelse:
2. Som trycksak eller liknande.
Som reklamtrycksak anses icke trycksak som avser viss vara eller tjänst och skall åtfölja denna vid försäljning eller motsvarande, såsom garantisedel, bruksanvisning eller instruktionsbok. Som reklamtrycksak anses icke heller trycksak av innehåll som enbart utgör affärsteknisk information om priser, produkter, sortiment eller motsvarande, information till återförsäljare eller representanter eller intern information till anställda, medlemmar eller delägare eller trycksak som huvudsakligen är att anse som kalender, jubileumsskrift eller liknande eller som har huvudsakligen historiskt, tekniskt, ekonomiskt eller annat vetenskapligt innehåll.
1 Riksdagen 1975. 6 sami. Nr 12
SkU 1975:12
1975:1082 av herrar Romanus (fp) och Ahlmark (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar sådan ändring av bestämmelserna om skatt på annonser och reklam att skatt inte utgår för kompletterande uppgifter i telefonkatalogen utan reklamkaraktär;
1975:1091 av herrar Träff (m) och Hyltander (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar sådana ändringar i reklamskatteförordningen
1. att framställning av annonsbilagor alltid beskattas,
2. att trycksaker med information enbart till näringsidkare undantas från skatt,
3. att från mervärdeskatt undantagna publikationer alltid tillförsäkras rätt till återbetalning av reklamskatt;
1975:1094 av herr Turesson (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att förslag till ändrade regler för uttagande av reklamskatt snarast föreläggs riksdagen.
Gällande bestämmelser
Enligt förordningen (1972:266) om skatt på annonser och reklam utgår skatt (reklamskatt) för annons som är avsedd att offentliggöras inom landet och för reklam, som är avsedd att spridas inom landet i annan form än annons. Med reklam förstås meddelande som har till syfte att åstadkomma eller främja avsättning i kommersiell verksamhet av vara, fastighet, nyttighet, rättighet eller tjänst.
Beskattningen av annonser bygger på den tidigare annonsskatten. Denna omfattade annonser som mot vederlag infördes i dagstidningar och i andra periodiska publikationer än sådana som undantagits från skatteplikt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Annonsskatt utgick oavsett annonsens innehåll eller syfte. Det sistnämnda gäller också i fråga om reklamskatten på annonser. På andra punkter skiljer sig dock denna från den tidigare annonsskatten. Reklamskatt utgår sålunda även på annonser i sådana publikationer som är undantagna från mervärdeskatt. I fråga om annonser som avser reklam utgår skatt även om inget vederlag erläggs. Undantag från beskattning gäller för annons i publikation som ges ut på främmande språk för spridning utomlands och för annons som avser endast den publikation i vilken annonsen införs eller kommande nummer av publikationen eller, i fråga om bok, annan utgivning av samma förläggare. Vidare gäller undantag för annons i reklamtrycksak, när annonsen avser utgivarens egen verksamhet. Bilaga till trycksak anses som annons i trycksaken.
Utöver annonser omfattar reklamskatten med vissa undantag sådan reklam som återges i s. k. ljustidning eller i anslutning till trafikmedel, butikslokal, sportanläggning, teater eller liknande lokal, på fastighet eller allmän plats eller på motsvarande sätt (utomhusreklam).
Till det skattepliktiga reklamområdet hör vidare med vissa inskränkningar
SkU 1975:12
reklam som återges genom visning av film eller återgivning av ljud.
Slutligen föreligger skatteplikt för reklamtrycksak.
Därvid gäller att som trycksak inte anses vara som förses med tryck, om den utgörs av penna, glas, klädesplagg eller annat som har ett självständigt bruksvärde eller om den är avsedd att användas som affärshandling, kontorsmaterial, etikett, emballage eller liknande.
Som reklamtrycksak anses inte heller trycksak som avser viss vara och skall åtfölja denna vid försäljning eller motsvarande, såsom garantisedel, bruksanvisning eller instruktionsbok. Motsvarande gäller för trycksak som enbart utgör information till återförsäljare eller representanter eller intern information till anställda, medlemmar eller delägare och för trycksak som huvudsakligen är att anse som kalender, jubileumsskrift eller liknande. Undantagen är också trycksak som har huvudsakligen historiskt, tekniskt, ekonomiskt eller annat vetenskapligt innehåll.
Trycksak anses inte som reklamtrycksak enbart av den anledning att den innehåller annonser med reklam för annan än utgivaren.
Skatten utgör för annons i allmän nyhetstidning 6 % av beskattningsvärdet och i övrigt 10 % av detta värde. Beträffande postorderkataloger finns vissa nedsättningsmöjligheter.
Redovisning för annan reklamskatt än sådan som utgår vid införsel av reklamtrycksak sker för bestämda redovisningsperioder. Skyldighet att redovisa skatt föreligger inte i fråga om periodisk publikation, om det sammanlagda beskattningsvärdet av publikationens annonser ej överstiger 60 000 kr. för helt kalenderår. I annat fall skall skatt redovisas om reklamens beskattningsvärde överstiger 20 000 kr. för helt år.
Redovisningsskyldigheten är utformad i överensstämmelse med vad som gäller för mervärdeskatten. Vissa för reklamskatten speciella bestämmelser förekommer dock.
Sålunda äger skattskyldig, som har att redovisa skatt för annonser i reklamtrycksak, rätt att i sin skatteredovisning göra avdrag för viss del av reklamskatt som utgått på reklamtrycksaken. Avdraget får dock ej överstiga beloppet av skatten på annonserna. Vidare gäller, att till den som redovisat skatt för annonser i självständig periodisk publikation av dagspress- eller tidskriftskaraktär återbetalar beskattningsmyndigheten, RSV, så stor del av erlagd skatt för ett kalenderår som svarar mot ett sammanlagt beskattningsvärde för annonser om högst 3 milj. kr. (s. k. grundavdrag). Återbetalningen sker halvårsvis i efterskott. Om det totala beskattningsvärdet för här avsedda publikationer med säkerhet inte överstiger 3 milj. kr. för helt kalenderår kan RSV befria från skattskyldighet.
Vid införsel av skattepliktig reklamtrycksak utgår skatt med 10 % av beskattningsvärdet, som är varans tullvärde. Reklamskatt vid införsel fastställs och uppbärs i samma ordning som gäller för tull.
