Med anledning av motioner om planeringen för kraftledningar, m. m.
CU 1976/77:24
Civilutskottets betänkande 1976/77: 24
med anledning av motioner om planeringen för kraftledningar, m. m.
Motionerna
Utskottet behandlar i detta betänkande motionerna 1976/77:
912 av fru Ahrland (fp) och herr Ångström (fp) vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av ytterligare planeringsinsatser rörande byggande av kraftledningar,
1287 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära tillsättande av en utredning med uppgift att framlägga förslag till nya regler som stadgar att noggrann provning alltid skall göras innan sträckningen av en kraftledning fastställs samt undersöka möjligheterna att i stället för luftledningar använda kraftledningar sorn dras under jord.
Gällande ordning m. m.
Rätt gentemot sakägare att ta mark i anspråk för kraftledning kan - utom genom frivilligt avtal - skapas genom expropriation. Som alternativ till detta finns också möjlighet att genom fastighetsreglering bilda servitut. Vidare finns möjlighet att tvångsvis dra fram elektriska ledningar med stöd av vattenlagen. Slutligen finns numera möjlighet att efter förrättning enligt ledningsrättslagen tillskapa motsvarande rättigheter.
För att dra och begagna elektrisk starkströmsledning krävs tillstånd enligt lag (1902:71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen). Tillstånd ges av regeringen (industridepartementet) eller i vissa fall statens industriverk. Tillstånd kan avse ledning med en i huvudsak bestämd sträckning (linjekoncession) eller ledningsnät inom visst område (områdeskoncession). Ansökan om linjekoncession skall vara åtföljd av fullständig beskrivning över företaget med bl. a. karta över den föreslagna ledningens sträcka och den mark som behövs. Länsstyrelse, kommun, markägare och markinnehavare skall i regel få tillfälle att yttra sig. I detta sammanhang bör även noteras kungörelsen (1975:601) om elektriska starkst römsanläggningar.
Stadgandet i 20 § naturvårdslagen (1964:882) innebär att samråd måste ske med länsstyrelsen innan ett kraftledningsföretag utförs.
Enligt avgörande i regeringen 1976-09-09 kan ett ledningsföretag inte prövas enligt 136 a § byggnadslagen.
Den fysiska riksplaneringen innebär bl. a. att statsmakterna ställer upp
I Riksdagen 1976/77. 19 sami. Nr 24
CU 1976/77:24
riktlinjer för hushållningen med mark och vatten. Dessa riktlinjer skall sedan konkretiseras i en fysisk planering på kommunal nivå enligt eller i anslutning till byggnadslagstiftningen. Anpassningen av den kommunala planeringen till riksplanebedömningar har avsetts ske vid generalplanläggning. En slutlig avstämning kan ske vid planfastställelse och i övrigt vid ett samrådsförfarande. Denna precisering av riktlinjerna kräver en översiktlig planering på regional och/eller lokal nivå.
I samband med behandlingen av förslaget till ledningsrättslag m. m. (prop. 1973:157, CU 1973:34) noterade utskottet bl. a. lagens krav på planöverensstämmelse och planmässiga bedömningar utanför planområde liksom byggnadsnämndens vetorätt mot ledningar, vilkas sträckning inte fastställts i koncessionsbeslut. För koncessionsfallen förutsatte utskottet att frågorna om ledningsdragning uppmärksammades i ett samrådsförfarande som ger underlag för att lösa konflikter mellan motstående intressen, i vissa fall redan inom den fysiska riksplaneringens ram. Utskottet noterade också bestämmelsen att ledningsrätt inte får upplåtas om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt liksom att man med stöd därav kan beakta naturvårdssynpunkter i samband med en lednings inplacering i terrängen.
Bland typfall på konflikter noteras inte endast ledningar i landets tätbefolkade delar utan också förslag om ledningar inom områden, vilka föreslagits utgöra obrutet fjällområde.
