Skatteutskottets betänkande med anledning av motioner om slopande av beskattningen av fritt bränsle från egen fastighet

Skatteutskottets betänkande nr 7

SkU 1975:7

Nr 7

Skatteutskottets betänkande med anledning av motioner om slopande av beskattningen av fritt bränsle från egen fastighet

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1975:18 av herrar Stridsman (c) och Johansson i Holmgården (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till sådan ändring i kommunalskattelagen att förmån av fritt bränsle till bostad på jordbruksfastighet undantas från beskattning;

1975:100 av herrar Johansson i Skärstad (c) och Magnusson i Nennesholm (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att beskattningen av fritt bränsle från egen fastighet slopas;

1975:134 av herrar Norrby (c)och Jonasson (c)vari hemställsatt riksdagen beslutar att beskattningen av fritt bränsle från egen fastighet slopas;

1975:237av herr Leuchovius m. fl.(m) vari hemställsatt riksdagen beslutar att utnyttjande av bränsle från egen fastighet ej skall räknas som beskattningsbar inkomst;

1975:312 av herr Börjesson i Falköping (c) vari - under hänvisning till innehållet i motionen 1975:389 - hemställs att riksdagen hos regeringen begär ändring av skattelagarna, innebärande att den skogsägare som för egen och sin familjs räkning använder skog för uppvärmningsändamål skall befrias från skyldigheten att uppta egen skog som naturaförmån och därmed befrias från skyldigheten att skatta för dylik förmån;

1975:701 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring av kommunalskattelagen att värdet av fritt bränsle, som används för uppvärmning av egen bostad, ej upptas till beskattning.

Gällande bestämmelser

Till intäkt av jordbruksfastighet räknas enligt punkt 5 av anvisningarna till 21 ij kommunalskattelagen (1928:370) - KL - bl. a. värdet av skogsprodukter, som skattskyldig tillgodogjort sig för sitt hushåll eller eljest för sin, sin familjs eller övriga hushållsmedlemmars räkning (vedbrand m. ni.).

I 42 i; KL stadgas att värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner

1 Riksdagen 1975. 6 sami. Nr 7

SkU 1975:7

skall beräknas efter ortens pris. Värdet av bränsle från egen jordbruksfastighet skall tas upp till belopp motsvarande vedens värde i upphugget och hemkört skick. I punkt 8 av anvisningarna till 21 S KL utsägs att i fråga om för gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning, som samfällighetens inkomst skall räknas även vad som i natura utdelas till innehavarna av de fastigheter, som har del i samfälligheten. Då inkomsten således beskattas hos samfälligheten foijer därav, att innehavare av fastighet, som har del i sådan samfällighet, inte är skyldig att som intäkt av sin fastighet ta upp vad han uppburit såsom utdelning från samfälligheten, vare sig utdelningen utgått i natura eller i pengar.

Enligt riksskatteverkets länsanvisningar för 1975 års taxering bör värdet av förmån av fritt bränsle till bostad om 1 rum och kök på jordbruksfastighet normalt värderas till 240 kr. inklusive mervärdeskatt i Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt till 200 kr. inklusive moms i övriga län. Om vedspis används skall värdena höjas med 100 resp. 90 kr. Är bostaden större än 1 rum och kök ökas värdet med 100 resp. 90 kr. för varje rum därutöver.

I anvisningarna framhålls att lägre värden än normalt bör godtas, om den skattskyldige gör sammolikt att han tagit ut virke av väsentligt sämre kvalitet än som normalt används för uppvärmning.

