Angående verkställd granskning av riksbankens förvaltning år 1976, jämte motion
FiU 1976/77:15
Finansutskottets betänkande 1976/77:15
angående verkställd granskning av riksbankens förvaltning år 1976, jämte motion, samt förslag om disposition av riksbankens vinst
I detta betänkande behandlar utskottet
fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1976 (redogörelse 1976/77:7),
den med anledning av förvaltningsberättelsen väckta motionen 1976/ 77:1349 av herr Werner m. fl. (vpk),
riksdagens revisorers berättelse över verkställd granskning av riksbankens tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1976 (redogörelse 1976/77:10) samt
fullmäktiges i riksbanken förslag om disposition av riksbankens vinstmedel för år 1976 (förslag 1976/77:13).
1. Motion med anledning av fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1976 (redogörelse 1976/77:7). I motionen 1976/77:1349 av herr Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen vid behandlingen av fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1976 som sin mening ger till känna:
1. att skärpt restriktivitet bör tillämpas vid tillståndsgivning för svenska investeringar i utlandet,
2. att valutalagstiftningen icke får tillämpas på ett sätt som strider mot den deklarerade svenska utrikespolitiken,
3. att utdelningen av priset i ekonomisk vetenskap bör upphöra.
I motionen pekas på att tillståndsgivningen för direkta investeringar i utlandet har ökat kraftigt under år 1976. De stora och växande investeringarna i utlandet motsvaras enligt motionärernas uppfattning av en betydande utflyttning av arbetstillfällen inom industrin från Sverige till utlandet. Enligt motionärerna borde nuvarande regler i valutalagen möjliggöra en mera restriktiv praxis än den som för närvarande tillämpas i fråga om tillstånd till svenska direkta investeringar i utlandet. Motionärerna anser att hänsyn till industri- och sysselsättningspolitiska strävanden inte har tagits i tillräcklig grad i valutastyrelsen, vilket av riksdagen bör framhållas vid behandlingen av förvaltningsberättelsen.
Motionärerna tar vidare upp det förhållandet att riksbanken (valutastyrelsen) i september 1976 gav vissa svenska banker tillstånd att bidra till ett lån som Argentina beviljats av utländska banker. Lånet måste enligt motionärerna bedömas mot bakgrund av att den nuvarande regimen i Argentina är en reaktionär militärregim, vilket inneburit en politik av mord
1 Riksdagen 1976/77. 5 sami. i\r 15
FiU 1976/77:15
och terror mot alla demokratiska krafter. Att delta i ett stort lån som stöder denna regim är enligt motionärerna en politisk handling som strider mot deklarerade riktlinjer för svensk internationell politik. Motionärerna anser att det borde vara en självklarhet att valutalagstiftningen skall tillämpas på ett sätt som inte strider mot den deklarerade svenska utrikespolitiken. Detta bör enligt motionärerna framhållas av riksdagen vid behandlingen av förvaltningsberättelsen.
Den tredje fråga som tas upp i motionen gäller Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Motionärerna vill rikta uppmärksamheten på den offentliga debatt som förts i Sverige och utlandet med anledning av att 1976 års pris tilldelats professor Milton Friedman. Enligt motionärerna har härigenom Sveriges anseende i världen skadats. Därför förordas att utdelningen av priset i ekonomisk vetenskap upphör, vilket riksdagen bör framhålla vid behandlingen av förvaltningsberättelsen.
Utskottet vill inledningsvis påpeka att dess granskning av riksbankens förvaltning syftar till att fastställa huruvida verksamheten bedrivs i enlighet med gällande regler och fastlagda riktlinjer.
Vid prövning av ansökningar om tillstånd avseende direkta investeringar i utlandet tillämpar valutastyrelsen huvudprincipen att investeringen skall främja export från Sverige eller på annat sätt vara gynnsam från betalningsbalanssynpunkt. Utskottet vill framhålla att för huvuddelen av investeringarna ställs krav på att finansiering sker genom upplåning utomlands. Av totalt ca 3,5 miljarder kr. var endast ca 1,5 miljarder kr. undantagna från krav på utlandsfinansiering. Undantag görs sålunda för investeringar i försäljningsföretag och andra företag som i betydande omfattning avsätter export från Sverige samt i övrigt för beloppsmässigt mindre investeringar och för investeringar i utvecklingsländer som är huvudmottagare av svenskt bistånd.
