Med anledning av motioner i markpolitiska frågor

CU 1976/77: 21

Civilutskottets betänkande 1976/77: 21

med anledning av motioner i markpolitiska frågor Motionerna

Utskottet behandlar i detta betänkande motionerna 1976/77:

427 av herr Werner m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen

1. uttalar sig för ett successivt överförande av privata hyreshus i samhällets ägo,

2. hos regeringen hemställer att en plan snarast utarbetas för genomförande av denna målsättning,

430 av fröken Öhrsvik m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av gällande regler i syfte att endast allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag får uppträda som byggherrar och ägare av flerfamiljshus,

551 av herr Danell m. fl. (m) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs

1. att riksdagen med anledning av den förestående revideringen av byggnadslagstiftningen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande det enskilda ägandet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående vikten av valfrihet mellan ägande och tomträtt,

914 av herr Augustsson m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning med uppdrag att undersöka möjligheterna att, utöver vad som gäller enligt den kommunala förköpsrätten, få till stånd någon form av priskontroll på all mark,

929 av herr Wachtmeister i Johannishus m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande den personliga äganderätten, en ökad privatisering av vårt lands naturtillgångar och enskilda markägares rättsliga ställning.

Utskottet

I motionerna 1976/77:551 (m), yrkandet 1, och 929 (m) föreslås riksdagen göra vissa uttalanden om det enskilda ägandet m. m., närmast med avseende på ägandet av fast egendom. Uttalandet enligt det förstnämnda förslaget föreslås göras med anledning av den förestående revideringen av byggnadslagstiftningen. Uttalandena skulle innebära att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts i denna fråga.

Utskottet har inte funnit anledning att förorda uttalanden av föreslagen typ. Skilda synpunkter och värderingar får brytas mot varandra i samband med behandlingen av konkreta förslag i ämnet.

1 Riksdagen 1976/77. 19 sami. Nr 21

CU 1976/77:21

2 I motsatt riktning går förslagen i motionerna 1976/77:427 (vpk) och 430 (s). Den förstnämnda motionen syftar till ett uttalande för ett successivt överförande av privata hyreshus i samhällets ägo och till en begäran att regeringen utarbetar en plan för detta. Den senare motionen innehåller krav om utredning med syfte att endast allmännyttiga och kooperativa företag får uppträda som byggherrar och ägare av flerfamiljshus.

Motioner med yrkanden som i den förstnämnda motionen (vpk) har behandlats vid flera tillfällen senast i betänkandet CU 1975:7. Ett motionsförslag av den typ som den senare motionen representerar behandlades år 1970 (SU 1970:50 s. 15).

Enligt utskottets mening är inte heller principiella uttalanden av denna typ lämpliga. Utskottet har i betänkandet CU 1976/77:18 (s. 28) behandlat anslutande frågor om konkurrens mellan förvaltningsformerna m. m. Motionerna avstyrks med hänvisning till vad i detta sammanhang anförts.

Vidare föreslås i motionen 1976/77:914 (s) en utredning om priskontroll på ali mark.

Markvärdestegringens problem har varit föremål för intresse och utredningar under decennier. Konkreta åtgärder har haft bl. a. denna utgångspunkt: realisationsvinstbeskattningen, ersättningsreglerna vid expropriation m. m., grunder för den fysiska planeringen och riktlinjer för kommunernas markpolitik, jordförvärvslagstiftningen m. m. Jordförvärvsutredningen har enligt vissa direktiv (kommittéberättelse 1975 s. 455-460, tilläggsdirektiv i regeringsprotokoll 1976-12-09) att undersöka i vad mån det är möjligt att ytterligare motverka överpriser på jordbruks- och skogsmark genom ändringar i jordförvärvslagstiftningen. En föreslagen utredning om priskontroll skulle enligt utskottets mening inte tjäna motionärernas syfte - i många fall är det fråga om att ytterligare utnyttja de markpolitiska instrument som redan finns och som godtagits av en bred riksdagsmajoritet. Motionärernas ytterligare syften får tas upp till behandling i det fortsatta markpolitiska reformarbetet.

Slutligen har i detta sammanhang tagits upp motionen 1976/77:551 (m), yrkandet 3, med dess förslag att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående vikten av valfrihet mellan ägande och tomträtt.

Motsvarande fråga har behandlats av utskottet vid flera tillfällen, senast i betänkandet CU 1975/76:22 (s. 24 och 66). Utskottets majoritet (s, c, fp, vpk) konstaterade då att valet mellan upplåtelseformerna ligger hos kommunerna, som har att fatta beslut med hänsyn till skiftande förutsättningar. Det ansågs naturligt att motiven för tomträttsupplåtelse väger särskilt tungt i områden med förväntad större markvärdestegring eller där kommunerna behöver planeringsfrihet. En valfrihet som inte skulle gälla för kommunen utan för den byggande ansågs av utskottet närmast vara en argumentering mot tomträttsinstitutet. Utskottet uttalade att det sålunda inte kan bli fråga om att inskränka kommunernas valfrihet vid varje enskild upplåtelse. En

CU 1976/77:21

helt annan sak är att de nämnda växlande förhållandena i regel leder till att kommunen kan upplåta mark såväl med tomträtt som med äganderätt. Reservanter (m) anförde bl. a. att en väsentlig utgångspunkt för frågans behandling - hos kommunerna - emellertid var att när det gäller egnahemsbebyggelse skall småhusköparnas egna önskemål ställas i första rummet. De skall enligt reservanterna garanteras en faktisk valfrihet i denna del, innebärande att efterfrågan på tomtmark med äganderätt alltid skall kunna tillgodoses.