Frågans tidigare behandling

Motionsyrkanden om skattefrihet för värdet av fritt bränsle från egen fastighet har vid upprepade tillfällen prövats av riksdagen men avslagits, bl. a. med hänvisning till grundläggande principer för beskattningen. När frågan prövades förra året framhöll skatteutskottet i sitt betänkande SkU 1974:18 följande:

När riksdagen tidigare behandlat liknande motionsyrkanden har till stöd härför åberopats att jordbrukare, som själva avverkar sitt vedbränsle, intar en i beskattningshänseende oförmånlig ställning i förhållande till dem, som kan tillgodose sitt vedbehov med anlitande av lejd arbetskraft, eftersom de sistnämnda kan göra avdrag för arbetslöner med belopp, som motsvarar eller överstiger värdet av bränsleförmånen. Det har vidare framhållits att villaägare, som kostnadsfritt eller mot ringa ersättning förvärvat utskottsvirke för uppvärmningsändamål från ägare av skogsfastighet, inte beskattas för denna förmån. Dessa skenbara orättvisor beror emellertid dels på att värdet av det arbete en skattskyldig lagt ned i egen förvärvsverksamhet anses som skattepliktig inkomst, dels på att den som utfört arbete för egen räkning och därigenom minskat sina levnadskostnader skall beskattas för denna besparing om den uppkommit i näringsverksamhet. Dessa principer tillämpas genomgående vid beskattningen i fråga om uttag av naturaprodukter. Om man från beskattning undantar förmån av fritt bränsle från

SkU 1975:7

egen jordbruksfastighet bryter man inte endast mot grundläggande beskattningsprinciper utan skapar också orättvisor mellan olika kategorier av skattskyldiga.

Med anledning av vad motionärerna anfort rörande angelägenheten av att genom skattelättnader uppmuntra skogs- och miljövårdande åtgärder i form av gallringar vill utskottet endast framhålla att ett slopande av beskattningen av förmån av fritt bränsle knappast är ägnat att i nämnvärd grad främja sådana ändamål och att samhället redan lämnar stöd härför genom statliga bidrag i olika former.

Med hänvisning till energikrisen har motionärerna också framhållit att ett slopande av beskattningen av bränsleförmån skulle stimulera övergången till användning av inhemska bränslen. Utskottet vill i och för sig inte bestrida angelägenheten av ett effektivare utnyttjande av de inhemska energikällorna. För att åstadkomma en sådan utveckling krävs emellertid enligt utskottets uppfattning helt andra och mer genomgripande åtgärder än ett slopande av beskattningen av fritt bränsle. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att enligt uttalande i prop. 1974:69 ett långsiktigt energipolitiskt program f. n. utarbetas inom Kungl. Maj:ts kansli med sikte på att förslag skall kunna föreläggas 1975 års riksdag och att det inom jordbruksdepartementet pågår en granskning av möjligheterna att spara och utvinna energi i samband med avfallshanteringen.

I en till betänkandet fogad reservation tillstyrkte utskottets borgerliga ledamöter sådana ändringar i KL att värdet av fritt bränsle inte skulle upptas till beskattning.

Vid omröstning i kammaren avstyrktes motionerna med 156 röster mot 154.

Utskottet

Enligt bestämmelser i kommunalskattelagen hänförs till intäkt av jordbruksfastighet bl. a. värdet av skogsprodukter, som den skattskyldige tillgodogjort sig för sitt hushåll eller för sin, sin familjs eller personliga tjänares räkning. Värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner skall i första hand beräknas efter ortens pris, dvs. det pris som skulle ha gällt, om den skattskyldige själv köpt produkterna. Bestämmelserna har i praxis tolkats så att förmån av fritt bränsle till bostad på jordbruksfastighet värderats till belopp motsvarande vedens värde i upphugget och hemkört skick.

Av riksskatteverkets länsanvisningar för 1975 års taxering framgår att förmån av fritt bränsle till bostad om ett rum och kök på jordbruksfastighet normalt skall värderas till 240 kr., inklusive mervärdeskatt, i Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt till 200 kr. i övriga län. Om bostaden är större än ett rum och kök skall värdet av bränsleförmånen höjas med 100 resp. 90 kr. för varje rum därutöver. Värdet skall likaledes höjas med 100 resp. 90 kr. om vedspis använts. Kan

SkU 1975:7

den skattskyldige göra sannolikt att ved av väsentligt sämre kvalitet än som normalt används för uppvärmning uttagits, bör enligt länsanvisningarna lägre värden än de ovan nämnda godtas.

