Med anledning av motion om översyn av lagen (1973:1150) om samfälligheter

9 Civilutskottets betänkande 1976/77:30

med anledning av motion om översyn av lagen (1973:1150) om samfälligheter Motionen 1

motionen 1976/77:1288 av herr Knut Johansson i Stockholm m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av lagen om förvaltning av samfälligheter med syfte att undanröja sådana inslag i lagen som utgör hinder för en tidsenlig samhälls- och bostadsplanering.

Motionärerna anför att röstberäkning enligt huvudtalsmetoden från rättvisesynpunkt är acceptabel för samfällighetsföreningar som omfattar i huvudsak enbostadsfastigheter men att metoden medför att orättvisa uppstår om äganderätt och bostadsrätt blandas i en förening. I sådana föreningar har varje boende i enbostadshus en röst, medan bostadsrättsinnehavarna endast har en röst eller högst en femtedel av närvarande antal delägare.

Gällande ordning m. m.

Samfälligheter enligt lagen (1973:1150) om samfälligheter (ändrad senast 1974:172) kan förvaltas på ettdera av två sätt. Delägarna skall själva kunna handha förvaltningen eller för detta ändamål bilda en särskild juridisk person, s. k. samfällighetsförening.

Vid delägarförvaltning beslutar delägarna gemensamt, vilket innebär att de har full beslutsfrihet så länge de är eniga. Är de inte eniga i en fråga kan den i viss ordning tas upp på sammanträde och avgöras genom majoritetsbeslut. Rösträkning skall då i princip ske efter huvudtalet (12 ij). Om delägarna begär det skall dock röstetalet beräknas efter delägarfastigheternas andelstal när det gäller fråga av ekonomisk betydelse. Delägares röstetal får dock inte överstiga en femtedel av det sammanlagda röstetalet för samtliga närvarande röstberättigade delägare.

Har föreningsförvaltning anordnats gäller i lagen angivna särskilda regler om hur medlemmarnas rätt att delta i handhavandet av föreningens angelägenheter skall ske vid föreningsstämma. Sålunda stadgas (49 §) - på motsvarande sätt som vid delägarförvaltning - att vid föreningsstämma närvarande röstberättigad medlem oavsett om han äger en eller flera delägarfastigheter har en röst. Vid avgörande av fråga som har ekonomisk betydelse skall medlemmarnas röstetal beräknas efter delägarfastigheternas andelstal om medlem begär det. Medlems röstetal får emellertid inte överstiga en femtedel av det sammanlagda röstetalet för samtliga närvarande röstberättigade medlemmar. Avvikelse från dessa regler får inte föreskrivas i stadgarna. De är sålunda indispositiva.

CU 1976/77:30

10 Förslaget till lag om förvaltning av samfälligheter behandlades i propositionen 1973:160. Till grund för förslaget låg en promemoria (Ds Ju 1971:16) som remissbehandlats. Förslaget i promemorian utgick i fråga om delägarförvaltning från enhälliga beslut. Det föreslogs dock att det inom ramen för delägarförvaltning skulle finnas möjlighet att få till stånd majoritetsbeslut. Sådana beslut skulle fattas med rösträkning enligt huvudtalsmetod. En mycket kritisk inställning till promemorieförslaget i denna del kom fram i remissyttrandena. Det helt övervägande antalet remissinstanser föreslog i stället att andelstadt skulle läggas till grund för röstberäkningen. När det gäller föreningsförvaltning föreslogs i promemorian att som dispositiv regel för röstning på föreningsstämma skulle gälla att varje medlem skulle ha en röst. Avvikelse skulle kunna föreskrivas i stadgarna. Som exempel nämndes föreskrift om röstning efter andelstal. Remissinstanserna intog i denna del i huvudsak samma inställning som i motsvarande fråga vid delägarförvaltning. I remissyttrandena gavs exempel på när huvudtalsmetoden gav otillfredsställande konsekvenser. Bl. a. nämndes att en gemensamhetsanläggning, t. ex. en värmecentral, inrättats för en eller ett par fastigheter med flerfamiljshus och en grupp av fastigheter med villabebyggelse. Vidare nämndes det fall att en skogsbilväg inrättades för en stor skogsfastighet och ett antal fritidsfastigheter eller att delägarna i ett samfällt fiske består av ett fåtal fastigheter med permanentbebyggelse och ett större antal fritidsfastigheter.

Föredragande statsråd anförde bl. a. följande (s. 368-371) om röstberäkningen.

