Bet. 1975:SkU19

Skatteutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:58 om ändring i fråga om den skattemässiga behandlingen av vissa gruppsjukförsäkringar

Typ: Betänkande
Datum: 1975-04-15
Källa: data.riksdagen.se

Skatteutskottets betänkande nr 19

SkU 1975:19

Nr 19

Propositionen

I propositionen 1975:58 har regeringen - efter föredragning av statsrådet Sträng - föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

I propositionen föreslås av tekniskt-administrativt skäl ändring i rutinerna för bestämmande av högsta försäkringsersättning som kan utgå för skattefrihet för förmån av kollektivavtalsbunden gruppsjukförsäkring (AGS).

Författningsförslaget Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives att 32 i; 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 8

3 m o m.‘ Såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader, såsom:

utlandstillägg och därmed likställda förmåner för utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet; förvaltningskostnadsbidrag och anslag till andra expenser; å stat uppförd häst- och båtlega;

till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna tjänstehästar; resekostnads-

och traktamentsersättning; kostnadsersättning för vård av person i enskilt familjehem; ägande i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för underskott, som kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår till täckande av därmed avsedda utgifter.

1 Senaste lydelse 1974:867.

I Riksdagen 1975. 6 sami. Nr 19

SkU 1975:19

2 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vad i forsta stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om motsvarande kostnadsersättning som anvisats av kommun eller skogsvårdsstyrelse. Riksskatteverket må därjämte, när skäl därtill äro, förklara att vad i forsta stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om motsvarande ersättning, som anvisats av annan offentlig institution. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Förmånen av fri sjukvård eller fri Förmånen av fri sjukvård eller fri

tandvård, så ock av fri grupplivfor- tandvård, så ock av fri grupplivför -

säkring upptages icke såsom intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits på grund av statlig eller på grund av kommunal eller enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gälla för befattningshavare i statens tjänst,skall dock förmånen upptagas såsom intäkt till den del den utgått efter förmånligare grunder än de för nämnda befattningshavare gällande. Förmån av fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer upptages ej såsom intäkt, om de ersättningar som kunna utgå på grund av försäkringen icke överstiga av riksskatteverket för varje kalenderår fastställda belopp.

säkring upptages icke såsom intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits på grund av statlig eller på grund av kommunal eller enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gälla för befattningshavare i statens tjänst,skall dock förmånen upptagas såsom intäkt till den del den utgått efter förmånligare grunder än de för nämnda befattningshavare gällande. Förmån av fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer upptages ej såsom intäkt, om de ersättningar som kunna utgå på grund av försäkringen icke överstiga av regeringen för varje kalenderår fastställda belopp.

Såsom intäkt upptages ej heller förmån av mindre värde, som utgått i annat än penningar, därest förmånen kan antagas icke vara avsedd att utgöra direkt vederlag för utfört arbete.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1976 års taxering. Äldre bestämmelser gäller vid 1975 års taxering och vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.

Utskottet

Enligt huvudprinciperna för försäkringsbeskattningen är premier för pensionsförsäkringar (P-försäkringar) fullt avdragsgilla och utfallande försäk -

SkU 1975:19

ringsbelopp skattepliktiga, medan däremot premier för andra livförsäkringar, s. k. kapitalförsäkringar (K-försäkringar, dvs. andra livförsäkringar) är avdragsgilla endast inom ramen för det s. k. försäkringsavdraget, högst 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för makar gemensamt, och utfallande försäkringsbelopp skattefria. Sjuk-och olycksfallsförsäkringar m. fl. behandlas i allmänhet som K-försäkring. Om sjuk- eller olycksfallsförsäkring tagits i samband med tjänst skall emellertid försäkringen i princip behandlas som P-försäkring under förutsättning att detta förhållande anmäls till försäkringsbolaget.

Arbetstagarnas förmån av kollektivavtalsbunden gruppsjukförsäkring (AGS) har - trots sitt samband med tjänsten - konstruerats som en Kförsäkring. Den skattemässiga behandlingen av förmånen reglerades 1972 i samband med tillkomsten av försäkringen, och reglerna fick sin nuvarande utformning 1974 (prop. 1974:90, SkU 1974:30). Bestämmelserna utgör ett avsteg från principerna för försäkringsbeskattningen och innebär - som ett provisorium i avvaktan på livförsäkringsskattekommitténs ställningstaganden - att förmånen av arbetsgivarens premiebetalning inte skall beskattas, om de ersättningar som kan utgå på grund av försäkringen inte överstiger de belopp som riksskatteverket fastställer för varje kalenderår.