Enligt utskottets mening bör det uppmärksammas att någon kraftig ökning av de direkta investeringarna utomlands inte har skett om man räknar i fasta priser.
I motionen hänvisas till formuleringarna i valutalagen 2 a § om att industrioch sysselsättningspolitiska strävanden får beaktas som en grund för skärpt restriktivitet i valutastyrelsens prövning. Utskottet vill framhålla vad som fortsättningsvis stadgas i samma paragraf: "Hänsyn av sistnämnda slag får dock föranleda avslag på framställning endast då denna på grund av beloppets storlek eller andra faktorer skulle åsamka landets intressen utomordentlig skada.” Denna formulering innebär enligt utskottets mening att en totalt sett ökad volym i sig inte kan föranleda avslag på enskilda framställningar. Den prövning valutastyrelsen enligt valutalagen har att göra huruvida investeringen skulle åsamka landets intressen utomordentlig skada gäller varje framställning för sig.
FiU 1976/77:15
3 Beträffande riksbankens medgivande för vissa svenska banker att delta i ett syndikerat banklån till Argentina vill utskottet framhålla följande. Riksbanken prövar inom ramen för valutaregleringen ansökningar om att få lämna lån av denna typ. Tillstånd beviljas i de fall då man bedömer att ett svenskt ekonomiskt intresse föreligger för att en begärd transaktion genomförs. Ett sådant kan vara att Sverige sedan länge har betydande förbindelser med det aktuella landet i fråga om handel och investeringar. De svenska ekonomiska förbindelserna med Argentina är av en sådan omfattning att enligt gällande praxis valutatillstånd meddelas.
Att riksbanken bifallit framställningen kan enligt utskottets mening inte tolkas som en värdering från riksbankens sida varken av den nuvarande regimen i Argentina eller lämpligheten från allmänpolitisk synpunkt i att svenska banker medverkar i den aktuella lånetransaktionen. Utskottet konstaterar att i valutalagen 2 a § stadgas: ”Förordnande enligt denna lag skall av riksbanken ianspråktagas för att främja penning- och valutapolitiken. Därvid får industri- och sysselsättningspolitiska strävanden beaktas.” Det ankommer sålunda inte på riksbanken (valutastyrelsen) att göra värderingar i utrikespolitiska frågor. Om sådana värderingar skall föras in i den här aktuella prövningen så ankommer det uppenbarligen på riksdag och regering att fastlägga detta i författning liksom att ange riktlinjerna för en sådan bedömning. Någon grund för kritik mot valutastyrelsens handläggning av den i motionen aktualiserade frågan finns sålunda enligt utskottets mening inte. Motionsyrkandet bör inte föranleda något uttalande från riksdagens sida.
I frågan om riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne vill utskottet anföra följande. Som ett led i högtidlighållandet av riksbankens 300-årsjubileum beslöt fullmäktige i riksbanken våren 1968 att instifta ett pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Priset skulle utdelas av Vetenskapsakademien efter grunder motsvarande dem som gäller för nobelprisen. Riksbanken förband sig att varje år ställa till Nobelstiftelsens förfogande dels ett prisbelopp lika stort som det samma år för vart och ett av nobelprisen fastställda beloppet, dels ett administrationsbidrag motsvarande 65 % av prisbeloppet. Riksbanken avsatte för ändamålet till en särskild fond värdepapper till så stort belopp att deras avkastning bedömdes vara tillräcklig för att möta de förpliktelser som banken sålunda påtagit sig. Riksbankens utfästelse för det nya prisets skapande var "oåterkallelig och för all framtid bindande” (bankofullmäktiges skrivelse till bankoutskottet 1968-05-14).
Den i motionen berörda Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne torde sålunda få betraktas som en donation som inte utan vidare kan återtas. Utskottet vill också erinra om att en enig riksdag på våren 1969 bekräftade den till Nobelstiftelsen och Vetenskapsakademien gjorda utfästelse som riksbanken betecknade som oåterkallelig och för all framtid bindande (BaU 1969:11).
FiU 1976/77:15
4 Med hänvisning till vad som anförts hemställer utskottet att riksdagen avslår motionen 1976/77:1349.
2. Riksbankens förvaltning. Till finansutskottet har remitterats fullmäktiges i riksbanken till riksdagen avgivna förvaltningsberättelse för år 1976 (redogörelse 1976/77:7).