När omröstning sker vid delägarsammanträde, skall enligt promemorieförslaget röstberäkningen grundas på huvudtalet. Till stöd för valet av denna metod i stället för den i nuvarande lagstiftning vanligare metoden med röstberäkning efter andelstal åberopas att de fördelar som är förenade med ett samverkansföretag kan variera för delägarna utan relation till de insatser de gjort. Denna sypunkt har i gällande rätt som regel beaktats på så sätt att man reducerat rösträtten för delägare med större andelstal. Ett sådant system sägs leda till att omröstningen blir ganska komplicerad och i viss mån beroende av slumpartade faktorer. Det är dessutom svårt att finna några rationella grunder för var röstspärren skall gå. Vidare anförs i promemorian att huvudtalet ofta utgör ett mer rättvisande mått på samfällighetens reella betydelse för delägarna än andelstadt samt att röstning efter huvudtalet från allmänna demokratiska synpunkter är att föredra framför röstning enligt den andra metoden.

En stark remissopinion avstyrker promemorieförslaget i denna del och förordar i stället att röstberäkningen vid omröstning på delägarsammanträde sker enligt andelstalsmetoden men att rösträtten för större andelshavare begränsas på visst sätt. Det främsta motivet härför synes vara farhågor att ägare till fastigheter som skulle få stora andelstal motsätter sig samverkansföretag, om de inte får inflytande över företaget i ungefärlig proportion till sina ekonomiska insatser. Detta skulle kunna få till följd att önskvärd samverkan inte kommer till stånd alls.

För egen del är jag av den uppfattningen att skillnaden mellan huvudtals -

CU 1976/77:30

och andelstalsmetoderna i den praktiska tillämpningen inte är så framträdande som remissopinionen kan ge intryck av. Erfarenheterna torde visa att röstberäkningsmetoden sällan har någon avgörande betydelse för samfällighetsförvaltningen. Det förhåller sig otvivelaktigt så, att de större andelsägarnas intressen som regel sammanfaller med de flesta övrigas och att resultatet av en omröstning därför blir detsamma oavsett vilken röstberäkningsmetod som används.

I remissyttrandena anförs några typfall då huvudtalsmetoden kan tänkas resultera i att ett antal delägare med mycket små andelstal skaffar sig förmåner med övervältrande av större delen av kostnadsansvaret på en eller ett fåtal delägare med stora andelstal. Ett sådant fall är att en grupp fritidsfastigheter ansluts till en skogsbilväg som huvudsakligen är avsedd att betjäna en stor skogsfastighet. Här skulle ägarna till fritidsfastigheterna utan egna större ekonomiska uppoffringar kunna med hjälp av huvudtalsmetoden besluta om en onödigt dyrbar väghållningsstandard.

Med anledning av detta och likartade exempel vill jag för egen del peka på vad som i fortsättningen anförs om rätt för enskild delägare att även på materiell grund klandra beslut på delägarsammanträde. Det är alltså avsett att den för vilken ett beslut medför ett i förhållande till hans nytta helt orimligt kostnadsansvar skall kunna få beslutet undanröjt genom klander. Härigenom undviks sådana uppenbart menliga verkningar av huvudtalsmetoden som remissinstanserna synes ha velat belysa med dessa exempel.

Trots vad som nyss anförts kan man emellertid inte bortse från att större markägare kan finna omröstning efter huvudtalet innebära sådana nackdelar att de drar sig för att delta i fastighetssamverkan. En sådan utveckling vore högst olycklig. Med hänsyn därtill anser jag principen om omröstning efter huvudtalet inte böra upprätthållas strikt utan att visst utrymme bör finnas för omröstning efter andelstal. 1969 års vägutredning föreslår att undantag från huvudtalsmetoden görs när viss eller vissa delägare har ett mycket stort andelstal i förhållande till de övriga. Enligt min mening bör dock andelstalsmetoden inte kunna komma till användning i andra situationer än sådana där den är sakligt motiverad. Så är fallet endast vid avgörandet av frågor som har en reell ekonomisk betydelse. Då bör metoden å andra sidan kunna tillämpas oavsett hur andelstalen är fördelade. På grund av dessa överväganden föreslår jag att undantag från principen om omröstning efter huvudtalet görs på det sättet att röstberäkningen vid avgörandet av ekonomiska frågor skall ske efter andelstadt, om delägare begär det.

