Skatteutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:86 om viss avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för kostnader för arbetskläder jämte motioner

Skatteutskottets betänkande nr 28

SkU 1975: 28

Nr 28

Skatteutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975: 86 om viss avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för kostnader för arbetskläder jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975: 86 har regeringen — efter fördragning av statsrådet Sträng — föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

I propositionen föreslås att avdragsrätten för kostnader för arbetskläder skall utvidgas under en period av tre år. Under denna tid avses arbetstagare och arbetsgivare träffa avtal om att arbetsgivarna i fortsättningen skall tillhandahålla sådana kläder kostnadsfritt. Kostnader för s. k. skyddsutrustning och för skyddskläder skall enligt förslaget få dras av utan beloppsbegränsning. För andra arbetskläder föreslås en avdragsrätt enligt schabloner. De nya reglerna avses skola tillämpas vid 1976—1978 års taxeringar.

Författningsförslaget Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrives att till anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall fogas en ny punkt, 5, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar till 33 §

5. Vid 1976—1978 ärs taxeringar gäller följande.

Avdrag medgives skattskyldig för kostnader för skyddsutrustning och skyddskläder som har varit nödvändiga för arbetets fullgörande. Med skyddsutrustning avses bland annat hjälm, skyddsglasögon, hörselskydd och skodon

1 Riksdagen 1975. 6 sami. Nr 28

kU 1975:28

2 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

med stålhätla. Med skyddskläder avses sådana kläder, som har särskilda skyddsegenskaper mot frätande ämnen, mekaniska skador eller mot väta, värme eller kyla som i huvudsak har andra orsaker än klimatförhållandena.

Skattskyldig som på grund av sitt arbete har haft icke oväsentlika kostnader utöver det normala för andra arbetskläder än sådana som avses i andra stycket är i anledning härav berättigad till avdrag med 300 kronor för år räknat. Avdrag medgives endast om de ökade kostnaderna beror på att arbetskläderna på grund av arbetets beskaffenhet utsattes för starkt slitage, kraftig nedsmutsning eller annars förbrukas osedvanligt snabbt.

Riksskatteverket fastställer årligen förteckning över yrkesgrupper som kan anses ha kostnader enligt tredje stycket.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts motionen 1975: 2098 av herr Åkerlind (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att de föreslagna avdragsreglerna inte skall tidsbegränsas och att vad som i övrigt anförs i motionen skall ges regeringen till känna.

I detta sammanhang behandlas också de vid riksmötets början väckta motionerna

1975: 236 av herrar Hörberg (fp) och Jonsson i Alingsås (fp) vari hemställs att riksdagen antar följande förslag till ändring i kommunalskattelagen (1928: 370):

SkU 1975:28

3 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att till anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall fogas en ny punkt, betecknad 5, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar till 33 §

5. Avdrag medgives skattskyldig för kostnad för personlig skyddsutrustning, som varit nödvändig i hans förvärvsarbete, såsom hjälm, skyddsglasögon, hörselskydd, skodon med stålhätta o. d. Vidare äger skattskyldig rätt till avdrag för kostnad för skyddskläder, om det kan antagas att han anskaffat kläderna för att så gott som uteslutande använda dem i förvärvsarbetet. Med skyddskläder avses sådana kläder, som har särskilda skyddsegenskaper mot frätande ämnen samt mot väta, värme och kyla som icke är orsakad enbart av naturliga klimatiska förhållanden. Avdrag medgives även för väsentliga merkostnader som skattskyldig på grund av förvärvsarbetets art fått vidkännas för anskaffning, underhåll och rengöring av andra arbetskläder än skyddskläder. Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår för arbetstagare i olika yrkesgrupper storleken av det avdrag för merkostnader som får göras.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall tillämpas första gången vid 1976 års taxering.

1975: 432 av herrar Gustafsson i Säffle (c) och Jonasson (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att ett extra schablonavdrag om 300 kr. medges vid taxeringen för personer som i sitt arbete måste använda skyddskläder och själva får bekosta dessa.

