Med anledning av propositionen 1976/77:129 med förslag till lag om kommunal energiplanering, m. m., jämte motioner
CU 1976/77:39
Civilutskottets betänkande 1976/77:39
med anledning av propositionen 1976/77:129 med förslag till lag om kommunal energiplanering, m. m., jämte motioner
Propositionen
Regeringen föreslår i propositionen 1976/77:129 (industridepartementet) att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till
1. lag om kommunal energiplanering,
2. lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
3. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Motionerna
Utskottet behandlar i detta sammanhang
dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1976/77:
230 av herr Johansson i Hållsta (c) vari föreslås att riksdagen beslutar uppdra åt regeringen att inom ramen förenergihushållningsnormen fastställa att vid nybyggnation skall luft- eller vattenbaserat värmesystem användas för uppvärmning, om inte starka, särskilda skäl häremot föreligger,
915 av herr Blomkvist m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om att inom ramen för energihushållningsnormen fastställes att vid nybyggnation av bostäder för permanent bruk luft- eller vattenbaserat värmesystem skall användas för uppvärmning, samt att undantag endast skall beviljas då särskilda skäl föreligger,
dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1976 / 77:
1563 av herr Karlsson i Malung m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att kommunerna ges reella möjligheter att styra utvecklingen av energiplaneringen, t. ex. genom förköpsrätt av eldistributionsföretag, statligt stöd för fullföljandet av sådana köp samt samhällets ansvar att tillhandahålla råkraft till rimliga priser,
1602 av herr Bergman m. fl. (s) vari föreslås
1. att riksdagen hos regeringen begär en jämförande undersökning av skillnader i energiförbrukningen vid olika mönster för bebyggelsens utformning och lokalisering,
2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
1 Riksdagen 1976/77. 19 sami. Nr 39
CU 1976/77:39
beträffande inriktningen av arbetet i den fysiska riksplaneringen,
1603 av herr Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:129 begär att regeringen utreder frågan om begränsning av rätten att installera direktverkande elvärme utan de begränsningar som framgår av propositionen.
Yttrande
Näringsutskottet har i det härvid som bilaga fogade yttrandet NU 1976/77:3 y ställt sig positivt till den föreslagna lagstiftningen om kommunal energiplanering samt tillstyrkt förslaget till lag om ändring i ellagen men inte funnit skäl förorda ett sådant uttalande som föreslås i motionen 1976/77:1563 (s).
Utskottet
Lag om kommunal energiplanering
Enligt lagförslaget åläggs (1 §) kommun att ”i sin planering främja hushållningen med energi samt verka för en säker och tillräcklig energitillförsel”. Ansvaret innebär först och främst att kommunerna i en planering som är av betydelse för energiförbrukningen skall sträva efter lösningar som främjar energihushållningen - lösningar som syftar till att åstadkomma effektivare energianvändning till rimliga kostnader utan att nödvändiga eller önskvärda behov sätts åsido. Ansvaret innebär också att kommunerna skall verka för att energibehoven tillgodoses genom en säker och tillräcklig energitillförsel.
Vidare föreskrivs (2 §) vissa skyldigheter för kommunen i fråga om samråd och samverkan mellan kommuner och mellan kommun och andra betydande intressenter på energiområdet.
Något formellt krav på en viss planutformning ställs inte upp. Kommunernas skyldigheter begränsas av de befogenheter och resurser som står dem till buds. Kommunen är dock (7 §) skyldig att lämna uppgifter om fullgörandet av kommunens åligganden.
När kommunerna sålunda åläggs att ”i sin planering” främja energihushållningen m. m. innebär detta inte några förändringar i kommunernas nuvarande befogenheter och faktiska möjligheter att vidta åtgärder inom energiområdet. Vad kommunerna åläggs är att inom ramen för den planering de eljest bedriver ta särskild hänsyn till energiaspekterna. Lagen täcker därmed såväl planeringen av kommunal verksamhet som kommunernas samhällsplanering.