Mitt här framlagda förslag angående röstberäkningen innebär i motsats till gällande rätt att delägarna får valfrihet att låta huvudtalet eller andelstalen bli utslagsgivande i ekonomiska frågor. I den mån andelstalsmetoden nu gäller är den emellertid förenad med en röstspärr för att hindra att större andelshavare får ett helt dominerande inflytande. Flertalet remissinstanser föreslår att denna modifiering av andelstalsmetoden överförs till den nya lagen. Någon klar linje rörande utformningen av en bestämmelse om röstspärr kan dock inte utläsas ur remissyttrandena.

För egen del instämmer jag i att en röstspärr för större andelsinnehav bör finnas. När det gäller utformningen anser jag det naturligt att den bestämmelse som senast införts i lagstiftningen bör vara förebild, dvs. 29 S första stycket andra punkten LGA. Enligt denna bestämmelse får ingen

CU 1976/77:30

delägares röstetal överstiga en femtedel av de närvarande delägarnas sammanlagda röstetal.

Statens lantmäteriverk (LM V) har i verksamhetsplan för innevarande budgetår angett att en omfattande fältundersökning pågår för att följa upp tilllämpningen av fastighetsrättslig lagstiftning. Syftet anges vara att få underlag för bedömningar om ändamålsenligheten av gällande anvisningar och tilllämpade arbetsrutiner. Undersökningsresultaten kommer att utvärderas, och förslag till rationaliseringsåtgärder kommer att inom kort föreläggas bostadsdepartementet. Anvisningar för tillämpning av bl. a. samfällighetslagen kommer att aktualiseras och kompletteras med anledning av författningsändringar.

1 betänkandet Kommunal och enskild väghållning (Ds K 1974:7) redovisar 1969 års vägutredning vissa synpunkter på en lagstiftningsmässig reglering av den kommunala väghållningen. Betänkandet, som är av principiell natur, avses senare kompletteras med lagtext. Enligt utredningen finns skäl som talar för att bestämmelserom kommunal väghållning får sin plats i en särskild lag. Vidare anförs att det kan visa sig lämpligt att infoga de organisatoriska bestämmelserna om vägföreningar i samfällighetslagen. Utredningens arbete med lagtextens utformning kommer inom kort att avslutas.

Utskottet

Skilda synpunkter kan läggas på frågan hur den kollektiva medverkan och det kollektiva ansvaret skall utformas vid förvaltning av samfälligheter och i liknande sammanhang. Vid behandlingen av lagen om förvaltning av samfälligheter hävdades i den bakomliggande promemorian att huvudtalet ofta utgör ett mer rättvisande mått på samfällighetens reella betydelse för delägarna än andelstalet samt att röstning efter huvudtalet från allmänna demokratiska synpunkter är att föredra framför röstning enligt andelstalsmetoden. En stark remissopinion hävdade emellertid andelstalsmetodens företräden - dock med begränsning för större andelshavare. I propositionen erinrades om enskild delägares rätt att även på materiell grund klandra beslut på delägarsammanträde. Här får också noteras möjligheterna att föra klandertalan hos fastighetsdomstol mot samfällighetsförenings stämmobeslut. Remisskritiken ledde dock till att andelstalsmetoden skall användas i fråga som har ekonomisk betydelse, om delägare resp. medlem begär det.

Som även tidigare beredningen av förslaget till nu gällande lag visar kan bedömningarna om röstetalsmetod och spärrar variera i olika konkreta situationer. Motionärerna belyser typfall där huvudtalsmetodens principiella demokratiska företräde sett ur de faktiska nyttjarnas synpunkt inte slår igenom och där andelstalsmetoden bättre skulle ta hänsyn till nyttjarnas "huvudtal”. Denna konsekvens ytterst av lagstiftningens anknytning till fastighetsbegreppet och inte till nyttjarna kan i andra situationer uppfattas som acceptabel. Motsvarande överväganden kan också göras beträffande

CU 1976/77:30

spärregeln som överförts från äldre lagstiftning.

Inom justitiedepartementet pågår en uppföljande undersökning av fastighetsbildningslagstiftningen. LMV har följt upp tillämpningen av viss lagstiftning, bl. a. lagen om förvaltning av samfälligheter, från sina anvisningsoch förrättningssynpunkter.

Enligt utskottets mening finns det anledning att följa upp också tillämpningen av lagen om förvaltning av samfälligheter. I ett sådant sammanhang kan då också de i motionen aktualiserade frågorna få en given plats. Vad utskottet anfört i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1388 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 31 mars 1977 På civilutskottets vägnar KJELL A. MATTSSON

Närvarande: se under betänkandet CU 1976/77:27