I samtliga motioner yrkas att förmån av fritt bränsle från egen fastighet skall undantas från beskattning. I motionerna 100, 134 och 237 yrkas omedelbar lagstiftning i ämnet, medan motionärerna i motionerna 18, 312 och 701 begär att regeringen skall lägga fram förslag om erforderliga författningsändringar.

Mot motionärernas förslag kan riktas invändningar såväl av principiell natursom från rättvisesynpunkt. Enligt allmännabeskattningsprinciperanses värdet av det arbete en skattskyldig lagt ned i egen förvärvsverksamhet som skattepliktig inkomst, och den som utfört arbete för egen räkning och därigenom minskat sina privata levnadskostnader beskattas för denna besparing, om den uppkommit i näringsverksamhet. Dessa principer tillämpas utan undantag i fråga om uttag av naturaprodukter. Ett bifall till motionerna innebär således ett allvarligt avsteg från grundläggande beskattningsprinciper, vilket utskottet inte kan förorda.

I vissa av motionerna har framhållits att de vid taxeringen tillämpade värdena på förmån av fritt bränsle är alltför höga. Enligt länsanvisningarna för 1975 års taxering utgör värdet av förmån av fritt bränsle till en bostad om fem rum och kök med vedspis på en jordbruksfastighet 740 kr. i de fem nordligaste länen och 650 kr. i övriga län. Värdena är desamma som vid 1974 års taxering. Med beaktande av arbets- och transportkostnaderna och vid jämförelse med kostnaderna för elkraft och importerade bränslen måste de vid taxeringen tillämpade värdena på förmån av fri ved betecknas som låga. Om man helt undantar denna förmån från beskattning skulle man ytterligare gynna lantbrukarna i förhållande till andra fastighetsägare, som under senare år fått avsevärt ökade kostnader för uppvärmningen av sina bostäder.

1 likhet med motionärerna anser utskottet angeläget att stimulera användningen av inhemska bränslen och andra inhemska energikällor. Härför krävs emellertid helt andra och mer genomgripande åtgärder än att slopa beskattningen av fritt bränsle. Utskottet vill erinra om att regeringen aviserat en proposition till årets riksmöte med förslag till energipolitiskt program.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1975:18,

2. motionen 1975:100,

3. motionen 1975:134,

4. motionen 1975:237,

SkU 1975:7

5. motionen 1975:312,

6. motionen 1975:701.

Stockholm den 4 mars 1975

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg* (s), Andersson i Knäred (c), Kristenson (s), Johansson i Jönköping* (s), Josefson (c), Carlstein (s), Wikner (s), Stadling (s), Nilsson i Trobro* (m), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö (c), fru Normark (s), herr Hallenius (c), fru Troedsson (m) och herr Carlström (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Andersson i Knäred (c), Josefson (c). Nilsson i Trobro (m), Olsson i Järvsö (c), Hallenius (c), fru Troedsson (m) och herr Carlström (fp), som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande, på s. 4 som börjar med ”Mot motionärernas” och slutar med "till motionerna.”, bort ha följande lydelse:

Glädjande nog har skogsindustrin under senare år i allt större utsträckning kunnat använda även klenare och sämre sortiment för sin råvaruförsörjning. Trots detta blir en hel del röjningsavfall, grenar, toppar m. m. kvar i skogen. Detta avfallsvirke är oanvändbart för industriellt ändamål men för en god skogsvård är det av väsentlig betydelse att det avlägsnas ur skogen. Den skogsägare som gör detta beskattas emellertid för en naturaförmån, om han använder detta ej säljbara avfall som bränsle. Fritidshuggare som tillvaratar skogsavfall blir däremot inte beskattade.