Vid redovisningen av programskedet i den fysiska riksplaneringen (prop. 1975/76:1) fann naturvårdsverket och centrala driftledningen (s. 68) bl. a. att kraftledningsfrågorna i stort sett förbisetts i de kommunala programmen trots att ledningarna kan medföra betydande markanvändningskonflikter. Regeringen konstaterade (s. 69) att utbyggnaden av vissa kärnkraftverk medför behov av ledningsgator och framhöll att länsstyrelserna i berörda och angränsande län i samråd med berörda kommuner och centrala myndigheter bör uppmärksamma denna fråga tidigt i planeringsskedet. Planverket skulle följa arbetet med den fysiska planeringen i områdena i anslutning till det befintliga kärnkraftverket och därvid uppmärksamma även frågan om kraftledningsstråk. Verket skulle ställa samman och redovisa erfarenheterna av detta planeringsarbete. Civilutskottet (CU 1975/76:1 s. 21) erinrade i anslutning härtill om riksdagens ovan angivna uttalande i samband med behandlingen av ledningsrättslagen.
I betänkandet CU 1975/76:16 behandlade utskottet motionsförslag om planering och byggande av kraftledningar. Utskottet hade i sammanhanget noterat att planverket, naturvårdsverket och vattenfallsverket gemensamt utredde frågor om hur kraftledningar skulle behandlas inom den fysiska riksplaneringen - ett arbete som då beräknades bli klart under år 1976. Vidare noterades att industriverket och planverket arbetade på en redovisning av överföringssystemet som tar upp också planerade ledningar. Utskottet utgick från att detta utredningsarbete tillgodosåg motionärernas syfte i planeringsfrågorna.
CU 1976/77:24
3 Enligt vad utskottet nu erfarit arbetar de fyra nämnda verken gemensamt med den tidigare aktualiserade frågan om hur kraftledningarna skall behandlas inom den fysiska riksplaneringen. Arbetet uppges syfta till att få fram en samlad information om frågor beträffande teknik, lagstiftning, markåtgång, fysiska konsekvenser, ärendehandläggning m. m. Avsikten är att föreslå åtgärder som syftar till att i större utsträckning än hittills integrera kraftledningsfrågorna i samhällsplaneringen och även till att föreslå riktlinjer för kraftledningarnas redovisning och behandling i kommunal översiktlig planering. Arbetshandlingar har tagits fram och bearbetas nu. Den slutliga redovisningen uppges ske under år 1977. Avsikten är att förslagen skall remissbehandlas.
I arbetet anges också ingå upprättande av kartor över befintliga och planerade kraftledningar. Planverket uppger att denna redovisning skall avse ledningar med en spänning över 50 kV. Från vattenfallsverket har uppgetts att verket avser att till länsstyrelserna redovisa planerade utbyggnader i stamnätet (220-400 kV) under den närmaste tioårsperioden och, så långt möjligt, utvecklingen därefter. Uppgifter om regionala och lokala ledningar m. m. för spänningsområdet 70-130 kV lämnas enligt vattenfallsverket till länsstyrelserna från verkets lokalförvaltningar samt kommunala och enskilda kraftföretag.
Redovisningen av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen inleds med att kommunerna senast 1977-03-31 redovisar resultatet av sitt arbete till länsstyrelserna. Dessa redovisar senast 1977-09-15 sammanställningar och yttranden till centrala verk och till regeringen. Materialet sänds för kännedom till kommunerna. Berörda centrala verk yttrar sig senast 1977-12-15 till regeringen och till länsstyrelserna. Också detta material sänds för kännedom till berörda kommuner, som senast 1978-03-01 avger slutliga yttranden i frågor som ansetts böra bedömas av regeringen. Planverket lämnar senast samma dag regeringen en sammanfattande redovisning av det arbete som har genomförts under planeringsskedet. Arbetet är inriktat på att en ny samlad rapport skall föreligga år 1978. Efter remiss bör rapporten kunna ligga till grund för en redovisning till riksdagen år 1979.