Uttalanden i denna fråga har förekommit dels som fristående markpolitiska yttringar, dels i form av riktlinjer inom bostadspolitikens ram. I det senare fallet har de haft karaktär av ställningstaganden från statsmakternas sida till allmänna riktlinjer för markfördelningen - riktlinjer som inte skulle uppfattas som för kommunen bindade regler (prop. 1974:150 s. 428). Oavsett dessa uttalandens formella karaktär har emellertid utskottet inte funnit anledning att gå ifrån sina ovan sammanfattade ståndpunkter i frågan vid föregående riksmöte.

Det bör i detta sammanhang noteras regeringens förslag om att räntebidrag till tomträttsavgäld får utgå i samband med bostadslån för nybyggnad även för småhus som skall bebos av låntagaren. Förslaget syftar bl. a. till att kommunerna skall kunna få kostnadstäckning för tomträttslån utan att bostadskostnaderna ökar. Slutligen skall också noteras att lagutskottet i betänkandet LU 1976/77:9 refererar uppgiften att regeringen avser att tillsätta en utredning av bestämmelserna om tomträtt. Lagutskottet ansåg att en utredning, som i första hand tar sikte på avgäldsregleringen, emellertid bör omfatta även andra moment i den nuvarande ordningen.

Utskottet hemställer

1. beträffande uttalanden om det enskilda ägandet m. m. att riksdagen avslår motionerna 1976/77:551, yrkandet 1, och 929,

2. beträffande ägandet av hyreshus m. m. att riksdagen avslår motionerna 1976/77:427 och 430,

3. beträffande utredning om priskontroll på all mark att riksdagen avslår motionen 1976/77:914,

4. beträffande valfrihet mellan ägande och tomträtt att riksdagen avslår motionen 1976/77:551, yrkandet 3.

Stockholm den 29 mars 1977

På civilutskottets vägnar KJELL A. MATTSSON

Närvarande: herrar Mattsson (c). Danell (m). Lindkvist (s). Henrikson (s)1. Strömberg i Botkyrka (fp), Jadestig (s), fröken Eliasson (c), fru Landberg (s), herr Nisser (m), fru Dahl (s), fru Andersson i Hjärtum (c), herrar Persson i Karlstad (s). Sandberg (c). Håkansson i Trelleborg (s) och Hägelmark (fp).

'Deltog vid behandlingen av punkten 4.

CU 1976/77:21

4 Reservation

beträffande uttalanden om det enskilda ägandet m. m. av herrar Danell (m) och Nisser (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 1 som börjar ”Utskottet har” och slutar ”i ämnet” bort lyda:

Utskottet instämmer i motionens syfte att det jämte diskussioner om behov av olika samhälleliga styrmedel över markplanering och markanvändning även kan finnas anledning till principiella uttalanden om betydelsen av ett fortsatt enskilt ägande av mark.

Utskottet finner således äganderätten som en omistlig del i vår demokrati. Ett spritt ägande av mark är en trygghetsfaktor för många och motverkar koncentration av ägandet till stat, kommun eller dominanta enskilda intressen. Det är bl. a. därför som äganderätten garanteras i den europeiska konventionen om mänskliga fri- och rättigheter. Vidare ger ett omfattande kollektivt ägande minskad effektivitet i förvaltningen och därmed kostnadsökningar.

Beträffande den fysiska planeringen av mark anser utskottet att denna skall ske i former som säkerställer såväl angelägna samhällsintressen som den enskildes rättstrygghet. Åtgärder bör, som sägs i motionen, vidtas för att underlätta för enskilda att äga mark och hus samtidigt som den enskildes rättsställning tryggas.

Den enskildes rättsställning kan således tryggas genom att möjligheterna att delta i samhällsplaneringen ökar. Enskilda planinitiativ bör stimuleras. Eftersom äganderätten ger ekonomisk trygghet genom att den boende fortlöpande anpassar sig till utvecklingen av markkostnaden och eftersom medborgarna i allmänhet vill disponera sina tomter med äganderätt är det också ett minimikrav att det skall erbjudas valfrihet mellan äganderätt och tomträtt.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionen 1976/77:551 yrkandet 1 och anser därmed syftet med motionen 1976/77:929 i huvudsak tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 1 bort lyda:

1. beträffande uttalanden om det enskilda ägandet m. m. att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:551, yrkandet 1, och med anledning av motionen 1976/77:929 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

GOTAB 53586 Stockholm 1976