Sammanlagda värdet av bränsle som naturaförmån uppgår till mycket blygsamma belopp, då ett allt mindre antal skogsägare eldar med ved. Psykologiskt är det emellertid mycket irriterade för de skogsägare, som tycker sig göra en från skogsvårdssynpunkt värdefull insats genom att ta till vara osäljbar ved, att bli beskattade för detta. Det är uppenbart att ett bättre tillvaratagande av avfallsvirket inte löser de stora frågorna om vårt beroende av importerat bränsle. Men det kunde ändå innebära ett ökat intresse för en god skogsvård, om bränslet från egen fastighet inte vore belagt med en straffavgift i form av beskattning.

Utskottet föreslår därför sådana ändringar i kommunalskattelagen att värdet av fritt bränsle inte upptas till beskattning. Utskottet tillstyrker således bifall till motionerna.

SkU 1975:7

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1975:100, 1975:134 och 1975:237 samt med anledning av motionerna 1975:18,1975:312 och 1975:701 antar

dels följande Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas att punkt 5 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Anvisningar

till 21 8.

5. Till intäkt av skogsbruk hänföres intäkt genom avyttring av skogsprodukter, därunder inbegripna produkter av sådan förädlingsverksamhet, som ingår i skogsbruket, genom upplåtelse av avverkningsrätt till skog eller genom avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken, därest icke vinst på avyttring av fastigheten i dess helhet skall beskattas enligt 27 § såsom inkomst av handelsrörelse eller enligt 35 8 såsom realisationsvinst. Om realisationsvinst däremot endast delvis är skattepliktig enligt 35 8, kan även taxering såsom för intäkt av skogsbruk äga rum. Likaledes hänföres till intäkt av skogsbruk värdet av skogsprodukter, som den skattskyldige tillgodogjort sig för ny-, till- eller ombyggnad eller för reparation och underhåll av byggnader, markanläggningar och inventarier på fastigheten eller för sitt hushåll eller eljest för sin, sin familjs och sina personliga tjänares räkning, dock ej vedbrand, eller för arbetspersonalens behov eller på annan av den skattskyldige innehavd fastighet eller i rörelse, som av honom drivits.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre bestämmelser äger dock alltjämt tillämpning vid 1975 års taxering och vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.

dels följande Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas att 21 8 kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse intill den 1 januari 1973 skall ha följande ändrade lydelse.

SkU 1975:7

21 8.

Till intäkt av jordbruksfastighet hänföres allt vad av fastighet här i riket, som taxerats såsom jordbruksfastighet, kommit ägaren eller brukaren till godo, såsom:

a) årliga värdet tjänares räkning;

b) intäkt av hans hushåll;

c) intäkt av skogsbruk, vartill hänföras:

intäkt genom avyttring av skogsprodukter, därunder inbegripna produkter av sådan förädlingsverksamhet, som ingår i skogsbruket, genom upplåtelse av avverkningsrätt till skog eller genom avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken, därest icke vinst å avyttring av fastigheten i dess helhet skall beskattas enligt 27 § såsom inkomst av handelsrörelse eller enligt 35 § såsom relationsvinst;

värdet av skogsprodukter, som den skattskyldige tillgodogjort sig för ny-, till- eller ombyggnad, grundförbättring eller reparation och underhåll av byggnader, stängsel och inventarier å fastigheten eller för sitt hushåll eller eljest för sin, sin familjs och sina personliga tjänares räkning, dock ej vedbrand, eller för arbetspersonalens behov eller å annan av den skattskyldige innehavd fastighet eller i rörelse, som av honom drivits;

d) intäkt av mera sådant.

Därest inkomst dylika inventarier.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre bestämmelser äger dock alltjämt tillämpning vid 1975 års taxering och vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.

GOTAB 75 8997 S Slockholm 1975