Den som bedriver eller ämnar bedriva verksamhet som medför skattskyldighet till reklamskatt kan hos RSV erhålla förhandsbesked huruvida
1* Riksdagen 1975. 6 sami. Nr 12
SkU 1975:12
annons eller reklam är skattepliktig eller i fråga som avser sökandens skattskyldighet eller rätt till återbetalning av reklamskatt. Den som avser att beställa trycksak av skattskyldig till reklamskatt kan meddela förhandsbesked huruvida trycksaken är skattepliktig. Till RSV har knutits en särskild nämnd som skall höras i ärende som avser förhandsbesked.
Lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning äger tilllämpning på reklamskatten som även faller inom tillämpningsområdet för skattebrottslagen (1971:69).
Frågornas tidigare behandling
Reklamskattens avveckling helt eller delvis (motionerna 1975:1,427 och 686)
Då skatteutskottet vid 1974 års riksdag behandlade i prop. 1974:84 föreslagna ändringar av reklamskatten samt motioner rörande denna skatt anförde utskottet (SkU 1974:34) med anledning av då framförda avvecklingsyrkanden bl. a. följande.
Reklamskatten har kommit att framstå som mer kontroversiell än övrig indirekt beskattning. Utskottet har emellertid inte anledning anta att det skulle stå någon bredare opinion bakom de krav på fullständig avveckling av reklamskatten som åtskilliga företrädare för näringslivet rest och som även framförs i motionen 1974:187. Motionärerna åberopar flertalet av de invändningar som framfördes vid skattens införande samt vissa negativa remissyttranden med anledning av riksskatteverkets - RSV:s - förslag till ändringar av reklamskatten, som ligger till grund för propositionen. De menar vidare att reklamskatten kan rubba näringslivets förtroende för vårt skattesystem samt hänvisar till vad den grafiska branschen anfört rörande beskattningens verkan på sysselsättningen inom branschen.
Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning att det inte finns några bärande skäl för att avskaffa reklamskatten på grund av tekniska tillämpningssvårigheter i vissa delar och avstyrker således de föreliggande yrkandena om avveckling helt eller delvis av reklamskatten.
Detta ställningstagande utesluter inte att utskottet är berett att förorda ändringar av beskattningsområdet, som kan motiveras från tekniska synpunkter och där ändringarna inte nämnvärt påverkar den omfattning som skatten förutsätts ha för att inte särskilt gynna eller missgynna vissa reklamformer. Självfallet måste uppmärksammas att det finns en rimlig relation mellan å ena sidan de skattskyldigas och beskattningsmyndigheternas arbetsinsatser och å andra sidan det ekonomiska resultatet härav för statsverkets del. Beskattningen får givetvis inte bli något självändamål och utskottet ser de i propositionen framlagda förslagen främst som en strävan att undvika sådana verkningar. Utskottet förutsätter att beskattningsmyndigheterna även i fortsättningen uppmärksamt följer utvecklingen och lägger fram de förslag till ändringar som kan anses motiverade.
Reklamskatt på uppgifter i telefonkatalogen (motionen 1975:1082)
I denna fråga, som också behandlades i nyss angivna betänkande, gjorde utskottet följande uttalande.
SkU 1975:12
5 En annan fråga, som inte berörs i RSV:s skrivelse men som poststyrelsen tagit upp i sitt yttrande däröver, gäller reklamskatten på uppgifter som mot särskild avgift infors i den löpande texten i telefonkatalogen. Poststyrelsen anser att införandet av postadressuppgifter i telefonkatalogen f. n. hindras av reklamskatten. Departementschefen finnér det skäligt att sådana uppgifter undantas från beskattning och menar att skatten endast bör träffa sådana uppgifter som återges på särskilt reklamutrymme i katalogen.
Utskottet har full förståelse för syftet med det föreslagna undantaget, som utskottet emellertid anser strida mot de grundläggande principerna för annonsbeskattningen och som därför på sikt skulle kunna utgöra grunden för nya undantagsyrkanden. Med anledning av förslaget i propositionen har en privat utgivare av en speciell telefonkatalog som tillämpar samma principer som televerket i fråga om textuppgifter och annonser begärt att undantaget skall utvidgas till att omfatta inte bara televerkets telefonkatalog utan alla telefonkataloger och handelskalendrar. Det finns enligt utskottets mening starka skäl för att inte rucka på huvudregeln för annonsbeskattningen att alla meddelanden och uppgifter som mot vederlag införs i en publikation eller annan trycksak skall - oavsett innehåll och beställare - anses vara skattepliktig annons. Enligt utskottets mening är knappast beskattningen anledning till poststyrelsens bekymmer utan televerkets avgiftspolitik, som det inte ankommer på skatteutskottet att bedöma. Utskottet anser alltså att det inte finns anledning av de skäl som poststyrelsen anfört att ändra principerna för annonsbeskattningen och förordar alltså att det föreslagna undantaget i punkt 1 av anvisningarna till 1 § i fråga om televerkets telefonkatalog utgår.
Riksdagen godkände den av utskottet förordade ändringen av propositionens författningsförslag.
Reklamskattens och mervärdeskattens effekter för den periodiska pressen (motionen 1975:427)
I samma betänkande (SkU 1974:34) framhöll skatteutskottet följande rörande beskattningens verkningar för pressen.
En fråga som särskilt diskuterades vid annonsskattens införande var de tryckfrihetsrättsliga aspekterna på att beskattningen skulle differentieras med hänsyn till de periodiska publikationernas karaktär. Skattesatsen bestämdes då till 6 % av vederlaget för annonser i dagspress men till 10 % för övriga annonser. Särskilt från veckopressens sida reagerade man emot denna skillnad, som förstärkte dagspressens tidigare skatteförmåner i form av fullständig befrielse från mervärdeskatt. Detta problem aktualiseras på nytt i motionen 1974:941, där motionären begär att alla former av tidningar skall ha samma belastning i fråga om reklamskatt och mervärdeskatt. Eftersom motionären kopplat samman reklamskatten och mervärdeskatten anser utskottet att frågorna lämpligen kan behandlas gemensamt i förevarande sammanhang.