SkU 1975: 28

4 Utskottet

Det förslag om en viss avdragsrätt för arbetskläder m. m., som läggs fram i propositionen, grundar sig på en promemoria från riksskatteverket men har en mer begränsad innebörd än promemorieförslaget. Reglerna i propositionen är — i motsats till verkets förslag — tidsbegränsade och skall gälla endast vid 1976—1978 års taxeringar. Bakgrunden härtill är att frågan enligt departementschefens uppfattning bör kunna lösas på ett betydligt smidigare sätt genom överenskommelser mellan parterna på arbetsmarknaden om skattefria förmåner av fria arbetskläder än genom avdrag vid beskattningen. Avdragsreglerna i propositionen är också mer schabloniserade än verket föreslagit och gäller endast för arbetstagare.

När det gäller skyddsutrustning och skyddskläder skall — i överensstämmelse med verkets förslag — de kostnader som arbetstagaren haft anses avdragsgilla i full utsträckning. Även väsentliga merkostnader för arbetskläder i vanlig mening blir avdragsgilla under vissa förutsättningar men endast i form av ett schablonavdrag på 300 kr. RSV:s förslag innebar en lägre beloppsgräns — 100 kr. — och mer differentierade schabloner.

Till skyddsutrustning och skyddskläder hänförs exempelvis hjälm, skyddshandskar och annat med särskilda egenskaper till skydd mot frätande ämnen, skaderisker i arbetet eller sådan väta, värme eller kyla som i huvudsak beror på arbetsplatsens särskilda beskaffenhet och inte på allmänna klimatförhållanden. Den som haft kostnader för utrustning av detta slag skall således få avdrag härför i full utsträckning.

Vanliga skyddsrockar, overaller m. m. hänförs däremot till övriga arbetskläder, och kostnader härför får liksom hittills normalt inte dras av vid beskattningen. Det föreslagna schablonavdraget på 300 kr. avser i första hand arbetstagare med tyngre arbeten inom yrkesgrupper med avsevärt större klädslitage än andra och kommer i fråga endast om kostnaderna uppgår till minst 300 kr. Avsikten är att riksskatteverket skall upprätta en förteckning över arbetstagargrupper där avdrag kommer i fråga och att avdragsyrkanden från skattskyldiga inom andra grupper skall behandlas tämligen restriktivt.

I motionen 2098 yrkas att de i propositionen föreslagna reglerna inte tidsbegränsas, eftersom det enligt motionärens mening inte är rimligt att skattskyldiga utan förmån av fria arbetskläder ställs utan avdragsrätt efter treårsperiodens utgång, och att kraven på att den skattskyldige skall kunna styrka sina kostnader bör mjukas upp genom ett riksdagsuttalande. I detta sammanhang behandlar utskottet också två vid riksmötets början väckta motioner, nämligen dels motionen 236 med yrkande att riksskatteverkets förslag genomförs och dels motionen 432 med förslag om ett schablonavdrag på 300 kr. för anställda och jordbrukare som själva bekostar skyddskläder.