I propositionen anförs att kommunerna självfallet måste väga intresset av en god energihushållning och en säker och tillräcklig energitillförsel mot andra samhällsintressen: sysselsättning, miljövård, försörjningsberedskap, hushållning med mark och vatten, god boendemiljö m. m. Också ekonomiska faktorer måste beaktas.
CU 1976/77:39
3 Enligt byggnadslagstiftningen har kommunerna huvudansvaret för bebyggelseplaneringen, som skall ske med tillbörlig hänsyn till energihushållningens behov. Härtill knyter också an vad i propositionen anförts om skyldigheten att beakta även energibehovet för transporter och att detta exempelvis kan ske genom att ta till vara möjligheter till samlokalisering av bostäder, arbetsplatser, serviceinrättningar m. m.
Utskottet har mot bakgrund av det anförda utgått från att den nu föreslagna lagstiftningen avsetts inte formellt påverka tillämpningen av de allmänna bestämmelserna om planläggning i 9 § byggnadsstadgan (BS). Lagstiftningen kan dock komma att indirekt påverka de bakomliggande bedömningarna och, något som i sig är önskvärt, även utformningen av den motivering för ett planförslag som skall lämnas enligt 16 $ BS. På samma sätt är det möjligt att ett ytterligare ökat kommunalt engagemang i energifrågorna kan indirekt påverka den allmänna lämplighetsprövningen enligt 5 § byggnadslagen och prövningen av byggnads detaljlokalisering enligt 39 § BS. Det bör dock noteras att byggnadslagstiftningens krav i och för sig inte skärps genom den nu föreslagna lagen. Det får förutsättas att en önskvärd samordning, även formellt och metodiskt sett, kommer att beaktas i pågående arbete på en revision av byggnadslagstiftningen.
I motionen 1976/77:1602 (s) föreslås riksdagen dels (yrkandet 1) begära en undersökning av skillnaden i energiförbrukningen vid olika mönster för bebyggelsens utformning och lokalisering, dels (yrkandet 2) göra ett uttalande som närmast torde syfta till att energihushållningsfrågorna bör ytterligare beaktas i den fysiska planeringen.
Härtill anknytande frågor har också tagits upp i flera remissyttranden över det bakomliggande utredningsförslaget (prop. s. 27-29). Statens institut för byggnadsforskning har bl. a. framhållit (s. 28-29) att kunskaperna är bristfälliga i fråga om samband mellan bl. a. bebyggelsemönster och energianvändning. Sådana studier har emellertid inletts inom institutet även inom dess samhällsplaneringsgrupp. Frågeställningarna är obestritt viktiga. Något initiativ från riksdagens sida i detta sammanhang är emellertid inte påkallat. Frågorna får, såvitt det ankommer på regering och riksdag, beaktas i samband med bedömningen av byggnadsforskningen i övrigt och sålunda i samband med kommande programbedömningar. Motionen avstyrks sålunda.
Den kommunala planeringen för energiförsörjning är i flera avseenden integrerad i den fysiska planeringen. 1 propositionen anförs att det ligger i sakens natur att kommunerna för sin planering måste ta ställning till hur byggnader m. m. skall försörjas med energi - något som gäller oavsett om kommunen har ett direkt engagemang i distribution eller produktion av energi eller inte. Den föreslagna lagen syftar här emellertid till en viss skärpning: kommunen har att överväga om den har möjlighet och anledning att förstärka sitt engagemang på energiförsörjningsområdet.
I motionen 1976/77:1563 (s) föreslås riksdagen uttala sig för att kommunerna ges reella möjligheter att styra utvecklingen av energiplaneringen t. ex. genom förköpsrätt till eldistributionsföretag, statligt stöd för fullföl1* Riksdagen 1976177. 19 sami Nr 39
CU 1976/77:39
jandet av sådana köp samt ett samhällets ansvar för att tillhandahålla råkraft till rimliga priser. Förslaget står sålunda inte i motsättning till lagförslaget som sådant utan avser i första hand att initiera ytterligare kommunala handlingsmöjligheter.