Det kan först konstateras att mervärdeskatteundantaget för dagspressen inte är unikt för den svenska skattelagstiftningen utan att praktiskt taget alla länder som tillämpar mervärdeskattesystemet har motsvarande undantag. Teoretiskt kan givetvis hävdas att den nuvarande konstruktionen inte är väl förenlig med de grundläggande principerna i tryckfrihetsförordningen. Med hänsyn till att motsvarande invändningar i princip inte görs beträffande presstödet, som om det missbrukades skulle kunna få mer styrande effekt
SkU 1975:12
på opinionsbildningen än den nu gällande skattedifferentieringen, anser utskottet denna diskussion sakna intresse. De hittills vunna erfarenheterna ger inte vid handen att dagspressen skulle ha gynnats otillbörligt genom mervärdeskatteundantaget utan man har av andra skäl måst sätta in stödåtgärder för att bevara denna del av massmedia medan övriga periodiska publikationer närmast visat tendenser att öka i antal. Utskottet anser sig för sin del kunna konstatera att den nuvarande skattebelastningen på pressen i stort sett kan anses väl avvägd om hänsyn tas till bärkraften. När det gäller reklamskatten finns också skäl att erinra om det presstöd som är inbyggt i skatten genom rätten till s. k. grundavdrag för en annonsomsättning på 3 milj. kr. per år. Denna regel innebär alltså att även populärpressen för ett årligt presstöd med 300 000 kr. per publikation och att den egentliga fackpressen i huvudsak blir helt befriad från reklamskatt. Med hänvisning till det anförda finner utskottet inte skäl förorda någon omprövning av de grundläggande reglerna för beskattningen av tidningar utan avstyrker bifall till motionen 1974:941.
Undantagsreglerna för reklam!rycksaker (motionerna 1975:1036 och 1091)
En av de mera väsentliga ändringarna av reklamskatten som förordats i prop. 1974:84 var en jämfört med tidigare ganska snäv begränsning av undantagsreglerna. I samband härmed framförde skatteutskottet (SkU 1974:34) följande synpunkter.
En av svagheterna i det nuvarande systemet är att tryckerierna som inte svarar för trycksakernas utformning ställs inför bedömningar beträffande trycksakernas innehåll och spridning. Det nu framlagda förslaget syftar därför främst till att skapa förenklingar för de skattskyldiga och beskattningsmyndigheterna och innebär såväl skärpningar som lättnader i beskattningen men beräknas ge ett i stort sett oförändrat ekonomiskt resultat. Förslaget i propositionen som i huvudsaklig del överensstämmer med RSV:s önskemål innebär i korthet att de undantagna områdena preciseras till föremål med självständigt bruksvärde, kontorstekniska och affärstekniska hjälpmedel samt sådant tryck som följer med varorna samt all information om varorna som går till andra än konsumenter. Jubileumsskrifter, kalendrar m. m. föreslås också undantagna, och utskottet finner denna regel komplettera bestämmelsen om föremål med självständigt bruksvärde.
Huvudlinjen enligt förslaget skulle alltså vara att alla trycksaker som separat tillställs konsumenten i reklamsyfte skall beskattas. När det gäller konsumenter görs ingen skillnad mellan privatpersoner, kommuner eller företag. Med denna konstruktion av det skattepliktiga varuområdet anser departementschefen att det av RSV föreslagna systemet med försäkran blir obehövligt.
I motionen 1974:1782 yrkas att de undantag som nu är inskrivna i anvisningarna till 5 § och som inte täcks av de föreslagna anvisningarna till 1 § skal! kvarstå i förordningen. Yrkandet gäller bl. a. tekniska produktbeskrivningar, prislistor, recept m. m. Motsvarande yrkande har även framförts i vissa av de till utskottet inkomna skrivelserna.
Enligt utskottets mening skulle den föreslagna utvidgningen av undantagsbestämmelserna främst bidra till att skapa oklarhet om reglernas innehåll. En receptsamling som skickas ut till konsumenter har givetvis alltid ett säljfrämjande syfte, vilket däremot inte behöver vara fallet om receptsamlingen är bipackad exempelvis en utegrill. Utskottet tillstyrker alltså förslaget i propositionen i denna del och avstyrker motionen 1974:1782 i vad avser
SkU 1975:12
förevarande yrkande. Utskottet vill emellertid i fråga om bestämmelserna om trycksak för information till återförsäljare m. fl. förorda den ändringen att ordet huvudsakligen i punkt 2 av anvisningarna till 1 § utgår för att inte tolkningssvårigheter skall uppstå. Är sådan trycksak avsedd för såväl konsumenter som återförsäljare bör skatt utgå.
Huvudsyftet med RSV:s framställning har varit att skapa enklare och mera lättillämpade regler i fråga om reklamtrycksakerna. Det skall enligt utskottets mening inte förnekas att trycksaksområdet erbjuder ytterligt komplicerade problem från beskattningssynpunkt, framför allt beroende på att det ansetts nödvändigt att undanta sådana delar av trycksakerna som väsentligen inte anses ha avsättningsfrämjande uppgifter. Utskottet är därför inte främmande för tanken att det kan bli nödvändigt att mera radikalt konstruera om denna del av reklamskatten, om de nu framlagda förslagen inte skulle leda till de eftersträvade förbättringarna.