Bygglagutredningen(SOU 1974:21)föreslog en ny lagstiftningsominnebär att frågor om markanvändning och miljöutformning inordnas i ett enhetligt prövningssystem. Utredningen fann dock att det inte var möjligt att i mer än begränsad omfattning ersätta de olika speciella prövnings- och beslutsformer som finns i speciallagstiftningen med det föreslagna prövningssystemet. Å andra sidan bedömdes det inte heller lämpligt att låta frågan, som i princip skulle falla inom den föreslagna lagstiftningens räckvidd, prövas helt inom speciallagstiftningen. Utredningen fann det angeläget att de olika prövningssystemen samordnas i så stor utsträckning som möjligt. Vägledande för samordningen borde vara att de ställningstaganden som görs inom ramen för markanvändnings- och byggnadslagstiftningen skall kunna bilda underlag för och utgöra villkor för tillämpningen av olika speciallagar.
CU 1976/77:24
4 Markanspråk
För att belysa bl. a. kraftledningsgatornas totala markanspråk i skogsmark utfördes 1975 vid Troedssonska forskningskuratoriet, Skogshögskolan, en studie som visar att den areal produktiv skogsmark som disponeras för högspänningsledningar motsvarar ca 140 000 ha eller ca 0,6 % av landets totala produktiva skogsmarksareal. För lågspänningsledningar har man i studien inte räknat med något arealbortfall, då dessa ledningar frihuggits i liten utsträckning. Stamlinjenätet, dvs. högspänningsledningarna med 400-220 kV spänning, disponerar ca 30 000 ha produktiv skogsmark eller drygt 0,1 % av landets totalareal produktiv skogsmark.
Utskottet
I motionen 1976/77:912 (fp) föreslås ett riksdagens tillkännagivande beträffande behovet av ytterligare planeringsinsatser rörande byggande av kraftledningar.
Utskottet delar motionärernas allmänna utgångspunkt att nuvarande planeringsförutsättningar inte kan anses tillräckliga. Som framgår av de uppgifter utskottet ovan gett pågår emellertid nu ett utredningsarbete som syftar till att förbättra dessa förutsättningar bl. a. genom att i större utsträckning än hittills integrera kraftledningsfrågorna i samhällsplaneringen. Utskottet utgår från att detta arbete kan leda till en samordning mellan den sektoriella planeringen och markanvändningsbeslut inom den översiktliga fysiska planeringens ram. Det torde också få förutsättas att den avsedda redovisningen av planerade ledningar inom den fysiska riksplaneringen skall ske i sådan tid att den kan fogas in i övriga bedömningar under planeringsskedet och därvid visa sig motsvara berättigade önskemål. Detta kan även ge förutsättningar för samordning mellan länen. Med hänsyn därtill har utskottet utgått från att motionärernas också av utskottet hävdade intresse i allt väsentligt kommer att tillgodoses utan någon riksdagens ytterligare åtgärd.
De grundläggande planeringsförutsättningar som måste anges genom statsmakternas ställningstaganden till elkraftproduktionens framtida uppbyggnad i stort faller inte under civilutskottets bedömning.
Förslaget i motionen 1976/77:1287 (c) om en utredning beträffande prövningsforfarandet m. m. är likalydande med det förslag i motionen 1975/76:443 som utskottet behandlade i betänkandet CU 1975/76:16.
Utskottet har inte heller nu ansett sig ha anledning att tillstyrka en särskild utredning. Motionärernas syfte i huvudfrågan torde i avsevärd mån tillgodoses genom det pågående utredningsarbete som utskottet ovan hänvisat till. 1 fråga om alternativ teknik påkallas inte någon riksdagens åtgärd.
CU 1976/77:24
5 Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionen 1976/77:912,
2. att riksdagen avslår motionen 1976/77:1287.
Stockholm den 29 mars 1977
På civilutskottets vägnar KJELL A. MATTSSON
Närvarande: herrar Mattsson (c), Bergman (s), Danell (m), Lindkvist (s), Strömberg i Botkyrka (fp), Jadestig (s), fröken Eliasson (c), fru Landberg (s), herr Nisser (m), fru Dahl (s), fru Andersson i Hjärtum (c), herrar Persson i Karlstad (s), Sandberg (c), Håkansson i Trelleborg (s) och Hägelmark (fp).
■
GOTAB 77 53589 Stockholm 1977