Näringsutskottet hänvisar i sitt yttrande till betänkandet NU 1976/77:45. Däri behandlades bl. a. i prop. 1976/77:100 bilaga 15 (s. 150-176, 303-305) föreslagna riktlinjer för en fortsatt strukturrationalisering inom eldistributionen liksom förslag till lag om förvärv av eldistributionsanläggning m. m., varigenom införts tillståndstvång för bl. a. förvärv och upplåtelse med nyttjanderätt av sådan anläggning. Däri behandlades också motioner (c) (s) om förköpsrätt till eldistributionsanläggning. Näringsutskottet avstyrkte enhälligt motionsförslagen. Riksdagen följde utskottet.
Civilutskottet har inte funnit anledning att gå ifrån näringsutskottets bedömningar i den till dess ansvarsområde i första hand hörande frågan om förköpsrätt m. m. till eldistributionsföretag. Den kommunala distributionen omfattar nu två tredjedelar av alla abonnenter. Civilutskottet noterar också näringsutskottets påpekande att samhället redan till följd av ägarförhållandena har ett avgörande inflytande över distributionen av och prissättningen på råkraft. Motionärernas syfte att säkra ett grundläggande samhällsinflytande över distribution och produktion av elektrisk energi får anses tillgodosett redan nu. Inte heller civilutskottet kan därför tillstyrka ett uttalande enligt motionsförslaget.
I lagförslagets 7 $ åläggs kommunerna att på begäran lämna uppgifter om fullgörandet av kommunernas skyldigheter enligt 1 eller 2 $. Det ankommer på regeringen att bestämma den närmare utformningen av bl. a. denna redovisning.
Redovisningen skall fylla den dubbla uppgiften att ge underlag för energipolitiska bedömningar för landet i dess helhet och att bilda utgångspunkten för avstämningar mellan staten och enskilda kommuner eller grupper av kommuner. Dessa uppgifter markerar därmed också ett huvudsyfte med den föreslagna planeringsskyldigheten.
Utskottet har inte heller någon erinran mot lagförslaget i övrigt och tillstyrker att det antas av riksdagen.
Ändring i el lagen m. m.
Lagförslaget innebär att distributionsplikt för elektrisk ström för uppvärmning inte skall föreligga inom område där fjärrvärme distribueras eller avses bli distribuerad.
Överväganden i denna del ansluter väl till lagen om allmänna fjärrvärmeanläggningar. I sammanhanget bör också erinras om att som förutsättning för bostadslån gäller att huset ansluts till befintlig fjärrvärmeanläggning, om sådan anslutning är möjlig och särskilda skäl däremot inte föreligger. Ett generellt gällande syfte är att åstadkomma rationell användning av el -
CU 1976/77:39
energi och att motverka en orationell uppbyggnad av distributionsnäten.
Utskottet har ingen erinran mot lagförslaget.
I anslutning till lagförslaget har i propositionen också, utan särskilt yrkande i denna del, gjorts uttalanden om användningen av el för uppvärmning rn. m. även i ett vidare perspektiv. Det aviseras en utredning av frågan om hur en begränsning av ökningstakten i elförbrukningen lämpligen kan åstadkommas i områden där fjärrvärme eller liknande centraliserade vattenburna värmesystem är eller kan väntas bli ett alternativ till elvärme.
I motionen 1976/77:1603 (vpk) föreslås att frågan om begränsning av rätten att installera direktverkande elvärme utreds även för områden där ett fjärrvärmealternativ e. d. inte är aktuellt. I de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1976/77:230 (c) och 915 (s) föreslås vidare att riksdagen begär ett till byggnadslagstiftningen knutet förbud mot att, annat än i vissa undantagsfall, använda andra än luft- eller vattenbaserade värmesystem. Yrkandet i den senare motionen är begränsat till bostäder för permanent bruk. I den förstnämnda motionen (vpk) utgår förslaget från syftet att såväl begränsa elförbrukningen i allmänhet som att ge ökad frihet i val av alternativa energikällor för uppvärmning. De båda sistnämnda motionerna utgår i huvudsak från önskemålet att ge ökad flexibilitet.