Reklamskattens verkningar för vissa från mervärdeskatt undantagna publikationer (motionerna 1975:441 och 1091)
Den i prop. 1974:84 föreslagna utvidgningen av begreppet annonsblad medförde vissa konsekvenser som skatteutskottet också behandlade i det tidigare nämnda betänkandet (SkU 1974:34):
Utskottet biträder uppfattningen att annonsbladen inte behöver betraktas som reklamtrycksaker. Frågan om hur stor del av en tidnings upplaga som skall vara betald för att det inte skall anses vara annonsblad kan självfallet bara bedömas från mycket allmänna utgångspunkter. Uppenbart är att en tidning som tillhandahålls utan någon som helst kostnad för mottagaren till huvudsaklig del måste finansiera sin verksamhet genom annonsintäkter, och det synes utskottet rimligt att den under sådana förhållanden betecknas som annonsblad. Med anledning av att vissa tidningar reagerat mot att de trots ett seriöst innehåll skulle få beteckningen annonsblad kan framhållas att beteckningen inte innebär någon värdering utan är en rent skatteteknisk definition. När det gäller hur stor del av upplagan som bör vara betald finner utskottet förslaget i propositionen innebära en godtagbar gränsdragning. Man bör enligt utskottets mening kunna ha andra kvalifikationskrav för presstöd än för rätt till grundavdrag. Vad vidare gäller den i författningsförslaget angivna regeln att bestämmelserna om annonsblad skall gälla också periodisk publikation, som tillhandahålls till pris, som avsevärt understiger vad som är skäligt, vill utskottet i förtydligande syfte uttala att denna regel inte innebär, att det pris som tas ut för en tidning skall behöva stå i bestämd relation till framställningskostnaderna utan bestämmelsen avseratt hindra att regeln om gratisutdelning kringgås genom att publikationen åsätts ett närmast symboliskt pris. Utskottet vill slutligen framhålla att ändringar i upplagans storlek naturligtvis i enstaka fall kan medföra, att en tidning som räknat med viss lösnummerförsäljning inte kommer upp till denna, medan gratisutdelningen är oförändrad, och att tidningen därför inte uppfyller förutsättningarna för grundavdrag. Utskottet förordar, att beskattningsmyndigheten i sådana fall tillämpar reglerna generöst och därvid tar hänsyn även till tidigare fördelning mellan betald och gratisutdelad del av upplagan. Konsekvensen av de föreslagna ändringarna blir följaktligen att vissa dagstidningar kan komma att behandlas som annonsblad. De har då förmånen att annonserna beskattas efter den för dagspressen gällande skat -
SkU 1975:12
tesatsen, men får inte åtnjuta grundavdrag. Det kunde i och för sig ha varit mera konsekvent att bara låta den lägre skattesatsen gälla för tidningar som har rätt till sådant avdrag, men utskottet har inte velat förorda någon skärpning på denna punkt. Vad angår tidningsutgivareföreningens begäran om ändrade skattesatser hänvisar utskottet till vad utskottet anfört med anledning av motionen 1974:941. När det gäller frågan om höjning av grundavdraget anser utskottet att kostnadsutvecklingen för pressen främst bör beaktas inom ramen för de direkta stödåtgärderna och inte genom justering av grundavdraget.
Utskottet
A vveckling helt eller delvis av reklamskatten
Ser man i dag tillbaka på de massiva opinionsyttringarna i pressen mot införandet av annonsskatten och även mot den senare utbyggnaden till en annons- och reklamskatt framstår åtskilliga av de uttalanden som då gjordes som klara överdrifter. Den kritik mot reklamskatten som framförs i de här behandlade motionerna med avvecklingsyrkanden är något modifierad, även om vissa motionärer synes vilja konstruera svårigheter, såsom i motionen 1 i fråga om påstådda risker för omedvetet skatteskolk på grund av alltför komplicerade regler om redovisningsskyldighet för annan reklam än annonser. Redovisningsskyldighet föreligger om den skattepliktiga omsättningen överstiger 20 000 kr. för kalenderår, inräknat såväl egenproducerade reklamtrycksaker som utomhusreklam och andra skattepliktiga reklamaktiviteter. Enligt beskattningsmyndigheten har några sådana problem knappast uppstått på grund av bestämmelsens formulering. Även om utskottet för sin del med visst beklagande kan konstatera att lagstiftningen om reklamskatt innehåller ett antal svårgenomträngliga regler gäller detta enligt utskottets uppfattning inte i fråga om redovisningsbestämmelserna.
Vad motionärerna i övrigt åberopar till stöd för sitt avvecklingsyrkande vill utskottet här bemöta på ett par punkter. Sålunda framhålls att reklamen genom olika åtgärder blivit klart bättre än tidigare och väl fyller sin funktion i relationerna mellan köpare och säljare och att denna funktion därför inte bör beskattas. Utskottet har tidigare vänt sig mot reklamutredningens tanke att utnyttja reklamskatten som ett styrmedel för att åstadkomma bättre reklam, och utskottet vill även opponera mot att en punktbeskattning av ett område skall ses som ett uttryck för statsmakternas ogillande. När motionärerna framhåller att annonsskatten försvagar tidningarnas ekonomi bör det enligt utskottets uppfattning samtidigt understrykas att denna beskattning bl. a. tillkom för att finansiera presstödet, som torde vara förutsättningen för åtskilliga tidningars fortsatta existens.
I motionen 1 anförs bland många andra skäl också den diskriminering av den övriga periodiska pressen i förhållande till dagspressen som den högre reklamskattesatsen för annonser i sådan periodisk press innebär, och
SkU 1975:12
detta förhållande är den främsta grunden för att motionärerna i motionen 427 vill slopa reklamskatten helt och hållet. Motionärerna vill därjämte ha en lika behandling av pressen i mervärdeskattehänseende, vilket utskottet tolkar som ett yrkande om befrielse från mervärdeskatt för den periodiska pressen. Till stöd för dessa yrkanden framhålls att annonsmarknaden under 1974 varit väsentligt gynnsammare för dagspressen än för den övriga periodiska pressen och att förklaringen härtill skulle vara att söka i olikheterna i beskattningen.
Det kan med anledning av denna motion vara värt att erinra om att då dagstidningarnas annonsinkomster under en tidigare konjunktursvacka tillfälligt sjönk avsevärt var kritikerna av reklamskatten omedelbart beredda att helt förklara minskningen som ett resultat av annonsskattens införande. Enligt utskottets mening bör man inte heller i fråga om den här avsedda periodiska pressens problem stirra sig blind på beskattningen, som naturligtvis bidragit till de höjda annons- och exemplarpriserna men som inte ensam kan förklara de svängningar som motionärerna åsyftar. En förklaring kan vara att konkurrensen om människornas fritidsverksamhet hårdnat genom utbuden från TV, film, böcker, bildnings- och utbildningsverksamhet och mycket annat och att den periodiska pressen i detta läge inte kunnat behålla sina tidigare positioner. Utskottet finner således inte skäl att på de grunder som åberopas i motionerna 1 och 427 tillstyrka en avveckling av reklamskatten. Inte heller kan utskottet förorda den i den sistnämnda motionen begärda översynen av mervärdeskattens verkningar för periodiska publikationer, varför utskottet avstyrker bifall till dessa motioner.