SkU 1975: 28

5 Förslaget i propositionen får delvis ses mot bakgrund av den kritik som inte minst i riksdagssammanhang riktats mot gällande regler på detta område. Kritiken har gått ut på att merkostnader för arbetskläder m. m. i vissa fall framstår som en direkt omkostnad för inkomsternas förvärvande, och att det förhållandet att avdrag i allmänhet inte medges vid beskattningen leder till en skattemässig olikhet mellan arbetstagare med tämligen likartade förhållanden. Som framgår av propositionen hänger denna olikhet vid beskattningen samman med att vissa förmåner av mindre värde inte inräknas i arbetsinkomsten. Hit hör bl. a. skyddsutrustning, som arbetsgivaren är skyldig att tillhandahålla enligt arbetarskyddsbestämmelserna eller enligt avtal, fria överdrags- eller skyddskläder och förmåner av andra arbetskläder till nedsatt pris. Den som i stället får kontant ersättning för att själv bekosta sina arbetskläder beskattas härför men får normalt inte avdrag för motsvarande kostnader. Riksskatteverkets promemoria visar emellertid att en allmän avdragsrätt för merkostnader för arbetskläder av främst praktiska skäl inte är realiserbar. Som framgår av remissbehandlingen medför även en begränsad, schabloniserad avdragsrätt enligt verkets förslag administrativa problem och strider mot strävandena att förenkla beskattningen. Mot den bakgrunden och med hänsyn till frågans trots allt begränsade betydelse anser utskottet — nu liksom tidigare — att denna rättvisefråga i första hand bör lösas avtalsvägen på sätt som anförs i propositionen. Utvecklingen på arbetsmarknaden har också i stor omfattning gått i denna riktning, och denna tendens skulle givetvis motverkas av en permanent avdragsrätt för arbetskläder. En tidsbegränsad avdragsrätt kan däremot ses som en lämplig stimulans i rätt riktning.

Den i propositionen föreslagna avdragsrätten för arbetskläder är, som redan framhållits, starkt schabloniserad. Detta i förening med att beloppsgränsen är högre än enligt riksskatteverkets förslag tillgodoser i viss mån kritiken vid remissbehandlingen och begränsar i skälig utsträckning frågans räckvidd.

Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet i princip det i propositionen framlagda förslaget. Enligt utskottets uppfattning är därmed de i motionerna 236 och 432 framställda yrkandena i möjligaste mån tillgodosedda. Av det anförda framgår också att utskottet inte kan tillstyrka det i motionen 2098 framställda yrkandet om permanenta regler i detta hänseende. Med anledning av vad som anförs i motionerna vill utskottet emellertid framhålla att skyddsutrustning och skyddskläder i stor utsträckning kan jämställas med arbetsredskap o. d., och att kostnader härför redan är avdragsgilla vid beskattningen. Denna avdragsrätt, som omfattar även egna företagare, kommer givetvis att bestå även vid 1979 och senare års taxeringar när de nu föreslagna reglerna upphört att gälla. Det kan emellertid konstateras, att egenföretagare ställs utanför den föreslagna avdragsrätten för övriga arbetskläder och att

SkU 1975: 28

ifrågavarande beskattningsproblem givetvis inte kan få sin lösning över hela fältet genom avtal på arbetsmarknaden. Denna fråga har emellertid på grund av sin anknytning till beskattningsreglerna om förmåner av mindre värde en generell räckvidd, och problemet för dessa grupper kan aktualiseras i sitt större sammanhang. Utskottet är för sin del inte f. n. berett att i den mer begränsade frågan om arbetskläder gå längre än som föreslagits i propositionen.

Utskottet vill slutligen framhålla, att de anvisningar rörande avdrag för arbetskläder som riksskatteverket kommer att meddela i hög grad kommer att underlätta tillämpningen av bestämmelserna, och att de krav på bevisning som i allmänhet uppställs från beskattningsmyndigheternas sida inte torde medföra särskilda svårigheter när det gäller att bedöma frågan om avdrag för arbetskläder.

Med det anförda tillstyrker utskottet de i propositionen framlagda förslagen och avstyrker motionerna 236, 432 och 2098 i den mån de inte är tillgodosedda.

Utskottet hemställer att riksdagen

1. med bifall till propositionen 1975: 86 antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370);

2. avslår följande motioner, nämligen

a. motionen 1975: 236,

b. motionen 1975: 432,

c. motionen 1975: 2098,

i den mån de inte är tillgodosedda genom vad utskottet ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 13 maj 1975 På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Kristenson (s), Johansson i Jönköping (s), Josefson (c), Carlstein (s), Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling* (s), Westberg i Hofors* (s), fru Normark (s), herrar Hallenius (c), Hörberg (fp) och fru Troedsson (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

KUNQl.BOKTR. STOCKHOLM 1575 750044