Den i propositionen angivna utredningen beträffande områden där fjärrvärme o. d. är ett alternativ torde närmast syfta till kompletterande regler inom byggnadslagstiftningens ram. I byggnadsstadgan har införts skärpta krav på byggnaders utformning med hänsyn till energihushållning. Bestämmelserna gäller för såväl nybyggnad som sådan ombyggnad som enligt byggnadsstadgan är att hänföra till nybyggnad. I denna del gäller bl. a. de motiv som angetts för den föreslagna ändringen i ellagen. Utanför de angivna områdena är emellertid motsvarande överväganden aktuella redan med hänsyn till önskemål om att inte försvåra en framtida övergång till andra uppvärmningsformer. Även om ett ställningstagande skulle anstå till ett kommande energipolitiskt beslut är det enligt utskottets mening nödvändigt att dessförinnan ytterligare klargöra de faktorer som påverkar bedömningarna när det gäller att förbereda en anpassning till alternativa uppvärmningsformer. Utskottet har ansett sig kunna utgå från att så sker. Med en sådan bedömning skulle motionerna 1976/77:230 (c) och 915 (s) bli tillgodosedda. Syftet med motionen 1976/77:1603 (vpk) blir också i huvudsak tillgodosett. Riksdagen har emellertid inte anledning att i detta sammanhang påkalla utredning i några specifikt angivna former. Motionerna avstyrks därför.
Ändring i sekretesslagen
Utskottet tillstyrker att lagförslaget antas.
CU 1976/77:39
6 Hemställan
Utskottet hemställer
1. att riksdagen antar de vid propositionen 1976/77:129 fogade förslagen till
a. lag om kommunal energiplanering,
b. lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
c. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,
2. att riksdagen avslår motionen 1976/77:1602,
3. att riksdagen avslår motionen 1976/77:1563,
4. att riksdagen avslår motionerna 1976/77:230, 915 och 1603.
Stockholm den 17 maj 1977
På civilutskottets vägnar KJELL A. MATTSSON
Nänarande: herrar Mattsson (c), Bergman (s), Danell (m), Åkerfeldt (c), Henrikson (s), Strömberg i Botkyrka (fp), Jadestig (s), fru Landberg (s), herr Nisser (m), fru Dahl (s), herrar Persson i Karlstad (s), Hägelmark (fp), Sandberg (c), Håkansson i Trelleborg (s) och Norrby (c).
Reservationer
Herrar Bergman, Henrikson, Jadestig, fru Landberg, fru Dahl, herrar Persson i Karlstad och Håkansson i Trelleborg (alla s) har reserverat sig mot betänkandet i följande delar:
1. Beaktande av energihushållningskrav i den fysiska planeringen
Reservanterna anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar ”Härtill anknytande” och slutar ”avstyrks sålunda” bort lyda:
Ett krav på att kommunerna i sin fysiska planering skall beakta energihushållningsaspekter får en praktiskt ringa betydelse om det inte finns några givna utgångspunkter. En del forskning har gjorts och redovisats. Man hart. ex. konstaterat att för uppvärmning av en lägenhet i flerfamiljshus krävs endast 75-80 % av den energi som - vid samma utrymmesstandard - åtgår för uppvärmning av småhus. Den årliga energiförbrukningen för det genomsnittliga småhuset har beräknats vara drygt 50 % större än för
CU 1976/77:39
en genomsnittlig lägenhet i flerfamiljshus. Glesare bebyggelse ger sämre förutsättningar för kollektiv trafik och därmed en ökad andel bilresor som påverkar energiförbrukningen. Det har också redovisats ansatser till en ytterligare forskning på detta område.
Som också anförs i propositionen är självfallet planeringen inte beroende av endast en av de faktorer som skall beaktas enligt 9 8 BS. Det måste ytterst ske en vägning mellan olika synpunkter och krav. En förutsättning för att en sådan politisk vägning skall kunna ske och förankras genom medborgarinflytandet är att de skilda kravens effekter kan bedömas med någorlunda säkerhet. På energiområdet kan dessa effekter av olika mönster genom en fortsatt forskning komma att få gripbara uttryck. Enligt utskottets mening bör riksdagen därför redan i detta sammanhang uttala sig för ytterligare insatser, i första hand då i delar som kan ge ett konkret underlag för de i första hand kommunala avvägningarna.