Ett mera begränsat avvecklingsyrkande framförs i motionen 686. Motionärerna vill med hänsyn till tillämpningssvårigheter för tryckerierna och sysselsättningsproblem inom den grafiska branschen slopa reklamskatten på trycksaker men behålla beskattningen i övrigt. På i stort sett samma grunder har Sveriges grafiska arbetsgivar- och industriorganisationer i skrivelse till utskottet ställt krav på total reklamskatteavveckling. Svenska tidningsutgivareföreningen har däremot i skrivelse till utskottet gjort gällande att direktreklamen genom trycksaker och annonsblad intar en skattemässigt gynnad position i förhållande till pressen genom att distributionskostnaderna för direktreklam inte belastas med reklamskatt medan motsvarande kostnad för pressen beskattas genom att den ingår i annonspriset. Utskottet får i denna fråga erinra om att beslutet att utvidga den tidigare annonsskatten till en allmän reklamskatt främst motiverades med att man genom denna åtgärd ville undvika en snedvridning av reklammarknaden till pressens nackdel. Utskottet anser det angeläget att förskjutningarna mellan olika reklammedia ägnas uppmärksamhet och vill inte utesluta möjligheten av en ytterligare differentiering av reklamskatten med hänsyn till faktiska skillnader i fråga om belastningen. Enligt utskottets mening kan man emellertid ännu inte dra några säkra slutsatser av beskattningens verkningar på de olika formerna för reklam, eftersom den tidsperiod som beskattningen omfattat
SkU 1975:12
också berörts av kraftiga konjunktursvängningar, som påverkat inte bara den totala reklamvolymen utan också fördelningen mellan olika media. En avveckling av skatten på enbart reklamtrycksaker framstår enligt utskottets mening följaktligen som utesluten, och med hänvisning härtill och till de synpunkter som redovisas i det följande rörande utformningen av denna del av reklamskatten avstyrker utskottet bifall till motionen 686.
Undantag för konsumentupplysning
I motionen 440 begärs förslag om sådan ändring av reklamskatteförordningen att trycksaker som väsentligen har karaktär av konsumentupplysning undantas från reklamskatt. Enligt motionärernas mening strider den hittillsvarande tillämpningen av reklamskatteförordningen mot de konsumentpolitiska riktlinjer som riksdagen fastställde 1972 i samband med bl. a. konsumentverkets inrättande. I motionen framhålls vidare att skillnaden mellan konsumentupplysning och reklam bör kunna fastställas med ledning av avsändarens syfte. Som exempel på konsumentupplysning som belagts med reklamskatt anför motionärerna vissa av konsumentkooperationen utgivna skrifter med upplysningar om konsumentens situation, behovsanalys m. m. samt i samband därmed sakliga allmänna villkor om varor och tjänster.
Det skulle självfallet vara att föredra om man genom en klar gränsdragning kunde undanta konsumentupplysningen från beskattningen. Tyvärr måste emellertid gränsdragningen mellan reklam och information alltid vara svårbemästrad, vilket framgår av ett par rättsfall. En skrift från konsumentkooperationen av den typ motionärerna avser har i år förklarats vara skattepliktig av regeringsrätten, medan en av ett läkemedelsföretag utgiven skrift om bl. a. viss kostinformation, avsedd att tillställas läkare som i sin tur skall dela ut den till vissa patienter, blev skattefri enligt en nyligen avkunnad dom. Utskottet vill inte gå in på någon närmare tolkning av dessa domar, som dock torde visa att det fortfarande finns möjlighet att utforma konsumentupplysning så att den befrias från reklamskatt. Avsikten med lagstiftningen har varit att renodlad konsumentupplysning, som inte gör reklam för en viss verksamhet, skall undgå beskattning, och ifrågavarande rättsfall strider enligt vad utskottet kan bedöma inte mot detta syfte. Med det anförda anser utskottet yrkandet i motionen 440 besvarat.
Verkningar av annonsbladsbegreppet
När föregående års riksdag behandlade förslaget om ett vidgat annonsbladsbegrepp gällde diskussionen närmast vissa av tidningsföretag gratis distribuerade lokaltidningar, och utskottet konstaterade då att det var rimligt att dessa organ betecknades som annonsblad eftersom de till huvudsaklig del måste finansiera sin verksamhet genom annonsintäkter. Som annonsblad
SkU 1975:12
II
förlorade sådana tidningar rätten till grundavdrag, som i princip skall anses som en del av presstödet. I motionerna 441 och 1091 tas emellertid upp vissa andra effekter av det vidgade annonsbladsbegreppet. I den förstnämnda motionen begärs att tidningar som ges ut av politiska eller andra ideella organisationer skall få grundavdrag eller befrielse från reklamskatt även om de tillhandahålls gratis, medan yrkandet i den andra motionen går ut på att publikationer som åtnjuter befrielse från mervärdeskatt också skall ha rätt till återbetalning av reklamskatt. Motiveringen är främst att vissa periodiska publikationer, som på grund av sitt särskilda syfte undantagits från mervärdeskatt, på grund av det vidgade annonsbladsbegreppet kommer att få erlägga reklamskatt utan rätt till återbetalning. Detta gäller bl. a. av politiska partier utgivna lokala informationstidningar.
Mervärdeskattelagens undantagsbestämmelser för periodiska publikationer omfattar två grupper, nämligen dels medlemsblad, dels tidningar som företräder vissa särskilt angivna typer av ideella organisationer, bland dem de politiska partierna. De publikationer som åtnjuter undantag från mervärdeskatten var från början också undantagna från annonsskatt. I samband med reklamskattens införande slopades denna undantagsbestämmelse eftersom återbetalningsreglerna ändå skulle medföra att - utom i något undantagsfall för medlemsblad med osedvanligt hög annonsomsättning - skatt inte skulle erläggas. Tanken var därvid inte att slopa rätten till återbetalning för någon av de mervärdeskattefria publikationerna. Det vidgade annonsbladsbegreppet har såvitt utskottet känner till inte skärpt beskattningen för medlemsbladen, eftersom dessa normalt inte blir att anse som annonsblad på grund av att de inte anses tillhandahållna gratis utan mot ersättning genom medlemsavgifterna. Ändringen har däremot skapat de i motionerna påtalade effekterna för vissa av de ideella organisationernas publikationer. Då sådana följder inte varit avsedda förordar utskottet att förhållandet rättas till genom att ett undantag från beskattningen görs för annonser i de här avsedda ideella organisationernas periodiska publikationer.