Förutom av nämnda berättelse har utskottet tagit de) av de inom riksbanken hos fullmäktige och direktion under år 1976 förda protokollen.
Vidare har till utskottet remitterats riksdagens revisorers berättelse över verkställd granskning av riksbankens tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1976 (redogörelse 1976/77:10).
Riksdagens revisorer tar i sin berättelse upp vissa frågor rörande riksbankens redovisning på grundval av vissa förslag från den auktoriserade revisor som för revisorernas räkning utfört den externa granskningen. Revisorerna finner det betydelsefullt att en budgetering av riksbankens förvaltnings- och driftkostnader kommer till stånd. Revisorerna har tidigare uttalat (förslag 1975/76:19)att fullmäktige i riksbanken efter några år, när erfarenhet vunnits av det år 1976 införda redovisningssystemet, borde överväga förutsättningarna för en mer långtgående kostnadsredovisning. Revisorerna finnér det naturligt att fullmäktige därvid uppmärksammar även denna fråga.
Revisorerna framhåller att det från de synpunkter som revisorerna har att företräda är angeläget att tillgångs-och skuldposterna i balansräkningen finns dokumenterade genom olika former av verifikat. Revisorerna anser vidare att det är av stor vikt att de vid bokslutstillfället gjorda värderingarna och omvärderingarna av tillgångar och skulder dokumenteras i en plan som utvisar alla nedskrivningar liksom de i förhållande till föregående bokslut uppkomna förändringarna av olika poster och därvid tillämpade principer.
Revisorerna förutsätter att fullmäktige vidtar de åtgärder som med anledning av de gjorda uttalandena blir aktuella vid kommande bokslutstillfällen.
Utskottet har vid sin granskning av förvaltningsberättelsen och protokollen inte funnit något förhållande som påkallat särskilt yttrande från utskottets sida, vilket utskottet härmed får för riksdagen anmäla.
3. Ansvarsfrihet. Riksdagens revisorer har tillstyrkt att ansvarsfrihet för riksbankens förvaltning under år 1976 beviljas fullmäktige.
FiU 1976/77:15
5 Utskottet flir under hänvisning till vad sålunda förekommit hemställa
att riksdagen beviljar fullmäktige i riksbanken ansvarsfrihet för förvaltningen av riksbanken under år 1976.
4. Disposition av riksbankens vinst. Till finansutskottet har remitterats fullmäktiges i riksbanken till riksdagen framlagda förslag om dispositionen av riksbankens vinstmedel för år 1976 och balanserade vinstmedel från föregående år (förslag 1976/77:13).
Utskottet, som inte funnit anledning till erinran mot det framlagda förslaget, hemställer
att riksdagen beslutar att av riksbankens tillgängliga vinstmedel - 1 151 402 453 kronor -
a) 550 miljoner kronor skall inlevereras till statsverket under budgetåret 1976/77;
b) 600 miljoner kronor skall överföras till dispositionsfonden; och
c) återstående 1 402 453 kronor skall kvarstå på räkningen för odisponerade vinstmedel.
Stockholm den 22 mars 1977
På finansutskottets vägnar KJELL-OLOF FELDT
Närvarande: herrar Feldt (s), Kristiansson (c), af Ugglas (m), Knut Johansson i Stockholm (s), Gustafsson i Stenkyrka (c), Jansson (s), Gadd (s), Wachtmeister i Staffanstorp (m), Nilsson i Visby (s). Fågelsbo (c), fru Gradin (s), herrar Karlsson i Motala (s), Olsson i Sösdala (c), Holger Bergqvist i Göteborg (fp) och fru Winther (fp).
Särskilt yttrande
av herrar Feldt (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Jansson (s), Gadd (s), Nilsson i Visby (s), fru Gradin (s) och herr Karlsson i Motala (s) som anför:
Utvecklingen av de svenska företagens direkta investeringar i utlandet bör enligt vår mening även sättas in i ett längre perspektiv. Det visar sig då att volymen av dessa investeringar fördubblats under den gångna delen av 1970- talet. Denna utveckling måste bli föremål för ökad uppmärksamhet från statsmakternas sida. Eftersom det är ostridigt att valutastyrelsen handlagt tillståndsgivningen enligt gällande regler och fastlagda riktlinjer, lär i annat sammanhang uppmärksamheten riktas mot dessa regler och riktlinjer.
GOTAB 53528 Stockholm 1977