Som framgår av propositionen sammanhänger AGS-försäkringens och beskattningsreglernas nuvarande konstruktion bl. a. med utformningen av sjukpenningen från den allmänna försäkringen. I samband med omläggningen av den obligatoriska sjukförsäkringen 1973 (prop. 1973:46, SfU 1973:21)framhöll chefen för socialdepartementet bl. a.(prop. s. 104) att någon anledning inte kunde anses föreligga att kompletterande sjukersättning skulle utgå vid korttidssjukdom, eftersom sjukpenningen från den allmänna försäkringen i dess nya utformning skulle ge så hög kompensationsnivå som 90 %, och att kompletterande ersättning borde få förekomma endast efter en karenstid av minst 30 dagar. En riktpunkt för kompensationsnivån i dessa fall borde vara, anfördes det, att kompletteringsförmåner och sjukpenning inte tillsammans ger högre ersättning för inkomstbortfallet än omkring 95 %, varvid, om kompletteringsförmånerna är skattefria, hänsyn givetvis måste tas till detta.

Med anledning av omläggningen av den obligatoriska sjukförsäkringen träffade SAF och LO överenskommelse om ändringar i AGS-försäkringen i syfte att anpassa den efter de nya riktlinjerna. Enligt överenskommelsen skulle ersättning utgå under sjukpenningtid med högst 3 kr. för dag och under förtidspensionstid med 100-715 kr. för månad.

I prop. 1974:90 anförde föredraganden bl. a. att överenskommelsen innebar att ersättningen på grund av AGS-försäkringen tillsammans med andra förmåner i stort låg inom ramen för kompensationsnivån 95 % av inkomstbortfallet efter skatt beräknad på den del av inkomsten som högst uppgår till 7,5 basbelopp. Enligt hans mening utgjorde den nya överenskommelsen mellan SAF och LO i sig inte någon anledning att frångå tidigare ställ -

SkU 1975:19

ningstagande i frågan om den skattemässiga behandlingen av den förmån som består i att arbetsgivaren betalar premien men underströk nödvändigheten av att de avtalade ersättningarna på grund av försäkringen granskas vid förändring av skattebelastningen på såväl den statliga som den kommunala sidan. Föredraganden anförde, att den situationen givetvis inte fick uppkomma, att kompletteringsförmåner och ersättning enligt lagen om allmän försäkring tillsammans gav en högre kompensationsnivå än 95 %, och att det ankom på försäkringsinspektionen att övervaka att så inte kunde bli fallet. Av dessa och andra skäl föreslogs i propositionen, att riksskatteverket efter samråd med försäkringsinspektionen och arbetsmarknadens huvudorganisationer för varje år skulle fastställa de högsta ersättningar som får utgå för försäkringar av typen AGS utan att skattskyldighet inträder. Skatteutskottet (SkU 1974:32) tillstyrkte propositionen, som också godtogs av riksdagen.

Riksskatteverket har med ledning av dessa uttalanden fastställt gränsbelopp för ersättning under förtidspensionstid i sina anvisningar angående beskattning av förmåner av fri kollektiv gruppsjukförsäkring. I propositionen konstateras att gränsbeloppen för kalenderåret 1975 i vissa inkomstlägen understiger vad som skall utgå enligt den mellan SAF och LO träffade överenskommelsen och att kompensationsnivån i vissa fall blir för hög, upp till 99,2 % eller i kronor räknat högst 38 kr. utöver kompensationsnivån 95 96.

Enligt föredragandens uppfattning bör skattebestämmelserna för AGS modifieras något. Bakgrunden härtill är bl. a. att en omräkning av ersättningsbeloppen med täta mellanrum skulle orsaka stora administrativa besvär och kostnader för det försäkringsbolag som handhar AG^, och de ändringar i inkomstskattehänseende som är att vänta inom kort påverkar åter beräkningarna. Fortfarande bör samma princip gälla, nämligen att kompensationen inte flr överstiga 95 %. Om så skulle ske, exempelvis för en kortare tid och i några ersättningslägen, bör emellertid detta enligt föredragandens uppfattning kunna tolereras med hänsyn till de nyss påtalade administrativa nackdelarna med alltför täta omläggningar av försäkringsbeloppen. Vidare bör det av praktiska skäl även i fortsättningen finnas möjlighet att efter den angivna karenstiden av minst 30 dagar schablonmässigt ge en kompletteringsförmån av högst 3 kr. per dag skattefritt. I propositionen berörs också karenstiden för ersättning under sjukpenningtid. Efter samråd med chefen för socialdepartementet anser föredraganden det godtagbart att reglerna om en absolut karenstid av 30 dagar fär den innebörden att ersättning, på sätt angivits i försäkringsvillkoren, skall kunna lämnas för tid fr. o. m. åttonde dagen räknat fr. o. m. insjuknandedagen om sjukperioden varat utöver karenstiden om 30 dagar.

Med hänvisning till det anförda hemställs i propositionen att de gränsbelopp för ersättning från AGS, som skall gälla för skattefrihet för förmånen av fri försäkring, i fortsättningen fastställs av regeringen och inte av riks -

SkU 1975:19

skatteverket, eftersom hänsyn måste tas också till omständigheter av annat slag än sådana som riksskatteverket kan beakta.