Utskottet är medvetet om att den förordade skattefriheten kan skapa vissa risker för att ideella organisationer försöker förbättra sin ekonomi genom att ställa sig som utgivare av mera renodlade annonsblad. Som förutsättning för att en publikation i reklamskattehänseende skall anses som organ för ideell organisation bör därför gälla att publikationen genom annat innehåll än annonser väsentligen framstår som organ för organisationen. Utskottets förslag föranlederändring i 4 S reklamskatteförordningen. Genom vad utskottet sålunda förordat torde berörda yrkanden i motionerna 441 och 1091 vara tillgodosedda.
Beskattningen av annonsbilagor
I motionen 1091 påtalas även en annan bristfällighet i lagstiftningen som
enligt utskottets mening också bör avhjälpas utan dröjsmål. Av ett rättsfall
SkU 1975:12
1974 framgår att annonsbilaga som trycks av annan än utgivaren av huvudpublikationen inte skall beskattas, eftersom bilagan enligt reklamskatteförordningen skall betraktas som annons och icke som reklamtrycksak och den som trycker bilagan alltså inte är utgivare av den publikation i vilken annonsen införs. Eftersom någon skattefrihet för annonsbilagor utom i vad de avser den publikation som de bifogas aldrig varit avsedd förordar utskottet att även denna detalj korrigeras genom ändringar i 5 och 6 §§ och anvisningarna till 1 §.
Undantagsreglerna för reklamtrycksaker
Vid den revidering av reklamskattereglerna som genomfördes föregående år var en av huvudfrågorna hur det skattepliktiga varuområdet för reklamtrycksaker skulle avgränsas. Reklamtrycksakerna har utan tvivel varit det område inom reklamskatten som erbjudit de största problemen, och anledningen härtill har delvis varit att tryckerierna, som inte svarar för trycksakernas utformning, är skattskyldiga. Enligt de tidigare reglerna ålåg det tryckerierna i viss mån att bedöma i vilken omfattning de hos dem beställda trycksakerna innehöll säljargument, och denna utformning av bestämmelserna ledde till en i jämförelse med övriga punktskatteområden onormalt hög frekvens av förhandsbeskedsärenden, som ofta var svårbedömda utan att därför vara av någon större ekonomisk betydelse för trycksaksbeställaren, men väl i många fall för tryckeriet. De nya reglerna som gäller fr. o. m. september 1974 innebär i huvudsak att undantagen begränsats till föremål med självständigt bruksvärde, tekniska hjälpmedel som fakturor och etiketter, kalendrar, jubileumsskrifter och skrifter av vetenskapligt innehåll, bruksanvisningar och andra trycksaker som avser den vara de skall åtfölja samt trycksaker som utgör intern information eller information till återförsäljare. Ändringen innebar den skärpningen att prislistor, tekniska produktbeskrivningar m. m. - som tidigare varit undantagna om de inte alls eller i ringa mån innehöll säljargumentering - blir beskattade om de är avsedda för konsumenter. Som konsumenter räknas därvid även industrier, verkstäder, lantbrukare m. 11. i fråga om varor de köper för sin verksamhet.
Med anledning av denna skärpning yrkas i motionen 1036 den ändringen av reklamskatteförordningen att sådan affärsteknisk information som tidigare var undantagen skall befrias från skatt. Ett motsvarande yrkande framförs i motionen 1091, men där förordar motionärerna i stället att undantaget för information till återförsäljare skall vidgas till att avse information till näringsidkare. De gör gällande att skärpningen framstår som både sakligt och skattemässigt omotiverad, medan i den förstnämnda motionen bl. a. åberopas att de avsedda prislistorna m. m. i normalt språkbruk inte betraktas som reklam. 1 båda motionerna åberopas reklamutredningens överväganden till stöd för yrkandena.
Utskottet vill med anledning av dessa motioner först framhålla att även
SkU 1975:12
om åtskiliga bestämmelser i reklamskatteförordningen fortfarande bygger på reklamutredningens förslag så har utvecklingen medfört så väsentliga avsteg från de här angivna riktlinjerna att man knappast längre kan tala om något närmare samband mellan den gällande lagstiftningen och utredningens överväganden. Det förtjänar också framhållas att reklamskatteförordningens definitioner skapar ett reklambegrepp som får anses vara skattemässigt betingat och som därför i åtskilliga avseenden avviker från reklambegreppet i gängse språkbruk. Dessa avvikelser innebär emellertid inte till alla delar att reklamskatteförordningen skulle ha ett väsentligt vidare reklambegrepp än det gängse språkbruket. Man kan som exempel nämna att åtskiliga av de presentartiklar som företag skickar ut, såsom kortlekar, fickalmanackor, pennor m. m., försedda med uppenbar firmareklam, inte uppfattas av mottagaren som något annat än reklam men att sådana varor inte belastas med reklamskatt. Om man hade valt den andra tekniska lösningen som diskuterades i reklamutredningen, nämligen att ta ut en procentuell avgift på det som företagen skulle bokföra på särskilt reklamkonto, hade det närmast framstått som orimligt att inte beskatta kostnaderna för sådana presentartiklar. Reklamskattereglerna har främst utformats så att beskattningen kan fungera, och reklamkonsumenterna får inom vissa gränser finna sig i de fördelar och nackdelar som betingas därav. En väsentlig fördel för beskattningsmyndigheten har varit att de beslutade inskränkningarna av undantagsreglerna bidragit till att antalet förhandsbeskedsärenden under de första månaderna 1975 sjunkit till mindre än hälften av antalet sådana ärenden under samma tid föregående år. Mot denna bakgrund synes det utskottet ligga närmare till hands att överväga ett slopande av undantaget för information till återförsäljare än att vidga omfattningen genom att låta all information till näringsidkare bli fri. Åtgärden skulle emellertid skapa nya orättvisor och gränsdragningsproblem. Landstingen bedriver i sin sjukvårdande verksamhet ingen näring, och följaktligen skulle allt informationsmaterial rörande sjukvårdsutensilier beskattas, medan däremot information till spelhallar om automatbingo skulle gå fri. Om informationen till återförsäljare och den interna informationen kan självfallet sägas att de utgör ett led i marknadsföringen och följaktligen skall ses som avsättningsfrämjande åtgärder som bör kunna beskattas på minst lika goda grunder som den konsumentinformation som utskottet behandlat i det föregående. Med hänsyn till att de nya undantagsreglerna endast tillämpats en kortare tid är utskottet inte berett att nu förorda någon skärpning, men utskottet är än mer främmande för tanken att utvidga undantagsreglerna genom att återgå till det tidigare läget. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkandena i motionerna 1036 och 1091 om ändrade undantagsregler för reklamtrycksaker.