Uttalanden om att de energipolitiska aspekterna skall få ökad tyngd i planeringen blir praktiskt innehållslösa om de inte följs upp genom faktiskt verkande lagstiftning. Riksdagen bör därför uttala sig för att detta sker. dels utskottet under 2 bort hemställa:
2. att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1602 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Ökade möjligheter för kommunernas engagemang i energiförsörjningen
Reservanterna anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar ”Civilutskottet har” och slutar ”enligt motionsförslaget” bort lyda:
Det finns enligt civilutskottets mening inte anledning att här ta ställning till specifika åtgärder för att vidga samhällets inflytande över distribution m. m. av elektrisk energi. Motionens grundläggande syfte är emellertid i första hand att i anslutning till förslaget om kommunal energiplanering påkalla ett riksdagens uttalande om vikten av att samhället ges ett vidgat reellt inflytande på detta område - något som inte står i strid mot nu gällande riktlinjer. Kommuns möjligheter att genom framställningar till koncessionsmyndigheterna påverka förhållandena kan inte anses vara tillräckliga. Riksdagen bör-för att markera sin grundinställning i dessa för energiplaneringens verkställighet viktiga frågor - med anledning av motionen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. dels utskottet under 3 bort hemställa:
3. att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1563 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
CU 1976/77:39
8 Bilaga
Näringsutskottets yttrande 1976/77: 3 y
över propositionen 1976/77:129 med förslag till lag om kommunal energiplanering, m. m. jämte motion
Till civilutskottet
Civilutskottet har genom beslut den 19 april 1977 hemställt om yttrande av näringsutskottet över propositionen 1976/77: 129 med förslag till lag om kommunal energiplanering jämte motioner.
Motionen 1976/77: 1563 av herr Karlsson i Malung m. fl. (s) avser ett ämne som hör till näringsutskottets handläggning, övriga motioner som har föranletts av propositionen har utskottet inte funnit anledning att gå in på.
Näringsutskottet får anföra följande.
Enligt de riktlinjer för energipolitiken som statsmakterna lade fast år 1975 skall energiplaneringen bl. a. syfta till att dämpa ökningen av energikonsumtionen. Näringsutskottet framhöll (NU 1975: 30 s. 24) att detta kräver energiska åtgärder i besparingssyfte. Det förslag till lag om kommunal energiplanering som — på grundval av en utredning av kommittén för kommunal energiplanering — läggs fram i propositionen 1976/77: 129 är att se som ett instrument för besparingssträvandena. I lagförslaget slås fast att kommunerna i sin planering skall främja hushållningen med energi och verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Föredragande statsrådet framhåller att det är utomordentligt viktigt att möjligheterna till rationellare energiförsörjning genom samordnade lösningar tas till vara. Näringsutskottet, som i annat sammanhang (NU 1976/77: 38) behandlar motionsyrkanden om en i lag reglerad skyldighet för kommunerna och företag att samplanera energiförsörjningen, ansluter sig till denna bedömning. Åtgärder för att åstadkomma en utbyggnad av fjärrvärmenät, kraftvärmeverk och utnyttjande av överskottsenergi bör stödjas. Kommunernas planeringsansvar skall enligt propositionen vara till formen oreglerat. Detta finner utskottet väl motiverat. Planeringen kan då lätt anpassas till ändringar i förutsättningarna. Vidare underlättas att resultaten av det forsknings- och utvecklingsarbete som nu pågår kan beaktas i den kommande kommunala planeringen.
Utskottet finner att det planeringsansvar som åläggs kommunerna kan öka möjligheterna att genomföra en rationell energipolitik i landet. Ut -
CU 1976/77:39
skottet ställer sig alltså positivt till den föreslagna lagstiftningen om kommunal energiplanering.
