Med anledning av motion om utredning rörande avskaffande av nickelmynt
FiU 1976/77: 2
Finansutskottets betänkande 1976/77:2
med anledning av motion om utredning rörande avskaffande av nickelmynt
I den vid föregående riksmöte väckta motionen 1975/76:939 av fru Skantz m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning av möjligheterna att utesluta användning av nickel vid tillverkning av mynt.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från myntverket.
Motionärerna anför att mellan 400 och 500 människor drabbas av nickelallergi varje år. Framför allt drabbas kvinnor. I Sverige finns omkring 10 000 kvinnor med nickelallergi. Särskilt besvärande, såväl medicinskt som socialt, är det när sjukdomen yttrar sig i handeksem, där möjligheten till läkning i dag är mycket liten. Nickel förekommer i många av de föremål som finns runt om oss. De som drabbas av nickelallergi utestängs därför från olika yrken. Nickel finns bl. a. i våra mynt, och särskilt utsatta är de som dagligen i sitt arbete handskas med mynt. Många har måst omskola sig, eftersom nickelkontakten genom mynt omöjliggör fortsatt arbete vid kassorna i varuhus, banker och post men också som affärsbiträde och servitris.
Eftersom det i våra mynt ingår nickel - i nyare mynt till 25 procent och i de något äldre till 5 procent - anser motionärerna att man bör undersöka, om det inte vore möjligt att helt utesluta nickel i mynten och i stället använda metaller som inte har några biverkningar och som inte ger upphov till allergier.
Myntverket anför i sitt remissyttrande att man redan tidigare tagit del av viss medicinsk litteratur i ämnet men givetvis inte kan yttra sig om hur allvarliga nickelallergierna är eller om den roll våra mynt spelar vid uppkomsten av allergier jämfört med alla andra nickelhaltiga ytor vi kommer i beröring med i vårt dagliga liv.
Myntverket anför vidare att den nickellegering vi använder i Sverige, 75 % koppar och 25 % nickel, i åtskilliga decennier har använts över hela världen och dess förtjänster är, förutom den silvervita färgen, att materialet är korrosionsbeständigt och slitstarkt och dessutom tämligen lätt att bearbeta.
Vanligt rostfritt handelsstål är det alternativa material som närmast kan komma i fråga. Mynt av rostfritt stål är enligt myntverket besvärliga att prägla och fordrar en lägre reliefhöjd än vad vi har i dag och materialets fysikaliska egenskaper skiljer sig avsevärt från kopparnicklets. Detta innebär att införandet av rostfria mynt måste medföra en ombyggnad av en avsevärd
1 Riksdagen 1976/77. 5 sami. Nr 2
FiU 1976/77:2
del av de svenska försäljningsautomatema. Eftersom rostfritt stål är allmänt tillgängligt kan det dessutom bli svårt för automatägarna att skydda sig för falska ”mynt” i form av brickor etc. av rostfritt material.
Sammanfattningsvis anför myntverket att det givetvis är tekniskt möjligt att göra mynt av material som inte innehåller nickel i allergiframkallande form, men att dessa får vissa andra nackdelar från såväl användnings- som tillverkningssynpunkt. Om det inte från medicinskt håll görs gällande att mynten, i jämförelse med övriga nickelföremål vi umgås med, spelar en stor roll för uppkomsten av nickelallergier, anser myntverket att det inte finns någon anledning att ytterligare studera den tekniska frågan om nickelfria mynt.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att allergi mot nickel är ett problem som kräver ökad uppmärksamhet. Utskottet anser sig dock, i likhet med myntverket, inte kunna bedöma den roll våra mynt spelar vid uppkomsten av dessa allergier, då ju nickelhaltiga ämnen används i många olika sammanhang.
Det begränsade medicinska material som utskottet kunnat ta del av pekar mot att nickelallergi inte primärt uppstår genom kontakt med mynt utan via andra föremål som ligger i mera konstant beröring med huden, såsom smycken eller beklädnadsdetaljer som knappar och spännen. Konsumentverket har i en skrivelse till tillverkare och inköpare inom beklädnadsindustrin i mars 1975 påpekat det olämpliga i att nickelhaltiga ämnen används i textiltillbehör. När kontaktallergin väl är utvecklad ger dock kontakten med mynt återfall i eksemsjukdom, vilket - som motionärerna påpekar - kan orsaka stora problem i förvärvslivet.
Enligt utskottets mening saknas tillräckligt medicinskt underlag för att kräva att användning av nickel skall upphöra vid tillverkning av mynt. De tekniska alternativen har myntverket redan undersökt. Utskottet förutsätter emellertid att myntverket även fortsättningsvis håller sig underrättat om de medicinska rönen på området. Utskottet förutsätter vidare att regeringen uppmärksammar de grundproblem av vilka alltså hanteringen av nickelmynt är en del.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975/76:939.
Stockholm den 26 oktober 1976
På finansutskottets vägnar BJÖRN MOLIN
FiU 1976/77:2
3 Nänarande: herrar Molin (fp), Feldt (s), Kristiansson (c), af Ugglas (m). Gustafsson i Stenkyrka (c), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s), Elmstedt (c), Gadd (s). Wachtmeister i Staffanstorp (m), Nilsson i Visby (s), herr tredje vice talmannen Eriksson (fp), herrar Rämgård (c), Karlsson i Motala (s) och Johansson i Åmål (s).
GOTAB 52432 Stockholm 1976