SkU 1975:12
14 Undantag från annonsskatt för uppgifter i telefonkatalog samt reklamskattebefrielse för idrottsföreningar
Utskottet behandlar slutligen två reklamskattemotioner av mera begränsad räckvidd. I motionen 1082 yrkas att skatt inte skall utgå på kompletterande uppgifter i telefonkatalogen utan reklamkaraktär medan motionären i motionen 1094 anser att idrottsföreningar bör befrias från reklamskatt för sin reklamförsäljning.
Vad gäller uppgifter i telefonkatalogen får utskottet med hänvisning till den inledningsvis lämnade redogörelsen erinra om att regeringen föregående år föreslog ett sådant undantag. Med anledning av förslaget begärde en privat utgivare av en speciell telefonkatalog som tillämpar samma principer som televerket i fråga om textuppgifter och annonser att undantaget skulle utvidgas till att omfatta inte bara televerkets telefonkatalog utan alla telefonkataloger och handelskalendrar. Utskottet fann då starka skäl för att inte rucka på huvudregeln för annonsbeskattningen att alla meddelanden och uppgifter som mot vederlag införs i en publikation eller annan trycksak skall - oavsett innehåll och beställare - anses vara skattepliktig annons. Då utskottet inte funnit anledning ändra sin ståndpunkt i denna fråga avstyrker utskottet yrkandet i motionen 1082.
I fråga om idrottsföreningars reklam vill utskottet än en gång upprepa vad utskottet i många olika sammanhang tidigare anfört att främjandet av i och för sig behjärtansvärda ändamål främst bör ske genom direkta bidrag och inte genom undantag vid beskattningen. Reklamutbudet i samband med idrottstävlingar har också fått så stora proportioner att ett undantag från beskattningen för denna del av reklamen skulle medföra störningar från konkurrenssynpunkt. Utskottet avstyrker följaktligen yrkandet i motionen 1094.
Slutligen föreslår utskottet vissa ändringar i förordningen enligt de nya grundlagsbestämmelserna.
Utskottet hemställer
1. beträffande avveckling av reklamskatten att riksdagen avslår
1. motionen 1975:1,
2. motionen 1975:427 i denna del;
2. bet raff ande översyn av mervärdeskatten på periodiska publikationer att riksdagen avslår motionen 1975:427 i denna del;
3. beträffande avveckling av reklamskatten på reklamtrycksaker att riksdagen avslår motionen 1975:686;
4. beträffande undantag frän reklamskatt för viss konsumentupplysning att riksdagen avslår motionen 1975:440;
5. beträffande reklamskatten för vissa tidningar och annonsbilagor
1. att riksdagen med anledning av motionen 1975:441 och motionen 1975:1091 punkterna 1 och 3 antar följande
SkU 1975:12
15 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1972:266) om skatt på annonser och reklam
Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1972:266) om skatt på annonser och reklam dels att i 8 och 29 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att i 32 § orden "Kungl. Majit” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att i 1 § och i anvisningarna till 14 § ordet ”förordning” skall bytas ut mot ”lag”,
dels att rubriken till förordningen samt 4-6 §§ och punkten 1 av anvisningarna till 1 § skall ha nedan angivna lydelse.
Lag om skatt på annonser och reklam
Nuvarande lydelse
Skatteplikt föreligger ej för annons
i
1. publikation som ges ut på främmande språk för spridning huvudsakligen utomlands,
2. publikation eller bilaga till publikation, när annonsen avser endast publikationen eller annat nummer av denna eller, i fråga om bok, annan bokutgivning av samme förläggare,
5. reklamtrycksak, när annonsen avser utgivarens egen verksamhet.
Skatteplikt föreligger för reklamtrycksak och, om ej annat följer av 6 §, för reklam som återges
1. i s. k. ljustidning, i eller i anslutning till trafikmedel, butikslokal, sportanläggning, teater eller liknan -
Föreslagen lydelse
§
Skatteplikt föreligger ej för annons
i
1. periodisk publikation som väsentligen framstår som organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, miljövårdande, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller attföreträda handikappade eller arbetshindrade medlemmar,
2. publikation som ges ut på främmande språk för spridning huvudsakligen utomlands,
3. publikation eller bilaga till publikation, när annonsen avser endast publikationen eller annat nummer av denna eller, i fråga om bok, annan bokutgivning av samme förläggare,
4. reklamtrycksak, när annonsen avser utgivarens egen verksamhet.
§
Skatteplikt föreligger, om ej annat följer av 6 §, för reklamtiycksak och för reklam som återges
1. i s. k. ljustidning, i eller i anslutning till trafikmedel, butikslokal, sportanläggning, teater eller liknan -
SkU 1975:12
16 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
de lokal, på fastighet eller allmän plats eller på annat motsvarande sätt,
2. genom visning av film eller återgivning av ljud.
de lokal, på fastighet eller allmän plats eller på annat motsvarande sätt,
2. genom visning av film eller återgivning av ljud.
Skatteplikt föreligger ej för reklam
som avses i
1. 5 § 1, om fråga är om reklam i eller utanför företags butikslokal, arbetsplats, trafikmedel eller liknande och reklamen avser företaget, dess verksamhet eller utrymmet för reklamen,
2. 5 § 2, om reklamen avser kommande verksamhet av det slag som bedrives där reklamen offentliggöras.
Skatteplikt föreligger ej för
1. reklamtrycksak, som är avsedd all ingå som bilaga i annan publikation än reklamtrycksak, när reklamen avser endast publikationen eller annat nummer av denna eller, ifråga om bok, annan bokutgivning av samme förläggare,
2. reklam som avses i 5 § 1, om fråga är om reklam i eller utanför företags butikslokal, arbetsplats, trafikmedel eller liknande och reklamen avser företaget, dess verksamhet eller utrymmet för reklamen,
3. reklam som avses i 5 § 2, om reklamen avser kommande verksamhet av det slag som bedrives där reklamen offentliggöres.