I propositionen föreslås vidare en ändring i lagen (1902: 71) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen). Kommittén har påpekat att eldistributör enligt nuvarande bestämmelser i ellagen i princip är skyldig att inom det område för vilken han har koncession tillhandahålla ström åt envar som har behov därav för normalt förbrukningsändamål. Denna distributionsplikt anses omfatta också el för husuppvärmning. Det har enligt kommittén förekommit fall då eldistributörer har ansett sig skyldiga att leverera el för husuppvärmning även inom områden med fjärrvärme. Detta kan medföra en orationell utbyggnad av distributionsnäten för såväl el- som fjärrvärme. Den ändring i 2 § 4 mom. ellagen som föreslås i propositionen syftar till att åstadkomma rationell användning av elenergi och till att motverka att distributionsnäten för el- och fjärrvärme byggs ut parallellt. Ändringen tar sikte på en situation då så sker och innebär att distributionsskyldighet i vad gäller ström för uppvärmningsändamål inte föreligger ”inom område där fjärrvärme distribueras eller avses bli distribuerad”. I detta uttryck ligger, framhåller föredragande statsrådet, att planerna på fjärrvärme är konkreta och att fjärrvärme verkligen är ett realistiskt alternativ till elvärme vid valet av uppvärmningsform.
Användningen av elvärme för bostadsuppvärmning har ökat kraftigt under 1970-talet. Den svarar för ca 22 % av ökningen av elkonsumtionen. Enligt en prognos som industriverket har lagt fram kommer förbrukningsökningen fram till år 1985 att uppgå till ca 20 %. Den föreslagna inskränkningen i distributionsskyldigheten tar inte sikte på att begränsa elkonsumtionen. Den innebär dock att den kommunala energiplaneringen underlättas och att kommunernas möjligheter att styra utvecklingen i en riktning som är rimlig från resurs- och ändamålssynpunkt ökas. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.
I motionen 1976/77: 1563 yrkas alt riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som anförs i motionen om vikten av att kommunerna ges reella möjligheter att styra utvecklingen av energiplaneringen, t. ex. genom rätt till förköp av eldistributionsföretag, statligt stöd för fullföljandet av sådana köp samt samhällets ansvar för att tillhandahålla råkraft till rimliga priser. Motionärerna uttalar att det, om planering och kommunalt ansvar skall fungera på ett effektivt sätt, också krävs att kommunen ges företräde till områdeskoncessioner för eldistributionen inom aktuella områden.
Näringsutskottet behandlade förra året (NU 1975/76: 45) motionsyrkanden om förtursrätt för kommunerna till eldistributionsanläggning. Utskottet erinrade därvid om de riktlinjer för den fortsatta strukturomvandlingen på eldistributionsområdet som hade lagts fram i budgetpropositionen 1975/76. Enligt dessa borde en viktig utgångspunkt för det
CU 1976/77:39
fortsatta rationaliseringsarbetet vara att de enskilda elkonsumenterna tillförsäkras gynnsamma distributionsförhållanden. Utskottet underströk att kommunerna i detta sammanhang i första hand blir företrädare för konsumenternas intressen. De ifrågavarande motionsyrkandena avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen. Utskottet finner inte anledning att nu frångå sin tidigare inställning. Vad beträffar synpunkten i motionen att försörjningen med råkraft bör göras till en samhällets angelägenhet vill utskottet erinra om att statens vattenfallsverk producerar ca hälften av den råkraft som distribueras i Sverige. Ytterligare 10% av råkraften kommer från anläggningar vari kommuner har ett majoritetsintresse. Redan till följd av ägarförhållandena har samhället alltså ett avgörande inflytande över distributionen av och prissättningen på råkraft. Ett sådant uttalande som föreslås i motionen 1976/77: 1563 finner utskottet inte skäl att förorda.
Stockholm den 5 maj 1977
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Blomkvist (s). Andersson i Örebro (fp), Wååg (s), Petersson i Ronneby (c). Högström (s), Siegbahn (m), Häll (s), Olsson i Järvsö (c) och Wästberg i Stockholm (fp).
GOTAB 55113