Utskottet vill framhålla att - som framgår av redogörelsen i propositionen - kritik kan riktas mot den konstruktion som gäller beträffande beskattningen av AGS-försäkringar. Utskottets inställning till denna fråga har nu liksom tidigare varit att beskattningsfrågan bör lösas på samma sätt som för annan ersättning för inkomstbortfall och för P-försäkringar, så att utfallande AGS-ersättningar beskattas, och utskottet har starka betänkligheter mot definitiva skattelättnader för så avsevärda pensionsbelopp som här kan utgå. Eftersom beskattningsfrågan hänger nära samman med försäkringsbeskattningens utformning i andra hänseenden har utskottet emellertid hittills inte velat föregripa livförsäkringsskattekommitténs arbete med dessa frågor och godtagit nuvarande beskattningskonstruktion som ett provisorium. Som föredraganden framhåller i propositionen har emellertid förutsättningen för detta provisorium varit att de ersättningar som kan utgå på grund av försäkringen fortlöpande räknas om, så att kompensationsnivån inte överstiger de riktpunkter som fastlades i samband med 1973 års sjukförsäkringsreform.

Enligt vad utskottet erfarit avser organisationerna att räkna om ersättningarna fr. o. m. 1976, och utskottet förutsätter att de belopp som kan utgå därvid bringas i överensstämmelse med vad som från försäkringsteknisk synpunkt är acceptabelt. Med hänsyn till de särskilda omständigheter som föreligger vill utskottet därför inte motsätta sig att försäkringsförmånen tills vidare kvarstår som skattefri.

Eftersom livförsäkringsskattekommitténs förslag numera kan förväntas inom en inte alltför avlägsen framtid, anser utskottet emellertid att frågan t. v. kan lösas på ett från praktisk synpunkt mer ändamålsenligt sätt än hittills genom regler som samtidigt bättre överensstämmer med den restriktivitet gentemot fullmakter i skattelagstiftningen som den nya grundlagen ger uttryck för. Den ändring utskottet föreslår innebära» ifrågavarande försäkringsförmåner undantas från beskattning utan att villkoren härför anges i författningstexten. Utskottet utgår då givetvis från att organisationerna anpassar försäkringen efter de förutsättningar som gäller för skattefriheten och att försäkringsinspektionen liksom hittills övervakar att riktlinjerna för försäkringen efterlevs. I sammanhanget vill utskottet än en gång understryka vad som anförts angående bestämmelsernas provisoriska karaktär.

Utskottet hemställer

att riksdagen antar vid propositionen 1975:58 fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den ändringen att 32 8 3 mom. erhåller följande såsom utskottetsförslag betecknade lydelse:

SkU 1975:19

6 Regeringens förslag Utskottets förslag

32 S

3 mom. Såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader, såsom:

till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna tjänstehästar;

resekostnads- och traktamentsersättning; kostnadsersättning för vård av person i enskilt familjehem; ägande i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för underskott, som kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår till täckande av därmed avsedda utgifter.

Vad i första stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om motsvarande kostnadsersättning som anvisats av kommun eller skogsvårdsstyrelse. Riksskatteverket må därjämte, när skäl därtill äro, förklara att vad i första stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om motsvarande ersättning, som anvisats av annan offentlig institution. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Förmånen av fri sjukvård eller fri Förmånen av fri sjukvård eller fri tandvård, så ock av fri grupplivför- tandvård, så ock av fri grupplivförsäkring upptages icke såsom intäkt, säkring upptages icke såsom intäkt,

oavsett om förmånen åtnjutits på oavsett om förmånen åtnjutits på

grund av statlig eller på grund av grund av statlig eller på grund av

kommunal eller enskild tjänst. Har kommunal eller enskild tjänst. Har

sådan förmån åtnjutits på grund av sådan förmån åtnjutits på grund av

enskild tjänst och utgått efter vä- enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än sentligt förmånligare grunder än

som gälla för befattningshavare i sta- som gälla för befattningshavare i statens tjänst, skall dock förmånen upp- tens tjänst,skall dock förmånen upptagas såsom intäkt till den del den tagas såsom intäkt till den del den

utgått efter förmånligare grunder än utgått efter förmånligare grunder än

de för nämnda befattningshavare de för nämnda befattningshavare

gällande. Förmån av fri gruppsjuk- gällande. Förmån av fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fast- försäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbets- ställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer marknadens huvudorganisationer

upptages ej såsom intäkt, om de er- upptages ej såsom intäkt.

sättningar som kunna utgå på grund av försäkringen icke överstiga av rege -

SkU 1975:19

7 R ege ringens förslag Utskottets förslag

ringen /or varje kalenderår fastställda belopp.

Såsom intäkt upptages ej heller förmån av mindre värde, som utgått i annat än penningar, därest förmånen kan antagas icke vara avsedd att utgöra direkt vederlag för utfört arbete.

Stockholm den 15 april 1975

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Kristenson (s), Johansson i Jönköping (s), Josefson (c), Carlstein (s), Mundebo (fp), Wikner (s), Sundkvist (c), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö (c), fru Normark* (s), herrar Hallenius (c). Boström (s) och fru Troedsson (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 75 9342 S Slockholm 197S