Anvisningar
till 1 §
1. Meddelande anses som reklam även när meddelandet innefattar erbjudande om inköp eller motsvarande.
Med avsättning förstås försäljning eller annan omsättning som normalt sker mot vederlag.
Bilaga till annan publikation än reklamtrycksak anses som annons i publikationen.
1. Meddelande anses som reklam även när meddelandet innefattar erbjudande om inköp eller motsvarande.
Med avsättning förstås försäljning eller annan omsättning som normalt sker mot vederlag.
Bilaga till annan publikation än reklamtrycksak anses som självständig tiycksak och dessutom som annons i publikationen.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1975. Äldre lydelse av 4 § gäller för annons i publikation som utgivits före ikraftträdandet.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen (1972:266) om skatt på annonser och reklam skall hänvisningen vid ikraftträdandet av denna lag i stället avse lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam.
SkU 1975:12
2. att riksdagen avslår
1. motionen 1975:441,
2. motionen 1975:1091 punkterna 1 och 3,
till den del motionerna inte tillgodosetts genom vad utskottet hemställt under 5.1;
6. beträffande undantagsreglerna för reklamtrycksaker att riksdagen avslår
1. motionen 1975:1036,
2. motionen 1075:1091 punkten 2;
7. beträffande reklamskatt pä vissa uppgifter i telefonkatalogen att riksdagen avslår motionen 1975:1082;
8. beträffande befrielse från reklamskatt för idrottsföreningar att riksdagen avslår motionen 1975:1094.
Stockholm den 18 mars 1975
På skatteutskottets vägnar TAGE MAGNUSSON
Nä/varande: herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred* (c), Kristenson (s), Josefson (c), Carlstein* (s), Wikner (s), Sundkvist (c), Westberg i Hofors (s), fru Normark (s), herrar Hallenius (c), Lundgren (s), Träff (m), Boström (s), Hörberg (fp) och Johansson i Malmö (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation
av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Josefson (c). Sundkvist (c), Hallenius (c), Träff (m) och Hörberg (fp) som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet vill” och på s. 13 slutar med ”för reklamtrycksaker” bort ha följande lydelse: Som utskottet redan har framhållit innebar de ändringar i beskattningen av reklamtrycksaker, som trädde i kraft den 1 september 1974, att näringslivet fick sina reservdelskataloger, prislistor m. m. beskattade trots att dessa inte innehåller någon som helst reklam i vanlig mening. Jämfört med de tidigare reglerna innebar ändringen en utvidgning av beskattningsområdet, som har medfört ökade kostnader.
De trycksaker som det här är fråga om är genomgående avsedda för avnämare inom industri och handel samt för statliga och kommunala inrättningar. De riktar sig endast i undantagsfall till allmänheten. Är de avsedda för återförsäljare, blir de under alla förhållanden befriade från skatt. De betraktas i normalt språkbruk inte heller som reklam.
Trycksaker av detta slag kan inte heller betraktas som substitut för tid -
SkU 1975:12
ningsannonser. Det innebär därför inte något avsteg från konkurrensneutraliteten, om de befrias från reklamskatt.
Mot den här angivna bakgrunden tillstyrker utskottet att prislistor, reservdelskataloger m. m. befrias från reklamskatt i huvudsaklig överensstämmelse med yrkandena i motionerna 1975:1036 och 1975:1091. dels att utskottet under punkten 6 bort hemställa
6. att riksdagen med bifall till motionerna 1975:1036 och 1975:1091, punkten 2, antar följande
Förslag till Lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, att punkten 2 av anvisningarna till 1 § skall ha nedan angivna lydelse:
Anvisningar till 1 §
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. Som trycksak eller liknande.
Som reklamtrycksak anses icke trycksak som avser viss vara och skall åtfölja denna vid försäljning eller motsvarande, såsom garantisedel, bruksanvisning eller instruktionsbok. Som reklamtrycksak anses icke heller trycksak av innehåll som enbart utgör information till återförsäljare eller representanter eller intern information till anställda, medlemmar eller delägare eller trycksak som huvudsakligen är att anse som kalender, jubileumsskrift eller liknande eller som har huvudsakligen historiskt, tekniskt, ekonomiskt eller annat vetenskapligt innehåll.
Som reklamtrycksak anses icke trycksak som avser viss vara och skall åtfölja denna vid försäljning eller motsvarande, såsom garantisedel, bruksanvisning eller instruktionsbok. Som reklamtrycksak anses icke heller trycksak av innehåll som enbart utgör affä iste knisk information om priser, produkter, sortiment eller motsvarande, information till återförsäljare eller representanter eller intern information till anställda, medlemmar eller delägare eller trycksak som huvudsakligen är att anse som kalender, jubileumsskrift eller liknande eller som har huvudsakligen historiskt, tekniskt, ekonomiskt eller annat vetenskapligt innehåll.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1975.
SkU 1975:12
19 Särskilt yttrande
av herrar Magnusson i Borås (m), Träff (m) och Hörberg (fp):
Den hårda kritik, som redan under remissbehandlingen riktades mot reklamutredningens förslag om införande av reklamskatt, har under tillämpningen visat sig vara fullt befogad. Detta bevisas inte minst av att regeringen under den korta tid som skatten tillämpats varit nödsakad att föreslå flera ändringar i förordningen. Fortfarande kvarstår svåra tolkningsfrågor och det torde inte råda tvivel om att den rättssäkerhet, som medborgarna har rätt att kräva, knappast blir uppfylld när det gäller uttagande av ifrågavarande skatt. Skatteintäkten är inte heller av den storleksordning, som kan motivera allt det merarbete som den förorsakar såväl beskattningsmyndigheten som näringslivet. Det torde knappast finnas någon beskattningsform, som från arbetssynpunkt är så betungande som denna.
Moderata samlingspartiet och folkpartiet har såväl vid skattens införande som årligen yrkat på dess borttagande. Vi har fortfarande denna principiella uppfattning, men vi nöjer oss i år med detta yttrande, då vi inte kunnat vinna sådan anslutning för vårt avvecklingsyrkande att det finns förutsättning för bifall i riksdagen. För att emellertid kunna nå resultat i en delfråga har vi i en reservation yrkat bifall till ett yrkande som framförts i tvenne motioner om borttagande av skatten på bl. a. vissa prislistor, kataloger m. m.
GOTAB 75 9072 S Stockholm 1975